om Cypern

Betänkande 1981/82:UU17

UU 1981/82:17

Utrikesutskottets betänkande
1981/82:17

om Cypern
Motionen

I motion 1980/81:1596 av Birger Rosqvist m. fl. (s) föreslås att riksdagen
beslutar begära att regeringen i FN och andra internationella fora kraftfullt
verkar för en lösning av Cypernproblemet.

Bakgrund

Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden av liknande innehåll
(UU 1978/79:11 och UU 1979/80:7). Riksdagen beslöt att dessa skulle anses
besvarade med vad utskottet anfört.

I nämnda betänkanden har lämnats utförliga redogörelser för de händelser
som sedan år 1960, då Cypern blev en självständig republik, lett fram till den
rådande faktiska uppdelningen av ön i en grekcypriotisk och en turkcypriotisk
del samt för de förhandlingar som under åren förts mellan de båda
sidorna med målsättningen att söka skapa ett oberoende, alliansfritt och
federalt Cypern.

Som därvid nämnts ledde oroligheter mellan de två befolkningsgrupperna i
december 1963 till att FN:s säkerhetsråd i mars 1964 beslöt upprätta en
fredsbevarande styrka på Cypern (United Nations Force in Cyprus,
UNFICYP). Styrkans mandat har sedan dess förlängts i sexmånadersperioder.
Den består f. n. av 2 400 man från huvudsakligen Canada, Danmark,
Storbritannien, Sverige och Österrike. Sverige bidrar med 380 personer och
med personal till en internationell civilpolisstyrka (UNCIVPOL).

UNFICYP finansieras med frivilliga bidrag från ett begränsat antal
medlemsstater. Bidragen förslår emellertid inte till full täckning av
kostnaderna. FN:s underskott för detta ändamål ökar därför kontinuerligt.
Sveriges fordran på FN i detta sammanhang uppgick i september till
103,6 milj. kr. Sverige har, tillsammans med övriga nordiska stater, upprepade
gånger understrukit att FN:s medlemsstater har ett kollektivt ansvar för
FN:s fredsbevarande verksamhet och för dess finansiering, varför alla
medlemsstater måste bidra till att lösa problemen i samband med operationernas
finansiering.

Sverige har också lämnat finansiella bidrag till den internationella
flyktinghjälpen på Cypern. FN:s närvaro markeras ytterligare av att
generalsekreteraren har en särskild representant på Cypern.

Förhållandena på Cypern har alltsedan sommaren 1974, då turkiska
trupper invaderade och ockuperade öns norra tredjedel, vid upprepade

1 Riksdagen 1981/82. 9 sami. Nr 17

UU 1981/82:17

2

tillfällen diskuterats av FN:s generalförsamling och säkerhetsråd. Redan
hösten 1974 uppmanade generalförsamlingen alla stater att respektera
Cyperns suveränitet, oberoende, territoriella integritet och alliansfrihet.
Vidare begärdes ett skyndsamt tillbakadragande av alla utländska väpnade
styrkor och upphörande av all utländsk inblandning i Cyperns angelägenheter.
Liknande uppmaningar har återkommit i generalförsamlingens resolutioner
i Cypernfrågan under åren därefter, senast hösten 1979. Också
uppmaningar till de båda befolkningsgrupperna att förhandla för att uppnå
en politisk lösning har ingått som ett centralt element i samtliga FNresolutioner
i denna fråga. Resolutionerna har t. o. m. år 1978 antagits med
stora majoriteter och med svenskt stöd. Resolutionen år 1979 förutskickade
därutöver att en sjustatskommitté vid behov skulle tillsättas för att bistå
generalsekreteraren i hans förhandlingsarbete. Denna punkt ansåg sig
många ha goda skäl tro skulle försvåra generalsekreterarens ansträngningar
varför resolutionen fick sämre stöd än de tidigare. Bl. a. avstod Sverige och
övriga Norden vid omröstningen.

Vid generalförsamlingens möte år 1980 uppsköts Cypernfrågans behandling
mot bakgrund av det goda förhandlingsklimat som under hösten inträtt
mellan parterna. Inte heller under det nu pågående mötet med generalförsamlingen
har frågan hittills aktualiserats.

Den senaste förhandlingsfasen baseras på den deklaration som FN:s
generalsekreterare Waldheim efter ett års ansträngningar lyckades få den
cypriotiske presidenten Kyprianou och turkcyprioternas ledare Denktash att
enas om i maj 1979. Enligt denna skulle grunden för fortsatta samtal utgöras
av en tidigare uppgörelse mellan dåvarande presidenten Makarios och
Denktash jämte relevanta FN-resolutioner. Samtalen skulle omfatta alla
territoriella och konstitutionella aspekter.

Generalsekreterare Waldheim har därtill nyligen för parterna presenterat
vissa sammanfattande förslag och riktlinjer för de fortsatta förhandlingarna.

Utskottet

Som utskottet konstaterat i tidigare betänkanden har Sverige stött FN:s
olika strävanden att få till stånd en fredlig och bestående lösning av
Cypernkonflikten, så att Cyperns suveränitet, oberoende, territoriella
integritet och alliansfrihet tryggas och den utländska inblandningen i
republikens angelägenheter upphör. Såväl under sin tid som medlem av FN:s
säkerhetsråd, åren 1975-1976, som under de år frågan behandlats i FN:s
generalförsamling har Sverige aktivt drivit dessa ståndpunkter. Genom sin
långvariga medverkan i och finansiella stöd till FN:s fredsbevarande styrkor
på Cypern och andra biståndsinsatser har vårt land också lämnat betydande
konkreta bidrag till ansträngningarna att få till stånd en lösning av
Cypernproblemet. Från svensk sida har det i FN flera gånger inskärpts att

UU 1981/82:17

3

UNFICYP:s närvaro på Cypern inte utgör något självändamål och inte får
tjäna som en förevändning för att ytterligare förhala en politisk lösning. En
dylik måste, om freden och Cyperns enhet skall bevaras, grundas på en
direktuppgörelse mellan de båda befolkningsgrupperna. Sverige har också
understrukit den roll FN:s generalsekreterare spelar och stött dennes
arbete.

Utskottet kan med beklagande konstatera att några avgörande förändringar
i läget inte inträffat sedan Cypernfrågan senast behandlades i riksdagen.
Redan det förhållandet att samtalen mellan representanter för de båda
befolkningsgrupperna nu pågått utan avbrott sedan augusti 1980, utgör
emellertid i och för sig en positiv utveckling jämfört med tidigare snabba
förhandlingssammanbrott och långvariga uppehåll. De har också lett till att
en undersökningskommission under Röda Korsets ledning i somras tillsattes
rörande de omkring 2 000 sedan år 1974 försvunna cyprioternas öde.

Utskottet utgår ifrån att regeringen också fortsättningsvis tillvaratar de
möjligheter som erbjuder sig att i FN och på annat sätt befrämja en
samförståndslösning på Cypern.

Med hänvisning till det anförda får motion 1596 anses besvarad.

Utskottet hemställer

att riksdagen förklarar motion 1980/81:1596 besvarad med vad
utskottet anfört.

Stockholm den 8 december 1981

På utrikesutskottets vägnar
GERTRUD SIGURDSEN

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Gertrud Sigurdsen (s). Sture Palm
(s). Linnea Flörlén (fp), Olle Göransson (s). Ingrid Sundberg (m). Mats
Hellström (s), Gunnel Jonäng (c), Per-Olof Strindberg (m). Jan Bergqvist
(s), Sture Korpås (c), Carl Lidbom (s). Axel Andersson (s). Sten Sture
Paterson (m). Anders Ljunggren (c) och Ulla Orring (fp).