om Centralamerika (Betänkande 1987/88:UU15 Utrikesutskottet)

Utrikesutskottets betänkande
1987/88:15

om Centralamerika

1987/88:15

Motionen

1986/87:U540 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen uttalar att USA:s åsidosättande av Internationella
domstolen innebär en grov kränkning av folkrätten,

2. att riksdagen uttalar sig för en dialog mellan Västeuropa och Centralamerika
-1.ex. i Europarådet- och hemställer till regeringen att ta initiativ för
att utveckla denna dialog,

3. att riksdagen hemställer till regeringen om ökat stöd för Nicaragua i dess
strävanden att finna nya avsättningsmöjligheter för sin export för att
kompensera sig för USA:s blockad,

4. att riksdagen uttalar sig för en förhandlingsfred i El Salvador,

5. att riksdagen hemställer till regeringen om initiativ i FN om att dess
kommission för mänskliga rättigheter tillsätter en ny speciell rapportör för att
bevaka de mänskliga rättigheterna i Guatemala och rapportera till generalförsamlingen.

Bakgrund

Stora motsättningar finns alltjämt i flertalet länder i Centralamerika. I
Nicaragua, den största av de centralamerikanska staterna, råder undantagstillstånd
som av regeringen motiveras med att landet utsätts för angrepp från
kontrarevolutionära styrkor stödda av USA, de s.k. contras. En ny
författning har antagits under innevarande år, men den tillämpas inte fullt ut
så länge undantagstillstånd gäller. I El Salvador har strider pågått sedan lång
tid mellan regeringstrupper och gerillastyrkor, utan att något militärt
avgörande kommit inom räckhåll för någondera parten. Läget i Guatemala
har präglats av hårda motsättningar mellan den tidigare militärregimen och
oppositionen, även om det inte rört sig om något öppet inbördeskrig. En civil
regering kom emellertid till stånd år 1986. Därefter har en demokratiseringsprocess
inletts i Guatemala och vissa reformer genomförts. Inte heller i
Honduras, som sedan år 1981 har en civil president, pågår öppna strider men
den opposition som finns vid sidan av de tillåtna och etablerade politiska
partierna, kontrolleras hårt.

Costa Rica är det ekonomiskt mest utvecklade landet i regionen. Den
politiska oppositionen kan verka fritt. Costa Rica är ett av de få länder i
världen som inte nämns i Amnesty Internationals senaste årsbok.

1 Riksdagen 1987188. 9 sami. Nr 15

Konflikterna i de mellanamerikanska staterna har bl.a. sin grund i
traditionella sociala orättvisor. Fördelningen av inkomster och kapital i
Centralamerika är ytterst ojämn. Situationen har ytterligare förvärrats av att
en ekonomisk kris i slutet av 1970-talet drabbade Centralamerika mycket
hårt efter en lång period av oavbruten ekonomisk tillväxt. Länderna i
regionen är numera hårt skuldtyngda.

Konflikterna i Centralamerika har under senare år engagerat världsopinionen
och därmed ett stort antal regeringar. Situationen i regionen behandlas
sedan några år av FN:s generalförsamling, vilket lett till resolutioner som
uppmanar till en fredlig lösning av konflikterna i enlighet med folkrättens
principer. Under en särskild dagordningspunkt behandlas USA:s vägran att
följa Internationella domstolens dom angående militär verksamhet mot
Nicaragua. Vid årets generalförsamling har dessutom en resolution om
ekonomiskt bistånd till Centralamerika antagits. Vid sidan härav har FN
fram till nu inte kommit att spela någon aktiv roll i konflikten i Centralamerika.

Europeiska gemenskapen har givit stöd åt fredssträvandena och bl.a. hållit
gemensamma utrikesministermöten med de centralamerikanska länderna
och Contadorastaterna. Europaparlamentet har antagit resolutioner till stöd
för fredsansträngningarna och och den nu föreliggande fredsplanen (se
nedan).

Även Europarådet har nära följt utvecklingen i Mellanamerika. I en
resolution från år 1985 uttrycks stöd för Contadoragruppens arbete. Församlingen
har också ägnat särskilt intresse åt regionens flyktingar. I juni 1986
ordnade Europarådets sekretariat ett kollokvium om demokratin i Latinamerika
med deltagare från regeringar och politiska partier i Västeuropa och
Latinamerika.

Olika försök till en politisk fredslösning har gjorts. År 1983 antog
statscheferna i Colombia, Mexiko, Panama och Venezuela en gemensam
deklaration, som innehöll en rad principer och konkreta förslag till en fredlig
lösning av regionens konflikter. Deklarationen, som fått namnet Contadorainitiativet,
har sedermera vidareutvecklats och blivit ett centralt dokument
för fredsansträngningarna. Contadoraplanen har ett allmänt stöd av flertalet
av världens länder.

Vid ett möte i Guatemala City den 7 augusti 1987 undertecknade de fem
statscheferna i de centralamerikanska staterna en överenskommelse som nu
ligger till grund för den fortsatta fredsprocessen i regionen. Överenskommelsen
brukar kallas Esquipulas II efter namnet på den stad i Guatemala där de
centralamerikanska presidenterna höll ett möte år 1986. Fredsplanen baseras
på ett förslag som utarbetades våren 1987 av Costa Ricas president, Oscar
Arias, som i år tilldelats Nobels fredspris för sitt arbete. Den innehåller
följande huvudpunkter:

1. Nationell försoning

Interna motsättningar i länderna skall överbryggas genom överläggningar
mellan regeringarna och oppositionen. Amnesti skall beviljas politiska
fångar och fångar som hålls av irreguljära trupper skall friges. Nationella

UU 1987/88:15

försoningskommissioner skall bildas med uppgift att övervaka uppfyllandet
av fredsöverenskommelsen. I kommissionerna skall ingå representanter för
regering, kyrka och de lagliga oppositionspartierna.

2. Uppmaning till eld upphör
Regeringarna åtar sig att verka för eld upphör.

3. Demokratisering

Regeringarna åtar sig att inleda en demokratiseringsprocess och att främja
respekten för mänskliga rättigheter, social rättvisa och nationellt självbestämmande.
Organisering av politiska partier, folkligt deltagande i beslutsprocessen
och val skall garanteras. Undantagstillstånd skall avskaffas där
sådant råder.

4. Fria val

Fria och pluralistiska val skall hållas under internationell övervakning. Ett
centralamerikanskt parlament skall väljas.

5. Förbud mot stöd till irreguljära styrkor eller upprorsgrupper

Alla typer av stöd till sådana grupper skall upphöra. Irreguljära styrkor
uppmanas att inte ta emot stöd utifrån.

6. Förbud mot upplåtelse av territorium för aggression mot andra stater

7. Förhandlingar om säkerhet, nedrustning och verifikation skall inledas

8. Flyktingar skall tillåtas återvända och ges bistånd härför

9. Staterna skall verka för att mer rättvisa samhällen skapas

10. En internationell verifikationskommission skall inrättas

I en sådan kommission skall FN:s och OAS:s generalsekreterare samt bl.a.
utrikesministrarna i Contadoragruppen och de centralamerikanska länderna
ingå.

En tidtabell för det fortsatta fredsarbetet antogs i överenskommelsen. I
denna anges bl.a. att åtagandena om eld upphör, amnesti, demokratisering,
slut på hjälp till rebeller och förbud mot användande av territorium för
aggression, skall träda i kraft samtidigt och inom 90 dagar. Inom 150 dagar
skall de fem presidenterna åter mötas för att bl.a. behandla en rapport från
den internationella kommissionen.

Sedan nu den första 90-dagarsperioden förflutit kan konstateras att vissa
steg tagits i fredsprocessen. De fem centralamerikanska utrikesministrarna
har haft ett antal uppföljningsmöten och också sammanträtt med Contadoragruppen.
Den i fredsplanen förutsedda internationella kommissionen har
bildats. På det nationella planet har ett flertal åtgärder vidtagits. Försoningskommissioner
har bildats i Nicaragua, El Salvador, Guatemala och Honduras.
De båda sistnämnda ländernas regeringar har i enlighet med planen haft
överläggningar med oppositionen. Några betydande resultat har dessa möten

UU 1987/88:15

emellertid knappast givit hittills. Regeringen i El Salvador har ensidigt
proklamerat eld upphör och erbjudit amnesti. Proklamationen om eld
upphör synes sedermera ha återtagits, eftersom motståndsrörelsen inte gjort
motsvarande åtagande. Motståndsrörelsens krav - som bl.a. innebär en viss
territoriell uppdelning och deltagande i en samlingsregering - har emellertid
inte kunnat antas av regeringen. Kontakterna mellan Guatemalas regering
och gerillan - som ägde rum i Madrid - gav inga konkreta resultat.

Costa Rica kan sägas redan uppfylla åtagandena i planen.

I Nicaragua har inletts en nationell politisk dialog mellan regeringen och
oppositionspartierna. Vidare tillåts åter oppositionstidningen La Prensa att
utkomma, förhandscensuren har upphävts, vissa kyrkoledare i exil givits
tillstånd att återvända och den katolska kyrkans radiostation har åter fått
sändningstillstånd.

En huvudfråga i den fortsatta fredsprocessen är möjligheten till förhandlingar
mellan regeringen i Nicaragua (sandinisterna) och contras. Sandinisterna
anser att förhandlingar bör föras med administrationen i USA som ju
stöder contras militärt och ekonomiskt. USA:s regering anser, liksom även
presidenterna i Costa Rica, El Salvador, Guatemala och Honduras, att
sandinisterna bör förhandla direkt med contras ledare. Nicaragua har nyligen
föreslagit att förhandlingar om eld upphör skall föras indirekt med contras.
Kardinal Obando y Bravo har accepterat att fungera som mellanhand.

Flera åtaganden som enligt planen skulle ha fullgjorts av de berörda
parterna inom 90 dagar, dvs. den 7 november, har emellertid ännu inte blivit
fullgjorda. Detta hindrar inte att fredsprocessen fortsätter.

FN har tilldelats en viss roll i fredsplanen. Som nämnts skall FN:s
generalsekreterare vara representerad i den internationella övervakningskommissionen.
FN skall också delta i övervakningen av valen till det
centralamerikanska parlamentet. Generalsekreteraren har föreslagit att
civila FN-observatörer skall kunna medverka i planens genomförande.

Esquipulas II har fått ett positivt mottagande av flertalet regeringar. Den
svenska regeringen har i flera uttalanden givit den ett förbehållslöst stöd.

Inställningen i USA är mindre entydig. President Reagans administration
har uttalat sig positivt om planen men samtidigt påtalat att den har brister när
det gäller att garantera demokrati och säkerhet i området. Administrationen
anser vidare att sandinisterna bör förhandla med contras, på samma sätt som
regeringarna i Guatemala och El Salvador haft överläggningar med sina resp.
oppositionsgrupper. Den står fast vid sin föresats att fortsätta stödet till
contras, eftersom contras utövar det tryck på sandinisterna som anses
nödvändigt för att Nicaragua skall uppfylla fredsplanen.

I den amerikanska kongressen finns emellertid en betydande opposition
mot fortsatt militär hjälp till contras, vilket bl.a. medfört att eventuellt
fortsatt stöd till contras för den kommande 18-månadersperioden inte
kommer att behandlas av kongressen innan en ytterligare bedömning av
fredsprocessens resultat kan göras.

UU 1987/88:15

Utskottet

UU 1987/88:15

Esquipulas-överenskommelsen är både långtgående och konkret. Den är i
första hand inriktad på att få ett slut på våldet i regionen, bl.a. underhållet av
utländsk inblandning i interna väpnade konflikter. Samtidigt sysselsätter sig
planen med de mer djupgående skälen till motsättningarna; bristen på
demokrati, hotet mot de mänskliga rättigheterna, de sociala orättvisorna.

Det är enligt utskottets mening av största betydelse att de centralamerikanska
länderna kunnat enas om vad de olika parterna i konflikterna måste
göra för att en varaktig fred skall kunna uppnås. Det är också av största
betydelse att fredsprocessen får stöd från andra länder och att det internationella
samfundet därigenom utövar ett tryck såväl på de centralamerikanska
regeringarna, oppositionspartier och motståndsrörelser som på andra i
konflikten inblandade stater, att uppfylla vad som enligt planen förväntas av
dem.

Esquipulas-överenskommelsen skiljer sig från Contadorainitiativet bl.a.
därigenom att en tidtabell för fredsprocessens första etapper uppställs. Detta
gör det möjligt att bedöma takten i fredsansträngningarna. Samtidigt är det
enligt utskottets mening angeläget att betrakta planen som en process. Det
förhållandet att den första 90-dagarsfristen förflutit utan att de för den
perioden uppställda målen nåtts, bör inte tolkas som ett misslyckande för
planen.

Den svenska regeringen och de svenska politiska partierna har under lång
tid och med stor uppmärksamhet följt utvecklingen i Centralamerika. Ett
uttryckligt svenskt stöd har funnits för Contadoragruppens arbete och finns
nu på samma sätt för Esquipulas-planen.

Enligt utskottets mening bör regeringen på allt sätt fortsätta att verka för
att fredsprocessen i Centralamerika fullföljs.

Fredsöverenskommelsen av den 7 augusti är, som utskottet ser den, ett
uttryck för folkrättsliga principer som Sverige betraktar som viktiga.
Överenskommelsen omfattar bl.a. förbud mot stöd till irreguljära trupper
eller upprorsgrupper liksom förbud mot upplåtelse av territorium för
aktioner mot andra stater. Enligt svensk uppfattning är USA:s direkta
militära och ekonomiska stöd till contras en folkrättsstridig inblandning i
Nicaraguas angelägenheter.

Överenskommelsen är också ett uttryck för att demokrati, social rättvisa
och respekt för medborgerliga fri- och rättigheter är förutsättningar för
varaktig fred i regionen. Även i detta avseende ligger planen i linje med
grundläggande svenska värderingar. Det finns därför anledning för den
svenska regeringen att slå fast att en demokratisk utveckling är ett
nödvändigt inslag i fredsprocessen. Undantagstillståndet i Nicaragua är
uppenbarligen ett av hindren för en sådan utveckling och bör hävas.

Allvarliga brott mot mänskliga rättigheter begås i flera av de centralamerikanska
länderna, vilket utförligt beskrivs bl.a. i Amnesty Internationals
årsrapporter och särskilda länderrapporter. Det är angeläget att för de
berörda regeringarna påtala varje brott mot de mänskliga rättigheterna och
understryka att regeringarna har ett yttersta ansvar för medborgarnas
rättigheter även i en situation då djupa politiska motsättningar råder. Det

humanitära bistånd som svenska staten, svenska folkrörelser och andra
länder ger till länderna i Centralamerika spelar en viktig roll när det gäller att
stärka skyddet för de mänskliga rättigheterna.

I motion U540 (vpk) beskrivs situationen i de centralamerikanska
länderna. Motionärerna gör en kritisk granskning av USA:s roll och föreslår
ett antal åtgärder som skulle kunna främja fredsansträngningarna och stärka
de enskilda ländernas självständighet.

Utskottet vill med anledning av motionens yrkanden anföra följande.
Frågan om USA:s åsidosättande av Internationella domstolens dom av den
27 juni 1986 (yrkande 1) har, som framgår av det föregående, bl.a.
behandlats under FN:s generalförsamlings årliga möten. Den svenska
regeringen har i anföranden i generalförsamlingen och även i andra
sammanhang klart redovisat sin ståndpunkt, nämligen att USA bl.a. genom
sitt stöd till contras bryter mot grundläggande folkrättsliga principer. Detta
är en uppfattning som delas av en majoritet av FN:s medlemsländer,
inbegripet flera västländer.

Utskottet delar regeringens bedömning i denna fråga. USA har genom
olika aktioner riktade mot Nicaragua begått kränkningar av vissa regler inom
folkrätten. Något uttalande av riksdagen därutöver anser utskottet inte vara
påkallat. Yrkande 1 i motionen får därmed anses besvarat.

1 yrkande 2 föreslås att riksdagens skall uttala sig till förmån för en dialog
mellan Västeuropa och Centralamerika inom exempelvis Europarådet. Som
framgår av det föregående är detta någonting som ligger i linje med vad
Sverige och andra europeiska stater anser. Både EG-länderna och Europarådets
medlemmar har försökt främja fredsprocessen i Centralamerika och på
olika sätt medverkat i en dialog med dessa länder. Utskottet är av
uppfattningen att Sverige tillsammans med övriga nordiska länder och inom
ramen för Europarådet när så är möjligt, bör medverka i och även
uppmuntra en fortgående dialog mellan Västeuropa och Centralamerika.
Därmed får yrkande 2 i motionen anses besvarat.

I motionens tredje yrkande föreslås att Sverige skall ge ökat stöd till
Nicaraguas strävanden att finna nya avsättningsmöjligheter för sin export i
syfte att lindra verkningarna av USA:s blockad. Nicaragua är redan ett av
Sveriges biståndsmottagarländer. Ett syfte med biståndet är självfallet att
stärka landets egen produktionskapacitet. Biståndets omfattning har ökat
relativt kraftigt under senare år. För närvarande har Nicaragua en begränsad
produktionsförmåga, huvudsakligen till följd av den mycket besvärliga
ekonomiska situationen i landet men också till följd av kriget. Huvudproblemet
synes just nu inte vara att finna avsättningsmöjligheter för det som
tillverkas utan att tillverka mer. Utskottet finner inte att yrkandet motiverar
någon särskild åtgärd av riksdagen. Det avstyrks följaktligen.

I fråga om yrkande 4 vill utskottet endast anföra att Esquipulasöverenskommelsen,
vilken ingicks efter det att motionen väcktes, tar sikte på
en förhandlingslösning av konflikten i El Salvador och de övriga centralamerikanska
länderna. Syftet med yrkandet torde vara uppfyllt med det stöd som
Sverige uttalat för överenskommelsen. Yrkandet får därför anses besvarat.

Yrkande 5 föreslår att regeringen skall ta initiativ till att FN:s kommission
för de mänskliga rättigheterna tillsätter en ny rapportör för Guatemala.

UU 1987/88:15

Enligt vad utskottet inhämtat har FN:s kommission för de mänskliga
rättigheterna beslutat ersätta rapportörskapet med en expert, som skall bistå
Guatemalas regering i dess arbete på att förbättra respekten för de mänskliga
rättigheterna i landet. Experten skall avge en rapport till kommissionen.
Därmed är Guatemala även fortsättningsvis ett av de få länder som
MR-kommissionen särskilt observerar. Yrkande 5 behöver därför enligt
utskottets mening inte föranleda någon särskild riksdagens åtgärd, varför det
avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande Internationella domstolen

att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1986/87:U540 besvarat med
vad utskottet anfört,

2. beträffande dialog mellan Västeuropa och Centralamerika

att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1986/87:U540 besvarat med
vad utskottet anfört,

3. beträffande avsättningsmöjligheter för Nicaraguas export
att riksdagen avslår yrkande 3 i motion 1986/87:U540,

4. beträffande en förhandlingsfred i El Salvador

att riksdagen förklarar yrkande 4 i motion 1986/87:U540 besvarat med
vad utskottet anfört,

5. beträffande rapportör för mänskliga rättigheter i Guatemala
att riksdagen avslår yrkande 5 i motion 1986/87:U540.

Stockholm den 3 december 1987
På utrikesutskottets vägnar
Gunnel Jonäng'

Närvarande: Gunnel Jonäng (c), Sture Ericson (s), Margaretha af Ugglas
(m), Axel Andersson (s), Maj-Lis Lööw (s), Anita Bråkenhielm (m), Bengt
Silfverstrand (s), Karl-Erik Svartberg (s), Rune Ångström (fp), Gunnar
Hökmark (m), Nils T Svensson (s), Maria Leissner (fp), Karin Söder (c),
Oswald Söderqvist (vpk) och Anneli Hulthén (s).

UU 1987/88:15

Reservation

UU 1987/88:15

Margaretha af Ugglas, Anita Bråkenhielm och Gunnar Hökmark (alla m)
anser

att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Enligt svensk” och
slutar med ”i regionen.” bort ha följande lydelse:

USA lämnar i dag militärt och ekonomiskt stöd till contras. Även
Nicaragua har, bl.a. enligt Internationella domstolen i Haag, lämnat stöd till
motståndsgrupper i El Salvador. Överenskommelsen, som är ett uttryck för
att demokrati, social rättvisa och respekt för medborgerliga fri- och
rättigheter är förutsättningar för en varaktig fred i regionen, förutsätter att
sådant stöd upphör.

gotab Stockholm 1987 14058