om brottet hets mot folkgrupp (Betänkande 1980/81:JuU36 Justitieutskottet)

JuU 1980/81:36

Justitieutskottets betänkande
1980/81:36

om brottet hets mot folkgrupp
Motion

I motion 1980/81:840 av Hilding Johansson m. fl. (s) hemställs att
riksdagen ändrar 16 kap. 8 § brottsbalken så att även invandrare i allmänhet
kommer att åtnjuta skydd enligt denna bestämmelse.

Motionärerna anför att justitiekanslern i olika beslut angående ifrågasatt
tryckfrihetsbrott med anledning av skrifter som allmänt riktat sig mot
invandrare uttalat att begreppet invandrare såsom omfattande en mångfald
olika folkgrupper är ett alltför obestämt begrepp för att kunna åtnjuta skydd
enligt bestämmelsen i 16 kap. 8 § brottsbalken om hets mot folkgrupp. Enligt
motionärerna kan den ståndpunkt som justitiekanslern har intagit inte godtas
för framtiden; det får inte vara tillåtet att på sådant sätt som anges i
lagrummet generellt nedvärdera invandrare i förhållande till landets
ursprungliga befolkning. Framställningar av sådan art kan enligt motionärerna
framkalla främlingshat och de medför också betydande risker för att
enskilda invandrare eller grupper av invandrare utsätts för diskriminering
eller missaktning.

I motion 1980/81:841 har motionärerna - med hänvisning till vad som
anförts i motion 840 - hemställt att riksdagen ändrar motsvarande
bestämmelse i tryckfrihetsförordningen. Motion 841 bereds av konstitutionsutskottet.

Gällande rätt

Brottsbalkens bestämmelse i 16 kap. 8 § om hets mot folkgrupp föreskriver
straff för den som offentligen eller eljest i uttalande eller annat meddelande
som sprids bland allmänheten hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp
av viss ras, med viss hudfärg, av visst nationellt eller etniskt ursprung eller
med viss trosbekännelse. Straffet är fängelse i högst två år eller, om brottet är
ringa, böter.

I tryckfrihetsförordningens kapitel om tryckfrihetsbrott finns bestämmelser
om vad som skall anses som otillåtet yttrande i tryckt skrift. Hit hör bl. a.
sådan enligt lag straffbar framställning som innefattar hot mot eller
missaktning för folkgrupp av viss ras, med viss hudfärg, av visst nationellt
eller etniskt ursprung eller med viss trosbekännelse (7 kap. 4 § 8).

1 Riksdagen 1980/8], 7 sami. Nr 36

JuU 1980/81:36

Förarbeten

En straffregel om hets mot folkgrupp togs in i strafflagen genom 1948 års
straffrättsreform (prop. 1948:80, 1LU 39 och 46, rskr 379). Bestämmelsen
som infördes i strafflagens kapitel om brott mot allmän ordning vände sig mot
den som offentligen hotar, förtalar eller smädar folkgrupp med viss
härstamning eller trosbekännelse. Straffet var böter eller fängelse. Under
riksdagsbehandlingen anförde vederbörande utskott bl. a. följande.

Redan i sitt utlåtande nr 42 vid 1942 års riksdag uttalade utskottet, att till
hat hetsande uttalanden mot andra medborgargrupper med utgångspunkt i
deras ras eller religion sårade den allmänna anständighetskänslan och icke
borde tolereras samt att genom deras kriminalisering skydd skulle beredas
för ett viktigt samhälleligt ordnings- och anständighetsintresse. Denna
principiella ståndpunkt finner utskottet icke nu anledning att frånträda.

Bestämmelsen överfördes med oförändrad brottsbeskrivning till brottsbalken.
Den gavs sin nuvarande lydelse genom lagstiftning år 1970 (prop.
1970:87, 1LU 41, rskr 261). Lagstiftningen föranleddes av ett svenskt
tillträde till en FN-konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering.

Lagstiftningen grundades på betänkandet (SOU 1968:68) Lagstiftning mot
rasdiskriminering, som lagts fram av utredningen angående förbud mot
rasdiskriminering. Utredningen hade i sitt förslag till lagrum som skyddsobjekt
angett såväl ras som raser och såväl folkgrupp som folkgrupper. Bland
folkgrupperna nämndes folkgrupp av viss ras. Avsikten med användningen
av både singular- och pluralformerna var att understryka att det för
straffbarhet inte skulle krävas utpekande av någon eller några raser eller
folkgrupper utan att ansvar skulle kunna följa även om objektet för den
brottsliga handlingen var mer allmänt. Enligt utredningen skulle det alltså
vara tillräckligt för straffbarhet om t. ex. viss ras prisades på ett sådant sätt att
alla andra raser måste anses smädade (betänkandet s. 59, 70 f).

I propositionen uttalade departementschefen att bestämmelsen om hets
mot folkgrupp borde kunna tillämpas i sådana fall som utredningen hade
angett. Den åsyftade omfattningen av straffbestämmelsen kunde dock enligt
departementschefens uppfattning nås utan användning av pluralformerna.
Uttrycket folkgrupp av viss ras fick enligt departementschefen anses omfatta
såväl samtliga individer, tillhörande viss rasbestämd befolkningsgrupp, som
en bestämd del av en sådan befolkningsgrupp (prop. s. 73 f).

Diskrimineringsutredningen

År 1978 tillkallade chefen för arbetsmarknadsdepartementet en särskild
utredare med uppgift att göra en utredning om fördomar och diskriminering
av invandrare; diskrimineringsutredningen (A 1978:06). Enligt sina direktiv
skall utredningen bl. a. göra en allmän undersökning av rättsregler som berör
invandrare i Sverige.

JuU 1980/81:36

Enligt vad utskottet inhämtat planerar utredningen att under juni månad
1981 avlämna ett delbetänkande i vilket föreslås ändringar i brottsbalkens
bestämmelse om hets mot folkgrupp och i motsvarande bestämmelse i
tryckfrihetsförordningen. Anledningen till att utredningen avser att komma
med ett förslag i detta ämne redan i sommar är att man vill göra det möjligt
för riksdagen att under innevarande valperiod fatta ett första beslut om
ändring i tryckfrihetsförordningen.

Beslut av justitiekanslern

I rättstillämpningen har fråga uppkommit om ”invandrare” är att anse som
folkgrupp i den mening som avses i 16 kap. 8 § BrB. En sekreterare i
diskrimineringsutredningen hemställde år 1979 om prövning huruvida
innehållet i ett visst flygblad riktat mot invandrare innefattade hets mot
folkgrupp. Justitiekanslern fann att så inte var fallet. Han uttalade i
anslutning till beslutet att begreppet ”invandrare” torde omfatta en
mångfald olika folkgrupper och att det är för obestämt för att kunna hänföras
till den krets som omfattas av straffskyddet (beslut den 31 oktober 1979, dnr
2869-79-30, jämfört med skrivelse den 14 november 1979, dnr 2978-79-30).

Tidigare riksdagsbehandling

Den 15 november 1979 besvarade justitieministern en fråga som föranletts
av det nyss nämnda beslutet den 31 oktober 1979 av justitiekanslern.

Justitieministern uttalade bl. a. att det var helt klart att invandrarfientlig
propaganda av det slag som beslutet gällde inte var förenlig med de riktlinjer
som ligger till grund för den invandrarpolitik som riksdagen lagt fast. Han
anförde vidare att frågan vilken typ av åtgärder som behövs torde komma att
belysas av diskrimineringsutredningen. Han utgick från att utredningen
skulle föreslå åtgärder som skyddar invandrare från förevarande typ av
propaganda (riksdagens protokoll 1979/80:29, s. 117 f).

År 1979 behandlade utskottet en motion som gällde målsägandetalan vid
brottet hets mot folkgrupp. Motionären vände sig mot att gällande rätt inte
innefattar möjlighet för folkgrupp som känner sig kränkt att väcka talan vid
domstol.

I sitt av riksdagen godkända betänkande (JuU 1979/80:7) avstyrkte
utskottet bifall till motionen. I betänkandet framhöll utskottet att motionen
riktade uppmärksamheten på ett samhällsproblem, som i takt med den
ökande invandringen till Sverige blivit alltmer påtagligt. Enligt utskottets
mening kunde sådana kriminaliserade yttringar av hot mot eller missaktning
för folkgrupp som motionen tog sikte på inte tolereras och lämnas opåtalade.
Vidare underströk utskottet att det härvidlag ligger ett stort ansvar på de
rättsvårdande organen, särskilt polis- och åklagarmyndigheterna. Samtidigt

JuU 1980/81:36

var det enligt utskottet - sett ur ett vidare perspektiv - också en fråga om
upplysning och information inom t. ex. utbildnings- och organisationsväsendet.
Utskottet ansåg också att resultatet av diskrimineringsutredningens
arbete torde kunna bli av stor betydelse.

År 1980 behandlade utskottet en motion som gällde lagstiftning rörande
rasdiskriminering. Motionen gick ut på att diskrimineringsutredningen
borde få i uppdrag att utreda frågan hur man i svensk rätt på ett riktigt sätt
skulle överföra innehållet i en artikel i den tidigare nämnda FN-konventionen
om avskaffande av alla former av rasdiskriminering. Utskottet, som
redovisade tidigare bedömningar om att bestämmelserna i artikeln inte
påkallade någon särskild lagstiftningsåtgärd från svensk sida och fann att de
alltjämt ägde giltighet, avstyrkte bifall till motionen. Riksdagen följde
utskottet (JuU 1980/81:7).

Utskottet uttalade vidare att dess ställningstagande inte innebar att det
inte av andra skäl än dem som anfördes i motionen kunde finnas anledning att
undersöka om gällande lagstiftning rörande rasdiskriminering behövde
ändras, t. ex. med hänsyn till problem som den ökade invandringen kan ha
gett upphov till. Utskottet konstaterade att frågan härom övervägdes av
diskrimineringsutredningen.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet en motion som gäller brottsbalkens
bestämmelse om hets mot folkgrupp. Motionärerna begär att bestämmelsen
ändras så att den skyddar även invandrare i allmänhet. I en motion som
bereds av konstitutionsutskottet har samma motionärer begärt att en ändring
av samma innebörd görs i den bestämmelse i tryckfrihetsförordningen som
svarar mot brottsbalkens stadgande om hets mot folkgrupp.

Bestämmelsen om hets mot folkgrupp finns i 8 kap. 16 § brottsbalken. Den
riktar sig mot den som offentligen eller eljest i uttalande eller annat
meddelande som sprids bland allmänheten hotar eller uttrycker missaktning
för folkgrupp av viss ras, med viss hudfärg, av visst nationellt eller etniskt
ursprung eller med viss trosbekännelse. Straffet är fängelse i högst två år. För
ringa fall finns en särskild straffskala som upptar böter.

I tryckfrihetsförordningens kapitel om tryckfrihetsbrott finns bestämmelser
om vad som skall anses som otillåtet yttrande i tryckt skrift. En av dessa
bestämmelser knyter an till brottsbalkens bestämmelse om hets mot
folkgrupp (7 kap. 4 § 8).

Bakgrunden till motionerna är vissa beslut av justitiekanslern som gällt
tolkningen av bestämmelsen om hets mot folkgrupp. Ett av de beslut som
motionärerna syftar på avsåg frågan om innehållet i ett flygblad som riktade
sig mot invandrare innefattade hets mot folkgrupp. Justitiekanslern ansåg att
så inte var fallet. I samband med att beslutet fattades uttalade han att
begreppet ”invandrare” torde omfatta en mångfald olika folkgrupper och att

JuU 1980/81:36

det är för obestämt för att kunna hänföras till den krets som omfattas av
straffskyddet.

Den år 1978 tillkallade diskrimineringsutredningen skall enligt sina
direktiv bl. a. göra en undersökning av rättsregler som berör invandrare i
Sverige. Utredningen planerar att under juni månad i år avlämna ett
delbetänkande i vilket man ämnar föreslå ändringar i brottsbalkens
bestämmelse om hets mot folkgrupp och i motsvarande bestämmelse i
tryckfrihetsförordningen. Anledningen till att utredningen tar upp denna
fråga redan nu, innan utredningsarbetet i övrigt redovisas, är att man vill göra
det möjligt för riksdagen att fatta ett första beslut om ändring i tryckfrihetsförordningen
under innevarande valperiod.

Utskottet anser i linje med vad motionärerna anför att det är ett angeläget
samhällsintresse att invandrare inte utsätts för hot eller missaktning av sådant
slag som avses i 16 kap. 8 § brottsbalken. Frågan om en översyn av
lagrummet med sikte på en ändring i den riktning som förespråkas av
motionärerna är som framgår av det föregående redan aktualiserad inom
diskrimineringsutredningen, och ett förslag i ämnet kan väntas bli förelagt
riksdagen under innevarande valperiod. Med hänsyn härtill saknas enligt
utskottets mening skäl för riksdagen att ta något initiativ med anledning av
motionen. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1980/81:840.

Stockholm den 12 maj 1981

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m), Lisa Mattson (s), Åke Polstam (c), Hans
Petersson i Röstånga (fp), Arne Nygren (s), Björn Körlof (m), Gunilla
André (c), Göte Jonsson (m), Helge Klöver (s), Ella Johnsson (c),
Karl-Gustaf Mathsson (s), Bonnie Bernström (fp), Maja Bäckström (s) och
Ulla-Britt Åbark (s).

GOTAB 69030 Stockholm 1981