om bostadsförmån m.m. (Betänkande 1983/84:SkU42 Skatteutskottet)

SkU 1983/84:42

Skatteutskottets betänkande

1983/84:42

om bostadsförmån m. m.
Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett flertal motioner rörande
beskattningen av förmån av bostad och andra detaljer i bostadsbeskattningen.
Utskottet avstyrker motionerna men anser att en fråga rörande vissa
beloppsgränser för beskattningen av inkomst från radhussamfälligheter bör
regleras i lämpligt sammanhang.

I tre olika reservationer yrkas att beloppsgränsen vid uthyrning av villor
höjs, att den särskilda uppgiftsskyldigheten för småhusägare m. fl. slopas och
att de nya realisationsvinstreglerna för bostadsrätter upphävs.

Motionerna

Motioner väckta under den allmänna motionstiden

1983/84:349 av Barbro Nilsson i Visby (m)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att ändra beloppet 4 000 kr. i punkt 6 tredje
stycket av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen (1928:370) till 8 000
kr.,

2. att ändringen sätts i kraft snarast för att tillämpas första gången vid 1985
års taxering.

1983/84:523 av Sten Svensson m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen
till känna vad som anförts i motionen om beskattning av prästers bostadsförmån.

1983/84:1106 av Kjell A. Mattsson m. fl. (c)

I motionen yrkas - med hänvisning till motion 1105 - att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att bostadskommittén bör få tilläggsdirektiv
att utarbeta ett förslag till skatteregler för bostadsrätt i överensstämmelse
med vad som nu gäller för äganderätt.

1983/84:1126 av Christer Eirefelt (fp) och Björn Molin (fp)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar höja gränsen för skattefrihet vid
uthyrning av fritidshus till 8 000 kr. per år.

1983/84:1128 av Ove Eriksson (m) och Anders Andersson (m)

I motionen yrkas att riksdagen begär att regeringen överlämnar motionen
till bostadskommittén för beaktande.

1 Riksdagen 1983/84. 6sami. Nr 42

SkU 1983/84:42

1983/84:1129 (jfr 1363) av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c)

I motionen yrkas bl. a.

13. att riksdagen hos regeringen begär en översyn i särskild ordning av
förmånsbeskattningen av jordbrukets bostäder, vilken även skall omfatta
frågan om reduktion av förmånsvärdet på grund av att del av bostaden
används som kontorsrum samt reglerna om räntetillägg för bostadsbyggnad.

Motionen behandlas i vad avser räntetillägg i utskottets betänkande SkU
1983/84:30.

1983/84:1143 av Jan-Eric Virgin (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
lagen om bostadsförmånsbeskattning i enlighet med vad som angivits i
motionen.

1983/84:1449 av Knut Billing m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen begär att regeringen framlägger förslag om
avdragsrätt för reparationer av småhus.

1983/84:1457 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c)

I motionen yrkas bl. a.

9. att riksdagen hos regeringen begär en översyn i särskild ordning av
förmånsbeskattningen av jordbrukets bostäder, vilken även skall omfatta
frågan om reduktion av förmånsvärdet på grund av att del av bostaden
används som kontorsrum samt reglerna om räntetillägg för bostadsbyggnad.

Motionen behandlas i vad avser räntetillägg i utskottets betänkande SkU
1983/84:30.

1983/84:1486 av Roland Sundgren (s) och Margareta Hemmingsson (s)

I motionen yrkas att riksdagen anhåller att regeringen låter utreda
möjligheterna till skattefria fonderingar för dem som bor i gruppbyggda
småhus, på motsvarande sätt som för dem som bor i bostadsrätt och
hyresrätt.

1983/84:1492 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring i skattelagstiftningen
att gränsbeloppen för beskattningen av delägare i radhussamfälligheter
och liknande för ränteintäkter och kapital hos samfälligheten, f. n. 100
resp. 2 000 kr., höjs till 5 000 kr. resp. 300 kr.

1983/84:1501 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp)

I motionen yrkas bl. a.

10. att riksdagen beslutar upphäva beslutet om realisationsvinstbeskattningen
av bostadsrätter,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av en översyn av realisationsvinstbeskattningen
för olika typer av tillgångar,

12. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag till realisationsvinstbeskattning
av bostadsrättslägenheter enligt vad som anförts i motionen.

SkU 1983/84:42

1983/84:2032 (jfr 2031) av Ulf Adelsohn m. fl. (m)

I motionen yrkas bl. a.

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om samordnad realisationsvinstbeskattning
mellan bostadsrätter och fastigheter.

1983/84:2036 av Rolf Dahlberg m. fl. (m)

I motionen yrkas - med hänvisning till motion 923 - att riksdagen hos
regeringen begär förslag om ett nytt system för beskattning av realisationsvinster
vid försäljning av bostadsrätter på sätt som anförts i motionen.

1983/84:2117 (jfr 2116) av Per Stenmarck m. fl. (m)

I motionen yrkas bl. a.

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrade regler för
beskattning av hyresinkomst från fritidshus.

1983/84:2167 av Sven-Erik Nordin (c) och Martin Olsson (c)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär att den bostadspolitiska
kommittén genom tilläggsdirektiv ges i uppdrag att utreda möjligheterna
att genom ändrade regler för villabeskattningen uppnå förbättringar av
inkomstredovisningen och underlaget härför.

1983/84:2172 av Knut Wachtmeister m. fl. (m)

I motionen yrkas bl. a.

2. att riksdagen beslutar att småhusägares och lägenhetsägares särskilda
uppgiftsskyldighet slopas,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om reparationsavdrag i
enlighet med vad som anförts i motionen.

1983/84:2174 av Jan-Eric Virgin (m) och Bo Arvidson (m)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförts rörande värdering av bostadsförmåner av bostadshus på
fastigheter som är taxerade som jordbruksfastighet,

2. att riksdagen hos regeringen begär att den bostadspolitiska utredningen
med förtur behandlar frågan om beskattningen av jordbrukets bostäder.

Motioner väckta med anledning av proposition 1983/84:145

Med anledning av proposition 1983/84:145, som hänvisats till kulturutskottet,
har väckts ett antal motioner som har överlämnats till skatteutskottet
såvitt avser skattefrågor. Motionerna innehåller i dessa delar följande
yrkanden i bostadsbeskattningsfrågor.

1983/84:2721 av Ingrid Sundberg m. fl. (m)

I motionen yrkas bl. a.

4. att riksdagen beslutar att fastställa gränsen för skattefri hyresinkomst till
ett halvt basbelopp.

1 * Riksdagen 1983184. 6 sami. Nr 42

Rättelse: S. 25, rad 2 Står: Uthyrning av villor (mom. 3) Rättat till: Reparation av
småhus (mom. 4)

SkU 1983/84:42

1983/84:2731 av Göthe Knutson (m)

I motionen yrkas bl. a.

3. att riksdagen beslutar att fastställa gränsen för skattefri hyresinkomst till
ett halvt basbelopp.

1983/84:2732 av Karl Boo m. fl. (c)

I motionen yrkas bl. a.

3. att riksdagen beslutar höja gränsen för skattefrihet vid uthyrning av
fritidshus till 8 000 kr. per år,

4. att riksdagen uttalar sig för vad i motionen anförs angående naturaförmånsbeskattningen
av fritidshus anknutna till landsbygdsföretag,

5. att riksdagen beslutar att skattskyldighet för subventionerat fritidshus
uppkommer först efter att värdet överstiger 2 000 kr.

1983/84:2734 av Kenth Skårvik m. fl. (fp)

I motionen yrkas bl. a.

7. att riksdagen beslutar höja gränsen för skattefrihet vid uthyrning av
fritidshus till 8 000 kr. per år.

1983/84:2737 av Kjell Mattsson (c) och Elving Andersson (c)

I motionen yrkas bl. a.

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om samlad översyn av vissa skattefrågor för andelsägda
fritidshus.

Gällande bestämmelser m. m.

Bostadsförmån i jordbruk m. m.

Värdet av bostadsförmån skall enligt 42 § kommunalskattelagen (1928:370)
- KL - med anvisningar beräknas med ledning av i orten gällande hyrespris
eller, om möjlighet saknas till sådan jämförelse, efter annan lämplig grund.
Till ledning för värderingen utfärdar skattecheferna särskilda anvisningar
som fastställs av riksskatteverket (RSV).

I fråga om jordbruksfastighet har man vid värderingen i varje enskilt fall
tidigare utgått från bostadens storlek och standard. I en motion vid riksmötet
1978/79 kritiserades RSV:s anvisningar om värderingen. Motionärerna
anförde bl. a. att anvisningarna ledde till betydande orättvisor mellan
bostäder av olika standard. I sitt av riksdagen godkända betänkande SkU
1978/79:61 (s. 6) avstyrkte utskottet motionen och anförde följande:

I anvisningarna framhålls att de angivna värdena avser bostäder i normalt
skick och att värdena bör jämkas uppåt eller nedåt vid avvikelser härifrån,
t. ex. om bostaden på grund av ålder och eftersatt underhåll eller otidsenlig
planlösning väsentligt avviker från bostäder i allmänhet. Vidare bör framhållas
att redan normalbeloppet tar hänsyn till bostadens standard i olika
hänseenden. Utskottet vill emellertid inte bestrida att de värderingar som

SkU 1983/84:42

sker med utgångspunkt i dessa anvisningar i det enskilda fallet kan te sig
felaktiga. Enligt utskottets uppfattning bör RSV uppmärksamt följa den
praktiska tillämpningen av reglerna och liksom hittills vidta de justeringar av
anvisningarna som kan anses motiverade. Någon åtgärd från riksdagens sida i
denna fråga kan emellertid inte anses motiverad, varför utskottet avstyrker
motion 1149.

Hösten 1981 omarbetades anvisningarna med verkan fr. o. m. 1982 års
taxering, så att man numera i regel utgår från taxeringsvärdet på bostadsbyggnaden.
Inför 1983 års taxering modifierades dessa nya regler i vissa
hänseenden. För 1983 och 1984 års taxering innebär reglerna i huvudsak
följande.

Värdet av hyresfri bostad för den som äger eller brukar en jordbruksfastighet
skall i första hand beräknas med ledning av i orten gällande hyrespris. På
orter utan egentlig hyresmarknad värderas bostadsförmånen i regel enligt en
schablon till viss procent av den del av taxeringsvärdet som belöper på
bostadsbyggnaden. Förmånsvärdet avser bostad i inte uppvärmt skick men
inkluderar eventuella avgifter för sophämtning, sotning, vatten och slamtömning.

Enligt schablonen tas förmånsvärdet upp till ett belopp som motsvarar 9 %
av den del av bostadsbyggnadsvärdet som inte överstiger 100 000 kr., 6 % av
den del av bostadsbyggnadsvärdet som överstiger 100 000 kr. men inte
200 000 kr. och 3 % av den del av bostadsbyggnadsvärdet som överstiger
200 000 kr. Förmånsvärdet avrundas nedåt till helt hundratal kronor.

Bostadsbyggnad kan vid fastighetstaxeringen ha upptagits till en 50-procentig värdenivå (främst när flera bostadsbyggnader förekommer på
jordbruksfastighet). Till grund för beräkning av förmånsvärde för sådan
bostadsbyggnad läggs då det dubbla värdet.

Av anvisningarna framgår att det förmånsvärde som beräknas enligt
schablonen kan jämkas om det av olika skäl framgår att värdet uppenbart blir
för högt. Om det framstår som uppenbart att ett procentberäknat förmånsvärde
avsevärt (25 %) avviker från vad som med hänsyn till omständigheterna
kan anses skäligt, får bostadsförmånsvärdet enligt anvisningarna beräknas
efter prövning i det enskilda fallet. Vissa regler om jämkning ges också för
sådana fall då två eller flera bostadsbyggnader finns på samma fastighet.

Med de nya anvisningarna har frågan hur byggnaderna på en jordbruksfastighet
behandlats vid fastighetstaxeringen fått en grundläggande betydelse
för värderingen av bostadsförmåner. Enligt 4 kap. 5 § andra stycket och 11 §
andra stycket fastighetstaxeringslagen skall småhus, hyreshus och tomtmark
för sådana byggnader som ligger i anslutning till lantbruksenhet med minst 5
hektar åkermark, betesmark och skogsmark i princip ingå i lantbruksenheten
endast om byggnaden eller byggnaderna behövs som bostad för ägare,
arrendator eller anställd arbetskraft. Av RSV:s föreskrifter och anvisningar
framgår bl. a. att bostadsbyggnad skall vara belägen i omedelbar anslutning
till lantbruksenhetens ägor. Om det på jordbruksfastigheten finns åtminsto -

SkU 1983/84:42

ne en bostadsbyggnad, sorn inte uppenbarligen uppförts för fritidsändamål,
skall alltid en bostadsbyggnad anses ingå i lantbruksenheten. I vissa fall kan
två eller flera bostadsbyggnader ingå i lantbruksenheten. En bostadsbyggnad
som vid taxeringstillfället står obebodd och som på grund av lantbrukets
rationalisering inte längre erfordras (exempelvis en torpstuga) skall ingå i
lantbruksenheten endast om den utgör den enda bostadsbyggnaden.

Byggnader som inte ingår i jordbruket skall i princip taxeras såsom annan
fastighet.

Vid sin behandling av motioner angående frågan om beskattning av
förmån av bostad på jordbruksfastighet förra året framhöll utskottet att man
med schabloner av det slag som nu tillämpas har större förutsättningar än
tidigare att tillgodose kraven på en bättre och mer likformig värdering av
jordbrukarnas bostadsförmåner. Utskottet fortsatte:

Enligt vad utskottet inhämtat från riksskatteverket har utgångspunkten för
de uppskattningar som ligger till grund för utformningen av de nya
schablonerna varit att som ett genomsnitt komma fram till ungefär samma
värdenivå som tidigare. Enligt utskottets uppfattning saknas det tillräckliga
skäl för att anta att den nya schablonen generellt sett leder till för höga
värden. Utskottet vill också framhålla att en exakt värdering givetvis inte kan
uppnås.

Om schablonen i det enskilda fallet leder till ett oskäligt resultat, bör enligt
utskottets uppfattning förmånsvärdet kunna jämkas. En mer allmän bedömning
av förmånsvärdet torde också erfordras i fråga om fastigheter med flera
byggnader eller stora bostadsytor. I detta sammanhang bör uppmärksammas
att fastighetstaxeringen av olika skäl - såsom anförts bl. a. i motion 867- kan
ha blivit felaktig.

Av de anvisningar som har utfärdats för årets taxering framgår också att
värdena i vissa fall skall kunna jämkas. Enligt vad utskottet erfarit kommer
RSV att i cirkulär till taxeringsnämnderna för 1983 års taxering förtydliga
möjligheterna till jämkning och bl. a. informera taxeringsnämnderna om att
ifrågavarande anvisningar har karaktär av rekommendationer och inte utgör
bindande föreskrifter. Syftet med motionerna torde därmed i väsentlig mån
vara tillgodosett. Med hänvisning härtill och till att samtliga de frågor som tas
upp i motionerna ingår i bostadspolitiska utredningens uppdrag avstyrker
utskottet motionerna.

I samband med utskottsbehandlingen gjorde riksskatteverket vissa förtydliganden
av anvisningarna i ett cirkulär den 22 april 1983 till skattecheferna. I
cirkuläret framhölls att de exempel på jämkningsmöjligheter som lämnats i
anvisningarna inte var uttömmande. Verket anförde bl. a. följande:

Procentmetoden är en slags schablonmetod och för att den skall kunna
tillämpas med viss effektivitet får man acceptera att millimeterrättvisa inte
kan uppnås i samtliga fall. Det får emellertid inte innebära att metoden skall
tillämpas på ett stelbent sätt. TN måste vara observant i de fall de
skattskyldiga anför särskilda skäl och jämka när så är påkallat.

I sammanhanget bör även framhållas att RSV:s anvisningar - däribland
länsanvisningarna - inte är bindande för TN såsom RSV:s föreskrifter. Det
ligger emellertid i sakens natur att det ur likformighetssynpunkt och ur
rättvisesynpunkt är lämpligt att de i möjligaste mån följs.

SkU 1983/84:42

Räntetillägg skall i vissa fall tas upp för den som åtnjutit bostadsförmån på
jordbruksfastighet - 10 § 6 mom. lagen om statlig inkomstskatt. Reglerna
härom är en följd av de avdragsbegränsningar som genomfördes vid 1982 års
skattereform (prop. 1981/82:197, SkU 1981/82:60) och har betydelse förden
som har inkomster över den s. k. brytpunkten vid 16 basenheter. För att
verkningarna av dessa begränsningar skall bli likformiga för olika kategorier
av inkomsttagare skall vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp för statlig
inkomstskatt hänsyn tas till vissa förmåner som den skattskyldige har
åtnjutit. En näringsidkare som utnyttjat vissa tillgångar i verksamheten för
privat bruk skall påföras ett särskilt tillägg som motsvarar värdet av att inte
privat behöva redovisa en räntekostnad för dessa tillgångar. I fråga om
bostadsförmån på jordbruksfastighet utgör räntetillägget ett belopp som
motsvarar den del av räntekostnaderna på låneskulderna i förvärvskällan
som belöper på den egna bostaden. Räntetillägget skall minskas dels med
eventuellt underskott i förvärvskällan, dels med den skattskyldiges inkomst
av kapital till den del denna inkomst inte överstiger 30 000 kr.

Vid sin behandling av frågan om räntetillägg för jordbrukarnas bostäder
anförde utskottet i sitt nyssnämnda betänkande att den föreslagna begränsningen
av underskottsavdragen normalt inte berör jordbrukarens låneräntor
för bostadsändamål, eftersom jordbrukarens bostadsbyggnad är att anse som
en driftsbyggnad i inkomstskattehänseende. En villaägares räntor däremot
leder regelmässigt till underskott och påverkas därför direkt av avdragsbegränsningen.
Med hänsyn härtill var det enligt utskottets mening motiverat
att göra ett räntetillägg för jordbrukarens bostadsbyggnad. Vid sin behandling
av motsvarande fråga påföljande år (SkU 1982/83:50) vidhöll utskottet
denna ståndpunkt.

Bostadsförmån i tjänst

Förmån i tjänsten av hyresbillig bostad och subventionerad semesterbostad
utgör en typ av förmåner som enligt RSV:s anvisningar (RSV Dt
1981:30) skall beskattas endast om deras värde sammanlagt överstiger 600 kr.
för år räknat. Förmån av fri bostad eller fri semesterbostad skall däremot
anses skattepliktig oavsett värdet.

För värderingen gäller såsom allmän regel att det skattepliktiga värdet i
princip skall motsvara marknadsvärdet (ortens pris). Värdesättningen sker i
allmänhet enligt vissa schablonmässiga grunder, bl. a. med ledning av
uppgifter om hyrorna i de allmännyttiga bostadsföretagen och uppgifter om
det faktiska hyresläget på orten.

Är det sannolikt att den skattskyldige inte skulle ha skaffat sig vad som
motsvarar förmånen om han själv skulle ha bestritt kostnaderna, skall
värderingen av naturaförmånerna i allmänhet ske med utgångspunkt i den
inbesparing i de personliga levnadskostnaderna som förmånen inneburit för
förmånstagaren. I vad mån ett lägre värde än marknadsvärdet skall åsättas

1** Riksdagen 1983184. 6sami. Nr 42

SkU 1983/84:42

bedöms med hänsyn dels till förmånens art och eventuella villkor som är
förknippade med förmånen, dels till förmånstagarens inkomst- och förmögenhetsförhållanden
.

När det gäller preliminärskatten skall RSV enligt 8 § uppbördslagen
(1953:272) fastställa de värden som skall läggas till grund för skatteavdragen
för preliminär A-skatt. Dessa värden, som således gäller endast för den
preliminära skatten, tas upp till ett genomsnitt för riket och anges i
skattetabellerna. Riksförsäkringsverket utfärdar liknande normer med stöd
av 4 § andra stycket lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och 4 § lagen
(1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter.

I en skrivelse till skattecheferna den 28 november 1983 tar riksskatteverket
upp frågan om beskattningen av tjänstebostäder för präster. Av skrivelsen
framgår att ett antal präster under 1983 beskattats för hyresbillig bostad och
att beskattningen inte skett likformigt i de olika länen. Riksskatteverket har
medverkat till en överenskommelse som numera har träffats mellan statens
arbetsgivarverk och berörda arbetstagarorganisationer om ändrade regler
för bestämmande av tjänstebostadshyra för präster. Enligt riksskatteverkets
uppfattning uppkommer inte längre någon skattepliktig bostadsförmån i
dessa fall, och man bör enligt verkets uppfattning inte heller beräkna något
bostadsförmånsvärde under den övergångstid som gäller enligt avtalet. Av
det anförda framgår enligt riksskatteverket att berörda präster fr. o. m. 1985
års taxering inte längre anses åtnjuta förmån av prisbillig bostad.

Uthyrning av villor

Inkomstberäkningen av en- och tvåfamiljsfastigheter sker i allmänhet
enligt en schablonmetod (24 § 2 mom. och 25 § 3 mom. kommunalskattelagen
1928:370 - KL). Denna metod innebär att man som intäkt endast skall
redovisa en viss procent av fastighetens taxeringsvärde enligt en progressiv
skala. Från detta belopp medges avdrag för ränteutgifter och tomträttsavgäld.
För den som själv är bosatt på fastigheten tillkommer dessutom ett s. k.
extra avdrag på högst 1 000 kr.

Det anförda gäller även villor som delvis används i ägarens rörelse. Vid
intäktsberäkningen minskar man i dessa fall taxeringsvärdet med den del som
belöper på rörelsen. Rörelsedelen av fastigheten ingår alltså inte i villaschablonen,
och kostnader för denna del av fastigheten får dras av i rörelsen enligt
de regler som gäller för detta inkomstslag.

Schablonmetoden skall användas om fastigheten uteslutande utnyttjas
såsom bostad åt ägaren - stadigvarande eller såsom sommarnöje - eller också
såsom stadigvarande bostad åt annan. Om fastigheten brukar användas även
för annat ändamål, t. ex. uthyrning åt sommargäster, blir schablonreglerna

SkU 1983/84:42

tillämpliga endast om bruttointäkterna härav uppgår till mindre betydande
belopp. Om de årliga intäkterna av denna uthyrning överstiger 4 000 kr. och
också överstiger 2 % av fastighetens taxeringsvärde, skall inkomstberäkningen
ske enligt de vanliga regler som gäller för hyresfastigheter, vilket bl. a.
innebär att de faktiska intäkterna - dvs. erhållna hyror m. m. och hyresvärdet
för den egna bostaden - skall redovisas och att avdrag medges för
samtliga omkostnader för fastigheten.

Till grund för nuvarande regler ligger uppfattningen att merinkomster
genom uthyrning till sommargäster skall beskattas om uthyrningen sker
regelbundet och inte är av alltför obetydlig omfattning. Som skäl härför har
bl. a. åberopats att sådan uthyrning oftast har en mer rörelsemässig prägel än
uthyrning till stadigvarande bostad. I detta sammanhang har också beaktats
att ägare till jordbruksfastigheter och flerfamiljshus alltid skall beskattas
även för intäkt genom uthyrning av sommarnöjen och att en obegränsad
skattefrihet för sådan verksamhet då det gäller villor inte skulle överensstämma
med kravet på en rättvis beskattning (prop. 1979/80:137, SkU 1979/
80:50).

Beträffande uthyrning till sommargäster anförde utskottet förra året (SkU
1982/83:46) att nuvarande regler grundar sig på uppfattningen att merinkomster
genom uthyrning till sommargäster skall beskattas om uthyrningen
sker regelbundet och inte är av alltför obetydlig omfattning. Enligt utskottets
mening saknades tillräckliga skäl för att nu räkna upp gränsen för den
skattefria uthyrningen, som fastställdes till nuvarande belopp år 1980.
Utskottet framhöll också att villaschablonen ingick i den då påbörjade
översynen av bostadspolitiken och att utredningen (bostadskommittén - Bo
1982:02) torde vara oförhindrad att pröva denna fråga. Med det anförda
avstyrkte utskottet den föreliggande motionen.

Underskott på fritidshus

Reglerna om rätt beskattningsort innebär att inkomst av fastighet skall
beskattas i den kommunen där fastigheten är belägen (56 § kommunalskattelagen
1928:370 - KL). Motsvarande gäller i fråga om inkomst av rörelse (57 §
KL). Vid beskattningen till kommunal inkomstskatt får avdrag för underskott
som uppkommer vid inkomstberäkningen dras av endast från inkomst
som hänför sig till samma kommun (46 § 1 mom. första stycket KL) .Den som
är bosatt i en kommun och äger en fastighet eller en rörelse i en annan
kommun får således inte dra av underskott som uppkommer i dessa
förvärvskällor från inkomster i hemortskommunen. Vissa allmänna avdrag
(46 § 2 mom. KL) och grundavdrag (48 § 2 mom. KL) som inte har kunnat
utnyttjas i hemortskommunen får dock avräknas från inkomst i annan
kommun (46 § 4 mom. och 50 § 3 mom. KL).

Motsvarande begränsningar gäller inte enligt reglerna för statlig inkomstskatt.

SkU 1983/84:42

Kommittén (B 1980:05) om underskottsavdrag fick i tilläggsdirektiv (dir.
1982:30) i uppdrag att utreda frågan om ett slopande helt eller delvis av den
kommunala avdragsbegränsningen. Av kommittéberättelsen 1984 framgår
att kommitténs arbete har upphört och att dess arbetsuppgifter skall övertas
av 1980 års företagsskattekommitté (B 1979:13) utom såvitt avser frågor
rörande fritidsfastigheter som skall övertas av bostadskommittén (Bo
1982:02).

Övriga frågor om fritidsbostäder

Vid sin behandling förra året av en motion om beskattningen av fritidshus
som uppförts för uthyrning på en jordbruksfastighet och beskattningen av
tjänsteförmån i form av subventionerat fritidshus (SkU 1982/83:45 s. 7)
avstyrkte utskottet motionen och anförde följande:

Byggnad som inte behövs för jordbruket - och hit hör åtminstone i
allmänhet fritidsbyggnader - skall enligt fastighetstaxeringsreglerna i princip
taxeras såsom annan fastighet. Detta innebär att hyresintäkter, som inte
överstiger 4 000 kr. eller 2 % av taxeringsvärdet, inte beskattas och att
värdet av ägarens egen bostadsförmån ingår i den s.k. villaschablonen. Om
hyresintäkterna är större eller om huset vid fastighetstaxeringen trots allt har
ansetts tillhöra jordbruket, skall ägaren beskattas för samtliga intäkter efter
avdrag för omkostnaderna. Om ägaren har haft tillgång till fritidsbostaden
för privat bruk skall han i princip beskattas även för denna förmån. När det
gäller jordbruksfastigheter ingår värdet i den schablon som nyss behandlats,
och schablonen innehåller särskilda jämkningsregler för bostäder som hyrs
ut. Såvitt utskottet kan bedöma torde de problem som kan uppkomma i fråga
om fritidsbyggnader i jordbruk vara tämligen begränsade.

Förmån i tjänsten av hyresbillig semesterbostad ingår i en grupp av
förmåner som beskattas endast om värdet överstiger 600 kr. Enligt utskottets
uppfattning kan de värderingsfrågor som aktualiseras i dessa fall orsaka vissa
problem, och utskottet har inte något att erinra mot att hithörande frågor tas
upp av traktamentsbeskattningssakkunniga (B 1978:02) eller av bostadspolitiska
utredningen (Bo 1978:02) om utredningarna finner att detta är
motiverat. Med hänsyn härtill är utskottet inte berett att nu ta ställning till
frågan om en höjning av skattepliktsgränsen eller att förorda särskilda regler
för semesterbostäder utan avstyrker motion 1184 yrkandena 2 och 3.

Reparation av villor m. m.

Problemen med den s. k. grå arbetskraften ledde hösten 1982 till särskilda
regler om avdrags- och uppgiftsskyldighet för vissa uppdragsersättningar.
För småhusägare och lägenhetsinnehavare innebär reglerna att de - i stället
för kontrolluppgifter enligt tidigare bestämmelser - skall lämna uppgift i
självdeklarationen om ersättningar som uppgår till ett visst belopp. Den som
inte fullgör detta kan bl. a. åläggas betalningsansvar för uppdragstagarens
skatter intill 50 % av ersättningen. Året därpå mjukades reglerna upp bl. a.
genom att beloppsgränsen höjdes från 500 till 1 000 kr. (prop. 1982/83:177,

SkU 1983/84:42

SkU 1983/84:5). Samtidigt förenklades småhus- och lägenhetsinnehavarnas
problem beträffande avdrags- och socialavgiftsfrågoma även genom andra
åtgärder. I det sammanhanget behandlade utskottet flera motioner om
införande av en avdragsrätt för reparation och underhåll av schablontaxerade
småhus i syfte att förbättra inkomstredovisningen och underlaget härför.
Utskottet anförde följande:

Utskottet instämmer givetvis i uppfattningen att det skulle vara av värde
om skattelagstiftningen kunde utformas på ett sådant sätt att inkomstredovisningen
förbättras och har också begärt en utredning om möjligheterna att
ändra villabeskattningen i sådant syfte (SkU 1978/79:61). Samtidigt framhöll
utskottet att frågan torde vara förenad med åtskilliga problem. Departementschefen
anförde i propositionen om den grå arbetskraften förra hösten
(prop. 1982/83:11) att ett sådant system innebär en ändring med så
omfattande konsekvenser att frågan borde övervägas i ett större perspektiv
med andra avvägningsfrågor med anknytning till bostadsbeskattningen.
Utskottet hade för sin del inte något att erinra häremot men fann vid sin
prövning av de då aktuella motionerna i ämnet inte skäl att förorda någon ny
framställning från riksdagen (SkU 1982/83:5). Frågan har därefter tagits upp
i direktiven för bostadskommittén. Av direktiven framgår att kommittén inte
endast bör beakta förslaget när man överväger vilka fördelar en mer
konventionell beskattning kan ha framför schablonmetoden. I direktiven
anförs också att en annan möjlighet att komma till rätta med problemet kan
vara att ändra realisationsvinstbeskattningen. Med hänsyn till att frågorna
således ingår i kommitténs utredningsuppdrag bör en förnyad prövning från
riksdagens sida av de nu aktuella frågorna anstå i avvaktan på resultatet av
kommitténs överväganden. Utskottet avstyrker därför de nu aktuella
motionsyrkandena.

Utskottet fann också att eventuella ändringar av schablonen förutsatte
ingående överväganden och att denna väg inte framstod som ett aktuellt
alternativ för att uppnå förbättringar av skattekontrollen.

Radhussamfälligheter

År 1975 genomfördes - med verkan fr. o. m. 1977 års taxering -nya regler
för beskattningen av gemensamhetsanläggningar och andra samfälligheter
(prop. 1975:48, SkU 22). De nya reglerna innebär att samfälligheten som
sådan är skattskyldig endast om den utgör en juridisk person som förvaltar
sådan marksamfällighet eller regleringssamfällighet som utgör en taxeringsenhet.
1 övriga fall åvilar skattskyldigheten ägarna av delägarfastigheterna.

Samfällighetens inkomster och utgifter skall enligt 41 a § kommunalskattelagen
(1928:370) med tillhörande anvisningar i allmänhet delas upp mellan
delägarna i förhållande till vars och ens andel i samfälligheten. När det gäller
gemensamhetsanläggningar för schablonbeskattade fastigheter gäller dock
att samfällighetens värde inräknas i underlaget för schablonbeskattningen.
Värdet av gemensamhetsanläggningar för en- och tvåfamiljsfastigheter ingår
i taxeringsvärdet för delägarfastigheterna, och för ägare av sådana fastigheter
medför därför gemensamhetsanläggningen inte någon särskild taxeringsåt -

SkU 1983/84:42

gärd. I sammanhanget bör dock nämnas, att avdrag medges för ränteutgifter
och tomträttsavgäld som hänför sig till samfälligheten, och att samfällighetens
eventuella ränteinkomster beskattas hos delägarfastighetens ägare
såsom intäkt av kapital om andelen av ränteinkomsten uppgår till minst 100
kr.

Av det anförda framgår att värdet av gemensamhetsanläggningar för enoch
tvåfamiljsfastigheter automatiskt kommer att beaktas även vid förmögenhetsbeskattningen.
Om samfälligheten har andra tillgångar än själva
gemensamhetsanläggningen, skall värdet härav i princip fördelas på delägarna.
Som framgår av 12 S och anvisningarna till 3 och 4 $$ lagen (1947:577)
om statlig förmögenhetsskatt behöver emellertid andelsvärden under 2 000
kr. ej tas upp vid förmögenhetsbeskattningen.

År 1977 behandlade utskottet (SkU 1977/78:6) en motion som syftade till
att göra det möjligt för radhussamfälligheter m. fl. att genom avgifter från
fastighetsägarna bygga upp reserver för framtida reparationer av gemensamma
anläggningar, utan att det överskott som då uppkommer inkomstbeskattas.
Utskottet konstaterade bl. a. att sådana samfälligheter inte längre
beskattas för någon inkomst i form av avgifter från delägarna eller för andra
överskott. I stället skall inkomsterna i princip beskattas hos delägarna.
Eftersom de nya reglerna, som tillämpades första gången vid 1977 års
taxering, enligt utskottets uppfattning tillgodosåg syftet med motionen,
avstyrkte utskottet bifall till den då aktuella motionen.

Bostadsrättsföreningar

Beskattningsreglerna för bostadsrättsföreningar innebär att såsom intäkt
skall tas upp 3 % av fastighetens taxeringsvärde. På samma sätt som för
villorna medges avdrag endast för räntekostnader, tomträttsavgäld och
liknande.

I fråga om bostadsrättsföreningar, i första hand sådana med s. k. fördelade
lån, skall medlemmarna i viss utsträckning inkomstbeskattas för värdet av
den egna bostaden. Medlemmen skall såsom inkomst av kapital redovisa 3 %
av den del av bostadsrättens värde som överstiger 50 000 kr.

Regler med denna innebörd för medlemmarna infördes 1979 (prop.
1978/79:209, SkU 1979/80:11) och fick sin nuvarande utformning 1980 (prop.
1980/81:42, SkU 1980/81:11).

Värdet av egen bostad påverkar bl. a. den skattskyldiges möjligheter till
extra avdrag vid beskattningen. Riksskatteverkets anvisningar för folkpensionärer
(RSV Dt 1982:14) innebär bl. a. att det extra avdraget minskas om
förmögenheten överstiger 90 000 kr. för att helt försvinna om förmögenheten
uppgår till 150 000 kr. För den som är gift beräknas förmögenheten till
hälften av makarnas gemensamma förmögenhet. Som värde på en- eller
tvåfamiljsfastigheter tar man i allmänhet upp endast 10 % av skillnaden
mellan taxeringsvärdet och låneskulder i fastigheten. Några motsvarande

SkU 1983/84:42

reduceringsregler finns inte i fråga om värdet på bostadsrättsandelar. Detta
värde skall tas upp till ett belopp som motsvarar andelen i föreningens
förmögenhet med utgångspunkt i taxeringsvärdet för föreningens fastighet
(4 § lagen 1947:577 om statlig förmögenhetsskatt, prop. 1980/81:42, SkU
1980/81:11).

Hösten 1983 genomfördes en realisationsvinstbeskattning av bostadsrätter
även efter fem år innehav (prop. 1983/84:67, SkU 1983/84:13). Vinstbeskattningen
skall vara nominell, utan rätt till indexuppräkning av avdragsposterna.
Storleken av den skattepliktiga andelen av vinsten bestäms enligt en
fallande skala som ansluter till vad som gäller för lösöre m.m. För
bostadsrätter som innehafts mer än fyra år skall - efter en övergångsperiod -25 % av vinsten tas till beskattning. Som stöd för denna åtgärd åberopades
bl. a. rättvisesynpunkter och fördelningspolitiska motiv. Beträffande detaljutformningen
av reglerna avstyrkte utskottet att regler om indexuppräkning,
uppskovsregler och särskilda regler för ackumulerad inkomst infördes för
denna beskattning. I sammanhanget pekade utskottet på att enbart en
indexuppräkning av ingångsvärdet skulle ge orättvisa resultat vid beskattningen
beroende på att föreningarna kan finansiera sina produktionskostnader
på mycket olika sätt. Utskottet avstyrkte också motionsyrkanden om
tilläggsdirektiv till bostadskommittén i hithörande frågor.

Vid sin prövning tidigare under 1983 (SkU 1982/83:46) av motionsyrkanden
rörande en ökad likställighet vid beskattningen mellan bostadsrätt och
direktägda bostäder utgick utskottet från att dessa skulle kommma att prövas
inom den pågående översynen av bostadspolitiken. Med hänvisning härtill
avstyrkte utskottet dessa motioner.

Bostadskommittén (Bo 1982:94)

Bostadskommittén (Bo 1982:94) tillsattes år 1982 för att göra en översyn av
bostadspolitiken (dir. 1982:94). Som framgår av kommittéberättelsen avser
kommittén att avge ett betänkande under första halvåret 1984 och ett
slutbetänkande under andra halvåret 1984.

Utskottet

Bostadsförmån i jordbruk m. m.

Enligt de anvisningar från riksskatteverket rörande värderingen av förmån
av bostad på jordbruksfastighet som tillämpas fr. o. m. 1982 års taxering
skall värdet av bostadsförmånen i första hand beräknas med ledning av i
orten gällande hyrespris. Anvisningarna innebär den nyheten att man på ort
utan egentlig hyresmarknad uppskattar värdet till en viss procent av
byggnadsvärdet. Procentsatsen är 9 för värden som understiger 100 000 kr., 6
för värden mellan 100 000 och 200 000 kr. och 3 för överskjutande belopp. I

Rättelse: S. 14, rad 11 Står: Arvidson (c) Rättat till: Arvidson (m)

SkU 1983/84:42

anvisningarna för 1982 års taxering angavs att förmånsvärdet fick reduceras
med högst 1 000 kr. för utrymme som särskilt inrättats för och uteslutande
använts som kontor, en regel som utgått fr. o. m. 1983 års taxering. Om det
med hänsyn till vissa förhållanden framstår som uppenbart att ett procentberäknat
förmånsvärde avsevärt, minst 25 %, avviker från vad som kan anses
skäligt, får förmånsvärdet enligt anvisningarna beräknas efter prövning i det
enskilda fallet. I ett cirkulär till skattecheferna i länen har riksskatteverket
våren 1983 lämnat vissa förtydliganden av anvisningarna bl. a. rörande
jämkningsmöjligheterna.

I motionerna 1129 och 1457 av Thorbjörn Fälldin m.fl. (c) och 2174 av
Jan-Eric Virgin (m) och Bo Arvidson (m) kritiseras anvisningarna framför
allt för att det inte tillräckligt tydligt framgår att de endast har karaktär av
rekommendationer och att avvikelser i många fall erfordras. Den särskilda
information som utgått från riksskatteverket om jämkningsmöjligheterna är
enligt motionärerna inte heller tillräcklig. Motionärerna framhåller bl. a. att
de nya reglerna infördes först efter det att 1981 års fastighetstaxering
avslutats, vilket lett till orättvisor och en besvärlig situation för många
skattskyldiga. Motionerna utmynnar i krav på en snabb behandling av
frågan, antingen genom en särskild översyn eller genom en förtursbehandling
inom ramen för bostadskommitténs arbete. Enligt de båda förstnämnda
motionerna bör en sådan särskild översyn också omfatta frågan om ökade
avdragsmöjligheter för kontor i bostaden och reglerna om räntetillägg för
bostadsbyggnad. Frågan om kostnader för kontor i bostaden tas upp också av
Jan-Eric Virgin (m) som i motion 1143 yrkar en lagändring om ökade
avdragsmöjligheter i detta hänseende.

Som utskottet anförde vid sin behandling förra året av motsvarande
värderingsfrågor har man med schabloner av det slag som nu tillämpas större
förutsättningar än tidigare att tillgodose kraven på en bättre och mer
likformig värdering av jordbrukarnas bostadsförmåner. Samtidigt ligger det i
sakens natur att schablonen i vissa fall kan slå fel, särskilt om taxeringsvärdet
av någon anledning blivit felaktigt. Riksskatteverket har i ett cirkulär bl. a.
framhållit att schablonen i sådana fall inte skall tillämpas stelbent, utan att
taxeringsnämnden bör vara observant i de fall då de skattskyldiga anför
särskilda skäl och jämka värdet när så är påkallat. Utskottet instämmer i
denna uppfattning och vill för sin del framhålla att det givetvis inte bör
komma i fråga att tillämpa schablonen och den särskilda 25-procentsregeln
på ett sådant sätt att någon beskattas för värden som uppenbart är för höga.

Av det anförda framgår att man trots schablonen inte helt kan undvika en
skälighetsbedömning av förmånsvärdet. Vid en sådan skälighetsbedömning
bör enligt utskottets uppfattning alla omständigheter i det enskilda fallet
kunna beaktas, exempelvis att en del av bostaden av särskilda skäl har
inträttats såsom kontorsrum. Samtidigt vill utskottet framhålla att rådande
praxis i fråga om avdrag för kontorsrum är restriktiv. Mot denna bakgrund är
utskottet i avvaktan på bostadskommitténs ställningstaganden inte berett att

SkU 1983/84:42

förorda att schablonen kompletteras med särskilda regler om kontorsrum
eller att avdragsmöjligheterna utvidgas generellt.

Med hänvisning till det anförda och till att bostadskommittén enligt vad
som framgår av kommittéberättelsen beräknas slutföra sitt arbete redan i år
avstyrker utskottet motionerna i nu berörda delar.

Yrkandena i fråga om räntetillägg för bostadsbyggnad har utskottet redan
behandlat i sitt betänkande SkU 1983/84:30. Utskottet vill i detta sammanhang
endast anföra att dessa regler syftar till att uppnå en likformighet i
beskattningen av bostadsbyggnader av olika slag, en fråga som ingår i
bostadskommitténs utredningsuppdrag, och att kommittén således är oförhindrad
att pröva även dessa regler. Utskottet vill också erinra om att
skatteförenklingskommitténs arbete kan komma att påverka beräkningen av
räntetillägg.

Förmån av tjänstebostad

I motion 523 av Sten Svensson m. fl. (m) anförs att ett antal präster under
senare tid beskattats för bostadsförmån på prästgårdar till väsentliga belopp.
Svenska kyrkans personalförbund och arbetsgivarverket har i november
1983 träffat ett avtal om hyreshöjningar för dessa tjänstebostäder. Med
hänvisning härtill begär motionärerna ett riksdagsuttalande av innebörd att
någon förmånsbeskattning inte längre skall äga rum.

Som framgår av den redogörelse för frågan som lämnats tidigare har
riksskatteverket med anledning av nämnda överenskommelse i en skrivelse
den 28 november 1983 till skattecheferna deklarerat att någon förmånsbeskattning
inte bör äga rum fr. o. m. 1985 års taxering. Syftet med motionen
torde därmed vara tillgodosett. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet
densamma.

Schablonreglerna för villabeskattningen, m. m.

Beskattningsreglerna vid uthyrning av schablontaxerade småhus för
fritidsändamål tas upp i motionerna 349 av Barbro Nilsson i Visby (m), 1126
av Christer Eirefelt (fp) och Björn Molin (fp) och 2117 av Per Stenmarck
m. fl. (m). I de båda förstnämnda motionerna yrkas att den skattefria
gränsen för sådan uthyrning höjs från nuvarande 4 000 kr. till 8 000 kr. i
överensstämmelse med ett förslag från fritidsboendekommittén (SOU
1982:23). I den sistnämnda motionen begär motionärerna förslag från
regeringen av innebörd att gränsen höjs.

Aven i vissa motioner som väckts med anledning av proposition 1983/
84:145 yrkas att beloppsgränsen höjs. Så yrkas i motionerna 2721 av Ingrid
Sundberg m. fl. (m) och 2731 av Göthe Knutson (m) att gränsen höjs till ett
halvt basbelopp och i motionerna 2732 av Karl Boo m. fl. (c) och 2734 av
Kenth Skårvik m. fl. (fp) att den höjs till 8 000 kr.

SkU 1983/84:42

Som utskottet anförde förra året angående denna fråga grundar sig
nuvarande regler på uppfattningen att merinkomster genom uthyrning till
sommargäster skall beskattas om uthyrningen sker regelbundet och inte är av
alltför obetydlig omfattning. Utskottet vidhåller att det saknas tillräckliga
skäl för att nu räkna upp gränsen för den skattefria uthyrningen, som
fastställdes till nuvarande belopp år 1980. Med hänvisning härtill och till att
villaschablonen ingår i bostadskommitténs utredningsuppdrag avstyrker
utskottet dessa motionsyrkanden.

Frågan om avdragsrätt för reparationer av småhus tas upp i tre motioner,
nämligen 1449 av Knut Billing m. fl. (m), 2167 av Sven-Erik Nordin (c) och
Martin Olsson (c) och 2172 av Knut Wachtmeister m. fl. (m). Motionärerna
begär förslag eller tilläggsdirektiv till bostadskommittén om en avdragsrätt i
syfte att underlätta fastighetsunderhållet, motverka kvittolösa transaktioner
och förbättra skattekontrollen. Motionärerna i den sistnämnda motionen
yrkar samtidigt att lagstiftningen om den särskilda uppgiftsskyldigheten för
småhusägare och lägenhetsägare beträffande uppdragsersättningar slopas.

Som utskottet konstaterade förra året ingår frågan om en avdragsrätt för
reparation och underhåll av villor i bostadskommitténs utredningsuppdrag.
Utskottet vidhåller att en förnyad prövning av hithörande problem bör anstå
i avvaktan på resultatet av kommitténs överväganden. Utskottet avstyrker
således motionerna i denna del.

Uppgiftsskyldigheten för småhusägare och lägenhetsägare för uppdragsersättningar
har tillkommit som ett led i försöken att komma till rätta med den
s. k. grå arbetskraften. En översyn av reglerna har resulterat i ändrad
lagstiftning i höstas och innebär att stor hänsyn tagits till den kritik som
riktats mot reglerna från skilda håll. Som utskottet anförde i det sammanhanget
förutsätter eventuella ändringar av villaschablonen ingående överväganden,
och denna väg framstår inte som ett aktuellt alternativ för att uppnå
förbättringar av skattekontrollen. Utskottet vidhåller denna uppfattning och
avstyrker således motion 2172 även i denna del.

Underskott på fritidshus

I motion 1128 av Ove Eriksson (m) och Anders Andersson (m) yrkas att
underskott på ett fritidshus som är beläget i annan kommun skall få dras av i
hemortskommunen. Motionärerna konstaterar att förbudet mot avdrag för
underskott i en kommun från inkomst i en annan kommun vid den
kommunala beskattningen kan kringgås och att beskattningen därför inte blir
likformig. De yrkar därför att motionen överlämnas till bostadskommittén
för beaktande.

Kommittén (B 1980:05) om underskottsavdrag fick år 1982 (dir. 1982:30)
tilläggsdirektiv att närmare studera vad ett slopande helt eller delvis av den
kommunala avdragsbegränsningen skulle betyda och att lägga fram förslag i

SkU 1983/84:42

dessa frågor. I direktiven nämndes särskilt konsekvenserna av nuvarande
regler i fråga om fritidsfastigheter. Sedan kommitténs arbete upphört har
dess arbetsuppgifter såvitt avser fritidsfastigheter övertagits av bostadskommittén.
Eftersom frågan således redan ingår i bostadskommitténs uppdrag,
finner utskottet att någon särskild åtgärd inte påkallas med anledning av
motionen. Utskottet avstyrker således densamma.

Övriga frågor rörande fritidshus

I motion 2732 av Karl Boo m. fl. (c) återkommer två yrkanden som
utskottet haft att ta ställning till förra året, nämligen dels att jordbrukare inte
bör inkomstbeskattas för värdet av att tillfälligt kunna utnyttja ett fritidshus
som han uppfört för uthyrning på sin jordbruksfastighet, dels att värdet av
förmån i tjänsten i form av subventionerat fritidshus skall beskattas endast
om värdet överstiger 2 000 kr. I detta sammanhang behandlar utskottet
också motion 2737 av Kjell Mattsson (c) och Elving Andersson (c) angående
en samlad översyn av vissa skattefrågor m. m. rörande fritidshus, nämligen
beskattningen av förmån av fritidsbostad, beskattningen av andelsägda
semesterbostäder, förmånsvärdet för eget bruk av semesterbostäder som
uppförts för uthyrning, mervärdeskattereglernas utformning och frågan om
tillämpning av bostadsrättslagstiftningen på andelsägda stugor.

Som utskottet konstaterade vid sin behandling av likartade yrkanden förra
året skall byggnader som inte behövs för jordbruket i princip taxeras såsom
annan fastighet och beskattas i enlighet med vad som gäller för andra småhus.
Om fritidshuset vid fastighetsbeskattningen trots allt ansetts tillhöra jordbruket
ingår värdet av att kunna utnyttja detsamma i den schablon för
beskattning av bostadsförmån i jordbruk som utskottet nyss har behandlat
och som innehåller särskilda jämkningsregler för hus som hyrs ut. Utskottet
vidhåller att de problem som kan uppkomma i fråga om fritidshus på
jordbruksfastighet torde vara tämligen begränsade. Utskottet vill emellertid
inte bestrida att värderingsfrågorna här liksom när det gäller förmån i
tjänsten av semesterbostad kan orsaka vissa problem.

Utskottet vill erinra om att samtliga frågor som tas upp i motionerna
omfattas av bostadskommitténs (Bo 1982:02) utredningsuppdrag. Vidare har
förmånsbeskattningskommittén (B 1978:02 f. d. traktamentsbeskattningssakkunniga)
enligt sina direktiv har att göra en allmän översyn rörande
beskattningen av naturaförmåner, och mervärdeskatten står under översyn
av mervärdeskatteutredningen (Fi 1971:05). Utskottet finner att utredningsbehovet
inom dessa områden således redan är tillgodosett och att ställningstagandena
från utskottets sida till de av motionärerna behandlade frågorna
bör anstå i avvaktan på resultatet av utredningsarbetet. Med hänvisning
härtill avstyrker utskottet motionerna.

SkU 1983/84:42

Radhussamfälligheter

Beskattningsreglerna för radhussamfälligheter innebär att samfälligheterna
inte beskattas. I stället beskattas delägarna i samfälligheten genom att
värdet av gemensamhetsanläggningen inräknas i taxeringsvärdet för delägarnas
fastigheter. Avkastningen av samfällighetens penningkapital o. d. beskattas
också hos delägarna om deras andel av denna avkastning uppgår till
minst 100 kr. Andelen i sådant kapital skall redovisas också vid förmögenhetsbeskattningen
om värdet av andelen uppgår till minst 2 000 kr.

I motion 1492 yrkar förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m) att de
angivna beloppsgränserna, som infördes 1975, höjs till 300 resp. 5 000 kr.

Utskottet instämmer i motionärens uppfattning att de nuvarande beloppsgränserna
av olika skäl framstår som låga och att en höjning kan vara
motiverad bl. a. för att underlätta för samfälligheterna att ekonomiskt
planera underhållet. Utskottet anser därför att gränserna bör höjas men
finner att lagstiftningsfrågan i första hand bör prövas av regeringen.
Utskottet förutsätter att regeringen kommer att ta upp denna fråga i lämpligt
sammanhang utan särskild framställan från riksdagen. Utskottet anser
därmed att syftet med motionen är tillgodosett och att någon ytterligare
åtgärd inte påkallas med anledning av motionen.

Roland Sundgren (s) och Margareta Hemmingsson (s) yrkar i motion 1486
att samfälligheternas möjligheter att reservera medel för framtida reparationer
förbättras genom regler om skattefria fonderingar.

Utskottet har förståelse för syftet med motionen. Förslaget i motionen
strider emellertid mot gällande principer vid beskattningen och skulle sätta
gruppbebyggelse med gemensamhetsanläggningar i en bättre ställning vid
beskattningen än andra bostadsformer. Till en del torde emellertid yrkandet
kunna tillgodoses genom höjda beloppsgränser för beskattningen av delägarna.
Med hänvisning härtill och till vad utskottet nyss anfört om en uppräkning
av dessa beloppsgränser avstyrker utskottet motionen.

Bostadsrätter

I motion 1501 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp) yrkas att de nyligen
genomförda reglerna om realisationsvinstbeskattning av bostadsrätter slopas
och att riksdagen hos regeringen begär en översyn av realisationsvinstreglerna
i syfte att nå en större likformighet mellan olika slags tillgångar. I samma
syfte yrkar Ulf Adelsohn m. fl. (m) i motion 2032 och Rolf Dahlberg m. fl.
(m) i motion 2036 förslag från regeringen om en samordning av realisationsvinstbeskattningen
för bostadsrätter och fastigheter. Kjell Mattsson m. fl.
(c) anser att bostadsrätt och äganderätt helt bör jämställas vid beskattningen,
såväl vid försäljning som vid den årliga inkomstbeskattningen, och begär
därför i motion 1106 att bostadskommittén får tilläggsdirektiv att utreda
dessa frågor.

SkU 1983/84:42

När de nya reglerna om realisationsvinstbeskattning genomfördes i höstas
hade utskottet att pröva likartade motionsyrkanden. Utskottet konstaterade
då att frågan om en utsträckning av realisationsvinstbeskattningen av
bostadsrätter diskuterats vid åtskilliga tillfällen under årens lopp och att
rättvisesynpunkter och fördelningspolitiska motiv talade för en sådan
beskattning. Utskottet fann också att det var förenat med alltför stora
tekniska problem och andra nackdelar att anordna beskattningen på annat
sätt än som föreslogs i den då aktuella propositionen. Utskottet vidhåller
denna uppfattning och avstyrker således motionsyrkandena i vad avser
realisationsvinstbeskattningen.

Beträffande yrkandet i motion 1106 om att bostadsrätter bör likställas med
äganderätt vid den årliga beskattningen vill utskottet endast erinra om att
bostadskommittén enligt sina direktiv har att göra en allmän översyn av
bostadsbeskattningsfrågorna. Några tilläggsdirektiv till bostadskommittén i
dessa frågor erfordras alltså inte. Med det anförda avstyrker utskottet motion
1106 även i denna del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande bostadsförmån i jordbruk

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:1129 yrkande 13 i vad
yrkandet behandlas i detta betänkande, 1983/84:1143, 1983/
84:1457 yrkande 9 i vad yrkandet behandlas i detta betänkande
och 1983/84:2174,

2. beträffande förmån av tjänstebostad

att riksdagen avslår motion 1983/84:523,

3. beträffande uthyrning av villor

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:349, 1983/84:1126, 1983/
84:2117 yrkande 2,1983/84:2721 yrkande 4,1983/84:2731 yrkande
3, 1983/84:2732 yrkande 3 och 1983/84:2734 yrkande 7,

4. beträffande reparation av småhus

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:1449, 1983/84:2167 och
1983/84:2172 yrkande 3,

5. beträffande den särskilda uppgiftsskyldigheten för småhusägare
m.fl.

att riksdagen avslår motion 1983/84:2172 yrkande 2,

6. beträffande underskott på fritidshus

att riksdagen avslår motion 1983/84:1128,

7. beträffande övriga frågor rörande fritidshus

a) att riksdagen avslår motion 1983/84:2732 yrkandena 4 och 5,

b) att riksdagen avslår motion 1983/84:2737 yrkande 2,

8. beträffande radhussamfälligheter
att riksdagen avslår

SkU 1983/84:42

a) motion 1983/84:1486,

b) motion 1983/84:1492,

9. beträffande realisationsvinst på bostadslägenheter m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:1106 i denna del, 1983/
84:1501 yrkandena 10-12, 1983/84:2032 yrkande 3 och 1983/
84:2036,

10. beträffande beskattningen i övrigt av bostadslägenheter
att riksdagen avslår motion 1983/84:1106 i denna del.

Stockholm den 26 april 1984

På skatteutskottets vägnar
RUNE CARLSTEIN

Närvarande: Rune Carlstein (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c),
Olle Westberg (s), Hagar Normark (s), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius
(c), Bo Forslund (s), Egon Jacobsson (s), Karl Björzén (m), Kjell Johansson
(fp), Anita Johansson (s), Lars Hedfors (s), Anna Lindh (s) och Ewy Möller
(m).

Reservationer

1. Uthyrning av villor (morn. 3)

Knut Wachtmeister (m), Bo Lundgren (m), Karl Björzén (m), Kjell
Johansson (fp) och Ewy Möller (m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ”Sorn
utskottet” och slutar med ”dessa motionsyrkanden” bort ha följande lydelse:

Det är enligt utskottets mening viktigt att förbättra förutsättningarna för
att allt fler skall kunna få möjlighet till vistelse i fritidshus. Ett hinder för en
ökad uthyrning av fritidshus är de skattebestämmelser som finns i dag. De
bör därför, som bl. a. fritidsboendekommittén föreslagit (SOU 1982:23 s.
86), lindras så att intäkter av uthyrning av fritidshus inte beskattas förrän de
överstiger 8 000 kr.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna 349,1126,2732 yrkande
3 och 2734 yrkande 7. Därmed är också de yrkanden om en höjning av
beloppsgränsen som framställs i motionerna 2117 (yrkande 2), 2721 (yrkande
4) och 2731 (yrkande 3) tillgodosedda.

dels att utskottet under mom. 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:349, 1983/84:1126,
1983/84:2732 yrkande 3 och 1983/84:2734 yrkande 7 och med

SkU 1983/84:42

anledning av motionerna 1983/84:2117 yrkande 2, 1983/84:2721
yrkande 4 och 1983/84:2731 yrkande 3 antar följande

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att punkt 6 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Anvisningar

till 24 §

6. Bestämmelserna i 24 § 2 mom. första och andra styckena om särskild
intäktsberäkning tillämpas även om fastigheten eller fastighetsdelen, förutom
utrymmen för bostad åt en eller två familjer, innehåller något enstaka
rum för uthyrning eller i ringa omfattning kan användas för annat ändamål än
som bostad.

Till fastighet, som avses i 24 § 2 mom., hänförs även fastighet som används
endast viss del av året eller tillfälligt, såsom sommarvilla, sportstuga eller
jaktstuga, eller som utan att användas står till ägarens förfogande.

Genom regeln i 24 § 2 mom. sista Genom regeln i 24 § 2 mom. sista
stycket första punkten undantas, stycket första punkten undantas,

under de förutsättningar som anges
där, från tillämpning av bestämmelserna
i 2 mom. första och andra
styckena exempelvis fastigheter som
under somrarna brukar hyras ut till
sommargäster men i övrigt bebos av
ägarna, sommarstugor som regelbundet
hyrs ut under somrarna,
fastigheter som till viss del upplåts
för upplagsplats, för rörelse eller
dylikt samt fastigheter som utnyttjas
för odling eller tillgodogörande av
alster eller naturtillgångar från fastigheten.
En fastighet bör anses i
endast ringa omfattning utnyttjad
för sådant ändamål, som avses här.
om den årliga bruttointäkt som förvärvas
därvid uppgår till högst 4 000
kronor eller överstiger detta belopp
men inte 2 procent av fastighetens
taxeringsvärde. 1 den bruttointäkt,
som det här är fråga om, skall dock
inte räknas in intäkt på grund av del i
samfällighet.

under de förutsättningar som anges
där, från tillämpning av bestämmelserna
i 2 mom. första och andra
styckena exempelvis fastigheter som
under somrarna brukar hyras ut till
sommargäster men i övrigt bebos av
ägarna, sommarstugor som regelbundet
hyrs ut under somrarna,
fastigheter som till viss del upplåts
för upplagsplats, för rörelse eller
dylikt samt fastigheter som utnyttjas
för odling eller tillgodogörande av
alster eller naturtillgångar från fastigheten.
En fastighet bör anses i
endast ringa omfattning utnyttjad
för sådant ändamål, som avses här,
om den årliga bruttointäkt som förvärvas
därvid uppgår till högst 8 000
kronor eller överstiger detta belopp
men inte 2 procent av fastighetens
taxeringsvärde. I den bruttointäkt,
som det här är fråga om, skall dock
inte räknas in intäkt pä grund av del i
samfällighet.

Frågan huruvida fastighet skall anses inrättad till bostad åt högst två
familjer skall bedömas med hänsyn till de förhållanden, som rådde vid
beskattningsårets utgång.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången i
fråga om 1986 års taxering.

SkU 1983/84:42

2. Den särskilda uppgiftsskyldigheten för småhusägare m. fl. (mom. 5)

Knut Wachtmeister, Bo Lundgren, Karl Björzén och Ewy Möller (alla m)
har

dels anfört följande:

Den särskilda uppgiftsskyldighet som - trots motstånd från vårt håll -ålades småhusägare och lägenhetsinnehavare hösten 1982 har alltsedan dess
utsatts för berättigad kritik från olika håll. Denna kritik har bekräftat vår
uppfattning att de vidgade krav som dessa medborgare utsatts för inte har
förankring i det allmänna rättsmedvetandet. Vi vidhåller uppfattningen att
det är orimligt att kräva att personer, som i allmänhet saknar praktisk
erfarenhet som arbetsgivare, skall lämna uppgifter i sina självdeklarationer
om företag, hantverkare eller andra uppdragstagare av skilda slag som de har
anlitat och att den som äger en vanlig bostad skall kunna åläggas betalningsansvar
för en uppdragstagares skatteskulder i långt större utsträckning än
tidigare. Risken är bl. a. att den osäkerhet som dessa regler medför leder till
att fler betalningar - och inte färre - sker under bordet.

Som anförs i motion 2172 skulle syftet med den nya uppgiftsskyldigheten
kunna uppnås på ett rimligare och mer effektivt sätt genom en avdragsrätt för
reparationer i schablontaxerade småhus. Vi återkommer till denna fråga i ett
särskilt yttrande. Som framgår av detta yttrande har den av riksdagen
begärda utredningen härom försinkats.

De ändringar i uppgiftsskyldigheten som genomfördes hösten 1983 syftade
till att i någon utsträckning mildra effekterna av de nya reglerna. Ändringarna
innebar emellertid inte någon väsentlig omprövning. Uppgiftsskyldigheten
och det därmed sammanhängande betalningsansvaret kvarstår i allt
väsentligt, och kritiken mot reglerna är i stort sett obesvarad.

Med det anförda instämmer vi i motionärernas uppfattning att reglerna om
en särskild uppgiftsskyldighet för småhusägare och lägenhetsinnehavare bör
upphävas.

dels ansett att utskottet under mom. 5 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2172 yrkande 2 antar
följande

Förslag till

Lag om upphävande av småhusägares och lägenhetsinnehavares särskilda
avdrags- och uppgiftsskyldighet för vissa uppdragsersättningar

Härigenom föreskrivs att lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet
beträffande vissa uppdragsersättningar skall upphöra att gälla såvitt
angår sådana småhusägare och lägenhetsinnehavare som avses i 8 § nämnda
lag.

SkU 1983/84:42

3. Realisationsvinst på bostadslägenheter m. m. (morn. 9)

Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Ingemar
Hallenius (c), Karl Björzén (m), Kjell Johansson (fp) och Ewy Möller (m)
anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 19 med ”När de”
och slutar på s. 19 med ”avser realisationsvinstbeskattningen” bort ha
följande lydelse:

Den nya realisationsvinstbeskattningen av bostadsrätter grundas inte på
några överväganden om vad reglerna innebär från bostadspolitiska utgångspunkter.
Detta är särskilt anmärkningsvärt med tanke på att departementschefen
vid 1976 års reform av realisationsvinstbeskattningen framhöll att
frågan om beskattning av realisationsvinster på andelar och aktier i äkta
bostadsföretag borde lösas i ett större bostadspolitiskt sammanhang (prop.
1975/76:180 s. 173). Något förslag om ändrad beskattning i detta hänseende
lades därför inte heller fram vid detta tillfälle. Enligt utskottets mening är det
uppenbart att frågan om realisationsvinstbeskattning av bostadsrätter inte
kan ses isolerad från skattereglerna i övrigt på bostadsmarknaden. Saknas en
helhetssyn på frågorna kan det nämligen lätt leda till att vissa boendeformer
missgynnas och att nödvändig och önskvärd rörlighet på bostadsmarknaden
hindras.

Utskottet vill peka på att boendeformerna bostadsrätt och småhusägande
har många likheter. Bl. a. satsar bostadsinnehavarna eget kapital i boendet
och ansvarar för underhållet och skötseln av bostaden. Sparande i egen
bostad är också värdefullt från samhällsekonomisk synpunkt. Till detta skall
läggas att allt fler småhus upplåts med bostadsrätt. De nya bestämmelserna
för realisationsvinstbeskattning av bostadsrätter skiljer sig emellertid på
avgörande punkter från det regelsystem som gäller för beskattningen av ägda
småhus. Framför allt saknar man regler om indexuppräkning och uppskov
vid beskattningen, bestämmelser som nu finns för ägda bostäder.

Bristen på bestämmelser om indexuppräkning innebär att en bostadsrättshavare
saknar det skydd mot inflationen som en småhusägare har. Det kan
medföra att en bostadsrättshavare beskattas för rena inflationsvinster och
reala förluster, vilket självfallet missgynnar denna form av boende.

Enligt utskottets mening kommer avsaknaden av regler om uppskov med
beskattningen att medföra att rörligheten på bostads- och arbetsmarknaden
hämmas. Det kan visserligen hävdas att en sådan möjlighet till uppskov inte
föreligger i dag vid avyttring av en bostadsrätt. Utskottet får emellertid erinra
om att realisationsvinstbeskattning enligt de tidigare bestämmelserna blev
aktuell endast då bostadsrätten innehafts i kortare tid än fem år. En evig
realisationsvinstbeskattning utan samtidig möjlighet till uppskov förvärrar
enligt utskottets mening problemen för dem som vill eller måste byta bostad.
Utskottet vill särskilt framhålla att avsaknaden av uppskovsregler kan
medföra allvarliga ekonomiska bekymmer för barnfamiljer som på grund av

SkU 1983/84:42

utökning i familjen vill byta från en mindre till en större bostad och för dem
som av arbetsmarknadsmässiga skäl måste byta bostadsort.

Den genomförda beskattningsmetoden, aktiemetoden, har uppenbart
valts främst med tanke på att reglerna skall vara lätta att förstå och tillämpa.
Detta syfte är i och för sig eftersträvansvärt. Reglerna får emellertid orättvisa
konsekvenser. Betecknande är att aktiemetoden vid remissbehandlingen av
kommitténs förslag förordades i huvudsak endast av instanser med erfarenhet
från det fiskala området, medan metoderna som knyter an till realisationsvinstbeskattningen
av fastigheter fick ett brett stöd av representanterna
från bostadsområdet och arbetsmarknadens parter. I sammanhanget vill
utskottet peka på att bostadsutskottet i sitt yttrande i höstas visserligen
tillstyrkte propositionen som ett provisorium men ansåg det vara både
motiverat och angeläget att en skyndsam översyn kommer till stånd med syfte
att utforma realisationsvinstbeskattningsreglerna så att de är neutrala oavsett
boendeform.

Utskottet anser således att de nya reglerna fått en utformning som
allvarligt missgynnar boende i bostadsrättens form och motverkar strävandena
till likformighet i beskattningen mellan olika upplåtelseformer.

Det anförda innebär att utskottet anser att riksdagen i enlighet med de
föreliggande motionerna bör upphäva den i höstas genomförda realisationsvinstbeskattningen
av bostadsrätter och begära ett nytt förslag från regeringen
av innebörd att reglerna om beskattning av realisationsvinst vid försäljning
av bostadsrätter i allt väsentligt utformas på sätt som f. n. gäller vid
försäljning av ägda småhus.

dels att utskottet under mom. 9 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:1501 yrkandena
10-12 och med anledning av motionerna 1983/84:1106 i denna del,
1983/84:2032 yrkande 3 och 1983/84:2036
dels antar följande

Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1983:1043) om ändring i kommunalskattelagen

(1928:370), m. m.

Härigenom föreskrivs att lagen (1983:1043) om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370), lagen (1983:1044) om ändring i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt, lagen (1983:1045) om ändring i taxeringslagen (1956:623) och
lagen (1983:1046) om skyldighet för vissa bostadsföreningar och bostadsaktiebolag
att föra lägenhetsförteckning m. m. skall upphöra att gälla.

dels hos regeringen begär nytt förslag till realisationsvinstbeskattning
av bostadsrätter i enlighet med vad utskottet anfört.

SkU 1983/84:42

Särskilt yttrande
Reparation av småhus (mom. 4)

Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Ingemar
Hallenius (c), Karl Björzén (m), Kjell Johansson (fp) och Ewy Möller (m)
anför:

Riksdagen begärde redan 1979 en utredning om möjligheterna att genom
ändrade regler för villabeskattningen uppnå förbättringar av inkomstredovisningen
och underlaget härför. Det är att beklaga att något utredningsmaterial
ännu inte har presenterats som kan ligga till grund för en allsidig
bedömning av en avdragsrätt som syftar till att minska problemen med den
gråa sektorn. Som utskottet konstaterar ingår frågan numera i bostadskommitténs
utredningsuppdrag. Med hänsyn till det långa dröjsmål som redan
inträffat och den enighet som råder om angelägenheten av att förenkla
skattekontrollen förutsätter vi att utredningen så snart som möjligt kommer
att pröva denna fråga.

minab/gotab 78517 Stockholm 1984