om bokskogsodling (Betänkande 1982/83:JoU1 Jordbruksutskottet)

JoU 1982/83

Jordbruksutskottets betänkande
1982/83:1

om bokskogsodling
Motioner

I motion 1981/82:1899 av Ingvar Eriksson m. fl. (m) yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring av
bokskogslagen att markägaren får möjlighet att i framtiden odla bokskog på
den för bok mest lämpade marken,

2. att riksdagen hos regeringen begär att förordningen som reglerar
ersättningen till markägare ändras så att kostnader för återväxtåtgärder
maximeras,

3. att riksdagen hos regeringen begär att forskningen beträffande
bokskogsföryngringar förbättras.

I motion 1981/82:1910 av Wiggo Komstedt (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen anhåller om en utredning om upphävande av lagen om bevarande
av bokskog.

Gällande rätt

Enligt lagen (1974:434) om bevarande av bokskog får bokträd ej avverkas i
bokskog utan särskilt tillstånd. Icke heller är det tillåtet att utan tillstånd
vidta åtgärder för återväxt av annat trädslag i bokskog eller på område där
bokskog avverkats. Tillståndsfrågan prövas av länsstyrelsen. Särskilt skall
bokskog som är av värde från naturskyddssynpunkt bevaras så långt det är
möjligt. Detta är enligt förarbetena (prop. 1974:73, JoU 1974:18, rskr
1974:240) angeläget inte minst med hänsyn till de speciella svårigheter som
föreligger vid föryngring av bok. Enligt kungörelsen (1974:436) om
bevarande av bokskog utfärdar skogsstyrelsen vissa föreskrifter om
beståndsvårdande gallring och föryngringshuggning m. m. I samma kungörelse
meddelas regler om statsbidrag till föryngring och vård av bokskog.
Sådana bidrag administreras av skogsvårdsstyrelsen. Enligt kungörelsen får
bidrag för återväxtåtgärder lämnas endast om skogsvårdsstyrelsen anser att
avsedda åtgärder kan ge tillfredsställande resultat.

Skogsvårdslagen är inte tillämplig på bokskog i den mån dess bestämmelser
strider mot bokskogslagen.

1 Riksdagen 1982/83. 16 sami. Nr 1

JoU 1982/83:1

Utskottet

Utskottet behandlar i detta betänkande två motioner om bokskogsodling
med förslag till ändringar av nuvarande särskilda bokskogslagstiftning.

Enligt motion 1981/82:1899 tolkas bokskogslagen så, att bok måste
föryngras på exakt samma mark där den nu växer. Detta kan innebära att
kostnaderna för föryngring ofta blir orimligt höga. Däremot finns det marker
som i dag är beväxta med annan skog som vore mera lämplig för bokskog än
mycket av den mark där boken växer i dag. Motionärerna anser därför
angeläget att bokskogslagen ändras så att markägare ges möjlighet att ersätta
bok på olämplig mark med annan skog. Markägare skall därvid vara beredd
att anlägga ny bokskog på bättre lämpad mark. Vidare bör förordningen om
ersättning till markägare ändras så att föryngringskostnaderna maximeras för
markägaren. Med hänsyn till att problemen med bokskogsföryngringar är
stora bör enligt motionen ökade forskningsinsatser på området komma till
stånd. I motion 1981/82:1910 hävdas, att det förhållandet, att två olika
myndigheter - skogsvårdsstyrelsen och länsstyrelsens naturvårdsenhet -skall granska frågor om bokskogsskötsel, leder till ökat krångel och
förorsakar staten kostnader. Den särskilda lagstiftningen för bokskogen bör
därför avskaffas.

Riksdagen avslog hösten 1981 en motion av samma innehåll som motion
1981/82:1910. Utskottet framhöll därvid att syftet med bokskogslagen
knappast kan tillgodoses inom ramen för den nya skogsvårdslagens regel om
hänsyn till naturvårdens intressen vid skötseln av skog (JoU 1981/82:15).

De frågor som behandlas i motionerna har nyligen utretts av statens
naturvårdsverk i samråd med skogsstyrelsen. Naturvårdsverket, som redovisar
sina synpunkter i ett betänkande om skydd av värdefull ädellövskog
(SNV PM 1587), anför att bokskogslagen i stort fungerat väl. En likartad lag
bör därför enligt verkets uppfattning införas till skydd för annan ädellövskog.
Naturvårdsverket finner inte erforderligt att ändra bokskogslagen för att
underlätta markbyte i samband med föryngring av bokskog. Enligt
utredningen medger lagen redan nu upprättandet av långsiktiga bokskogsplaner
som ger markägarna möjlighet att föryngra bokskogen över en hel
fastighet efter ett fastställt program. Naturvårdsverket föreslår vidare,
liksom även skogsstyrelsen vilken i en särskild skrivelse (1982-10-04) till
regeringen uttrycker en annan uppfattning om vilken lagstiftningsform som
ädellövskogsskyddet bör ha, att bidragsreglerna görs mer generösa samt att
verksamheten för utbildning och rådgivning intensifieras.

Skogsstyrelsen anser att bokskogslagen bör upphävas och att bokskog och
annan ädellövskog bör skyddas genom en komplettering av skogsvårdslagstiftningen.

Utskottet vill för sin del anföra att de förhållanden som låg till grund för
införandet av en särskild bokskogslag fortfarande synes vara för handen.
Bokskogarna utgör ett särpräglat inslag i landskapsbilden i de sydligaste

JolJ 1982/83:1

provinserna och representerar stora sociala, kulturhistoriska och vetenskapliga
värden. De är uppskattade i rekreationshänseende. Att bevara
bokskogen är ett välgrundat krav från naturvårdssynpunkt. I och för sig anses
en väl vårdad bokskog på mark som är tjänlig för bokskogsodling kunna
göras ekonomiskt räntabel. Dock anses övergång till barrskog ur privatekonomisk
synvinkel mer lönsam än fortsatt bokskogsodling. Bokskogen är
också svår att föryngra med moderna metoder. Enighet torde råda om att
bokskogen därför behöver fortsatt skydd. Mot den bakgrunden är det enligt
utskottets mening alltjämt angeläget att de möjligheter tas till vara som
erbjuds att göra bokskogsvården effektiv, bl. a. genom en ändamålsenlig
föryngringsverksamhet. Även forsknings- och utbildningsinsatser kan vara
värdefulla. Emellertid kommer de frågeställningar som här berörts att bli
föremål för vidare överväganden i regeringskansliet i samband med
prövningen av de utredningsförslag som omnämnts i det föregående.
Motionerna bör med hänsyn härtill enligt utskottets mening icke föranleda
någon riksdagens ytterligare åtgärd.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1981/82:1899 och 1981/82:1910.

Stockholm den 11 november 1982

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Åke Wictorsson (s), Ove Karlsson (s), Hans
Wachtmeister (m), Gunnar Olsson (s), Håkan Strömberg (s), Sven Eric
Lorentzon (m), Kerstin Andersson (c), Martin Segerstedt (s), Jan Fransson
(s), Jens Eriksson (m), Börje Stensson (fp), John Andersson (vpk), Åke
Selberg (s) och Bo Arvidson (m).

GOTAB 72876 Stockholm 1982