om bokföringslagens bestämmelser om räkenskapsår (Betänkande 1986/87:LU6 Lagutskottet)

Lagutskottets betänkande

1986/87:6

om bokföringslagens bestämmelser om räkenskapsår

1986/87:6

Sammanfattning

I betänkandet behandlas en motion (fp) vari yrkas att bestämmelserna om
räkenskapsår i bokföringslagen ändras.

På begäran av lagutskottet har jordbruksutskottet yttrat sig över motionen.
Yttrandet har fogats som bilaga till betänkandet.

Utskottet hemställer att riksdagen med anledning av motionen som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anför om framläggande av
förslag till ändring av bokföringslagen.

Motionsyrkande

Motion 1985/86:L239 av Lars Ernestam och Ingela Mårtensson (båda fp) vari
yrkas att riksdagen beslutar att 12 § bokföringslagen ändras antingen så att
brutet räkenskapsår kan omfatta även tiden 1 november-31 oktober eller så
att riksskatteverket ges möjlighet att medge annan räkenskapsperiod när
särskilda - i stället för synnerliga - skäl föreligger.

Gällande ordning

Bestämmelser om räkenskapsår finns intagna i 12 § bokföringslagen
(1976:125). Huvudregeln är att räkenskapsåret skall omfatta tolv månader
och överensstämma med kalenderåret. Annat räkenskapsår än kalenderår
(brutet räkenskapsår) får användas men skall då omfatta antingen tiden den 1
maj—den 30 april, den 1 juli-den 30 juni eller den 1 september-den 31
augusti. Föreligger synnerliga skäl, kan regeringen eller myndighet, som
regeringen bestämmer, medge att annan period av tolv månader skall utgöra
räkenskapsår (12 § första stycket). Regeringen har delegerat denna dispensgivning
till riksskatteverket.

Om brutet räkenskapsår tillämpas, får enligt 12 § tredje stycket omläggning
av räkenskapsåret till kalenderår alltid ske. I annat fall får omläggning
av räkenskapsåret inte ske med mindre tillstånd därtill ges av länsstyrelsen.

Den som är bokföringsskyldig i fråga om flera rörelser skall använda samma
räkenskapsår för dessa, om ej synnerliga skäl föranleder annat.

Från nu angivna regler gäller vissa undantag. Sålunda får omläggning av
räkenskapsår ske utan särskilt tillstånd i syfte att få samma räkenskapsår för

flera rörelser eller inom en koncern. Vidare kan räkenskapsåret förlängas 1

1 Riksdagen 1986187.8 sami. Nr 6

eller förkortas i vissa situationer, t. ex. när en rörelse övergår till annan
innehavare eller upphör.

Allmän bakgrund till motionsyrkandet

Drygt hälften av den svenska spannmålsskörden levereras till spannmålshandeln
under månaderna augusti-oktober. Betydande kvantiteter lagras även
av lantbrukarna fram till den 1 mars då högsta inlösenpris erhålls. Inlösenpriset
för spannmålen fastställs av regleringsföreningen Svensk Spannmålshandel.
Överskottskvantiteterna skall hembjudas till regleringsföreningen den 1
mars.

Svensk Spannmålshandel är en av de sju regleringsföreningarna på
jordbrukets område. Regleringsföreningen har efter beslut av riksdagen och
efter närmare direktiv av statens jordbruksnämnd bl. a. till uppgift att inlösa
och till lägsta möjliga kostnad omhänderta - i praktiken oftast exportera -den spannmål som inte finner marknadsmässig avsättning på hemmamarknaden.

Överskottsproduktionen av spannmål har de senaste åren uppgått till i runt
tal 1,2 miljoner ton per år. Under kalenderårets sista kvartal är handeln med
spannmål på världsmarknaden i allmänhet mest intensiv. Exportpriserna är
då samtidigt de högsta. På grund härav är regleringsföreningens kostnader
under denna tid jämförelsevis mycket låga. Betingelserna för export av
spannmålsöverskottet är således som mest gynnsamma under höstmånaderna.

Motionsmotivering

I motion L239 (fp) yrkas att riksdagen skall ändra 12 § bokföringslagen så att
brutet räkenskapsår även kan omfatta tiden 1 november-31 oktober.
Alternativt yrkar motionärerna att riksdagen skall ändra nämnda paragraf så
att riksskatteverket ges möjlighet att medge att annan period skall utgöra
räkenskapsår när särskilda - i stället för som nu synnerliga - skäl föreligger.
Motionärerna erinrar om att spannmålshandeln före ikraftträdande av
bokföringslagen i stor utsträckning använde nämnda räkenskapsår. Vidare
påpekas i motionen att riksskatteverket avslagit ett flertal individuella
ansökningar om dispens från föreskrifterna om räkenskapsår.

I motionen framhålls att det för de svenska företag som handlar med
spannmål föll sig naturligt att upprätta bokslut vid en tidpunkt på hösten då
skörden med säkerhet var bärgad. Företagen hade då stora lager. Av
kreditskäl måste företagen ha en stor lagerreserv vid bokföringsårets utgång,
vilket enligt nu gällande regler inträffar först den 31 december.

För regleringsorganet Svensk Spannmålshandel är det, påpekar motionärerna,
av intresse att betydande kvantiteter av spannmålsöverskottet kan
exporteras under månaderna november och december, då isförhållandena
inte stör sjöfarten och då världsmarknadspriserna i regel är högre än under
följande månader. Spannmålsföretagens behov av lager vid bokföringsårets
utgång leder också till att Svensk Spannmålshandel numera inte har
möjlighet att få fram önskad kvantitet spannmål för export under månaderna

LU 1986/87:6

november och december. Motionärerna anser att stelbenta bokföringsregler
åsamkar såväl landet som lantbruket förluster.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om räkenskapsårets förläggning i tiden var föremål för ingående
överväganden under riksdagsbehandlingen av proposition 1975:104 med
förslag till ny bokföringslag. I sitt av riksdagen godkända betänkande LU
1975/76:15 hänvisade lagutskottet till att den dåvarande möjligheten att fritt
bestämma redovisningsperiod kunde leda till vissa problem vid beskattning,
bl. a. kontrollsvårigheter. Utskottet underströk emellertid att de skattemässiga
hänsynen inte kunde få vara ensamt avgörande när det gällde att ta
ställning till frågan om brutet räkenskapsår skulle tillåtas. Bl. a. kunde det för
en del bokföringsskyldiga vara lämpligt att låta räkenskapsåret sluta vid den
tidpunkt på året när den ekonomiska aktiviteten var låg, liksom att det ibland
kunde vara särskilt motiverat att varje räkenskapsår fick omfatta en obruten
säsong i rörelsen. Utskottet ansåg att det dock var nödvändigt att den
dåvarande valfriheten i fråga om räkenskapsperiod begränsades. Den i
propositionen föreslagna begränsningen till tertial och halvår utgjorde enligt
utskottets mening en skälig avvägning mellan samhällets krav på ordning och
reda i bokföringsväsendet och det ekonomiska livets intresse av flexibilitet i
fråga om valet av redovisningsperiod.

I samband med utskottets behandling av lagförslaget uppkom också fråga
om det fanns skäl att öppna möjlighet till dispens från reglerna om vilka
tidsperioder som kunde utgöra räkenskapsår. I syfte att främst undvika att
vissa internationella samarbetsavtal skulle rubbas genom den svenska
bokföringslagstiftningen tillkom på utskottets förslag en särskild dispensregel
som gav möjlighet att tillgodose mera extraordinära behov av brutet
räkenskapsår. Utskottet underströk att avsikten var att dispensbestämmelsen
skulle tillämpas mycket restriktivt. I lagtexten markerades detta genom
att ”synnerliga skäl” måste föreligga för att dispens skall kunna ges.

Lagutskottet behandlade år 1979 en motion (c) vari liksom i den nu
aktuella yrkades att 12 § bokföringslagen ändrades så att brutet räkenskapsår
även skulle kunna omfatta tiden den 1 november-den 31 oktober. Till
grund för yrkandet i den tidigare behandlade motionen låg önskemålet att
skapa gynnsammare möjligheter till lagernedskrivningar för spannmålshandeln.
I motionen framhölls att spannmålsföretagen hade maximalt lager
under hösten och att de skulle kunna göra maximal lagernedskrivning vid
beskattningen, om räkenskapsåret fick sluta per den 30 september eller den
31 oktober. Skatteutskottet avgav yttrande i ärendet. Dessutom var motionen
föremål för remissbehandling. Vidare lämnade vid en utskottshearing
företrädare för justitiedepartementet och riksskatteverket en redogörelse för
och synpunkter på dispensgivningen enligt 12 § första stycket bokföringslagen.

I sitt av riksdagen godkända betänkande LU 1979/80:15 anförde lagutskottet
att det enligt utskottets mening inte fanns någon anledning att i
bokföringslagen införa ytterligare en redovisningsperiod enbart för att
tillgodose en viss branschs intressen. Om man skulle vilja nå det resultatet att

LU 1986/87:6

1 * Riksdagen 1986/87. 8 sami. Nr 6

avskrivningar alltid skall generellt få göras vid den tidpunkt då lagret är störst
måste man, framhöll utskottet, helt slopa begränsningarna i rätten att
använda brutet räkenskapsår, en åtgärd som inte borde komma i fråga.
Lagutskottet ansåg i likhet med skatteutskottet att motionsyrkandet inte
borde bifallas och avstyrkte därför detsamma.

Lagutskottet konstaterade vidare i betänkandet att under de knappt två år
som dispensregeln varit gällande dispens syntes ha getts i något vidare
omfattning än vad utskottet och riksdagen avsett med dispensregeln.

Lagutskottet behandlade därefter ingående frågan om skillnaden mellan
uttrycken särskilda och synnerliga skäl och om dispensregeln borde ändras så
att det skulle krävas endast särskilda skäl för dispens. Lagutskottet framhöll
att det inte är ovanligt att uttryck som särskilda skäl och synnerliga skäl ges en
något varierande innebörd beroende på i vilket rättsligt sammanhang de
används. Helt allmänt kunde enligt utskottet sägas att med uttrycket
särskilda skäl ofta avsetts att vissa särskilda omständigheter skall föreligga
medan uttrycket synnerliga skäl använts för situationer som knappast kan
karakteriseras som särpräglade men där man ansett att omständigheterna i
det särskilda fallet tillsammantagna innefattar särskilt starka skäl. Enligt
utskottet hade uttrycket synnerliga skäl också kommit att alltmer användas
när man över huvud taget velat ha en mer restriktiv tillämpning. Den aktuella
dispensregeln i bokföringslagen angavs av utskottet som ett exempel härpå.
Dispens skulle nämligen ges endast i mycket extraordinära fall. I sådana fall
där man vill ha en något liberalare tillämpning av t. ex. en dispensbestämmelse
väljer man ofta, påpekade utskottet, uttryck som särskilda skäl eller
särskilda omständigheter utan att man därför, såsom på skatteområdet, med
det valda uttrycket avser att en mer omfattande dispensgivning skall komma
till stånd. Utskottet anförde vidare att det inte heller är ovanligt att man vid
införandet av en ny dispensregel väljer uttrycket synnerliga skäl för att
senare, om behov uppstår att något lätta på regeln, kunna byta ut uttrycket
mot särskilda skäl.

När det gällde frågan om det fanns något behov av att ändra den aktuella
dispensregeln hänvisade utskottet bl. a. till vad justitiedepartementets
företrädare uppgett vid utskottets hearing i ärendet. De framhöll att det var
framför allt i fråga om dotterbolag till utländska koncerner som den
nuvarande dispensregeln lett till en del mindre tillfredsställande avgöranden.
I dessa fall borde det finnas större möjligheter att bevilja dispens.

Utskottet konstaterade sammanfattningsvis att vissa problem för dispensmyndigheten
riksskatteverket hade uppstått vid tillämpningen av dispensregeln.
Bl. a. hade verket ansett sig tvingat att ge dispens i vissa fall på vilka
dispensregeln uppenbarligen inte varit avsedd att tillämpas. När verket t. ex.
gett svenska s. k. marknadsbolag dispens har man sålunda i viss mån gått
ifrån den innebörd utskottet och riksdagen gett åt uttrycket synnerliga skäl
och snarare tillämpat dispensregeln som om den endast avsett särskilda skäl.

Med hänsyn till vad justitiedepartementets företrädare anfört om dispensgivningen
utgick utskottet från att, om det visade sig bli erforderligt, förslag
till eventuella lagändringar skulle komma att föreläggas riksdagen. Något
initiativ från riksdagens sida var därför enligt utskottets mening inte påkallat.

LU 1986/87:6

Utskottet

I betänkandet behandlas en motion om ändring av bokföringslagens regler
om räkenskapsår.

Enligt 12 § bokföringslagen (1976:125) är huvudregeln att räkenskapsåret
skall omfatta tolv månader och överensstämma med kalenderåret. Annat
räkenskapsår än kalenderår (brutet räkenskapsår) får användas men skall då
omfatta antingen tiden den 1 maj-den 30 april, den 1 juli-den 30 juni eller
den 1 september-den 31 augusti. Föreligger synnerliga skäl, kan regeringen
eller myndighet, som regeringen bestämmer, medge att annan period av tolv
månader skall utgöra räkenskapsår (12 § första stycket). Regeringen har
delegerat denna dispensgivning till riksskatteverket.

I motionen yrkas att riksdagen skall ändra 12 § bokföringslagen så att
brutet räkenskapsår även kan omfatta tiden den 1 november-den 31 oktober.
Alternativt yrkar motionärerna att riksdagen skall ändra nämnda paragraf så
att riksskatteverket ges möjlighet att medge att annan period skall utgöra
räkenskapsår när särskilda - i stället för som nu synnerliga - skäl föreligger.
Till stöd för yrkandet anför motionärerna att spannmålshandeln före
ikraftträdandet av bokföringslagen i stor utsträckning använde perioden den
1 november-den 31 oktober som räkenskapsår. Anledningen till att bokslut
upprättades av spannmålsföretagen vid denna tidpunkt på hösten var att
skörden då med säkerhet var bärgad och företagen därför hade stora lager.
Motionärerna påpekar att spannmålsföretagen av kreditskäl måste ha en stor
lagerreserv vid bokföringsårets utgång, vilket enligt nu gällande regler
inträffar först den 31 december. Flera spannmålsföretag har hitintills sökt
dispens från föreskrifterna om räkenskapsår men ansökningarna har avslagits.

I motionen hänvisas vidare till att det för regleringsorganet Svensk
Spannmålshandel är av intresse att betydande kvantiteter av spannmålsöverskottet
kan exporteras under månaderna november och december, då
isförhållandena inte stör sjöfarten och då världsmarknadspriserna i regel är
högre än under följande månader. Enligt motionärerna hämmas emellertid
spannmålsexporten numera av att spannmålsföretagen behöver hålla stora
lager vid kalenderårets utgång.

På begäran av lagutskottet har jordbruksutskottet yttrat sig över motionen.
I yttrandet framhålls att spannmålsproduktionen för närvarande
karaktäriseras av stora överskott som utgör en besvärande belastning på
såväl näringens som landets ekonomi. Det finns enligt jordbruksutskottets
mening all anledning att ta till vara de möjligheter som erbjuds att lindra
kostnaderna för omhändertaeande av överskottet.

Jordbruksutskottet påpekar att det med hänsyn till situationen på den
internationella spannmålsmarknaden skulle vara fördelaktigt, om huvuddelen
av det svenska spannmålsöverskottet kunde lastas ut under höstmånaderna,
då priserna är relativt fördelaktiga och innan isläget försvårar utförseln.
Gällande bokförings- och kreditregler gör det emellertid ogynnsamt för
spannmålshandeln att minska sina lager under den för exporten gynnsammaste
tiden. En omläggning av bokföringsåret så att spannmålshandeln
tillåts arbeta med brutet räkenskapsår som får omfatta perioden den 1

LU 1986/87:6

november—den 31 oktober skulle enligt jordbruksutskottet vara ägnat att i
icke obetydlig mån minska kostnaderna för exporten av spannmålsöverskottet.

Jordbruksutskottet tillstyrker således från de synpunkter utskottet har att
beakta en ändring av bokföringslagen som gör det möjligt för spannmålshandeln
att lägga om sitt bokföringsår i den riktning som anges i motionen.

Lagutskottet kan för sin del helt ansluta sig till vad jordbruksutskottet
anfört. Starka skäl talar således för att spannmålshandeln bör ges möjlighet
att använda ett annat räkenskapsår än det som föreskrivs i bokföringslagen.
Som utskottet framhållit då frågan om tidpunkterna för räkenskapsåret
tidigare varit aktuell (se LU 1979/80:15) finns det emellertid inte någon
anledning att i bokföringslagen införa ytterligare en redovisningsperiod för
att tillgodose en viss branschs intressen. Om man mera generellt skulle tillåta
bokföringsskyldiga att välja det räkenskapsår som bäst passade dem skulle
det innebära att de nuvarande begränsningarna i rätten att använda brutet
räkenskapsår helt fick slopas. En sådan åtgärd bör enligt lagutskottets
mening inte komma i fråga. De problem som kan uppkomma måste i stället
lösas inom ramen för dispensförfarandet.

Utskottet erinrar om att den nuvarande dispensregeln inte fanns med i
regeringens förslag till ny bokföringslag utan tillkom under utskottsbehandlingen
av förslaget (prop. 1975:104, LU 1975/76:15). Att regeln infördes
berodde främst på att utskottet ville undvika att vissa internationella
samarbetsavtal skulle rubbas genom den svenska bokföringslagstiftningen.
Utskottet underströk att avsikten var att dispensbestämmelsen skulle
tillämpas mycket restriktivt. I lagtexten markerades denna avsikt genom ett
krav på synnerliga skäl för att dispens skall få ges. Utskottet vidhåller sin
uppfattning att restriktivitet måste iakttas vid dispensgivningen. Även om
således någon mer allmän liberalisering inte bör genomföras bör det dock
enligt utskottets mening vara möjligt att ändra dispensregeln så att man
öppnar en möjlighet för spannmålshandeln att få använda en annan
redovisningsperiod än dem som föreskrivs i bokföringslagen. Det bör
ankomma på regeringen att närmare överväga hur en sådan ändring
lämpligen bör genomföras. Med hänsyn till vikten av att en omläggning av
räkenskapsåret för spannmålshandeln kan genomföras före hösten 1987 bör
en proposition i ämnet framläggas för riksdagen i sådan tid att lagstiftningen
kan träda i kraft under första halvåret 1987.

Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna. Ställningstagandet
innebär att motionärernas önskemål i allt väsentligt blir tillgodosett.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motion 1985/86:L239 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om framläggande
av förslag till ändring av bokföringslagen.

Stockholm den 6 november 1986

På lagutskottets vägnar

LU 1986/87:6

Per-Olof Strindberg

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Stig Gustafsson
(s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Allan Ekström (m), Bengt
Kronblad (s), Inger Hestvik (s), Bengt Harding Olson (fp), Nic Grönvall
(m), Gunnar Thollander (s), Berit Löfstedt (s), Hans Rosengren (s), Kersti
Johansson (c) och Marianne Carlström (s).

LU 1986/87:6

Jordbruksutskottets yttrande
1986/87:1 y

om räkenskapsperiod enligt bokföringslagen

Till lagutskottet

Lagutskottet har genom beslut den 11 februari 1986 berett jordbruksutskottet
tillfälle att yttra sig över motion 1985/86:L239 av Lars Ernestam och
Ingela Mårtensson (fp) om ändrade bestämmelser om räkenskapsår i
bokföringslagen.

I motionen begärs ändring av 12 § bokföringslagen (1976:125) för att
möjliggöra för spannmålsföretagen att förlägga sitt räkenskapsår till perioden
den 1 november-den 31 oktober. Motionärerna erinrar om att
spannmålshandeln före ikraftträdandet av gällande lag i stor utsträckning
använde nämnda räkenskapsår. Numera godtas dock endast räkenskapsår
som sammanfaller med jämna tertial samt hel- och halvår. Riksskatteverket
har möjlighet att medge annan räkenskapsperiod om synnerliga skäl
föreligger, men har avslagit ett flertal individuella ansökningar från spannmålsföretag
om dispens i berört hänseende, framhåller motionärerna. Enligt
deras mening hämmas spannmålsexporten under november och december,
då exportmöjligheterna i övrigt är gynnsamma, av stelbenta bokföringsregler.
Spannmålsföretagen måste av kreditskäl ha lager vid bokföringsårets
utgång, vilket enligt nu gällande regler inträffar först den 31 december.

Svensk Spannmålshandel, ekonomisk förening, har i skrivelse till utskottet
den 18 februari 1986 ställt sig bakom motionärernas förslag. Företrädare för
föreningen har inför utskottet vidare utvecklat sin syn på frågan. Svensk
Spannmålshandel är en av de sju regleringsföreningarna på jordbrukets
område. Regleringsföreningen har efter beslut av riksdagen och efter
närmare direktiv av statens jordbruksnämnd bl. a. till uppgift att inlösa och
till lägsta möjliga kostnad omhänderta - i praktiken oftast exportera - den
spannmål som inte finner marknadsmässig avsättning på hemmamarknaden.

Utskottet behandlar i det följande de aspekter av ärendet som faller inom
utskottets beredningsområde.

Av den svenska spannmålsskörden, som under åren 1980-1984 genomsnittligt
uppgick till 5,8 miljoner ton, levererades drygt 60 % till spannmålshandeln
under månaderna augusti-oktober, medan handeln under årets två
sista månader tog emot ytterligare 3—7 %, beroende på sädesslag. Betydande
kvantiteter lagras även av lantbrukarna fram till den 1 mars då högsta
inlösenpris erhålls. Inlösenpriset för spannmålen fastställs av Svensk Spannmålshandel.
Överskottskvantiteterna skall hembjudas till regleringsföreningen
den 1 mars. Överskottsproduktionen av spannmål har de senaste åren

LU 1986/87:6

Bilaga

uppgått till i runt tal 1,2 miljoner ton per år.

Svensk Spannmålshandel har i sin skrivelse till utskottet framhållit bl. a.
följande:

En framgångsrik avyttring av så stora kvantiteter (1,2 miljoner ton)
förutsätter en noggrann planering både när det gäller försäljningsverksamheten
och den fysiska hanteringen. Världsmarknadspriserna för spannmål, som
under tiden fram till början av 1970-talet undergick ytterst små förändringar,
har under perioden därefter fluktuerat starkt, bl. a. under inflytande av
ändringar i tillgångs- och efterfrågesituationen. För att kunna planera
försäljningen och utnyttja det aktuella marknadsläget måste föreningen vid
varje tillfälle dels ha god kännedom om överskottets storlek, dels också ha
möjlighet att disponera varan. Under kalenderårets sista kvartal är handeln
på världsmarknaden i allmänhet som intensivast, exportpriserna fördelaktigast
och därmed SSH:s kostnader som lägst.

I princip borde huvuddelen av spannmålsöverskottet lastas ut under
perioden fr. o. m. september fram till den tid då issituationen försvårar eller
omöjliggör sjöfart med fartyg av den storlek som spannmålsexporten oftast
utnyttjar sig av. Då issituationen lättat och de definitiva hembudskvantiteterna
är kända skulle därefter återstående kvantiteter säljas och skeppas ut.

En omläggning av bokföringsåret för spannmålshandeln skulle enligt företrädare
för regleringsföreningen kunna medföra kostnadsminskningar för
spannmålsexporten med minst ett par tiotal miljoner kronor.

Utskottet får för egen del anföra följande.

Spannmålsproduktionen karaktäriseras för närvarande av stora överskott
som utgör en besvärande belastning på såväl näringens som landets ekonomi.
Det finns enligt utskottets mening all anledning att ta till vara de möjligheter
som erbjuds att lindra kostnaderna för omhändertagande av överskottet.

Av den föregående redogörelsen framgår att det med hänsyn till situationen
på den internationella spannmålsmarknaden skulle vara fördelaktigt, om
huvuddelen av det svenska spannmålsöverskottet kunde lastas ut under
höstmånaderna, då priserna är relativt fördelaktiga och innan isläget
försvårar utförseln. Gällande bokförings- och kreditregler gör det emellertid
ogynnsamt för spannmålshandeln att minska sina lager under den för
exporten gynnsammaste tiden. En omläggning av bokföringsåret så att
spannmålshandeln tillåts arbeta med brutet räkenskapsår som får omfatta
perioden 1 november - 31 oktober skulle enligt utskottets mening vara ägnat
att i icke obetydlig mån minska kostnaderna för exporten av spannmålsöverskottet.

Utskottet tillstyrker således, från de synpunkter utskottet har att beakta,
en ändring av bokföringslagen som gör det möjligt för spannmålshandeln att
lägga om sitt bokföringsår i den riktning som anges i motionen.

Stockholm den 21 oktober 1986

På jordbruksutskottets vägnar

Karl Erik Olsson

LU 1986/87:6

Bilaga

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Håkan Strömberg (s), Grethe Lundblad
(s), Arne Andersson i Ljung (m), Ove Karlsson (s), Lars Ernestam (fp),
Martin Segerstedt (s), Sven Eric Lorentzon (m), Jan Fransson (s), Kerstin
Gellerman (fp), Jens Eriksson (m), Åke Selberg (s), Lennart Brunander (c),
John Andersson (vpk) och Leif Marklund (s).

LU 1986/87:6

Bilaga

■