om biblar till Sovjetunionen (Betänkande 1980/81:UU4 Utrikesutskottet)

UU 1980/81:4

Utrikesutskottets betänkande
1980/81:4

om biblar till Sovjetunionen
Motionen

I motion 1979/80:476 av Filip Fridolfsson och Tore Nilsson (m) föreslås att
riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för att förmå FN att verka
för att ge Sovjetunionens medborgare tillgång till biblar och kristen
litteratur.

Bakgrund

Utskottet har vid två tidigare tillfällen behandlat likartade motioner av
samma motionärer (UU 1978/79:17 och 1979/80:14). Dessa har då närmast
avsett att svenska regeringen genom direkta kontakter med Sovjetunionens
regering skulle förmå denna att öppna landets gränser för kristen litteratur.
Utskottet besvarade dessa båda motioner huvudsakligen med hänvisning till
att påtryckningar av detta slag på Sovjetunionen skulle kunna avvisas som
otillåten inblandning i inre angelägenheter. Samtidigt ville utskottet inte
utesluta att opinionsyttringar från omvärlden skulle kunna ha betydelse i
sammanhanget.

I föreliggande motion föreslås att regeringen tar upp saken i FN. En svensk
påtryckning i FN gör starkt intryck, heter det i motionen.

Utskottet

I fjolårsbetänkandet (UU 1979/80:14) framhöll utskottet att den centrala
frågan i det sammanhang som aktualiseras av motionärerna är sovjetmedborgarnas
samvets- och åsiktsfrihet. Tillgången på biblar är endast en del av
denna fråga.

Sovjetunionens författning garanterar medborgarna religionsfrihet. Samtidigt
heter det i författningen att utövandet av denna rättighet inte får
inkräkta på samhällets intressen.

Denna bestämmelse avspeglar ett fundamentalt drag i det sovjetiska
statsskicket, nämligen att ingen kraft-politisk, religiös eller kulturell-tillåts
konkurrera med det kommunistiska partiet, som har monopol på all väsentlig
åsiktsbildning. Detta är i själva verket en grundprincip för det sovjetiska
samhället. Om systemet inte medger fri opinionsbildning är det beklagligtvis
följdriktigt att makthavarna anser sig behöva sätta gränser för tillförseln av
litteratur som kan användas för en sådan opinionsbildning.

1 Riksdagen 1980181. 9 sami. Nr 4

UU 1980/81:4

Regimen kan dock av olika skäl ha ett intresse av att tillmötesgå
medborgarnas krav på en ökad frihet. Opinionsyttringar från andra länder
kan ha en betydelse i detta sammanhang. Det finns emellertid en gräns för
vad som i varje situation anses kunna tillåtas av frihet. Var denna gräns går
fastställs av de sovjetiska myndigheterna själva.

Sverige och andra länder försöker, med användande av de möjligheter
Helsingforsdokumentet erbjuder, att främja iakttagandet av mänskliga
rättigheter i länder där sådana rättigheter inte är självklara. Detta kommer
att vara en strävan även under ESK-mötet i Madrid. Men det bör också
betonas att det i ESK:s slutdokument bl.a. heter att berörda stater skall
respektera varandras rätt att fritt välja sitt politiska system och rätt att
bestämma över lagar och förordningar.

Även de instrument som reglerar Förenta nationernas verksamhet på
området innehåller bestämmelser som i praktiken torde göra det möjligt för
Sovjetunionen att hävda att FN inte har möjlighet att behandla religionssituationen
i Sovjetunionen. Det är, enligt utskottets bedömning, också av
allmänpolitiska skäl osannolikt att det i världsorganisationen skulle kunna gå
att få gehör för en fråga av denna avgränsade karaktär.

Utskottet får med hänvisning till det ovan anförda avstyrka motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1979/80:476.

Stockholm den 4 november 1980

På utrikesutskottets vägnar
ALLAN HERNELIUS

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Allan Hernelius (m), Gertrud
Sigurdsen (s), Sture Palm (s), Georg Åberg (fp). Gunnel Jonäng (c). Sture
Ericson (s), Per-Olof Strindberg (m). Jan Bergqvist (s). Sture Korpås (c),
Carl Lidbom (s), Björn Molin (fp), Filip Fridolfsson (m), Axel Andersson
(s), Anders Ljunggren (c) och Maj-Lis Lööw (s).

GOTAB 65832 Stockholm 1980