om bevillningsavgift (Betänkande 1984/85:SkU43 Skatteutskottet)

SkU 1984/85:43

Skatteutskottets betänkande
1984/85:43

om bevillningsavgift
Sammanfattning

I betänkandet förordar utskottet med anledning av en motion en översyn
av lagen om bevillningsavgifter.

Motionen

1984/85:2372 av Bo Lundgren (m)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts beträffande en skyndsam översyn av lagen
(1908:128) om bevillningsavgifter.

Gällande bestämmelser m. m.

Lagen (1908:128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och
rättigheter (BevL) är den enda av de tidigare bevillningsförordningarna som
ännu gäller. Numera innehåller lagen endast bestämmelser om beskattning
av i utlandet bosatta personers inkomst genom artistisk eller idrottslig
verksamhet här i landet
Bestämmelserna om bevillningsavgift (ba) i samband med offentliga
tillställningar kan härledas från början av 1800-talet. Avgiften utgick för
själva anordnandet av tillställningen och stod alltså inte i relation till
anordnarens inkomster. Avgift utgick inte för den som medverkade vid
tillställningen.

I proposition 1908:61 med förslag till nuvarande lag framhölls bl. a. att
utländska artister borde vidkännas en beskattning som stod i ett så rättvist
förhållande till den erhållna inkomsten som möjligt. Avgiften borde
dessutom vara tillräckligt hög för att i beskattningshänseende jämställa
utländska artister med inhemska konstutövare. Lagen borde därför omfatta
även artister som medverkar vid föreställningar. Av praktiska skäl förordades
en avgift på bruttoinkomsten i stället för på nettoinkomsten. Avgiften för
den som anordnar föreställning fastställdes till 5 % av bruttointäkterna och
för medverkande till 10 % av ersättningen . När särskilda skäl förelåg skulle
regeringen dock kunna medge befrielse.

Bestämmelserna om ba kombinerades med ett tillståndsförfarande.

Från början omfattade bestämmelserna både amatöridrott och professionellt
idrottsutövande. År 1910 undantogs dock amatöridrottsmän från
avgiften och år 1955 i praktiken också professionella idrottsmän. År 1952
undantogs gatumusikanter och liknande från avgiften. År 1969 infördes

1 Riksdagen 1984/85. 6 sami. Nr 43

SkU 1984/85:43

avgiftsskyldighet för artistisk verksamhet för radio och television.

Skattesatsen för ba har höjts två gånger sedan år 1908 nämligen år 1952 till
10 % för anordnare och till 20 % för medverkande. År 1969 höjdes avgiften
till nuvarande 15% resp. 30%. Motivet till höjningarna var främst att
beskattningen ansågs för låg i jämförelse med den som gällde för svenska
artister. Konkurrensen mellan svenska och utländska artister skulle ske på
lika villkor.

Vissa andra ändringar har skett i lagen under årens lopp, bl. a. i syfte att
förhindra skatteflykt och anpassa reglerna till grundlagsbestämmelserna om
medborgerliga fri- och rättigheter.

Ba är numera närmast att betrakta som en definitiv källskatt för artister
bosatta i utlandet. BevL utgör en speciallagstiftning vid sidan av bestämmelserna
i kommunalskattelagen (KL) och lagen om statlig inkomstskatt (SIL)
om beskattning av i utlandet bosatta som utövar verksamhet här. Den för
vilken BevL är tillämplig är också frikallad från skattskyldighet enligt KL och
SIL för samma inkomst. Detta gäller även den som fått befrielse eller är
undantagen från avgiftsskyldighet enligt BevL.

Grunderna för beräkning av ba anges i de tre första momenten av 4 § BevL.

Enligt 1 mom. skall ba erläggas av i utlandet bosatt fysisk person och där
hemmahörande juridisk person som mot inträdesavgift ger offentlig föreställning
eller tillställning. Ba utgår med 15% av den verkliga eller
beräknade bruttoinkomsten beroende på bl. a till vilken av två grupper
tillställningen i det särskilda fallet är att hänföra.

Till den ena gruppen hör konsert, operaföreställning och annan musikalisk,
dramatisk eller litterär föreställning, cirkus- och varietéföreställning
samt annan med någon av dessa jämförlig föreställning. Till förevarande
grupp räknas också bal, maskerad och annan dylik tillställning.

När tillställning är av det slag som här angetts utgår ba efter den verkliga
bruttoinkomsten om denna kan antas komma att överstiga 500 kr. I annat fall
utgår ba efter beräknad bruttoinkomst. Ba skall dock alltid erläggas med
minst 50 kr.

Till den andra gruppen hör huvudsakligen tillställning med tivolinöjen,
förevisning av djur eller föremål som filmförevisning. Ba utgår i dessa fall
efter beräknad bruttoinkomst med lägst 50 kr. för varje dag som tillställning
eller förevisning äger rum.

Enligt 2 mom. skall ba erläggas av i utlandet bosatt fysisk person som
medverkar vid offentlig föreställning eller tillställning eller utövar artistisk
verksamhet för svensk ljudradio eller television. Ba utgår på den inkomst
som tillflyter den i utlandet bosatte personen på grund av hans medverkan
eller verksamhet. Som inkomst skall räknas inte bara i pengar bestämd
ersättning utan också vad som utgår i form av naturaförmåner eller andel av
intäkten av föreställningen eller tillställningen eller verksamheten för radio
eller televisionen.

SkU 1984/85:43

Ba utgår enligt förevarande moment med 30 % av inkomsten. Avgift skall
dock erläggas med minst 10 kr. för varje dag som i utlandet bosatt person
medverkar eller ersättning beräknas till honom.

Enligt 4 § 10 mom. är bl. a. gatumusikanter och andra som uppträder under
bar himmel och endast uppbär frivillig avgift befriade från skyldighet att
erlägga ba. Undantagna är också deltagare i idrottstävling under förutsättning
att tävlingen är anordnad av organisation som är ansluten till Sveriges
riksidrottsförbund eller representerad inom Sveriges olympiska kommitté.
Med sådan organisation kan genom regeringens medgivande jämställas
annan sammanslutning.

Regeringen får vidare medge befrielse från skyldighet att erlägga ba när
särskilda omständigheter föranleder det. För sådan befrielse förutsätts att
föreställningen eller framträdandet antingen ingår som ett led i kulturellt
utbyte mellan Sverige och annat land eller anordnas för att tillgodose ett
kvalificerat välgörande ändamål. Genom att de flesta ansökningar om
befrielse är s. k. ambassadansökningar och då dessa ansökningar regelmässigt
tidigare bifallits har kravet på att ett framträdande för vilket befrielse
medgivits inte får anordnas av enskild i vinstsyfte kommit i skymundan. Inte
heller ställs i dessa fall något krav på faktiskt artistutbyte. Svenska
medborgare medges i praxis ej befrielse.

Utländsk artist skall enligt dubbelbeskattningsavtal i allmänhet beskattas
för sin artistinkomst i utövandelandet. Vid framträdande i Sverige kommer
därvid att utgå ba i stället för inkomstskatt. Enligt några avtal skall dock
beskattning i stället ske i hemlandet, vilket leder till en befrielse från
skyldighet att erlägga ba.

Ba faställs i anslutning till ett tillståndsförfarande som regleras närmare i
kungörelsen (1913:380) om rätt för den som är bosatt i utlandet att giva eller
medverka i offentlig föreställning m. m. i Sverige. Tillstånd söks hos
länsstyrelsen i det län där uppträdandet skall äga rum. Om tillståndsansökan
bifalls skall länsstyrelsen fastställa avgiften som också skall erläggas till
länsstyrelsen innan tillståndsbevis utfärdas. Om avgiften skall beräknas på
verkliga biljettintäkter eller en andel därav, fastställs dock avgiften i
efterhand. Borgen eller annan gödkänd säkerhet för avgiften skall då lämnas
innan tillståndsbevis utfärdas. Avgiften skall i dessa fall inbetalas till
länsstyrelsen första vardagen efter tillställningen eller i vissa fall efter varje
veckas utgång. Avgiften erläggs av den som svarar för föreställningen.
Uppbördsmyndighet är länsstyrelsen.

Frågans tidigare behandling m. m.

Utredningen om beskattning av utländska artister föreslog i sitt betänkande
Artistavgift (SOU 1977:96) att ba skulle slopas och ersättas med en
särskild s. k. artistavgift som skulle erläggas av den som utger ersättningen till
artisten. Artisten skulle samtidigt undantas från inkomstbeskattning. Utred -

SkU 1984/85:43

ningen föreslog också en faktisk sänkning av avgiften för medverkande.
Vidare föreslog utredningen att avdrag från ersättningen skulle medges för
rese- och transportkostnader. Länsstyrelsen i Stockholms län föreslogs bli
avgiftsmyndighet.

Vidare föreslogs att tillståndsförfarandet med förskottsbetalning skulle
slopas. Regeringens möjlighet att medge befrielse när särskilda skäl föreligger
hade inte någon motsvarighet i utredningens förslag. Om en artist var
anställd av utländsk stat eller det artistiska utövandet skedde enligt avtal om
kulturutbyte skulle avgift dock ej erläggas.

Utredningens förslag ledde aldrig till någon proposition i frågan. Anledningen
härtill torde främst ha varit att avgiften enligt förslaget skulle förlora
sin karaktär av skatt.

Riksdagen har senast behandlat bevillningsavgiften vid 1979/80 års riksmöte
(SkU 1979/80:6) i anledning av en motion om att kulturrådet skulle överta
rätten att medge befrielse från bevillningsavgift för icke-kommersiella
konsertarrangörer. Utskottet avstyrkte motionen med hänvisning till att
frågan om artistavgift var föremål för överväganden inom regeringen.

År 1984/85 beräknas bevillningsavgiften inbringa ca 6milj. kr., varav
hälften tillförs staten och hälften kommunerna. Som jämförelse kan nämnas
att inkomsterna år 1964/65 uppgick till 7 milj. kr. och 1974/75 till 4,7 milj. kr.

Antalet befrielseärenden hos regeringen uppgick år 1965 till 42, år 1976 till
533 och år 1983 till 1270. Fr. o. m. år 1984 har regeringen intagit en mer
restriktiv hållning i befrielseärendena. Befrielse medges i praktiken ej längre
för shower och annan underhållning av kommersiell natur som framförs på
restauranger och pubar m. m.

Utskottet

Bo Lundgren (m) begär i motion 2372 en skyndsam översyn av lagen om
bevillningsavgifter (BevL). Han framhåller bl. a. att utformningen av den
ålderdomliga lagen i många fall kan ge helt orimliga effekter genom att
bevillningsavgiften på 30% för den som medverkar i en föreställning
beräknas på det totala ersättningsbeloppet utan hänsyn till artistens kostnader.

Utskottet anser för sin del att BevL bör bli föremål för en översyn.
Lagstiftningen har ett ålderdomligt regelsystem och är svåröverskådlig och
svårtillämpad. Det förhållandet att antalet befrielseärenden ökat betydligt
sedan den senaste avgiftshöjningen, medan skatteintäkterna de facto minskat,
visar också att beskattningsformen är ineffektiv.

Avgiftens karaktär av bruttoskatt i kombination med ett - i internationell
jämförelse - relativt högt skatteuttag har i praktiken också medfört vissa
problem, bl. a. för utomlands bosatta svenska artister som åsamkas höga
kostnader i samband med sitt uppträdande. Svenska medborgare medges
som tidigare nämnts enligt praxis inte befrielse. En bruttobeskattning kan ha

SkU 1984/85:43

många fördelar, men det kan enligt utskottets mening ifrågasättas om
skattesatsen är rätt awägd. En differentierad skattesats skulle kunna vara
tänkbar för att förhindra att konkurrenssituationen i vissa fall försämras för
svenska artister.

Enligt vad utskottet erfarit är bevillningsavgiften föremål för vissa
överväganden inom finansdepartementet. Internordiska diskussioner har
också förekommit i frågan. Utskottet förutsätter därför att en översyn av
lagen om bevillningsavgifter nu kommer till stånd.

Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna. Härigenom får
motionen anses vara tillgodosedd.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:2372 ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 26 februari 1985

På skatteutskottets vägnar
KNUT WACHTMEISTER

Närvarande: Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Olle Westberg (s),
Hagar Normark (s), Bo Lundgren (m), Bo Forslund (s), Karl Björzén (m),
Kjell Johansson (fp), Anita Johansson (s), Lärs Hedfors (s)*, Ewy Möller
(m), Bruno Poromaa (s), Karl-Anders Petersson (c), Erkki Tammenoksa (s)
och Torgny Larsson (s).

* Ej närvarande vid justeringen.

Särskilt yttrande

Knut Wachtmeister, Bo Lundgren, Karl Björzén och Ewy Möller (alla m)
anför:

Utskottets ställningstagande innebär att motionen i realiteten bifallits. Vi
vill emellertid understryka att översynen bör ske skyndsamt med tanke på att
lagen om bevillningsavgift tillämpas i ett inte obetydligt antal ärenden varje

år.

minab/gotab Stockholm 1985 82130