om bevarande av vissa växt- och djurarter (Betänkande 1985/86:JoU7 Jordbruksutskottet)

Jordbruksutskottets betänkande
1985/86:7

om bevarande av vissa växt- och djurarter

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas två under allmänna motionstiden 1985 väckta
motioner med yrkanden om åtgärder i syfte att bevara vissa hotade växt- och
djurarter.

Utskottet understryker sina tidigare uttalanden om värdet av att mångfalden
av växter och djur bibehålls och att effektiva åtgärder vidtas för att
bevara sådana husdjur och kulturväxter som behöver särskilt skydd. Syftet
med motionerna bör dock enligt utskottets mening bli tillgodosett utan
riksdagens ytterligare åtgärd.

Till betänkandet har fogats ett särskilt yttrande (fp).

Motionsyrkanden

Motion 1984/85:759 av Börje Stensson och Lars Ernestam (båda fp) vari
yrkas att riksdagen uttalar sig för att en genbank för bevarande av
genresurser hos husdjur inrättas.

Motion 1984/85:2022 av Birgitta Hambraeus och Pär Granstedt (båda c) vari
yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla om utredning och
förslag om garantier för att bevara mångfalden vid växtförädlingen.

Bakgrund

Dåvarande chefen för jordbruksdepartementet tillkallade den 26 februari
1973 med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande en sakkunnig med uppdrag
att utreda frågan om bevarande av genetiskt material. Den sakkunnige, som
antog namnet genbanksutredningen, avgav i april 1975 delbetänkandet (Ds
Jo 1975:5) Genbank för jordbruks- och trädgårdsväxter. Betänkandet låg
sedermera till grund för överläggningar mellan nordiska experter om
inrättande av en gemensam nordisk genbank för jordbruks- och trädgårdsväxter.
Nordiska ministerrådet beslutade den 31 maj 1978 att fr. o. m. den 1
januari 1979 inrätta en gemensam nordisk genbank för jordbruks- och
trädgårdsväxter. Genbanken förlädes till Stora Råby, Lund.

Genbankens syfte är att bevara och dokumentera den genetiska variationen
hos allt för Norden värdefullt material som förädlingsmaterial. Genbanken
är en serviceinstitution för växtförädlare och andra växtforskare i

JoU

1985/86:7

1 Riksdagen 1985186.16sami. Nr 7

Norden. Ett nära samarbete med dessa intressenter präglar verksamheten.
Inlagrat material och dokumentation rörande detta är fritt tillgängligt.

Den nordiska genbanken utgör en länk i det europeiska genbanksnätet och
ingår i det globala samarbetet. Detta möjliggör ett fritt utbyte av material och
dokumentation med andra genbanker och samtidigt ett undvikande av
dubbelarbete.

I april 1975 biföll dåvarande jordbruksministern framställning från genbanksutredningen
att få fortsätta sitt arbete rörande bevarandet av material
av kulturväxter med att utreda skogsbrukets behov av genbank.

Vidare fick utredningen i oktober 1978 genom tilläggsdirektiv utredningsuppdraget
utvidgat till att även avse en kartläggning av arbetet med
bevarandet av genetiskt material på husdjursområdet.

Genbanksutredningen avgav i december 1978 betänkandet (Ds Jo
1978:12) Skogliga genresurser - bevarande, utnyttjande och förnyelse. Mot
bakgrund av den skogliga utvecklingen i vårt land och mot redovisade följder
av nuvarande skogsbruk, skogsträdförädling och samhällsutveckling föreslogs
i betänkandet att en skoglig genbank inrättades för bevarande, skötsel
och utnyttjande av våra skogliga genresurser.

Riksdagen godtog i maj 1980 (prop. 1979/80:100, bilaga 13 punkt D 1, JoU
1979/80:29) regeringens förslag att inrätta en skoglig genbank placerad vid
skogsstyrelsen. Genbanken inrättades den 1 juli 1980. Till genbanken har
knutits en rådgivande grupp med representanter för berörda intressen.

Resultatet av genbanksutredningens kartläggning av arbetet med bevarande
av genetiskt material på husdjursområdet redovisades i september 1980 i
utredningens delbetänkande (Ds Jo 1980:6) Bevarande av genresurser hos
husdjur. Kartläggningen omfattade nuläge och behov av åtgärder i fråga om
hästar, kött- och mjölkproducerande husdjursslag inbegripet får, getter och
renar, samt fjäderfä och bin. Med hänsyn till vad som framkommit vid
kartläggningen föreslog utredningen att en genbank inrättades med uppgift
att säkerställa nuvarande och framtida genresurser på husdjurens område.
Genbanken borde medverka till att bevarat genmaterial utnyttjas i förädlingsarbetet
och för vetenskapliga, kulturella, undervisningsmässiga och
sociala ändamål.

Betänkandet har remissbehandlats. Betänkandet jämte remissyttranden
har därefter överlämnats till lantbruksstyrelsen för beaktande. Styrelsen har
anvisat medel till stöd till avelsföreningar för olika häst- och nötkreatursraser,
till Svenska svinavelsföreningen, Svenska fåravelsförbundet, Sveriges
getavelsförbund, Sveriges kaninavelsföreningars riksförbund och Föreningen
Svensk fjäderfäskötsel. Bidragen är avsedda för avelsbefrämjande
åtgärder, rådgivnings- och upplysningsverksamhet m. m. Det åvilar resp.
organisation att på bästa sätt använda medlen inom ramen för bidragens
ändamål. Organisationerna har därför en viss frihet att efter eget bedömande
använda medlen i enlighet med betänkandet.

I sammanhanget må vidare nämnas att Nordiska ämbetsmannakommittén
för jord- och skogsbruksfrågor har tillsatt en särskild arbetsgrupp som ser
över möjligheterna till nordiskt samarbete inom ämnesområdet.

JoU 1985/86:7

Tidigare riksdagsbehandling

Vid föregående riksmöte behandlades några motioner med förslag till
åtgärder i syfte att för framtiden bevara vissa utrotningshotade växt- och
djurarter. Bl. a. yrkades på åtgärder till skydd för den svenska fjällkorasen
(SKB) vilken enligt motionärerna var hotad till sin existens. Motionärerna
hade tagit upp frågan mot bakgrunden av en planerad avveckling av
SKB-rasen vid lantbruksuniversitetets försöksbesättning i Röbäcksdalen.

Utskottet redovisade (JoU 1984/85:12) i sammanhanget bl. a. att frågan
om att bevara den svenska fjällrasen (SKB) vid lantbruksuniversitetets
försöksgårdar nyligen behandlats av regeringen med anledning av skrivelser
till jordbruksdepartementet i ämnet. Sveriges lantbruksuniversitet hade
avgivit yttrande i ärendet den 14 juni 1984. Av yttrandet framgick att
universitetets styrelse på grundval av en utredning rörande djurmaterial och
rasval vid lantbruksuniversitetets försöksbesättningar med mjölkkor efter
förslag från programkommittén Husdjur den 29 maj 1980 hade beslutat att
försöksverksamheten med mjölkkor skulle koncentreras till djur av SRBoch
SLB-ras och att SKB-besättningen i Röbäcksdalen skulle placeras vid
försöksbesättningen i Öjebyn. Vidare hade styrelsen uppdragit åt rektorsämbetet
att ta upp överläggningar med berörda myndigheter och intressenter i
syfte att finna en långsiktig lösning angående SKB-materialets bevarande.
Med hänsyn till det anförda hade regeringen beslutat att inte vidta någon
åtgärd med anledning av skrivelserna.

Utskottet fann mot angiven bakgrund att motionerna, såvitt de avsåg
försöksverksamheten vid lantbruksuniversitetet, inte påkallade någon ytterligare
åtgärd från riksdagens sida.

Rent allmänt framhöll dock utskottet värdet av att mångfalden av växter
och djur bibehålls och främjas. Utskottet påpekade att en art, när den en
gång försvunnit, inte kan återskapas. Det är därför nödvändigt att effektiva
åtgärder vidtas för bevarande av sådana husdjur och kulturväxter som är i
behov av särskilt skydd. Viktigt härvidlag är att man skapar en organisation
som verksamt bidrar till att säkerställa nuvarande och framtida genresurser
på ifrågavarande områden. Denna organisation bör bl. a. medverka till att
bevarat grundmaterial utnyttjas i förädlingsarbete och för vetenskapliga,
kulturella, undervisningsmässiga och sociala ändamål.

Utskottet hänvisade i sammanhanget till att det på växtområdet under det
senaste decenniet på grundval av den s. k. genbanksutredningens undersökningar
bildats två särskilda genbanker för de uppgifter som nyss berörts. Den
ena var den år 1979 inrättade nordiska genbanken i Stora Råby utanför Lund,
som handhar det genetiska materialet i fråga om jordbruks- och trädgårdsväxter,
och den andra var den året därpå vid skogsstyrelsen inrättade
skogliga genbanken.

När det gällde bevarandet av genresurser på husdjurens område konstaterade
utskottet att någon särskild genbank inte inrättats för ändamålet.
Däremot hade som nämnts genbanksutredningens betänkande med förslag
till åtgärder och remissyttrandena över förslaget överlämnats till lantbruksstyrelsen
för beaktande.

Skillnaden mot den organisationstyp som valts för exempelvis den skogliga

JoU 1985/86:7

genbanken, för vilken skogsstyrelsen är huvudman, syntes dock utskottet
mera formell än reell. Genbanksutredningen framhöll sålunda i sitt betänkande
(Ds Jo 1980:6) Bevarande av genresurser hos husdjur att lantbruksstyrelsen
enligt utredningens mening borde vara huvudman och ytterst ansvarig
för bevarandet av genetiskt material hos husdjuren i Sverige. Styrelsen hade
enligt utredningen tillgång till den expertis som behövdes för att fullfölja
uppgiften.

Utskottet fann med hänsyn till vad nu anförts anledning anta att syftet med
motionerna, såvitt de allmänt avsåg åtgärder för att bevara vissa hotade växtoch
djurarter, skulle bli tillgodosett utan något särskilt initiativ från
riksdagens sida. Motionerna borde därför kunna lämnas utan ytterligare
åtgärd även på denna punkt.

Riksdagen fattade beslut i överensstämmelse med utskottets förslag.

Utskottet

De båda motionerna tar upp frågan om hur vissa utrotningshotade växt- och
djurarter skall kunna bevaras för framtiden.

I motion 1984/85:759 (fp) påpekas att rader av djurarter är på väg att
försvinna. Enbart i Europa anses 130 kreatursraser vara hotade. I Sverige har
t. ex. de svenska lantraserna allvarliga problem med överlevnaden. Fjällkon
är hotad till sin existens. Det är den art som genom sina för ändamålet goda
egenskaper, t. ex. härdighet, fruktsamhet och proteinrik mjölk, spelat en
stor roll vid kolonisationen av bl. a. Norrland. Motionärerna framhåller att
allt talar för att en genbank för husdjur skulle kunna spela en väsentlig roll för
att söka bevara egenskaperna hos ursprungliga husdjur, dit givetvis även
fjällrasen räknas. Enligt motionen bör ansträngningar vidare göras för att
söka hålla besättningar av utsprungliga raser i bruk. Betänkandet Bevarande
av genresurser hos husdjur (Ds Jo 1980:6) ger enligt motionärernas mening
erforderliga fakta och uppslag till hur verksamheten kan läggas upp.

I motion 1984/85:2022 (c) behandlas förhållandena inom den moderna
växtförädlingen. Motionärerna framhåller att allt färre företag nu har hand
om framställandet av allt utsäde. Därmed har antalet sorter reducerats till
bara några få. Genbankerna måste kompletteras med odling in situ, dvs.
lantsorter bör odlas och föras vidare i hela sin genetiska mångfald. Enligt
motionärernas mening är det bokstavligen livsnödvändigt att vi bevarar en
stor mångfald av sorter för att inte i framtiden stå med konstgjorda, döende
produkter som inte längre kan föda oss. Riksdagen bör besluta att hos
regeringen anhålla om utredning och förslag om garantier för att bevara
mångfalden vid växtförädlingen.

Som redovisats i det föregående behandlade riksdagen förra året några
motioner med yrkanden, som i stor utsträckning motsvarade de nu framförda.
Det konstaterades då att lantbruksuniversitetets styrelse vidtagit vissa
åtgärder i syfte att dels bevara en SKB-besättning inom försöksverksamhetens
ram, dels gett rektorsämbetet i uppdrag att söka finna en långsiktig
lösning på frågan angående SKB-materialets bevarande. Detta jämte de
åtgärder av organisatorisk natur som i olika avseenden vidtagits med
anledning av genbanksutredningens förslag på såväl djur- som växtområdet

JoU 1985/86:7

gav bl. a. utskottet anledning anta att syftet med då föreliggande motioner
skulle bli tillgodosett utan något särskilt initiativ från riksdagens sida.
Riksdagen delade denna uppfattning.

Utskottet vill med anledning av de ånyo väckta motionerna i ämnet liksom
tidigare rent allmänt framhålla värdet av att mångfalden av växter och djur
bibehålls och främjas. En art kan, när den en gång försvunnit, inte
återskapas. Det är därför nödvändigt att effektiva åtgärder vidtas för
bevarande av sådana husdjur och kulturväxter som är i behov av särskilt
skydd. Utskottet vill ånyo understryka vikten av att man har en organisation
som verksamt bidrar till att säkerställa nuvarande och framtida genresurser
på ifrågavarande områden. Organisationen bör bl. a. medverka till att
bevarat grundmaterial utnyttjas i förädlingsarbete och för vetenskapliga,
kulturella, undervisningsmässiga och sociala ändamål. Utskottet förutsätter
att arbetet vid den nordiska genbanken för jordbruks- och trädgårdsväxter,
den skogliga genbanken liksom vid den inom lantbruksstyrelsen tillskapade
motsvarigheten på djurområdet bedrivs i enlighet med nu angivna synpunkter.

I förevarande sammanhang kan förtjäna nämnas att i dagarna överlämnats
en rapport till jordbruksministern angående samverkan inom svensk växtförädlingsforskning.
Rapporten har utarbetats av förutvarande rektorn för
lantbruksuniversitetet professor Lennart Hjelm på uppdrag av lantbruksuniversitetet
och växtförädlingsföretagen Hilleshög AB och Svalöfs AB. I
rapporten läggs bl. a. fram förslag om uppbyggnad av ett genetikcentrum i
Uppsala.

Utskottet, som i och för sig anser i motionerna framförda synpunkter värda
stort beaktande, finner av motsvarande skäl som tidigare att syftet med
motionerna bör bli tillgodosett utan riksdagens ytterligare åtgärd.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande genbank för bevarande av genresurser hos husdjur
att riksdagen lämnar motion 1984/85:759 utan ytterligare åtgärd,

2. beträffande bevarande av mångfalden vid växtförädlingen
att riksdagen lämnar motion 1984/85:2022 utan ytterligare åtgärd.

Stockholm den 12 november 1985

På jordbruksutskottets vägnar

Karl Erik Olsson

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Håkan Strömberg (s), Ove Karlsson (s),
Lars Ernestam (fp), Martin Segerstedt (s), Sven Eric Lorentzon (m), Jan
Fransson (s), Jens Eriksson (m), Åke Selberg (s), John Andersson (vpk),
Leif Marklund (s), Kaj Larsson (s), Bengt Rosén (fp), Bertil Jonasson (c) och
Ingrid Hemmingsson (m).

JoU 1985/86:7

Särskilt yttrande

JoU 1985/86:7

Lars Emestam och Kerstin Geberman (båda fp) anför:

Utvecklingen och förändringen av våra husdjursarter har gått mycket snabbt.
De äldre raserna, som utgör en viktig del av vårt kulturarv, har därvid nästan
helt försvunnit. Enskilda intresserade personer har gjort stora bevarandeinsatser
som är värda att uppmärksamma. Samhället bör stödja detta arbete.
Vi har med hänvisning till uppdrag lämnade till lantbruksuniversitetet och
avelsföreningar inte reserverat oss till förmån för motion 1984/85:759 men
anser att dessa frågor fortlöpande bör följas med uppmärksamhet från
riksdagens sida.

gotab Stockholm 1985 83557