om bevarande av genetiska resurser (Betänkande 1986/87:JoU5 Jordbruksutskottet)

Jordbruksutskottets betänkande
1986/87:5

om bevarande av genetiska resurser

JoU

1986/87:5

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande två motionsyrkanden om bevarande
av genetiska resurser. Den ena motionen syftar till inrättandet av en genbank
för husdjur, medan den andra tar upp mera övergripande frågor om
hushållning med genetiska resurser inom flora och fauna samt med mikroorganismer
m. m.

Utskottet föreslår att motionerna lämnas utan åtgärd men understryker
samtidigt värdet av att den genetiska variationen hos växter och djur
bibehålls och främjas.

Till betänkandet har fogats en reservation (m, fp, c).

Motionerna

Motion 1985/86:Jo621 av Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c),
vari yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för att få till
stånd en genbank för husdjur.

Motion 1985/86:Jo777 av Karl Erik Olsson m. fl. (c), vari yrkas såvitt nu är
i fråga (yrkande 1), att riksdagen begär att regeringen utarbetar en strategi
för bevarande av genetiska resurser i enlighet med motionen.

Bakgrund

Dåvarande chefen för jordbruksdepartementet tillkallade den 26 februari
1973 med stöd av Kungl. Majus bemyndigande en sakkunnig med uppdrag
att utreda frågan om bevarande av genetiskt material. Den sakkunnige, som
antog namnet genbanksutredningen, avgav i april 1975 delbetänkandet (Ds
Jo 1975:5) Genbank för jordbruks- och trädgårdsväxter. Betänkandet låg
sedermera till grund för överläggningar mellan nordiska experter om
inrättande av en gemensam nordisk genbank för jordbruks- och trädgårdsväxter.
Nordiska ministerrådet beslutade den 31 maj 1978 att fr. o. m. den 1
januari 1979 inrätta en gemensam nordisk genbank för jordbruks- och
trädgårdsväxter. Genbanken förlädes till Stora Råby, Lund.

Genbankens syfte är att bevara och dokumentera den genetiska variationen
hos allt för Norden värdefullt material som förädlingsmaterial. Genbanken
är en serviceinstitution för växtförädlare och andra växtforskare i
Norden. Ett nära samarbete med dessa intressenter präglar verksamheten.

1 Riksdagen 1986187.16 sami. Nr 5

Inlagrat material och dokumentation rörande detta är fritt tillgängligt.

I april 1975 biföll dåvarande jordbruksministern en framställning från
genbanksutredningen att få fortsätta sitt arbete rörande bevarandet av
material av kulturväxter med att utreda skogsbrukets behov av genbank.

Vidare fick utredningen i oktober 1978 genom tilläggsdirektiv utredningsuppdraget
utvidgat till att även avse en kartläggning av arbetet med
bevarandet av genetiskt material på husdjursområdet.

Genbanksutredningen avgav i december 1978 betänkandet (Ds Jo
1978:12) Skogliga genresurser - bevarande, utnyttjande och förnyelse. Mot
bakgrund av den skogliga utvecklingen i vårt land och mot redovisade följder
av nuvarande skogsbruk, skogsförädling och samhällsutveckling föreslogs i
betänkandet att en skoglig genbank inrättades för bevarande, skötsel och
utnyttjande av våra skogliga genresurser.

Riksdagen godtog i maj 1980 (prop. 1979/80:100, bilaga 13 punkt D 1, JoU
1979/80:29) regeringens förslag att inrätta en skoglig genbank placerad vid
skogsstyrelsen. Genbanken inrättades den 1 juli 1980. Till genbanken har
knutits en rådgivande grupp med representanter för berörda intressen.

Resultatet av genbanksutredningens kartläggning av arbetet med bevarande
av genetiskt material på husdjursområdet redovisades i september 1980 i
utredningens delbetänkande (Ds Jo 1980:6) Bevarande av genresurser hos
husdjur. Kartläggningen omfattade nuläge och behov av åtgärder i fråga om
hästar, kött- och mjölkproducerande husdjursslag inbegripet får, getter och
renar, samt fjäderfä och bin. Med hänsyn till vad som framkommit vid
kartläggningen föreslog utredningen att en genbank inrättades med uppgift
att säkerställa nuvarande och framtida genresurser på husdjurens område.
Genbanken borde medverka till att bevarat genmaterial utnyttjas i förädlingsarbetet
och för vetenskapliga, kulturella, undervisningsmässiga och
sociala ändamål.

Betänkandet har remissbehandlats. Betänkandet jämte remissyttranden
har därefter överlämnats till lantbruksstyrelsen för beaktande. Styrelsen har
anvisat medel till stöd till avelsföreningar för olika häst- och nötkreatursraser,
till Svenska svinavelsföreningen, Svenska fåravelsförbundet, Sveriges
getavelsförbund, Sveriges kaninavelsföreningars riksförbund och Föreningen
Svensk fjäderfäskötsel. Bidragen är avsedda för avelsbefrämjande
åtgärder, rådgivnings- och upplysningsverksamhet m. m. Det åvilar resp.
organisationer att på bästa sätt använda medlen inom ramen för bidragens
ändamål. Organisationerna har därför en viss frihet att efter eget bedömande
använda medlen i enlighet med betänkandet.

Tidigare riksdagsbehandling

Motioner med ungefär samma inriktning som de nu aktuella behandlades av
jordbruksutskottet vid riksmötet 1984/85. I det av riksdagen godkända
betänkandet (JoU 1984/85:12) anförde utskottet bl. a.

I föreliggande motioner framförs olika förslag till åtgärder i syfte att för
framtiden bevara vissa utrotningshotade växt- och djurarter. Bl. a. yrkas i
samtliga motioner på åtgärder till skydd för den svenska fjällkorasen (SKB)
vilken enligt motionärerna är hotad till sin existens. Motionärerna tar upp

JoU 1986/87:5

frågan mot bakgrunden av en planerad avveckling av SKB-rasen vid
lantbruksuniversitetets försöksbesättning i Röbäcksdalen.

Utskottet vill beträffande frågan om bevarande av SKB-rasen vid lantbruksuniversitetets
försöksgårdar nämna att denna nyligen behandlats av
regeringen med anledning av skrivelser till jordbruksdepartementet i ämnet.
Sveriges lantbruksuniversitet har avgivit yttrande i ärendet den 14 juni 1984.
Av yttrandet framgår att universitetets styrelse på grundval av en utredning
rörande djurmaterial och rasval vid lantbruksuniversitetets försöksbesättningar
av mjölkkor efter förslag från programkommittén Husdjur den 29 maj
1980 har beslutat att försöksverksamheten med mjölkkor skall koncentreras
till djur av SRB- och SLB-ras och SKB-besättningen i Röbäcksdalen skall
placeras vid försöksbesättningen i Öjebyn. Vidare har styrelsen uppdragit åt
rektorsämbetet att ta upp överläggningar med berörda myndigheter och
intressenter i syfte att finna en långsiktig lösning angående SKB-materialets
bevarande.

Med hänsyn härtill har regeringen den 6 september 1984 beslutat att inte
vidta någon åtgärd med anledning av skrivelserna.

Utskottet finner mot nu angiven bakgrund att motionerna, såvitt de avser
försöksverksamheten vid lantbruksuniversitetet, inte påkallar någon ytterligare
åtgärd från riksdagens sida.

Rent allmänt vill dock utskottet framhålla värdet av att mångfalden av
växter och djur bibehålls och främjas. Som framhålls i en av motionerna kan
en art, när den en gång försvunnit, inte återskapas. Det är därför nödvändigt
att effektiva åtgärder vidtas för bevarande av sådana husdjur och kulturväxter
som är i behov av särskilt skydd. Viktigt härvidlag är att man skapar en
organisation som verksamt bidrar till att säkerställa nuvarande och framtida
genresurser på ifrågavarande områden. Denna organisation bör bl. a.
medverka till att bevarat grundmaterial utnyttjas i förädlingsarbete och för
vetenskapliga, kulturella, undervisningsmässiga och sociala ändamål.

Som framgår av den föregående redogörelsen har det på växtområdet
under det senaste decenniet på grundval av den s. k. genbanksutredningens
undersökningar bildats två särskilda genbanker för de uppgifter som nyss
berörts. Den ena är den år 1979 inrättade nordiska genbanken i Stora Råby
utanför Lund, som handhar det genetiska materialet i fråga om jordbruksoch
trädgårdsväxter, och den andra är den året därpå vid skogsstyrelsen
inrättade skogliga genbanken.

När det gäller bevarandet av genresurser på husdjurens område har någon
särskild genbank inte inrättats för ändamålet. Däremot har genbanksutredningens
betänkande med förslag till åtgärder och remissyttrandena över
förslaget överlämnats till lantbruksstyrelsen för beaktande.

Skillnaden mot den organisationstyp som valts för exempelvis den skogliga
genbanken, för vilken skogsstyrelsen är huvudman, synes mera formell än
reell. Genbanksutredningen framhåller sålunda i sitt betänkande (Ds Jo
1980:6) Bevarande av genresurser hos husdjur att lantbruksstyrelsen enligt
utredningens mening bör vara huvudman och ytterst ansvarig för bevarandet
av genetiskt material hos husdjuren i Sverige. Styrelsen har inom verket
tillgång till den expertis som behövs för att fullfölja uppgiften, anför
utredningen.

Utskottet finner med hänsyn till vad nu anförts anledning anta att syftet
med motionerna, såvitt de allmänt avser åtgärder för att bevara vissa hotade
växt- och djurarter, blir tillgodosett utan något särskilt initiativ från
riksdagens sida. Motionerna bör därför kunna lämnas utan ytterligare åtgärd
även på denna punkt.

JoU 1986/87:5

Utskottet

Utskottet behandlar här två motionsyrkanden från allmänna motionstiden
1986 om bevarande av genetiska resurser.

I motion Jo621 av Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (c) anförs att
utvecklingen inom jordbruket lett till att vissa genetiska resurser i form av
äldre husdjursraser försvunnit. Under 1800- och 1900-talet har ett flertal
svenska landskaps- eller lantraser försvunnit, t. ex. Ölandsponny, Gotlandsko,
skogssvin och långörat lantrassvin. Men även de förädlade husdjursraserna
är i behov av skydd. Genom seminverksamhet och avel likriktas det
genetiska materialet. Genom import av avelsdjur kan äldre, förädlade raser
förändras. Det behövs, enligt motionen, en organiserad genbanksverksamhet
för att skydda äldre raser och förädlingspopulationer av husdjur i Sverige.
Motionärerna hänvisar till genbanksutredningens förslag (Ds Jo 1980:6) och
föreslår att en genbank för husdjur inrättas på nordisk bas efter mönster av
nordiska genbanken för jordbruks- och trädgårdsväxter.

Enligt motion Jo777 yrkande 1 av Karl Erik Olsson m. fl (c) bör regeringen
utarbeta en strategi för bevarande av genetiska resurser hos såväl växter som
djur.

En strategi för hushållning med genetiska resurser i Sverige bör beskriva
dels allmänna övergripande mål, dels mål som rör grupper av organismer och
enskilda sektorer såsom jordbruk, fiske etc. Strategin skall innehålla ett
konkret handlingsprogram.

De resurser i form av genetisk variation som bör bevaras är:

a) arter

b) genetisk variation i form av olikheter mellan populationer och individer
inom arter

c) värdefulla mutationer och anlagskombinationer framställda hos växtförädlare
och andra forskningsinstitutioner.

Strategin för genresursbevarande bör vara inriktad på att kartlägga och
bevara den existerande genetiska variationen och inte endast hotade arter,
raser och sorter.

I motionen anges under olika rubriker vilken målsättning som bör gälla för
bevarande av äldre sorter (raser) på följande områden, nämligen kulturväxter,
skogsträd, husdjur, vilda växter och djur. En strategi för bevarande av
genetiska resurser bör även innefatta mikroorganismer.

Utskottet har, som framgår av redogörelsen ovan, behandlat likartade
motionsyrkanden vid riksmötet 1984/85 (JoU 1984/85:12).

I betänkandet anförs att berörda myndigheter och forskningsorgan har
vidtagit olika åtgärder för att bibehålla mångfalden av växter och djur. Två
särskilda genbanker har bildats på växtområdet, den ena för jordbruks- och
trädgårdsväxter och den andra för det skogliga området.

När det gäller bevarandet av genresurser på husdjurens område har någon
särskild genbank inte inrättats för ändamålet. Som närmast ansvarig
myndighet har lantbruksstyrelsen inrättat en genbanksnämnd. Enligt vad
utskottet erfarit har emellertid styrelsen mycket begränsade resurser för
denna verksamhet. De insatser som gjorts under senare tid har bl. a. bestått i

JoU 1986/87:5

inventeringar m. m. som utförts av avelsföreningar och hushållningssällskap.
Vissa forskningsprojekt inom den genetiska forskningen har innefattat
liknande insatser på detta område. Vidare har statens naturvårdsverk år 1985
låtit publicera en rapport ”Bevarande av genetiska resurser” vilken ursprungligen
utarbetades som underlagsmaterial för naturresurs- och miljökommittén
(rapport 3004). På det genetiska området förekommer också ett
internationellt samarbete, inte minst i de nordiska länderna. Under nordiska
ministerrådet finns en särskild arbetsgrupp som behandlar frågan om
bevarande av genetisk variation hos husdjur. Enligt uppgift har både Finland
och Danmark anslagit statliga medel för genbanksverksamhet m. m. I Norge
finns en genbank för fjäderfä som finansieras med statliga medel.

Utskottet har tidigare framhållit värdet av att mångfalden av växter och
djur bibehålls och främjas. Denna bedömning gäller självfallet alltjämt. Som
utskottet anförde vid riksmötet 1984/85 är det nödvändigt att effektiva
åtgärder vidtas för bevarande av sådana husdjur och kulturväxter som är i
behov av särskilt skydd. Både produktionsmässiga, vetenskapliga och
kulturhistoriska skäl talar för att t. ex. husdjurens genetiska resurser kan
bevaras. Utskottet utgår från att lantbruksstyrelsen och berörda forskningsorgan
även i fortsättningen uppmärksammar dessa frågor. För närvarande
anser sig utskottet dock inte ha tillräckligt underlag för att föreslå några
särskilda åtgärder rörande organisationen eller finansieringen av den ifrågavarande
verksamheten.

Vad utskottet anfört innebär att motion Jo621 bör lämnas utan vidare
åtgärd från riksdagens sida.

I anslutning till motion Jo777, som syftar till en övergripande målsättning
för bevarande av genetiska resurser över huvud taget, vill utskottet - utöver
det ovan anförda - hänvisa till den förstärkning av forskningen på jord- och
skogsbrukets område som riksdagen nyligen beslutat om (prop. 1985/86:74,
JoU 1985/86:13). Beslutet innebär bl. a. att särskild uppmärksamhet bör
ägnas växtförädlingen, markresurserna och mikroorganismernas roll. Enligt
utskottets mening påkallar ej heller motion Jo777 yrkande 1 någon särskild
åtgärd från riksdagens sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande en genbank för husdjur

att riksdagen lämnar motion 1985/86:Jo621 utan vidare åtgärd,

2. beträffande en strategi för bevarande av genetiska resurser

att riksdagen lämnar motion 1985/86:Jo777 yrkande 1 utan vidare
åtgärd.

Stockholm den 4 november 1986
På jordbruksutskottets vägnar
Karl Erik Olsson

JoU 1986/87:5

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Håkan Strömberg (s), Grethe Lundblad
(s), Arne Andersson i Ljung (m), Ove Karlsson (s), Lars Ernestam (fp),
Martin Segerstedt (s), Sven Eric Lorentzon (m), Jan Fransson (s), Margareta
Winberg (s), Kerstin Gellerman (fp), Åke Selberg (s), Lennart Brunander
(c). Jan Jennehag (vpk) och Ivar Virgin (m).

Reservation

En strategi för bevarande av genetiska resurser (mom. 2)

Karl Erik Olsson (c), Arne Andersson i Ljung (m), Lars Ernestam (fp), Sven
Eric Lorentzon (m), Kerstin Gellerman (fp), Lennart Brunander (c) och Ivar
Virgin (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ”Utskottet har”
och på s. 5 slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar i allt väsentligt de synpunkter som framförs i motion Jo777.
Som motionärerna anfört är de genetiska resurserna basen för mänsklighetens
överlevnad. Dessa resurser, som med rätt skötsel är ständigt förnybara,
förstörs nu snabbare än någon annan naturresurs. Utskottet anser att en
samordnad strategi för hushållning med genetiska resurser måste utarbetas.
Denna strategi bör bl. a. innehålla ett konkret handlingsprogram som
omfattar a) arter b) genetisk variation mellan populationer och individer
inom arter c) värdefulla mutationer och anlagskombinationer framställda
hos växtförädlare och andra forskningsinstitutioner. Särskilda åtgärder krävs
för att skydda och bevara de för jord- och skogsbruket så viktiga mikroorganismerna.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo777 yrkande 1
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Ett handlingsprogram i enlighet med det anförda bör självfallet omfatta
åtgärder för att bevara genetiska resurser på husdjursområdet. Överväganden
om behovet av t. ex. en genbank för husdjur torde ingå som ett naturligt
led i sådana bedömningar. Genom utskottets ställningstagande tillgodoses
därmed även motion Jo621.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande en strategi för bevarande av genetiska resurser
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1985/86:Jo777 yrkande 1.

JoU 1986/87:5