om betalningar till och från staten (Betänkande 1986/87:FiU19 Finansutskottet)

Finansutskottets betänkande
1986/87:19

om betalningar till och från staten

Sammanfattning

Utskottet behandlar i betänkandet vissa yrkanden i en motion från allmänna
motionstiden 1987 om postverkets ställning vid statliga in- och utbetalningar.

Utskottet avstyrker motionen med hänvisning till den försöksverksamhet
som pågår vid några myndigheter i syfte att utveckla ett nytt statligt
betalningssystem. Utskottet anser att vissa frågor kring betalningssystemets
säkerhet och servicenivå måste klaras ut samt att sambandet mellan
nuvarande betalningssystem och finansiella effekter för postgirot bör analyseras.
Utskottet har erfarit att ett sådant beredningsarbete pågår i regeringskansliet
och att regeringen därefter har för avsikt att återkomma till
riksdagen, senast under nästa riksmöte.

Företrädarna för moderata samlingspartiet, folkpartiet och centern reserverar
sig gemensamt mot utskottets ställningstagande.

Motionen

1986/87:Fi809 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att postgirots
gynnade ställning vid statliga betalningar bör upphävas,

4. att riksdagen begär att regeringen ändrar bestämmelserna om inbetalning
och återbetalning av mervärdeskatt och punktskatter så att sådan
betalning kan ske via bank,

5. att riksdagen begär att regeringen framlägger förslag om utbetalning av
överskjutande skatt i enlighet med vad i motionen anförts,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbetalning av statliga bidrag och förmåner,

7. att riksdagen begär att regeringen uppdrar åt statens löne- och
pensionsverk att föranstalta om upphandling avseende förmedling av statliga
löner, pensioner och utfallande belopp pä grupplivförsäkringar till kontohavare
i andra banker än PKbanken,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om snabbare överföring till och från riksbanken av statens betalningar.

Snabba och smidiga betalningsformer är viktiga för allmänheten och
näringslivet. Både posten och bankväsendet har under senare tid genomfört

förenklingar och förbättringar i sin service. Bankerna erbjuder nu allmänhe- 1

FiU

1986/87:19

1 Riksdagen 1986/87. 5sami. Nr 19

ten att samla sina tillgodohavanden till ett enda räntebärande konto, till
vilket kan knytas olika tjänster för betalningsförmedling såsom privatgiro
eller sparbanksgiro för privatpersoner samt kort för automatiska uttag.

Denna strävan efter rationella betalningsformer hämmas emellertid av att
statens betalningsrutiner på många områden fortfarande är otidsenliga. En
del förbättringar har visserligen skett de senaste åren. Sålunda kan numera
inbetalning av inkomst- och förmögenhetsskatt samt arbetsgivaravgift ske via
antingen bank eller post på likvärdiga villkor, och riksförsäkringsverkets
utbetalningar av barnbidrag, pensioner m.m. behöver inte längre gå
omvägen via posten. Men på andra områden tillämpas fortfarande krångliga
och föråldrade betalningsformer, vilket kan härledas till den statliga
bestämmelsen från år 1925 att prioritera postgirot vid betalningsförmedlingen.

På samma sätt som vid inbetalning av inkomstskatt, förmögenhetsskatt
och arbetsgivaravgifter borde moms och punktskatter kunna betalas via bank
lika väl som via posten. För många företag och privatpersoner skulle detta
medföra en väsentlig förenkling.

Vidare bör det vara möjligt för den skattskyldige att i samband med
självdeklarationen ange ett postgiro/bankkontonummer så att eventuellt
förekommande överskjutande skatt kan utbetalas direkt till detta. Denna
metod - som tillämpas i Finland med gott resultat — sparar tid, är betydligt
säkrare och torde dessutom få en viss sparstimulerande effekt.

Betydande räntevinster skulle kunna uppnås, om postverket och bankerna
ålades att inleverera inkommande likvider direkt till statsverkets/myndighetens
checkräkning i riksbanken. Utbetalningar skulle på motsvarande sätt
kunna ske genom att erforderligt belopp dras direkt på myndighetens konto i
riksbanken utbetalningsdagen. Med detta system skulle staten spara avsevärda
belopp, samtidigt som myndigheter, företag och enskilda — i enlighet med
vad som tidigare föreslagits i denna motion - ges möjlighet att fritt välja
post- eller bankgiro för sina betalningar.

Enligt motionärernas mening bör betalningssystemet fungera så praktiskt
som möjligt. Förutsättningen härför är fri konkurrens mellan olika institut
och betalningsformer. Staten får då inte ge postgirot en gynnad ställning när
likvärdiga eller bättre betalningsrutiner finns att tillgå på annat håll.

Utskottet

Det är angeläget att staten medverkar till att skapa rationella och bekväma
betalningsrutiner för såväl medborgare och företag som myndigheter. De
olägenheter som motionärerna påtalar vad gäller inbetalningar av moms och
punktskatter torde vara av mindre praktisk betydelse. Bankgirokunder kan
genom utnyttjande av s.k. skattegiro se till att belastning av det egna kontot
sker först på förfallodagen. Någon ränteförlust av det slag som nämns i
motionen uppkommer därvid inte. Aven vid direktinbetalning i bank torde
för flertalet banker servicerutinerna numera vara så väl utvecklade att det i
praktiken inte är någon skillnad mellan betalning via bank eller post.
Utskottet ser därför inte några skäl för riksdagen att ta några initiativ i
frågan.

Vad gäller frågan om utbetalning av överskjutande skatt direkt till konto i

FiU 1986/87:19

bank vill utskottet erinra om att detta förslag diskuterades i utredningsbetänkandet
Rationellare girohantering (SOU 1979:35). Riksskatteverket anförde
i anslutning härtill vissa betänkligheter, och några förslag till ändringar har
inte genomförts. Det får därför ankomma på regeringen att pröva när och om
de tekniska förutsättningarna föreligger för att ändra utbetalningsrutinerna
av överskjutande skatt och i vilken utsträckning de erfarenheter från Finland
som motionärerna åberopar kan tillämpas också i det svenska systemet.

Beträffande postgirots speciella ställning vad gäller de statliga betalningarna
vill utskottet liksom tidigare anföra följande. Det statliga redovisningssystemet,
system S, har utvecklats av riksrevisionsverket (RRV) och omfattar
samtliga statliga myndigheter utom affärsverken. Betalningsrutinerna i
systemet har utvecklats i samarbete med postgirot. De har som främsta syfte
att utgöra direktunderlag för löpande bokföring och avstämning av in- och
utbetalningar i statsförvaltningen. Normalt medför en utgiftsbokföring i
system S automatiskt en utbetalning från postgirot. Utbetalningarna överensstämmer
därmed automatiskt med myndigheternas bokföring i system S.
Integrationen av det statliga betalningssystemet med postgirot har i hög grad
underlättat intern kontroll och säkerhet för betalningarna samt revision.

Det kan emellertid konstateras att myndigheternas kassahållning behöver
förbättras. Det finns för närvarande inte några direkta administrativa eller
tekniska begränsningar för myndigheterna att dra medel på statsverkets
checkräkning i riksbanken. Som anförs i budgetpropositionen för 1987
försvårar detta statens likviditetsplanering, och det kan leda till ränteförluster
för statsverket. För närvarande utreds möjligheterna att genom administrativa
regleringar begränsa möjligheterna att överutnyttja checkräkningen.
På sikt bör eventuellt automatiska kontroller byggas in i det statliga
betalningssystemet. Enligt budgetpropositionen förutsätter detta och vissa
andra åtgärder för en bättre kassahållning att ett nytt betalningssystem
utvecklas. Det nuvarande betalningssystemet är otillfredsställande på flera
punkter, bl.a. eftersom transaktionerna inte automatiskt kan hänföras till
resp. myndighet. En försöksverksamhet med ett nytt betalningssystem som
medger att myndighetsvisa "kassor” kan byggas upp i postgirosystemet
bedrivs nu av RRV i samarbete med postgirot. Det är enligt vad som framförs
i budgetpropositionen viktigt att arbetet med att utveckla betalningssystemet
fortsätter.

Ett nytt betalningssystem kan lägga grunden för automatisk uppföljning av
myndigheternas utnyttjande av statsverkets checkräkning, ett nytt system för
beräkning av ränta på utnyttjandet av rörliga krediter samt, på sikt, en
möjlighet att införa en generell räntefaktor i betalningssystemet. Särskilt det
senare skulle ge myndigheterna incitament till god kassahållning genom att
de skulle kunna få del av räntevinster t.ex. till följd av förbättrade
betalningsplaner för anslagsmedel.

Det är som utskottet ser det värdefullt att olika möjligheter att förbättra
den statliga kassahållningen tas till vara. Vid utveckling av ett nytt
betalningssystem bör också de olika myndigheternas betalningsstruktur
gentemot allmänheten beaktas, och därvid bör självfallet en så rationell
hantering som möjligt eftersträvas för såväl allmänheten som myndigheterna.

FiU 1986/87:19

Möjligheter bör finnas i ett sådant system att välja mellan olika betalningsformer.
Utskottet ser inte skäl att nu, innan den nu pågående försöksverksamheten
utvärderats och analyserats, förorda en bestämd lösning.

Som utskottet anfört tidigare bör i detta sammanhang också bedömas i
vilken utsträckning ändrade statliga betalningsrutiner skulle påverka postverkets
totala system för postservice och betalningsförmedling. En väsentlig
del av postverkets rörelseintäkter kommer från betalningsförmedlingen.
Enligt postverket är den stora omfattningen av verkets betalningsförmedling
en förutsättning för att kunna upprätthålla nuvarande servicenivå. Utskottet
anser således att frågorna om ändring av bestämmelserna om vissa statliga inoch
utbetalningar måste ses i ett sammanhang. Om vissa lönsamma delar av
betalningssystemet skulle tas om hand av banksystemet förändras självfallet
förutsättningarna för postverkets övriga verksamhet. Utskottet vill därför
inte förorda några förändringar i det statliga betalningssystemet utan att
konsekvenserna närmare analyserats. Bl.a. måste frågor kring betalningssystemets
säkerhet och servicenivå klaras ut samt sambandet mellan nuvarande
betalningssystem och finansiella effekter för postgirot. Utskottet har erfarit
att ett sådant beredningsarbete pågår i regeringskansliet och att regeringen
därefter har för avsikt att återkomma till riksdagen, senast under nästa
riksmöte. Riksdagen och utskottet kommer således att senare få ta ställning
till dessa frågor. Utskottet avslår därför motion Fi809 i dessa delar i avvaktan
på regeringens förslag.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1986/87:Fi809 yrkandena 1 och 4-8.

Stockholm den 23 april 1987
På finansutskottets vägnar
Arne Gadd

Närvarande: Arne Gadd (s). Roland Sundgren (s). Lars Tobisson (m),
Christer Nilsson (s), Rune Rydén (m), Lisbet Calner (s). Lars De Geer (fp).
Filip Fridolfsson (m). Arne Andersson i Gamleby (s), Kjell A. Mattsson (c),
Hans Petersson i Hallstahammar (vpk). Arne Kjörnsberg (s), Marianne
Carlström (s). Rolf Kenneryd (c) och Lennart Alsén (fp).

Reservation

Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp). Filip Fridolfsson
(m), Kjell A. Mattsson (c), Rolf Kenneryd (c) och Lennart Alsén (fp) anser
att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med ”Det är” och på s. 4
slutar med ”regeringens förslag” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att staten måste medverka till att skapa rationella, billiga

FiU 1986/87:19

och bekväma betalningsrutiner i samhället. En väsentlig förutsättning härför
är att fri konkurrens skapas mellan olika institutioner och betalningsformer.
Det är därför nödvändigt att såväl formella som praktiska hinder för en sådan
konkurrens snarast möjligt undanröjs. Genom att staten för sina betalningar
endast anlitar postgirot saknas en av förutsättningarna för att låta olika
betalningsrutiner konkurrera på lika villkor med varandra. Enligt utskottets
mening borde denna typ av banktjänster upphandlas på samma villkor som
övriga tjänster och varor i statsförvaltningen, dvs. i enlighet med upphandlingsförordningens
krav på affärsmässighet. Genom ett sådant förfarande
skulle olika betalningsförmedlare kunna jämställas i konkurrenshänseende.

Utskottet anser vidare att i begreppet rationell betalningsförmedling
måste inbegripas att rutinerna utformas på ett för enskilda personer och
företag smidigt sätt. Därvid bör beaktas möjligheterna för betalningsmottagare
eller inbetalare att fritt kunna välja betalningsform. Eftersom huvuddelen
av de anställda, över 80 %, erhåller lön via kontoinsättning i bank och
praktiskt taget hela den vuxna befolkningen i vårt land har bankkonton från
vilka betalningar kan utföras smidigt och enkelt framstår det som närmast
självklart att också betalningar till staten borde kunna få göras från dessa
konton. Om denna möjlighet öppnades skulle det underlätta för många
företag. Onödiga inbetalningar till postgirot med ränteförluster som följd
skulle kunna undvikas. Medlen skulle inte behöva flyttas flera gånger mellan
olika konton.

Förslaget om att göra det möjligt för staten att utbetala överskjutande
skatt samt statliga bidrag och förmåner direkt till konto i bank eller postgiro
ligger väl i linje med vad utskottet anfört om att skapa en för allmänheten
smidig betalningsförmedling och ge utrymme för frihet att välja betalningsform.
Genom ett sådant förfarande minskas mottagarnas hantering av
medlen påtagligt. Mottagarna slipper att lösa in utbetalningsavin i post eller
bank och därmed att göra ränteförluster. Sedan några år tillbaka gäller att
t. ex. barnbidrag och studiemedel kan sättas in direkt på konto i bank om
mottagaren begär det. Detta bör enligt utskottet vara möjligt med alla
statliga bidrag. Regeringen bör ges i uppdrag att utarbeta förslag härom.

När det gäller utbetalningen av löner och pensioner finns det, som anförs i
motion Fi809, besparingsmöjligheter för statsverket genom att låta olika
betalningsförmedlare konkurrera om betalningsuppdraget. Regeringen bör
uppdra åt statens löne- och pensionsverk att föranstalta om upphandling
avseende förmedling av statliga löner, pensioner och utfallande belopp på
grupplivförsäkringen till kontohavare i andra banker än PKbanken.

Enligt utskottets mening är det angeläget att alla möjligheter att minska
statens upplåningsbehov och därmed minska räntekostnaderna prövas.
Eftersom det tycks finnas tekniska möjligheter att minska postgirots
handhavandetid för inbetalningarna och därmed minska statens räntekostnader
bör denna möjlighet prövas.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi809 bör ges regeringen till
känna.

dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Fi809 yrkandena 1 och
4—8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

FiU 1986/87:19