om bestämmelserna rörande nykterhet till sjöss (Betänkande 1986/87:LU14 Lagutskottet)

Lagutskottets betänkande
1986/87:14

om bestämmelserna rörande nykterhet till sjöss

Sammanfattning

I betänkandet behandlas en motion (c, fp) vari begärs att sjölagens stadgande
om onykterhet till sjöss kompletteras med promilleregler av samma slag som
de som finns i trafikbrottslagens bestämmelse om rattfylleri och rattonykterhet.
Utskottet avstyrker bifall till motionen.

Motionsyrkandet

Motion 1986/87:L813 av Rune Thorén (c) och Elver Jonsson (fp) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av bestämmelsen i
sjölagen om onykterhet till sjöss i enlighet med vad som anförs i motionen.

Gällande ordning

Enligt trafikbrottslagen (1951:649) skall ansvar för rattfylleri ådömas den
som vid förande av motordrivet fordon varit så påverkad av starka drycker att
det kan antas att han inte på betryggande sätt kunnat föra fordonet.
Straffskalan upptar fängelse i högst ett år eller, där omständigheterna är
mildrande, böter, dock lägst 25 dagsböter. Till samma straffskall dömas den
förare som av annat berusningsmedel varit så påverkad som nyss sagts.
Ansvar för rattfylleri inträder vidare när någon fört motorfordon m. m. efter
att ha förtärt starka drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans
blod under eller efter färden uppgick till 1,5 %c eller mer. Uppgick
blodalkoholen till 0,5 %c men inte till 1,5 %c döms föraren för rattonykterhet
till böter, dock lägst 10 dagsböter, eller fängelse i högst sex månader.

I fråga om ansvar för onykterhet på fartyg gäller 325 § sjölagen (1891:35
s. 1). I lagrummet stadgas straff för den som framför fartyg eller eljest på
fartyg fullgör uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss och
därvid är så påverkad av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel
att det måste antas att han inte på betryggande sätt kan utföra vad som därvid
åligger honom. Straffskalan upptar böter eller fängelse i högst ett år.
Stadgandet är tillämpligt på all sjöfart, således även på fritidsbåtar.

1986/87:14

1 Riksdagen 1986187. 8 sami. Nr 14

Motionsmotivering

I motionen framhålls att konsumtionen av alkohol visar en ökande trend
framför allt hos ungdomar. Den olyckliga kombinationen av alkohol och
fritid har enligt motionärerna visat sig i antalet sjöolyckor. Av sjösäkerhetsrådets
statistik framgår att alkoholförtäring är en väsentligt bidragande orsak
till många båtolyckor. Nykterhetsreglerna till sjöss är enligt motionärerna
oerhört svåra att övervaka, och då polisen tvingas att avge vittnesuppgifter
om hur fartyget har förts ger de dessutom dåligt underlag för polisens
ingripanden. Motionärerna anser att en övergång till en promillelagstiftning
på sjön skulle vara en av de mest betydelsefulla markeringarna som kunde
göras vad gäller kraven att föra fartyg. Enligt motionärerna bör man ha en
nykterhetslagstiftning som gäller all samfärdsel till lands, till sjöss och i
luften.

Tidigare behandling

Frågan om införande av en promilleregel för sjötrafikens del efter mönster av
trafikbrottslagen har övervägts både under förarbetena till den nuvarande
straffbestämmelsen i sjölagen (prop. 1966:145, 1LU 1967:3) och under
fritidsbåtsutredningens arbete, som avslutades år 1974 genom avlämnandet
av betänkandet (SOU 1974:95) Båtliv. Samhället och fritidsbåtarna. Därvid
har tanken på införandet av en sådan regel avvisats. De närmare skälen för
ställningstagandena har redovisats i utskottets betänkande LU 1980/81:21,
vartill hänvisas.

I riksdagen har frågan aktualiserats motionsvägen flera gånger under
senare år (se senast LU 1985/86:26). Motionerna har avslagits av riksdagen
på hemställan av lagutskottet. Avslagen har motiverats med att bärande skäl
anförts mot att införa promilleregler till sjöss. Bl. a. har möjligheterna att
övervaka efterlevnaden av en skärpt lagstiftning befunnits mycket begränsade.
Utskottet har framhållit att det inte bör förekomma att man i lagstiftningen
inför ansvarsregler vars efterlevnad inte går att övervaka. Lagutskottet
har därför ansett att motionsförslagen inte varit genomförbara. Utskottet har
i stället betonat vikten av information till båtägarna om innehållet i gällande
bestämmelser och om riskerna för olyckor.

Utskottet

I betänkandet behandlas en motion om enhetliga straffbestämmelser beträffande
onykterhet i trafik till lands och till sjöss.

I 325 § sjölagen (1891:35 s. 1) stadgas straff för den som på fartyg fullgör
uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss och därvid är så
påverkad av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel att det
måste antas att han inte på betryggande sätt kan utföra vad som åligger
honom. Straffskalan upptar böter eller fängelse i högst ett år.

LU 1986/87:14

Straffskalan upptar fängelse i högst ett år eller, där omständigheterna är
mildrande, böter, dock lägst 25 dagsböter. Till samma straff skall dömas den
förare som av annat berusningsmedel varit så påverkad som nyss sagts.
Ansvar för rattfylleri inträder vidare när någon fört motorfordon m. m. efter
att ha förtärt starka drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans
blod under eller efter färden uppgick till 1,5 %c eller mer. Uppgick
blodalkoholen till 0,5 %c men inte till 1,5 %c döms föraren för rattonykterhet
till böter, dock lägst 10 dagsböter, eller fängelse i högst sex månader.

I motionen erinras om att alkoholförtäring är en starkt bidragande orsak
till många olyckor på sjön. Enligt motionärerna är det för närvarande, inte
minst av utredningsskäl, svårt att beivra onykterhet till sjöss. Vidare
framhålls att kunskaperna hos allmänheten om riskerna med alkoholförtäring
i samband med sjöliv är bristfälliga. Motionärerna ser i införandet av
sådana promilleregler som enligt trafikbrottslagen gäller för motortrafiken
på land en möjlighet att komma till rätta med de problem som nu finns.
Slutmålet bör enligt motionärerna vara att få till stånd en enhetlig trafiknykterhetslagstiftning.
Motionärerna yrkar att riksdagen skall föreläggas förslag
till ändring i sjölagen i enlighet med det anförda.

Som utskottet understrukit när motioner med liknande yrkanden tidigare
behandlats av riksdagen (se senast LU 1985/86:26) är akoholförtäring
ombord på fritidsbåtar inte förenligt med de krav som sjölivet ställer och
leder till ökade risker för allvarliga olyckor. Utskottet delar därför motionärernas
uppfattning att det är angeläget att man med olika medel söker
motverka onykterhet till sjöss.

Utskottet erinrar om att syftet med trafiknykterhetsreglerna är att
förhindra att transportmedlen framförs på ett inte betryggande sätt. Hur
reglerna utformas blir beroende av de förhållanden under vilka transportmedlen
framförs. Som utskottet framhållit vid tidigare tillfällen är trafikförhållandena
på land och till sjöss så olika att det inte varit möjligt att ha
likalydande trafiknykterhetsregler. Sålunda omfattar bestämmelsen i 325 §
sjölagen inte endast den som för fartyget utan även andra personer som utför
viktiga uppgifter ombord. Den är vidare inte som rattfylleribestämmelsen
inskränkt till att gälla endast motordrivna fortskaffningsmedel utan är
tillämplig även vid färd med t. ex. segelbåtar och roddbåtar.

När frågan om införande av promilleregler till sjöss nu åter aktualiserats
vill utskottet än en gång framhålla att en förutsättning för att man skall kunna
använda sådana regler är att man genom trafikkontroller eller på annat sätt
kan övervaka efterlevnaden av dem. Möjligheterna att övervaka efterlevnaden
av promillereglerna på Sveriges alla sjöar och vattendrag är emellertid
mycket begränsade. Det kan anmärkas att flertalet av de drunkningsolyckor
som inträffat vid färd med fritidsbåtar och där den omkomne varit
alkoholpåverkad skett på små insjöar, åar och andra mindre vattendrag,
vilka i detta sammanhang är helt omöjliga att kontrollera. Enligt utskottets
mening bör det inte förekomma att man i lagstiftningen inför ansvarsregler
vars efterlevnad inte går att övervaka. Utskottet vidhåller därför sin
uppfattning från år 1986 att gällande bestämmelse i sjölagen tillgodoser de
krav som man kan ställa på effektivt verkande regler mot trafikonykterhet till
sjöss och att några promilleregler inte bör införas.

LU 1986/87:14

I stället bör man genom andra åtgärder försöka motverka olyckor till sjöss.
I första hand bör man därvid satsa på information och utbildning om
innebörden av gällande bestämmelser och om olycksriskerna vid alkoholförtäring
i samband med båtliv. Härvidlag har sjösäkerhetsrådet en viktig
uppgift att fylla. Som utskottet framhöll när frågan senast behandlades
(LU1985/86:26) anordnar sjösäkerhetsrådet årligen informationskampanjer
inför sommarsäsongen, och rådet arbetar även mera långsiktigt med
informationsverksamhet i samarbete med skolor och vuxenutbildning.
Utskottet vill för sin del stryka under angelägenheten av att den informationsverksamhet
som sjösäkerhetsrådet bedriver fortsätter och, i den mån
tillgängliga resurser medger, utökas och intensifieras.

På grund av det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen.
Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1986/87:L813.

Stockholm den 3 mars 1987

På lagutskottets vägnar

Per-OIof Strindberg

Närvarande: Per-OIof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Owe
Andréasson (s), Stig Gustafsson (s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c),
Inga-Britt Johansson (s), Allan Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Bengt
Harding Olson (fp), Nic Grönvall (m). Gunnar Thollander (s), Marianne
Karlsson (c), Berit Löfstedt (s) och Ewa Hedkvist Petersen (s).

LU 1986/87:14

gotab Stockholm 1987 12441