Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

om befrielse från militärtjänstgöring för fiskare

Betänkande 1980/81:FöU5

FöU 1980/81:5

Försvarsutskottets betänkande
1980/81:5

om befrielse från militärtjänstgöring för fiskare

I motion 1979/80:276 av Kerstin Ekman (fp) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en sådan ändring av gällande regler att fiskare får anstånd
resp. befrielse från värnpliktstjänstgöringen på samma villkor som rederianställda
på svenska handelsfartyg.

Arbetsmarknadsstyrelsen och statens jordbruksnämnd har yttrat sig över
motionen.

Bakgrund

I kungörelsen (1969:380) om värnpliktigas tjänstgöring m. m. stadgas
bl. a. att anstånd med att börja tjänstgöring skall beviljas värnpliktig som är
anställd som sjöman enligt sjömanslagen på svenskt handelsfartyg i när- och
fjärrfart (21 §). Behov av sådant anstånd styrkes genom utdrag ur sjöfartsbok
eller sjömansregister eller genom intyg av arbetsgivare eller fartygsbefäl
(26 §). Anståndet beviljas för högst ett år i sänder. Förlängt anstånd ges
värnpliktig som varit anställd som sjöman under minst halva den föregående
anståndsperioden. Anståndet beviljas inte för längre tid än till det år den
värnpliktige fyller 28 år (23 §). Begär värnpliktig som är sjöman och inte har
börjat sin grundutbildning före nämnda tidpunkt fortsatt anstånd med eller
befrielse från tjänstgöring skall truppregistreringsmyndigheten anmäla detta
till värnpliktsverket, som beslutar om han vidare skall inkallas till tjänstgöring
(24 §).

Motionen

I motionen pekar motionären bl. a. på att uppdelningen av Nordsjön i
ekonomiska zoner och det sillfiskestopp som gäller där utestänger många
västkustfiskare från deras traditionella fiskevatten. Många fiskebåtar har
sålts på grund av dålig ekonomi och svårigheter med rekryteringen till
fiskerinäringen. Motionären konstaterar att de unga nu åter söker sig till
fisket. De tvekar dock att fortsätta efter några år på grund av svårigheter som
möter dem. En av de större svårigheterna är enligt motionären det avbräck
som värnpliktstjänstgöringen utgör. Till stor hjälp vore enligt motionärens
mening om de på samma sätt som rederianställda fick anstånd och efter 28 års
ålder möjlighet till befrielse från värnpliktstjänstgöring. Motionären framhåller
att det är nödvändigt att vårt land har ett fungerande fiske även under
beredskap och i krig.

1 Riksdagen 1980/81. 10 sami. Nr 5

Föll 1980/81:5

2

Remissyttrandena

Arbetsmarknadsstyrelsen anser det vara svårt att finna sådana likheter
mellan arbetssituationen för fiskare och för anställda ombord på svenska
handelsfartyg som gör att samma regler för anstånd bör gälla. Styrelsen
erinrar om att överbefälhavaren och arbetsmarknadsstyrelsen har genomfört
en personalstudie och till 1978 års försvarskommitté överlämnat resultatet av
denna. Myndigheterna föreslår bl. a. att kollektiva uppskov för vissa
yrkeskategorier t. ex. jordbrukare, ensamföretagare, fiskare etc. inte skall
förekomma. Däremot bör ett väl utformat prioriteringssystem underlätta
handläggningen av uppskovsärenden. Denna bör ske med en gemensam
helhetssyn som bakgrund. Man föreslår också hur en dylik prioritering bör
utformas och på vilka myndigheter och organ ansvaret för denna bör ligga.
Styrelsen anser att utvidgade anståndsmöjligheter och befrielse för fiskare
bör behandlas inom ramen för ett dylikt system.

Statens jordbruksnämnd framhåller att det svenska jordbruket är huvudnäringen
i en krissituation. Fisket får sannolikt endast en andrahandsbetydelse
från försörjningssynpunkt. Skälen härtill är att stora svårigheter möter
fisket i ett krisläge. Antalet sysselsatta i denna verksamhet bedömer
jordbruksnämnden bli starkt begränsat i förhållande till antalet fiskare i
fredstid. Nämnden har i och för sig inget att erinra mot att vissa fiskare befrias
från militärtjänst på det sätt som motionären har föreslagit. Från nämndens
utgångspunkt ter sig emellertid befrielse för vissa grupper av värnpliktiga
jordbrukare som mera angelägen.

Utskottet

Många värnpliktiga ställs inför problem med sin yrkesutövning i samband
med värnpliktstjänstgöringen. Orsakerna är ofta av liknande art som dem
motionären i första hand åberopar som motiv för sitt yrkande. Särskilt utsatta
i detta hänseende är jordbrukare och andra egenföretagare. Utskottet har
tidigare i olika sammanhang behandlat deras situation (FöU 1972:20, FöU
1973:2, FöU 1975:10, FöU 1976/77:13 s. 64-66). När frågan senast
aktualiserades i samband med 1977 års försvarsbeslut framhöll utskottet att
ensamföretagarnas problem i samband med repetitionsutbildningen i fred
måste som dittills beaktas särskilt. Lantbrukarnas svårigheter kan, konstaterade
utskottet vidare, i stor utsträckning minskas inom ramen för gällande
bestämmelser och befintliga möjligheter (FöU 1976/77:13 s. 66).

Utskottet har förståelse för de svårigheter som drabbar yrkesfiskarna i
samband med värnpliktstjänstgöringen. Dessa är emellertid som utskottet
ser det främst av den art att de - på samma sätt som motsvarande problem för
andra yrkesgrupper - bör lösas genom individuella uppskov och de sociala
förmåner som står de värnpliktiga till buds. Det bör i sammanhanget erinras
om den omsorg med vilken sådana ärenden handläggs av myndigheterna.

FöU 1980/81:5

3

Utskottet vill slutligen framhålla att anstånd med och befrielse från
värnpliktstjänstgöringen i den generella form som förordas i motionen enligt
utskottets mening i första hand bör bedömas mot bakgrund av fiskets
betydelse för landets försörjning vid avspärrning och i krig. Det kan i det
sammanhanget erinras om att statens jordbruksnämnd i sitt yttrande med en
sådan utgångspunkt framfört synpunkten att befrielse för vissa grupper av
värnpliktiga jordbrukare är mera angelägen. Systemet för en prioritering
mellan personalbehoven inom totalförsvarets olika verksamhetsområden
kommer att närmare prövas av 1978 års försvarskommitté. I avvaktan härpå
bör riksdagen inte göra något uttalande i frågan.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motion 1979/80:276.

Stockholm den 11 november 1980

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: Per Petersson (m), Eric Holmqvist (s), Gudrun Sundström (s),
Roland Brännström (s), Gunnar Oskarson (m), Ulla Ekelund (c), Evert
Hedberg (s), Göthe Knutson (m), Karl-Erik Svartberg (s). Anders Gernandt
(c), Holger Bergman (s), Eric Hägelmark (fp), Eivor Nilson (c) och Kerstin
Ekman (fp).

Reservation

Kerstin Ekman (fp) anser att utskottets anförande och hemställan bort ha
följande lydelse:

Fiskare är en yrkesgrupp som drabbas av stora svårigheter i samband med
värnpliktstjänstgöringen. Detta verkar hämmande på rekryteringen till yrket
vilket är särskilt olägligt för vårt totalförsvar eftersom yrkesgruppens
verksamhet är av väsentlig betydelse för landets försörjning vid avspärrning
och krig.

För sjömän på svenska fartyg i närtrafik gäller särskilda bestämmelser vad
gäller anstånd med och befrielse från värnpliktstjänstgöring. Det är enligt
utskottets mening naturligt att samma regler tillämpas för båda kategorierna.
Motionen bör därför bifallas.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen med bifall till motion 1979/80:276 hos regeringen
hemställer om ändring av kungörelsen (1969:380) om värnpliktigas
tjänstgöring m. m. i enlighet med vad som förordas i
motionen.

GOTAB 65853 Stockholm 1980.

Tillbaka till dokumentetTill toppen