om balters dubbla medborgarskap, m. m. (Betänkande 1985/86:UU28 Utrikesutskottet)

Utrikesutskottets betänkande
1985/86:28

om balters dubbla medborgarskap, m. m.

1985/86:28

Motionerna

I motion 1985/86:U518 av Birger Hagård (m) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att, även om Sverige de facto erkänt
Sovjetunionens annektering av Estland, Lettland och Litauen, innebär detta
icke att Sverige därmed rättsligt och formellt, dvs. de jure, erkänt Sovjets
införlivande av de baltiska staterna.

I motion 1985/86:U519 av Hadar Cars m.fl. (fp) hemställs att riksdagen
beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i denna motion
anförts om rätt för svensk medborgare att, efter anmälan härom, befrias från
sovjetiskt medborgarskap.

I motion 1985/86:U520 av Hugo Bergdahl och Karin Ahrland (båda fp)
hemställs att riksdagen begär att regeringen fortsätter och intensifierar
ansträngningarna att nå en överenskommelse med sovjetiska myndigheter
om att svenska medborgare av baltiskt ursprung skall slippa sitt påtvingade
sovjetiska medborgarskap.

I motion U518 anförs att, även om Sovjets annektering av de baltiska
staterna erkändes de facto av den svenska regeringen år 1940, det finns
anledning klart uttala att detta inte innebär ett erkännande de jure av dessa
staters införlivande med Sovjetunionen.

Den svenska regeringens inställning har utförligt redovisats i ett interpellationssvar
av utrikesministern den 12 december 1968.1 detta konstateras bl. a.
att den dåvarande samlingsregeringen från sommaren 1940 vidtog olika
åtgärder som innebar erkännande av de baltiska staternas införlivande med
Sovjetunionen. Sålunda överlämnades i augusti 1940 genom svensk förmedling
de baltiska staternas beskickningar till Sovjetunionens härvarande
beskickning; i maj året därpå avslutades ett svenskt-sovjetiskt regeringsavtal
om ersättning för svenska fordringar i Baltikum.

Avgörande för samlingsregeringens ställningstagande var, enligt vad som
utsägs i ovannämnda interpellationssvar, att den sovjetiska regeringen efter
införlivandet av de baltiska staterna fick anses upprätthålla faktisk kontroll
över dessa områden och där utöva suveräna befogenheter.

Införlivandet av de tre baltiska staterna är, såsom även anförs i motionen, 1

Utskottet

1 Riksdagen 1985/86. 9sami Nr 28

sålunda en sedan många år erkänd realitet. Mot denna bakgrund, och då
utskottet inte kan finna att något nu skulle ha inträffat som gör ett uttalande
av i motionen föreslagen innebörd påkallat, avstyrks motion U518.

I motionerna U519 och U520 behandlas frågan om i Sverige bosatta balters
dubbla medborgarskap. Detta är ett ärende som åtskilliga gånger varit
föremål för utskottets ställningstagande, senast i betänkandet UU 1984/
85:17. Därvid har problemets bakgrund och natur tämligen ingående
redovisats, liksom den principiella skillnaden mellan svensk och sovjetisk
lagstiftning vad gäller förvärv och förlust av medborgarskap; för befrielse
från sovjetiskt medborgarskap krävs särskild ansökan hos de sovjetiska
myndigheterna.

Motionärerna hemställer att regeringen fortsätter och intensifierar sina
ansträngningar att söka nå en överenskommelse med Sovjetunionen i denna

fråga.

Utskottet noterar att regeringen vid upprepade tillfällen genom åren tagit
initiativ för att få till stånd en reglering av situationen. Dessa återkommande
propåer från svensk sida har emellertid hittills inte lett till något positivt
resultat.

Enligt vad utskottet erfar togs frågan åter upp i samband med statsministerns
besök i Moskva nyligen. Utskottet konstaterar således att ansträngningarna
att söka förbättra situationen fortsätter. I avvaktan på resultatet av
denna senaste framstöt anser utskottet inte påkallat att riksdagen nu gör
något ytterligare uttalande.

Motionerna U519 och U520 får därmed anses besvarade.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motion 1985/86:U518,

2. att riksdagen förklarar motionerna 1985/86:U519 och 1985/
86:U520 besvarade med vad utskottet anfört.

Stockholm den 15 maj 1986

På utrikesutskottets vägnar

Stig Alemyr

Närvarande: Stig Alemyr (s), Karin Söder (c), Sture Ericson (s), Axel
Andersson (s), Maj-Lis Lööw (s), Margaretha af Ugglas (m), Bengt
Silfverstrand (s), Karl-Erik Svartberg (s), Rune Ångström (fp), Nils T
Svensson (s), Gunnel Jonäng (c), Bertil Måbrink (vpk), Anita Bråkenhielm
(m), Maria Leissner (fp) och Ivar Virgin (m).

Särskilt yttrande

Margaretha af Ugglas, Anita Bråkenhielm och Ivar Virgin (alla m) anför:

UU 1985/86:28

Rätten till självbestämmande är en av de viktigaste principerna i FN:s stadga.
Den finns också uttryckt i t. ex. 1966 års konvention om ekonomiska, sociala

och kulturella rättigheter och i konventionen från samma år om medborgerliga
och politiska rättigheter. I slutdokumentet från ESK i Helsingfors år 1975
förpliktar sig de deltagande staterna att respektera folkens lika rättigheter
och självbestämmanderätt; folkens självbestämmande uppfattas i dag inte
längre som en politisk princip utan som en både kollektiv och individuell
rättighet.

Införlivandet av de tre baltiska staterna med Sovjetunionen är en klar
kränkning av denna rättighet. Detta är också anledningen till att många
länder inte rättsligt accepterat införlivandet av de tre staterna. För svensk del
vidtog, som framgår av betänkandet, regeringen i början av 1940-talet vissa
åtgärder innebärande ett accepterande av den uppkomna situationen i de
baltiska staterna, nämligen att den sovjetiska regeringen fick anses upprätthålla
faktisk kontroll över dessa områden och där utöva suveräna befogenheter.
Det kan enligt vår uppfattning knappast vara meningsfullt att i dag,
fyrtiofem år senare, göra nya uttalanden i denna fråga.

Vi anser det emellertid angeläget att utvecklingen i de baltiska staterna
följs mycket noga och att de direktkontakter upprätthålls som är möjliga
under rådande förhållanden. Vad gäller respekten för de mänskliga rättigheterna
har under senare år dess värre en försämring rapporterats. En
förryskningsprocess, syftande till att minska andelen balter i den lokala
befolkningen, har, liksom förföljelser och förtryck mot oliktänkande,
medborgarrättsgrupper osv. hört till inslagen i denna process. Detta är djupt
oroande. Vi menar att regeringen i lämpliga sammanhang, t. ex. inom ramen
för ESK-processen, bör påtala de övergrepp som sker samt vidare aktivt
verka för utbyggda förbindelser inom t. ex. vetenskap, kultur och handel
såsom en form av ökat stöd för de baltiska folken.

UU 1985/86:28

■

gotab Stockholm 1986 11022