Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

om avveckling av statens bestånd av uthyrningsbostäder m.m. (prop. 1980/81:158)

Betänkande 1980/81:CU35

CU 1980/81:35

Civilutskottets betänkande
1980/81:35

om avveckling av statens bestånd av uthyrningsbostäder m. m. (prop.
1980/81:158)

Propositionen

Regeringen har i proposition 1980181:158 (budgetdepartementet) föreslagit
riksdagen att

1. godkänna de i regeringsprotokollet förordade riktlinjerna för en
avveckling av statens bestånd av uthyrningsbostäder,

2. godkänna att statliga lån får ges till köpare av statliga bostadsfastigheter
för permanent bruk.

Motionen

Med anledning av propositionen har väckts motion 1980181:2135 av Tore
Claeson m. fl. (vpk) vari riksdagen föreslås uttala

1. att vid försäljning av staten tillhöriga permanenta bostäder vederbörande
kommuner i första hand erbjuds att få köpa fastigheterna, i andra hand
hyresgästerna,

2. att samtliga staten tillhöriga fritidsbostäder bör överföras till domänverket
och även fortsättningsvis uthyras till allmänheten.

Gällande ordning m. m.

Enligt 1809 års regeringsform (77 §) fordrades riksdagens samtycke för
försäljning eller annan avhändelse av statens fasta egendom. Sedan år 1942
(prop. 1942:241, JoU 1942:55, rskr 388) har sådant samtycke lämnats i form
av generella försäljningsbemyndiganden. Dessa var inledningsvis årliga, men
sedan år 1967 föreligger de som ett bemyndigande tills vidare för regeringen
att sälja fast egendom med befogenhet att överlämna försäljningsrätten till
central förvaltningsmyndighet. År 1967 utverkades också ett speciellt
bemyndigande rörande överlåtelse till kommun av mark för samhällsbyggnadsändamål
(prop. 1967:99, 100, JoU 1967:23, SU 1967:100, rskr 265,
279).

De sista bemyndigandena på grundval av bestämmelserna i 1809 års
regeringsform lämnades av 1971 års riksdag (prop. 1971:91, FiU 1971:20,
rskr 1971:159 samt prop. 1971:175, FiU 1971:50, rskr 1971:330).

Med bifall till proposition 1971:91 dels höjdes värdegränserna för
bemyndigandet, dels godkändes vissa ändringar i riktlinjerna för förfarandet

1 Riksdagen 1980/81. 19 sami. Nr 35

CU 1980/81:35

2

vid försäljning. I den nämnda propositionen (s. 3-4) beskrev finansministern
gällande riktlinjer av huvudpriciperna för förfarandet på följande sätt:

Alltjämt gäller i väsentliga delar för det allmänna bemyndigandet de
principer beträffande prissättningen som 1942 års riksdag bestämde (prop.
1942:241, JoU 1942:55, rskr 1942:388). Enligt dessa skall tillses att
försäljningarna i prishänseende blir så fördelaktiga för staten som möjligt och
att försäljning till underpris inte äger rum. Försäljningarna skall alltså ske
under full affärsmässighet. Undantag från denna huvudregel får göras vid
avhändelse för särskilda expropriationsändamål, där ersättningen även helt
får slopas, samt för egnahemsändamål och för komplettering av ofullständiga
jordbruk. Vidare får under vissa förutsättningar avsteg göras från huvudregeln
vid försäljning av fastighet för bostadsbyggande (prop. 1946:198, JoU
1946:22, rskr 1946:151) och av krononybyggen i särskilda fall (prop.
1970:108, SU 1970:112, rskr 1970:277). Enligt sistnämnda riksdagsbeslut har
Kungl. Maj:t även bemyndigats att under vissa förutsättningar till kommun
vederlagsfritt överlåta fast egendom, som kommunen vederlagsfritt överlåtit
till staten. I andra fall får statens fasta egendom inte avyttras under
saluvärdet. Vid överlåtelse av mark till kommun för samhällsbyggnadsändamål
skall priset så långt möjligt bestämmas genom förhandlingar mellan den
markförvaltande myndigheten och kommunen. Enas inte dessa, kan frågan
hänskjutas till stats-kommunala marknämnden. Vid bestämmandet av pris
och övriga villkor skall därvid tillses att kommun inte åläggs vidare
förpliktelser än sådana som skulle ha kunnat komma i fråga, om marken i
stället förvärvats genom expropriation.

Efter förslag i proposition 1971:175 godkändes vissa ytterligare ändringar i
riktlinjerna. Bl. a. kom härigenom försäljning genom infordrande av anbud
att likställas med försäljning genom offentlig auktion. Riksdagsbeslutet
föranledde ändringar (1971:1069) i det tidigare under året utfärdade
cirkuläret. Dåvarande finansministern anförde (s. 6-7):

Som jag tidigare anfört är huvudregeln i fråga om sättet för själva
försäljningen att denna sker genom offentlig auktion. Detta formbundna
förfaringssätt har ansetts vara det som bäst tillgodoser statens och alla
eventuella spekulanters intressen. Först om denna metod av försäljningsmyndigheten
från vissa synpunkter bedöms mindre ändamålsenlig, får
försäljningen ske på det sätt myndigheten finner lämpligt. Infordrande av
anbud genom annons i pressen är då det vanligaste förfarandet. Som vissa
myndigheter framhållit har sistnämnda alternativ tenderat att bli huvudregel,
eftersom det visat sig i stort sett lika bra tillgodose nämnda intressen. Jag
anser därför att denna försäljningsform vid statliga försäljningar bör
likställas med offentlig auktion. De statliga myndigheterna får då i huvudsak
samma handlingsfrihet som annan säljare.

Den 1 januari 1975 trädde nu gällande regeringsform i kraft. Enligt 9 kap.
8 § i denna står statens medel och övriga tillgångar till regeringens
disposition. Som statsmedel räknas penningmedel och andra likvida tillgångar
samt fordringar av kortfristig natur. Statens övriga tillgångar utgörs av
annan statlig egendom, såväl fast som lös, än statsmedel. Dispositionsrätten
är enligt lagens förarbeten avsedd att innefatta både förvaltningsåtgärder och

CU 1980/81:35

3

förfogandeåtgärder såsom avhändelse och pantsättning.

I fråga om förvaltningen av statens egendom och förfogandet över den
gäller enligt regeringsformen 9 kap. 9 § att riksdagen fastställer grunder
härför i den omfattning som behövs. Enligt övergångsbestämmelserna till
den nya regeringsformen skall tidigare givna bemyndiganden gälla tills
riksdagen bestämmer annorlunda.

Efter den nya regeringsformens ikraftträdande har riksdagen år 1975
medgett att värdegränserna för försäljning av statens fasta egendom höjs
(prop. 1975/76:25, FiU 1975/76:13, rskr 92). Den med anledning härav av
regeringen vidtagna ändringen i försäljningscirkuläret innebar också att
termen ”cirkulär” byttes ut mot termen ”förordning”.

Enligt förordningen (1971:727 senast ändrad 1976:170) om försäljning av
staten tillhörig fast egendom stadgas att försäljning får ske på offentlig
auktion eller genom infordran av anbud genom annons i pressen. Om
tillfredsställande pris inte kunnat uppnås genom försäljning på offentlig
auktion eller genom anbudsförfarande eller om försäljning i någon av dessa
former, med hänsyn till det ändamål för vilket egendomen är avsedd att
användas, bedöms som mindre ändamålsenlig, får försäljning ske i annan
ordning, exempelvis genom förhandlingar med olika spekulanter (28 §).

Med anledning av en motion i ämnet har finansutskottet uttalat följande
(FiU 1977/78:3):

Enligt utskottets mening bör sociala och humanitära motiv tillmätas
betydelse, då försäljning av en staten tillhörig fastighet aktualiseras.
Utskottet konstaterar att gällande förordning om villkoren för försäljning av
staten tillhörig fast egendom ger utrymme för hänsynstagande av denna art.
Budgetministern har givit samma uppfattning till känna då han besvarade en
interpellation i ämnet den 15 mars 1977.

Utskottet

Regeringen har enligt 9 kap. 8 och 9 §§ regeringsformen befogenhet att
disponera över statens tillgångar inom de ramar som riksdagen dragit upp.
Befogenheten gäller även t. ex. hyresbostäder. De av riksdagen uppdragna
ramarna utgörs bl. a. av medgivanden enligt tidigare regeringsreform, vilka
genom övergångsreglerna i praktiken fungerar som restriktioner. Medgivandena
sätter, med senare ändringar, upp vissa värdegränser och anger hur
försäljningar skall ske - de senare reglerna ytterst mot bakgrund av syftet att
ge staten ett marknadsmässigt pris med hänsynstagande även till sociala och
humanitära motiv. Medgivandena har grundat förordningen (1971:727,
ändrad senast 1976:170) om försäljning av staten tillhörig fast egendom.

Regeringens förslag innebär till en början att riksdagens godkännande
begärs av systematisk avveckling av sådana hyresbostäder som inte ger en
tillfredsställande reell nettoavkastning och där det inte finns vissa andra
angivna skäl för ett fortsatt innehav. Även om detta formellt ryms inom

CU 1980/81:35

4

tidigare medgivanden har utskottet ingen erinran mot att riksdagen lämnar
det begärda godkännandet av riktlinjerna i denna del.

När det gäller flerbostadshus med permanentbostäder föreslås riksdagen
godkänna att dessa i första hand erbjuds till av hyresgästerna eventuellt
bildade bostadsrättsföreningar. Därefter skall kommunen få ett erbjudande.
Först i sista hand skall fastigheten säljas på en allmän marknad. När det gäller
småhus innebär förslaget inte någon ändring av redan gällande medgivanden
- hänsyn skall kunna tas till de boendes intressen.

Utskottet har för sin del inte ansett det nödvändigt att genom ett
riksdagsbeslut begränsa regeringens handlingsfrihet vid försäljning av
flerbostadshus. Kommunernas förstahandsansvar för bostadsförsörjningen
bör kunna praktiskt kombineras med hänsyn till de boendes intressen hur
dessa än får uttryck. Frågan om bostadsrättens roll allmänt sett och därmed
även i här aktuella sammanhang torde komma att senare få bedömas av
riksdagen utifrån förslag som grundas på bostadsrättskommitténs arbete.

I fråga om statens fritidsbostäder har från den allmänna awecklingsprincipen
uttryckligt undantagits domänverkets innehav och därmed även
Svereks fastigheter. Enligt utskottets mening får det förutsättas att när det
gäller fritidsbostäder i övrigt i enskilda fall vägs in även lämpligheten av att
överföra dessa till domänverkssektorn - överväganden som då innebär att
statsmakternas rekreationspolitiska målsättningar beaktas.

Mot bakgrund bl. a. av vad ovan anförts har utskottet inte funnit anledning
tillstyrka de i motion 2135 (vpk) föreslagna generella uttalandena om en
kommunal förstahandsrätt att köpa permanentbostäder samt om att samtliga
statliga fritidsbostäder bör föras över till domänverkets förvaltning.

Regeringen begär också riksdagens godkännande av att statliga lån får ges
till köpare av statens permanentbostäder. Lånen skall ges i huvudsak på de
grunder och villkor som normalt gäller vid överlåtelser av likartade objekt på
bostadsmarknaden. Utskottet tillstyrker detta förslag liksom vad som
föreslås om kostnadernas anslagsmässiga behandling.

Utskottet hemställer

1. beträffande riktlinjer för en avveckling av statens bestånd av
hyresbostäder att riksdagen med anledning av regeringens
förslag och med avslag på motion 1980/81:2135 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande län till köpare av statliga bostadsfastigheter att
riksdagen godkänner vad i regeringsprotokollet förordats.

Stockholm den 7 maj 1981

På civilutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

CU 1980/81:35

5

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Per Bergman (s), Rolf Dahlberg (m),
Oskar Lindkvist (s), Lars Henrikson (s), Knut Billing (m), Thure Jadestig
(s), Sven Eric Åkerfeldt (c), Maj-Lis Landberg (s), Bertil Danielsson (m),
Birgitta Dahl (s), Kerstin Andersson i Hjärtum (c), Bertil Dahlén (fp),
Margareta Palmqvist (s) och Kerstin Ekman (fp).

Reservation

Bertil Dahlén (fp) och Kerstin Ekman (fp) anser att

dels det stycke i utskottets betänkande på s. 4 som börjar ”Utskottet har”
och slutar ”bostadsrättskommitténs arbete” bort lyda:

Utskottet ansluter sig till meningen att flerbostadshus i första hand skall
erbjudas till av hyresgästerna eventuellt bildade bostadsrättsföreningar.
Finns inte sådant köparintresse skall kommunen erbjudas fastigheten för att i
sista hand säljas på den allmänna marknaden i vanlig ordning. Utskottet
tillstyrker sålunda regeringens förslag även i denna del.

dels utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande riktlinjer för en avveckling av statens bestånd av
hyresbostäder att riksdagen med avslag på motion 1980/81:2135
godkänner vad i regeringsprotokollet förordats,

Tillbaka till dokumentetTill toppen