om avloppsrening och slamhantering (Betänkande 1980/81:JoU7 Jordbruksutskottet)

Jordbruksutskottets betänkande
1980/81:7

om avloppsrening och slamhantering
Motionerna

I motion 1979/80:437 av Lars Werner m.fl. (vpk) yrkas att riksdagen
beslutar att hos regeringen hemställa om tillsättande av en utredning med
uppgift att övergripande behandla avloppsproblematiken och ge en översyn
av reningsprocess och slamhantering.

I motion 1979/80:925 av Lennart Brunander och Märta Fredrikson (c)
yrkas att riksdagen anhåller att regeringen noga följer utvecklingen och
vidtar de åtgärder som kan krävas för att avsevärt minska halten av
tungmetaller i rötslam.

Gällande ordning

Bestämmelser till skydd mot vattenförorening, luftförorening, buller och
andra störningar finns i miljöskyddslagen och miljöskyddskungörelsen
(SFS 1969:387-388 med senare ändringar). Huvudtanken i lagen är att
olägenheter i miljön till följd av s. k. miljöfarlig verksamhet skall motverkas
så långt som möjligt. 1 1 § miljöskyddslagen definieras vad som enligt
lagen betraktas som miljöfarlig verksamhet:

1. utsläppande av avloppsvatten, fast ämne eller gas från mark, byggnad
eller anläggning i vattendrag, sjö eller annat vattenområde,

2. användning av mark, byggnad eller anläggning på annat sätt som
eljest kan medföra förorening av vattendrag, sjö eller annat vattenområde,
om användningen ej utgör byggande i vatten,

3. användning av mark, byggnad eller anläggning på sätt som kan medföra
störning för omgivningen genom luftförorening, buller, skakning, ljus
eller annat sådant om störningen ej är helt tillfällig.

Punkterna 1 och 2 täcker i praktiken de allra flesta fall av vattenföroreningar,
såväl varaktiga som tillfälliga. 1 lagen ges en utförlig definition på
avloppsvatten, och det stadgas vidare att vissa slag av avlopp (från vattenklosett,
från tätbebyggelse osv.) icke får släppas ut i vattendrag eller sjö
utan föregående rening.

Rättsförhållandet melian den allmänna vatten- och avloppsanläggningens
(va) huvudman och de olika brukarna regleras i lagen (1970: 244) om
allmänna vatten- och avloppsanläggningar. Syftet med allmän va-anläggning
är att tillgodose behovet av vattenförsörjning och avlopp för i första
hand bostäder och hushåll. Men även industrier har enligt lagen brukningsrätt
till den allmänna anläggningen, i princip enligt samma regler som gäller
för bostadsfastigheter. För industrins brukningsrätt gäller dock vissa begränsningar.

1 Riksdagen 1980181. 16 sami. Nr 7

JoU 1980/81:7

Anläggning för behandling av avfall såsom slam m. m. får om den tillförda
avfallsmängden överstiger 50 ton om året, enligt 2 § miljöskyddskungörelsen
inte byggas utan tillstånd av koncessionsnämnden för miljöskydd
efter prövning enligt miljöskyddslagen. Dock kan dispens från tillståndsplikten
meddelas av länsstyrelsen, om den tillförda avfallsmängden ej
överstiger 10000 ton om året, och eljest av statens naturvårdsverk.

Naturvårdsverket har utfärdat allmänna råd för hantering av slam från
avloppreningsverk (R&R 1979:3). Där framhålls att det för närvarande
finns tre aktuella alternativa lösningar för omhändertagande av slam, nämligen
sorn anläggningsjord, för jordbruksändamål eller i upplag. Principiellt
är enligt naturvårdsverket ett utnyttjande av slam av flera skäl att föredra
framför att lägga det i upplag. På nuvarande kunskapsnivå synes därvid
användningen för framställning av anläggningsjord vara den metod som
bedöms medföra de minsta riskerna, framhåller naturvårdsverket. Utförliga
rekommendationer lämnas för vilka högsta halter av olika tungmetaller
(särskilt kadmium, bly och kvicksilver) och andra ämnen som bör tolereras
för att slam skall kunna användas ijordbruk resp. som anläggningsjord.

Utrednings- och utvecklingsarbete

Statens naturvårdsverk bedriver sedan sin tillkomst ett omfattande
forsknings- och utvecklingsarbete på avloppsreningens och slamhanteringens
område. Dessförinnan åvilade den centrala ledningen av detta arbete
socialstyrelsen. Naturvårdsverket samarbetar med andra myndigheter och
institutioner. Fristående konsulter anlitas även. I det följande lämnas en
summarisk redovisning av projekt som naturvårdsverket f. n. aktivt deltar
i.

- Sedan 1976 deltar styrelsen för teknisk utveckling, byggforskningsrådet
och Svenska vatten- och avloppsföreningen i finansieringen av ett
studium av drifts- och underhållsfrågor inom vatten- och avloppsområdet.
Naturvårdsverket är representerat i programstyrelsen för projektet som
omfattar en rad olika studier.

— Ett projekt som till lika delar finansieras av naturvårdsverket och
Svenska vatten- och avloppsföreningen syftar till att sammanställa praktiska
erfarenheter av olika metoder för omhändertagande av avfallsslam till
jordbruk, anläggningsjord (markbyggnad) och deponering. Utredningen
skall tjäna som underlag för val av system för slutlig hantering av slam.

— Projektet ”systemanalys inom VA-sektorn” syftar till att beskriva de
från vattenvårdssynpunkt betydelsefulla processerna. Ett delprojekt behandlar
kommunala avloppsreningsverk. Rapporten kommer att ge konkreta
anvisningar för det fortsatta forskningsbehovet inom ämnesområdet.
Projektet leds och finansieras av naturvårdsverket.

- I projektet ”avloppsslammets föroreningskällor” diskuteras möjligheterna
att genom åtgärder på tidigt stadium i stadsbyggnadsprocessen
kontrollera produktionen och transporten av farliga ämnen.

Joll 1980/81:7

- I ett projekt som för närvarande är i programskedet avser naturvårdsverket
att följa upp reningsverkens funktion. Syftet är att utvärdera vilken
effekt den i Sverige tillämpade tekniken i biologisk-kemiska avloppsreningsverk
har på olika typer av föroreningar. Denna uppföljning betraktas
av verket som en nödvändig löpande verksamhet under de närmaste åren.
Den skall enligt verket kunna leda till en förbättrad teknik inom avloppsvattenrening.
1 skrivelse till regeringen 1979-09-07 har naturvårdsverket
äskat särskilda medel för att genomföra denna utredning.

— Naturvårdsverket gör regelbundna sammanställningar av avloppsreningsförhållandena
i landet inkluderande slam. Verket deltaräven i projekt
på det nordiska planet och med EG-länderna.

Utskottet

Utskottet behandlar i detta betänkande två vid föregående riksmöte
väckta motioner rörande avloppsrening och slamhantering.

Yrkande om en övergripande statlig utredning för att komma till rätta
med de långsiktiga problem som hänger samman med avloppsreningen,
speciellt i fråga om ackumulation av gifter och utnyttjande av rötslam.
framställs i motion 1979/80:437. Enligt motionen kommer en hel del gifter,
främst vattenlösliga föreningar, ut genom avloppen i våra sjöar och vattendrag
trots den omfattande utbyggnad av kommunala reningsverk som ägt
rum. Det är därför enligt motionärernas mening hög tid att nu ta krafttag
mot återstående föroreningsproblem.

Enligt motion 1979/80:925 är det naturligt att använda slammet från
avloppsvattnet i jordbruket. Därvid måste dock låga tungmetallhalter kunna
garanteras. Förorenat avfall där man vet att farliga metaller och kolväten
förkommer bör därför avskiljas och inte släppas ut i avlopp e.d.
Motionärerna anser att riksdagen bör uttala sig för att regeringen noga
följer utvecklingen och vidtar de åtgärder som kan krävas för att avsevärt
minska halten av tungmetaller i rötslam.

Utskottet har tidigare tagit ställning till olika motionsförslag om åtgärder
i syfte att förhindra eller begränsa skadeverkningar till följd av utsläpp i
miljön av kvicksilver och andra tungmetaller (bl.a. JoU 1978/79: 13 och
1979/80:40). Med hänsyn till att berörda frågor varit föremål för särskild
uppmärksamhet från ansvariga miljövårdsorgans sida har förslagen inte
föranlett någon riksdagens ytterligare åtgärd. 1 betänkande 1979/80:40
framhöll utskottet att naturvårdsverket m.fl. myndigheter träffat överenskommelser
med företrädare för tandvården om att reningsanläggningar
skall installeras så att kvicksilveravfall från tandvården skiljs av från
avloppsvattnet. En motsvarande överenskommelse hade träffats med företrädare
för batteribranschen om återtagande av kvicksilverbatterier från
allmänheten.

JoU 1980/81:7

I förevarande sammanhang kan vidare erinras om att riksdagen beträffande
tungmetallen kadmium hos regeringen begärt ett åtgärdsprogram i
vilket före utgången av år 1981 bör redovisas gjorda insatser och vilka
åtgärder som regeringen är beredd att ytterligare vidta för att motverka
olägenheterna med kadmiumhanteringen (JoU 1979/80:45).

Uppgifter som inhämtats i anslutning till nu aktuella motioner visar att
närmare hälften av landets avloppsslam inte kommer till användning utan
till betydande kostnader deponeras på tippningsplatser av olika kvalitet.
Det deponerade slammet utgör i många fall en källa till miljöstörningar.

Utskottet finner det angeläget att verksamma åtgärder vidtas för att
ytterligare effektivisera avloppsreningen bl. a. för att möjliggöra ett bättre
utnyttjande av avloppsslammet. Ansträngningarna bör bl. a. inriktas på att
få fram ett avloppsslam som har så låga halter av tungmetaller och andra
giftiga ämnen att det utan risk kan nyttjas för gödsling av jordbruksjord
eller som anläggningsjord. Nuvarande låga grad av utnyttjande kan inte i
längden anses acceptabel.

Det torde i första hand åvila berörda myndigheter och forskningsorgan
att svara för de konkreta åtgärderna i nu berörda sammanhang.

Av den lämnade redovisningen framgår också att bl. a. statens naturvårdsverk
i samverkan med andra centrala och lokala miljövårdande organ
i olika avseenden gör ej obetydliga insatser för att minska gifthalterna i
avloppsvatten och avloppsslam för att bl. a. möjliggöra att en allt större del
av slammet efter hand kan utnyttjas produktivt.- Åtskillig forskning på
området sker också vid lantbruksuniversitetet och statens lantbrukskemiska
laboratorium m. fl. forskningsorgan.

Mot bakgrund av vad här anförts finner utskottet sig inte böra påfordra
någon riksdagens ytterligare åtgärd med anledning av förevarande
motionsyrkanden.

Utskottet hemställer således

att riksdagen lämnar motionerna 1979/80:437 och 1979/80:925 utan
ytterligare åtgärd.

Stockholm den 11 november 1980

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c). Svante Lundkvist (s)*, Maj Britt Theorin
(s), Börje Stensson (fp). Hans Wachtmeister (m). Sven Lindberg (s). Sven
Eric Lorentzon (m), Gunnar Olsson (s). Märta Fredrikson (c), Håkan
Strömberg (s), Esse Petersson (fp), Lennart Brunander (c), Wivi-Anne
Radesjö (s)*, Ingvar Eriksson (m) och Maja Ohlin (s)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980