om avfallshantering (Betänkande 1986/87:JoU2 Jordbruksutskottet)

Jordbruksutskottets betänkande
1986/87:2

om avfallshantering

JoU

1986/87:2

Sammanfattning

I betänkandet behandlas ett antal motioner från allmänna motionstiden 1986
om olika avfallsfrågor. Utskottet framhåller att regeringen förväntas lämna
en redovisning till riksdagen om avfallspolitiken och avstyrker bl. a. mot den
bakgrunden samtliga motionsyrkanden.

Till betänkandet har fogats sex reservationer (fp, c, vpk) och två särskilda
yttranden (fp, vpk).

Motionerna

Motion 1985/86:Jo701 av Lars Ernestam och Börje Stensson (fp), vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag om insamling och återvinning av
batterier som innehåller kvicksilver och kadmium.

Motion 1985/86: Jo703 av Lars Hedfors m. fl. (s), vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
nedlagda, kommunala soptippar.

Motion 1985/86:Jo704 av Lars Hedfors m. fl. (s), vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om åtgärder
för att stoppa farlig förbränning av avfallsoljor.

Motion 1985/86:Jo708 av Ulf Adelsohn m.fl. (m), vari yrkas såvitt nu är i
fråga (yrkandena 7 och 10),

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till gränsvärden för utsläpp
vid sopförbränning,

10. att riksdagen beslutar upphäva SAKABrs monopol på omhändertagandet
av miljöfarligt avfall.

Motion 1985/86:Jo720 av Ylva Annerstedt (fp), vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om att det
statliga monopolföretaget Systembolaget skall ta emot tomburkar.

Motion 1985/86:Jo728 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär ett förslag till program för reduktion av kvicksilverutsläppen
i enlighet med vad som i motionen anförs.

Motion 1985/86: Jo734 av Ingvar Karlsson i Bengtsfors och Elving Andersson

(c), vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet 1

1 Riksdagen 1986187.16sami. Nr 2

av ett pantsystem för batterier, lysrör etc. för att minska problemen med
tungmetaller i miljön.

Motion 1985/86:Jo738 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), vari yrkas såvitt nu är
i fråga (yrkandena 29-34, 36-37),

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om ökad återanvändning av returpapper,

30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om återglas och returglas,

31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om inventering av nedlagda soptippar,

32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om insamling av batterier som innehåller kvicksilver och
kadmium,

33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om avvecklingsplan för PCB-innehållande utrustning,

34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om styrmedel för hanteringen av bilbatterier,

36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om lag om återvinning,

37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om SAKAB:s monopolsituation.

Motion 1985/86:Jo741 av Ingrid Hemmingsson (m), vari yrkas att riksdagen
beslutar att hos regeringen begära att de företag som har regeringens tillstånd
för slutligt omhändertagande och återvinning av miljöfarligt avfall också ges
ett generellt tillstånd att transportera sådant avfall.

Motion 1985/86:Jo744 av Erling Bager (fp), vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om översyn och
skärpning av gränsvärden för avloppsslam som tillförts åkerjord och övrig
jord.

Motion 1985/86:Jo754 av Erling Bager och Lars Sundin (fp), vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts angående förslag till pantsystem för bilbatterier.

Motion 1985/86:Jo769 av Sven Munke (m), vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om att lag om kemiska produkter ändras så att även
varor som är hälso- och miljöfarliga genom sina kemisk-fysikaliska egenskaper
omfattas av lagens försiktighetsmått.

Motion 1985/86:Jo771 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkas med hänvisning
till vad som anförts i motion 1985/86:N446, att riksdagen uttalar att nya
sopförbränningsanläggningar inte får tas i drift och att sådan förbränning där
tillfredsställande reningsåtgärder inte införts skall avvecklas inom en femårsperiod.

Motion 1985/86:Jo776 av Alf Svensson (c), vari yrkas såvitt nu är i fråga
(yrkandena 5-6),

5. att riksdagen beslutar begära att regeringen låter utarbeta förslag till

JoU 1986/87:2

åtgärder mot dioxinfaran vid sopförbränning och riktlinjer för ökad källsortering
och återvinning av hushållssopor,

6. att riksdagen beslutar hos regeringen begära förslag till restriktivare lag
om förbränning av spilloljor.

Motion 1985/86:Jo778 av Karl Erik Olsson m. fl. (c), vari yrkas såvitt nu är i
fråga (yrkande 1),

1. att riksdagen beslutar hos regeringen begära en utredning om resurseffektivisering
och avfallshantering i enlighet med motionen.

Motion 1985/86:Jo784 av Pär Granstedt (c), vari yrkas att riksdagen beslutar
att hos regeringen hemställa om förslag till lagregler som gör det möjligt för
regeringen eller den myndighet som regeringen utser att ge vissa återvinnings-
och åkeriföretag rätt att hämta miljöfarligt avfall i hela landet utan
krav på tillstånd från varje berörd kommun.

Motion 1985/86:Jo789 av Sten Sture Paterson m.fl. (m), vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående reducering av skadligt kemiavfall i slam,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om bättre produktkontroll vid försäljning av slam,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående ökade krav på konsumentinformation om
slammets hantering i konsumentledet,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lägre gränsvärden för
högsta tillåtna halt av tungmetaller i slam,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om inriktningen av fortsatt forskning rörande slammets
påverkan på ekosystemet.

Motion 1985/86:Jo791 av Rosa Östh och Ivar Franzén (c), vari yrkas att
riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om höjd pant på
aluminiumburkar samt ändrade regler för pantbolaget enligt de riktlinjer
som anges i motionen.

Motion 1985/86:Jo792 av Gunnel Jonäng (c), vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om pantsystem på batterier.

Motion 1985/86:Jo795 av Sven Munke (m), vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om att de transformatorer och kondensatorer som
innehåller PCB och fortfarande är i bruk skall bytas ut mot PCB-fria senast
1991.

Bakgrund

1975 års beslut om återanvändning och omhändertagande av avfall

Riksdagen fattade år 1975 grundläggande beslut om avfallshantering (prop.
1975:32, JoU 1975:10, rskr. 1975:161). Därvid betonades att sparsamhet,
hushållning och återanvändning bör vara grundläggande för vårt utnyttjande
av naturresurser och för inriktningen av vår varuproduktion.

JoU 1986/87:2

1 * Riksdagen 1986187.16 sami. Nr 2

Den s. k. återanvändningsprincipen fastslogs och formulerades på följande
sätt: avfall är en resurs som i största möjliga utsträckning skall användas på
nytt. Återanvändning måste vara en ledande princip vid omhändertagande
och behandling av avfall.

Vidare antogs principen om producentens ansvar. Enligt riksdagsbeslutet
måste producenten i första hand bära ansvaret för att det avfall som
uppkommer vid produktionen kan tas om hand på ett från miljö- och
resurssynpunkt riktigt sätt. Innan produktionen av en vara påbörjas bör det
vara känt hur det avfall som är en följd av själva produktionsprocessen skall
behandlas liksom hur den färdiga varan skall omhändertas sedan den
använts.

Mot bakgrund av dessa principiella överväganden beslöt riksdagen om en
rad åtgärder för att förbättra avfallshanteringen. Det kommunala renhållningsmonopolet
utvidgades till att - efter resp. kommuners eget åtagande -omfatta även annat avfall än hushållsavfall. Åtgärden syftade bl. a. till att
möjliggöra en intensifierad pappersinsamling (tidningar, tidskrifter, emballage
samt kontorspapper) för återvinning. Försöksverksamhet med separering
av papper, glas och plåt från annat avfall i hushållen skulle uppmuntras.

Statligt stöd skulle utgå till förbättrad hantering av hushållsavfall med
högst 50 % av investeringskostnaden till anläggningar för återvinning eller
annat nyttiggörande av hushållsavfall.

För att ta hand om miljöfarligt avfall skulle ett samhällsägt behandlingsföretag
bildas med ensamrätt att behandla och långtidsförvara miljöfarligt
avfall. I enlighet med beslutet ombildades SAKAB (Svensk avfallskonvertering
AB) till ett huvudsakligen statsägt företag med uppgift att bygga en
central behandlingsanläggning för miljöfarligt avfall. Med hänsyn till att
resurserna för att ta hand om det kemiska avfallet bedömdes otillräckliga
medgavs kommunerna att tills vidare själva avgöra huruvida de skulle införa
renhållningsmonopol för miljöfarligt avfall.

Vissa senare vidtagna åtgärder, utredningar och beslut

Centrala anläggningar för separering/ kompostering av avfall resp.
förbränning

Med ledning av 1975 års riksdagsbeslut har under det gångna decenniet en
intensiv investeringsverksamhet ägt rum i kommunernas avfallsbehandlingsanläggningar.
Fram till år 1984 lämnades enligt uppgift från statens naturvårdsverk
statsbidrag om sammanlagt 165 milj. kr. till byggandet av ett
tjugotal anläggningar, varav flertalet byggts för återvinning av hushållsavfall
genom separering/kompostering. Vid sidan därav har åtskilliga kommunala
värmeverk försetts med anläggningar för att utnyttja avfall som bränsle.
Fr.o.m. budgetåret 1981/82 har statsanslagen till investeringar i avfallsbehandlingsanläggningar
successivt minskat. Naturvårdsverkets befattning
med stödåtgärder i detta avseende har upphört. Stöd åt ny teknik kan dock
fortfarande beviljas av styrelsen för teknisk utveckling, STU.

JoU 1986/87:2

DRAV-projektet

JoU 1986/87:2

De centrala behandlingsanläggningar som byggts för sortering och kompostering
av hushållsavfall har vållat renhållningsmyndigheterna åtskilliga
bekymmer. En systematisk uppföljning av vunna erfarenheter från olika
behandlingsanläggningar för avfall har därför genomförts av Svenska
renhållningsverksföreningen i samarbete med statens naturvårdsverk under
åren 1982-1985. Studien gjordes i form av ett projekt kallat DRAV -Driftstudie avfallsbehandling. Teknik, ekonomi samt miljö vid befintliga
avfallshanteringsanläggningar har studerats i avsikt att få fram underlag och
kunskaper för att påskynda utvecklingen mot förbättrad behandlingsteknik,
minskade driftproblem och minskad miljöpåverkan. I slutrapporten från
projektet (Naturvårdsverkets rapport 3032) erinras om att separering/
kompostering är en jämförelsevis ny teknik som introducerats i landet under
den senaste tioårsperioden. På grund av avfallets komplexa och varierande
sammansättning är det med nuvarande teknik svårt att nå de behandlingsmål
som eftersträvas i avfallsverk för separering och kompostering, framhåller
författarna. Det har visat sig svårt att återvinna papper, plast och liknande
material ur blandat avfall och ytterligare utveckling krävs. Lättare är det att
framställa bränsle (RDF) och kompost, men avsättningen av sådana
produkter har hittills varit otillfredsställande låg. Större delen av de utvunna
produkterna har därför fått deponeras. Jämfört med andra behandlingsalternativ
är kostnaden för att behandla avfall genom separering/kompostering
alltför hög. Föroreningarna i avfallet kan enligt utredningen endast reduceras
i marginell omfattning genom behandlingen, vilket för bränsle och
kompost betyder att produkterna inte får användas utan restriktioner i
miljöhänseende. Således har kompostens användning i jordbruk hittills
begränsats till små givor per ytenhet. Bränslet kan inte eldas utan att
förbränningsanläggningen är försedd med långtgående rökgasrening. Några
påtagliga miljövinster av avfallsseparering i centrala anläggningar har enligt
slutrapporten inte kunnat konstateras.

Sammanfattningsvis konstateras att separering/kompostering får anses
vara en kommersiellt tillgänglig behandlingsteknik som dock kräver mer
utveckling om man vill nå ställda behandlingsmål. Några nya anläggningar
bör inte byggas för närvarande, anser projektgruppen.

Avfallsförbränning i kombination med energiåtervinning är enligt DR A Vrapporten
en relativt väl fungerande teknik. Utvecklingsarbete krävs dock
för att bl. a. förbättra kvicksilveravskiljningen och kontrollen av utsläpp av
organiska ämnen som dioxiner. Det ekonomiska resultatet har hittills varit
gynnsamt. Fallande oljepriser och en skärpning av miljökraven kan dock
komma att medföra en kärvare prisbild. Enligt rapporten har erfarenheterna
från avfallsförbränning inneburit att allt fler kommuner planerar för
utbyggnad av avfallsvärmeverk. Under 1990-talet beräknas ca 70 % av allt
hushållsavfall behandlas i sådana anläggningar.

ENA-utredningen

JoU 1986/87:2

Regeringen uppdrog genom beslut den 9 maj 1985 åt statens energiverk och
statens naturvårdsverk att utreda energitekniska förutsättningar och utsläppskrav
som bör gälla vid förbränning av avfall. Sedan uppdraget slutförts
överlämnade de utredande myndigheterna rapporten Energi ur avfall till
regeringen den 12 juni 1986. Rapporten remissbehandlas för närvarande.
Enligt uppgift har regeringen för avsikt att förelägga riksdagen vissa förslag i
frågan.

Utredningen konstaterar att samhällets grundläggande strategi när det
gäller avfallsfrågorna är att så långt möjligt tillvarata restprodukter och
material. System för återanvändning av produkter är etablerade och fungerar
i stort sett väl för bl. a. återvinning av papper, glas och nu senast
aluminiumburkar. Försök som har genomförts i en kommun med en mer
utvecklad form av källsortering av papper, glas, textilier m. m. tyder på att
man genom sådana åtgärder kan reducera de nuvarande avfallsmängderna
med upp till 15 %. Vill man ytterligare minska de mängder som måste tas om
hand för bränning eller deponering krävs sannolikt betydligt mer långtgående
åtgärder riktade mot exempelvis insamlingssystemet, bostädernas utformning
och prissättningen på returprodukter.

Energiverket och naturvårdsverket har efter utredningen dragit slutsatsen
att avfallsmängderna i samhället inte kommer att radikalt minska under den
närmaste tidsperioden. Ansträngningarna bör dock fortsätta att finna vägar
för att minska avfallsmängderna. Tills vidare är det angeläget att avfallet
befrias från hälso- och miljöskadliga produkter - bl. a. kvicksilver och
kadmium - så långt detta är möjligt. I detta syfte har naturvårdsverket
föreslagit åtgärder för insamling av kvicksilverhaltiga batterier, vilka svarar
för en betydande del av kvicksilverinnehållet i hushållsavfallet.

I ENA-utredningen konstateras med hänvisning till slutrapporten från
DRAV-projektet, att de centrala anläggningar som byggts för återvinning av
produkter och material genom separering/kompostering i praktiken fått en
mycket mer begränsad effekt än den som åsyftades.

Enligt utredningen bör avfallet i fortsättningen tas om hand antingen för
energiproduktion genom bränning eller för deponering. De båda metoderna
kompletterar varandra. Det finns enligt utredningen en potential att i stort
fördubbla den nuvarande energiproduktionen baserad på avfall. En förbränning
av sammanlagt 4 Mton hushålls- och industriavfall betraktas som ett
maximivärde, vilket skulle kunna ge 9TWh värme. Avgörande för möjligheterna
att utnyttja avfallsförbränning är dock om utsläppen till luften av vissa
föroreningar kan begränsas till sådana nivåer att riskerna för människors
hälsa och miljö kan hållas på en acceptabel nivå. Enligt utredningen är det
möjligt att väsentligt reducera utsläppen av föroreningar genom en kombination
av åtgärder i form av produktkontroll för att få ett renare avfall, genom
effektivare förbränning samt genom införande av avancerad rökgasrening. I
detta syfte föreslås riktlinjer för utsläppskraven när det gäller klorväte,
kvicksilver, stoft och dioxiner.

Även för deponering av avfall och av aska och slagg från avfallsförbränning
krävs miljöskyddsinsatser för att motverka vattenförorening, gasavgång och
en allmänt negativ inverkan på omgivningen.

Källsortering

JoU 1986/87:2

I enlighet med de riktlinjer som drogs upp genom 1975 års riksdagsbeslut har
under årens lopp byggts upp insamlingssystem för olika slag av avfall som
avskiljs vid källan, dvs. hos konsumenten.

Pappersavfall

Enligt uppgift återvanns under år 1984 drygt 50 % av de svenska hushållens
förbrukning av tidningar och journaler, vilket internationellt sett lär vara en
mycket hög siffra. Dagens prissättning på detta returpapper täcker i stort sett
kostnaderna för insamlings- och återvinningsverksamheten. Ca 240 av
Sveriges drygt 280 kommuner deltar på ett eller annat sätt i verksamheten
med returpappersåtervinning. Varje svensk bidrar årligen med ca 26 kg
tidningar och journaler till denna.

Glasemballage

Under de senaste åren har ett antal kommuner startat insamling av tomglas
från hushåll, restauranger och liknande. Vid årets början bedrevs enligt
uppgift regelbunden kommuninsamling i ett 50-tal kommuner. Dessa
levererar in glaset till glasbruken i Hammar och Limmared för att användas
som råvara vid nyglastillverkningen. Under 1984 inlevererades totalt ca 5 000
ton vilket uppskattas till 3-5 % av den totala mängden glasrestprodukter
inom hushållssektorn (150 000 ton/år).

Riksdagen uttalade våren 1983 att det fortsatta arbetet för ökad återvinning
av vin- och spritbuteljer borde inriktas på införande av ett återglassystem,
innebärande att alla flaskor samlas in och krossas för att användas som
råvara vid tillverkningen av nya glas. 1 det sammanhanget framhöll utskottet
att ett viktigt inslag i ett sådant system måste vara att allmänhetens
återlämning underlättas. Systemet borde syfta till att största möjliga
kvantiteter tomglas återtas för att hushållsavfallet skulle minska och för att
använt glas i ökad utsträckning skulle kunna nyttjas som råvara för
glasindustrin (JoU 1982/83:39, NU 6 y).

Riksdagens uttalande år 1983 har icke lett till införande av ett återglassystem
för flertalet vin- och spritbuteljer, då Vin- & Spritcentralen och
Systembolaget vid tiden för uttalandet påbörjat en omfattande utvidgning av
sitt returglassystem samtidigt som returpanten höjts. Enligt vad utskottet
inhämtat har den mängd vin- och spritbuteljer som hamnar i sophanteringen
minskat med 25 % sedan år 1981. Fortfarande beräknas den dock uppgå till
ungefär 100 miljoner flaskor per år. Av den totala mängden vin- och
spritbuteljer i samhället återlämnades 1985 ungefär 57 % (1981 43 %).

Aluminiumburkar

För öl- och läskburkar av aluminium fungerar sedan ett par år ett särskilt
återtagningssystem i enlighet med lagen (1982:349) om återvinning av
dryckesförpackningar av aluminium. Med stöd av lagen har regeringen givit

Returpack AB tillstånd att inrätta och driva ett pantsystem för aluminiumburkar.
Enligt de villkor som gäller för tillståndet skall återvinningen senast
under år 1985 uppgå till minst 75 % och därefter varaktigt hållas på lägst
denna nivå. Återvinningen skall redovisas till statens jordbruksnämnd två
gånger per år. Om återvinningen under två på varandra följande halvårsperioder
fr. o. m. 1986 inte når upp till 75 % är Returpack skyldigt att
omgående till jordbruksnämnden redovisa de åtgärder som beslutats i syfte
att öka återvinningen. Jordbruksnämnden eller regeringen kan då föreskriva
att ytterligare åtgärder vidtas.

Burkinsamlingen har ännu icke lämnat det resultat som eftersträvas.
Under år 1985 uppgick återvinningen av aluminiumburkar till 66 % enligt
Returpack AB:s redovisning. Under perioden januari-juni 1986 uppgick
den till 57,9 %.

Miljöfarliga batterier

Enligt förordningen (1985:841) om miljöfarligt avfall gäller dess regler icke
för sådant miljöfarligt avfall som ingår som beståndsdel i hushållsavfall.

Däremot betraktas förbrukade bilbatterier (batterisyra och slam från
blyackumulatorer) numera som miljöfarligt avfall, enligt naturvårdsverkets
vägledande förteckning (SNV allmänna råd 1985:7).

De miljöproblem som härrör från att utbrända småbatterier innehållande
kvicksilver och kadmium kastas i hushållsavfallet och bränns med detta har
ökat och i flera år varit föremål för riksdagens och de miljövårdande
myndigheternas intresse.

I samband med införandet av lagen (1985:426) om kemiska produkter,
LKP, anfördes bl. a. att i första hand berörda företag (importörer) får svara
för att de miljöfarliga utsläppen från batterier minskar (prop. 1984/85:118,
JoU 30).

Ett samlat åtgärdsprogram för att minska kvicksilverutsläppen från
batterier har nyligen presenterats av miljöminister Birgitta Dahl. Enligt detta
program skall batteribranschen genom särskild lagstiftning åläggas att ta
ansvar och täcka kostnaderna för information och slutligt omhändertagande
av miljöfarliga batterier. Kommunerna skall ansvara för och bekosta
insamling av batterier. SAKAB ombesörjer slutligt omhändertagande
(bekostat av batteribranschen). Miljöfarliga batterier skall märkas.

Miljöfarligt avfall

I samband med antagandet av lagen (1985:426) om kemiska produkter
framhöll jordbruksministern att det är angeläget att avfallshanteringen i sin
helhet blir föremål för samhällets insyn och kontroll. Eftersom SAKAB
numera tar emot allt miljöfarligt avfall kunde det inte finnas något hinder att
tillämpa det kommunala renhållningsmonopolet också för sådant avfall.
Riksdagen anslöt sig till uttalandet (prop. 1984/85:118. JoU 1984/85:30, rskr.
340). Genom ändring av renhållningsförordningen (1979:904)gäller sedan
den 1 januari 1986 kommunalt renhållningsmonopol för miljöfarligt avfall i
samtliga kommuner.

JoU 1986/87:2

I samband med införandet av det kommunala renhållningsmonopolet har
vissa företag som tidigare haft tillstånd att transportera och omhänderta
sådant avfall ansett sig missgynnade av de kommunala myndigheterna. Detta
förhållande har föranlett såväl motioner som interpellationer i riksdagen. I
en interpellationsdebatt den 26 maj 1986 sade miljöminister Birgitta Dahl
bl. a. följande:

Det är nödvändigt att kommunernas monopol avser allt miljöfarligt avfall
och inte endast det som är mindre lönsamt för företagen att hantera.
Samtidigt är det givetvis viktigt att en från miljösynpunkt värdefull återvinning
av det miljöfarliga avfallet kan genomföras.

Genom avtal med kommunerna kan återvinningsföretag få tillgång till det
miljöfarliga avfallet. Som jag ser det är det också en skyldighet för
kommunerna att medverka till att återvinningsföretag får tillgång till avfallet
i de fall då kommunerna inte kan ombesörja en från miljösynpunkt likvärdig
behandling av avfallet. Det är bara att beklaga att en smidig anpassning till de
nya bestämmelserna inte förberetts inför ikraftträdandet. Inte minst denna
debatt bör dock ge berörda kommuner och företag anledning att försöka
åstadkomma smidiga lösningar inom ramen för gällande regler.

Det finns en särskild komplikation när det gäller oljor och lösningsmedel
som har att göra med att kommunen ibland faktiskt kan ha ett ekonomiskt
intresse av att ha kvar dessa produkter i det avfall som kommunen under alla
förhållanden måste leverera till SAKAB. Oljorna och lösningsmedlen är
nämligen värdefulla delar av det miljöfarliga avfallet, och kommunens
kostnader för att ta ansvaret - kommunerna har ju inte bara ett monopol utan
också ett ansvar - minskar, om man kan få använda sig av oljorna och
lösningsmedlen.

Utskottet

Utskottet behandlar i detta betänkande ett antal motioner och motionsyrkanden
från allmänna motionstiden i januari 1986 berörande avfallsfrågor.
Utskottet har under senare år haft anledning att under nästan varje riksmöte
behandla hithörande frågor och hänvisar som en allmän kommentar till de
genomgångar som lämnats i de återkommande betänkandena om avfallsbehandling.
Motionsförslagen behandlas i det följande under respektive
rubriker.

Återvinning och resursefTektivisering

Enligt partimotion Jo738 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkande 36 bör
riksdagen efterlysa en lag om återvinning. En sådan lag skulle kunna
påskynda utvecklingen mot slutna system vid tillverkning, samverkan mellan
olika tillverkningsindustrier samt sådan sammansättning av produkter att
återvinning underlättas. Ett likartat yrkande framställs i gruppmotion Jo778
av Karl Erik Olsson m. fl. (c), yrkande 1. Motionärerna begär utredning om
resurseffektivisering och avfallshantering. Enligt motionen bör en ny avfallspolitik
bygga på en teknik som, på verksamhetsnivå, använder färre resurser
samt frambringar avfall och föroreningar i ett mindre omfång, eller av mindre
miljöfarlig karaktär, än hittills använd teknik. I motion Jo776 av Alf
Svensson (c), yrkande 5 delvis, begärs förslag till riktlinjer för ökad
källsortering och återvinning av hushållssopor.

JoU 1986/87:2

Utskottet hänvisar till den bakgrundsredogörelse som inledningsvis lämnats
om 1975 års riksdagsbeslut och de slutsatser som berörda myndigheter
dragit av erfarenheterna från åtgärder som vidtagits därefter för att förbättra
avfallshanteringen. Därav framgår att statens naturvårdsverk och Svenska
renhållningsverksföreningen i DRAV-projektet dragit slutsatsen att några
nya anläggningar för central separering och kompostering icke bör byggas för
närvarande, medan kommunernas planering för utbyggnad av avfallsvärmeverk
bör uppmuntras. I ENA-utredningen föreslår naturvårdsverket och
statens energiverk att avfallet i fortsättningen skall tas om hand antingen för
energiproduktion genom bränning eller för deponering. De båda metoderna
kompletterar varandra enligt utredningen. Samtidigt införs nya skärpta
riktvärden för utsläpp av klorväte, kvicksilver och stoft. Även för utsläpp av
dioxiner införs riktlinjer med långtgående restriktioner.

Enligt vad utskottet erfarit kommer regeringen att förelägga riksdagen
vissa förslag med anledning av bl. a. sistnämnda utredning.

Utskottet finner det för sin del angeläget att slå fast att principen om att
avfall bör betraktas som en resurs som i största möjliga mån skall
återanvändas fortfarande äger full giltighet. I den mån detta endast kan ske
genom förbränning för tillgodogörande av avfallets energivärde bör sådan
godtas under förutsättning att höga miljökrav tillfredsställs. Utskottet
vidhåller dock sin vid olika tillfällen uttryckta mening att avfallsförbränning i
många fall kan innebära slöseri med naturresurser. Fortsatta ansträngningar
krävs därför för att vidare utveckla metoder för materiell återvinning av
avfall.

Utskottet får i detta sammanhang erinra om att det enligt de principer som
lades fast genom 1975 års beslut bör ligga på producenten att i första hand
bära ansvaret för att det avfall som uppkommer vid produktionen kan tas om
hand på ett från miljö- och resurssynpunkt riktigt sätt. Som motionärerna
framhåller kan många allvarliga avfalls- och miljöproblem förebyggas om
producenten från början bygger in möjligheterna till återvinning efter det att
hans produkt har använts. Utskottet utgår från att regeringen i samband med
den aviserade propositionen fullföljer och vidareutvecklar de principer som
låg till grund för 1975 års beslut. Någon ytterligare riksdagens åtgärd med
anledning av motionerna såvitt nu är i fråga påkallas således icke.

Utsläpp vid sopförbränning

Riskerna för dioxinförgiftning genom avfallsförbränning uppmärksammas i
partimotionerna Jo708 av Ulf Adelsohn m. fl. (m), yrkande 7, och Jo771 av
Lars Werner m. fl. (vpk) samt i motion Jo776 yrkande 5 delvis.

Som framgår av den inledande bakgrundsöversikten har dioxinfaran
grundligt utretts i ENA-utredningen. Naturvårdsverket har infört riktlinjer
för dioxinutsläppen.

Enligt vad utskottet erfarit kommer några nya avfallsvärmeverk icke att få
tas i drift förrän regeringens aviserade förslag i frågan behandlats av
riksdagen. Utskottet finner att motionärernas syfte således i allt väsentligt
redan tillgodosetts. Motionerna bör icke föranleda någon riksdagens vidare
åtgärd såvitt nu är i fråga.

JoU 1986/87:2

Oljeförbränning

JoU 1986/87:2

Enligt motion Jo704 av Lars Hedfors m. fl. (s) bör åtgärder vidtas för att
stoppa farlig förbränning av avfallsoljor. Motionärerna pekar på att gällande
regler är krångliga och efterlyser enklare lagstiftning. Vidare krävs information
, nya metoder för att omhänderta avfallsoljor samt utveckling av metoder
för att enkelt och billigt upparbeta använda smörjoljor så att dessa kan
användas på nytt. Ett liknande resonemang förs i motion Jo776 (c) vari en
restriktivare lag om förbränning av spilloljor efterlyses (yrkande 6).

Utskottet har erfarit att de problem som hänger samman med hanteringen
av spillolja utreds av naturvårdsverket. Därvid torde de aspekter som
motionärerna angivit komma att beaktas. Med hänsyn till att frågan således
är föremål för den ansvariga myndighetens prövning synes någon ytterligare
riksdagens åtgärd med anledning av de aktuella motionsyrkandena icke
påkallad.

Källsortering för återanvändning

I några motioner tas de fungerande systemen för insamling av papper,
buteljer och aluminiumburkar upp.

Förslag till effektivare hantering har framlagts i motionerna Jo720 (fp),
(Systembolaget bör ta emot tomburkar), Jo738 (fp) yrkande 29 (pappersinsamlingen
bör granskas med inriktning på ökad fiberåtervinning), Jo738
yrkande 30 (återglassystemet bör införas och returglassystemet förbättras)
samt Jo791 (c), (aluminiumburkpanten bör höjas).

Utskottet får som allmän kommentar till nu behandlade motionsyrkanden
hänvisa till den inledningsvis lämnade bakgrundsredogörelsen. Utskottet
konstaterar att det av samhället uppställda återvinningsmålet för aluminiumburkar
om 75 % icke uppnåtts under år 1975. Därest så heller icke blir fallet
under innevarande år ankommer det på regeringen och jordbruksnämnden
att föranstalta om åtgärder som krävs för att öka återvinningen. Utskottet
utgår från att denna fråga liksom övriga frågor som berörs i nu aktuella
motionsyrkanden blir belysta i regeringens aviserade proposition om avfallspolitiken.
I avvaktan därpå bör dessa yrkanden icke föranleda något
uttalande av riksdagen.

Miljöfarliga batterier

Förslag om insamling och återvinning av batterier som innehåller kvicksilver
och kadmium lämnas i motionerna Jo701 (fp) och Jo738 (fp) yrkande 32.
Förslag om pantsystem framförs i motionerna Jo734 (c) och Jo792 (c).

Som framgår av den lämnade bakgrundsredogörelsen har miljöministern
presenterat ett åtgärdsprogram för att åstadkomma ett effektivt insamlingsoch
återvinningssystem för batterier som innehåller kvicksilver. Enligt vad
utskottet erfarit avser regeringen att förelägga riksdagen förslag till lagstiftning
i frågan under hösten 1986. Utskottet utgår från att regeringens förslag
kommer att omfatta även kadmiumbatterier. I avvaktan på det aviserade
förslaget bör de aktuella motionsyrkandena icke föranleda någon riksdagens
vidare åtgärd.

I motionerna Jo738 (fp) yrkande 34 och Jo754 (fp) efterlyses styrmedel för
hanteringen av bilbatterier. En pant eller destruktionsavgift som tas ut vid
försäljningen skulle kunna vara verksam när det gäller att återföra fler
batterier till återvinning och därigenom minska behovet av importerat bly,
anför motionärerna.

Som framgår av den lämnade bakgrundsredovisningen betraktas uttjänta
bilbatterier numera som miljöfarligt avfall. Utskottet har med anledning av
motionen inhämtat att naturvårdsverket nyligen har påbörjat en utredning
för att kartlägga omfattningen av problemet med bilbatterier och för att få
underlag till förslag till åtgärder. Överläggningar har även förts i jordbruksdepartementet
med återvinningsföretag och representanter för kommunerna
om insamling och återvinning. Med hänsyn till att frågan således är föremål
för behandling i de ansvariga instanserna saknas enligt utskottets mening
anledning för riksdagen att för närvarande göra något uttalande i denna sak.

Minskning av kvicksilverutsläppen, m. m.

I partimotion Jo728 av Lars Werner m. fl. (vpk) begärs förslag till ett
program för reduktion av kvicksilverutsläppen.

Utskottet är liksom motionärerna oroat över att kvicksilverhalterna i takt
med försurningen blivit ett växande problem. Under de senaste decennierna
har också omfattande åtgärder vidtagits för att nedbringa kvicksilverutsläppen
från industrier och annan verksamhet. Kampen pågår mot försurningen.

I dag svarar förbränningen av hushållsavfall för en betydande del av
kvicksilverspridningen i miljön. Utskottet har i detta betänkande redogjort
för miljöministerns program för att snarast nedbringa kvicksilverutsläppen
vid avfallsförbränningen genom att miljöfarliga batterier samlas in separat.
Enligt ENA-utredningen finns det även förutsättningar att genom förbättrad
rökgasrening avskilja kvicksilver vid förbränning. Utskottet har även erfarit
att naturvårdsverket är i färd med en samlad genomgång av kvicksilverproblematiken
för att få underlag till fortsatta ansträngningar att minska
kvicksilverutsläppen i miljön. Det arbete som pågår inom regeringens kansli
och den ansvariga myndigheten har således en inriktning som i väsentlig grad
överensstämmer med motionärernas syfte. Någon ytterligare riksdagens
åtgärd med anledning av motionen synes med hänsyn härtill icke vara
påkallad på nuvarande stadium.

I motion Jo769 (m) begärs förslag om att lagen om kemiska produkter
ändras så att även varor som är hälso- och miljöfarliga genom sina kemiska
och fysikaliska egenskaper omfattas av lagens försiktighetsmått. Utskottet
får erinra om att en likartad motion avvisades av riksdagen i samband med
antagandet av lagen om kemiska produkter (prop. 1984/85:118, JoU
1984/85:30). Som utskottet då framhöll är den nya kemikalielagen en ramlag
som för de flesta fall får ett konkret innehåll först genom de tillämpningsföreskrifter
som meddelas. Enligt lagen får nämligen regeringen eller kemikalieinspektionen
föreskriva att lagens bestämmelser om kemiska produkter skall
tillämpas även på varor som innehåller eller har behandlats med en sådan
produkt, om det är påkallat från hälso- eller miljöskyddssynpunkt. Sådana
föreskrifter har meddelats i särskilda förordningar om resp. bekämpnings -

JoU 1986/87:2

medel, PCB m. m., motorbensin, kadmium, vissa hälso- och miljöfarliga
produkter m.m., miljöfarligt avfall, asbest i ventilationsanläggningar och
asbesthaltiga friktionsbelägg i fordon. Genom lagstiftningens konstruktion
kan på så sätt ett mera heltäckande system åstadkommas än vad som tidigare
varit möjligt. Utskottet finner med hänvisning till det anförda att syftet med
motionen får anses vara tillgodosett. Motionen avstyrks på den grunden.

Transport av miljöfarligt avfall

I motionerna Jo741 (m) och Jo784 (c) yrkas på ändring av lagstiftningen för
att göra det möjligt att ge generellt transporttillstånd åt företag som har
regeringens tillstånd för slutligt omhändertagande och återvinning av
miljöfarligt avfall. Det problem som åberopas i motionerna har samband
med att det kommunala renhållningsmonopolet för miljöfarligt avfall
utvidgats till att omfatta samtliga kommuner från den 1 januari 1986. Som
framgår av den inledningsvis lämnade bakgrundsredogörelsen har några
transport- och behandlingsföretag som tidigare haft generellt tillstånd känt
sig missgynnade genom att vissa kommuner icke lämnat dem transporttillstånd.

Enligt utskottets mening får de problem som uppstått i betydande
utsträckning anses vara av övergångskaraktär. Som miljöministern anfört i
sitt interpellationssvar i slutet av maj bör berörda kommuner och företag ha
anledning att försöka åstadkomma lösningar inom ramen för gällande regler.
Utskottet vill vidare betona att ansvaret för omhändertagandet av det
miljöfarliga avfallet numera åvilar kommunerna. Dessa har därvid givetvis
att se till såväl att miljöskyddet icke eftersätts som att hanteringskostnaderna
hålls på en rimlig nivå. Med det anförda avstyrks motionerna.

SAKAB:s monopol

I motion Jo708 (m) yrkas att riksdagen beslutar upphäva SAKAB:s monopol
på omhändertagande av miljöfarligt avfall (yrkande 10). Enligt motion Jo738
(fp) bör riksdagen ge regeringen till känna att SAKAB inte bör utnyttja sitt
monopol på behandlingssidan för att konkurrera ut andra på insamlings- och
transportsidan (yrkande 37).

Utskottet får erinra om att miljöfarligt avfall enligt förordningen
(1985:841) i samma ämne får slutligt omhändertas yrkesmässigt endast av
SAKAB eller den som har särskilt tillstånd. Sådant tillstånd meddelas av
regeringen. Hittills har enligt vad utskottet erfarit ett trettiotal tillstånd
lämnats. Enligt utskottets mening föreligger icke anledning ändra på den
gällande ordningen som tillkommit i syfte att säkerställa att miljöfarligt avfall
tas om hand på sådant sätt att miljöskyddet icke eftersätts. Berörda
motionsyrkanden avstyrks.

PCB

JoU 1986/87:2

I motion Jo738 (fp) yrkas att en avvecklingsplan fastställs för utrustning som
innehåller PCB (yrkande 33). Enligt motion Jo795 (m) bör transformatorer

och kondensatorer som innehåller PCB och fortfarande är i bruk bytas ut mot
PCB-fria senast år 1991.

Utskottet får erinra om att PCB-hanteringen regleras av en särskild
förordning (1985:837) om PCB. Däri föreskrivs att PCB inte får importeras
eller hanteras utan tillstånd av naturvårdsverket. Utskottet har inhämtat att
en utredning pågår i samarbete mellan naturvårdsverket, elverksföreningen
och SAKAB angående PCB i transformatorer och kondensatorer. Utredningen
skall bl. a. kartlägga beståndet, göra en riskvärdering samt bedöma de
ekonomiska konsekvenserna av att påskynda utbyte av PCB-komponenter i
elektrisk utrustning.

Med hänsyn till att frågan således prövas av vederbörande myndighet bör
här berörda motionsyrkanden enligt utskottets mening icke föranleda något
uttalande av riksdagen.

Kartläggning och sanering av nedlagda kommunala soptippar

Enligt motion Jo703 (s) utgör de gamla nedlagda kommunala soptipparna en
miljöfara genom att farliga kemikalier lakas ut och sprids till närliggande
vattendrag och insjöar samt förorenar grundvattnet. Motionärerna föreslår
en lagstiftning som ålägger landets kommuner att kartlägga sina gamla
soptippar och undersöka i vilken utsträckning de förorenar sin omgivning.
Ett likartat yrkande framställs i motion Jo738 (fp), yrkande 31.

Utskottet har erfarit att en kartering av äldre avfallsupplag genomförts i
kommunal regi under åren 1983-1985 och att resultatet numera sammanställts
och redovisats i naturvårdsverkets rapport 3164. Därigenom har
klarlagts var äldre avfallsupplag är belägna. Däremot har i många fall klart
svar inte givits om var det finns miljöfarligt avfall. Enligt rapporten behöver
undersökningar göras för att närmare belysa vilka upplag som bör åtgärdas.

Utskottet utgår från att berörda myndigheter bevakar hithörande miljöproblem
och vidtar erforderliga åtgärder. Någon ytterligare riksdagens
åtgärd med anledning av motionsyrkandena ter sig icke påkallad.

Avloppsslam

I motion Jo744 (fp) krävs översyn och skärpning av gränsvärden för
avloppsslam som tillförts åkerjord och övrig jord. Förslag om strängare
kontroll av slam som säljs som jordförbättring läggs även i motion Jo789 (m).

Utskottet får med anledning av de båda motionerna erinra om att
riksdagen våren 1986 gjorde ett uttalande med anledning av ett närbesläktat
motionsyrkande. Därvid framhölls att utgångspunkten bör vara att som
gödselmedel får användas endast sådant slam som är helt invändningsfritt
från miljö- och konsumentsynpunkt. Regeringen borde snarast fastställa så
låga gränsvärden för slammets innehåll av tungmetaller, kemiska substanser
m.m. att åkermarkens långsiktiga produktionsförmåga och produkternas
kvalitet inte äventyras (JoU 1985/86:24, rskr. 344).

Mot bakgrund av det anförda påkallas icke någon ytterligare åtgärd med
anledning av nu aktuella motioner.

JoU 1986/87:2

Hemställan

JoU 1986/87:2

Utskottet hemställer

1. beträffande återvinning och resurseffektivisering

att riksdagen lämnar utan ytterligare åtgärd motionerna 1985/
86:Jo738 yrkande 36 och 1985/86:Jo778 yrkande 1,

2. beträffande förslag till riktlinjer för avfallssortering

att riksdagen avslår motion 1985/86:Jo776 yrkande 5 delvis,

3. beträffande utsläpp vid sopförbränning

a) att riksdagen lämnar utan ytterligare åtgärd motion 1985/86:Jo708
yrkande 7,

b) att riksdagen avslår motion 1985/86:Jo771,

4. beträffande åtgärder mot dioxinfaran

att riksdagen avslår motion 1985/86:Jo776 yrkande 5 delvis,

5. beträffande oljeförbränning

att riksdagen lämnar utan ytterligare åtgärd motionerna 1985/
86:Jo704 och 1985/86:Jo776 yrkande 6,

6. beträffande Systembolagets mottagande av tomburkar

att riksdagen lämnar utan ytterligare åtgärd motion 1985/86:Jo720,

7. beträffande returpapper m. m.

att riksdagen lämnar utan ytterligare åtgärd motion 1985/86:Jo738
yrkandena 29 och 30,

8. beträffande höjd pant

att riksdagen lämnar utan ytterligare åtgärd motion 1985/86:Jo791,

9. beträffande miljöfarliga batterier

att riksdagen lämnar utan ytterligare åtgärd motionerna 1985/
86:Jo701, 1985/86:Jo734, 1985/86:Jo738 yrkande 32 och 1985/
86:Jo792,

10. beträffande bilbatterier

att riksdagen lämnar utan ytterligare åtgärd motionerna 1985/
86:Jo738 yrkande 34 och 1985/86:Jo754,

11. beträffande program för kvicksilverhantering

att riksdagen lämnar utan ytterligare åtgärd motion 1985/86:Jo728,

12. beträffande lagen om kemiska produkter
att riksdagen avslår motion 1985/86:Jo769,

13. beträffande transport av miljöfarligt avfall

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Jo741 och 1985/86:Jo784,

14. beträffande SAKAB:s monopol

a) att riksdagen avslår motion 1985/86:Jo708 yrkande 10,

b) att riksdagen avslår motion 1985/86:Jo738 yrkande 37,

15. beträffande avvecklingsplan för PCB

att riksdagen lämnar utan ytterligare åtgärd motion 1985/86:Jo738
yrkande 33,

16. beträffande utbyte av viss utrustning
att riksdagen avslår motion 1985/86:Jo795,

17. beträffande kartläggning av soptippar

att riksdagen lämnar utan ytterligare åtgärd motionerna 1985/
86:Jo703 och 1985/86:Jo738 yrkande 31,

18. beträffande avloppsslam
att riksdagen lämnar utan ytterligare åtgärd motionerna 1985/
86:Jo744 och 1985/86:Jo789.

Stockholm den 26 september 1986

På jordbruksutskottets vägnar

Karl Erik Olsson

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Håkan Strömberg (s), Grethe Lundblad
(s), Lars Ernestam (fp), Martin Segerstedt (s), Jan Fransson (s), Kerstin
Gellerman (fp), Jens Eriksson (m), Lennart Brunander (c), John Andersson
(vpk), Leif Marklund (s), Kaj Larsson (s), Bengt Rosén (fp), Ingvar Eriksson
(m) och Jarl Lander (s).

Reservationer

1. Återvinningochresurseffektivisering(mom. 1)

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”Utskottet
får” och slutar med ”således icke” bort ha följande lydelse:

Utskottet får (lika med utskottet) riktigt sätt. Som motionärerna
framhåller kan man på intet sätt påstå att våra avfallsproblem är lösta trots
de ansträngningar som gjorts. Tiden måste vara mogen för en grundlig
genomgång av problematiken på området. En sådan genomgång bör syfta till
att lägga grunden för en avfallspolitik där avfallet minimeras och där det
återstående avfallet i största möjliga utsträckning används på nytt. I
Danmark har nyligen införts en återvinningslag. En sådan lag i Sverige bör ge
grunden för en ny avfallspolitik. Riksdagen bör således med bifall till motion
Jo778 yrkande 1 hos regeringen begära en utredning om resurseffektivisering
och avfallshantering. Härigenom tillgodoses även syftet med motion Jo738
yrkande 36.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande återvinning och resurseffektivisering
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Jo778 yrkande 1 och med
anledning av motion 1985/86:Jo738 yrkande 36 hos regeringen begär
en utredning om resurseffektivisering och avfallshantering,

JoU 1986/87:2

2. Utsläpp vid sopförbränning (mom. 3)

John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”Enligt vad”
och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Enligt vad utskottet erfarit kommer några nya avfallsvärmeverk icke att få
tas i drift förrän regeringens aviserade förslag i frågan behandlats av
riksdagen. Till den delen är således yrkandet i motion Jo771 tillgodosett.
Anläggningar som redan är i drift och där tillfredsställande reningsåtgärder
inte införts skall enligt utskottets mening avvecklas inom en femårsperiod.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 b bort ha följande lydelse:

3. beträffande utsläpp vid sopförbränning

b) att riksdagen med anledning av motion 1985/86:Jo771 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om avveckling av
anläggningar som redan är i drift,

3. Miljöfarliga batterier (morn. 9)

Karl Erik Olsson (c), Lars Ernestam (fp), Kerstin Geberman (fp), Lennart
Brunander (c) och Bengt Rosén (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Sorn
framgår” och slutar med ”vidare åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att förbränningen av batterier i
hushållsavfallet orsakar så betydande utsläpp av kadmium och kvicksilver att
ett fungerande insamlingssystem måste tillkomma. Som framgår av den
lämnade bakgrundsredogörelsen har miljöministern presenterat ett åtgärdsprogram
för att åstadkomma ett insamlings- och återvinningssystem för
batterier som innehåller kvicksilver. Enligt utskottets mening föreligger
fortfarande, även om det aviserade förslaget genomförs, en betydande risk
att allmänheten inte lämnar in förbrukade batterier och lysrör i önskvärd
omfattning. För att få en effektiv återlämning till stånd bör ett pantsystem
införas enligt de linjer som skisserats i motion Jo734. Införandet av ett
pantsystem skulle även få den positiva effekten att kommunernas insamlingskostnader
begränsades. Utskottet vill vidare betona vikten av att regeringens
förslag till insamlingsprogram omfattar även batterier innehållande kadmium,
icke blott kvicksilver. Riksdagen bör således som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning av motionerna
Jo701, Jo734, Jo738 yrkande 32 och Jo792.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande miljöfarliga batterier
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motionerna 1985/86:Jo701, 1985/86:Jo734,
1985/86:Jo738 yrkande 32 och 1985/86:Jo792,

JoU 1986/87:2

4. Program för kvicksilverhantering (mom. 11)

JoU 1986/87:2

John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”1 dag" och
slutar med ”nuvarande stadium” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar mot bakgrund av det anförda motionärernas yrkande om
att ett program bör antas, innefattande snara åtgärder för att begränsa
kvicksilverutsläppen i den svenska miljön. Riksdagen bör således bifalla
motionen.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande program för kvicksilverhantering att riksdagen med
bifall till motion 1985/86:Jo728 hos regeringen begär ett förslag till
program för reduktion av kvicksilverutsläppen,

5. SAKAB:smonopol (morn. 14)

Lars Ernestam, Kerstin Geberman och Bengt Rosén (alla fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ”Utskottet
får” och slutar med "motionsyrkanden avstyrks” bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till den uppfattning som framförs i motion Jo738, att
SAKAB bör vara ett behandlingsföretag och koncentrera sina uppgifter till
destruktion och lagring av miljöfarligt avfall. SAKAB bör inte utnyttja sitt
monopol på behandlingssidan för att konkurrera ut andra på insamlings- och
transportsidan. Riksdagen bör således bifalla motion Jo738 i denna del.
Däremot avstyrker utskottet yrkandet i motion Jo708 att upphäva SAKAB:s
monopol på omhändertagandet av miljöfarligt avfall.

dels att utskottets hemställan under 14 b bort ha följande lydelse:

14. beträffande SAKAB:s monopol

b) att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Jo738 yrkande 37 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om SAKAB :s
monopolsituation,

6. Avvecklingsplan för PCB (morn. 15)

Lars Ernestam (fp), Kerstin Geberman (fp), John Andersson (vpk) och
Bengt Rosén (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med "Utskottet
får” och slutar med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion Jo738 om att
statliga insatser krävs för att påskynda utbytet av de PCB-haltiga generatorer
och kondensatorer som är i drift. Utskottet har i annat sammanhang,
nämligen vid behandlingen av försämringen av havsmiljön, riktat uppmärksamheten
på de risker som sälar och andra havslevande djur utsätts för
genom PCB-spridningen (JoU 1985/86:17, rskr. 247). Det är mot den
bakgrunden angeläget att alla möjligheter tas till vara för att den PCB som nu

används destrueras effektivt. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av
motionen i förevarande del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Utskottet är dock icke berett att ställa sig bakom det krav som ställs i
motion Jo795 om avveckling inom en viss period.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande avvecklingsplan för PCB
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1985/86:Jo738 yrkande 33,

Särskilda yttranden

1. Avfallshanteringen
John Andersson (vpk) anför:

I betänkandet behandlas en rad yrkanden som berör avfallshantering. Under
utskottsbehandlingen av dessa yrkanden har framkommit att regeringen
inom kort kommer att för riksdagen framlägga förslag om avfallspolitiken
samt förslag till lagstiftning rörande ett insamlings- och återvinningssystem
för batterier. När det gäller ställningstagande till vissa av de yrkanden som nu
behandlas, finns då, enligt min mening, anledning att avvakta den proposition
som nu aviseras.

2. Avfallshanteringen

Lars Ernestam, Kerstin Geberman och Bengt Rosén (alla fp) anför:

Detta betänkande tar upp ett antal yrkanden i partimotion Jo738 från
folkpartiet. Bl. a. föreslås utredning om återvinningslag, åtgärder för ökad
återanvändning ar returpapper och glas samt aktiva insatser för omhändertagande
av bilbatterier.

Utskottet har hänvisat till att regeringen förbereder en proposition som
skall föreläggas riksdagen under höstsessionen.

Folkpartiets synpunkter i motionen kvarstår och vi förutsätter att de
förslag vi redovisat kommer att beaktas i propositionen.

En grundförutsättning för att återanvändningsfrågan skall kunna behandlas
tillfredsställande är att vi får en särskild återvinningslag.

Med anledning av motion Jo720 förutsätter vi att Systembolaget också tar
del i insamlingen av aluminiumburkar.

JoU 1986/87:2