om avfallshantering (Betänkande 1984/85:JoU35 Jordbruksutskottet)

JoU 1984/85:35

Jordbruksutskottets betänkande
1984/85:35

om avfallshantering
Motionerna

I motion 1984/85:883 av Berit Löfstedt och Inge Carlsson (båda s) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en bred analys av dioxinriskerna.

I motion 1984/85:1092 av Jan-Eric Virgin (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till åtgärder i syfte att stödja kommunernas
renhållningsåtgärder kring våra vattenområden på sätt som i motionen
angivits.

I motion 1984/85:1393 av Pär Granstedt m.fl. (c) yrkas

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om förslag till en
strategi för avfallshanteringen i Sverige baserad på återanvändning, återvinning
och avfallssortering vid källan,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om åtgärder för att
förhindra uppförandet av nya sopförbränningsanläggningar i avvaktan på att
en ny avfallsstrategi har fastställts.

I motion 1984/85:1408 av Margit Sandéhn m. fl. (s) yrkas att riksdagen hos
regeringen hemställer om en riksomfattande kampanj angående omhändertagandet
av miljöfarligt avfall m.m. i enlighet med vad som i motionen
anförts.

I motion 1984/85:1411 av Anders Svärd (c) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att även SAKAB:s regionala anläggningar
för uppsamling av avfall skall ha tillgång till industrispår.

I motion 1984/85:2013 av Kerstin Ekman (fp) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insamling och
destruktion av PCB.

I motion 1984/85:2026 av Börje Hörnlund och Olof Johansson (båda c)
yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen låter genomföra en kartläggning av
”dioxinutsläppen” från samtliga avfallsförbränningsanläggningar som är i
drift i dag,

2. att riksdagen beslutar uttala sig för att utökade resurser satsas på
forskning angående ”dioxinernas” verkningsmekanism och toxicitet,

3. att riksdagen uttalar sig för att åtgärder som stimulerar teknisk
utveckling inom rökgasreningsområdet vidtas.

I motion 1984/85:2032 av Maj-Lis Landberg m. fl. (s) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna behovet av en riksomfattande
inventering av nedlagda tippar m.m., i enlighet med vad som anges i
motionen.

1 Riksdagen 1984185.16 sami. Nr 35

JoU 1984/85:35

I motion 1984/85:2034 av Einar Larsson m. fl. (c) yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 1), att riksdagen beslutar hos regeringen begära en utredning om
riktlinjer för avfallshanteringen i enlighet med motionen.

I motion 1984/85:2053 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 1-6, 8-10),

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder syftande till att
redan när en vara tillverkas hänsyn skall tas till återvinningsmöjlighetema
när varan slutligen blir avfall och internationellt verka för att samma
hänsynstagande görs i andra industriländer,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder som syftar till
genomförande av ett källsorteringssystem för avfall, både från hushållen och
från industrin, i enlighet med vad i motionen anförts,

3. att riksdagen hos regeringen hemställer om att igångsättandet av
ytterligare sopförbränningsanläggningar stoppas till dess att problemen med
utsläppen av dioxiner och dibensofuraner blivit fullständigt klarlagda,

4. att riksdagen hos regeringen hemställer om att mätningar utförs vid
samtliga sopförbränningsanläggningar i drift, inkl. sjukhusens, samt även de
anläggningar som i dag går på dispens och att mätningarna analyseras med
bästa metod och redovisas helt öppet,

5. att riksdagen hos regeringen hemställer om hälsomässigt betryggande
gränsvärden för sopförbränningsverkens rökgasutsläpp och löpande kontroll
att dessa värden hålls i enlighet med vad i motionen anförts,

6. att riksdagen hos regeringen hemställer om dels en kontroll av att 1975
års mål för pappersinsamling förverkligas, dels åtgärder som förhindrar att
returpapper som är avsett som fiberråvara i stället används som bränsle i
sopförbränningsverken,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande fasthållande vid riksdagens beslut år 1983 om ett
återglassystem och att ett delmål för förpackningspolitiken skall vara att
glasbruken i Hammar och Limmared skall bibehållas,

9. att riksdagen hos regeringen begär klart betryggande gränsvärden vid
den slutliga prövningen av de tillåtna utsläppen från SAKAB:s anläggning
vid Norrtorp inom Kumla kommun och att efterlevnaden av dessa fortlöpande
kontrolleras i enlighet med vad i motionen anförts,

10. att riksdagen hos regeringen begär ett program för sänkning av
tungmetallhalterna i avloppsreningsverkens slam till en nivå där allt sådant
slam blir tjänligt för jordbruksändamål.

I motion 1984/85:2576 av Karin Ahrland (fp) yrkas att riksdagen begär att
regeringen låter utvärdera tillämpningen av 1979 års renhållningslag och
därför återkommer till riksdagen med de förslag till ändringar som kan visa
sig påkallade.

I motion 1984/85:2583 av Lisbet Calner m. fl. (s) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om en höjning
av såväl bilskrotningspremie som avgift.

JoU 1984/85:35

I motion 1984/85:2591 av Lars Ernestam och Börje Stensson (båda fp)
yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkandena 1 och 3-6),

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en särskild
arbetsgrupp bör tillsättas med uppgift att utreda de administrativa och
ekonomiska frågorna kring en avveckling av PCB-utrustning,

3. att riksdagen som sin mening ger till känna vad som anförs i motionen
om styrmedel för hantering av spillolja och bilbatterier,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om vidgning av bilskrotningsförordningen och utvidgning
av restriktioner för hantering av freoner,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om bättre lagstiftning på återvinningsområdet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om SAKAB:s arbetsuppgifter.

I motion 1984/85:2592 av Bertil Fiskesjö (c) yrkas att riksdagen beslutar att
hos regeringen begära att naturvårdsverket får i uppdrag att utarbeta
gränsvärden för tungmetaller i rötslam på det sätt som angetts i motionen.

I motion 1984/85:2620 av Rosa Östh m. fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar att hos regeringen begära initiativ och åtgärder som främjar en ökad
insamling av aluminiumburkar.

Gällande ordning

I det följande lämnas en sammanfattning av de lagrum och bestämmelser
som reglerar hanteringen av avfallsfrågor. Det är kommunerna som har det
huvudsakliga ansvaret för medborgarnas hälsoskydd och för avfallshanteringen.

Enligt hälsoskyddslagen (1982:1080) skall kommunen svara för
hälsoskyddet inom kommunen och verka för åtgärder för att hindra
uppkomsten av sanitära olägenheter och för att undanröja sådana olägenheter.

Regler för avfallshantering återfinns bl. a. i renhållningslagen
(1979:596). Enligt lagen har kommunerna renhållningsmonopol på hushållsavfall
m. m. Regeringen får föreskriva att även annat avfall skall falla under
en kommuns renhållningsmonopol. I bilagor till renhållningsförordningen
(1979:904) finns förteckningar över de kommuner där renhållningsmonopolet
utvidgats till att omfatta även pappersavfall (tidningar m. m., bil.
1) resp. miljöfarligt avfall (bil 2). Enligt det förslag till lag om kemiska
produkter (prop. 1984/85:118) som nyligen förelagts riksdagen föreslås att
kommunernas renhållningsmonopol utvidgas till att gälla även miljöfarligt
avfall.

Bestämmelser om tillståndsgivning och tillsyn när det gäller miljöfarlig
verksamhet lämnas i miljöskyddslagen (1969:387).

Lagen om hälso-och miljöfarliga varor (1973:329) och tillhö -

JoU 1984/85:35

rande kungörelse (1973:334) reglerar hanteringen av miljöfarligt avfall.
Enligt förordningen om miljöfarligt avfall (1975:346) räknas som miljöfarligt
avfall bl. a. PCB-haltigt avfall och oljeavfall. Särskilda regler ges
för transport, utförsel och slutligt omhändertagande av miljöfarligt avfall.
Endast Svensk Avfallskonvertering AB (SAKAB) eller den som har särskilt
tillstånd får exportera eller slutligt omhänderta miljöfarligt avfall. När
miljöfarligt avfall ingår som beståndsdel i hushållsavfall omfattas det inte av
reglerna i förordningen om miljöfarligt avfall.

Lagen om kemiska produkter som nämnts ovan har föreslagits
ersätta lagen om hälso- och miljöfarliga varor.

I miljöskyddslagen (1969:387) och hälsoskyddslagen
(1982:1080) lämnas bestämmelser för bl. a. avloppsvatten.

Genom lagen om återvinning av dryckesförpackningar av
aluminium (1982:349) och förordningen om avgift vid införsel
av aluminiumburkar (1983:847) har ett pantsystem inrättats för ölburkar
m. m. Ett monopolföretag har på vissa villkor fått regeringens tillstånd att
ha hand om pantsystemet. Syftet med pantsystemet är att säkerställa att
minst 75 % av sålda burkar samlas in för att tjäna som råvara vid tillverkning
av nya burkar.

Bilskrotningslagen (1975:343) och bilskrotningsförordninge
n (1975:348) syftar till att få till stånd en effektiv organisation för att ta hand
om och skrota utrangerade bilar. Bilskrotare auktoriserade enligt lagen och
kommuner med mottagningsställe för skrotbilar har enligt lagen monopol på
att utfärda skrotningsintyg. Enligt lagen utgår en premie (300 kr.) för
skrotade bilar. Kostnaderna för skrotningspremier m. m. utgår ur bilskrotningsfonden
som finansieras genom en skrotningsavgift (250 kr.) på nya
bilar.

Utskottet

Utskottet behandlar i detta sammanhang ett antal motioner som väckts
under allmänna motionstiden i januari 1985 och som handlar om skilda
avfallsfrågor. Motionsyrkandena behandlas under följande huvudrubriker:
Återvinning och återanvändning. Avfallshanteringens miljörisker och Sopmajor
i skärgården.

Återvinning och återanvändning

I det följande behandlas motioner om ny avfallsstrategi för återvinning,
återanvändning och sortering vid källan, dryckesemballage, pappersavfall,
bilskrotningslagen och renhållningslagen.

JoU 1984/85:35

Ny avfallsstrategi för återvinning, återanvändning och sortering vid källan

Riksdagen fattade år 1975 beslut om olika åtgärder som syftade till ökad
återvinning och bättre omhändertagande av avfall (prop. 1975:32, JoU
1975:10, rskr. 1975:161). Därvid antogs vissa principer för avfallshanteringen.
Bl. a. betonades att avfall är en resurs som i största möjliga utsträckning
skall återvinnas (återvinningsprincipen). Samtidigt formulerades principen
om att producenten bör ta ansvar för att avfall som omedelbart eller på sikt
uppkommer av en produktion kan tas om hand på ett från miljö-och
resurssynpunkt riktigt sätt. Under de gångna åren har utskottet haft
anledning att vid upprepade tillfällen framhålla giltigheten av 1975 års beslut.

I fyra motioner diskuteras olika aspekter på avfallshanteringens inriktning.
Motionärerna framför yrkanden om åtgärder för att förverkliga 1975
års riksdagsbeslut om återvinning och återanvändning.

I motion 1393 av Pär Granstedt m. fl. (c) erinras om att ett antal storskaliga
avfallshanteringsanläggningar med utrustning för utsortering av återvinningsbart
material byggts upp. Erfarenheterna av dessa är dock dåliga och
motionärerna pekar på såväl tekniska som ekonomiska problem. Stigande
energipriser har gjort att förbränning för uppvärmning alltmer slagit igenom
som den mest attraktiva formen för återvinning. Motionärerna anser att såväl
ekonomiska som energi-och miljöskäl talar för en avfallshantering som i
första hand är inriktad på återanvändning av bruksföremål och förpackningar,
i andra hand återvinning och först i sista hand på förbränning och
energiframställning. Motionärerna yrkar att en avfallsstrategi, baserad på
återanvändning och återvinning samt avfallssortering vid källan, snarast
utarbetas (yrkande 1) och att i avvaktan på denna inga nya sopförbränningsanläggningar
får byggas (yrkande 2).

Även i motion 2034 av Einar Larsson m. fl. (c) framhålls behovet av en ny
avfallspolitik till vägledning för kommunerna. Motionärerna betonar att
forskning och teknikutveckling gått snabbt och att de riktlinjer som angavs
för tio år sedan i många avseenden är föråldrade. I motionen begärs (yrkande
1) en utredning om riktlinjer för avfallshanteringen. Denna bör särskilt
klarlägga vilka åtgärder som behöver vidtas för att ett källsorteringssystem
skall kunna komma till stånd. Utredningen bör också särskilt uppmärksamma
dioxinproblemet.

I motion 2053 av Lars Werner m. fl. (vpk) framförs liknande synpunkter
och krav (yrkande 2). I denna motion yrkas också att riksdagen hos
regeringen hemställer om åtgärder som syftar till att återvinningsmöjligheterna
tas till vara redan när en produkt tillverkas och att man internationellt
verkar för samma hänsynstagande (yrkande 1).

Lars Ernestam och Börje Stensson (båda fp) framhåller i motion 2591 att
det regelsystem som i dag finns i renhållningslagen inte är tillräckligt som
styrmedel på återvinningsområdet. Motionärerna pekar på att frågan om
återvinning varit uppe till diskussion åtskilliga gånger utan att något påtagligt
hänt och att riksdagens uttalanden 1975 med anledning av proposition

1* Riksdagen 1984185.16sami. Nr 35

JoU 1984/85:35

1975:32 inte har haft avsedd effekt. En genomgripande utredning krävs
(yrkande 5) med uppgift att utreda frågan om en bättre lagstiftning på
återvinningsområdet.

Utskottet vill för sin del framhålla följande. Utskottet har inhämtat att
hushållsavfallet uppgår till 2,5 miljoner ton årligen. 40 % av detta bränns i det
tjugotal avfallsförbränningsanläggningar som finns i landet. Industriavfallet
uppgår till ca 4,5 miljoner ton och av detta bränns endast en mindre del. De
förbränningsanläggningar som finns i dag utnyttjar så gott som uteslutande
oseparerat avfall.

Utskottet instämmer med motionärerna om att den grundläggande
principen när det gäller hantering av avfall måste vara återvinning och
återanvändning. Förbränning av avfall bör tillämpas endast om avfallet icke
kan återvinnas på annat sätt. Detta är angeläget av såväl resurs-som
miljöskäl. Förbränning bör inte ske om den innebär miljörisker.

För att åstadkomma en effektiv återvinning ställs krav på avfallshanteringen
i alla led, på såväl producenten och hushållen som på avfallshanteringsanläggningarna.
En viktig förutsättning för rationell sophantering är ett
fungerande sopsorteringssystem. Stora ansträngningar görs ute i kommunerna
för att få fram lämpliga insamlings- och sopsorteringssystem. Dessa anses
fungera tillfredsställande när det gäller papper och i ökande utsträckning
även när det gäller returglas. Många kommuner har också med hjälp av de
investeringsbidrag som tidigare utgått byggt sopsepareringsanläggningar för
att möjliggöra återvinning av material eller energi. En utvärdering av dessa
anläggningar pågår för närvarande i samarbete mellan Svenska renhållningsföreningen
och naturvårdsverket (DRAV - Driftstudie Avfallshantering).
Enligt vad utskottet erfarit kan en slutrapport väntas föreligga inom kort.

I proposition 1984/85:120 om riktlinjer för energipolitiken som nyligen
förelagts riksdagen framhålls att förbränning är ett rationellt sätt att bli av
med sopor så länge som det inte är praktiskt eller ekonomiskt försvarbart att
återvinna det material som ingår i avfallet. Tillräckligt miljö vänlig förbränningsteknik
anges som en förutsättning för att utnyttja avfallet som
energikälla.

Naturvårdsverket bedömer avfallshanteringen och återvinningen som ett
av de stora problemområdena och har aviserat en handlingsplan för att
påskynda arbetet inom detta område. Inom jordbruksdepartementet överväger
man, enligt vad utskottet erfarit, att göra en bred översyn av de problem
som är förknippade med sopsortering, återvinning och återanvändning.

Vad utskottet anfört är ägnat att i allt väsentligt tillgodose de yrkanden
som framställs i motionerna. Utskottet finner därför inte anledning att
föreslå riksdagen några ytterligare åtgärder.

Utskottet får anledning att återkomma till dioxinproblemet i samband med
behandlingen av avfallshanteringens miljörisker i det följande.

JoU 1984/85:35

Dryckesemballage

I motion 2053 av Lars Werner m.fl. (vpk) framhålls det angelägna i att
aluminiumburkarna inte slår ut returflaskorna och att ett återglassystem
införs i enlighet med riksdagens beslut 1983. Enligt motionärerna skall
förpackningspolitiken utgå från vad som är bäst från resurs- och miljösynpunkt
men även beredskaps- och industripolitiska synpunkter bör vägas in. I
beredskapen bör ingå att de två enda glasbruk som tillverkar flaskor,
Hammar och Limmared, skall behållas (yrkande 8).

I motion 2620 begär Rosa Östh m. fl. (c) att åtgärder vidtas för att främja
en ökad insamling av aluminiumburkar. Motionärerna anser inte att
insamlingen fungerar tillfredsställande, särskilt inte när det gäller skadade
burkar.

Utskottet får med anledning av motionsyrkandena anföra följande.

Riksdagen har i olika sammanhang uttalat att dryckesemballage i form av
glasflaskor eller plåtburkar i största möjliga mån bör tillhandahållas som
returvara.

Våren 1983 riktades ett tillkännagivande till regeringen om återtagning av
vin- och spritbuteljer. Utskottet förordade efter att ha inhämtat yttrande från
näringsutskottet att det fortsatta arbetet för ökad återvinning av vin-och
spritbuteljer inriktades på att införa ett återglassystem. Systemet skulle syfta
till att minska hushållsavfallet och att utnyttja tomglaset som råvara inom
glasindustrin. Detta skulle vara av intresse från såväl industri- som sysselsättningssynpunkt.
Ett återglassystem skulle vara fördelaktigt eftersom en stor
del av vin- och spritförsäljningen sker i engångsflaskor. Ett viktigt inslag i ett
sådant system måste vara att allmänhetens återlämning underlättas. Återglassystemet
skulle även innebära möjligheter för allmänheten att göra sig av
med annat förpackningsglas i samband med pantlösen av vin- och spritbuteljer.
Utskottet framhöll också att en förhöjd pant för returglas borde
övervägas i sammanhanget (JoU 1982/83:39, rskr.36).

Enligt vad som kommit utskottet till del har insamling av återglas med
framgång prövats på flera orter i landet. PLM har gjort vissa nyinvesteringar i
glasbruket i Hammar för att kunna ta emot återglaset.

Utskottet har erfarit att förhandlingar pågår angående införande av ett
återglassystem och utgår från att regeringen i samråd med berörda intressenter
nu förbereder åtgärder för att förverkliga tidigare riksdagsbeslut.

Enligt vad som upplysts av Systembolaget har en höjning av panten år 1982
från 50 öre till 1 kr. på returglasen väsentligen ökat återtagningen av vin- och
sprit buteljer. Ett arbete pågår sedan många år i bryggeribranschen för att ta
fram ett nytt returglas som skulle kunna effektivisera returglashanteringen.
Utskottet vill slutligen framhålla att de inhemska glasbruken är en nödvändig
förutsättning för såväl retur-som återglashanteringen.

Beträffande aluminiumburkarna vill utskottet erinra om att riksdagen år
1982 godkände ett pantsystem för sådana burkar (prop. 1981/82:131, JoU
1981/82:32). Ett insamlingsmål sattes upp. Det baserades på att en insam -

Joll 1984/85:35

lingsvolym om 75 % av antalet sålda burkar skulle uppnås år 1985. Enligt vad
utskottet erfarit beräknas målet vara uppnått under året. En redovisning
skall då ske och systemet utvärderas. Frågan om särskilda insamlingssystem
för skadade burkar kommer då också att beröras. Genom en överenskommelse
tas för övrigt redan nu skadade burkar emot av flertalet butiker och
bryggerier.

Utskottet finner, med hänvisning till vad som anförts, inte anledning att
föreslå riksdagen några ytterligare åtgärder med anledning av nu aktuella
motioner.

Pappersavfall

I motion 2053 av Lars Werner m. fl. (vpk) begärs att det skall göras en
kontroll om 1983 års mål för pappersinsamling har förverkligats (yrkande 6).
Enligt motionärerna har returpapper allteftersom sopförbränningsanläggningarna
byggts ut börjat användas som bränsle i stället för som fiberråvara. I
motionen yrkas också om åtgärder för att förhindra att returpapperet eldas
upp.

Utskottet vill anföra följande.

Riksdagens avfallsbeslut år 1975 innefattade även obligatorisk insamling
av bl. a. tidningspapper. Med hänvisning till bristen på skogsråvara och
behovet av att spara energi framhöll utskottet det angelägna i att ta till vara
pappersavfall för att användas som råvara vid framställning av papper och
papp.

Frågan om pappersinsamlingen har under en följd av år varit föremål för
riksdagens uppmärksamhet såväl genom motioner som genom frågor och
interpellationer.

Då frågan senast behandlades (JoU 1984/85:6) fann utskottet att det mål
som riksdagen satte upp år 1975 i stor utsträckning infriats och att
insamlingen fungerade tillfredsställande.

Det förhållandet att energipriserna stigit och att pappersindustrin betalar
otillräckligt för returpapperet har enligt vad utskottet erfarit lett till att
kommunerna i viss utsträckning börjat använda returpapper som bränsle.
Såväl industrin som kommunerna har ett ansvar för att returpapperet i första
hand återanvänds och inte eldas upp. Det ankommer på kommunen att
garantera massaindustrin kontinuerliga leveranser. En förutsättning för
detta är att pappersbruken köper returpapperet till priser som motsvarar
kommunernas insamlingskostnader. Utskottet utgår från att berörda parter i
samförstånd skall komma till sådana överenskommelser att returpapperet får
avsedd användning inom massaindustrin. Då frågan också är föremål för
fortlöpande uppmärksamhet från regeringens sida finner utskottet inte
anledning att föreslå riksdagen några ytterligare åtgärder. Motionen avstyrks.

JoU 1984/85:35

Bilskrotningslagen

I motion 2583 konstaterar Lisbet Calner m. fl. (s) att bilskrotningssystemet
inte längre fungerar och att detta beror på att skrotningspremien är för låg.
300 kr. utgör inte längre någon lockelse att lämna gamla bilar till skrot. I
stället blir avregistrerade bilar stående i naturen och skräpar ner. Motionärerna
anser att en höjning av bilskrotningspremien och av avgiften till
bilskrotningsfonden åter skulle göra det intressant att lämna skrotbilar till
auktoriserade bilskrotare.

I motion 2591 begär Lars Ernestam och Börje Stensson (båda fp) att
bilskrotningslagstiftningen också skall omfatta hushållsmaskiner (yrkande
4).

Utskottet vill anföra följande.

Motioner angående ändringar i bilskrotningssystemet behandlades av
utskottet senast hösten 1984 (JoU 1984/85:6). De avstyrktes då med hänvisning
till att frågan var föremål för överväganden i olika instanser.

Statskontoret har lagt fram en utredning om ändrade regler för bilskrotning
(Statskontorets skriftserie 1984:14). Där föreslås bl. a. höjda skrotningspremier.
Förslaget har remissbehandlats och bereds i jordbruksdepartementet.
En utredning inom kommunikationsdepartementet behandlar
(Dir. 1984:47) frågan om avställningsinstitutet och väntas komma med sina
förslag inom kort.

I samband med den bredare översyn av återvinningsfrågorna som man för
närvarande överväger inom jordbruksdepartementet avser man att även
behandla de problem som är förknippade med hanteringen av utrangerade
hushållsmaskiner.

Som framgår av det anförda är såväl bilskrotningsfrågan som frågan om
hanteringen av utrangerade hushållsmaskiner föremål för överväganden
inom regeringskansliet. Utskottet finner det lämpligt att avvakta dessa och
avstyrker därför motionerna.

Renhållningslagen

I motion 2576 av Karin Ahrland (fp) begärs att en utvärdering skall göras
av renhållningslagens tillämpning ute i kommunerna. Hon hänvisar till
allmänhetens klagomål på onödig byråkrati när det gäller sophämtning och
till olikheter mellan kommunerna när det gäller dispensgivning främst
beträffande lantbruk och fritidshus. Motionären framhåller att återanvändningsaspekter
bör beaktas vid översynen. Därmed skulle ett källsorteringssystem
kunna uppmuntras.

Utskottet vill anföra följande. När renhållningslagen antogs betonades det
angelägna i att kommunerna vid planeringen av renhållningen verkligen
beaktar möjligheten att återvinna och nyttiggöra avfallet. För att inte riskera
att hushållsavfall hamnar i naturen eller på andra olämpliga ställen har kravet
på obligatorisk sophämtning varit ganska stort ute i kommunerna. Utskottet

JoU 1984/85:35

har dock erfarit att sophämtningssystemet, med mycket få undantag,
fungerar tillfredsställande och att kommunerna tar hänsyn till de önskemål
de enskilda hushållen kan ha. Utskottet finner inte anledning att föreslå
riksdagen att vidta några åtgärder med anledning av motionsyrkandet. Vad
motionären anför om källsorteringssystem har behandlats under den rubriken.

Avfallshanteringens miljörisker

Motionsyrkanden rörande miljöfrågor behandlas i det följande under
rubrikerna Rökgaser vid sopförbränningsanläggningar, Miljöfarligt avfall
(under denna rubrik behandlas också motioner som rör SAKAB), Tungmetaller
i avloppsslam och Inventering av soptippar. Miljöfarliga batterier
behandlas i samband med proposition 1984/85:118 om kemikaliekontroll.

Rökgaser vid sopförbränningsanläggningar

Oron för dioxinernas giftighet och krav på åtgärder för att komma till rätta
med miljö-och hälsorisker i samband med rökgasutsläpp vid sopförbränningsanläggningar
tas upp i tre motioner. Berit Löfstedt och Inge Carlsson
(bådas) påpekar i motion 883 att det är bra att dioxinets miljö- och
hälsorisker i samband med rökgasutsläppen har uppmärksammats men
framhåller att dioxiner också kan uppkomma på annat sätt. Eftersom
kunskaperna om dioxinets uppkomst och spridning är bristfälliga kräver de
att en bred analys av dioxinriskerna skall göras.

I motion 2026 av Börje Hörnlund och Olof Johansson (båda c) begärs att
riksdagen uttalar sig för ökade resurser till forskning angående dioxiners
verkningsmekanism och toxicitet (yrkande 2) och att åtgärder vidtas för att
stimulera teknisk utveckling inom rökgasreningsområdet (yrkande 3). I
samma motion begärs en kartläggning av ”dioxinutsläppen” från samtliga
avfallsförbränningsanläggningar som är i drift i dag (yrkande 1). Motionärerna
framhåller att de mätningar av dioxiner i rökgasutsläppen som hittills
gjorts har utförts på ett fåtal intrimmade anläggningar i sannolikt optimerade
lägen. Därför behövs kompletterande mätningar för att få kunskaper om hur
utsläppssituationen är i daglig drift.

I motion 2053 av Lars Werner m. fl. (vpk) framställs ett liknande krav
(yrkande 4). Där framhålls dessutom att mätningarna skall analyseras och
redovisas öppet. I motion 2053 framställs också krav på att betryggande
gränsvärden sätts upp för anläggningarnas rökgasutsläpp och att värdena
fortlöpande kontrolleras (yrkande 5). Motionärerna kräver stopp för ytterligare
sopförbränningsanläggningar tills riskerna med utsläpp av dioxiner och
dibensofuraner blivit fullständigt klarlagda (yrkande 3).

Även i motion 1393 (c) ställs krav på stopp för nya anläggningar tills en
avfallsstrategi har fastställts (yrkande 2).

JoU 1984/85:35

Utskottet vill anföra följande.

Problemen med dioxinutsläpp m. m. har nyligen varit föremål för frågor i
riksdagen (den 11 november 1984 och den 15 januari 1985). Därvid har
jordbruksministern framhållit att han ser mycket allvarligt på dioxinfrågan.
Han har framhållit att en omfattande forsknings- och utredningsverksamhet
pågår, både inom och utom landet, och att naturvårdsverket följer detta
arbete. Han pekar vidare på att kraven skärpts när det gäller rökgasutsläppen
från sopförbränningsanläggningar och att utsläppsmängderna är så små att
risker för människors hälsa eller andra miljöstörningar inte behöver befaras
om anläggningarna sköts väl. Med hänsyn till att ofullständigheter i
kunskapsunderlaget föreligger framför allt vad gäller själva bildningen av
dioxiner och dibensofuraner vid förbränningsprocessen är det enligt jordbruksministerns
mening nödvändigt att forsknings- och utredningsverksamheten
fortsätter.

Miljöriskerna i samband med avfallsförbränning bevakas på olika sätt. Ett
omfattande forsknings- och utredningsarbete - såväl i Sverige som utomlands
- bedrivs rörande dioxiners och dibensofuraners uppkomst och åtgärder för
att komma till rätta med dessa gifter.

När det gäller anläggningar i drift kan bättre rökgasreningsmetoder och
förbättrad förbränningsteknik väsentligen minska utsläppen. Detta i förening
med skärpta gränsvärden gör att utsläppen bör kunna bli så små att de
enligt statens naturvårdsverk för närvarande inte behöver innebära någon
risk för miljö och hälsa.

Statens naturvårdsverk räknar med att under år 1985 kunna presentera ett
handlingsprogram för övervakning och minskning av miljö- och hälsorisker i
samband med avfallsförbränning. Verket avser bl. a. att tillsätta en särskild
grupp med representanter förutom från verket, fiskeristyrelsen, livsmedelsverket
och socialstyrelsen.

Prövning för nya anläggningar sker enligt miljöskyddslagen. Miljökraven
vid tillståndsprövningen av sådana anläggningar har successivt skärpts. Det
ankommer på prövningsmyndigheten att fastställa gränsvärden. Det åligger
tillsynsmyndigheterna, också enligt miljöskyddslagen, att föreskriva erforderliga
kontroller av rökgaser från avfallsförbränningsanläggningar. Kontrollresultaten
är offentliga.

Naturvårdsverket har på uppdrag av koncessionsnämnden för miljöskydd
gjort en utredning av dioxin- och dibensofuranutsläppen från avfallsförbränningsanläggningar
i anslutning till prövning av en ny anläggning i Huddinge.
Verket anser att man i avvaktan på forsknings- och utredningsresultat inte
bör ge tillstånd till nya avfallsförbränningsanläggningar.

Miljöaspekterna vid förbränning av avfall har också behandlats i propositionen
Riktlinjer för energipolitiken (1984/85:120) som nyligen förelagts
riksdagen. Med hänvisning till att en viss osäkerhet råder om vilka villkor
som skall gälla i framtiden föreslås att naturvårdsverket och energiverket
skall få i uppdrag att klarlägga vilka utsläppskrav som bör gälla vid

JoU 1984/85:35

förbränning av avfall. Vidare framhålls att en förutsättning för att avfall skall
kunna utgöra en användbar energiresurs är tillgång till miljövänlig förbränningsteknik.
Miljökraven tas också upp i propositionen Program mot
luftföroreningar och försurning (1984/85:127) som nyligen behandlats av
utskottet (JoU 1984/85:28). Där framhålls att förbränning av hushållsavfall
kan accepteras endast om långtgående krav ställs på rening av utsläppen.

Utskottet ser, liksom motionärerna, med stort allvar på dioxinriskerna.
Utskottet har tidigare framhållit sopförbränningens miljörisker och att
avfallet inte bör eldas om detta innebär risker för miljö och hälsa. Med
hänsyn till det intensiva forsknings- och utvecklingsarbete som pågår, den
förbättrade situationen när det gäller befintliga anläggningar och de mycket
skärpta tillståndskraven finner utskottet det emellertid inte nödvändigt att
för närvarande föreslå riksdagen några ytterligare åtgärder.

Miljöfarligt avfall

I flera motioner diskuteras olika aspekter på PCB-hanteringen och
verksamheten vid Svensk Avfallskonvertering AB (SAKAB).

PCB

I motion 2013 av Kerstin Ekman (fp) begärs att en arbetsgrupp snarast
tillsätts för att utreda möjligheten att använda alternativa processer för
destruktion av PCB. Motionären anser dels att SAKAB:s kapacitet är
otillräcklig, dels att det är troligt att det finns bättre metoder än de som
används vid SAKAB. Hon pekar på goda resultat med plasmateknik, en
metod som utvecklats av SKF Steel Engineering AB.

I motion 2591 av Lars Ernestam och Börje Stensson (båda fp) framhålls att
PCB är en så allvarlig miljörisk att alla tänkbara åtgärder måste vidtas för att
avveckla bruket av PCB men att detta är mycket kostsamt. För bara statens
vattenfallsverk skulle det kosta tiotals miljoner att byta ut PCB-haltig
utrustning. En sådan kostsam avveckling kräver god planläggning. Motionärerna
kräver därför att en särskild arbetsgrupp tillsätts med uppgift att utreda
de administrativa och ekonomiska frågorna kring en avveckling av PCButrustning
(yrkande 1).

Utskottet får med anledning av motionsyrkandena anföra följande.

Utskottet framhöll hösten 1984 (JoU 1984/85:6) ”vikten av att utmönstringen
av PCB-haltigt material fortgår och att en plan fastställs härför.
Riskerna med förbränning av olika produkter bör fortlöpande undersökas.”
Med hänvisning till att man inom regeringen och berörda myndigheter följer
utvecklingen på området avstyrktes då motioner med liknande innehåll som
de nu aktuella.

Inom naturvårdsverket pågår ett utredningsarbete i samarbete med
SAKAB och Svenska elverksföreningen angående avvecklingen av PCB -

JoU 1984/85:35

haltig utrustning. Enligt vad utskottet erfarit beräknas en avvecklingsplan
föreligga till sommaren. Den skall omfatta såväl tekniska och ekonomiska
som tidsmässiga aspekter. Någon ytterligare riksdagens åtgärd synes därför
för närvarande icke påkallad. Motionerna avstyrks.

Svensk avfallskonvertering AB (SAKAB)

SAKAB:s verksamhet och organisation är föremål för fyra motioner.

I motion 1408 av Margit Sandéhn m.fl. (s) begärs en kampanj för
omhändertagande av miljöfarligt avfall. Eftersom avgiftsbeläggningen hos
SAKAB gör att avfallet kan komma i avlopp och soptippar bör avgiftsbefrielse
som ett inslag i kampanjen övervägas.

I motion 1411 pekar Anders Svärd (c) på att transporter av miljöfarligt
avfall sker säkrast på järnväg. Industrispåret till SAKAB i Norrtorp kommer
enligt uppgift att byggas under 1985. Motionären framhåller att förberedelser
pågår för en uppsamlingsanläggning för ”mellanlagring” av PCB-haltigt
avfall i Ranstad och där saknas industrispår.

Enligt motionen bör även SAKAB :s regionala anläggningar för uppsamling
av avfall ha tillgång till industrispår.

I motion 2053 av Lars Werner m.fl. (vpk) begärs (yrkande9) att
betryggande gränsvärden skall föreskrivas vid den slutliga prövningen av de
tillåtna utsläppen från SAKAB:s anläggning i Norrtorp och att efterlevnaden
av gränsvärdena fortlöpande kontrolleras.

Lars Ernestam och Börje Stensson (båda fp) tar i motion 2591 upp
SAKAB:s organisation och verksamhetsinriktning. Motionärerna framhåller
att företaget i enlighet med proposition 1975:32 borde vara en paraplyorganisation
för återvinnings-och destruktionsaktiviteter. Företaget skall
vidare koncentrera sina uppgifter till destruktion och lagring av miljöfarligt
avfall och inte konkurrera på insamlings- och transportsidan vilket man enligt
motionärerna nu gör (yrkande 6). I motionen begärs också åtgärder för ett
bättre omhändertagande av miljöfarliga produkter som spillolja och bilbatterier
(yrkande 3).

Utskottet vill anföra följande.

Utskottet behandlade verksamheten vid SAKAB senast hösten 1984
(JoU 1984/85:6). Utskottet redogjorde då för 1975 års beslut om att inrätta
ett behandlingsföretag (SAKAB) och för verksamheten vid de olika
SAKAB-anläggningarna i landet. Beträffande de allmänna förutsättningarna
för verksamheten och miljöskyddskontrollen hänvisas till det betänkandet.

Utskottet vill betona att det ankommer på SAKAB att ta ställning till
frågan om industrispår. Frågan torde ha visst samband med om tillstånd
beviljas för mellanlagring av PCB-avfall i Ranstad. I och med att SAKAB:s
centrala anläggning tagits i drift och att kommunerna bygger ut insamlingen
av miljöfarligt avfall förbättras successivt förutsättningarna för ett miljörik -

JoU 1984/85:35

tigt omhändertagande. När det gäller transporter av miljöfarligt avfall är det
enligt utskottets mening angeläget att undvika omlastningar.

Med anledning av de synpunkter och krav som förts fram när det gäller
SAKAB:s organisation vill utskottet erinra om följande. SAKAB:s ansvarsområde
är angivet i 1975 års riksdagsbeslut och verksamheten är auktoriserad
genom förordningen om miljöfarligt avfall (1975:346). Bolaget leds av en
styrelse. Denna är ansvarig för att verksamheten bedrivs på ett regelrätt och
ändamålsenligt sätt.

Beträffande gränsvärden för utsläppen från SAKAB:s anläggning i
Norrtorp är verksamheten där för närvarande föremål för prövning i
koncessionsnämnden. Det ankommer på nämnden att meddela erforderliga
föreskrifter. Verksamheten är också på olika sätt föremål för kontroll.
Utskottet finner med anledning av vad som anförts ovan om SAKAB inte
anledning att föreslå riksdagen några åtgärder och avstyrker motionsyrkandena
i fråga.

Spillolja

I motion 2591 yrkande 3 begärs åtgärder för ett bättre omhändertagande
av miljöfarliga produkter som spillolja och batterier. Spillolja räknas som
miljöfarligt avfall och skall omhändertas enligt de regler som gäller för detta.
Det är således inte tillåtet att elda spillolja och det ankommer på tillsynsmyndigheterna
att se till att bestämmelserna följs. Utskottet finner med
anledning härav inte anledning att vidta några åtgärder och avstyrker
motionen.

Utskottet får anledning att återkomma till frågan om bilbatterier i
samband med behandlingen av proposition 1984/85:118 om kemikaliekontroll.

Tungmetaller i avloppsslam

I motion 2053 av Lars Wemer m. fl. (vpk) begärs (yrkande 10) ett program
för sänkning av tungmetallhalterna i avloppsreningsverkens slam så att allt
sådant slam blir tjänligt för jordbruksändamål. Motionärerna framhåller att
det inte är någon bra lösning att hälften av slammet kommer på tippen när det
kunde användas som jordförbättringsmedel. De insatser som behövs nu är
mindre av typen ny reningsutrustning och mera av förbättring av tillverkningsprocesser.

I motion 2592 ställer Bertil Fiskesjö (c) krav på att gränsvärden för
tungmetaller i rötslam skall utarbetas. Han anser nu gällande värden
föråldrade. Hittills använda mätmetoder har inte tagit hänsyn till markens
sammansättning och nederbördens surhetsgrad.

Utskottet vill för sin del anföra följande.

Utskottet behandlade frågan senast hösten 1984 (JoU 1984/85:6) och

JoU 1984/85:35

framhöll då dels kommunernas ansvar för avloppsfrågorna, dels att situationen
när det gäller avskiljning av tungmetallerna hade förbättrats. Utskottet
hänvisade också till att naturvårdsverket följde frågan och avsåg att se över
gällande råd och anvisningar.

Enligt vad som kommit utskottet till del har naturvårdsverket tagit fram ett
åtgärdsprogram för att åstadkomma en sänkning av tungmetallhalterna i
avloppsslammet. Detta innehåller bl. a. alternativa åtgärder för att begränsa
kadmiumspridning, en översyn av gränsvärden för tungmetaller, överläggningar
med tillverkarna av fällningskemikalier om möjligheterna att sänka
tungmetallhalten och förbättring av varudeklarationen på fällningskemikalier.
Verket räknar med att nya råd och anvisningar skall vara färdiga till
sommaren. Resultatet av naturvårdsverkets program bör enligt utskottet
avvaktas innan ytterligare åtgärder vidtas. Motionerna avstyrks.

Inventering av soptippar

I motion 2032 begär Maj-Lis Landberg m.fl. (s) att en riksomfattande
inventering av nedlagda soptippar skall genomföras. Enligt vad utskottet
inhämtat pågår en sådan inventering som motionärerna begär för närvarande
ute i kommunerna. Materialet kommer att sammanställas och utvärderas av
länsstyrelserna och naturvårdsverket. Detta arbete beräknas vara slutfört
under innevarande år.

Motionens syfte synes härigenom tillgodosett. Yrkandet avstyrks.

Sopmajor i skärgården

Jan-Eric Virgin (m) pekar i motion 1092 på att de statliga bidragen till
kommunerna för sopmajor i skärgården har upphört och därmed också
möjligheten att få driftbidrag från landstingen. Detta kan enligt motionären
leda till att kommunernas vilja att vidmakthålla det nuvarande effektiva
renhållningssystemet undergrävs. Med hänvisning till detta och den omfattande
båtturismen i skärgården och dess stora betydelse för friluftslivet och
sysselsättningen kräver motionären åtgärder i syfte att stödja kommunernas
renhållning i skärgården.

Utskottet inser att båtturismen förorsakar skärgårdskommunerna utgifter
för sophantering. Å andra sidan innebär turismen också inkomster för
skärgården. Utskottet erinrar om att det åligger kommunerna att ansvara för
renhållningen och finner därför inte anledning att föreslå riksdagen någon
åtgärd. Motionen avstyrks.

JoU 1984/85:35

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ny avfallsstrategi

att riksdagen lämnar utan ytterligare åtgärd

a) motion 1984/85:1393 yrkandena 1 och 2,

b) motion 1984/85:2034 yrkande 1,

c) motion 1984/85:2053 yrkandena 1 och 2,

d) motion 1984/85:2591 yrkande 5,

2. beträffande dryckesemballage

att riksdagen lämnar utan ytterligare åtgärd

a) motion 1984/85:2053 yrkande 8,

b) motion 1984/85:2620,

3. beträffande pappersavfall

att riksdagen lämnar motion 1984/85:2053 yrkande 6 utan ytterligare
åtgärd,

4. beträffande bilskrotningslagen
att riksdagen avslår

a) motion 1984/85:2583,

b) motion 1984/85:2591 yrkande 4,

5. beträffande översyn av renhållningslagen
att riksdagen avslår motion 1984/85:2576,

6. beträffande rökgaser vid sopförbränningsanläggningar
att riksdagen lämnar utan ytterligare åtgärd

a) motion 1984/85:883,

b) motion 1984/85:2026 yrkandena 1, 2 och 3,

c) motion 1984/85:2053 yrkandena 3, 4 och 5,

7. beträffande PCB-avfall
att riksdagen avslår

a) motion 1984/85:2013,

b) motion 1984/85:2591 yrkande 1,

8. beträffande SAKAB.s verksamhet

att riksdagen lämnar utan ytterligare åtgärd

a) motion 1984/85:1408,

b) motion 1984/85:1411,

c) motion 1984/85:2053 yrkande 9,

d) motion 1984/85:2591 yrkande 6,

9. beträffande spillolja

att riksdagen avslår motion 1984/85:2591 yrkande 3 i motsvarande
del,

10. beträffande tungmetaller i avloppsslam
att riksdagen avslår

a) motion 1984/85:2053 yrkande 10,

b) motion 1984/85:2592,

JoU 1984/85:35

11. beträffande inventering av soptippar

att riksdagen avslår motion 1984/85:2032,

12. beträffande sopmajor i skärgården

att riksdagen avslår motion 1984/85:1092.

Stockholm den 23 april 1985

På jordbruksutskottets vägnar
HANS WACHTMEISTER

Närvarande:Arne Andersson i Ljung (m), Grethe Lundblad (s), Ove
Karlsson (s), Hans Wachtmeister (m), Gunnar Olsson (s), Sven Eric
Lorentzon (m), Kerstin Andersson (c), Margareta Winberg (s), Jens
Eriksson (m), Åke Selberg (s), Bengt Kronblad (s), Lennart Brunander (c).
Lars Ernestam (fp) och Paul Lestander (vpk).

Reservationer

1. Ny avfallsstrategi (mom. 1 a, b, c och d)

Kerstin Andersson (c). Lennart Brunander (c), Paul Lestander (vpk) och
Lars Ernestam (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Vad utskottet
anfört” och slutar med ”några ytterligare åtgärder” bort ha följande lydelse:

Utskottet har, som nämnts inledningsvis, vid flera tillfällen under de
gångna åren framhållit giltigheten av 1975 års beslut om återvinning och
återanvändning, och att detta måste komma till praktisk tillämpning.
Utskottet vill särskilt framhålla vad som i detta beslut anfördes om
producentens ansvar:

”Ansvar för att det avfall som uppkommer vid produktionen kan tas om
hand på ett ur miljö- och resurssynpunkt riktigt sätt måste i första hand åvila
producenten. Innan produktionen av en vara påbörjas bör det vara känt hur
det avtall som är en följd av själva produktionsprocessen skall behandlas,
liksom hur den färdiga varan skall omhändertas sedan den använts.”

Det är också angeläget att internationellt verka för samma hänsynstagande.

En förutsättning för en rationell, ekonomisk och miljövänlig avfallshantering
är vidare att soporna sorteras vid källan. Behovet av att elda sopor blir
därmed också mindre vilket i sin tur minskar miljöriskerna.

Utskottet instämmer med motionärerna om att forskning och teknikutveckling
gått snabbt och att regelsystem och riktlinjer för avfallshanteringen
delvis är föråldrade och inte tillräckliga som styrmedel.

JoU 1984/85:35

Utskottet anser att en utredning bör tillsättas med uppgift att utreda frågan
om en bättre lagstiftning på återvinningsområdet. Det bör vidare klarläggas
vilka åtgärder som behöver vidtas för att ett källsorteringssystem skall
komma till stånd. Utredningen bör även uppmärksamma dioxinproblemet.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört
med anledning av motionerna 1393, yrkandena 1 och 2,2034 yrkande 1,2053
yrkandena 1 och 2 samt 2591 yrkande 5.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande ny avfallsstrategi
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av

a) motion 1984/85:1393 yrkandena 1 och 2,

b) motion 1984/85:2034 yrkande 1,

c) motion 1984/85:2053 yrkandena 1 och 2,

d) motion 1984/85:2591 yrkande 5,

2. Pappersavfall (mom. 3)

Paul Lestander (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Utskottet
utgår” och slutar med ”Motionen avstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser liksom motionärerna att prisbildningen inom området är
den största anledningen till att returpapperet som fiberråvara kommit i fara.
Därför måste sådana åtgärder vidtas att den kartellbildning som finns mellan
returpapperföretagen hävs. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande pappersavfall

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motion 1984/85:2035 yrkande 6.

3. Bilskrotningslagen (mom. 4 b)

Kerstin Andersson (c), Lennart Brunander (c) och Lars Ernestam (fp)
anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”1 samband
med” och slutar med ”därför motionerna” bort ha följande lydelse:

Utskottet får för sin del framhålla följande. Frågan om ändrade regler för
bilskrotning - bl. a. höjda premier - är, som framgår av redogörelsen,
föremål för överväganden i olika instanser. Utskottet finner det lämpligt att
avvakta dessa och avstyrker därför motion 2583.

Däremot synes frågan om att utvidga bilskrotningslagens tillämpningsom -

JoU 1984/85:35

råde till att omfatta även hushållsmaskiner inte vara föremål för någon
behandling i regeringskansliet. Som framhåtls i motion 2591 bör detta
problem aktualiseras och åtgärder vidtas. Riksdagen bör som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning av motionen såvitt
nu är i fråga (yrkande 4).

dels utskottets hemställan under 4 b) bort ha följande lydelse:

4. beträffande bilskrotningslagen

b) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motion 1984/85:2591 yrkande 4,

4. Rökgaser vid sopförbränningsanläggningar (mom. 6 b och c)

Kerstin Andersson (c), Lennart Brunander (c), Paul Lestander (vpk) och
Lars Ernestam (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Utskottet ser”
och slutar med ”ytterligare åtgärder” bort ha följande lydelse:

Utskottet ser liksom motionärerna med mycket stort allvar på dioxinriskerna.
Det är synnerligen angeläget att alla åtgärder vidtas för att komma till
rätta med de problem som är förknippade med avfallsförbränning.

Enligt utskottets mening bör ökade resurser anslås till forskning angående
dioxiners uppkomst och verkan samt åtgärder vidtas för att stimulera teknisk
utveckling inom rökgasreningsområdet.

Dioxinutsläppen från samtliga sophanteringsanläggningar bör snarast
kartläggas och betryggande gränsvärden sättas upp som fortlöpande kontrolleras.
I avvaktan på forsknings- och kartläggningsresultaten bör inga nya
sopförbränningsanläggningar få byggas.

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört
med anledning av motionerna 2026 yrkandena 1, 2 och 3 samt 2053
yrkandena 3, 4 och 5.

dels utskottets hemställan under 6 b) och c) bort ha följande lydelse:

6. beträffande rökgaser vid sopförbränningsanläggningar

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av

b) motion 1984/85:2026 yrkandena 1, 2 och 3,

c) motion 1984/85:2053, yrkandena 3, 4 och 5.

5. PCB-avfall (mom. 7)

Lars Ernestam (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Enligt vad"
och slutar med ”Motionerna avstyrks”, bort ha följande lydelse:

Som motionärerna framhåller är PCB en så allvarlig miljörisk att alla

JoU 1984/85:35

tänkbara åtgärder måste vidtas för att avveckla bruket av PCB. Det är därför
angeläget att en arbetsgrupp snarast tillsätts med uppdrag att utreda
möjligheterna att använda alternativa processer för destruktion av PCB.
Arbetsgruppen skall vidare klarlägga de administrativa och ekonomiska
förutsättningarna för en skyndsam avveckling av den PCB-utrustning som
finns i landet. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad
utskottet sålunda uttalat med anledning av motionerna 2013 och 2591
yrkande 1.

dels utskottets hemställan under 7 a) och b) bort ha följande lydelse:

7. beträffande PCB-avfall

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av

a) motion 1984/85:2013,

b) motion 1984/85:2591 yrkande 1,

6. SAKAB:s verksamhet (mom. 8 d)

Lars Ernestam (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Med
anledning av” och slutar med ”ändamålsenligt sätt” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 2591 yrkande 6 angående
SAKAB:s organisation och verksamhetsinriktning. Enligt utskottet skall
företaget koncentrera sina uppgifter till destruktion och lagring av miljöfarligt
avfall och inte konkurrera på insamlings- och transportsidan.

Vidare att den del av yttrandet på s. 14 som börjar med ”Utskottet finner”
och slutar med ”motionsyrkandena i fråga” bort ha följande lydelse:

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört
med anledning av motion 2591 yrkande 6. Utskottet finner, med hänvisning
till vad som i övrigt anförts ovan, inte anledning att föreslå riksdagen några
åtgärder och avstyrker därför övriga motioner angående SAK AB.

dels utskottets hemställan under 8 d) bort ha följande lydelse:

8. beträffande SAKAB.s verksamhet

d) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motion 1984/85:2591 yrkande 6,

7. Tungmetaller i avloppsslam (mom. 10 a)

Paul Lestander (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Enligt vad”
och slutar med ”Motionerna avstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet har erfarit att situationen förbättrats när det gäller tungmetallhalterna
i avloppsreningsverkens slam. Utskottet har vidare uppmärksam -

JoU 1984/85:35

mat det åtgärdsprogram som naturvårdsverket tagit fram för att åstadkomma
en ytterligare sänkning av tungmetallhalten men anser att programmet bort
omfatta sådana åtgärder att allt avloppsslam kan användas för jordbruksändamål.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 2053 såvitt nu är i fråga (yrkande 10).
Härigenom tillgodoses även delvis motion 2592.

dels utskottets hemställan under 10 a) bort ha följande lydelse:

10. beträffande tungmetaller i avloppsslam

a) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motion 1984/85:2053 yrkande
10,

Särskilda yttranden

1. Dryckesemballage (mom. 2 a)

Paul Lestander (vpk) anför med anledning av motion 2053 yrkande 8:
Sedan riksdagens tillkännagivande våren 1983 om återinförandet av ett
återglassystem har frågan inte förts framåt genom något regeringsförslag.
Någon återglasverksamhet har i praktiken inte heller kommit i gång. Vpk
anser att tillräcklig tid förflutit från den tidpunkt vid vilken riksdagsbeslutet
togs och att frågan om återglashantering inte bör skjutas på framtiden.

Med hänsyn till att det hävdas att förhandlingar om ett återglassystem nu
pågår nöjer vi oss med ett särskilt yttrande.

2. Spillolja (mom. 9)

Lars Ernestam (fp) anför med anledning av motion 2591 yrkande 3:
Utskottet hänvisar till att eldning med oren spillolja ej överensstämmer
med gällande lagstiftning. Trots detta förekommer eldning med sådan olja,
och jag finner det angeläget att berörda myndigheter med kraft påtalar
förhållandet.

3. Sopmajor i skärgården (mom. 12)

Jens Eriksson (m) anför med anledning av motion 1092:

Utskottet är enigt med motionären att båtturismen förorsakar skärgårdskommunerna
utgifter för sophantering.

Man framhåller å andra sidan att turismen innebär inkomster för
skärgården varför motionen avstyrks. När det gäller inkomsterna för
skärgården och kommunerna av båttrafiken kan detta ifrågasättas. Kommunerna
som äger hamnarna har som regel inte rätt att ta ut hamnavgifter utan
endast rätt att ta betalt för den service man ger, dvs. tillhandahållande av
vatten, toaletter, sopkärl och liknande.

JoU 1984/85:35

En stor del av båtturisterna utnyttjar kommunernas service men övernattar
ute i skärgårdens naturhamnar varför endast en liten del betalar för sig.
Kommunerna får därför inte täckning för sina kostnader, och såvitt man kan
bedöma finns för närvarande ingen möjlighet att hålla sig ekonomiskt
skadeslös för båttrafiken under sommaren.

Kommunerna är ålagda att ansvara för renhållningen, men med detta
åliggande följer stora kostnader, då det enligt uppgift finns ca 1 miljon
fritidsbåtar.

Då alla har rätt och av naturliga skäl skall ges möjlighet att vistas i
skärgården - detta gäller såväl svenskar som utlänningar - borde det också
vara rimligt att svenska folket och de som utnyttjar servicen svarar för
kostnaderna och inte lastar över dem på skärgårdskommunerna.