Om auktorisation av redovisningskonsulter (Betänkande 1985/86:NU29 Näringsutskottet)

Näringsutskottets betänkande
1985/86:29

om auktorisation av redovisningskonsulter

NU
1985/86: 29

Ärendet

I motion 1984/85: 1432 av Bengt Silfverstrand (s) och Bo Södersten (s)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om auktorisation av
redovisningskonsulter.

Motionen har remissbehandlats, såsom redovisas i det följande (s. 5 f.).

Sammanfattning

Utskottet föreslår en utredning av frågan om en — icke-obligatorisk —
auktorisation av redovisningskonsulter. Bland argumenten för en sådan
utredning är småföretags svårigheter att finna pålitliga redovisningskonsulter
samt önskemålen om en klarare gränsdragning gentemot revisorerna
och en höjd redovisningsstandard. I en reservation (m, fp, c) avstyrks
motionen.

Motionen

Mångå småföretagare måste utnyttja externa tjänster på redovisningsområdet.
Kvaliteten på tjänsterna i redovisningsbranschen är emellertid synnerligen
ojämn, anför motionärerna. I hägnet av ett inte obetydligt antal
s. k. källarbyråer frodas både medveten och omedveten ekonomisk brottslighet.
Det måste, säger motionärerna vidare, göras en klar och medveten
distinktion mellan revisorns kontrollerande funktion och redovisningskonsultens
arbete av verkställande karaktär. Småföretagarna behöver i första
hand redovisningskonsulter. Tillgången på auktoriserade revisorer är otillräcklig.
Mot denna bakgrund är det enligt motionärerna motiverat med
någon form av auktorisation av redovisningskonsulter. Småföretagen måste
ges större garantier för att redovisningskonsulterna verkligen besitter
såväl teoretiska som praktiska kunskaper.

Kraven för auktoriserad redovisningskonsult (ARK) inom Sveriges redovisningskonsulters
förbund (SRF) skulle, menar motionärerna, i stort
sett kunna utgöra grunden för en auktorisation. Ökade krav måste dock
ställas på aktualitetsutbildning. Redovisningskonsulterna bör åläggas skyldighet
att teckna ansvarsförsäkring, så att klienterna kan hållas skadeslösa

1 Riksdagen 1985186. 17 sami. Nr 29

vid brister i det utförda arbetet. Den auktoriserande myndigheten skall NU 1985/86: 29
utöva tillsyn över de auktoriserade redovisningskonsulternas arbete. Auktorisationen
bör knytas till bokföringsnämnden, inte som för revisorer till
kommerskollegium. Erforderliga administrativa resurser torde kunna bekostas
med avgifter. Ett auktorisationsförfarande skulle, hävdar motionärerna,
underlätta för redovisningsbyråerna att knyta kvalificerad personal
till sin verksamhet.

Uppgifter i anslutning till motionen
Allmänt om auktorisation m. m.

Rätten att etablera sig som näringsidkare och att driva näring är i Sverige i
princip fri. All näringsverksamhet är tillåten för svenska medborgare och
svenska juridiska personer om inte annat uttryckligen stadgas i lag. På
flera områden förekommer dock inskränkningar i näringsfriheten.

Auktorisation innebär - till skillnad från tillståndsprövning eller legitimation
— sällan att det uppställs särskilda krav för etablering i en viss
verksamhet. Termen betecknar ett särskilt godkännande inom ett verksamhetsområde.
Auktorisationen uttrycker ofta speciell kompetens inom
ett visst yrke eller anses borga för att verksamheten bedrivs på ett seriöst
sätt. Auktorisation kan, även om den är frivillig, i en del fall vara en
förutsättning för erhållande av vissa uppdrag. Så får t. ex. endast advokater
ges uppdrag som offentlig försvarare och endast auktoriserade tolkar
vara tolkar i rättsliga sammanhang. Liknande gäller, såsom framgår av
nästa avsnitt, om auktoriserade och godkända revisorer. Frivillig auktorisation
kan på sådana grunder som nu nämnts vara förknippad med så stora
fördelar för den enskilde yrkesutövaren att den ibland närmast kan vara att
betrakta som obligatorisk.

Frivillig auktorisation kan handhas av såväl myndigheter som privaträttsliga
organisationer. Ibland används uttrycket obligatorisk auktorisation
med i huvudsak samma innebörd som krav på tillstånd från myndighet.
Ett exempel erbjuder det auktorisationskrav som gäller för bevakningsföretag.

En arbetsgrupp under ledning av konsumentverket och med representanter
för näringsfrihetsombudsmannen, statens industriverk, Sveriges
hantverks- och industriorganisation och Svenska handelskammarförbundet
avlämnade år 1978 rapporten Auktorisation och konsumentskydd
(Rapport KOV 1978:8—01). Arbetsgruppens slutsatser under rubriken
Ställningstagande till obligatorisk auktorisation har nyligen återgivits i
näringsutskottets betänkande NU 1985/86:12 om åtgärder för ett förbättrat
låsskydd.

Auktorisation och godkännande av revisorer

För aktiebolag gäller enligt 10 kap. 3 § aktiebolagslagen (1975:1385) att
minst en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara auktoriserad revisor
eller godkänd revisor. Om bolagets aktier är börsnoterade skall minst en 2

revisor vara auktoriserad. Detsamma gäller, utom när undantag särskilt NU 1985/86:29
har medgivits, om vissa andra omständigheter föreligger (tillgångar eller
antal anställda över vissa värden). Liknande bestämmelser om anlitande
av kvalificerad revisor finns i annan associationsrättslig lagstiftning, såsom
lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar, lagen (1955:183) om bankrörelse,
försäkringsrörelselagen (1982:713) och — för vissa handelsbolag
m. fl. — lagen (1980:1103) om årsredovisning m. m. i vissa företag.

Bestämmelser om auktoriserade och godkända revisorer finns i förordningen
(1973:221, omtryckt 1976:825, senast ändrad 1981:493) om auktorisation
och godkännande av revisorer (revisorsförordningen). Lagen
(1975: 86) om bemyndigande att meddela föreskrifter om auktorisation och
godkännande av revisorer ger regeringen möjlighet att utfärda sådana
bestämmelser.

Fråga om auktorisation eller godkännande — av vilka auktorisation
kräver högre kompetens - prövas enligt revisorsförordningen av kommerskollegium,
som också övar tillsyn över revisorernas verksamhet.

Auktorisation eller godkännande gäller för en tid av fem år. Även ett
revisionsbolag (handelsbolag eller aktiebolag) kan under vissa förutsättningar
bli auktoriserat eller godkänt.

Redovisningskonsulter

Branschstruktur

Enligt en uppgift finns det i landet ca 3000 företag som bedriver konsultverksamhet
på redovisningsområdet. På Gula sidorna i telefonkatalogen
tas företag av detta slag upp under rubriken Revisorer och redovisningskonsulter,
varvid de är uppdelade på tre avdelningar med underrubrikerna
Auktoriserade revisorer, Godkända revisorer och Övriga. Den sistnämnda
kategorin omfattar i Stockholmsområdet (riktnummer 08) ca 370 företag, i
Göteborgsområdet (031) ca 140 företag och i Mälmöområdet (040) ca 100
företag. En del av dessa har beteckningen revisionsbyrå. Sådana torde i
många fall åta sig även andra uppdrag på redovisningsområdet än revision.

Bokförings- och revisionsbyrå är också en inte sällan förekommande benämning.
En del företag som redovisas under Auktoriserade revisorer eller
Godkända revisorer erbjuder också redovisningstjänster. Ett exempel är
SPAREV AB, som ägs av sparbanksrörelsen och som - inkl. dotterbolag
— vid ett 85-tal kontor har sammanlagt ca 925 medarbetare, varav drygt
100 auktoriserade revisorer. Ett ännu större företag inom redovisningsbranschen
är Lantbrukarnas riksförbunds driftsbyrå, som är representerad
på 135 orter och som har ca 1 400 årsanställda, vartill kommer ca 500
säsonganställda under bokslutssäsongen.

Organisationer

Branschorganisationer för redovisningskonsulter är Sveriges redovisningskonsulters
förbund (SRF) och Sveriges bokförings- och revisionsbyråers
förbund SBRF.

11 Riksdagen 1985/86. 17 sami. Nr 29

SRF är en sammanslutning av ca 700 individuella medlemmar, verksamma
vid ca 600 byråer. Bland förbundets uppgifter är att internt och
externt främja spridandet av god redovisningssed, att utveckla god redovisningsbyråsed
och att genom upplysnings- och fortbildningsverksamhet
verka för att vidmakthålla och kvalitativt höja ledamöternas kompetens.
För medlemskap krävs bl. a. teoretiska kunskaper motsvarande treårigt
ekonomiskt gymnasium tillsammans med viss ekonomisk specialkurs. Enligt
ledamotsförteckningen år 1985 var då ca 230 av SRF:s ledamöter — en
tredjedel — godkända revisorer och några få auktoriserade revisorer.

SBRF är en sammanslutning av ca 170 byråer. Förbundet bedriver bl. a.
utbildnings- och informationsverksamhet och har inrättat en reklamationsnämnd
och en garantifond. För att en redovisningsbyrå skall få fullt medlemskap
krävs bl. a. att den har en ansvarig chef som har minst fem års
kvalificerad allsidig praktik inom redovisning och angränsande områden
och som uppfyller yrkesetiska krav enligt modern redovisningssed.

På Gula sidorna i telefonkatalogen anges i förekommande fall tillhörighet
till SRF och SBRF. Av de företag som upptas under Revisorer och redovisningskonsulter
— Övriga i de tre storstadsområdena (se ovan) redovisar
resp. 19, 10 och 6 medlemskap i SRF och resp. 12, 2 och 6 medlemskap i
SBRF. I den majoritet av företagen som står utanför de båda förbunden
märks bl. a. Lantbrukarnas riksförbunds driftsbyrå och Sveriges köpmannaförbunds
bokförings- och skattebyrå.

Frivillig auktorisation av redovisningskonsulter

SRF har enligt stadgar som antogs av dess kongress i juni 1984 infört ett
eget auktorisationssystem.

För nominering som auktoriserad redovisningskonsult SRF har uppställts
följande krav. I fråga om teoretiska kunskaper krävs bl. a. högskoleutbildning
med sammanlagt minst 100 poäng (med viss fördelning) i företagsekonomi,
skatterätt m. fl. ämnen. Praktik skall ha förvärvats genom
fem års sammanhängande kvalificerad och allsidig redovisningsverksamhet,
varvid med kvalificerad avses att verksamheten skall ha inneburit
självständiga redovisningskonsulttjänster. Auktorisation ges för fem år.
För förnyad auktorisation krävs genomgång av vissa kurser under femårsperioden.

Auktorisation meddelas och tillsyn utövas av ARK-nämnden (ARK =
auktoriserad redovisningskonsult). Nämnden består av en ordförande som
rekryteras externt, representanter för utbildningsväsendet och för det allmänna
samt från SRF förbundsordföranden, förbundets utbildningsansvarige
och en kongressvald ledamot.

SRF:s medlemsförteckning år 1985 — året efter systemets införande -upptar blott ett femtontal auktoriserade redovisningskonsulter.

Tidigare behandling av frågan om statlig auktorisation

SRF begärde i en framställning år 1977 att chefen för handelsdepartementet
skulle föranstalta om en utredning med sikte på införande av en ordning

NU 1985/86:29

med av staten godkända redovisningskonsulter. Framställningen av- NU 1985/86:29
styrktes dels av kommerskollegium, som därvid åberopade yttranden från
Föreningen Auktoriserade revisorer FAR och de godkända revisorernas
organisation Svenska revisorsamfundet, dels av bokföringsnämnden.

SRF menade i skrivelse till handelsdepartementet i september 1978 att
remissinstanser som företrädde användarna av redovisningstjänster skulle
ha ställt sig mera positiva till framställningen. SRF anhöll att frågan skulle
bordläggas i avvaktan på att den skulle bli ytterligare behandlad inom
förbundet.

I slutet av februari 1982 överfördes ärendet till justitiedepartementet.

Till chefen för detta departement hade SRF då just ingett en framställning
om ny associationsform för fåmansföretag och om nominering av redovisningskonsulter.
Kort dessförinnan hade SBRF - likaledes hos chefen för
justitiedepartementet — föreslagit bl. a. en kvalificering av redovisningsbyråer.
Under beredningen av frågan om ändrade bestämmelser i aktiebolagslagen
rörande revisors kompetens m.m. anordnade justitiedepartementet
den 11 februari 1982 en hearing, vari representanter för bl. a.

SBRF, SRF och några näringslivsorganisationer — såsom Svenska handelskammarförbundet,
Svenska företagares riksförbund och SHIO-Familjeföretagen
— deltog. Denna hearing tycks inte finnas dokumenterad.

De båda framställningarna från SRF och SBRF slutbehandlades av
regeringen i samband med dess beslut om proposition 1981/82:171 om
revisors kompetens m. m. Framställningarna — som inte nämns i propositionen
— lämnades därvid utan åtgärd.

Remissyttranden

Yttranden över motionen har avgivits av bokföringsnämnden, kommerskollegium,
riksskatteverket, näringsfrihetsombudsmannen (NO), länsstyrelserna
i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, Föreningen
Auktoriserade revisorer FAR, Svenska revisorsamfundet (SRS),

Sveriges bokförings- och revisionsbyråers förbund (SBRF), Sveriges redovisningskonsulters
förbund (SRF), Lantbrukarnas riksförbund (LRF),

Svenska handelskammarförbundet, Sveriges hantverks- och industriorganisation
(SHIO) — Familjeföretagen, Sveriges industriförbund, Sveriges
grossistförbund och Sveriges köpmannaförbund.

Ett system med statlig auktorisation av redovisningskonsulter förordas
av SBRF och SRF. Riksskatteverket samt länsstyrelserna i Malmöhus län
och i Göteborgs och Bohus län uttalar sig för en utredning om ett sådant
system. Bokföringsnämnden tar inte uttryckligen ställning men uttalar att
det inte utan närmare utredning kan avgöras huruvida en auktorisation av
redovisningskonsulter skulle leda till en förbättring av redovisningspraxis.

Tre reservanter inom bokföringsnämnden liksom de övriga elva remissinstanserna
avstyrker motionen. För Industriförbundets del sker detta genom
instämmande i Handelskammarförbundets yttrande.

De mindre företagens behov av externa redovisningstjänster
diskuteras av en rad remissinstanser.

Med utgångspunkt i de krav sorn bl. a. skattelagstiftningen ställer och i
samhällets intresse av insyn i företagen redovisar länsstyrelsen i Stockholms
län sina iakttagelser beträffande redovisningsstandard inom olika
grupper av företag:

Skattefrågorna och problemen kring en vidgad uppgiftsskyldighet har successivt
ökat i betydelse såväl för den enskilde skattebetalaren som för
företagaren. Genom tillkomsten av ny associationslagstiftning - bokföringslag,
aktiebolag[slag] och handelsbolag[slag] — har statsmakterna så
långt det ansetts möjligt försökt koordinera skattelagstiftning och civilrättslig
lagstiftning. Detta har inte alltid kunnat ske, vilket inneburit betydande
svårigheter inte minst för den enskilde. Samhällets intresse att få
ökad insyn i företagen har förstärkts. Intresset har särskilt inriktats mot
möjligheterna att på ett effektivare sätt än hittills utnyttja företagets revisorer.
En väl utbyggd kompetent revisionsresurs kan därför medverka till
att förhindra eller motverka ekonomiska oegentligheter. Metodutveckling
och utbildning kan därför ge impulser till effektivare revisionsinsatser.

Länsstyrelsen har genom revisionsenheten en väl samlad bild av redovisningsstandarden
inom olika grupper av företag. Även om man skiljer
mellan den löpande bokföringen å ena sidan och bokslutsarbetet å den
andra sidan synes den formella standarden vara godtagbar. Hos de allra
minsta företagen är den generellt sett dock sämre. I den sistnämnda gruppen
torde det ofta vara okunnighet om vilka krav samhället ställer som
leder till oönskade effekter. Det torde här närmast vara fråga om brist på
information om gällande regler. Däremot — i synnerhet sedan övergången
till ADB-baserad redovisning blivit vanligare — uppstår ofta diskussioner
mellan företaget och dess företrädare inte om det tekniska genomförandet
av själva bokföringen utan om de olika dispositioner som skett i samband
med bokslutet. Enligt länsstyrelsens erfarenhet är det här man kan finna
felaktigheter av såväl redovisnings- som skatteteknisk natur.

Av olika skäl har små företag i allmänhet inte möjlighet att hålla sig med en
kameral funktion, säger länsstyrelsen vidare och fortsätter:

1 regel är handhavandet av de obligatoriska handelsböckerna och övriga
erforderliga redovisningshandlingar inte särskilt betungande. Vad som
ställer större krav är bestyret med bokslutsdispositioner, bokslut och
upprättande av allmän självdeklaration. För detta krävs större kunskaper
och erfarenhet. Revisorns roll i företaget är emellertid inte endast att ta
hand om frågor som aktualiseras i samband med bokslut utan han skall
kontinuerligt övervaka verksamheten och bl. a. verka för att företagets
skatter och avgifter inbetalas i rätt tid och med riktiga belopp. Företagen
kan behöva, med hänsyn till storleken, annan extern service i företagslednings-
och administrativa frågor. Länsstyrelsen är medveten om att sådan
service kan aktualiseras hos företagen någon gång då och då men ställer sig
frågande till om dylik kunskap och erfarenhet kan samlas i en och samma
person utan att denna service i så fall blir mycket dyrbar på grund av sin
exklusivitet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför följande:

NU 1985/86:29

Länsstyrelsen delar motionärernas uppfattning att många småföretagare är
skickliga yrkesmän men att de ofta saknar erforderliga kunskaper i före -

tagsekonomi, skatte- och civilrätt. Att sköta produktion och/eller försäljning
i företagen kräver deras fulla arbetsinsats och någon möjlighet att
därutöver ägna tid åt bokföring och redovisning finns vanligen inte. De
saknar merendels kunskaper i bokföring och fallenhet för kontorsarbete
och upplever pappersexercisen såsom något nödvändigt ont. Att anställa
kvalificerad ekonomutbildad personal låter sig inte göra eftersom företagen
är för små för att bära sådana personalkostnader. Flertalet småföretagare
är lojala medborgare som efter bästa förmåga försöker att följa gällande
lagar och förordningar. För att kunna uppfylla de krav som samhället
ställer på dem är de tvungna att köpa vissa administrativa tjänster av
utomstående experter. Kretsen av bokföringsskyldiga är i 1976 års bokföringslag
väsentligt utvidgad i förhållande till tidigare lagstiftning, bl. a. är
flertalet ägare av hyresfastigheter numera bokföringsskyldiga. Därtill kommer
skyldigheten enligt 20 § taxeringslagen att genom räkenskaper, anteckningar
eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finns för
deklarations- och uppgiftsskyldighetens fullgörande och för kontroll därav.
Privatpersoner, som inte är näringsidkare och därför inte bokföringsskyldiga,
kan likväl driva så omfattande verksamhet att det blir nödvändigt att
föra fullständiga räkenskaper för att underlaget till självdeklarationen skall
bli riktigt. Exempel på sådan verksamhet är köp och försäljning av börsnoterade
aktier där omsättningen kan uppgå till miljontals kronor utan att
bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen föreligger. Även bland dessa
personer finns sådana som inte själva klarar av att sköta sina räkenskaper
på ett tillfredsställande sätt och som därför har behov av hjälp från utomstående
experter.

Behovet av utomståendes bokföringstjänster är sålunda stort hos företagen,
konstaterar länsstyrelsen. Den anser emellertid att kvaliteten på de
tjänster som bokföringsmedhjälparna lämnar är ytterst ojämn. Länsstyrelsen
uttalar:

Det finns bokföringsbyråer med erfarna och kunniga medhjälpare som kan
lämna företagarna fullgod service, men det finns också byråer vars innehavare
och anställda saknar erforderliga kunskaper och egenskaper för att
fullgöra sina uppdrag på ett tillfredsställande sätt. Företagarna har själva
små möjligheter att bedöma kvaliteten av det arbete som byråerna utför.
Ofta blir de medvetna om att räkenskaperna är undermåliga först efter det
att taxeringsrevision ägt rum hos dem. Handläggare vid skatteavdelningen
har vid revisioner kunnat konstatera att en del företag speciellt då nystartade
sådana kommit i händerna på bokföringsmedhjälpare som inte bara
saknar erforderliga kunskaper utan dessutom för egen vinning utnyttjar
klienterna. Länsstyrelsen menar att det skulle vara till stor hjälp för företagarna
vid val av medhjälpare om de byråer, vars innehavare och anställda
besitter erforderliga teoretiska och praktiska kunskaper på redovisningsområdet,
erhöll någon form av auktorisation. Det skulle säkerligen underlätta
för de företagare som själva vill ha korrekt bokföring och riktig
redovisning av skatter och avgifter att välja lämplig redovisningsbyrå.
Företagarna skulle dessutom få lättare att välja kompetenta rådgivare i
företagsekonomiska och civilrättsliga frågor, på vilket område behovet av
handledning likaså är stort. Många konkurser torde ha kunnat undvikas om
företagarna på ett tidigt stadium fått råd och hjälp i ekonomiska frågor av
kvalificerade konsulter. Statsmakterna uppmuntrar i dag människor att
starta eget företag för att reducera arbetslösheten och bör därför också
underlätta för dessa människor att få tillgång till seriösa rådgivare.

NU 1985/86:29

t2 Riksdagen 1985/86. 17 sami. Nr 29

NO betonar det angelägna i att småföretag ges möjlighet att anlita kunnig NU 1985/86: 29
konsulthjälp för bl.a. redovisningsfrågor i den löpande verksamheten.

NO:s resonemang utmynnar emellertid i ett kritiskt omdöme om motionärernas
förslag:

NO har i sin verksamhet inte kommit i beröring med redovisningsbyråbranschen
och har därför inte någon uppfattning i fråga om byråernas
förmåga att fullgöra sina uppgifter, om graden av ”oseriöst” agerande
m.m. Det utökade kravet på revisionsmedverkan från auktoriserad eller
godkänd revisor synes dock ha medfört en obalans mellan utbud och
efterfrågan på marknaden för sådana tjänster. Man kan befara att kostnaderna
för ekonomtjänster skall öka. Det torde också stå klart att auktoriserade
och godkända revisorer inte har kapacitet att fylla småföretagens
behov av redovisningshjälp. Deras tjänster torde också i åtskilliga fall vara
onödigt kvalificerade och också av den anledningen alltför kostsamma för
den rådgivning och de tjänster det här är fråga om. Det synes därför finnas
ett behov av kompetenta, mera verkställighetsinriktade konsulter åt mindre
företag. Det finns emellertid risk för att motionärernas förslag kan
medföra ytterligare kostnadsökningar för tjänsterna på detta område.

FAR delar inte motionärernas uppfattning att en småföretagare som vill
anlita en renodlad redovisningskonsult kan ha svårigheter att finna en
sådan:

FAR har med intresse följt SRFs informationskampanj för redovisningskonsulter
SRF (”Företagens nära rådgivare och samtalspartner”) under de
båda senaste åren. Kampanjen förefaller att ha fått välförtjänt genomslagskraft,
och med hjälp av en vanlig telefonkatalogs Gula sidor borde en
presumtiv klient med lätthet kunna finna en lämplig konsult. FAR har
anledning att förmoda att medlemskap i SRF liksom i systerorganisationen
SBRF är en tillräcklig kvalitetsstämpel.

Några remissinstanser kommenterar särskilt motionärernas uttalande om
s.k. källarbyråer med icke-seriös inriktning. Sveriges köpmannaförbund
säger att påståendet om viss oseriös verksamhet inte kan tillbakavisas.

LRF anser sig inte kunna bedöma i vilken mån det finns täckning för
påståendet. LRF anför:

Att det finns ett antal personer med ickeseriöst syfte är väl antagligt, men
att det vid sidan av den seriösa branschen skulle finnas en ickeseriös sådan
är knappast troligt. Det torde snarare vara så att den oseriösa verksamheten
är kopplad till ett antal personer som sysslar med rådgivning av
ickeseriös art. Det är sannolikt mera sällan kopplat till att de samtidigt
driver redovisningsbyrå. Under alla förhållanden kan man inte råda bot på
detta förhållande genom en auktorisation av vissa redovisningskonsulter.

Utrymmet för medveten ickeseriös verksamhet kvarstår naturligtvis oförändrat.

Svenska handelskammarförbundet yttrar att motionärerna inte har visat
att de har stöd för sitt påstående. Detta är i vart fall inte berättigat när det
gäller SRF:s medlemmar, menar Handelskammarförbundet.

SRF åberopar kundernas behov som ett av två skäl för att ett auktorisa- NU 1985/86: 29
tionssystem bör införas:

Anledningen till att vi anser en myndighetsnominering av redovisningskonsulter
nödvändig är dels att användaren av konsultens tjänster, företagaren,
samt finansieringsinstitut och myndigheter, härigenom får hjälp vid
bedömandet av vid vilken byrå kompetens finnes samt dels att byråerna
lättare kan anställa och behålla kvalificerad personal. Med nuvarande
förhållanden lämnar många kvalificerade medarbetare redovisningsbyrån
och övergår till revisionsbyrå istället enär den myndighetsnominering som
där finnes ger revisorsyrket större status.

Gränsdragningen mellan revision och redovisnings tjänster
behandlas i en rad yttranden. Man kommer därvid ofta in på en
närmare diskussion av de kvalificerade revisorernas roll i företagen.

Utförligast behandlas detta ämne av kommerskollegium, som först fäster
uppmärksamheten på det omfattande reformarbete som under senare år
har ägt rum på revisorsområdet. Kollegiet anför:

Det förtjänar påpekas att en revisors arbetsuppgifter inte är begränsade
till ren revision utan att han - helt i enlighet med gällande regler —
också tillhandagår med tjänster som i mycket betydande utsträckning
överensstämmer med redovisningskonsultens. Dock finns vissa begränsningar
dels med hänsyn till jävsrisken i samband med revisionsuppdrag
och dels mera generellt med hänsyn till att revisorn inte får bedriva mera
allmän affärsverksamhet. Endast undantagsvis torde dessa inskränkningar
medföra att ett företag inte kan erhålla adekvat hjälp.

Krav på kvalificerad revision (revision utförd av auktoriserad eller godkänd
revisor) har införts för samtliga aktiebolag. Likaså har kraven på
revision ökats för ekonomiska föreningar varvid i vissa fall krävs auktoriserad
revisor. En principiellt mycket viktig nyhet är att enligt lagen
(1980: 1103) om årsredovisning m. m. i vissa företag krävs revision och i
vissa fall kvalificerad sådan också i större företag som bedrivs med personligt
ansvar för ägaren främst handelsbolag och enskild rörelse. Härutöver
har åtskilliga ändringar gjorts i aktiebolagslagen och annan lagstiftning för
att stärka revisorns ställning och för att vidga och precisera hans uppgifter
och ansvar.

Reformverksamheten på revisorsområdet har haft en sådan bredd och
varit så djupgående att man utan tvekan kan hävda att statsmakterna sett
revisorn som en hörnpelare i ansträngningarna att få till stånd förbättrade
förhållanden ifråga om företagens redovisnings- och övriga ekonomi-administrativa
funktioner. Härvid har beaktats inte bara revisorns renodlade
kontrollfunktion utan givetvis har hänsyn tagits också till revisorernas
konsultinsatser ifråga om redovisning m. m.

De här nämnda åtgärderna slår som bekant inte helt igenom förrän efter
1988 då kravet på kvalificerad revisor i alla aktiebolag blir fullt tillämpligt.

Att innan resultatet av åtgärderna kan avläsas införa ytterligare en auktorisation
för uppgifter som redan idag i stor utsträckning — och helt i enlighet
med gällande regler — utövas av auktoriserade och godkända revisorer
synes både förhastat och ägnat att förvirra användarna av revisorers och
redovisningskonsulters tjänster.

Om resultaten av reformerna på revisorsområdet mot förmodan inte skulle NU 1985/86: 29
bli de eftersträvade kan saken komma i ett annat läge, säger kommerskollegium.
Andra framkomstvägar kan då bli aktuella. Kollegiet yttrar vidare:

I motionen uttalas att tillgången på auktoriserade revisorer (varvid förmodligen
åsyftas även godkända revisorer) är otillräcklig. Om med uttalandet
avses att den slutliga övergången till obligatorisk kvalificerad revision i
samtliga aktiebolag 1988 skulle vara hotad av en brist på revisorer så finns
idag inga tecken på att så skulle vara fallet. Vissa störningar vid den
språngvisa tillströmning av klienter som kan förutses kan antagligen inte
undvikas men de torde bli av snabbt övergående natur. Någon brist som
gör att revisorer för att hinna med den rena revisionen måste överge sina
konsultativa insatser behöver inte befaras.

Motionärerna synes med sitt förslag även eftersträva en mera markerad
åtskillnad mellan revisorns och redovisningskonsultens arbetsområden.

Kollegiet vill här erinra om de jävsbestämmelser i aktiebolagslagen som
reglerar vilka arbetsuppgifter en revisor kan åtaga sig i det enskilda fallet
och som närmare utvecklats i kommerskollegiets anvisningar. Enligt kollegiets
mening är de avvägningar mellan olika intressen som ligger till grund
för dessa bestämmelser lämpliga och ägnade att befrämja både en effektiv
självständig revision och ett positivt tillvaratagande av revisorns erfarenheter
och kunskaper till nytta för företagen. Kollegiet delar inte motionärernas
uppfattning om behovet av en striktare åtskillnad mellan berörda
gruppers arbetsområden.

Sammanfattningsvis finner kollegiet inte att tillräckliga skäl nu föreligger
att ifråga om redovisningskonsulter frångå den restriktiva inställning som
statsmakterna hittills visat när det gäller införande av yrkesauktorisationer
av ifrågavarande slag.

LRF menar att motionärernas uppfattning om distinktionen mellan revisorernas
och redovisningskonsulternas funktion inte överensstämmer med
hur de båda kategorierna arbetar:

En revisors arbete innefattar förvisso inte biträde med företagets bokföring,
men revisorns arbete består till mycket stor del av konsultinsatser.

Dessa täcker till väsentlig del småföretagarens behov av hjälp för såväl att
starta som att driva ett företag.

Det bör påpekas att om företag skulle tvingas anlita två i särskild ordning
legitimerade organ — auktoriserad eller kvalificerad revisor respektive
auktoriserad redovisningskonsult — skulle kostnaden för en småföretagares
behov av stöd med bokföring, bokslut/deklaration, rådgivning och
revision bli alltför betungande. Det kan med fog antas att det skulle
påverka många presumtiva företagare så att de avhåller sig från att starta
företag.

Det bör också anmärkas att kraven för att bli kvalificerad revisor -auktoriserad eller godkänd — innefattar formella kunskaper och praktiska
erfarenheter. Detta gäller redovisning, skattefrågor, företagsekonomisk
rådgivning och revision, dvs. i mångt och mycket sådant som skulle antas
komma att åvila en auktoriserad redovisningskonsult.

I såväl revisors- som rådgivningsverksamheten fyller alltså revisorn en
viktig roll i strävan mot förbättrade förhållanden på redovisningsområdet.

Syftet med revision är inte begränsat till att upptäcka och påpeka brister i
en verksamhet, utan snarare en utgångspunkt för att förbättra förhållandena
i denna.

Skulle uppläggning eller genomförandet av redovisningen inte motsvara NU 1985/86: 29
kraven på god redovisningssed är det revisorns skyldighet att vidta åtgärder
för att rätta till detta.

I detta sammanhang bör sägas att de jävsregler som gäller för revisorerna
inte omöjliggör för dessa att åtaga sig uppdrag vid sidan av revisionsuppdrag.
Jävsreglerna bestämmer i vilka former och situationer som detta
får ske. Jävsreglerna - såsom de utfärdats av Kommerskollegium - utgör
en lämplig avvägning mellan behovet av självständig revision och det
praktiska behovet av konsultation inom redovisningsområdet i särskilt
mindre och medelstora företag.

I sådana företag där revisionsplikt föreligger garanterar, säger LRF, revisorn
de krav på redovisningskvalitet som samhällsintresset ställer. Annorlunda
är förhållandena för den grupp bokföringsskyldiga som inte omfattas
av kravet på revision:

Företagen är till sin ekonomiska omfattning i regel mindre. De ekonomiska
konsekvenserna av fel och misstag blir i allmänhet också mindre. Bokföringslagen
och jordbruksbokföringslagen innehåller regler angående löpande
bokföring liksom årsbokslut. Anvisningar om redovisningsfrågor
utges löpande av bokföringsnämnden. Utvecklingen av god redovisningssed
har av lagstiftarna överlåtits till praxis. Branschorganisationer
och andra spelar en aktiv roll för att utveckla en god redovisningsstandard
och biträder häri företagen. De nya bokföringslagarna ställer nya och
skärpta krav på redovisning i de mindre företagen.

En intensiv aktivitet pågår t. ex. inom LRFs Driftsbyrå i syfte att biträda
lantbrukarna med utbildning och för att införa en anpassad praktisk uppläggning
av redovisningen, t. ex. genom att avpassa kontoplanen och standardisera
datorredovisningssystemet. Driftsbyrån kommer att fortsätta att
intensifiera sin utbildning vad gäller sina anställda. Driftsbyrån kommer
också att ta initiativ till att utveckla en god redovisningssed inom lantbruket.
Liknande aktiviteter sker såvitt LRF känner till också inom andra
branscher.

Detta torde enligt LRFs mening vara tillräcklig garanti för att marknaden
tillhandahålls redovisnings- och andra ekonomi-, skatte- och rådgivningstjänster
av hög standard. Rimliga anspråk från samhällets sida kommer
därigenom också att tillgodoses.

FAR berör flera aspekter på revisorernas roll. Beträffande brottsbekämpningen
och företagens behov uttalar FAR:

Ett genomgående drag i lagstiftningen under senare år är att auktoriserade
och godkända revisorer kommit att användas som ett medel att befrämja
ett seriöst näringsliv och bekämpa ekonomisk brottslighet. Från 1988
krävs sålunda auktoriserad eller godkänd revisor i alla aktiebolag, och i
samband med den s.k. Ekokommissionens arbete kompletterades revisorernas
uppgifter på flera hithörande punkter. Strävan i lagstiftningen och
utvecklingen av god revisorssed är att revisorn skall vara ett värn för
klientföretaget, oberoende i förhållande till såväl ägarintressena som andra
intressegrupper.

Revisorernas insatser för god redovisning och seriöst uppträdande i små
och medelstora företag görs oftast såväl genom granskning av räkenskaper
och förvaltning som, inom ramen för gällande jävsregler, genom konstruktiv
rådgivning och biträde med redovisningstjänster.

Motionärernas uttalande, "Det är alltså inte en revisor småföretagen i NU 1985/86: 29
första hand behöver ..beaktar sålunda inte de senare årens utveckling
av synen på revisorsrollen.

I frågan om en åtskillnad mellan revision och redovisningstjänster anför
FAR:

Tvärt emot vad som synes vara motionärernas uppfattning är behovet av
sådan ”bodelning” väl tillgodosett. Aktiebolagslagens jävsbestämmelser
(AL 10 kap. 4 §) kompletteras av särskilda anvisningar från Kommerskollegium
(KFS 1977:24). Sedan motionen skrevs har FAR och SRS dessutom
publicerat ett förslag till rekommendation med benämningen Regler för
tillhandahållande av redovisningstjänster. Rekommendationen avses bland
annat säkerställa att auktoriserade och godkända revisorer vid s. k. blandade
uppdrag inte kommer i konflikt med vad som skäligen kan begäras i
fråga om oberoende ställning.

FAR tar också upp frågan om det kommer att uppstå brist på kvalificerade
revisorer:

När lagstiftningen om auktoriserad eller godkänd revisor i alla aktiebolag
genomfördes föregicks den av en ytterst omsorgsfull utredning, genomförd
av Kommerskollegium. Kollegiet undersökte den sannolika tillväxten av
revisorskåren, revisorernas möjligheter att delegera ytterligare uppgifter
till kvalificerade medarbetare samt antalet aktiebolag som kunde förväntas
behöva byta revisor. 1 dag, fyra år efter Kollegiets utredning, tyder ingenting
på att de gjorda uppskattningarna inte skulle ha varit riktiga. Den enda
risk FAR ser är att alltför många bolag dröjer ända till 1988 med bytet,
något som skulle kunna skapa kortsiktiga planeringsproblem för revisorskårerna.
Patentverket har därför i dagarna i samarbete med FAR och SRS
sänt ut information till de bolag som enligt bolagsregistret saknar auktoriserad
eller godkänd revisor, med uppmaning att anlita sådan revisor i god
tid före lagens ikraftträdande.

De godkända revisorernas organisation SRS säger följande om revisorernas
verksamhet och tillgången på revisorer:

Av motionen framgår att motionärerna inte synes vara fullt informerade
om de jävsregler som gäller vad avser redovisning och revision. För att
ytterligare ge stadga åt aktiebolagslagens jävsregler och den tolkning därav
som kommer tillsynes i kommerskollegiets anvisning KFS 1977:24 har
Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR och Svenska Revisorsamfundet
SRS tillskapat ”Regler för tillhandahållande av redovisningstjänster”.

Dessa kompletterande regler kommer att ytterligare säkerställa att i aktiebolag
vald revisor inte utför för honom otillåtna redovisningstjänster. Vid
bedömningen av frågan om antalet kvalificerade revisorer efter årsskiftet
1987/88 har på olika håll gjorts utredningar angående tillgången på kvalificerade
revisorer. Ingenting pekar härvidlag på att inte samtliga bolag vid
nämnda tidpunkt skulle haft möjlighet att knyta kvalificerad revisor till sig.
Revisorsorganisationerna har tillsammans med Patentverkets bolagsbyrå i
dagarna tillställt de bolag som enligt aktiebolagsregistret saknar kvalificerad
revisor en informationsbroschyr som erinrar om skyldigheten att
senast vid 1988 års ordinarie bolagsstämma utse kvalificerad revisor. Ge -

nom olika redaktionella artiklar i fackpressen kommer denna informations- NU 1985/86: 29
kampanj att uppföljas. Ur samhällets synpunkt och även för de enskilda
revisorernas möjlighet att planera personalbehov m. m. är det väsentligt att
anpassningen sker redan i god tid före 1988. Samfundet vill i detta sammanhang
påpeka att motionärerna endast talar om tillgången på auktoriserade
revisorer och framhåller att denna är otillräcklig. Förutom auktoriserade
revisorer inryms även godkända revisorer i den kategori som benämns
kvalificerade revisorer och som bolagen skall anlita fr.o.m. 1988.

De godkända revisorerna utgör en lika stor grupp som de auktoriserade
och visar en ungefär jämförlig årlig ökning av antalet. Tillgången på kvalificerade
revisorer kan enligt samfundets uppfattning därför inte anses otillräcklig.

Redovisningskonsultemas organisationer förespråkar däremot en klar åtskillnad
mellan deras egen yrkeskategori och revisorerna. Så anför SBRF:

I dag råder en allmän förvirring mellan begreppen ”revisor” och ”redovisningskonsult”.
Revision har blivit ett samlingsbegrepp för både redovisning
och revision.

Auktoriserade och godkända revisorer benämnes ”kvalificerade” revisorer,
vilket av många kan uppfattas som att alla övriga som sysslar med
redovisning bedöms som icke kvalificerade, dvs. har otillräckliga kunskaper
inom branschen.

På grund av den felaktiga begreppsbildningen ser SBRF det som ett

synnerligen befogat krav att de seriöst arbetande redovisningskon sulterna

med gedigen utbildning och praktik erhåller en självständig status.

Vi anser det även befogat med en klarare bodelning mellan revisorns
kontrollerande funktion och redovisningskonsultens verkställande funktion.

En auktorisation skulle utgöra en kompetensförklaring som vägledning
för konsumenten när det gäller att välja redovisningsbyrå, vilket inte minst
ur samhällets synpunkt torde vara eftersträvansvärt.

Och SRF yttrar:

Av motionen framgår vikten av att skilja på revisorns kontrollerande och
redovisningskonsultens verkställande funktion. Vi vill särskilt understryka
vikten av att denna skillnad beaktas. De mindre företagen är ofta i behov
av aktiv medverkan från konsulten. Den rådgivning som Föreningen Auktoriserade
Revisorer (FAR) talar om är inte på något sätt till fyllest

för denna typ av företagare. Sådan rådgivning kan ge positivt resultat när
kunnig personal finnes hos företaget, men det gäller då oftast företag med
några 10-tal anställda eller flera, en grupp av företag som vid FAR:s
bedömning tillhör de små. Den typ av företag som vi i första hand avser vid
vårt påstående om behov av aktiv medverkan från konsultens sida är
företagen vari ägaren samt ofta någon medlem från dennes familj och några
utomstående arbetar.

Av vid motionen bilagda yttranden i liknande ärende tidigare framgår att
man anser att revisorn kan ge de tjänster som redovisningskonsulten
normalt arbetar med. Denna möjlighet för revisorn begränsas dock av
befintliga jävsregler när tal är om den aktiva medverkan, som är nödvändig
i de små företagen. Exempel på vad sådan aktiv medverkan kan avse är

— kontering av affärshändelser

— redovisning av anställdas skatt 13

— upprättande av arbetsgivaruppgift NU 1985/86:29

— redovisning av mervärdesskatt

— upprättande av period- och årsbokslut

— upprättande av budgets

— representera företaget i förhandlingar med myndigheter och övrig omvärld —

rådgivare i ekonomiska frågor.

Tillfrågade skattemyndigheter har också ägnat intresse åt denna fråga.

Riksskatteverket lämnar följande upplysningar och kommentarer:

Större delen av företagen berörs inte av bestämmelser om revision

av särskilt utsedda revisorer eftersom de inte bedrivs i aktiebolagsform.

Mindre handelsbolag och mindre enskilda rörelseidkare behöver ej heller
ha revisor. De är visserligen bokföringsskyldiga enligt bokföringslagen
men [det finns] inga regler om revision. För flertalet näringsidkare inom
denna kategori torde därför behovet av revisionstjänster inte vara särskilt
starkt uttalat. Däremot behövs ofta kvalificerad och tillförlitlig hjälp med
bokförings- och redovisningstjänster. Möjligheterna att få tillgång till sådan
är emellertid begränsade eftersom det idag inte finns kvalificerade
redovisningskonsulter i tillräcklig omfattning.

Enligt kommerskollegiums anvisningar (KFS 1977:24 och KFS 1983: 10)
får auktoriserad eller godkänd revisor inte biträda vid bokföringen hos
företag i vilket han utsetts till revisor på annat sätt än att lämna råd och
anvisningar beträffande bokslutet. Längre gående biträde får lämnas av det
revisionsorgan där revisorn är verksam om åtgärderna utförs av person
som inte deltar i revisionen eller inte är överordnad revisorn. Med
grundbokföringen, medelsförvaltningen eller klientens kontroll däröver får
revisionsorganet ej biträda.

Revisorns uppgift att vara kritisk granskare i samtliga intressenters
tjänst får inte överflyglas av rollen som allmän rådgivare i bokföringsfrågor.
För de olika intressegrupperna är det angeläget att revisorsrollen -som i vissa delar innefattar tystnadsplikt - hålls åtskild från andra roller.

Även om de anvisningar som kommerskollegium utfärdat varit ägnade att
skapa klarhet har problemet med det s.k. bokföringsjävet inte kunnat
undanröjas.

Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län:

Eftersom merparten av företagen i Sverige har färre än tio årsanställda,
omfattas dessa inte av bestämmelserna om företagsrevision annat än i de
fall verksamheten bedrivs i aktiebolagsform. Ifrågavarande företag är bokföringsskyldiga
men redovisningen kontrolleras inte av någon företagsrevisor.
Många av företagen är nystartade och i stort behov av hjälp när det
gäller bl. a. bokföring och skatteredovisning. I den mån de köper sådana
redovisningstjänster är de hänvisade till bokföringsbyråer, branschorganisationer
och revisionsbyråer.

Det finns emellertid ingen auktoriserad eller godkänd yrkeskår att

vända sig till som tillhandahåller just dessa tjänster. En lösning för en
företagare, som vill vara förvissad om att köpa kompetens, är då att vända
sig till en revisionsbyrå med auktoriserad eller godkänd revisor. Dessa
byråer sysslar dock inte primärt med bokföringsuppdrag. Det kan också
ifrågasättas om den enskilde företagaren i denna situation är i behov av de 14

tjänster som en revisionsbyrå normalt kan tillhandahålla. Många små före- NU 1985/86: 29

tag - i synnerhet nystartade — efterfrågar i första hand redovisningstjäns ter,

inte revisionstjänster. Om verksamheten bedrivs i aktiebolagsform

eller småningom övergår till denna företagsform, kan det t.o. m. vara

olämpligt att låta en revisionsbyrå få hand om bokföringsuppdraget.

Det senare sammanhänger med de gällande jävsreglerna för revisorer. Med
grundbokföring, medelsförvaltning eller klientens kontroll däröver får
revisionsorganet inte biträda, framhåller länsstyrelsen. Någon egentlig
undersökning av hur dessa bestämmelser efterlevs har emellertid, såvitt
länsstyrelsen känner till, inte skett.

Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar i samma ämne:

De mindre företagen behöver en utomstående redovisningskonsult bl. a.
för rådgivning och hjälp med bokföringen men har inget behov av en
kvalificerad revisor. De stora aktiebolagen behöver en kvalificerad revisor
men har inget behov av en utomstående redovisningskonsult eftersom de
har anställd personal som besitter kunskaper på detta område. Mellan
dessa båda ytterligheter finns företag som har behov av både redovisningskonsulter
och revisorer. Att kombinera revisionstjänster med konsultverksamhet
kan medföra problem för de kvalificerade revisorerna. Kravet på
strikt oberoende och självständighet gentemot uppdragsgivaren kan nämligen
vid blandade uppdrag vara svårt att upprätthålla. Revisorerna har
därvid att iakttaga aktiebolagslagens jävsbestämmelser (10 kap. 4 §) och
kommerskollegiets anvisning om revisorsjäv enligt 12 och 23 §§ kommerskollegiets
revisorskungörelse. Den i ett aktiebolag valde revisorns primära
uppgift är att som bolagets kontrollorgan tillvarata alla intressenters intresse.
En omfattande konsultverksamhet åt ägare/företagsledning kan rubba
andra intressenters förtroende för revisorns oberoende. 1 skatteförvaltningens
revisionsverksamhet uppkommer ofta frågan om vald revisors
medverkan vid bokslut m. m. Även den tillsynsverksamhet, som utövas av
kommerskollegium, visar att jävsfrågan ofta aktualiseras trots att kommerskollegiets
anvisningar måste anses mycket liberala när det gäller det
”längre gående biträde” som får lämnas enligt 12 § revisorskungörelsen.

En speciell fråga i detta sammanhang är vad som gäller vid s. k. släktskapsjäv
(man-hustru; förälder—barn, syskon osv.).

Länsstyrelsen hävdar också att man genom att införa auktorisation av
redovisningskonsulter skulle kunna motverka att fåmansbolag i onödan
organiseras som aktiebolag. Till detta resonemang fogar länsstyrelsen några
allmänna synpunkter på betydelsen av auktorisation såsom revisor resp.
redovisningskonsult. Länsstyrelsen anför:

Att driva små företag i aktiebolagsform är mindre lämpligt eftersom det
medför onödigt och kostsamt merarbete. Likväl nybildas många fåmansbolag.
En anledning härtill kan möjligen vara att de kvalificerade revisorerna
råder företagarna att bilda aktiebolag. Därigenom knyter man företagarna
fastare till sin byrå och erhåller dessutom uppdraget som revisor i det
nybildade aktiebolaget.

Begreppet auktoriserad revisor har efterhand fått en mycket god klang
inom svenskt näringsliv och hos myndigheter. Även beteckningen godkänd
revisor, som har tillkommit senare, håller på att vinna liknande
respekt. Allmänheten har förtroende för den auktoriserade eller godkände 15

revisorn därför att den vet att det finns en garanti för kunskaper och NU 1985/86:29

korrekt uppträdande i själva titeln och en samhällelig kontroll i bakgrunden.
Revisorerna har på senare år alltmer börjat ägna sig åt ekonomiska
konsultationer. Auktorisationen är ett mycket tungt vägande kvalitetsintyg
men är ju faktiskt begränsa[d] till den renodlade revisorsfunktionen. Att
man uppfyller kraven på att vara en duktig revisor behöver inte innebära
att man är en god ekonomisk konsult i övrigt men där har auktorisationens
goodwill smittat från revisorsrollen till konsultrollen. Frågan om auktorisation
av redovisningskonsulter hade sannolikt inte kommit upp om inte
revisorerna utökat sitt verksamhetsområde att omfatta förutom renodlad
revision även diverse konsulttjänster. Denna utveckling torde inte vara
enbart av godo. Auktorisation av redovisningskonsulter kan vara ett sätt
att höja kvaliteten inom detta område.

Bl. a. i anslutning till de nu återgivna resonemangen tar några remissinstanser
upp vissa speciella frågor rörande auktorisation av den
berörda gruppen.

NO jämför med den numera avskaffade auktorisationen av reklambyråer: Marknadsdomstolens

(MD) beslut i NO mot Svenska Reklambyråföreningen
m.fl. (nr 21, 1976, Pris och Kartellfrågor 1976:8-9 s. 113) är en
illustration av hur svårt det är att med hjälp av auktorisation skapa garantier
för att yrkesutövarna upprätthåller viss minsta kvalitet i sitt arbete.

Domstolen fann att genom auktorisationens kompetenskrav inte garanterades
mera än att ledaren för byrån eller den auktoriserade reklamkonsulten
vid tiden för nämndens prövning haft de teoretiska kunskaper som
krävdes. Beslutet visar också hur stor faran är för att en auktorisation kan
komma att verka som ett skydd för redan etablerade företag mot effektiv
konkurrens. Auktorisationen ansågs av MD vara ägnad att på ett diskriminerande
sätt avskilja dem som inte är anslutna till systemet. Att systemet i
och för sig var öppet ansåg domstolen inte utesluta ett försvårande av
annans näringsutövning.

LRF menar att en eventuell auktorisation bör avse en redovisningsbyrå,
icke individuella handläggare hos denna:

I ett klientuppdrag på en redovisningsbyrå är nästan regelmässigt flera
personer inblandade i handläggningen av uppdraget. Ansvaret för att uppdraget
handläggs seriöst och på en kvalitativt hög nivå, åvilar byråledningen.
Det vore orimligt att kräva att alla enskilda handläggare skall vara
auktoriserade redovisningskonsulter.

1 den mån auktorisation skall förekomma borde denna därför i stället ta
sikte på att en byrå som uppfyller krav på kompetens, arbetssätt m.m.
auktoriseras.

FAR varnar för att begreppet ”auktoriserad redovisningskonsult” kan
komma att förväxlas med begreppet ”auktoriserad revisor”:

FAR vill, utöver de ovan framförda invändningarna mot motionärernas
argument, även framhålla att uttrycket ”auktoriserad redovisningskonsult”
med stor sannolikhet ofta skulle komma att förväxlas med det sedan
1912 etablerade ”auktoriserad revisor”. Det bereder redan i dag stora 16

svårigheter att för en icke initierad allmänhet, även innefattande många NU 1985/86:29
småföretagare, förklara innebörden av de befintliga legitimerade yrkestitlarna.
Redan den frivilliga, av SRF administrerade auktorisationen av
redovisningskonsulter har i något fall på grund av olämpligt utformad
annonsering medfört sådana förväxlingar.

Samma varning utfärdar länsstyrelsen i Malmöhus län, som därefter berör
det förhållandet att bara en del redovisningskonsulter skulle komma att bli
auktoriserade:

För att undvika att allmänheten förväxlar auktoriserade redovisningskonsulter
med auktoriserade revisorer eller godkända revisorer skulle det vara
lämpligt att ge konsulterna en annan titel än auktoriserade redovisningskonsulter,
exempelvis legitimerad, diplomerad, behörig eller kvalificerad
redovisningskonsult. Det finns en utbredd skepsis bland företagare mot
konsulter, men auktorisation av redovisningskonsulter borde kunna medföra
att denna misstro försvinner. Auktorisationen bör kunna leda till att
allmänheten får samma förtroende för konsulter inom redovisningsområdet
som den nu har för kvalificerade revisorer inom revisionsområdet.

Auktorisation av redovisningskonsulter innebär att det kommer att underlätta
för företagare att välja kunniga och seriösa rådgivare och medhjälpare
för administrativa tjänster. Det kommer emellertid inte att medföra
att de mindre nogräknade eller okunniga konsulterna kommer att försvinna.
För detta skulle krävas att endast auktoriserade konsulter fick ägna sig
åt administrativa tjänster åt företagare. Flera småföretagare kommer nog
inte att hänvända sig till de auktoriserade redovisningskonsulterna därför
att de inte anser sig ha råd att taga deras tjänster i anspråk. Bland de
konsulter, som saknar de formella meriterna för auktorisation, kommer det
att finnas sådana som är seriösa och vars kunskaper är tillräckliga för att på
ett tillfredsställande sätt handha bokföring och redovisning i de mindre
företagen. Det kommer emellertid att bli svårt för företagarna att veta vilka
av dessa icke auktoriserade konsulter som är pålitliga och tillräckligt
kunniga för att handha deras redovisning. Auktorisation av redovisningskonsulter
kan sålunda bli ett stöd för många företagare men inte för alla.

SHIO-Familjeföretagen uttalar sympatier för åtgärder i den berörda branschens
egen regi:

Enligt SHIO-Familjeföretagen gäller frågan som aktualiserats i motionen
egentligen hur man skapar ett informationssystem så att småföretagen vet
vilka redovisningskonsulter som är kvalificerade. Enligt vår uppfattning
kan detta ske genom att en branschorganisation ställer krav på sina medlemmar
samtidigt som organisationen informerar berörda kundgrupper om
att medlemsföretagen uppfyller vissa krav. Man kan inte hävda att ett
sådant branschstyrt system ger en sämre information om kunskapsläget än
ett offentligt auktorisationssystem. Redan idag auktoriserar Sveriges Redovisningskonsulters
Förbund vissa av sina medlemmar. Härigenom finns
grunden för ett sådant informationssystem som efterfrågats i motionen.

Av flera remissinstanser framförs uppfattningen att redovisningskonsulterna
utgör en heterogen grupp som inte lätt kan inordnas under ett
enhetligt auktorisationssystem. Till dem hör länsstyrelsen i Stockholms
län: 17

I den flora av olika typer av konsulter på det redovisningstekniska området NU 1985/86: 29
som t. ex. framgår av telefonkatalogens yrkesregister är det svårt att bilda
sig en uppfattning om deras kvalité. Begreppet ”redovisningskonsult” —
vilket i sig torde vara självtaget — inger en splittrad bild .

Även om vissa av dessa — med utgångspunkt från ett auktorisationsbevis
- kan sägas äga viss kompetens anser länsstyrelsen att det inte är rätt
väg att kompetensförklara en sådan heterogen grupp. Det torde knappast
på sikt kunna undvikas att småföretagen vilka motionärerna i första hand
synes vända sig mot, alltjämt kommer att ha svårt att "hitta rätt” bland
andra inte kvalitetsstämplade.

De krav som SRF uppställer för sin auktorisation av redovisningskonsulter
ter sig, menar länsstyrelsen, som "ganska tunna”. Länsstyrelsen fortsätter: Man

kan därför ifrågasätta det meningsfyllda i att auktorisera en

grupp av konsulter med förhållandevis låg grundutbildning för uppgifter
som avser ett stort antal kvalificerade områden och sålunda avser att täcka
en ”fullservice” modell. Om man nu stannar för att auktorisera en grupp
redovisningskonsulter på det sätt motionen syftar till kommer ganska snart
nya kategorier att ställa liknande krav. Det är mera angeläget att utöka den
revisorskår som finns idag och som inryms i begreppet ”kvalificerad
revisor”. Det synes inte kunna framföras skäl att tumma på behörigheten
genom att tillföra marknaden ytterligare en revisorskategori. Däremot är
det bra att det auktorisationsförfarande som SRF och SBRF tillhandahåller
bibehålls och kanske utvidgas.

Länsstyrelsen är i princip inte emot motionens andemening att bistå
företagen och särskilt de små företagen med redovisningshjälp o. dyl. men
att låta staten gripa in och gå i god för kompetensen finner länsstyrelsen
inte vara en lämplig väg. Det som länsstyrelsen ser som mest angeläget är
att koncentrera kompetensen till de två nu befintliga formerna av revisorsbegrepp.
Annars kan lätt uppstå en inte önskvärd kompetenskonkurrens.

NO anför bl. a.:

Den serviceinriktade verksamheten omfattar också ett stort antal skilda
verksamhetsområden med arbetsuppgifter av skiftande karaktär, varför
det måste bli svårt att fastställa vad en auktorisation skulle omfatta och hur
en effektiv tillsyn över de auktoriserade skulle kunna utföras. Några absoluta
garantier för att rådgivningen alltid blir genomförd på det för kunden
bästa sättet kan inte en auktorisation ge, vilket förslagsställarna synes
förmoda. Vill kunderna ha en kompetensförklaring kan de begära att
konsulten företer utbildningsbevis eller på annat sätt styrker sin kompetens.

LRF:s avstyrkande baseras delvis på ett liknande resonemang:

Såvitt framgår av motionen åsyftar motionärerna en legitimation som tar
sikte på en offentlig kompetensförklaring av vissa enskilda yrkesutövare.

Den konsultinstitution inom redovisningsområdet som framställningen

avser innefattar ett stort antal skilda verksamhetsområden med en mängd

arbetsuppgifter av olika karaktär. Enligt LRFs mening kan en enskild

person svårligen på ett tillfredsställande sätt bära upp en så bred legitima- 18

tion.

I första hand redovisningskonsulternas egna organisationer uttalar sig om NU 1985/86: 29
vilka krav på utbildning och praktik som bör ställas för auktorisation
som redovisningskonsult. SRF förordar två skilda slag av behörighet: Enär

uppbyggnaden av redovisningskonsultnominering i många hänseenden
bör likna revisorsnomineringen föreslår vi att två nivåer av nominering
kommer till stånd, auktoriserad redovisningskonsult (ARK) samt godkänd
redovisningskonsult (GRK).

För ARK bör krävas mycket goda såväl teoretiska som praktiska kunskaper.
Vi förordar att de teoretiska kraven skall motsvara universitetseller
högskoleutbildning om 100 poäng fördelade enligt följande

- företagsekonomi 60 poäng

— handelsrätt 20 poäng

- beskattningsrätt 10 poäng

— informationsbehandling (ADB) 10 poäng

samt att praktiska kunskaper skall ha inhämtats under minst fem år på
redovisningsbyrå. Arbetsuppgifterna under praktiktiden skall ha varit såväl
kvalificerade som allsidiga.

För GRK bör krävas lägre kunskaper. Vi förordar teoretisk utbildning
från gymnasium kompletterat med ekonomisk specialkurs, terminskurs 3.

Praktisk erfarenhet bör ha inhämtats på redovisningsbyrå under minst tre
år.

Med dessa krav kan man på relativt kort tid, något år, räkna med att
cirka 100-200 ARK och cirka 500-800 GRK nomineras. Sådan uppläggning
gör det möjligt att redan i starten få nomineringen självbärande
ekonomiskt. Ett väsentligt krav för bibehållande av nominering bör vara
någon form av aktualitetsutbildning.

SBRF föreslår följande villkor:

1) Teoretiska kunskaper motsvarande vad som erfordras för att bli godkänd
revisor,

2) Tre års kvalificerad praktik från redovisningsbyrå,

3) Skyldighet att teckna ansvarsförsäkring,

4) Styrkt aktualitetsutbildning inom skatte- och redovisningsområdet.

Auktorisationen föreslås skall förnyas efter fem år.

Länsstyrelsen i Malmöhus län menar att de kompetenskrav som SRF
tillämpar vid sin auktorisation av redovisningskonsulter bör kunna utgöra
grund för en framtida statlig auktorisation.

De remissinstanser som ställer sig positiva till en utredning i ämnet
anlägger vissa synpunkter på vad utredningsarbetet bör innefatta.

Riksskatteverket (RSV) framhåller att verket vid en samlad bedömning
av frågan om auktorisation av redovisningskonsulter i första hand ser det
som angeläget att det skapas förutsättningar för ett förbättrat utbud av
kvalificerade redovisningstjänster. För en mera allsidig belysning föreslås
att en särskild utredning tillsätts:

Denna bör bl. a. kartlägga nuläget i fråga om utbudet av redovisningstjänster
och rollfördelningen mellan näringsidkare, bokföringsbyråer, revisions -

byråer och branschorganisationer. Frågan om kompetensen hos de kon- NU 1985/86: 29
sulter som skall komma ifråga för auktorisation eller liknande bör enligt
RSVs mening också utredas. Utredningen bör vidare studera hur man löst
frågan i andra länder.

Samma uppfattning ger länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttryck

åt:

Sammanfattningsvis anför länsstyrelsen att det finns ett behov av att
förbättra utbudet av redovisningstjänster, i synnerhet när det gäller småföretagen.
Det är dock inte möjligt att ta ställning till hur detta bör ske
innan frågan utretts på ett mer ingående sätt. Länsstyrelsen förordar därför
att en utredning tillsätts med uppgift att närmare belysa olika frågeställningar
och föreslå hur problemet skall lösas. Härvid bör särskilt studeras
vilka roller som idag spelas av revisionsbyråer, branschorganisationer och
bokföringsbyråer i gränslandet mellan redovisning och revision. Vidare
bör utredningen ges i uppdrag att studera hur problemet lösts i andra
länder.

En fråga som enligt länsstyrelsen i Malmöhus län bör beaktas vid utredningen
är om en och samma person skall kunna erhålla auktorisation både
som redovisningskonsult och som kvalificerad revisor.

Frågan om auktorisationsorgan berörs av några remissinstanser.

Bokföringsnämnden hävdar gentemot motionärerna att nämnden med hänsyn
till resurser och verksamhetsinriktning inte är lämplig som auktorisationsorgan.
Sfi/?/7 har också avvikande mening:

I motsats till motionärerna anser vi emellertid inte att Bokföringsnämnden
är den rätta instansen för auktorisationen. Vi föreslår istället att Länsstyrelsen
i respektive län skall vara tillsynsmyndighet, då de genom sina
skatte- och revisionsavdelningar har direkt insyn i redovisningsbyråernas
verksamhet och snabbare skulle kunna vidtaga eventuella disciplinära
åtgärder.

Länsstyrelsen i Malmöhus län och SRF ställer sig däremot på motionärernas
sida i denna fråga.

Utöver de argument för avstyrkande av motionen som har redovisats
i det föregående finns följande resonemang och synpunkter, delvis av
mera principiell art.

Kommerskollegium menar att motionärerna har överskattat verkningarna
av ett system med icke-obligatorisk auktorisation:

Motionärernas förslag innebären officiell kompetensförklaring av enskilda
yrkesutövare inom redovisningsområdet, utan åtföljande skyldighet för
företagare att anlita dessa. En sådan monopolställning för denna yrkesgrupp
skulle inte heller vara önskvärd. Kollegiet vill emellertid framhålla
att just avsaknaden av en sådan koppling mellan det föreslagna auktorisationsförfarandet
och en skyldighet förföretagen att anlita endast auktoriserade
konsulter torde medföra att man inte uppnår den effekt som motionä -

rerna förväntar sig. Risken är stor att den grupp företag där behovet av NU 1985/86: 29

kvalificerade redovisningstjänster framstår som störst inte kommer att
påverkas av det föreslagna auktorisationssystemet.

NO erinrar om att framställningar till regeringen under åren 1977—1982 om
statligt godkännande av redovisningskonsulter resp. kvalificering av redovisningsbyråer
lämnades utan åtgärd. Detta får ses som ett uttryck för den
i Sverige allmänt rådande uppfattningen att statlig auktorisation och liknande
förfaranden bör användas restriktivt. NO citerar i detta sammanhang
ett uttalande av föredragande statsrådet i propositionen (1981/82:165
s. 231) med förslag till den nu gällande konkurrenslagen (1982:729):

Min bedömning är därför att man måste iaktta stor restriktivitet med
etableringskontroll, privat såväl som offentlig auktorisation samt olika
former av tillståndstvång, där villkor ställs upp för att etablering skall få
ske i viss verksamhet. Beslut och regler, som framstår som motiverade sett
mot bakgrund av sitt syfte, kan allvarligt inverka på konkurrensförutsättningarna,
t. ex. mellan olika företag i en bransch, eller på förutsättningarna
för att det över huvud skall förekomma konkurrens inom en viss samhällssektor
eller på en viss marknad.

Den i motionen föreslagna auktorisationen skulle inte vara obligatorisk
utan ha karaktär av frivillig kompetensförklaring. Den skulle därför inte ha
direkta etableringshindrande verkningar, säger NO men tillägger:

Nyetablering kan dock försvåras om denna form av kompetensförklaring
får starkt genomslag. Enligt NOs uppfattning bör samhälleliga auktorisationsförfaranden
endast komma till användning i mycket speciella fall,
t. ex. när det gäller säkerhet till liv och hälsa eller skydd för stora ekonomiska
värden. Aktiebolagslagens krav på revisorskompetens kan sägas
vara ett uttryck för behovet av skydd för stora ekonomiska värden. Det
förhåller sig emellertid annorlunda med redovisningskonsulter som har
mera serviceinriktad verksamhet än revisorernas kontrolluppgifter.

NO diskuterar vidare det föreslagna auktorisationssystemets syfte att motverka
ekonomisk brottslighet. NO har, framhålls det, i tidigare sammanhang
förordat åtgärder som inriktas direkt mot den försumlige eller den
som gjort sig skyldig till brott:

Däremot har NO hävdat att etableringskontroll eller auktorisationsförfarande
i regel inte är ett lämpligt medel för att ingripa mot ekonomisk
brottslighet. Ett sådant förfarande är ett trubbigt instrument som innebär
ökad byråkratisering och kostnader för samhället.

Åtgärder mot åtskilliga av de olägenheter som skulle avhjälpas enligt
motionärernas förslag har redan beslutats av statsmakterna, säger NO och
hänvisar till lagen (1985:354) om förbud mot yrkesmässig rådgivning i
vissa fall, m. m. NO pekar också på det aktuella förslaget till lag om
näringsförbud (prop. 1985/86: 126) och anför:

Också genom en sådan lag främjas de syften som motionärerna har. Det NU 1985/86: 29
bör påpekas att förslaget ger en kraftigt utvidgad ram för att gripa in mot
näringsidkare som grovt åsidosätter vad som ålegat dem i sådan egenskap,
t. ex. att betala skatter och avgifter till det allmänna. I lagrådsremissen
framhåller föredragande statsrådet inledningsvis bl. a. att man bör värna
om den vidsträckta näringsfriheten i Sverige. Det bör därför generellt sett
krävas starka skäl för att göra ytterligare inskränkningar i den, och existerande
inskränkningar bör kunna omprövas så fort förhållandena medger
det. Uttalandet understryker ytterligare den grad av restriktivitet som
bedöms påkalla[d].

Sammanfattningsvis finner NO att det i motionen eller i övrigt ej lagts
fram tillräckliga motiv för att införa statlig auktorisation av redovisningskonsulter.
Man bör i nuläget avvakta erfarenheterna av den nya lagen
beträffande yrkesmässiga rådgivare samt det förslag till lag om näringsförbud
som snart kommer att läggas fram för riksdagen.

Handelskammarförbundet säger att förhållandena på redovisningskonsulternas
område inte, sedan frågan om auktorisation senast prövades, har
förändrats på annat sätt än att SRF sedan år 1984 tillämpar ett eget
auktorisationssystem. När det gäller den principiella frågan om obligatorisk
auktorisation i allmänhet erinrar förbundet om vad som uttalades i den
av förbundet m.fl. år 1978 avlämnade rapporten (KOV 1978:8-01) Auktorisation
och konsumentskydd (se s. 2). Förbundet anför nu:

I enlighet med vad som där sägs vidhåller Förbundet att obligatorisk
auktorisation främst bör reserveras för områden där dylika åtgärder bedöms
erforderliga till säkerställande av trygghet till liv, hälsa, säkerhet och
personlig integritet. Om auktorisation överhuvud taget bedöms nödvändig
på ifrågavarande område bör därför ovannämnda av SRF utfärdade frivilliga
auktorisation vara tillfyllest.

SRS ger uttryck för ungefär samma uppfattning:

Det är en klar viljeinriktning från samhällets sida att meddela auktorisationer
endast i mycket speciella fall. Så förhåller det sig bl. a. på revisorsområdet.
Den viktigaste anledningen härtill är bl. a. att innehavaren av
revisorsauktorisationen-godkännandet bär ett självständigt ansvar gentemot
tredje man. Samhället har däremot hittills undvikit att meddela
auktorisationer där syftet endast är att kompetensförklara en enskild yrkesutövare
eller grupper av yrkesutövare. Det är samfundets uppfattning
att denna restriktiva hållning bör bibehållas.

LRF anför:

Samhällets insatser bör i första hand inriktas på att tillgodose behovet av
basutbildning inom redovisning och därmed sammanhängande kunskapsområden.
En auktorisation bör under alla förhållanden anstå tills erfarenheter
vunnits ifrån de nya reglerna om revision i aktiebolag.

Det torde knappast vara möjligt att genom ett auktorisations- eller legitimationssystem
komma till rätta med de problem som oseriös verksamhet

inom redovisningsbranschen kan vålla, menar Köpmannaförbundet och NU 1985/86: 29
fortsätter:

Det har inte kunnat visas, att problemen har minskat efter att SRF börjat
med auktorisation av redovisningskonsulter. Vi ser därför inte motionärernas
förslag i frågan som någon lösning på problemet. Tvärtom kan lösningen
på sikt finnas i fri konkurrens, där en samlande organisation bör kunna
ta på sig ansvaret att sprida information om vad som bör anses vara god
affärssed.

Vi vill även erinra om att fr. o. m. den 1 januari 1988 skall alla aktiebolag
ha kvalificerade revisorer. Det kommer att medföra en förbättring av
revisionsverksamheten.

På liknande sätt säger Grossistförbundet:

I motionen redovisas inga omständigheter eller faktorer som inte tidigare
varit föremål för övervägande och ställningstagande. Motionärerna bortser
dessutom från den såväl kvantitativa som kvalitativa utökning som skett
av revisorskåren i Sverige och som är resultatet av såväl kårens egna
ansträngningar som ingripanden från statsmakterna.

Till sist kan citeras ett uttalande av LRF som gäller den allmänna
utbildningen i redovisning:

LRF anser det vara ett angeläget enskilt och allmänt intresse att redovisningen
i företagen är av god kvalitet. Därför har LRF, bl. a. genom Driftsbyrån,
i olika sammanhang framhållit vikten av att den allmänna utbildningen
i redovisning m. m. utvecklas och anpassas så att den bättre tillgodoser
de behov som finns hos företagen och deras redovisnings- och
revisionsbyråer. För utvecklingen mot en högre redovisningsstandard hos
företagen har detta långt större betydelse än en auktorisation av en begränsad
del av redovisningskonsultkåren.

Inom LRFs redovisningsenheter såväl som inom många andra redovisningsföretag
och organisationer förekommer naturligtvis omfattande interna
utbildningsprogram för att bibehålla och förstärka kvalitén på redovisningstjänsterna.
Internutbildningen måste emellertid ses som en utbyggnad
med den allmänna utbildningen som bas. Den nuvarande allmänna
utbildningen har brister och det bör vara en förstahandsåtgärd att förbättra
den.

Utskottet

Ett stort antal företag tillhandahåller redovisningstjänster åt småföretag
och andra som funnit det rationellt att anlita konsulthjälp på redovisningsområdet.
Branschorganisationer för denna kategori av uppdragstagare är
Sveriges redovisningskonsulters förbund (SRF) och Sveriges bokföringsoch
revisionsbyråers förbund (SBRF). Såsom namnen antyder är det förra
baserat på individuellt medlemskap, medan det senare är en sammanslutning
av företag. Båda organisationerna verkar för att utveckla god redovisningsbyråsed.
De ställer upp vissa kvalifikationskrav för sina medlemmar
och bedriver utbildnings- och informationsverksamhet. De båda för- 23

bunden omsluter dock endast en mindre del av redovisningsbranschen. NU 1985/86: 29
Utanför står bl. a. redovisningsföretag — i vissa fall av betydande storlek —
som är serviceorgan bildade av riksorganisationer inom näringslivet.

De revisorer som enligt olika lagar skall anlitas av aktiebolag och vissa
andra företag skall inneha en av staten meddelad behörighet. Sådana s. k.
kvalificerade revisorer finns på två kompetensnivåer, där yrkesbeteckningen
är auktoriserad revisor resp. godkänd revisor. Kommerskollegium
svarar för auktorisation och godkännande av revisorer och är också tillsynsmyndighet.
För redovisningskonsulter — vilkas verksamhet inte regleras
av någon särskild lagstiftning — finns ingen motsvarande ordning.

Framställningar från SRF och SBRF om en sådan har lämnats utan åtgärd
av regeringen år 1982 i samband med att frågor om revisorers kompetens
m. m. togs upp i en proposition till riksdagen. Vid sidan av den egentliga
revisionsverksamheten kan kvalificerade revisorer, under förutsättning att
vissa jävsregler iakttas, biträda sina klienter med åtskilliga tjänster inom
redovisningsområdet.

Motion 1984/85:1432 (s) går ut på att det skall införas en statlig auktorisation
av redovisningskonsulter. Kvaliteten inom branschen är synnerligen
ojämn, säger motionärerna, och ekonomisk brottslighet förekommer.

Småföretagen skulle behöva bättre garantier för att de redovisningskonsulter
som erbjuder sina tjänster har erforderlig kompetens. Revisorernas
och redovisningskonsulternas funktioner borde också hållas isär bättre.

Motionärerna föreslår att bokföringsnämnden skall bli ansvarig för ett auktorisationssystem,
finansierat genom avgifter. De krav som SRF nu uppställer
för auktorisation skulle kunna vara riktningsgivande. En positiv
bieffekt av den föreslagna ordningen skulle enligt motionärerna bli att redovisningsbyråerna
finge det lättare att rekrytera och behålla kvalificerad
personal.

De nyssnämnda tidigare framställningarna om en statlig prövning av
konsulter inom redovisningsområdet blev inte remitterade till organisationer
företrädande avnämarna av redovisningstjänster. Från branschens sida
har därför hävdats att resultatet av den remissbehandling som företogs var
vilseledande. Näringsutskottet har inhämtat yttranden över den nu aktuella
motionen inte bara från olika myndigheter och från revisorernas och
redovisningskonsulternas sammanslutningar utan också från sex riksorganisationer
som kan anses representera små och medelstora företag. Dessa
sex organisationer har alla avstyrkt motionen. Samma ställningstagande
har anmälts av de auktoriserade och de godkända revisorerna liksom av
kommerskollegium och näringsfrihetsombudsmannen (NO). SRF och
SBRF stöder motionärernas förslag. Av de skattemyndigheter sorn har
tillfrågats förordar riksskatteverket och länsstyrelserna i Göteborg och
Malmö en utredning i ämnet, medan länsstyrelsen i Stockholm avstyrker
motionen. Bokföringsnämnden har inte uttryckt någon bestämd mening.

Huruvida en auktorisation av redovisningskonsulter skulle leda till en
förbättring av redovisningspraxis kan inte avgöras utan närmare utredning,
säger nämnden. Själv anser den sig inte vara lämplig som auktorisationsorgan.

Utskottet konstaterar först att det auktorisationssystem som motionä -

rerna föreslår inte skulle innebära något obligatorium. Tillträdet till re- NU 1985/86: 29
dovisningsbranschen skulle alltjämt vara fritt.

De invändningar som bl. a. NO gör, med åberopande av att man bör slå
vakt om den fria konkurrensen, ter sig mot den bakgrunden inte tungt
vägande. En kvalitetskontroll i statlig regi, förenad med fortsatt etableringsfrihet,
skulle för småföretagarna innebära en möjlighet till större
trygghet vid valet av redovisningskonsulter, samtidigt som positiva konkurrenseffekter
skulle göra sig gällande.

Som nyss nämnts har utskottet, till skillnad från vad som var fallet i en
tidigare remissomgång, låtit även småföretagens organisationer komma till
tals, såsom representanter för redovisningskonsulternas avnämare. Deras
yttranden är avstyrkande.

Utskottet konstaterar emellertid att dessa organisationer med något
undantag har svarat helt summariskt och inte närmare har belyst hur samspelet
mellan redovisningsbranschen och dess kunder gestaltar sig. Det
centrala i denna grupp av remissyttranden är att man utan egentlig argumentering
vidhåller en tidigare intagen position. Utskottet vill framhålla att
många småföretag möter svårigheter att finna en pålitlig och tillräckligt
kvalificerad redovisningskonsult. Ett auktorisationssystem skulle, som redan
sagts, göra det lättare för dem i detta avseende.

Motionärerna liksom en del remissinstanser fäster vikt vid att införandet
av en kategori auktoriserade redovisningskonsulter skulle kunna medverka
till en klarare distinktion mellan revisorers och redovisningskonsulters
uppgifter. Frågan om gränsdragningen mellan revision och redovisningstjänster
och om de kvalificerade revisorernas roll i företagen har blivit
ingående belyst genom remissbehandlingen.

För egen del drar utskottet slutsatsen att en mera bestämd boskillnad
mellan revisorernas och redovisningskonsulternas funktioner är eftersträvansvärd.
SRF:s och SBRF:s liksom flera skattemyndigheters synpunkter
i detta ämne förtjänar att noga beaktas. Det kan, som framgår av
vad länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har anfört, sättas i fråga om
de nuvarande jävsreglerna är ett tillräckligt skydd mot en olämplig funktionssammanblandning.
Genom införande av en kategori statligt auktoriserade
redovisningskonsulter skulle förhållandena på detta område kunna
förbättras.

Ett motiv för motionärernas förslag som särskilt bör uppmärksammas är
att ett statligt auktorisationssystem skulle kunna bidra till att motverka
oseriös verksamhet och ekonomisk brottslighet på redovisningsområdet.

Utskottet noterar att motionärernas iakttagelser rörande oseriös verksamhet
inom redovisningsbranschen får en viss bekräftelse i ett par av
näringslivsorganisationernas yttranden. Det är också risk för att företag
som anlitar olämpliga redovisningskonsulter oavsiktligt kan komma att
göra sig skyldiga till lagöverträdelser av olika slag. En kår av auktoriserade
redovisningskonsulter skulle bli ytterligare ett instrument för att åstadkomma
en höjd redovisningsstandard och sålunda förbättra samhällets
möjligheter till insyn i företagen. Den skulle vidare göra det svårare för
företag med en icke-seriös inriktning att vinna insteg i branschen. Motionä -

rernas förslag står alltså i god överensstämmelse med statsmakternas
program för bekämpande av ekonomisk brottslighet.

Sammanfattningsvis finnér utskottet att riksdagen bör anmoda regeringen
att låta utreda frågan om auktorisation av redovisningskonsulter. Genom
ett sådant beslut blir motion 1984/85:1432 (s) tillgodosedd.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:1432 hos regeringen
begär utredning om auktorisation av redovisningskonsulter i enlighet
med vad utskottet anfört.

Stockholm den 13 maj 1986

På näringsutskottets vägnar

Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp), Lennart Pettersson
(s), Wivi-Anne Radesjö (s). Sten Svensson (m), Åke Wictorsson (s), Per
Westerberg (m), Bo Finnkvist (s), Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk),
Reynoldh Furustrand (s), Gudrun Norberg (fp), Per-Ola Eriksson (c), Lars
Ahlström (m) och Sven-Åke Nygårds (s).

Reservation

Christer Eirefelt (fp), Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Ivar Franzén
(c), Gudrun Norberg (fp), Per-Ola Eriksson (c) och Lars Ahlström (m)
anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

Ett stort (= utskottet, s. 23-25) vara fritt.

Även i denna form innebär emellertid ett statligt auktorisationssystem,
såsom bl. a. NO har visat, ett olyckligt ingrepp i den fria konkurrensen. De
företag som har förvärvat auktorisation får ett försteg på marknaden som
hämmar nyetablering och därigenom motverkar en rationell utveckling av
branschen. Denna nackdel får accepteras när det rör sig om vissa särskilt
betydelsefulla verksamhetsgrenar, t. ex. den lagstadgade revisorsfunktionen.
Redovisningskonsulterna utövar emellertid en ren serviceverksamhet.
En generellt hög kvalitet på detta område främjas bäst genom en
marknad där konkurrensen är fri.

Som nyss (= utskottet, s. 25) är avstyrkande.

De nämnda organisationernas ställningstagande är i sig ett alldeles tillräckligt
skäl för riksdagen att avvisa motionärernas förslag. Redovisningskonsulternas
egna sammanslutningar - vilka för övrigt på grund av
begränsad anslutning knappast är fullt representativa för branschen - vill
av naturliga skäl få tillgång till ett statusbringande statligt auktorisationssystem.
De har tidigare hävdat att småföretagens organisationer kunde väntas
stödja dem i denna strävan. Remissutfallet visar att förhållandet är det
motsatta. Detta är inte förvånande. Det finns rik tillgång till välrenommerade
företag i redovisningsbranschen. Redovisningskonsulternas bransch -

NU 1985/86:29

organisationer ställer särskilda krav på sina medlemmar. Vissa redo- NU 1985/86:29
visningsföretag har, som nämnts, inrättats av riksförbund inom småföretagssektorn
såsom serviceorgan åt medlemmarna. Även i övrigt kan småföretagen
lätt genom sina organisationer och på annat sätt få råd vid valet
av redovisningskonsult. Någon statlig auktorisation behövs inte. Det kan,
menar utskottet, inte komma i fråga att staten mot avnämarnas vilja skulle
införa ett system vars huvudsakliga motivering har varit att det skulle
tillgodose just avnämarnas intressen.

Motionärerna liksom (= utskottet, s. 25) genom remissbehandlingen.

Utskottet hänvisar i första hand till vad kommerskollegium, som utövar
tillsyn över de kvalificerade revisorerna, uttalar i detta ämne. De nuvarande
bestämmelserna är, säger kommerskollegium, ägnade att befrämja både
en effektiv självständig revision och ett positivt tillvaratagande av revisorernas
erfarenheter och kunskaper till nytta för företagen. Kollegiet delar
inte motionärernas uppfattning att det behövs en mera strikt åtskillnad
mellan de berörda gruppernas arbetsområden. Det förtjänar påpekas att
Lantbrukarnas riksförbund, som är huvudman för ett av de största företagen
i redovisningsbranschen, ger uttryck för samma uppfattning som
kommerskollegium. Som extra argument för ett auktorisationssystem är
det nu behandlade uppenbarligen otjänligt.

Ett motiv (= utskottet, s. 25) på redovisningsområdet.

Utskottet finner att motionärernas antydningar om ekonomisk brottslighet
inom redovisningsbranschen är obestyrkta. Det finns ingenting som
talar för att biträde med ekonomisk redovisning, en kvalificerad serviceverksamhet,
på något typiskt sätt skulle kunna förknippas med sådan
rådgivning som har eller främjar brottsliga syften. Under alla omständigheter
gäller givetvis, såsom har påpekats vid remissbehandlingen, att utrymmet
för icke-seriös verksamhet inte minskar genom att en del av det stora
flertalet seriösa yrkesutövare auktoriseras.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att olika skäl - vikten av att
värna den fria konkurrensen samt det förhållandet att avnämarna av redovisningstjänster
undanber sig ett auktorisationssystem — bestämt talar
mot en utredning enligt motionärernas förslag. De biargument i motionen
och vissa remissyttranden som har diskuterats i det föregående ändrar på
intet sätt denna slutsats. Utskottet avstyrker sålunda motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1984/85:1432.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986