om åtgärder mot narkotikamissbruk (Betänkande 1983/84:FöU3 Försvarsutskottet)

FöU 1983/84:3

Försvarsutskottets betänkande
1983/84:3

om åtgärder mot narkotikamissbruk

I motion 1982/83:234 av Ann-Cathrine Haglund (m) yrkas att riksdagen
beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts
om uppläggningen av och riktlinjer för arbetet mot narkotikamissbruket vid
militära utbildningsanstalter. Över motionen har överbefälhavaren och
socialstyrelsen avgivit yttranden.

Bakgrund

Vid Livregementets grenadjärer/Örebro försvarsområde (I 3/fo 51) i
Örebro har sedan ett par år tillbaka gjorts insatser mot missbruk av
narkotika. Insatserna har bestått av information i ämnet till alla tjänstgörande
värnpliktiga och olika åtgärder vid konstaterat eller misstänkt missbruk.
Bl. a. nedfryses en viss del av alla urinprov som lämnas av nyinryckta
värnpliktiga för att användas för framtida analys vid misstanke om missbruk.
Analysen kan inte göras utan den värnpliktiges tillstånd. Lämnas inte
tillstånd tolkas detta så att missbruk inte kan uteslutas. Den vägrande tillåts
därför inte bära vapen eller köra bil. Vid konstaterat missbruk får den
värnpliktige välja mellan att avgiftas på förbandets sjukavdelning under en
vecka och därefter lämna urinprov var tredje vecka eller att hemförlovas
under 300 dagar.

Motionen

I motionen anförs inledningsvis att målet för bekämpande av narkotikamissbruket
måste vara ett narkotikafritt samhälle. För att nå detta mål krävs,
framhåller motionären, ett aktivt arbete på många plan och på både lång och
kort sikt. Hon pekar på att värnpliktstjänstgöringen ger möjlighet att nå en
stor del av svensk ungdom med ett aktivt arbete mot narkotikamissbruk. Det
är, anser hon, mycket viktigt att denna möjlighet tas till vara. Inte minst av
säkerhetsskäl är det enligt motionären absolut nödvändigt med åtgärder mot
narkotikamissbruk vid militära utbildningsanstalter. Det arbete mot narkotikamissbruket
som bedrivs vid I 3/fo 51 har, konstaterar hon, gett ett gott
resultat. Därför bör man enligt hennes mening på andra militära utbildningsanstalter
lägga upp kampen mot narkotika efter samma riktlinjer.

1 Riksdagen 1983184.10sami. Nr 3

FöU 1983/84:3

Remissyttrandena

Överbefälhavaren instämmer i motionens andemening och mål men ställer
sig inte bakom motionärens förslag att ”1 3-modellen” i sin helhet skall vara
riktlinje för alla utbildningsanstalter inom försvarsmakten.

Även socialstyrelsen delar motionens grundsyn. Av socialstyrelsens yttrande
kan dock utläsas tvekan om nyttan och lämpligheten av den urinanalys
som vid I 3/fo 51 ingår som ett led i kampen mot narkotikamissbruket. Om
man inte kan garantera en reell valfrihet bör inte nedfrysning av urinprov
tillämpas, hävdar socialstyrelsen. Den information man kan få ut av enstaka
urinprov är dessutom enligt socialstyrelsens mening mycket begränsad.

Utskottet

Kampen mot missbruk av narkotika är en viktig samhällsfråga. Denna
kamp måste, som motionären anför, föras på bred front. Politiska partier,
ungdomsorganisationer och många folkrörelser kan genom olika initiativ
lämna värdefulla bidrag. En sådan syn på kampen mot narkotikamissbruket
torde ha en bred anslutning i folkopinionen. Den kommer också till uttryck i
motionen och yttrandena över denna. På en sådan uppfattning vilar också
direktiven till den särskilda kommission (S 1982:9) som regeringen har
tillsatt för att ge underlag för en samlad och intensifierad kamp på alla nivåer
mot narkotikamissbruket (Dir. 1982:100).

Utifrån denna grundsyn ter det sig för utskottet liksom för motionären
självklart med insatser mot narkotikamissbruk även inom värnpliktsutbildningens
ram. Härvid åsyftas i första hand den militära grundutbildningen.
Sådana insatser är enligt utskottets mening särskilt viktiga med hänsyn till de
olycksrisker som är förknippade med värnpliktsutbildningen. Narkotikamissbruket
måste hållas borta från de militära utbildningsanstalterna även
med hänsyn till de särskilda riskerna för smitta av olika sjukdomar (t. ex.
gulsot).

Mot denna bakgrund konstaterar utskottet med tillfredsställelse att olika
åtgärder har vidtagits vid flertalet utbildningsförband i kampen mot narkotikamissbruk.
Bl. a. har den värnpliktiga arbetsgruppen gjort värdefulla
insatser. Vid I 3/fo 51 har - som framgår av motionen - vidtagits speciella
åtgärder.

Utskottet bedömer att kampen mot narkotikan blir effektivast om som
hittills insatserna vid ett visst förband anpassas till missbrukets art och
omfattning och till de resurser som där står till buds. Att som motionären
föreslår hänvisa till en viss modell när det gäller utformningen av åtgärderna
ser utskottet närmast som en inte önskvärd begränsning av möjligheterna att
handla efter behoven. Därtill kommer att den förordade modellen inte i alla
avseenden är oomstridd. Utskottet kan mot denna bakgrund inte stödja
motionen.

FöU 1983/84:3

Regeringen har - som framgår av redogörelsen i det föregående - tillsatt en
särskild kommission för intensifiering av kampen mot drogmissbruket. Dess
arbete berör också förhållandena inom försvarsmakten. Av särskilt intresse i
detta sammanhang är de riktlinjer för kampen mot narkotika inom försvarsmakten
som överbefälhavaren, enligt vad utskottet har inhämtat, f. n.
utarbetar. Utskottet räknar med att resultaten av det arbete som pågår
kommer att bli till god vägledning för de fortsatta insatserna mot drogmissbruk
vid de militära utbildningsförbanden. Riksdagen bör f. n. inte göra
något uttalande.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motion 1982/83:234.

Stockholm den 8 november 1983

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: Per Petersson (m), Roland Brännström (s), Gunnar Björk i
Gävle (c), Åke Gustavsson (s), Göthe Knutson (m), Evert Hedberg (s), Olle
Aulin (m), Ulla Ekelund (c), Mats Olsson (s), Inge Carlsson (s), Ingvar
Björk (s), Iréne Vestlund (s), Alvar Gunnarsson (m), Sverre Palm (s) och
Hugo Bergdahl (fp).

minab/gotab Stockholm 1983 77128