Om arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag (Betänkande 1981/82:AU13 Arbetsmarknadsutskottet)

AU 1981/82:13

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1981/82:13

om arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag

I betänkandet behandlas

dels regeringens förslag i propositionerna 1981/82:100 bilaga 15 (arbetsmarknadsdepartementet)
punkt B 3 och 1981/82:139 om ändrade bidragsregler
inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen, m. m.,
dels följande motioner:

1981/82:843 av Margit Odelsparr (c)

1981/82:1963 av Wivi-Anne Cederqvist m. fl. (s)

1981/82:1970 av Wiggo Komstedt (m)

1981/82:2385 av Olof Palme m. fl. (s)

1981/82:2386 av Lars Werner m. fl. (vpk)

Sammanfattning

I betänkandet tar utskottet ställning till förslag från regeringen om arbetslöshetsförsäkringen
och annat kontantstöd vid arbetslöshet. Av förslagen
märks följande:

• vissa förbättringar av ersättningarna vid arbetslöshet — maximibeloppet
inom arbetslöshetsförsäkringen höjs från 210 till 230 kr. per dag med
möjlighet för kassorna att på egen bekostnad utge högre belopp. Det
kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS) för icke-försäkrade ändras från
75 till 80 kr. för arbetslösa som är 20 år eller äldre

• förändringar av statsbidragen till arbetslöshetskassorna av innebörd att
kassorna via fonder och medlemsavgifter får ta på sig en ökad andel av
kostnaderna för sin verksamhet samtidigt som bidragsreglerna förenklas

• skärpta regler om avstängning från rätt till arbetslöshetsersättningar

• minskade krav på storleken av de fonder arbetslöshetskassorna är skyldiga
att bygga upp.

Utskottsmajoriteten stöder regeringens förslag.

Socialdemokraterna och vpk kräver att arbetslöshetsersättningarna förbättras
ytterligare - kassaersättning skall kunna ges med upp till 280 kr.
och KAS med 100 kr. (enligt vpk med 120 kr.). Vidare motsätter sig
socialdemokraterna och vpk att några förändringar görs av det statliga
stödet till arbetslöshetskassorna, och de riktar också invändningar mot de
nya avstängningsreglerna. Socialdemokraterna följer upp sina ståndpunkter
i reservationer till betänkandet.

Nivån på ersättningarna vid arbetslöshet avgör storleken på utbildningsbidragen
till dem som genomgår arbetsmarknadsutbildning. Ett par frågor
1 Riksdagen 1981182. 18 sami. Nr 13

AU 1981/82:13

om ändrade grunder för dessa bidrag har aktualiserats av regeringen resp.
av vpk.

Statsbudgetens kostnader för ersättningar vid arbetslöshet och utbildningsbidrag
beräknas av regeringen och utskottsmajoriteten till avrundat
1 850 milj. kr. Detta motsvarar 45 % av de totala kostnaderna som i övrigt
finansieras av en arbetsmarknadsavgift som betalas av arbetsgivarna.

Socialdemokraterna räknar med att deras förslag medför att anslaget på
statsbudgeten behöver ökas med 530 milj. kr. och att behovet av arbetsgivaravgiftsmedel
stiger med 670 milj. kr. Arbetsmarknadsavgiften bör enligt
deras mening höjas från f. n. 0,8 till 1,3 %.

Avslutningsvis behandlas tre motioner från allmänna motionstiden, av
vilka två gäller de allmänna villkoren för rätt till arbetslöshetsersättning -om heltidsstudier resp. svårigheter att få kommunal barnomsorg skall leda
till avstängning från ersättningsrätt. Den tredje motionen rör information
om förutsättningarna för medlemskap i arbetslöshetskassorna.

Propositionerna

1981/82:100 bilaga 15

Regeringen föreslår under punkt B 3 (s. 81-85) att riksdagen skall

1. godkänna i propositionen förordad ändring i grunderna för bidrag vid
arbetsmarknadsutbildning,

2. till Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag för budgetåret
1982/83 anvisa ett reservationsanslag av 2423796000 kr.

1981/82:139

I denna proposition föreslår regeringen att riksdagen skall

dels anta inom arbetsmarknadsdepartementet upprättade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

2. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,

dels

3. godkänna de i propositionen förordade riktlinjerna för statsbidrag till
de erkända arbetslöshetskassorna fr. o. m. den 1 juli 1982,

4. med ändring i förhållande till regeringens förslag i proposition 1981/
82:100 bilaga 15 till Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag
för budgetåret 1982/83 under tolfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 1 847 800000 kr.

Propositionens lagförslag fogas till betänkandet som bilaga.

AU 1981/82:13

Motionerna

Motioner från allmänna motionstiden 1982

1981182:843 av Margit Odelsparr (c)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att ersättning från arbetslöshetskassa bör utgå även i de fall då arbetssökande
deltar i utbildning under de förutsättningar som angivits i motionen.

1981/82:1963 av Wivi-Anne Cederqvist m.fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att arbetssökande som f. ö. är berättigade till erkänd arbetslöshetskassa
eller kontant arbetsmarknadsstöd bör erhålla denna ersättning även om
kommunal barnomsorg inte kan erbjudas.

1981182:1970 av Wiggo Komstedt (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen måtte anhålla att arbetsmarknadsverket
ges i uppdrag att hos arbetstagarna sprida information om
förutsättningarna för medlemskap i erkända arbetslöshetskassor.

Motioner med anledning av proposition 139

1981/82:2385 av Olof Palme m. fl. (s)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att bestämmelser rörande sju nya dagpenningklasser
om 220, 230, 240, 250, 260, 270 och 280 kr. införs i lagen (1973:370)
om arbetslöshetsförsäkring,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ersättning från arbetslöshetskassa utöver högsta
statsbidragsberättigande dagpenning,

3. att riksdagen beslutar att lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd
ändras i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen avslår regeringens förslag om nytt system för statsbidrag
inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regler för avstängning från arbetslöshetsersättning vid självförvållad
arbetslöshet,

6. att riksdagen utöver regeringens förslag i proposition 1981/82:139 för
budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag med 530 milj. kr. till
anslaget B 3. Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag,

7. att riksdagen beslutar att avgiften enligt lagen (1981: 552) om arbetsgivaravgift
till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag fr.o.m. den 1
juli 1982 höjs med 0,5 procentenheter.

11 Riksdagen 1981/82. 18 sami. Nr 13

AU 1981/82:13

1981182:2386 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar anta följande förslag till lag om ändring i lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, att gälla från den 1 juli 1982:

Regeringens förslag

Dagpenning, som berättigar till
statsbidrag, utges med lägst 90 och
högst 230 kronor om inte annat
följer av denna lag. En erkänd arbetslöshetskassa
kan härutöver,
med arbetsmarknadsstyrelsens
medgivande, på egen bekostnad
utge dagpenning till den försäkrade.
Arbetslöshetskassan beslutar
om dagpenningens storlek.

Motionärernas förslag
§

Dagpenning, som berättigar till
statsbidrag, får utges med lägst 120
och högst 280 kronor. Erkänd arbetslöshetskassa
beslutar om försäkrads
placering i dagpenningklass.
Arbetsmarknadsstyrelsen
kan föreskriva att gällande lägsta
dagpenningklass ej längre skall tilllämpas.

2. att riksdagen beslutar avslå propositionens förslag om

a) förändrade statsbidragsregler för arbetslöshetsförsäkringen,

b) ändrade regler för arbetslöshetskassornas fonderingar,

c) längre avstängningstid från ersättning från arbetslöshetskassa,

3. att riksdagen beslutar att utbildningsbidraget vid arbetsmarknadsutbildning
fr. o. m. den 1 juli 1982 lägst skall utgå med 35 kr. utöver regeringens
förslag per dag, fem dagar i veckan (200 kr.),

4. att riksdagen beslutar återinföra stimulansbidraget på 10 kr. per dag i
arbetsmarknadsutbildningen, att gälla fr. o .m. den I juli 1982,

5. att riksdagen beslutar anta följande förslag till lag om ändring i lagen
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd att gälla från den 1 juli 1982:

Regeringens förslag Motionärernas förslag

18 §

Kontant arbetsmarknadsstöd Kontant arbetsmarknadsstöd

utges med 80 kronor per dag. Till utgesmed 120 kronor per dag.

den som inte har fyllt 20 år utges
dock stödet med 75 kronor per dag.

Till den fastställd omräkningstabell.

Utskottet

Huvudpunkterna i regeringens förslag i proposition 139 är följande:

• vissa förbättringar av ersättningarna vid arbetslöshet

• väsentliga förändringar av statsbidraget till arbetslöshetskassorna

• skärpta regler om avstängning från rätt till arbetslöshetsersättningar

• minskade krav på arbetslöshetskassornas fonder.

AU 1981/82:13

Arbetslöshetsersättningarnas nivå avgör storleken på de utbildningsbidrag
som utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning. Detta kommer att
belysas i den följande framställningen.

Socialdemokraterna och vpk kräver i sina partimotioner att arbetslöshetsersättningarna
förbättras i förhållande till regeringens förslag, och de
motsätter sig förändringarna av statsbidragen till kassorna. Invändningar
riktas också mot andra delar av regeringsförslagen.

De nu nämnda frågorna sakbehandlas i de följande avsnitten. Avslutningsvis
tas upp tre motioner från allmänna motionstiden om de allmänna
villkoren för rätt till arbetslöshetsersättning och om information om medlemskap
i arbetslöshetskassorna.

De förslag regeringen nu presenterar bygger i huvudsak på vad som
förordats i en departementspromemoria med förslag till ändrat bidragssystem
m. m. inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen (Ds A 1981: 17).
Promemorian har remissbehandlats. Såväl promemorian som remissyttrandena
är fogade till propositionen som bilagor.

Ersättningarna vid arbetslöshet

Medlemmarna i arbetslöshetskassorna är placerade i dagpenningklasser
som är indelade i tiokronorsintervaller från f. n. 80 kr. och uppåt. Sedan
den 1 april 1981 är högsta dagpenningklass 210 kr., och denna klass
omfattar 90% av medlemmarna.

Som kommer att framgå av närmast följande avsnitt uppbär kassorna
statsbidrag till sina utgifter för dagpenningarna.

Regeringen föreslår att högsta dagpenning - för vilken statsbidrag skall
utgå - höjs till 230 kr. och att lägsta dagpenning fastställs till 90 kr.
Indelningen i dagpenningklasser föreslås vidare bli slopad. Inom ramen för
det angivna högsta resp. lägsta beloppet skall kassorna själva bestämma
vilken dagpenning de vill tillämpa. Denna behöver alltså inte fastställas till
ett jämnt tiotal kronor.

Dessutom föreslås att kassorna skall ha rätt att betala dagpenning med
högre belopp än 230 kr. Denna påbyggnadsdel skall dock finansieras av
kassorna själva.

Regeringsförslagen medför ändringar i 17 och 18 §§ lagen om arbetslöshetsförsäkring.

Socialdemokraterna och vpk yrkar i partimotionerna 2385 resp. 2386 att
dagpenningens maximibelopp höjs till 280 kr. med hänvisning till att detta
är den ersättningsnivå som Arbetslöshetskassornas samorganisation har
begärt. En höjning till den nivån motiveras också av att ersättningarna
under senare år kommit att ge en allt sämre kompensation för inkomstförlusterna
vid arbetslöshet. Om dagpenningen höjs till 280 kr. behövs ingen
självfinansierad påbyggnadsdel, och regeringens förslag härom bör därför
avslås.

AU 1981/82:13

Utskottet anser att en höjning av dagpenningen är motiverad med hänsyn
till pris- och löneförändringarna under det år som gått efter den senaste
uppräkningen. Det högsta belopp för vilket statsbidrag utgår bör som
regeringen föreslår fastställas till 230 kr. Möjlighet bör öppnas för kassorna
att på egen bekostnad betala ut ersättning som överstiger det angivna
beloppet. Utskottet tillstyrker alltså att denna nyhet inom arbetslöshetsförsäkringen
genomförs liksom att den nuvarande indelningen i dagpenningklasser
avskaffas på sätt regeringen föreslagit. Med avstyrkande av
socialdemokraternas och vpk:s motionsyrkanden föreslår utskottet att
riksdagen i enlighet med det anförda antar regeringens förslag till ändrad
lydelse av 17 och 18 §§ arbetslöshetsförsäkringslagen.

Arbetslösa som inte är berättigade till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen
kan få kontant arbetsmarknadsstöd (KAS). Stödet utgår f. n.
med 75 kr. per dag och bör som regeringen föreslår höjas till 80 kr. för dem
som har fyllt 20 år. De i socialdemokraternas och vpk:s partimotioner
framförda förslagen att KAS oavsett de arbetslösas ålder skall höjas till 100
resp. 120 kr. avstyrks. Det kan påpekas att regeringens och i än högre grad
motionärernas förslag påverkar statsbidragsgivningen till arbetslöshetskassorna.
Grundbidrag till kassorna utgår nämligen med samma belopp
som KAS.

Det ovan sagda innebär att utskottet tillstyrker den av regeringen föreslagna
ändringen i 18 § lagen om kontant arbetsmarknadsstöd.

De nu behandlade ändringarna av bestämmelserna om ersättningar vid
arbetslöshet är avsedda att gälla från den 1 juli i år.

Statsbidragen till arbetslöshetskassorna

Arbetslöshetskassorna har att finansiera dels utgifterna för de dagpenningar
som betalas ut till arbetslösa medlemmar, dels sina egna förvaltningskostnader,
dels i lagen föreskrivna fondavsättningar. Kassornas intäkter
utgörs av statsbidrag, medlemsavgifter och ränteavkastningen på
fondmedlen.

Statsbidragen består av grundbidrag, progressivbidrag och förvaltningsbidrag.

Grundbidraget utgår med ett fast belopp per utbetalad dagpenning. Som
redan nämnts är det beloppet lika stort som KAS eller f. n. 75 kr.

Progressivbidraget har en fast och en rörlig (progressiv) del. Den fasta
delen uppgår till 2 kr. i dagpenningklassen 80 kr. och ökar med 5-9 kr. för
vaije högre klass. I den f. n. högsta dagpenningklassen, 210 kr., är det fasta
beloppet 84 kr. Den rörliga delen av bidraget är en procentuell andel av
dagpenningen sedan denna har minskats med de belopp som täcks av
grundbidraget och progressivbidragets fasta del. Procentandelens storlek
beror på arbetslöshetens omfattning, räknat i det genomsnittliga antalet
ersättningsdagar per medlem. Ju högre detta genomsnittstal är desto större

AU 1981/82:13

blir procentandelen. Om genomsnittstalet ersättningsdagar i en kassa är
högst 1,5 är procentandelen 0, dvs. kassan får ingen rörlig del av bidraget.
Så snart genomsnittstalet överstiger 1,5 börjar den rörliga delen utgå. Den
är vid t. ex. 2 ersättningsdagar 21,5% och stiger till 90% vid 22 eller fler
ersättningsdagar.

Förvaltningsbidraget varierar liksom progressivbidraget med arbetslöshetens
omfattning. Det har ett grundbelopp om 6 kr. per medlem och utgår
med en procentuell andel av detta beroende på det genomsnittliga antalet
ersättningsdagar. Som lägst är bidraget per medlem 3 kr. och som högst 18
kr. Bidragets storlek påverkas inte av den dagpenningklass kassan tillämpar.

Redovisningen för de gällande bidragsreglerna kan illustreras av följande
exempel, där det antas att en kassa betalar dagpenning med 210 kr. och har
en genomsnittlig arbetslöshet av fyra dagar per medlem. På dagpenningen
utgår då grundbidrag med 75 kr. Den fasta delen av progressivbidraget är,
som redan nämnts, 84 kr. Vid beräkningen av det rörliga bidraget skall nu
210 kr. minskas med 75 resp. 84 kr. På återstoden, 51 kr., utgår den rörliga
delen i detta fall med 58,5% eller 30 kr. För varje utbetald dagpenning får
kassan alltså statsbidrag med (75 + 84+30) 189 kr. eller med 90%. Dessutom
får kassan per medlem ett förvaltningsbidrag som är 130% av 6 kr. eller
7:80 kr.

Regeringen anser att grundbidraget till kassorna skall finnas kvar och
liksom hittills knytas till det högsta beloppet för KAS. I övrigt föreslås
följande väsentliga förändringar.

Förvaltningsbidraget avskaffas. Likaså slopas den fasta delen av
progressivbidraget. Detta skall i fortsättningen vara enbart ett rörligt bidrag,
i princip uppbyggt på samma sätt som den rörliga delen av det
nuvarande bidraget. Till skillnad från vad som gäller i dag skall dock det
nya progressivbidraget börja utgå så snart en kassa har en mätbar arbetslöshet
(alltså så snart antalet ersättningsdagar per medlem överstiger 0,0).
De procentsatser med vilka progressivbidraget är avsett att utgå framgår
av en till propositionen fogad tabell (s. 16).

I det ovan valda exemplet med en kassa som har en dagpenning med 210
kr. och fyra ersättningsdagar per medlem kommer statsbidrag enligt regeringens
förslag att utgå på detta sätt, varvid samtidigt antas att KAS, som
regeringen föreslår, har höjts från 75 till 80 kr.:

Till grundbidraget om 80 kr. kommer ett progressivbidrag som är 62,8%
av (210—80) 130 kr. eller 82 kr. Det sammanlagda statsbidraget per utbetalad
dagpenning blir alltså 162 kr. eller 77%. Förvaltningsbidrag utgår inte
längre.

Därjämte förordar regeringen att kassor som tillämpar flera dagpenningklasser
bör få beräkna progressivbidraget ”gemensamt för alla dagpenningklasser”.

Den kostnadsmässiga effekten av de förändrade statsbidragsreglerna

AU 1981/82:13

beräknas bli att å ena sidan statens utgifter för arbetslöshetsförsäkringen
och å andra sidan kassornas inkomster minskar med närmare 400 milj. kr.
De minskade inkomsterna för kassorna - som överslagsvis sägs motsvara
125 kr. per medlem och år — måste täckas av medlemsavgifter, ränteinkomster
och fonduttag.

Socialdemokraterna och vpk avvisar i sina partimotioner 2385 och 2386
regeringens förslag till bidragsändringar med hänvisning till den förutskickade
kostnadsövervältringen på kassorna och därav betingat behov av
avgiftshöjningar.

Socialdemokraterna betonar därutöver att framläggandet av förslagen
sker i en direkt konfrontation med uppfattningen hos kassorna och de
fackliga organisationerna. Vidare framhålls att de nya reglerna kommer att
slå särskilt hårt i vissa kassor. Vpk pekar därvid på kassor med en svag
ekonomi och socialdemokraterna på kassor som f. n. tillämpar fler klasser
beroende på skillnader i genomsnittlig arbetslöshet.

För egen del vill utskottet anföra följande. Den allmänna bakgrunden till
regeringens förslag är att det är önskvärt både att höja ersättningarna till de
arbetslösa och att begränsa statens utgifter för dessa ersättningar som ett
led i de allmänna besparingssträvandena. När det nu gäller möjligheten att
reducera statsbidragsnivån kan inte bortses från att medlemmarnas kostnadsandel
var betydligt högre efter 1974 års reform av arbetslöshetsförsäkringen
och statsbidragen till denna. På hösten 1976 genomfördes förbättringar
av statsbidragen i enlighet med förslag som lagts fram av den socialdemokratiska
regeringen före regeringsskiftet. Dessa förslag hade till uttryckligt
syfte att motverka de avsevärda skillnader i avgifter som fanns
mellan kassor med olika hög arbetslöshet. Denna effekt har till en del
kunnat uppnås. Men det mest påtagliga resultatet är att medan statens
utgifter för arbetslöshetsförsäkringen har stigit kraftigt har kassornas medlemsavgifter
kunnat hållas nere eller t.o. m. sänkas samtidigt som deras
fonder byggts upp till belopp som i många fall är dubbelt eller flerdubbelt
större än lagen kräver.

Det sagda kan illustreras av utvecklingen av ett antal arbetslöshetskassors
fondering och avgifter enligt tabellen på s. 9. Dessa kassor hade år
1981 omkring 2,7 miljoner av totalt 3,1 miljoner medlemmar.

Effekterna av de nya statsbidragsreglerna kan sägas bli att kassorna och
deras medlemmar får ta på sig en ökad andel av kostnaderna för de
ersättningar som betalas ut till de arbetslösa medlemmarna liksom för
merutgifterna för att ersättningarna höjs. Den genomsnittliga andel av
ersättningarna som kassorna själva svarar för är f. n. 8%. Med hänsyn till
det trängda statsfinansiella läget och till vad nyss sagts om utfallet av 1976
års reform kan utskottet inte finna det orimligt att kassornas kostnadsandel
återförs till 1974 års nivå eller ca 20% som regeringens förslag kommer att
leda till.

Medlemsavgiften till kassorna uppgår i dag till genomsnittligt 80-100 kr.

AU 1981/82:13

Kassa	Medlems- antal 1981	Medlemsavgift kr. per år	Fond, kr. per medlem
1975	1981	1975	1981
Akademikernas	169000	75	42	82	214
Arbetsledamas	71000	132	60	194	385
Beklädnadsarb.	38000	81-117	60-96	703	1235
Byggnadsarb.	112000	180	84	1030	1559
Fabriksarb.	85 000	132	96	342	547
Fartygsbefälets	3 700	72	147	249	311
Frisörernas	4100	49-115	120-180	266	432
Hamnarbe tamas	2300	-	144-360	-	243
Handelsanst.	148000	42-102	120-228	93	675
Hotell och rest.	28100	84-144	144	184	429
Industritjänstem.	278000	54-120	42	213	395
Kommunalarb.	512000	84	90	55	211
Kommunaltjänstem.	144000	51	45	49	80
Köpmännens	14600	96-270	114-270	112	284
Livsmedelsarb.	50600	54- 96	54- 96	430	521
Metall	378000	84	96	330	604
Musikernas	4 600	36-120	60-180	450	343
Pappersindustriarb.	41600	75	75	760	1 159
Statsanställdas	174000	48-192	48-120	193	365
Statstjänstemännens	362000	42	36	35	72
Sveriges fiskares	3 300	240	384	1728	2359
Transportarb.	46 800	42-360	42-324	395	622
Träindustriarb.	69500	66-114	84	469	739

per år. Generellt sett kommer denna avgift att behöva fördubblas. När och
i vilken omfattning avgiftshöjningen behöver genomföras sammanhänger
med kassornas ekonomiska ställning. Kassorna har betydande ränteinkomster
från sina fonder. Dessa uppgick år 1980 till 120 milj. kr. vilket
motsvarar hälften av summan av inbetalade medlemsavgifter (245 milj.
kr.). Av än större betydelse är att kassorna har möjlighet att ta fondmedel i
anspråk. Kassornas samlade fonder uppgår till ungefär det dubbla belopp
de nu enligt lag är skyldiga att ha. Möjligheten att utnyttja fonderna
kommer att öka ytterligare vid bifall till regeringens i det följande redovisade
förslag att sänka fondkravet.

Med det sagda vill utskottet inte göra gällande att kassorna ställs utan
problem vid ett genomförande av de nya bidragsreglerna. Dessa skall med
regeringens förslag bölja tillämpas från den 1 juli i år. Det kan vara svårt
för en del kassor att omedelbart vidta de avgiftshöjningar som är påkallade.
Utskottet syftar på kassor som kommit överens med närstående
fackförbund att avgiften till kassan skall bakas in i avgiften till förbundet
som i sin tur svarar för avgifterna till kassan. I sådana fall krävs att
förbundet höjer sin avgift vilket måste ske i den ordning som föreskrivs i
förbundsstadgarna. Flertalet av dessa kassor bedöms kunna klara ett uppskov
med avgiftshöjningarna under minst sex månader genom fonduttag. I
de fall kassorna har otillräckliga fonder kan, som påpekas i propositionen
(s. 24), regeringen bemyndiga arbetsmarknadsstyrelsen att utge särskilt
stöd.

Ett annat problem berörs i den socialdemokratiska motionen. Vissa

AU 1981/82:13

kassor tillämpar olika dagpenningklasser, t. ex. 130, 190 och 210 kr. Avgiften
är då relaterad till ersättningens storlek. Enligt gällande statsbidragskungörelse
skall grundbidrag och progressivbidrag beräknas särskilt för
varje klass. Vid sidan härav har i några fall medgivits att bidragen får
beräknas särskilt för en annan typ av klassindelning, där medlemmarna i
kassan har rätt till samma dagpenning men hänförs till olika klasser med
olika avgifter beroende på skillnader i arbetslöshetens omfattning. Man
talar om indelning i ”riskklasser”. Socialdemokraterna, som syftar på
detta slags klassindelning, nämner som exempel Statsanställdas kassa med
dagpenning om f. n. 210 kr. för alla medlemmar. I denna kassa finns en
klass I med ca 150000 statsanställda medlemmar med låg arbetslöshet och
låg avgift (48 kr. per år). Men dessutom finns en klass II med ca 25000
medlemmar för icke-statligt anställda, bl. a. privatanställda vägarbetare.
Avgiften är 120 kr. per år. I denna klass dras antalet ersättningsdagar upp
— 24 dagar per medlem under år 1981 — av den mycket stora säsongarbetslösheten
bland de privatanställda vägarbetarna. Liknande indelningar i
riskklasser finns i några andra kassor.

Regeringens förslag innebär att progressivbidraget i fortsättningen skall
beräknas på det genomsnittliga antalet ersättningsdagar i kassor med olika
klasser vare sig det är fråga om riskklasser eller klasser med olika dagpenningnivåer.
När nu och i det följande talas om ”klasser” bortses från den
tekniska komplikation som ligger i att begreppet dagpenningklass föreslås
utgå ur lagen om arbetslöshetsförsäkring. För regeringsförslaget talar de
administrativa förenklingar detta medför. Man kommer vidare inte ifrån att
det ligger i en försäkrings natur att den skall utgöra en riskspridning inom
det kollektiv som är anslutet till försäkringen. Detta kollektiv bör vara så
stort som möjligt, och varje kassa framstår med den ordning som gäller för
arbetslöshetsförsäkringen som ett lämpligt avgränsat kollektiv. När det
gäller Statsanställdas m.fl. kassor kan man snarast säga att de i bidragsoch
avgiftshänseende har uppdelat medlemskollektivet i två skilda kassor.
Om man accepterar att denna ordning får bestå, kan det i fortsättningen bli
svårt att vägra andra kassor, som har medlemmar med olika risk att
drabbas av arbetslöshet, att göra en motsvarande uppdelning för att på den
vägen få högre statsbidrag. Detta och vad i övrigt anförts visar att regeringens
förslag på denna punkt är välmotiverat. Utskottet ställer sig därför
bakom det.

En annan sak är att den nya regeln för beräkning av progressivbidraget
kommer att för de aktuella kassorna medföra ett ökat behov av avgiftshöjningar
och fonduttag. Även det problemet kan emellertid övergångsvis
lösas genom att särskilt stöd beviljas åt kassor som ställs inför svåra
ekonomiska påfrestningar av den nya regeln och övriga förändringar av
bidragssystemet.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringsförslaget till riktlinjer för
statsbidrag till arbetslöshetskassorna. Följaktligen avstyrks avslagsyrkandena
i socialdemokraternas och vpk:s partimotioner 2385 och 2386.

AU 1981/82:13

Avslutningsvis i detta avsnitt vill utskottet ta upp en fråga om ordningen
för förskottsutbetalning av bidrag till arbetslöshetskassorna. Frågan har
aktualiserats i utskottet vid en hearing med Arbetslöshetskassornas samarbetsorganisation.

Enligt nu gällande statsbidragskungörelse har AMS rätt att a konto
betala ut bidrag till kassorna fem gånger per år, första gången per den 28
februari och sista gången per den 31 oktober. För november och december
sker utbetalning först sedan kassan kan överlämna bokslut samt revisionsoch
årsberättelser till AMS. Detta brukar kunna ske först efter ett par
månader in på det nya året. Från den sista utbetalningen a konto till den
slutliga utbetalningen av statsbidraget för det föregående kalenderårets
verksamhet förflyter alltså minst fyra månader. Detta medför redan i dag
betydande påfrestningar för kassornas likviditet om de inte har tillgång till
stora egna fonder.

Höjda dagpenningar, ökad arbetslöshet bland medlemmarna och en
anpassning till de sänkta kraven på kassornas fondavsättningar kommer att
ställa ytterligare krav på kassornas likviditet. Utskottet finnér det därför
motiverat att man villfar Arbetslöshetskassornas samorganisations önskan
om en utbetalning a konto även per den 31 december. Vad utskottet anfört
bör regeringen underrättas om.

Avstängningstid vid självförvållad arbetslöshet

En medlem i arbetslöshetskassa kan under viss tid avstängas från rätten
till ersättning om medlemmen
frivilligt lämnar sin anställning utan giltig anledning,
skils från anställningen på grund av otillbörligt uppförande,
avvisar ett erbjudet lämpligt arbete eller

utan att uttryckligen ha avvisat ett lämpligt arbete ändå genom sitt
uppträdande uppenbarligen vållar att en anställning inte kommer till stånd.

Avstängningstiden är f. n. 7, 14 eller 28 kalenderdagar beroende på den
beräknade varaktigheten av den erbjudna anställningen. Om det är uppenbart
att en kassamedlem inte vill anta ett lämpligt arbete skall medlemmen
vara avstängd till dess han eller hon har förvärvsarbetat under 20 dagar.

Med nuvarande ordning behöver de arbetslösa under avstängningstiden
inte hålla kontakt med arbetsförmedlingen eller vara anträffbara för erbjudanden
om arbete. De kan t. o. m. under avstängningstiden avvisa erbjudande
om ett lämpligt arbete utan att detta inverkar på ersättningsrätten.
Endast om avvisandet sker under den sista kalenderveckan eller under de
sista fem vardagarna av avstängningsperioden kan en ny avstängning bli
aktuell.

1974 års utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring (ALF-utredningen)
föreslog i sitt betänkande (SOU 1978:45) vissa förändringar av
reglerna om avstängning. Med utgångspunkt häri föreslår regeringen att

t2 Riksdagen 1981/82. 18 sami. Nr 13

AU 1981/82:13

bestämmelserna i 30 § lagen om arbetslöshetsförsäkring ändras och att
motsvarande ändringar görs i 27 § lagen om kontant arbetsmarknadsstöd.
Ändringarna har till syfte att stimulera arbetslösa att så snart som möjligt
anmäla sig hos arbetsförmedlingen efter det att de blivit utan arbete och att
hålla kontakt med förmedlingen även under avstängningstid. Detta skall
uppnås genom att den arbetslöse måste vara anmäld hos arbetsförmedlingen
för att avstängningstiden skall löpa. Den som avvisar ett lämpligt arbete
skall kunna avstängas på nytt och riskerar därmed att avstängningstiden
fördubblas.

Men härutöver föreslås att avstängningstiden i normalfallen förlängs
från fyra till sex veckor. Om avstängningstiden fördubblas skall avstängningen
som längst kunna pågå i 84 kalenderdagar. Som en konsekvens av
detta förslag förordas vidare att den tid av 20 dagar, under vilken den
avstängde i vissa fall skall ha förvärvsarbetat för att åter få rätt till ersättning,
förlängs till 30 dagar.

Vpk vill inte att de nuvarande avstängningsreglerna till någon del skall
ändras. De yrkar därför i partimotion 2386 att regeringens förslag skall
avslås.

Socialdemokraterna godtar i sin partimotion 2385 att avstängningstiden
på sätt regeringen föreslagit skall löpa endast om den arbetslöse är anmäld
hos arbetsförmedlingen och att avstängningstiden till följd härav i vissa fall
fördubblas. De motsätter sig däremot den föreslagna förlängningen av
avstängningstiden från fyra till sex veckor. Längsta avstängningstid bör
enligt socialdemokraterna vara åtta veckor, dvs. 56 kalenderdagar.

Att avstängningsreglerna bör omformas så att de främjar att de arbetslösa
håller kontakt med arbetsförmedlingen har fått stöd av AMS, de
fackliga huvudorganisationerna och arbetslöshetskassorna. Regeringens
förslag i denna del bör genomföras, och utskottet avstyrker därför vpk:s
avslagsyrkande.

Den förordade förlängningen av avstängningstiden i normalfallen från
fyra till sex veckor är avsedd att inskärpa att den enskilde arbetssökande
måste vara beredd att ta ansvar för sin sysselsättningssituation. Utskottet
biträder även på denna punkt regeringens förslag och avstyrker därmed
socialdemokraternas ändringsyrkande.

Till frågan om den tidpunkt från vilken de nya avstängningsreglerna skall
gälla återkommer utskottet i det följande.

Den som avvisar erbjudande om arbetsmarknadsutbildning eller avbryter
sådan utbildning kan avstängas från rätt till kassaersättning eller KAS.
Regeringen föreslår att det införs motsvarande möjlighet till avstängning i
samband med yrkesinriktad rehabilitering. Vidare förordas att endast sådan
rehabilitering som har fullföljts eller har avbrutits av godtagbart skäl
skall få jämställas med arbetad tid när fråga uppstår om en ersättningssökande
uppfyller det för arbetslöshetsförsäkringen och KAS föreskrivna
arbetsvillkoret. Även den ordningen gäller redan vid arbetsmarknadsut -

AU 1981/82:13

bildning. Utskottet tillstyrker förslagen som medför ändringar i 7, 8 och
31 §§ lagen om arbetslöshetsförsäkring samt i 7, 8 och 28 §§ lagen om
kontant arbetsmarknadsstöd.

Fondkravet

Enligt 56 § arbetslöshetsförsäkringslagen är kassorna skyldiga att ha
fonder med tillgångar som motsvarar bl. a. hälften av det ersättningsbelopp
sorn har betalats ut under det senast förflutna räkenskapsåret efter avdrag
för preliminär skatt. Regeringen föreslår att fondkravet i denna del sänks
till att avse en tredjedel av ersättningsbeloppet. Vpk yrkar i partimotion
2386 - utan motivering - att detta förslag skall avslås.

Sänkningen av fondkravet har tillstyrkts av bl. a. AMS och Arbetslöshetskassornas
samorganisation och bör komma till stånd. Det aktuella
lagrummet bör ändras i enlighet härmed.

Överförsäkrings- och pensionsavdrag m. m.

På förslag av AMS och Arbetslöshetskassornas samorganisation förordar
regeringen ändringar i reglerna om överförsäkrings- och pensionsavdrag.
Ändringarna syftar till att hindra överkompensation som i vissa fall
kan uppstå vid kombination av pension och kassaersättning. Samtidigt
föreslås att överförsäkrings- och pensionsavdragstabeller i fortsättningen
skall fastställas av AMS i stället för av regeringen. Utskottet biträder
förslagen, som medför ändringar i 20 och 21 §§ lagen om arbetslöshetsförsäkring.

Lagändringarnas ikraftträdande

Som framgått av den föregående framställningen har utskottet i likhet
med regeringen förutsatt att de ändrade reglerna för statsbidrag till arbetslöshetskassorna
skall börja gälla fr. o.m. den 1 juli i år. Vid bifall till
utskottets förslag ankommer det på regeringen att utfärda förordning om
de nya reglerna.

Även ändringarna i lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen om kontant
arbetsmarknadsunderstöd föreslås av regeringen träda i tillämpning
vid samma tidpunkt. Några av dessa ändringar återstår att behandla i nästa
avsnitt. De är endast av formell art.

Socialdemokraterna yrkar i partimotion 2385 att de nya reglerna om
avstängning skall börja gälla först fr. o.m. den 1 januari 1983 för att
kassamedlemmarna skall hinna informeras och personalen vid kassorna
och inom arbetsmarknadsverket skall kunna få utbildning om dessa förändringar.

Utskottet gör samma bedömning som regeringen, nämligen att föränd -

AU 1981/82:13

ringarna inte är så komplicerade och omfattande att problem av det slag
som berörs i motionen inte skall kunna klaras av till den 1 juli i år. De båda
lagförslagen bör alltså utan undantag träda i kraft vid den tidpunkt som nu
sagts.

Lagförslagen i återstående delar

Utöver vad tidigare redovisats föreslår regeringen några jämkningar av
redaktionellt slag i de aktuella lagtexterna. Dessa ger inte utskottet anledning
till invändningar. Riksdagen bör alltså anta de framlagda förslagen till
ändrad lydelse av lagarna om arbetslöshetsförsäkring och om kontant
arbetsmarknadsstöd i den mån lagförslagen inte redan behandlats i det
föregående.

Utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning

De utbildningsbidrag som utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning
är knutna till ersättningarna vid arbetslöshet. Regeringen är bemyndigad
att anpassa utbildningsbidragen till de ändringar som görs av dessa ersättningar.

I proposition 139 anmäls att det vid bifall till regeringens förslag om
arbetslöshetsersättningarna är avsett att höja utbildningsbidragen från den
1 juli 1982 enligt följande:

	Nuvarande belopp	Höjs till
1. Deltagare som är berättigad
till ersättning från arbets-
löshetskassa (oavsett ålder)	155-210 kr.	165-230 kr.
2. Annan deltagare som är 20 år
eller äldre	155 kr.	165 kr.
3. Ungdomar under 20 år1	75 kr.	Oförändrat belopp

1 Om ungdomar i denna ålder har vårdnad om eller är underhållsskyldiga för eget
barn får de bidrag enligt 2.

Socialdemokraterna konstaterar i sin partimotion, 2385, att det är regeringens
sak att ytterligare höja de ovan redovisade beloppen om motionens
förslag om arbetslöshetsersättningarnas storlek vinner riksdagens bifall.

Vpk begär i partimotion 2386 beträffande utbildningsbidragsbeloppen
att deltagare som inte har rätt till kassaersättning skall få bidraget höjt till
200 kr. Dessutom kräver vpk att det tidigare stimulansbidraget om 10 kr.
per dag återinförs för alla deltagare i utbildningen.

Som nämnts bestäms utbildningsbidragens storlek av nivån för ersättningarna
vid arbetslöshet. Med hänvisning till de tidigare i betänkandet
redovisade ställningstagandena till dessa ersättningar och då utskottet inte
är berett att förorda att stimulansbidraget införs på nytt avstyrker utskottet
de båda vpk-yrkandena.

AU 1981/82:13

När det gäller själva beräkningen av utbildningsbidragen föreslås en
ändring i årets budgetproposition, bilaga 15 (s. 84-85). Denna ändring
berör utbildningsbidraget till deltagare som är berättigade till kassaersättning.
Dessa får ett bidrag som motsvarar det högsta dagpenningbeloppet
inom arbetslöshetsförsäkringen oavsett om de av sin kassa är placerade i
en lägre dagpenningklass. Enligt propositionen bör de ekonomiska förmånerna
vid utbildning inte vara större än vid arbetslöshet. Utskottet kan för
sin del ansluta sig till detta med förtydligandet att dagpenningen vid arbetsmarknadsutbildning
bör utgå med samma belopp som den dagpenning
kursdeltagaren har rätt till från sin arbetslöshetskassa.

Anslagsfrågor

Kostnaderna för arbetslöshetsersättningar och utbildningsbidrag finansieras
fr. o. m. innevarande budgetår till 45% från ett nytt anslag, Bidrag till
arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag. I övrigt skall kostnaderna
täckas med en arbetsmarknadsavgift enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.

Regeringen har i årets budgetproposition föreslagit att det nyssnämnda
anslaget för nästa budgetår skall uppföras med 2423796000 kr. Med de
ändringar av bidragsregler m. m. som behandlats i det föregående beräknas
i proposition 139 (s. 24-25) att anslaget kan sänkas till 1 847 800000 kr.

Socialdemokraterna räknar med att deras förslag i partimotion 1981/
82:2385 får till följd att det aktuella anslaget bör höjas med 530 milj. kr. i
förhållande till regeringens förslag i proposition 139. De yrkar att anslaget
förs upp med ett sådant högre belopp. Därtill bedömer de att de kostnader
som skall täckas av arbetsmarknadsavgiften kommer att stiga med 670
milj. kr. Den nuvarande avgiften om 0,8% bör därför från den 1 juli 1982
höjas till 1,3%.

Utskottet har tidigare i betänkandet avstyrkt socialdemokraternas förslag
beträffande arbetslöshetsersättningarna och bidragen till arbetslöshetskassorna.
Som en följd härav avstyrks även deras förslag i finansieringsfrågorna.
Med godtagande av den i proposition 139 gjorda anslagsberäkningen
föreslår utskottet att det förevarande anslaget förs upp med
1847800000 kr.

Vissa allmänna frågor om kontantstödet vid arbetslöshet

I detta avsnitt behandlar utskottet några allmänna frågor om kontantstödet
vid arbetslöshet. Dessa frågor har aktualiserats i tre motioner från den
allmänna motionstiden.

En arbetslös som inte kan ta ett erbjudet arbete på grund av svårigheter
för hemkommunen att ordna plats i den kommunala barnomsorgen går
miste om ersättning från arbetslöshetskassan eller KAS. Detta kritiseras i

AU 1981/82:13

motion 1963 av Wivi-Anne Cederqvist m.fl. (s). Motionärerna yrkar att
kassaersättning eller KAS skall kunna utgå även då en arbetssökande är
förhindrad att ta ett erbjudet arbete därför att kommunal barnomsorg inte
står till förfogande.

Den i motionen väckta frågan berör en huvudprincip i lagstiftningen om
arbetslöshetsersättningarna. Rätt till ersättning förutsätter att sökanden
står till arbetsmarknadens förfogande, dvs. sökanden skall vara oförhindrad
att ta ett arbete om det erbjuds. För en sökande som har vård om barn
är huvudregeln att barntillsynen skall vara ordnad för ett normalt dagtidsarbete
om sökanden skall anses stå till arbetsmarknadens förfogande.

Utskottet har tidigare år prövat förslag av liknande innebörd (se senast
AU 1980/82:21 s. 84—85). I de sammanhangen har redovisats de uppmjukningar
av huvudprincipen som förekommer i den praktiska tillämpningen.
Med hänvisning till bl. a. detta har utskottet inte ansett sig kunna gå de
tidigare framförda motionsförslagen till mötes, och riksdagen har följt
utskottets linje.

Saken har tagits upp även i jämställdhetskommitténs betänkande Förvärvsarbete
och föräldraskap från februari i år (SOU 1982:18 s. 64- 65).
Vad kommittén förordar i sak synes i allt väsentligt sammanfalla med de
önskemål som framställts i den nu föreliggande motionen. Hur ersättningsfrågorna
skall lösas, tillägger kommittén, bör övervägas i lämplig form med
parlamentarisk medverkan. Kommittébetänkandet har nyligen sänts ut på
remiss. Till remissinstanserna hör AMS och arbetslöshetskassornas samorganisation.

Utskottet utgår från att den i motionen väckta frågan kommer att utredas
i de former som jämställdhetskommittén har förordat. — Med hänsyn
härtill synes det inte behövligt med ett initiativ från riksdagens sida på
grund av motionen, som sålunda bör lämnas utan åtgärd.

Även motion 843 av Margit Odelsparr (c) berör ersättningsreglerna inom
arbetslöshetsförsäkringen. Motionären tar upp frågan om ersättning skall
kunna utgå vid heltidsstudier med utgångspunkt i att det i ett konkret fall
inte visat sig förenligt med de tillämpningsföreskrifter som gäller att bedriva
sådana studier och samtidigt uppbära kassaersättning. Hon anser det
emellertid rimligt att arbetslösa får möjlighet att delta i meningsfulla aktiviteter
i stället för att hänvisas till påtvungen sysslolöshet. Ersättning bör
därför kunna utgå, dock med de oeftergivliga villkoren att de arbetslösa
fortsätter att besöka arbetsförmedlingen under utbildningen och att de
förbinder sig att omedelbart avbryta utbildningen om ett lämpligt arbete
erbjuds.

Margit Odelsparrs motion gäller samma huvudvillkor inom arbetslöshetsförsäkringen
som ovan åberopats, nämligen att den arbetslöse skall stå
till arbetsmarknadens förfogande för att ersättning skall utgå. I princip får
inte föreligga något som helst hinder mot att ta ett lämpligt arbete. Det är
mot den bakgrunden man bör se de i motionen kritiserade tillämpningsfö -

AU 1981/82:13

reskrifterna och den restriktivitet dessa intar när det gäller studier under
tid då arbetslöshetsersättning utgår. Studier på deltid kan tillåtas om den
arbetslöse ändå bedöms stå till arbetsmarknadens förfogande. Även studier
på heltid kan medges, dock endast under mycket speciella förutsättningar.
Vid bedömning av den föreliggande frågan kan man inte heller
undgå att ta hänsyn till att ett genomförande av motionsförslaget skulle
innebära en ny och förmånligare form av studiesocialt stöd vid sidan av
studiemedlen och det särskilda vuxenstudiestödet. Även om utskottet
självfallet har sympati för den tanke som bär upp motionen, att genom
studier ge meningsfull sysselsättning åt arbetslösa, kan utskottet på de skäl
som anförts inte biträda motionens förslag.

Wiggo Komstedt (m) begär i motion 1970 att arbetsmarknadsverket skall
få i uppdrag att sprida information om förutsättningarna för medlemskap i
arbetslöshetskassorna. Vad motionären syftar på är att sådant medlemskap
inte förutsätter att man samtidigt är medlem i en facklig organisation.
Han anser att det finns ett behov av att informera arbetstagarna om att de
som av olika skäl inte vill ansluta sig fackligt därför inte behöver avstå från
det ekonomiska skydd arbetslöshetsförsäkringen ger.

Det ingår i arbetsförmedlingens dagliga arbete att lämna de arbetssökande
information om villkoren för ekonomisk ersättning vid arbetslöshet. Det
är en del av förmedlingens uppgifter som serviceorgan. Den information
som lämnas är både muntlig och skriftlig. Då det således redan åligger
arbetsmarknadsverket att lämna erforderlig information om arbetslöshetsförsäkringen
är utskottet inte berett att förorda någon särskild riksdagens
åtgärd med anledning av motionen, som därför avstyrks.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ersättningarna vid arbetslöshet

att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag
på motionerna 1981/82:2385 yrkandena 1, 2 och 3 och 1981/
82:2386 yrkandena 1 och 5 antar

a) 17 och 18 §§ i det genom proposition 1981/82:139 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

b) 18 § i det genom samma proposition framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,

2. beträffande statsbidragen till arbetslöshetskassorna

att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag
på motionerna 1981/82:2385 yrkande 4 och 1981/82:2386 yrkande
2 a godkänner de i proposition 1981/82:139 förordade
riktlinjerna för statsbidrag till de erkända arbetslöshetskassorna,
att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1982,

AU 1981/82:13

3. beträffande förskottsutbetalning av bidrag till arbetslöshetskassorna att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

4. beträffande avstängningstid vid självförvållad arbetslöshet

att riksdagen med avslag på motionerna 1981/82:2385 yrkande 5 i
motsvarande del och 1981/82: 2386 yrkande 2 c antar

a) 30 § förslaget till lag om ändrad lydelse av lagen (1973: 370)
om arbetslöshetsförsäkring,

b) 27 § förslaget till lag om ändrad lydelse av lagen (1973:371)
om kontant arbetsmarknadsstöd,

5. beträffande avstängning m. m. vid yrkesinriktad rehabilitering
att riksdagen antar 7, 8 och 31 §§ förslaget till lag om ändrad
lydelse av lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring samt 7, 8
och 28 §§ förslaget till lag om ändrad lydelse av lagen (1973:371)
om kontant arbetsmarknadsstöd,

6. beträffande fondkravet

att riksdagen med avslag på motion 1981/82:2386 yrkande 2 b
antar 56 § förslaget till lag om ändrad lydelse av lagen (1973:370)
om arbetslöshetsförsäkring,

7. beträffande överförsäkrings- och pensionsavdrag m.m.

att riksdagen antar 20 och 21 §§ förslaget till lag om ändrad
lydelse av lagen (1973: 370) om arbetslöshetsförsäkring,

8. beträffande lagändringarnas ikraftträdande den I juli 1982

att riksdagen med avslag på motion 1981/82:2385 yrkande 5 i
motsvarande del antar ikraftträdandebestämmelserna i

a) förslaget till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

b) förslaget till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknad sstöd,

9. beträffande lagförslagen i återstående delar
att riksdagen antar

a) förslaget till lag om ändring i lagen (1973: 370) om arbetslöshetsförsäkring,

b) förslaget till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd,

i den mån de båda lagförslagen inte behandlats i de föregående
momenten,

10. beträffande utbildningsbidragsbeloppen

att riksdagen avslår motion 1981/82:2386 yrkandena 3 och 4,

11. beträffande beräkningen av utbildningsbidragen

att riksdagen godkänner i budgetpropositionen förordad ändring
i grunderna för bidrag vid arbetsmarknadsutbildning,

AU 1981/82:13

12. beträffande anslagsfrågor

att riksdagen dels med bifall till regeringens förslag i proposition
1981/82:139 samt med anledning av regeringens förslag i proposition
1981/82:100 bilaga 15 punkt B 3, dels med avslag på motion
1981/82:2385 yrkandena 6 och 7 till Bidrag till arbetslöshetsersättning
och utbildningsbidrag för budgetåret 1982/83 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 1 847800000
kr.,

13. beträffande avstängning från arbetslöshetsersättning vid svårigheter
att ordna barntillsyn

att riksdagen avslår motion 1981/82:1963,

14. beträffande arbetslöshetsersättning vid heltidsstudier
att riksdagen avslår motion 1981/82:843,

15. beträffande information om förutsättningarna för medlemskap i
arbetslöshetskassa

att riksdagen avslår motion 1981/82:1970.

Stockholm den 6 maj 1982

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
ELVER JONSSON

Närvarande: Elver Jonsson (fp), Anna-Greta Leijon (s), Arne Fransson
(c), Bernt Nilsson (s), Sten Svensson (m). Frida Berglund (s), Pär Granstedt
(c), Anders Högmark (m), Marianne Stålberg (s), Bo-Gunnar Ledin
(fp), Bo Finnkvist (s), Margareta Hedlund (c), Lahja Exner (s), Nils-Olof
Grönhagen (s) och Görel Bohlin (m).

Reservationer

Anna-Greta Leijon, Bernt Nilsson, Frida Berglund, Marianne Stålberg,
Bo Finnkvist, Lahja Exner och Nils-Olof Grönhagen (alla s) har till betänkandet
fogat reservationerna 1-2, 4-6. Reservation 3 har avgivits av Sten
Svensson, Anders Högmark och Görel Bohlin (alla m).

1. Ersättningarna vid arbetslöshet (mom. 1)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som böljar ”Utskottet
anser” och slutar ”kontant arbetsmarknadsstöd” bort ha följande lydelse:
Den höjning av dagpenningen till 280 kr. som arbetslöshetskassornas

AU 1981/82:13

samorganisation har begärt är mer än väl motiverad av den gradvisa
försämring av ersättningsnivån som skett de senare åren. Regeringens
förslag till höjning är således helt otillräckligt, och dess försök att maskera
den uteblivna anpassningen till pris- och löneförändringarna med en påbyggnadsdel,
som kassorna och deras medlemmar skall betala själva,
kommer att leda till nya klyftor i förmånshänseende mellan olika grupper
försäkrade. Påbyggnadsdelen kan nämligen bara utnyttjas av kassor med
mycket låg arbetslöshet och särskilt god ekonomi. Den blir dessutom
obehövlig med den nu föreslagna höjningen av dagpenningen till 280 kr. I
denna del avstyrkts alltså regeringens förslag. Det är inte heller skäl att
ändra det nuvarande systemet med indelning i dagpenningklasser. Med
hänsyn till vad nedan förordas om höjning av det kontanta arbetsmarknadsstödet
bör lägsta dagpenningklass i fortsättningen bli 110 kr.

Regeringens förslag till ny lydelse av 17 och 18 §§ lagen om arbetslöshetsförsäkring
bör ändras i enlighet med det ovan anförda, som innebär att
de aktuella yrkandena i motionerna 2385 och 2386 tillstyrks.

Arbetslösa som inte är berättigade till ersättning från arbetslöshetskassa
kan få kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) med 75 kr. per dag. Beloppet
har varit oförändrat sedan den 1 juli 1979. Regeringen föreslår en höjning
till 80 kr. för dem som har fyllt 20 år. En mer rimlig kompensation för
prisstegringarna är som socialdemokraterna föreslår att höja KAS till 100
kr. Tanken att undanta de unga arbetslösa från denna kompensation avvisas.
Med vad som förordats är vpk:s förslag beträffande KAS i väsentlig
del tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande dagpenningen från arbetslöshetskassorna
att riksdagen

a) med bifall till motionerna 1981/82:2385 yrkandena 1 och 2 och
1981/82:2386 yrkande 1 antar 17 och 18 §§ i det genom proposition
1981/82:139 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring i följande som Reservanternas
förslag betecknade lydelse:

17 §

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

Dagpenning får utges i dagpenningklasser
om 110, 120, 130, 140,
150, 160, 170, 180, 190, 200, 210,
220, 230, 240, 250, 260, 270 och 280
kronor. En erkänd arbetslöshetskassa
beslutar om den försäkrades
placering i dagpenningklass. Arbetsmarknadsstyrelsen
kan föreskriva
att gällande lägsta dagpenningklass
ej längre skall tillämpas.

AU 1981/82:13

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

Övergår försäkrad till högre dagpenning
med annan medlemsavgift,
får, om arbetsmarknadsstyrelsen ej
föreskriver annat, den högre dagpenningen
ej utges till den försäkrade,
förrän den försäkrade efter
övergången uppfyllt en månad av

Övergår försäkrad till klass med
högre dagpenning, får, om arbetsmarknadsstyrelsen
ej föreskriver
annat, den högre dagpenningen ej
utges till den försäkrade, förrän den
försäkrade efter övergången uppfyllt
en månad av arbetsvillkoret.

arbetsvillkoret.

b) med bifall till motion 1981/82: 2385 yrkande 3 samt med anledning
av motion 1981/82:2386 yrkande 5 antar 18 § i det genom
samma proposition framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd i följande som Reservanternas
förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Reservanternas förslag

18 §

Kontant arbetsmarknadsstöd ut- Kontant arbetsmarknadsstöd utges
med 80 kronor per dag. Till den ges med 100 kronor per dag.
som inte har fyllt 20 år utges dock
stödet med 75 kronor per dag.

Till den som söker deltidsarbete eller i annat fall är arbetslös under del
av vecka utgår arbetsmarknadsstöd med det antal ersättningsdagar per
vecka som följer av en av regeringen fastställd omräkningstabell.

2. Statsbidragen till arbetslöshetskassorna (mom. 2)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar ”För egen” och
på s. 10 slutar ”och 2386” bort ha följande lydelse:

Regeringens förslag till ändrat bidragssystem avvisas. De föreslagna
förändringarna har mötts av ett massivt motstånd från bl. a. AMS, Arbetslöshetskassornas
samorganisation och arbetstagarnas huvudorganisationer.
Förändringar av systemet bör inte ske i direkt konfrontation med dem
som är huvudmän för arbetslöshetsförsäkringen.

Förslagen från regeringen sägs innebära en återgång till den kostnadsfördelning
mellan staten och kassorna som rådde år 1974. Men därmed tar
man tillbaka den reform som efter förslag av den socialdemokratiska
regeringen på hösten 1976 enhälligt antogs av riksdagen. Denna reform
syftade till att ge ett förbättrat stöd till kassor med hög arbetslöshet och
stora utbetalningar. I stället för att som regeringen föreslår på de försäkrade
vältra över kostnader som i nuläget uppgår till i runt tal 400 milj. kr. med
kraftiga avgiftshöjningar som följd bör 1976 års reform bevaras så att
statsbidragens andel av kassornas utgifter kan hållas oförändrad.

AU 1981/82:13

Regeringens förslag kommer därtill att i vissa kassor leda till orimliga
resultat. De kassor utskottet syftar på, bl. a. Statsanställdas kassa, kommer
att få ett kraftigt sänkt progressivbidrag genom att detta bidrag skall
beräknas gemensamt för hela kassan och inte som nu för skilda dagpenningklasser
med olika risk för arbetslöshet. Dessa kassor får sålunda
vidkännas den allmänna försämring av statsbidraget som regeringens förslag
innebär för samtliga kassor och därtill den ytterligare försämring som
det nya sättet att beräkna progressivbidraget skulle leda till.

De av regeringen föreslagna förändringarna av bidragen till arbetslöshetskassorna
bör sålunda inte till någon del genomföras. Det bidragssystem
som nu gäller bör i stället behållas utan ingrepp. Slutsatsen härav är
att regeringens begäran om godkännande av nya riktlinjer för statsbidragsgivningen
bör avslås.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande statsbidragen till arbetslöshetskassorna

att riksdagen med bifall till motionerna 1981/82:2385 yrkande 4
och 1981/82:2386 yrkande 2 avslår regeringens begäran om godkännande
av de i proposition 1981/82:139 förordade riktlinjerna
för statsbidrag till de erkända arbetslöshetskassorna.

3. Förskottsutbetalning av bidrag till arbetslöshetskassorna (mom. 3)

Sten Svensson, Anders Högmark och Görel Bohlin (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar ”Avslutningsvis
i” och slutar ”underrättas om” bort ha följande lydelse:

Vid en hearing med Arbetslöshetskassornas samorganisation har aktualiserats
frågan om ordningen för utbetalning av bidrag i förskott till kassorna.

Enligt de regler som gäller betalar AMS ut bidrag a konto till kassorna
fem gånger per år, första gången per den 28 februari och sista gången per
den 31 oktober. Den slutliga utbetalningen av statsbidrag sker först sedan
bokslut m. m. har upprättats av kassorna. I praktiken förflyter det minst
fyra månader från den sista utbetalningen a konto till dess statsbidrag
erhålls på nytt. Från kassornas sida har hävdats att detta redan i dag
medför betydande påfrestningar på kassornas likviditet, och de vill därför
att en utbetalning a konto skall få göras även per den 31 december.

Som förut sagts har kassorna tack vare de nuvarande förmånliga statsbidragsreglerna
från 1976 i flertalet fall kunnat hålla oförändrade eller
t. o. m. sänka medlemsavgifterna, vilket i fast penningvärde i många fall
innebär reala sänkningar av avgifterna, och samtidigt bygga upp sina
fonder till en nivå som vida överstiger vad lagen kräver. Om man generellt
lägger om ordningen för utbetalningarna a konto på det sätt samorganisationen
förordar, skulle det komma att ytterligare gynna kassor som redan
har en mycket god ekonomi. Detta är utskottet inte berett att medverka

AU 1981/82:13

till. Utskottet har emellertid förståelse för att det i en del fall, särskilt för
mindre kassor med otillräcklig fonduppbyggnad, kan uppstå likviditetssvårigheter
vid övergången till det nya systemet för statsbidragen till kassorna.
Sådana problem kan dock lösas inom ramen för gällande ordning
som medger AMS att göra extra utbetalningar a konto om det föreligger
särskilda skäl härför. Utskottet har sålunda vid sina överväganden kommit
fram till att det inte är påkallat att föreslå någon åtgärd i denna fråga.

dels att mom. 3 i utskottets hemställan bort utgå.

4. Avstängningstid vid självförvållad arbetslöshet (mom. 4)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som böljar ”Den förordade”
och slutar ”socialdemokraternas ändringsyrkande” bort ha följande
lydelse:

Den förlängning av avstängningstiden från fyra till sex veckor som
regeringen föreslår är en omotiverad skärpning av reglerna. Även utan
denna skärpning kan de nya reglerna bli kännbara nog för den arbetslöse.
Regeringens förslag bör alltså ändras på sätt framgår av de lagförslag som
läggs fram i det följande.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande avstängningstid vid självförvållad arbetslöshet
att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2385 yrkande 5 i
motsvarande del samt med avslag på motion 1981/82:2386 yrkande
2 c antar

a) 30 § förslaget till lag om ändrad lydelse av lagen (1973:370)
om arbetslöshetsförsäkring i följande som Reservanternas förslag
betecknade lydelse:

Regeringens förslag Reservanternas förslag

30 §

Är det sannolikt att arbete som
avses i 29 § skulle ha varat högst
fem dagar eller mer än fem men
högst tio dagar eller mer än tio dagar,
utgör av stängningstiden fem,
tio respektive 30 ersättningsdagar. I
avstängningstiden inräknas endast
dagar för vilka karenstid skulle ha
tillgodoräknats eller dagpenning
skulle ha utgått, om avstängningen
inte hade skett, eller dagar under
vilka den försäkrade har utfört förvärvsarbete.
Den totala avstäng -

Är det sannolikt att arbete som
avses i 29 § skulle ha varat högst
fem dagar eller mer än fem men
högst tio dagar eller mer än tio dagar,
utgör avstängningstiden fem,
tio respektive 20 ersättningsdagar. I
avstängningstiden inräknas endast
dagar för vilka karenstid skulle ha
tillgodoräknats eller dagpenning
skulle ha utgått, om avstängningen
inte hade skett, eller dagar under
vilka den försäkrade har utfört förvärvsarbete.
Den totala avstäng -

AU 1981/82:13

Regeringens förslag Reservanternas förslag

ningstiden får dock inte överstiga ningstiden får dock inte överstiga

14, 28 respektive 84 kalenderdagar. 14, 28 respektive 56 kalenderdagar.

Inträffar under avstängningstiden förhållande sorn avses i 29 §, beräknas
ny avstängningstid i enlighet med bestämmelserna i första stycket, om inte
den nya avstängningstiden ryms inom den löpande avstängningstiden.

Är det uppenbart att en försäkrad Är det uppenbart att en försäkrad
ej vill antaga lämpligt arbete, såsom ej vill antaga lämpligt arbete, såsom

då den försäkrade vid upprepade då den försäkrade vid upprepade

tillfällen har avvisat erbjudet sådant tillfällen har avvisat erbjudet sådant

arbete, skall den försäkrade vara arbete, skall den försäkrade vara

avstängd till dess han eller hon ut- avstängd till dess han eller hon utfört
förvärvsarbete under 30 dagar. fört förvärvsarbete under 20 dagar.

Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande som anges i
29 § inträffat.

b) 27 § förslaget till lag om ändrad lydelse av lagen (1973: 371) om
kontant arbetsmarknadsstöd i följande som Reservanternas förslag
betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

27 §

Är det sannolikt att arbete som
avses i 26 § skulle ha varat högst
fem dagar eller mer än fem men
högst tio dagar eller mer än tio dagar,
utgör avstängningstiden fem,
tio respektive 30 ersättningsdagar. I
avstängningstiden inräknas endast
dagar för vilka karenstid skulle ha
tillgodoräknats eller kontant arbetsmarknadsstöd
skulle ha utgått, om
avstängningen inte hade skett, eller
dagar under vilka stödtagaren har
utfört förvärvsarbete. Den totala
avstängningstiden får dock inte
överstiga 14, 28 respektive 84 kalenderdagar.

Är det sannolikt att arbete som
avses i 26 § skulle ha varat högst
fem dagar eller mer än fem men
högst tio dagar eller mer än tio dagar,
utgör avstängningstiden fem,
tio respektive 20 ersättningsdagar. I
avstängningstiden inräknas endast
dagar för vilka karenstid skulle ha
tillgodoräknats eller kontant arbetsmarknadsstöd
skulle ha utgått, om
avstängningen inte hade skett, eller
dagar under vilka stödtagaren har
utfört förvärvsarbete. Den totala
avstängningstiden får dock inte
överstiga 14, 28 respektive 56 kalenderdagar.

Inträffar under avstängningstiden förhållande som avses i 26 §, beräknas
ny avstängningstid i enlighet med bestämmelserna i första stycket, om inte
den nya avstängningstiden ryms inom den löpande avstängningstiden.

Är det uppenbart att stödtagaren
ej vill antaga lämpligt arbete, såsom
då stödtagaren vid upprepade tillfällen
har avvisat erbjudet sådant
arbete, skall stödtagaren vara avstängd
till dess han eller hon utfört
förvärvsarbete under 30 dagar.

Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande som anges i
26 § inträffat.

AU 1981/82:13

5. Lagändringarnas ikraftträdande den 1 juli 1982 (morn. 8)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar ”Utskottet
gör” och på s. 14 slutar ”nu sagts” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i den socialdemokratiska partimotionen måste arbetsmarknadsverkets
och kassornas personal få rimlig tid på sig att dels sätta
sig in i de nya avstängningsreglerna, dels informera kassamedlemmarna
om den nya ordning som kommer att gälla. Mellan rikdagsbeslutet och den
av regeringen föreslagna tidpunkten för ikraftträdandet kommer endast att
förflyta några veckor. Inte minst av hänsyn till kassamedlemmarna är detta
alldeles för kort tid. Avstängningsreglerna i lagen om arbetslöshetsförsäkring
och motsvarande regler i lagen om kontant arbetsmarknadsstöd bör
alltså träda i tillämpning den 1 januari 1983. Regeringens förslag till ikraftträdandebestämmelser
bör kompletteras på detta sätt.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande lagändringarnas ikraftträdande den I juli 1982
att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2385 yrkande 5 i
motsvarande del antar ikraftträdandebestämmelserna i

a) förslaget till lag om ändring i lagen (1973: 370) om arbetslöshetsförsäkring
i följande som Reservanternas förslag betecknade
lydelse:

Regeringens förslag

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1982. Vid avstängning som grundar
sig på en händelse som har inträffat
före den 1 juli 1982 gäller 30 och
31 §§ i deras äldre lydelse.

Reservanternas förslag

Denna lag träder i kraft, såvitt
avser 30 och 31 §§, den 1 januari
1983 och i övrigt den 1 juli 1982.
Vid avstängning som grundar sig på
en händelse som har inträffat före
den 1 januari 1983 gäller 30 och
31 §§ i deras äldre lydelse,

b) förslaget till lag om ändrad lydelse av lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd i följande som Reservanternas
förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1982. Vid avstängning som grundar
sig på en händelse som har inträffat
före den I juli 1982 gäller 27 och
28 §§ i deras äldre lydelse.

Reservanternas förslag

Denna lag träder i kraft, såvitt
avser 27 och 28 §§, den 1 januari
1983 och i övrigt den 1 juli 1982.
Vid avstängning som grundar sig på
en händelse som har inträffat före
den 1 januari 1983 gäller 27 och
28 §§ i deras äldre lydelse.

AU 1981/82:13

6. Anslagsfrågor (morn. 12)

under förutsättning av bifall till reservationerna 1 och 2.

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar ”Utskottet
har” och slutar ”1847800000 kr.” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare i betänkandet tillstyrkt socialdemokraternas förslag
beträffande arbetslöshetsersättningarna och bidragen till arbetslöshetskassorna.
Som en följd härav tillstyrks även deras förslag i finansieringsfrågorna.
Det förevarande anslaget bör alltså föras upp med
2 377 800 000 kr. Vidare bör lagen om sociala avgifter ändras i enlighet med
motionsförslaget.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande anslagsfrågor
att riksdagen

a) med bifall till motion 1981/82:2385 yrkande 6 samt med anledning
av regeringens förslag i propositionerna 1981/82:100 bilaga
15 punkt B 3 och 1981/82: 139 till Bidrag till arbetslöshetsersättning
och utbildningsbidrag för budgetåret 1982/83 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 2377800000 kr.,

b) med bifall till motion 1981/82:2385 yrkande 7 antar följande
lagförslag:

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrives att 2 kap. 1 § lagen (1981:691) om socialavgifter
skall ha nedan angivna lydelse:

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §

En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3-5 §§ för varje
år betala

1. sjukförsäkringsavgift med
10,50 procent,

2. folkpensionsavgift med 8,45
procent,

3. tilläggspensionsavgift efter

1. sjukförsäkringsavgift med
10,50 procent,

2. folkpensionsavgift med 8,45
procent,

3. tilläggspensionsavgift efter
den procentsats som anges i sär- den procentsats som anges i sär -

skild lag,

4. delpensionsavgift med 0.50
procent,

5. barnomsorgsavgift med 2,20
procent.

skild lag,

4. delpensionsavgift med 0,50
procent,

5. barnomsorgsavgift med 2,20
procent.

AU 1981/82:13

6. arbetsskadeavgift efter den
procentsats som anges i särskild
lag,

7. arbetsmarknadsavgift med
0,80 procent,

8. arbetarskyddsavgift med
0,155 procent,

9. vuxenutbildningsavgift med
0,25 procent samt

10. lönegarantiavgift med 0,20
procent.

6. arbetsskadeavgift efter den
procentsats som anges i särskild
lag,

7. arbetsmarknadsavgift med
1,30 procent,

8. arbetarskyddsavgift med
0,155 procent,

9. vuxenutbildningsavgift med
0,25 procent samt

10. lönegarantiavgift med 0,20
procent.

Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock betala
endast tilläggspensionsavgift.

Staten betalar inte arbetsskadeavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

Särskilt yttrande

Information om förutsättningarna för medlemskap i arbetslöshetskassa
(mom. 15)

Sten Svensson, Anders Högmark och Görel Bohlin (alla m) anför:

Som framhålls i motion 1970 är det enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring
en rättighet för vaije löntagare att vinna medlemskap i en arbetslöshetskassa.
Denna rättighet är inte begränsad till medlemmar i fackliga
organisationer. Informationen om denna rättighet är i dag dock mycket
bristfällig. Eftersom ekonomisk ersättning vid arbetslöshet är en väsentlig
del av vårt sociala trygghetssystem är det viktigt att information om villkor
och rättigheter att uppbära arbetslöshetsunderstöd når ut till alla löntagare.
I detta sammanhang vill vi därför tillägga att vi med hänvisning till arbetsmarknadsverkets
ställning som opartiskt serviceorgan ser det som en given
sak att man aktivt informerar löntagarna om denna lagstadgade rättighet.

AU 1981/82:13

Bilaga

De till proposition 1981/82:139 fogade lagförslagen
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 7, 8, 11, 12, 17, 18, 20, 21, 30, 31 och 56 §§
lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Med tid under vilken försäkrad
enligt 6 § skall ha utfört förvärvsarbete
jämställes tid då han

1. genomgått arbetsmarknadsutbildning
för vilken statligt utbildningsbidrag
utgått, fullgjort värnplikt
eller åtnjutit föräldrapenning
enligt 3 kap. 13§ lagen (1962:381)
om allmän försäkring, i samtliga fall
dock tillsammans högst två månader,

2. haft semester, eller

3. eljest varit ledig av annan
tjänstgöring eller barns födelse med

Med tid under vilken en försäkrad
enligt 6§ skall ha utfört förvärvsarbete
jämställs tid då den försäkrade 1.

genomgått arbetsmarknadsutbildning
eller yrkesinriktad rehabilitering
för vilken statligt utbildningsbidrag
utgått, fullgjort värnplikt
eller åtnjutit föräldrapenning
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring, i samtliga fall dock tillsammans
högst två månader,

anledning än sjukdom, värnpliktshelt
eller delvis bibehållen lön.

Vid bestämmande av ramtid enligt
6§ inräknas icke tid då försäkrad
varit hindrad att arbeta på
grund av styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring,
vuxenutbildning,
nykterhetsvård på anstalt, frihetsberövande
på kriminalvårdens område
eller vård av eget barn eller
adoptivbarn som ej fyllt två år, i
den mån sådan tid ej enligt 7 § jämställes
med tid under vilken förvärvsarbete
utförts.

Vid bestämmande av ramtid enligt
6 § inräknas icke tid då försäkrad
varit hindrad att arbeta på
grund av styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring,
vuxenutbildning,
yrkesinriktad rehabilitering,
nykterhetsvård på anstalt, frihetsberövande
på kriminalvårdens område
eller vård av eget barn eller
adoptivbarn som ej fyllt två år, i
den mån sådan tid ej enligt 7 § jämställes
med tid under vilken förvärvsarbete
utförts.

11 §

Ersättning utgår i form av ett för dag beräknat belopp (dagpenning).

Under en kalendervecka får sum- Under en kalendervecka får summan
av antalet ersatta och arbetade man av antalet ersatta och arbetade

dagar samt karensdagar uppgå till dagar samt karens- och avstäng högst

fem. ningsdagar uppgå till högst fem.

AU 1981/82:13

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

12 §

Dagpenning får ej utges för söndag. För helgdag sorn ej infaller på
söndag samt för påskafton, pingstafton, midsommarafton, julafton och
nyårsafton får dagpenning utges endast om dagpenning utgår för minst två
ytterligare dagar under samma kalendervecka och en arbetslös dag infaller
omedelbart före eller efter helgen.

Dagpenning får ej utges för dag
då försäkrad uppbär föräldrapenning
enligt 3 kap. 13 § lagen
(1962: 381) om allmän försäkring.

Dagpenning får ej utges för tid
under vilken försäkrad uppbär
föräldrapenning enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring.

17 §

Dagpenning får utges i dagpenningklasser
om 80, 90, 100, 110,
120, 130, 140, 150, 160, 170, 180,
190, 200 och 210 kronor. Erkänd
arbetslöshetskassa beslutar om försäkrads
placering i dagpenningklass.
Arbetsmarknadsstyrelsen
kan föreskriva att gällande lägsta
dagpenningklass ej längre skall tilllämpas.

Övergår försäkrad till klass med
högre dagpenning, får, om arbetsmarknadsstyrelsen
ej föreskriver
annat, den högre dagpenningen ej
utges till honom, förrän han efter
övergången uppfyllt en månad av
arbetsvillkoret.

Dagpenning får ej utgå med högre
belopp i förhållande till den försäkrades
dagsförtjänst än som framgår
av en av regeringen fastställd överförsäkringstabell.

Med dagsförtjänst avses en femtedel
av den veckoinkomst eller, i
fråga om försäkrad med månadslön,
en tjugotvåendel av den månadsinkomst,
som den försäkrade
före arbetslöshetens inträde vanligen
åtnjöt under arbetstid som var
normal för honom. Föreligger särskilda
omständigheter, får arbets -

Dagpenning får ej utgå med högre
belopp i förhållande till den försäkrades
dagsförtjänst än som framgår
av en av arbetsmarknadsstyrelsen
fastställd överförsäkringstabell.

Med dagsförtjänst avses en femtedel
av den veckoinkomst eller, i
fråga om försäkrad med månadslön,
en tjugotvåendel av den månadsinkomst,
som den försäkrade
före arbetslöshetens inträde vanligen
åtnjöt under arbetstid som var
normal för den försäkrade. Föreligger
särskilda omständigheter, får

1 Senaste lydelse 1981: 152

2 Senaste lydelse 1974:783.

AU 1981/82:13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

marknadsstyrelsen medge att större arbetsmarknadsstyrelsen medge att

andel av medlems inkomst än som större andel av medlems inkomst

sagts nu skall utgöra hans dagsför- än som nu sagts skall utgöra med tjänst.

lemmens dagsförtjänst.

Saknas underlag för beräkning av dagsförtjänsten enligt andra stycket,
skall som medlemmens dagsförtjänst räknas den i orten vanliga arbetsförtjänsten
per arbetsdag för arbetstagare inom samma yrke och med samma
arbetsförmåga som medlemmen.

Åtnjuter medlem med anledning av arbetslöshet fortlöpande ersättning
från annan än erkänd arbetslöshetskassa, får dagpenning utges högst med
belopp som motsvarar skillnaden mellan det högsta belopp som får utgå
enligt första-tredje styckena och ersättningen.

21 §3

Sedan försäkrad erhållit ålderspension
skall han, när ansökan om
ersättning därefter första gången
görs under verksamhetsåret, inplaceras
i avdragsklass enligt en av regeringen
fastställd pensionsavdragstabell.
Dagpenning skall nedsättas
med det mot avdragsklassen
svarande avdragsbeloppet. Ersättning
som understiger fyra kronor
för dag utbetalas ej.

Sedan försäkrad erhållit ålderspension
skall han eller hon, när ansökan
om ersättning därefter första
gången görs under verksamhetsåret,
inplaceras i avdragsklass enligt
en av arbetsmarknadsstyrelsen
fastställd pensionsavdragstabell.
Dagpenning skall, sedan den fastställts
enligt bestämmelserna i 20 §
första stycket, nedsättas med det
mot avdragsklassen svarande avdragsbeloppet.
Ersättning som understiger
fyra kronor för dag utbetalas
ej.

Rätten till ersättning upphör, när den försäkrade börjar uppbära ålderspension
med en tjänstetidsfaktor som uppgår till 0,8 eller mer och pensionen
utgår på grund av förvärvsarbete. Vad som nu har sagts gäller dock
inte tilläggspension i form av ålderspension enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring.

Är det sannolikt att arbete som
avses i 29 § skulle ha varat högst
fem dagar eller mer än fem men
högst tio dagar, utgör avstängningstiden
sju respektive 14 dagar. 1 annat
fall är avstängningstiden 28 dagar.

Är det sannolikt att arbete som
avses i 29 § skulle ha varat högst
fem dagar eller mer än fem men
högst tio dagar eller mer än tio dagar,
utgör avstängningstiden fem,
tio respektive 30 ersättningsdagar.
I avstängningstiden inräknas endast
dagar för vilka karenstid skulle
ha tillgodoräknats eller dagpenning
skulle ha utgått, om avstängningen

3 Senaste lydelse 1980:971.

AU 1981/82:13

Nuvarande lydelse

Är det uppenbart att försäkrad ej
vill antaga lämpligt arbete, såsom
då han vid upprepade tillfällen har
avvisat erbjudet sådant arbete,
skall han vara avstängd till dess
han utfört förvärvsarbete under 20
dagar.

Avstängningstiden räknas från
den dag då det förhållande som
anges i 29 § inträffat eller från den
senare dag arbetsmarknadsstyrelsen
bestämmer. .

Föreslagen lydelse

inte hade skett, eller dagar under
vilka den försäkrade har utfört förvärvsarbete.
Den totala avstängningstiden
får dock inte överstiga
14, 28 respektive 84 kalenderdagar.

Inträffar under avstängningstiden
förhållande som avses i 29 §,
beräknas ny avstängningstid i enlighet
med bestämmelserna i första
stycket, om inte den nya avstängningstiden
ryms inom den löpande
avstängningstiden.

Är det uppenbart att en försäkrad
ej vill antaga lämpligt arbete, såsom
då den försäkrade vid upprepade
tillfällen har avvisat erbjudet sådant
arbete, skall den försäkrade vara
avstängd till dess han eller hon utfört
förvärvsarbete under 30 dagar.

Avstängningstiden räknas från
den dag då det förhållande som
anges i 29 § inträffat.

31 §

Bestämmelserna i 29 § 1-3 om arbete
får, om det är skäligt, tillämpas
i fråga om arbetsmarknadsutbildning.
Avstängningstiden är i sådana
fall 28 dagar. Bestämmelsen i
30 § tredje stycket äger därvid motsvarande
tillämpning.

Bestämmelserna i 29 § 1-3 om arbete
får, om det är skäligt, tillämpas i
fråga om arbetsmarknadsutbildning
och yrkesinriktad rehabilitering.
Bestämmelserna i 30 § skall därvid
gälla i tillämpliga delar.

56 §4

Erkänd arbetslöshetskassa skall
såsom fond avsätta tillgångar, motsvarande
per medlem räknat minst
summan av förvaltningskostnader
per medlem under det sistförflutna
räkenskapsåret och halva det genomsnittliga
ersättningsbelopp kassan
utgivit per ersättningsdag och
medlem under det sistförflutna räkenskapsåret,
efter avdrag för preliminär
skatt, multiplicerat med det
genomsnittliga antalet ersättningsdagar
per medlem under de fem senaste
åren.

Erkänd arbetslöshetskassa skall
såsom fond avsätta tillgångar, motsvarande
per medlem räknat minst
summan av förvaltningskostnader
per medlem under det sistförflutna
räkenskapsåret och en tredjedel av
det genomsnittliga ersättningsbelopp
kassan utgivit per ersättningsdag
och medlem under det sistförflutna
räkenskapsåret, efter avdrag
för preliminär skatt, multiplicerat
med det genomsnittliga antalet ersättningsdagar
per medlem under
de fem senaste åren.

4 Senaste lydelse 1976:828.

AU 1981/82:13

Om särskilda skäl föreligger, får arbetsmarknadsstyrelsen föreskriva att
såsom fond skall avsättas annat belopp än som följer av första stycket.

Intill dess kassan varit i verksamhet under fem år, skall arbetsmarknadsstyrelsen
årligen bestämma fondens minimibelopp.

Utbetalning av ersättning får ej påbörjas, förrän arbetsmarknadsstyrelsen
med hänsyn till kassans tillgångar samt kassans ekonomiska ställning i
övrigt lämnat medgivande till det.

Överskott på verksamheten skall tillföras fonden.

Fonden får tas i anspråk endast i den mån kassans inkomster ej förslår
till täckande av kassans löpande utgifter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982. Vid avstängning som grundar sig
på en händelse som har inträffat före den 1 juli 1982 gäller 30 och 31 §§ i
deras äldre lydelse.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd

Härigenom föreskrivs att 7, 8, 11, 12, 18, 27 och 28 §§ lagen (1973:371)
om kontant arbetsmarknadsstöd skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7§

Med tid under vilken sökanden
enligt 6 § skall ha utfört förvärvsarbete
jämställes tid då han

1. i enskilt hem vårdat åldring eller
handikappad i sådan utsträckning
att han varit förhindrad att stå
till arbetsmarknadens förfogande

2. genomgått arbetsmarknadsutbildning
för vilken statligt utbildningsbidrag
utgått, fullgjort värnplikt
eller åtnjutit föräldrapenning
enligt 3 kap. 13 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring, i samtliga fall
dock tillsammans högst två månader,

3. haft semester, eller

4. eljest varit ledig av annan
tjänstgöring eller barns födelse med

Med tid under vilken sökanden
enligt 6 § skall ha utfört förvärvsarbete
jämställs tid då sökanden

1. i enskilt hem vårdat åldring eller
handikappad i sådan utsträckning
att sökanden varit förhindrad
att stå till arbetsmarknadens förfogande.

2. genomgått arbetsmarknadsutbildning
eller yrkesinriktad rehabilitering
för vilken statligt utbildningsbidrag
utgått, fullgjort värnplikt
eller åtnjutit föräldrapenning
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring, i samtliga fall dock tillsammans
högst två månader,

anledning än sjukdom, värnpliktshelt
eller delvis bibehållen lön.

1 Senaste lydelse 1975:1274.

AU 1981/82:13

Nuvarande lydelse

Vid bestämmande av ramtid enligt
6§ inräknas icke tid då sökanden
varit hindrad att arbeta på
grund av styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring,
vuxenutbildning,
nykterhetsvård på anstalt, frihetsberövande
på kriminalvårdens område
eller vård av eget barn eller
adoptivbarn som ej fyllt två år, i
den mån sådan tid ej enligt 7 § jämställes
med tid under vilken förvärvsarbete
utförts.

Föreslagen lydelse

Vid bestämmande av ramtid enligt
6§ inräknas icke tid då sökanden
varit hindrad att arbeta på
grund av styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring,
vuxenutbildning,
yrkesinriktad rehabilitering, nykterhetsvård
på anstalt, frihetsberövande
på kriminalvårdens område
eller vård av eget barn eller adoptivbarn
som ej fyllt två år, i den
mån sådan tid ej enligt 7 § jämställes
med tid under vilken förvärvsarbete
utförts.

Kontant arbetsmarknadsstöd utgår
i form av ett för dag beräknat
belopp. Under en kalendervecka
får summan av antalet ersatta och
arbetade dagar samt karensdagar
uppgå till högst fem.

Kontant arbetsmarknadsstöd utgår
i form av ett för dag beräknat
belopp. Under en kalendervecka
får summan av antalet ersatta och
arbetade dagar samt karens- och
avstängningsdagar uppgå till högst
fem.

12 §

Kontant arbetsmarknadsstöd får ej utges för söndag. För helgdag som ej
infaller på söndag samt för påskafton, pingstafton, midsommarafton julafton
och nyårsafton får stöd utges endast om stöd utgår för minst två
ytterligare dagar under samma kalendervecka och en arbetslös dag infaller
omedelbart före eller efter helgen.

Stöd får ej utges för dag då stöd- Stöd får ej utges för tid under

tagaren uppbär föräldrapenning en- vilken stödtagaren uppbär föräldra ligt

3 kap. 13 § lagen (1962: 381) om penning enligt lagen (1962: 381) om

allmän försäkring. allmän försäkring.

18§2

Kontant arbetsmarknadsstöd ut- Kontant arbetsmarknadsstöd

går med 75 kronor för dag. utges med 80 kronor per dag. Till

den som inte har fyllt 20 år utges
dock stödet med 75 kronor per dag.

2 Senaste lydelse 1979: 386.

AU 1981/82:13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 §

Är det sannolikt att arbete som
avses i 26 § skulle ha varat högst
fem dagar eller mer än fem men
högst tio dagar, utgör avstängningstiden
sju respektive 14 dagar. 1 annat
fall är avstängningstiden 28 dagar.

Är det uppenbart att stödtagaren
ej vill antaga lämligt arbete, såsom
då han vid upprepade tillfällen har
avvisat erbjudet sådant arbete,
skall han vara avstängd till dess
han utfört förvärvsarbete under 20
dagar.

Avstängningstiden räknas från
den dag då det förhållande som
anges i 26 § inträffat eller från den
senare dag arbetsmarknadsstyrelsen
bestämmer.

Är det sannolikt att arbete som
avses i 26 § skulle ha varat högst
fem dagar eller mer än fem men
högst tio dagar eller mer än tio dagar,
utgör avstängningstiden fem,
tio respektive 30 ersättningsdagar.
I avstängningstiden inräknas endast
dagar för vilka karenstid skulle
ha tillgodoräknats eller kontant arbetsmarknadsstöd
skulle ha utgått,
om avstängningen inte hade skett,
eller dagar under vilka stödtagaren
har utfört förvärvsarbete. Den totala
avstängningstiden får dock
inte överstiga 14, 28 respektive 84
kalenderdagar.

Inträffar under av stängningstiden
förhållande som avses i 26 §,
beräknas ny avstängningstid i enlighet
med bestämmelserna i första
stycket, om inte den nya avstängningstiden
ryms inom den löpande
avstängningstiden.

Avstängningstiden räknas från
den dag då det förhållande som
anges i 26 § inträffat.

28 §

Bestämmelserna i 26 § 1-3 om
arbete får, om det är skäligt, tillämpas
i fråga om arbetsmarknadsutbildning.
Avstängningstiden är i sådana
fall 28 dagar. Bestämmelsen i
27 § tredje stycket äger därvid motsvarande
tillämpning.

Bestämmelserna i 26 § 1-3 om
arbete får, om det är skäligt, tillämpas
i fråga om arbetsmarknadsutbildning
och yrkesinriktad rehabilitering.
Bestämmelserna i 27 § skall
därvid gälla i tillämpliga delar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982. Vid avstängning som grundar sig
på en händelse som har inträffat före den 1 juli 1982 gäller 27 och 28 §§ i
deras äldre lydelse.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982