om anslag till Sjöfart m. m. (prop. 1985/86:100 bil. 8)
Betänkande 1985/86:TU14
Trafikutskottets betänkande
1985/86:14
om anslag till Sjöfart m. m. (prop. 1985/86:100
bil. 8)
1985/86:14
Sammanfattning
I betänkandet behandlas förslag i propositionen dels om förändringar av
sjöfartens betalningsansvar, som bl. a. innebär att handelssjöfarten får ett
betalningsansvar för den statliga isbrytningens kapacitetskostnader, dels
till medelsanvisningar m. m. för sjöfartsverkets verksamhet och vissa andra
sjöfartsändamål.
Yrkanden i en m-motion och i en c-motion som går emot regeringens
förslag i förstnämnda del avstyrks, medan regeringens förslag tillstyrks.
Vidare tillstyrks regeringens förslag om anslag till Ersättning till viss
kanaltrafik m. m. och till Stöd till svenska rederier. M-yrkanden om avslag
på dessa förslag avstyrks. Även i övrigt tillstyrks regeringens förslag.
I betänkandet behandlas också motionsyrkanden om en översyn av de
statliga sjöfartsavgifterna, av lotsningsbestämmelser och av regler om behörighet
att föra fiskefartyg, om färjetrafiken till Finland, om Dalslands
kanal och en s. k. Dala kanal samt om förbättrade lånevillkor för den mindre
skeppsfarten.
Vidare behandlas den problematik som förknippas med bekvämlighetsflagg
samt krav på sjöfartspolitiska åtgärder i syfte att stärka den oceangående
sjöfarten samt kust- och inrikessjöfarten.
Samtliga dessa motionsyrkanden avstyrks liksom ett yrkande om att sjöfartsverkets
affärsdrivande verksamhet skall överföras till aktiebolagsform.
Till betänkandet är fogat tolv reservationer.
1 Riksdagen 1985/86. 15 sami. Nr 14
SJÄTTE HUVUDTITELN
TU 1985/86:14
Sjöfart m. m.
1. Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet
I proposition 1985/86:100 bilaga 8 (kommunikationsdepartementet) återfinns
under avsnitt E. Sjöfart (s. 93 — 108) regeringens förslag om förändringar
av sjöfartens betalningsansvar m. m. och förslag till medelsanvisning
för budgetåret 1986/87.
Förslagen innebär
att till Farledsverksamhet, exkl. isbrytning för budgetåret 1986/87 anvisas
ett förslagsanslag på 372 920 000 kr. (punkt E 1., s. 97—100),
att till Isbrytning för budgetåret 1986/87 anvisas ett förslagsanslag på
113 000 000 kr. (punkt E 2., s. 100—101),
att till Fartygsverksamhet för budgetåret 1986/87 anvisas ett förslagsanslag
på 33 062 000 kr. (punkt E 3., s. 102— 103),
att den i propositionen förordade inriktningen och omfattningen av sjöfartsverkets
investeringar för budgetåret 1986/87 godkänns (punkt E 4., s.
103-106),
att regeringen medges lämna sjöfartsverket ett beställningsbemyndigande
för en ny isbrytare (punkt E 4., s. 103— 106),
att regeringen medges lämna sjöfartsverket ett beställningsbemyndigande
på högst 5 000 000 kr. för leveranser av sjöfartsmateriel under budgetåret
1988/89 (punkt E 4., s. 103-106),
att propositionens förslag till finansiering av sjöfartsverkets investeringar
för budgetåret 1986/87 godkänns (punkt E 4., S. 103 — 106),
a/r till Sjöfartsmateriel m. m. för budgetåret 1986/87 anvisas ett reservationsanslag
på 1 000 kr. (punkt E 4., s. 103— 106),
<3// till Övrig verksamhet för budgetåret 1986/87 anvisas ett förslagsanslag
på 94 305 000 kr. (punkt E 5., s. 107-108).
Vidare har regeringen föreslagit att riksdagen
dels godkänner de i propositionen förordade förändringarna av sjöfartens
betalningsansvar (s. 93 — 97),
dels godkänner att sjöfartsverket får göra avskrivningar på historiska anskaffningsvärden
(s. 93—97).
Motionerna
!985/86:T227 av Pär Granstedt (c) vari yrkas
Katt riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om initiativ till
överläggningar med landsting, berörda kommuner och Finlandsrederierna
i syfte att få till stånd en överföring av en del av färjetrafiken till Finland
från Stockholm till Kapellskär, 2
2. att riksdagen beslutar att hemställa att regeringen medverkar i erfor- TU 1985/86:14
derliga utredningar för att förbättra kommunikationerna mellan Stockholm
och Kapellskär.
1985/86:T260 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 4), att riksdagen hos regeringen begär förslag till en plan för bevarande
och utbyggnad av transocean trafik och kustsjöfart.
1985/86:T325 av Ingvar Karlsson i Bengtsfors och Jan Hyttring (båda c)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär prövning av möjligheterna till
statliga insatser i fortsatt upprustning av Dalslands kanal.
1985/86:T332 av Gösta Andersson m. fl. (c) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 1), att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförs om sjöfartens betalningsansvar för isbrytningens
kapacitetskostnader.
1985/86:T366 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 1—6, 8—9),
Latt riksdagen hos regeringen hemställer om ett sjöfartspolitiskt program
i enlighet med vad som anförs i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för upprättande
av en statlig rederiverksamhet i enlighet med vad som anförs i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag syftande till att
utveckla kust- och inrikessjöfarten med statlig rederiverksamhet,
4. att riksdagen uttalar att sjöfartsforskningen bör bedrivas i enlighet med
vad som anförs i motionen,
5. att riksdagen uttalar att det statliga rederiet Zenit inte bör äga fartyg
under s. k. bekvämlighetsfiagg,
6. att riksdagen hemställer om förslag innebärande att utflaggningen av
svenska fartyg till bekvämlighetsfiagg i fortsättningen inte bör ske,
8. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag som innebär att
fartyg som för flagg som av ITF listats som bekvämlighetsfiagg ej skall
tillåtas anlöpa svensk hamn, såvida inte fartyget har slutit avtal med ITF
eller av ITF godkänt nationellt förbund och i övrigt uppfyller de krav som
ställs på utrustning, bemanning etc. för att få föra skandinavisk eller annan
etablerad flagg,
9. att riksdagen uttalar att statliga och kommunala myndigheter för sina
transporter inte bör anlita bekvämlighetsflaggade fartyg.
1985/86:T367 av Margareta Andrén och Anne Wibble (båda fp) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär initiativ till överläggningar med berörda
parter i Sverige och Finland för att komma till rätta med de miljöskador i
Stockholms skärgård som orsakas av färjetrafiken mellan Sverige och Finland.
1985/86 :T368 av Erling Bager och Lennart Alsén (båda fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs angående kustsjöfarten.
1* Riksdagen 1985/86. 15 sami. Nr 14
1985/86:T369 av Per-Richard Molén (m) vari yrkas att riksdagen beslutar TU 1985/86:14
avslå regeringens förslag att överlåta betalningsansvaret för isbrytningen
på sjöfarten.
1985/86:T370 av Oswald Söderqvist m. fl. (vpk) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för projektering
av Dala kanal,
2. att riksdagen hos regeringen hemställer om initiativ till kontakter med
Mellansvenska fonden och andra kapitalplacerare för att säkra investeringar
för projektet.
1985/86:T371 av Arne Nygren m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om fördelningen
av de utökade sjöfartsavgifter som föreslås i årets budgetproposition.
1985/86:T372 av Nic Grönvall (m) vari yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen tillsammans med svenska linjesjöfartsrederier
låter utveckla en företagsform för transnationell rederiverksamhet,
2. att riksdagen hos regeringen begär att den inleder internationellt samarbete
med Norge och Danmark i syfte att utveckla en i de tre skandinaviska
länderna accepterad företagsform för rederisamverkan.
1985/86:T373 av Sten Östlund (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en översyn av principerna för de statliga sjöfarts- och lotsavgifterna,
dess omfattning och utformning.
1985/86:T401 av Sonja Rembo (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en översyn av avgifter och taxor som påverkar sjöfarten i syfte att
åstadkomma konkurrensneutralitet mellan olika transportslag.
1985/86:T415 av Jens Eriksson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en översyn av sjöfartsverkets bestämmelser och ev. andra regler för
fiskebåtar och behörighet att föra fiskefartyg.
1985/86:T424 av Rolf Clarkson m. fl. (m) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 13), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförs om snabbutredning av en överföring av sjöfartsverkets
affärsdrivande verksamhet till aktiebolagsform.
1985/86:T428 av Siri Häggmark och Sonja Rembo (båda m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om dispens från lotstvånget.
1985/86:T436 av Margareta Fogelberg och Kenth Skårvik (båda fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om kustsjöfartens villkor.
1985/86: A500 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande
5), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs
i motionen om översyn av lotsregler i Saltsjön och i Mälaren.
4
Utskottet
TU 1985/86:14
Sjöfartsverkets verksamhet skall bedrivas med huvudsaklig inriktning på
handelssjöfarten. Verksamheten är indelad i programmen Farledsverksamhet,
som omfattar anslagen E 1. och E 2., Fartygsverksamhet, anslaget E 3.,
och Övrig verksamhet, anslaget E 5.1 propositionen föreslås förändringar
av sjöfartens betalningsansvar som innebär att Farledsverksamhet i sin helhet
och Fartygsverksamhet huvudsakligen kommer att finansieras genom
avgifter på och andra inkomster från handelssjöfarten. Programmet Övrig
verksamhet finansieras med skattemedel. Finansieringen av sjöfartsverkets
investeringar redovisas under anslaget E 4. Sjöfartsmateriel m. m.
Propositionens förslag till förändringar av sjöfartens betalningsansvar
omfattar betalningsansvaret för den statliga isbrytningen samt ersättningen
till Trollhätte kanalverk och Vänerns seglationsstyrelse. 1 sammanhanget
föreslås vidare ändrade principer för sjöfartsverkets avskrivningar.
Föredragande departementschefen framhåller att den statliga isbrytningen
utgör en viktig del av sjöfartsverkets verksamhet som mot bakgrund av
dess regionalpolitiska betydelse för Norrland undantagits från sjöfartens
betalningsansvar. Han konstaterar emellertid att tillgången på isbrytarkapacitet
under svåra vintrar är av stor betydelse för sjöfarten på Sverige som
helhet. Några principiella invändningar synes därför enligt föredraganden
inte kunna riktas mot att kostnaderna för den kapacitet som staten tillhandahåller
eller håller i beredskap för sjöfarten förs in under sjöfartens betalningsansvar.
Bränslekostnaderna bör däremot — liksom hittills — betalas
av staten. Dessa kan under en normalvinter uppskattas till ca 47 milj. kr.
Vidare förordar föredraganden att den regionalpolitisk! motiverade ersättningen
till Trollhätte kanalverk och Vänerns seglationsstyrelse förs över
från sjöfartens betalningsansvar till statens.
För att anpassa sjöfartsverkets ekonomiska förutsättningar till dem som
gäller för affärsverken inom transportområdet bör enligt föredraganden
verket få övergå till att göra avskrivningar på anskaffningsvärden. För verkets
båda farledsanslag, E 1. och E 2., innebär förändringen en kostnadsavlastning
på ca 57 milj. kr.
De samlade ekonomiska konsekvenserna av att isbrytningens kapacitetskostnader
förs över till sjöfartens betalningsansvar blir, räknat på befintlig
kapacitet, enligt propositionen, en merkostnad för sjöfarten på ca 30
milj. kr. Det förordade betalningsansvaret för isbrytningen ger, framhåller
föredraganden, sjöfartsverket bättre möjligheter att inom ramen för sitt
ekonomiska ansvar anpassa kapaciteten till sjöfartens och näringslivets efterfrågan
samt även förutsättningar för att förnya isbrytarflottan.
I motion T369 (m) yrkas avslag på regeringens förslag i den del det avser
förändringar av sjöfartens betalningsansvar för den statliga isbrytningen.
Motionären framhåller att ett genomförande av regeringens förslag skulle
minska fördelarna med fartygstransporter från norrlandshamnama. Därigenom
skulle klyftan ökas mellan Norrlandslänen och de län som har ett
mildare klimat och en större närhet till marknaden.
1 motion T371 (s) betonas vikten av att en ökning av sjöfartens kostnader för
isbrytning slås ut på sjöfarten inom hela riket. Den principändring som
regeringen föreslår får inte — betonar motionärerna — leda till en merkost- TU 1985/86:14
nåd för sjöfarten i norrlandshamnarna i förhållande till andra hamnar.
På de grunder som föredraganden anger och med hänsyn till erforderligheten
av att i nuvarande ekonomiska läge begränsa statsutgifterna har utskottet
ingen erinran mot att sjöfarten får ett betalningsansvar för den statliga
isbrytningen. Utskottet avstyrker därför motion T369 (m) och tillstyrker
regeringens förslag i den del det avser ett betalningsansvar för sjöfarten för
den statliga isbrytningen.
Utskottet förutsätter att kostnadsökningen fördelas på sådant sätt som
begärs i motion T371 (s). Yrkandet om ett riksdagens tillkännagivande härom
synes följaktligen kunna lämnas utan åtgärd.
I motion T332 (c) aktualiseras omfattningen av sjöfartens betalningsansvar
för den statliga isbrytningen. Motionärerna säger sig — med hänvisning till
det förhållandet att viss isbrytarassistans ibland behövs söder om norrlandshamnarna
— kunna godta att sjöfarten övertar ett betalningsansvar
på 5 milj. kr. Resterande 25 milj. kr. bör, framhålls det i motionen, anslås av
regionalpolitiska medel.
Utskottet vill med anledning av det sagda erinra om att de kostnader som
följer av att isbrytningen förs in under sjöfartens betalningsansvar reduceras
av att staten förutsätts svara dels för isbrytningens bränslekostnader,
dels för ersättningen för avgiftsutjämningen för Vänertrafiken, vilket innebär
en kostnadsavlastning för budgetåret 1986/87 på ca 92 milj. kr. Genom
att dessutom sjöfartsverket enligt propositionen får möjlighet att göra avskrivningar
på anskaffningsvärden reduceras belastningen på sjöfartsavgifterna
med ytterligare ca 57 milj. kr. för nästa budgetår.
Med hänvisning till det anförda finner utskottet att propositionens förslag
innebär en rimlig fördelning av kostnaderna för isbrytningen mellan
staten och handelssjöfarten. Utskottet tillstyrker sålunda regeringens förslag,
såvitt nu är i fråga, och avstyrker motion T332 (c) yrkande 1.
Vad föredraganden i övrigt förordat i fråga om förändringar av sjöfartens
betalningsansvar har inte givit utskottet anledning till erinran. Regeringens
förslag i dessa delar tillstyrks följaktligen. Detsamma gäller förslaget att
sjöfartsverket får göra avskrivningar på historiska anskaffningsvärden.
I propositionen föreslås vidare att anslagen för nästa budgetår exkl. investeringar
tas upp med sammanlagt 613,3 milj. kr. Härav avser 372,9 milj. kr.
Farledsverksamhet exkl. isbrytning, 113,0 milj. kr. Isbrytning, 33,1 milj. kr.
Fartygsverksamhet och 94,3 milj. kr. Övrig verksamhet.
Vid sina anslagsberäkningar för anslagen E 1. och E 2. har föredraganden
tagit hänsyn dels till den kostnadsavlastning som följer av att sjöfartsverket
förutsätts få göra avskrivningar på anskaffningsvärden, dels till att staten
svarar för isbrytningens bränslekostnader. För anslaget E 5. Övrig verksamhet
har föredraganden tagit upp 725 000 kr. som avser ersättning för sjöfartsverkets
deltagande i den internationella sjöfartsorganisationens, IMO,
arbete. Ersättningen har tidigare utbetalats från anslaget K 8. Viss internationell
verksamhet. Under samma anslag har föredraganden dessutom fört 6
upp 2,3 milj. kr. under en ny anslagspost, Sjösäkerhetsrådet. Medel för rå- TU 1985/86:14
det har tidigare anvisats under jordbruksdepartementets huvudtitel.
Utskottet har ingen erinran mot de förordade medelsanvisningarna, varför
regeringens förslag i de delar som nu är i fråga tillstyrks.
Sjöfartsverket räknar i sin anslagsframställning med en medelsförbrukning
för investeringarpä 169,6 milj. kr. för nästa budgetår. Föredraganden räknar
med en medelsförbrukning på 160 milj. kr. Huvuddelen av beloppet, ca 112
milj. kr., gäller investeringar för isbrytning. Föredraganden konstaterar att
de två äldre isbrytarna Thule och Oden med sina 32 resp. 28 år visserligen är
funktionsdugliga men samtidigt omoderna när det gäller kapacitet och arbetsmiljö.
Föredraganden anser att isbrytarkapaciteten bör bibehållas och framhåller
att en anskaffning av en ny isbrytare, som ersättare för de två äldsta,
ställer sig ekonomiskt mer fördelaktig än en ombyggnad av Thule och
Oden. Kostnaden för en ny isbrytare beräknas till ca 340 milj. kr. I medelsförbrukningen
för nästa budgetår ingår 106 milj. kr. för en första delbetalning.
Inom den angivna medelsförbrukningen på 160 milj. kr. i övrigt gäller
merparten av beloppet investeringar inom fyr- och lotsväsendena.
I propositionen föreslås vidare att sjöfartsverkets investeringar för nästa
budgetår finansieras via marknadsmässig upplåning i riksgäldskontoret
inom en ram av 160 milj. kr. Med beaktande av den föreslagna finansieringen
föreslås ett anslag på 1 000 kr. för nästa budgetår.
I propositionen föreslås också att sjöfartsverket lämnas ett beställningsbemyndigande
för en ny isbrytare och dessutom att sjöfartsverket på samma
sätt som tidigare år lämnas ett beställningsbemyndigande på högst 5
milj. kr. för leveranser av sjöfartsmateriel under budgetåret 1988/89.
Utskottet tillstyrker den föreslagna inriktningen och omfattningen av
investeringarna samt förslagen till finansiering och medelsanvisning. Utskottet
godtar vidare att verket lämnas de begärda beställningsbemyndigandena.
1 motion T373 (s) begärs en översyn av de statliga sjöfartsavgifterna.
I motion T401 (m) begärs en översyn av avgifter och taxor som påverkar
sjöfarten i syfte att åstadkomma konkurrensneutralitet mellan olika transportslag.
I båda motionerna hänvisas till att trafiken på Göteborgs hamn år 1983
betalade in 95 milj. kr. i sjöfartsavgifter och att sjöfartsverkets kostnader för
trafiken samma år uppgick till endast ca 10 milj. kr. Motionärerna konstaterar
att Göteborgs hamn konkurrerar med de stora kontinenthamnarna, där
trafiken inte belastas med avgifter som motsvarar de svenska sjöfartsavgifterna.
Föredraganden, som i propositionen behandlar en skrivelse från Göteborgs
hamn i samma ärende som motionernas, framhåller att det ligger i
sakens natur att ett system med avgiftsutjämning, motiverat från näringsoch
regionalpolitiska utgångspunkter, leder till överuttag på vissa håll och
underuttag på andra. Avgiftsutjämningen som tillämpas inom sjöfarten är
inte heller, fortsätter föredraganden, unik inom transportområdet. En övergång
till ett system med kostnadsanpassade avgifter för varje farled, skulle
\** Riksdagen 1985/86. 15 samt. Nr 14
enligt föredraganden gynna vissa kustavsnitt och hamnar. Men kostnads- TU 1985/86:14
konsekvenserna skulle samtidigt missgynna näringsliv och hamnar i andra
områden.
Utskottet kan instämma i föredragandens sålunda uttalade uppfattning.
Det bör vidare framhållas att det inom avgiftssystemets ram är möjligt för
sjöfartsverket att på kommersiella grunder medge avgiftsnedsättningar. Utskottet,
som erfarit att så sker i viss omfattning, vill också peka på den
avgiftsbefrielse från fyr- och farledsvaruavgift som gäller för den konkurrensutsatta
direktgående transoceana linjetrafiken. Syftet härmed är att stimulera
direkttrafik på svenska hamnar. Vidare kan erinras om den översyn
som nyligen gjorts inom kommunikationsdepartementet rörande kostnader
och avgifter inom transportsektorn (prop. 1985/86:100 bil. 8, TU 12, rskr.
135).
Med hänvisning till det anförda finner utskottet någon sådan översyn
som begärs i motionerna T373 (s) och T401 (m) ej erforderlig, varför yrkandena
härom avstyrks.
I motion T424 (m) begärs en snabbutredning om en överföring av sjöfartsverkets
affärsdrivande verksamhet till aktiebolagsform.
Utskottet vill med anledning av detta motionsyrkande framhålla att de i
propositionen föreslagna förändringarna av sjöfartens betalningsansvar
och av finansieringen av sjöfartsverkets investeringar synes väl ägnade att
också stärka verkets affärsmässiga inriktning. Föredraganden aviserar
dessutom att han i samma syfte överväger möjligheten att föreslå en förändring
av anslagssystemet eller en övergång till affärsverksformen för sjöfartsverket.
Mot bakgrund av nu pågående överväganden, som föredraganden
avser att redovisa i kommande budgetproposition, finner utskottet någon
ytterligare utredning av sjöfartsverkets verksamhetsformer ej erforderlig.
Motionsyrkandet härom avstyrks följaktligen.
I motion T428 (m) begärs en översyn av lotsningsbestämmelserna i syfte att
begränsa kravet på lotsning då det gäller svenska fartyg med väl befaret
befäl. Motionärerna anser att generell dispens bör lämnas alla svenska
närsjöfartsfartyg, med möjlighet att dra in dispensen i enstaka fall då sjöfartsverket
anser detta vara motiverat.
Riksdagen beslutade år 1981 (prop. 1980/81:119 bil. 2, TU 31, rskr. 422)
att inom ramen för ett handlingsprogram för miljösäkrare sjötransporter
införa ett s.k. behovsanpassat lotstvång. Sjöfartsverket skulle därvid svara
för utformningen. Riksdagens beslut innebär att frågan om lotstvång skall
bedömas med utgångspunkt i farledsförhållandena, fartygets utrustning
och bemanning samt lastens miljöfarlighet. Ett principiellt lotstvång föreligger
i sådana farleder som sjöfartsverket bedömer vara svårnavigabla eller
riskabla från miljösynpunkt. Undantag från lotstvånget i sådana farleder
får emellertid medges bl.a. med hänsyn till fartygets storlek, konstruktion,
utrustning och beskaffenhet samt till befälhavarens och övrigt fartygsbefäls
kännedom om farleden och språkkunskaper i den nödvändiga kommunikationen
med lotsplats eller trafikinformationscentral.
De riktlinjer som riksdagen lagt fast för det behovsanpassade lotstvånget
bör enligt utskottet ge tillräckligt utrymme för såväl en smidig tillämpning
som för undantag från lotstvånget när detta är motiverat från miljö- och TU 1985/86:14
sjösäkerhetssynpunkt.
Utskottet, som förutsätter att sjöfartsverket tillämpar lotsningsbestämmelserna
i enlighet med de av riksdagen angivna intentionerna, anser sålunda
inte att någon översyn med den inriktning som motionärerna aktualiserar
är erforderlig. Med hänvisning till det anförda avstyrks motionen.
I motion A500 (fp) begärs en översyn av lotsningsreglerna i Saltsjön och
Mälaren. Motionären hänvisar till uppgifter att lotsarna i Saltsjön och Mälaren
tillämpar olika regler för fartygens djupgående. 1 motionen framhålls
vidare att bestämmelser om dubbel bordläggning på fartyg bör införas för
att öka säkerheten vid miljöfarliga transporter inomskärs.
Enligt vad utskottet erfarit gäller samma regler för lotstvång i både Saltsjön
och Mälaren. Det tillåtna djupgåendet är däremot relaterat till resp.
farleds förutsättningar från bl.a. miljö- och sjösäkerhetssynpunkt. Utskottet
vill beträffande kravet på dubbel bordläggning på fartyg för vissa transporter
peka på att nationella särkrav av det slaget, som saknar internationell
förankring, kan innebära en risk för att sjöfartens konkurrenskraft äventyras
och även att den svenska försörjningsberedskapen i vissa fall hotas.
Med hänvisning till det anförda avstyrks motionsyrkandet.
I motion T227 (c) framhålls att färjetrafiken till Finland framför allt genom
Furusundsleden förorsakar miljöproblem. Motionären yrkar att regeringen
tar initiativ till överläggningar med landsting, berörda kommuner och Finlandsrederierna
i syfte att få till stånd en överföring av en del av färjetrafiken
till Finland från Stockholm till Kapellskär. Regeringen bör vidare,
menar motionären, medverka i erforderliga utredningar för att förbättra
kommunikationerna mellan Stockholm och Kapellskär. Det gäller bl.a. förbättrade
vägförbindelser och förbättrade kollektiva förbindelser.
Även i motion T367 (fp) begärs överläggningar med berörda parter för att
komma till rätta med färjetrafikens miljöproblem i Stockholms skärgård.
Enligt motionärerna bör man överväga skärpta fartgränser och att flytta
över en del av trafiken till Kapellskär samt viss trafik från Furusundsleden
till Sandhamnsleden. Vidare bör man enligt motionärerna skapa en fond
för skärgården med ett grundkapital som tillskjuts av rederierna och som i
övrigt finansieras genom en mindre passageraravgift.
Utskottet vill med anledning av dessa motioner till en början framhålla
att färjetrafiken mellan Sverige och Finland har en väsentlig betydelse såväl
för Sveriges handel med Finland som för Finlands export och import. Åtgärder
av olika slag som riktar sig mot denna trafik av bl.a. miljöskäl måste
samtidigt vägas mot de ekonomiska konsekvenser som kan drabba transporterna
och trafiken i sig.
Furusundsleden trafikeras av färjor till Åland och Åbo. Färjorna mellan
Stockholm och Helsingfors trafikerar Sandhamnsleden. Utgångspunkten
för rederiernas trafikuppläggning, trafikutbud och tonnageinsats m.m. är
rådande marknadsförusättningar och trafikekonomin.
Det ankommer på länsstyrelsen i Stockholms län och sjöfartsverket att
genom föreskrifter för trafiken i farlederna, bl.a. hastighetsbegränsningar,
tillgodose miljö- resp. sjösäkerhetsaspekter. Sådana föreskrifter har också,
enligt vad utskottet erfarit, meddelats senast genom regeringsbeslut i maj TU 1985/86:14
1981.
Utskottet har vidare erfarit att länsstyrelsen i Stockholms län tagit initiativ
till att utforma ett gemensamt svenskt-finländskt forsknings- och undersökningsprogram
som underlag för förslag till miljöskyddsåtgärder i de
berörda farvattnen.
Utskottet förutsätter att berörda myndigheter i sin normgivning gör nödvändiga
avvägningar mellan trafik- och miljöintressen. Några initiativ från
riksdagens sida i syfte att söka styra färjetrafiken till viss hamn eller farled
bör enligt utskottets mening ej komma i fråga. Av utskottets ställningstagande
följer att riksdagen ej heller bör ta sådana initiativ till utredningar om
förbättrade kommunikationer mellan Stockholm och Kapellskär som föreslås
i motion T227 (c). Utskottet anser vidare att någon särskild avgift utöver
redan förekommande sjöfartsavgifter ej bör påföras ifrågavarande
färjetrafik. Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna T227 (c)
och T367 (fp).
I motion T325 (c) begärs en prövning av möjligheterna till statliga insatser i
fortsatt upprustning av Dalslands kanal. Kanalen är, framhåller motionärerna,
i flera avseenden ett riksintresse.
Som en följd av riksdagens beslut i maj 1978 (TU 1977/78:18, rskr. 332)
har under en femårsperiod en upprustning skett av Dalslands kanal i form
av statligt beredskapsarbete.
Statliga insatser för en fortsatt upprustning av Dalslands kanal synes
kunna prövas inom ramen för det regelsystem som gäller för bidrag till
beredskapsarbete. Någon särskild åtgärd från riksdagens sida torde därför
inte vara erforderlig, varför motionen i fråga avstyrks.
I motion T370 (vpk) begärs åtgärder från regeringens sida för projektering
av Dala kanal. Motionärerna framför vidare krav på initiativ till kontakter
med Mellansvenska fonden och andra kapitalplacerare för att säkra investeringar
för projektet.
Utskottet har vid tidigare behandling av det s. k. Dala kanalprojektet,
senast i det av riksdagen godkända betänkandet TU 1983/84:14, uttalat att
byggandet av en Dala kanal ej bör ytterligare utredas och än mindre igångsättas
eller projekteras. Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker
följaktligen motionen.
I motion T415 (m) begärs en översyn av gällande regler för fiskebåtar och
behörighet att föra fiskefartyg. Motionären framhåller att kraven under senare
år skärpts för yrkesfisket och att det föreligger stor skillnad mellan vad
som gäller för t. ex. fiskefartyg och för samma slag av fartyg som används av
nöjessjöfarten.
Enligt vad utskottet erfarit har sjöfartsverket i samarbete med representanter
för fiskeristyrelsen och Sveriges Fiskares Riksförbund år 1983 utarbetat
bemanningsföreskrifter för fiskefartyg.
I föreskrifterna ställs krav på skepparexamen för befälhavare på fiskefartyg
med en längd av minst 9 m och högst 12 m. Denna grupp av fartyg var
tidigare oreglerad. Bestämmelsen tillkom för att tillgodose sjösäkerhetsin- 10
tressen avseende också dessa fartyg. Vidare skärptes i den nya kungörelsen TU 1985/86:14
kraven något på maskinistkompetens för fartyg med maskinstyrkor över
405 kW.
För att ge tillräcklig tid för anpassning till de nya bestämmelserna sattes
ikraftträdandet till den 1 januari 1986, vilket är två år senare än kungörelsen
i övrigt.
Vad gäller regler om inspektion m. m. har utskottet erfarit att sjöfartsverket
eftersträvar en enhetlig tillämpning. Under senare tid har ett ökat antal
olyckor med dödlig utgång inträffat med mindre fiskefartyg, vilket inneburit
att sjöfartsverkets uppmärksamhet på dessa fartygs sjövärdighet skärpts
jämfört med tidigare.
Med hänvisning till det anförda synes inte någon översyn av begärt slag
vara erforderlig, varför motionen avstyrks.
I motion T366 (vpk) yrkas att riksdagen begär att regeringen utarbetar ett
sjöfartspolitiskt program med samhällsekonomisk och sysselsättningspolitisk
inriktning. Det bör dessutom enligt motionärerna främja försörjningsberedskapen
samt vara en del av och harmoniera med ett långsiktigt industripolitiskt
program som omfattar hela den svenska industrins utveckling.
Riksdagen fastställde i juni 1980 ett sjöfartspolitiskt program (prop.
1979/80:166, TU 30, rskr. 412). I juni 1982 fastställdes vissa kompletteringar
till programmet (prop. 1981/82:217, TU 37, rskr. 437). Åtgärder för att anpassa
och komplettera sjöfartspolitiken har sålunda vidtagits. Utskottet är
väl medvetet om de ständigt ändrade förutsättningarna för den svenska
sjöfarten och dess problem på en internationell konkurrensmarknad. Genom
det internationaliseringsavtal som slutits mellan sjöarbetsmarknadens
parter har emellertid svensk bemanning, för närvarande ca 1 100 anställda,
kunnat bibehållas även på utlandsregistrerade fartyg. Utskottet förutsätter
att regeringen även fortsättningsvis följer utvecklingen och vidtar de åtgärder
som krävs för anpassningen av sjöfartspolitiken.
Med hänvisning till det anförda finner utskottet inte någon riksdagens
åtgärd erforderlig, varför motionsyrkandet avstyrks.
I motion T260 (vpk) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till en
plan för bevarande och utbyggnad av transocean trafik och kustsjöfart.
Utskottet vill med anledning av motionen erinra om att det sjöfartspolitiska
program som riksdagen beslutade om i juni 1980 också omfattar transocean
trafik och kustsjöfart. Någon särskild åtgärd från riksdagens sida
synes därför inte erforderlig, varför motionen avstyrks i denna del.
I motion T366 (vpk) yrkas också att riksdagen hos regeringen hemställer om
åtgärder för inrättande av ett statligt rederi.
Utskottet, som tidigare ett flertal gånger har behandlat denna fråga, senast
i TU 1984/85:12, anser att något behov av att nu ytterligare utöka det
statliga engagemanget inom rederinäringen inte föreligger. Motionsyrkandet
avstyrks därför.
I motion T366 (vpk) yrkas vidare att riksdagen hos regeringen hemställer
om förslag syftande till att utveckla kust- och inrikessjöfarten med statlig
rederi verksamhet.
II
Av utskottets ställningstagande till frågan om inrättandet av ett statligt TU 1985/86:14
rederi följer att även det motionsyrkande som nu är i fråga avstyrks.
1 motion T366 (vpk) framhålls vidare att medel bör anvisas för forskning
som inte enbart inriktas på sjöfartsteknikens utveckling.
Riksdagens sjöfartspolitiska beslut år 1980 innebar bl. a. en satsning på
inte bara sjöfartsteknisk utan också sjöfartsekonomisk forskning. Fr. o. m.
budgetåret 1981/82 har ca 22 milj. kr. anslagits för sjöfartsforskning. Härav
avser ca 6,5 milj. kr. sjöfartsekonomisk forskning och hamnforskning.
Verksamheten bedrivs under transportforskningsberedningens ledning.
De insatser som sålunda görs är enligt utskottets mening väl ägnade att
främja sjöfartsnäringens utveckling och förnyelse. Med hänvisning till det
anförda avstyrks motionsyrkandet.
1 motion T366 (vpk) yrkas att riksdagen uttalar att det statliga rederiet Zenit
inte bör äga fartyg under s. k. bekvämlighetsflagg.
I det av riksdagen godkända betänkandet NU 1982/83:55 framhåller
näringsutskottet att den grundläggande principen är att Zenit skall avveckla
sitt fartygsinnehav så snabbt som marknadsförhållandena medger. I avvaktan
på försäljning gäller att Zenit bör förvalta och driva fartygen så
effektivt och billigt som möjligt samt bibehålla ett gott underhåll av fartygen.
Av betänkandet framgår vidare att möjligheterna att driva fartygen
under svensk flagg i avvaktan på försäljning är beroende av en rad olika
omständigheter. Hit hör bl. a. befintliga avtal med utländska redare rörande
drift av fartygen och kostnader för att bygga om fartygen så att svenska
bestämmelser blir uppfyllda.
Trafikutskottet vill i sammanhanget erinra om internationaliseringsavtalet
som möjliggjort att ett antal av Zenits fartyg fått svensk bemanning.
Utskottet finner för sin del något ytterligare riksdagens uttalande i frågan
ej för närvarande erforderligt, varför motionsyrkandet avstyrks.
I motion T366 (vpk) yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag
innebärande att ulflaggning av svenska fartyg till bekvämlighetsflagg i
fortsättningen inte bör ske.
Lagen (1977:494) om tillåtelse till överlåtelse av fartyg — den s. k. flagglagen
— föreskriver att svenskt registreringspliktigt skepp eller andel däri
inte får överlåtas utan tillstånd av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer, om skeppet genom överlåtelsen upphör att vara svenskt.
Fråga om tillstånd till överlåtelse av fartyg prövas av kommerskollegium i
samråd med riksbanken. Vid sin prövning skall kommerskollegium höra de
ombordanställdas organisationer. Om dessa motsätter sig att tillstånd meddelas
skall kollegiet underställa ärendet regeringens prövning.
Riksdagens sjöfartspolitiska beslut år 1980 innebar bl. a. att lagen skulle
förlängas att gälla t. o. m. utgången av år 1983. I december 1983 beslöt
riksdagen att lagen skulle äga fortsatt giltighet till utgången av år 1986
(prop. 1983/84:25 bil. 3, TU 9, rskr. 78).
Flagglagen tillgodoser enligt utskottets mening motionärernas önskemål
i all rimlig omfattning. Härav följer att motionsyrkandet avstyrks.
I motion T366 (vpk) yrkas vidare dels att riksdagen hos regeringen hemstäl- 12
ler om förslag som innebär att fartyg som för flagg som av Internationella
transportfederationen (ITF) listas som bekvämlighets/lägg ej skall tillåtas TU 1985/86:14
anlöpa svensk hamn, såvida inte fartyget har slutit avtal med ITF eller av
ITF godkänt nationellt förbund och i övrigt uppfyller de krav som ställs på
utrustning, bemanning etc. för att föra skandinavisk eller annan etablerad
flagg, dels att riksdagen uttalar att statliga och kommunala myndigheter för
sina transporter inte bör anlita bekvämlighetsflaggade fartyg.
Utskottet, som behandlade dessa frågor i sina betänkanden TU 1979/
80:26, TU 1980/81:17, TU 1981/82:17, TU 1982/83:11, TU 1983/84:14 och
TU 1984/85:12 anförde då att bekvämlighetsflaggen utgör ett ovälkommet
inslag i världssjöfarten. Sverige borde därför fortsätta att verka för internationell
enighet om att undanröja skadeverkningarna av bekvämlighetsflottornas
verksamhet och, om det visar sig vara den enda möjligheten, på sikt
avveckla bekvämlighetsregistren.
Utskottet framhöll vidare att Sveriges internationella åtaganden i princip
gör det omöjligt att hindra fartyg från att anlöpa svensk hamn bara med
hänvisning till att fartyget för en viss flagg. Det är dock angeläget att noga
övervaka att fartygen uppfyller överenskomna normer till skydd för sjösäkerheten,
de ombordanställda och havsmiljön, varför utskottet ansåg att
sjöfartsverket borde prioritera inspektioner av fartyg som kan bedömas ha
bristfällig standard.
Beträffande yrkandet att statliga och kommunala myndigheter ej bör
anlita bekvämlighetsflaggade fartyg för transporter uttalade utskottet att ett
totalförbud skulle strida mot våra internationella åtaganden och dessutom i
ett krisläge försvåra för landets energiförsörjning nödvändig tillförsel av
oljeprodukter. Utskottet framhöll vidare att kravet i upphandlingskungörelsen
(1973:600) att affärsmässighet skall iakttas vid upphandling innebär
att hänsyn också måste tas till transporternas kvalitet, varför det måste
kunna förutsättas att en statlig myndighet förvissar sig om att fartyg som
man avser att befrakta inte brister i säkerhet eller standard och att inte
rederier anlitas som undandrar sig sitt sociala arbetsgivaransvar. Enligt vad
utskottet erfarit har de under senare år skärpta kraven på fartygen medfört
att på olika sätt undermåligt tonnage ej kommit i fråga vid upphandling av
frakttjänster för statliga myndigheter. Utskottet förutsätter att de uttalanden
som tidigare gjorts angående åtgärder rörande bekvämlighetsflaggade
fartyg även fortsättningsvis noga iakttas.
Vidare vill utskottet erinra om att riksdagen i februari 1985 antog en lag
om åtgärder till skydd försvensk sjöfart (prop. 1984/85:95, TU 8, rskr. 144).
Enligt lagen får regeringen under vissa angivna förutsättningar meddela
föreskrifter som bl. a. kan avse förbud för innehavare av svensk hamn att
låta fartyg som är registrerat i en främmande stat anlöpa hamnen eller
inskränkning i hamninnehavarens rätt att låta sådant fartyg anlöpa hamnen.
Utskottet har också erfarit att en internationell konvention nyligen antagits
om villkor för registrering av fartyg. Avsikten med konventionen är att
närmare precisera kraven på verkligt samband mellan fartyget och registreringsstaten
som förutsättning för fartygets registrering. I konventionen
Finns regler om bl. a. nationellt inslag i fartygs ägarförhållanden och bemanning
samt om rederibolags etablering/representation i registreringsstaten.
Med hänvisning till det anförda avstyrks motionsyrkandena.
TU 1985/86:14
I motion T372 (m) begärs att regeringen tillsammans med svenska linjesjöfartsrederier
utvecklar en företagsform för transnationell rederiverksamhet.
Motionären anser vidare att en företagsform för skandinavisk rederisamverkan
bör utvecklas. Samverkan på ett nordiskt plan är, framhåller motionären,
en nödvändighet för de nordiska och kanske främst de skandinaviska
ländernas industriella utveckling.
Utskottet vill med anledning av motionen framhålla att frågan om samordning
inom linjesjöfarten är av stor betydelse för den utrikeshandelsorienterade
delen av svenskt näringsliv. Det synes i det sammanhanget både
naturligt och angeläget att i första hand berörda rederier och avlastare gör
de bedömningar och vidtar de åtgärder som krävs för att hindra att de
transoceana direktlinjerna försvinner från de svenska hamnarna. Utskottet
erinrar om den överenskommelse som träffades år 1984 mellan staten samt
Broströms Rederi AB, Rederi AB Transatlantic och berörda banker om
bl. a. bildandet av det nya linjerederiet Transocean. Bolaget skall enligt
överenskommelsen utgöra ett första steg mot en omstrukturering av svensk
linjeverksamhet i syfte att trygga tillgången till kvalitativa transporter för
svenskt näringsliv. Bolaget skall vidare verka för en utvidgad samordning
av linjeverksamheterna i Norden.
Enligt vad utskottet vidare erfarit har ett nordiskt linjerederi bildats genom
samverkan mellan andra rederier för viss trafik.
Enligt utskottets uppfattning bör det primärt ankomma på rederiföretagen
själva att överväga lämpliga samarbetsformer. Utskottet förutsätter
emellertid att regeringen noggrant följer utvecklingen inom linjesjöfarten
och tar de initiativ som föranleds därav.
Med hänvisning till det anförda finner utskottet inte någon riksdagens
åtgärd erforderlig och avstyrker därför motionen.
I motion T368 (fp) framhålls att flera åtgärder är nödvändiga för att förbättra
lönsamheten och stimulera nyanskaffning av svenskt kusttonnage och
fiskefartyg. Motionärerna nämner ökad tillgång till investeringskapital
med rimliga räntesatser, förbättrade skattevillkor samt generösare regler
för utnyttjande av fonderade medel.
Frågeställningar av liknande slag uppmärksammas även i motion T436
(fp)-
I det sjöfartspolitiska program som riksdagen fastställde i juni 1980
(prop. 1979/80:166, TU 30, rskr. 412) uttalades bl. a. att den mindre skeppsfarten
utgör en viktig gren av sjöfarten från försörjningsberedskapssynpunkt.
Av beslutet framgår vidare det angelägna i att den mindre skeppsfarten
ges sådana långsiktiga förutsättningar att den kan bibehålla sin konkurrenskraft.
För att underlätta förnyelsen av den mindre skeppsfarten
förstärktes genom beslutet bl. a. statens lånenämnds för den mindre skeppsfarten
utlåningskapacitet samtidigt som säkerhetsgränsen för statliga lån
höjdes från 85 % till 90 % av fartygets uppskattade värde.
Genom riksdagens beslut i juni 1983 (prop. 1982/83:147, NU 55, rskr.
383) förlängdes såväl systemet med kreditgarantier som räntestödet till beställare
för ny- eller ombyggnad av fartyg vid svenska varv t.o.m. år 1986.1 14
den proposition om varvspolitiken m.m. (prop. 1985/86:120) som regering- TU 1985/86:14
en i mars 1986 förelagt riksdagen föreslås bl. a. en ytterligare förlängning av
kreditgarantisystemet och räntestödet.
Åtgärder för att anpassa och komplettera sjöfartspolitiken har vidtagits
även efter riksdagens beslut om ett sjöfartspolitiskt program år 1980. Utskottet
vill sålunda erinra om det tidsbegränsade stödet till svenska rederier
som beslutades i juni 1982 (prop. 1981/82:217, TU 37, rskr. 437). Stödet,
vars totalkostnad beräknades till ca 750 milj. kr. under en fyraårsperiod,
fick en sådan utformning att det särskilt gynnade sådant tonnage som är
lämpligt för kustsjöfart. Genom riksdagens beslut i december 1982 (prop.
1982/83:25 bil. 3, TU 5, rskr. 115) medgavs dessutom en tidigareläggning av
stödet med ett år för kustsjöfartsfartyg. Härigenom kunde sjömansskatt
avseende redan inkomståret 1981 läggas till grund för utbetalning av rederistöd.
Utskottet anser nu, liksom tidigare, att närsjöfarten och den speciella
kustsjöfarten utgör ett viktigt inslag på transportmarknaden. Förutom värdet
från försörjningsberedskapssynpunkt representerar närsjöfarten också
ett miljövänligt och ett rationellt transportalternativ för delar av det svenska
näringslivet. Närsjöfartens långsiktiga konkurrenskraft och möjligheter
till fartygsförnyelse är därför enligt utskottets mening av betydelse i det
fortsatta trafikpolitiska utvecklingsarbetet.
Enligt vad utskottet erfarit förs diskussioner i olika sjöfartsfrågor mellan
sjöarbetsmarknadens parter och berörda departement. Med hänvisning till
det anförda synes motionerna T368 (fp) och T436 (fp) kunna lämnas utan
åtgärd.
Utskottet hemställer
1. beträffande ett betalningsansvar för sjöfarten för den statliga isbrytningen
att
riksdagen med godkännande av de i propositionen förordade
förändringarna av sjöfartens betalningsansvar i denna del
a) avslår motion 1985/86:T369 (m),
b) lämnar motion 1985/86:T371 (s) utan åtgärd,
2. beträffande omfattningen av sjöfartens betalningsansvar för den
statliga isbrytningen
att riksdagen med godkännande av de i propositionen förordade
förändringarna av sjöfartens betalningsansvar i denna del avslår
motion 1985/86:T332 (c) yrkande 1,
3. beträffande förändringar av sjöfartens betalningsansvar i de delar
som ej omfattas av utskottets hemställan under mom. 1—2 ovan
att riksdagen godkänner vad som förordas i propositionen,
4. att riksdagen godkänner att sjöfartsverket får göra avskrivningar
på historiska anskaffningsvärden,
5. att riksdagen till Farledsverksamhet, exkl. isbrytning för budgetåret
1986/87 anvisar ett förslagsanslag på 372 920 000 kr.,
6. att riksdagen till Isbrytning För budgetåret 1986/87 anvisar ett
förslagsanslag på 113 000 000 kr.,
15
7. att riksdagen till Fartygsverksamhet för budgetåret 1986/87 an- TU 1985/86:14
visar ett förslagsanslag på 33 062 000 kr.,
8. att riksdagen till Övrig verksamhet för budgetåret 1986/87 anvisar
ett förslagsanslag på 94 305 000 kr.,
9. att riksdagen
a) godkänner vad som i propositionen förordas om inriktningen och
omfattningen av sjöfartsverkets investeringar budgetåret 1986/87,
b) medger att sjöfartsverket lämnas ett beställningsbemyndigande
för en ny isbrytare,
c) medger att sjöfartsverket lämnas ett beställningsbemyndigande
på högst 5 000 000 kr. för leveranser av sjöfartsmateriel under budgetåret
1988/89,
d) godkänner regeringens förslag till finansiering av sjöfartsverkets
investeringar budgetåret 1986/87,
e) till Sjöfartsmaterielm. m. för budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag
på 1 000 kr.,
10. beträffande översyn av de statliga sjöfartsavgiflerna
att riksdagen
a) avslår motion 1985/86:T373 (s),
b) avslår motion 1985/86:T401 (m),
11. beträffande sjöfartsverkets affärsdrivande verksamhet
att riksdagen avslår motion 1985/86:T424 (m) yrkande 13,
12. beträffande översyn av lotsningsbestämmelserna
att riksdagen avslår motion 1985/86:T428 (m),
13. beträffande lotsningsreglerna i Saltsjön och Mälaren
att riksdagen avslår motion 1985/86:A500 (fp) yrkande 5,
14. beträffande färjetrafiken till Finland
att riksdagen
a) avslår motion 1985/86:T227 (c),
b) avslår motion 1985/86:T367 (fp),
15. beträffande Dalslands kanal
att riksdagen avslår motion 1985/86:T325 (c),
16. beträffande Dala kanal
att riksdagen avslår motion 1985/86:T370 (vpk),
17. beträffande behörighet att föra fiskefartyg
att riksdagen avslår motion 1985/86:T415 (m),
18. beträffande sjöfartspolitiskt program
att riksdagen avslår motion 1985/86:T366 (vpk) yrkande 1,
19. beträffande transocean trafik och kustsjöfart
att riksdagen avslår motion 1985/86 :T260 (vpk) yrkande 4,
20. beträffande ett statligt rederi
att riksdagen avslår motion 1985/86:T366 (vpk) yrkande 2,
21. beträffande kust- och inrikessjöfarten
att riksdagen avslår motion 1985/86:T366 (vpk) yrkande 3,
22. beträffande sjöfartsekonomisk forskning
att riksdagen avslår motion 1985/86:T366 (vpk) yrkande 4,
23. beträffande rederiet Zenit
att riksdagen avslår motion 1985/86:T366 (vpk) yrkande 5, 16
24. beträffande utläggning av svenska fartyg TU 1985/86:14
att riksdagen avslår motion 1985/86 :T366 (vpk) yrkande 6,
25. beträffande bekvämlighets/tagg
att riksdagen avslår motion 1985/86:T366 (vpk) yrkandena 8 och 9,
26. beträffande transnationell rederiverksamhet
att riksdagen avslår motion 1985/86:T372 (m),
27. beträffande nyanskaffning av svenskt kusttonnage
att riksdagen lämnar motionerna 1985/86:T368 (fp) och 1985/
86:T436 (fp) utan åtgärd.
Övriga sjöfartsändamål
2. Handelsflottans pensionsanstalt
Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt E 6. (s. 109) och hemställer
att
riksdagen till Handelsflottans pensionsanstalt för budgetåret
1986/87 anvisar ett anslag på 1 000 kr.
3. Handelsflottans kultur- och fritidsråd
Regeringen har under punkt E 7. (s. 109 — 111) föreslagit riksdagen att
1. godkänna de i propositionen föreslagna riktlinjerna för finansiering
av Handelsflottans kultur- och fritidsråd,
2. till Handelsflottans kultur- och fritidsråd för budgetåret 1986/87 anvisa
ett förslagsanslag på 1 000 kr.
Utskottet
Handelsflottans kultur- och fritidsråd (HKF) planlägger, samordnar och
genomför kultur- och fritidsverksamhet för sjöfolk. Av propositionen framgår
att HKF etablerat samarbete med den norska Velferdstjensten for handelsflåten
beträffande filmverksamheten och utlandsstationerna. Med hänsyn
till den svenska handelsflottans minskning och den ändring i trafikmönster
som skett bör enligt föredraganden en översyn ske av rådets verksamhet
innan ytterligare samarbete inleds. En sådan översyn avses genomföras
inom kommunikationsdepartementet och i samråd med rådet.
Verksamheten finansieras via Handelsflottans kultur- och fritidsfond,
som tillförs en viss del, för närvarande ca 11,4 milj. kr., dock högst 9 % av
nettobeloppet av erlagda statliga fyravgifter. Över statsbudgeten anvisas ett
formellt belopp av 1 000 kr.
Föredraganden framhåller att inga fonderade medel numera står till förfogande.
Eftersom sjöfartsavgifterna är trafikberoende kan detta innebära
att avräkningen på högst 9 % inte blir tillräcklig för finansiering av HKF:s 17
verksamhet budgetåret 1986/87. I propositionen förordas därför att rege- TU 1985/86:14
ringen, om så krävs, får göra avsteg från den gällande procentavräkningen
för finansieringen av HKF:s verksamhet för budgetåret 1986/87.
Vad föredraganden anfört har inte givit utskottet anledning till erinran.
Utskottet tillstyrker sålunda regeringens förslag i ifrågavarande del. Även
förslaget till medelsanvisning tillstyrks.
Utskottet hemställer följaktligen
1. att riksdagen godkänner de i propositionen föreslagna riktlinjerna
för finansiering av Handelsflottans kultur- och fritidsråd,
2. att riksdagen till Handelsflottans kultur- och fritidsråd för budgetåret
1986/87 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
4. Ersättning till viss kanaltrafik m. m.
Regeringen har under punkt E 8. (s. 111 — 112) föreslagit riksdagen att
1. godkänna vad som i propositionen anförs i fråga om beslut om ersättning
till Trollhätte kanalverk,
2. till Ersättning till viss kanaltrafik m. m. för budgetåret 1986/87 anvisa
ett förslagsanslag på 45 600 000 kr.
Motionen
I motion 1985/86:T414 av Rolf Clarkson m. fl. (m) yrkas såvitt nu är i fråga
(yrkande 13) att riksdagen avslår regeringens förslag till Ersättning till viss
kanaltrafik m. m.
Utskottet
Från anslaget har tidigare Trollhätte kanalverk, Vänerns seglationsstyrelse
och Stockholms hamn kompenserats enligt riksdagens beslut om att slopa
de särskilda passageavgifterna för Väner- och Mälartrafiken (prop. 1978/
79:24, TU 6, rskr. 61). Vidare har kostnaderna för vissa fyrar i Röda havet,
ispatrullering i norra Atlanten och för statsbidrag till vissa hamnar för mottagning
av miljöskadligt avfall betalats från anslaget. Kostnaderna under
anslaget har avräknats från inkomsttiteln fyr- och farledsvaruavgifter.
För nästa budgetår föreslår regeringen, med hänvisning till de föreslagna
ändringarna av sjöfartens betalningsansvar, att Trollhätte kanalverk och
Vänerns seglationsstyrelse kompenseras från anslaget och att kostnaderna
betalas av staten.
Föredraganden beräknar anslagsbehovet till 45,6 milj. kr. Hänsyn har då
tagits till de inkomster av farledsvaruavgifter inkl. distanstillägg som skall
tillgodoräknas Trollhätte kanalverk och Vänerns seglationsstyrelse. Det föreslagna
anslagsbeloppet inkluderar också 600 000 kr. till Vänerns seglationsstyrelse
för fritidsbåtutmärkning på Vänern under år 1986. Föredraganden
framhåller att det bör ankomma på regeringen att anpassa utbetal- 18
ningarna från anslaget till utvecklingen av övriga inkomster vid kanaiver- TU 1985/86:14
ket resp. seglationsstyrelsen.
Eftersom Trollhätte kanalverk tillämpar kalenderårsredovisning kommer,
framhåller föredraganden, regeringens beslut om driftstat före kalenderårets
början att omfatta del av kalenderår för vilken riksdagen vid tidpunkten
för beslut om driftstat inte anvisat något anslag. Regeringen föreslår
därför att riksdagen godkänner att ersättningen från anslaget även i
fortsättningen får beslutas för kalenderår.
I motion T414 (m) yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag till anslag.
Utskottet har i det föregående tillstyrkt de i propositionen föreslagna
förändringarna av sjöfartens betalningsansvar. Förändringarna innebär
bl. a. att staten tar över betalningsansvaret för ersättningen till Trollhätte
kanalverk och Vänerns seglationsstyrelse.
Av det anförda följer att utskottet, som inte har någon erinran mot anslagsberäkningen,
tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning och
avstyrker motion T414 (m) i berörd del.
Vad föredraganden i övrigt anfört om beslut om ersättning till Trollhätte
kanalverk har inte givit utskottet anledning till erinran. Utskottet tillstyrker
följaktligen regeringens förslag även i denna del.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen godkänner vad som i propositionen anförs i fråga
om beslut om ersättning till Trollhätte kanal verk,
2. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motion 1985/86:T414(m) yrkande 13 till Ersättning till viss kanaltrafik
m. m. för budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag på
45 600 000 kr.
5. Lån till den mindre skeppsfarten
Regeringen har under punkt E 9. (s. 112— 113) föreslagit riksdagen att till
Lån till den mindre skeppsfarten för budgetåret 1986/87 anvisa ett reservationsanslag
på 1 000 kr.
Motionen
I motion 1985/86:T332 av Gösta Andersson m. fl. (c) yrkas såvitt nu är i
fråga (yrkandena 3 och 4)
3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförs om att amorteringsreglerna för statliga lån bör utformas
så att ett fartyg normalt inte behöver vara slutbetalt förrän fartyget
uppnått 20 års ålder,
4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen sägs om att fartyg upp till 15 års ålder bör kunna beviljas
statliga lån.
19
Utskottet
TU 1985/86:14
Enligt det sjöfartspolitiska beslut sorn riksdagen antog år 1980 (prop. 1979/
80:166, TU 30, rskr. 412) gäller att en förnyelse av tonnaget i den mindre
skeppsfarten skall främjas genom statliga insatser inom ramen för en övergripande
målsättning att trygga sjöfartsnäringens långsiktiga konkurrenskraft.
För statens lånenämnd för den mindre skeppsfarten innebar riksdagens
beslut möjlighet att lämna lån på fördelaktigare villkor än tidigare och en
ökning av utlåningskapaciteten. Sålunda höjdes säkerhetsgränsen för statliga
lån från 85 “/otili 90 %av fartygets uppskattade värde. Vidare förlängdes
den tillåtna amorteringstiden på de lån som nämnden beviljar från 12 till 15
år. I beslutet fastslogs också att ett lån skulle vara slutbetalt senast när
fartyget uppnått en ålder av 15 år. En högre åldersgräns än så ansågs ej
förenlig med långivningens syfte att medverka till en förnyelse av den
mindre skeppsfartens tonnage.
Genom en ändring (1983:387) i förordningen (1971:324) om lån till den
mindre skeppsfarten, som trädde i kraft den 1 juli 1983, kan dock lånenämnden
— om särskilda skäl föreligger — medge att lån skall vara slutbetalt
senast när fartyget uppnått 20 års ålder (prop. 1982/83:100 bil. 8, s.
104-106, TU 11, rskr. 192).
Föredraganden aviserar i propositionen att han efter samråd med chefen
för industridepartementet kommer att undersöka möjligheterna att finansiera
utlåningen till den mindre skeppsfarten via Svenska skeppshypotekskassan.
För nästa budgetår räknar föredraganden med att nämndens utlåning
skall kunna rymmas inom den behållning som finns på anslaget för
innevarande budgetår, ca 75 milj. kr. I propositionen föreslås mot den bakgrunden
ett anslag på 1 000 kr. för nästa budgetår.
Utskottet har ingen erinran mot anslagsberäkningen och tillstyrker förslaget
till medelsanvisning.
Enligt motion T332 (c) bör tiden för slutbetalning av lån från lånenämnden
för den mindre skeppsfarten förlängas så att ett fartyg normalt inte behöver
vara slutbetalt förrän det uppnått 20 års ålder.
Motionärernas önskemål tillgodoses enligt utskottets mening genom att
lånenämnden numera efter prövning från fall till fall kan medge att lån
skall vara slutbetalt senast när fartyget uppnått 20 års ålder. Nämnden har
också — enligt vad utskottet erfarit — tillämpat denna undantagsregel i ett
flertal fall. En sådan generellt gällande utsträckning av åldersgränsen som
motionärerna förordar kan utskottet dock ej tillstyrka, varför yrkandet härom
avstyrks.
I motion T332 (c) framhålls också att statliga lån för fartyg som är äldre än
tio år inte kan beviljas enligt gällande regler. Åldersgränsen bör enligt motionärerna
utsträckas till 15 år.
Utskottet vill inte utesluta att en utsträckning av nuvarande åldersgräns i
vissa fall kan vara motiverad. En längre utsträckning av åldersgränsen än
från nu gällande tio år till högst tolv år bör dock enligt utskottet ej kunna
komma i fråga. Motionsyrkandet avstyrks följaktligen. 20
Utskottet hemställer TU 1985/86:14
1. att riksdagen till Lån till den mindre skeppsfarten för budgetåret
1986/87 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 kr.,
2. beträffande tiden för slutbetalning av lån från lånenämnden för
den mindre skeppsfarten
att riksdagen avslår motion 1985/86:T332 (c) yrkande 3,
3. beträffande statliga lån för fartyg som är äldre än tio år
att riksdagen avslår motion 1985/86:T332 (c) yrkande 4.
6. Stöd till svenska rederier
Regeringen har under punkt E 10. (s. 114) föreslagit riksdagen att till Stöd
till svenska rederier för budgetåret 1986/87 anvisa ett förslagsanslag på
50 000 000 kr.
Motionen
I motion 1985/86:T414av Rolf Clarkson m. fl. (m) yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 12) att riksdagen avslår regeringens förslag till Stöd till svenska
rederier.
Utskottet
Våren 1982 beslutade riksdagen om vissa sjöfartspolitiska frågor (prop.
1981/82:217, TU 37, rskr. 437). Beslutet innebär bl. a. ett tidsbegränsat ekonomiskt
stöd till svenska rederier. Enligt beslutet skulle stödet utbetalas
med början under år 1983. I december 1982 beslöt riksdagen (prop. 1982/
83:25 bil. 3, TU 5, rskr. 115) att tidigarelägga stödet till kustsjöfartsfartyg.
Sedan stödet beslutades har t. o. m. halvårsskiftet 1985 514 milj. kr. utbetalats,
varav 366 milj. kr. utgjort konsolideringsstöd.
I motion T414 (m) yrkas — liksom vid de föregående tillfällen då utskottet
behandlat ifrågavarande ekonomiska stöd — att riksdagen avslår regeringens
förslag.
Utskottet har inte frångått sin uppfattning att statliga insatser övergångsvis
krävs för att omedelbart förhindra en fortsatt decimering av den svenska
handelsflottan och för att långsiktigt understödja framtidsinriktade investeringar
i branschen. År 1985 utgjorde det sista kvalifikationsåret för rederistöd.
Utskottet, som inte har någon invändning mot anslagsberäkningen,
tillstyrker sålunda regeringens förslag och avstyrker motionsyrkandet.
Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1985/86:T414 (m) yrkande 12 till Stöd till svenska rederier för
budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag på 50 000 000 kr.
21
Särskilda frågor
TU 1985/86:14
7. Justering av sjöfartsverkets statskapital
Regeringen föreslår under avsnittet Särskilda frågor (s. 200) att riksdagen
godkänner vad som i propositionen anförs om nedskrivning av statskapitalet.
Utskottet
Av propositionen framgår att sjöfartsverket i en skrivelse till regeringen den
2 maj 1985 begärt ett bemyndigande att få skriva ned statskapitalet med 1,8
milj. kr. Yrkandet hänför sig till det förhållandet att anläggningstillgångarnas
anskaffningsvärde och ackumulerade planenliga avskrivningar i bokföringen
inte överensstämmer med tillgångsregistrets uppgifter.
Den redovisade avvikelsen är av äldre datum och sammanhänger med att
en särskild kapitalfond inrättades för sjöfartsverket år 1966. Av propositionen
framgår att tillgångsregistret numera är omlagt till ett modernt ADBsystem.
I samband med systemomläggningen har en detaljgranskning skett
av posterna i registret. Vidare framhålls att verkets rapporterings- och avstämningsrutiner
förbättrats.
Föredraganden ansluter sig till sjöfartsverkets uppfattning att den lämpligaste
åtgärden för att rätta till den konstaterade differensen på 1,8 milj. kr.
är att justera de bokförda värdena i huvudboken. I propositionen föreslås
att riksdagens godkännande inhämtas för att bemyndiga sjöfartsverket att i
samband med bokslut för budgetåret 1985/86 få skriva ned statskapitalet
med 1,8 milj. kr.
Utskottet har inte någon erinran mot regeringens förslag och hemställer
följaktligen
att riksdagen godkänner vad som i propositionen anförs om nedskrivning
av sjöfartsverkets statskapital.
8. Förvaltningen av Hjälmare kanals reparationsfond
Regeringen föreslår under avsnittet Särskilda frågor (s. 200) att riksdagen
godkänner att reparationsfonden för Hjälmare kanal i fortsättningen får
förvaltas och disponeras av Hjälmare Kanal och Jäders Bruk AB och att
regeringen får bestämma villkoren härför.
Utskottet
I enlighet med beslut av Rikets Ständer vid 1840—1841 års riksdag finns en
reparationsfond avsatt för Hjälmare kanal. Av propositionen framgår att
fonden, som per den 30 november 1984 uppgick till kr. 425 918:33, förvaltas
av riksgäldskontoret. Genom räntemedel uppkommen behållning får endast
användas för vissa större oundvikliga reparationer och arbeten. Sjöfartsverket
prövar om sådant ändamål är för handen. Hjälmare Kanal och 22
Jäders Bruk AB har efter samråd med sjöfartsverket hemställt om medgi- TU 1985/86:14
vande att självständigt få förvalta och disponera fonden.
Föredraganden anser att bolaget i fortsättningen bör få förvalta fonden
och disponera densamma för sådana större reparationsarbeten som inte
kan anses böra ingå i det normala årliga underhållsarbetet.
Utskottet, som inte har någon erinran mot regeringens förslag, hemställer
att riksdagen godkänner att reparationsfonden för Hjälmare kanal
i fortsättningen får förvaltas och disponeras av Hjälmare Kanal och
Jäders Bruk AB och att regeringen får bestämma villkoren härför.
Stockholm den 15 april 1986
På trafikutskottets vägnar
Kurt Hugosson
Närvarande: Kurt Hugosson (s), Rolf Clarkson (m), Olle Östrand (s), Olle
Grahn (fp), Sven-Gösta Signell (s), Per Stenmarck (m), Rune Johansson (s),
Görel Bohlin (m), Sten-Ove Sundström (s), Agne Hansson (c), Sven Henricsson
(vpk), Ingrid Andersson (s), Jarl Lander (s), Ingrid Hasselström
Nyvall (fp) och Rune Thorén (c).
Reservationer
1. Punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet
beträffande omfattningen av sjöfartens betalningsansvar för den statliga isbrytningen
(mom. 2)
Agne Hansson och Rune Thorén (båda c) anser
dels Att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet vill”
och slutar med ”yrkande 1” bort ersättas med text av följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna att den statliga isbrytningen av
både principiella och regionalpolitiska skäl i huvudsak även i fortsättningen
bör undantas från sjöfartens betalningsansvar.
Med hänvisning till det anförda finnér utskottet att den av motionärerna
förordade omfattningen av betalningsansvaret innebär en rimlig fördelning
mellan staten och handelssjöfarten. Utskottet tillstyrker sålunda motion
T332 (c) yrkande 1 och avstyrker regeringens förslag såvitt nu är i fråga.
Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande omfattningen av sjöfartens betalningsansvar för den
statliga isbrytningen
att riksdagen med bifall till motion I985/86:T332 (c) yrkande 1 och
med avslag på de i propositionen förordade förändringarna av sjöfartens
betalningsansvar i denna del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet härom anfört, 23
2. Punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet
beträffande sjöfartspolitiskt program (mom. 18)
Sven Henricsson (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. II som börjar med ”Riksdagen
fastställde” och slutar med ”motionsyrkandet avstyrks” bort ersättas med
text av följande lydelse:
Även utskottet finnér det angeläget att ett sjöfartspolitiskt program i enlighet
med de i motionen angivna riktlinjerna utarbetas. Programmet bör
även omfatta samhälleligt ägande av fartygen och ökat inflytande för de
anställda inom sjöfarten. Utskottet tillstyrker sålunda motionsyrkandet.
Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande sjöfartspolitiskt program
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:T366 (vpk) yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,
3. Punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet
beträffande transocean trafik och kustsjöfart (mom. 19)
Sven Henricsson (vpk) anser
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”denna del” bort ersättas med text av följande lydelse:
Även utskottet finner det angeläget mot bakgrund av aktuella planer på
fasta kontinentförbindelser, att ett förslag till plan för att bevara och utveckla
transocean trafik och kustsjöfart utarbetas, som framhålls i motionen.
Utskottet tillstyrker följaktligen motionsyrkandet.
Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande transocean trafik och kustsjöfart
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:T260 (vpk) yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,
4. Punkt 1 Anslagen till sjöfartsverket verksamhet
beträffande ett statligt rederi (mom. 20)
Sven Henricsson (vpk) anser
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet,
som” och slutar med ”avstyrks därför” bort ersättas med text av följande
lydelse:
Utskottet finner det naturligt att ett samhälleligt ägande av handelsflottan
utövas inom ramen för ett statligt rederi. Ett sådant bör även bedriva
leasingverksamhet med svenskregistrerade fartyg. Leasing bör också kunna
ske till andra än redare, t. ex. sjöfolkskooperativ, lastägare m. fl. Shipping
-
kunnande finns för närvarande hos de existerande rederierna. Den statliga TU 1985/86:14
leasingverksamheten bör knyta detta kunnande till den egna rederiorganisationen.
Härigenom kan leasingverksamheten aktivt bidra till den statliga
rederiverksamhetens utveckling. Utskottet tillstyrker sålunda motionsyrkandet.
Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande eli statligt rederi
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:T366 (vpk) yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,
5. Punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet
beträffande kust- och inrikessjöfarten (moni. 21)
Sven Henricsson (vpk) anser
dels&tt den mening i utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Av utskottets”
och slutar med ”fråga avstyrks” bort ersättas med text av följande
lydelse:
En ändring av transportmönstret från landtransporter till kust- och inrikessjöfart
i större omfattning än för närvarande framstår enligt utskottets
mening som angelägen. Sådan sjöfart bör vidare bedrivas inom ramen för
en statlig rederiverksamhet. Utskottet tillstyrker följaktligen motionsyrkandet.
Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande kust- och inrikessjöfarten
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:T366 (vpk) yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,
6. Punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet
beträffande sjöfartsekonomisk forskning (mom. 22)
Sven Henricsson (vpk) anser
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”De insatser”
och slutar med ”avstyrks motionsyrkandet” bort ersättas med text av följande
lydelse:
Enligt utskottets mening har den ekonomiska sjöfartsforskningen tilldelats
alltför knappa resurser. Det är därför angeläget att dessa snarast får en
kraftig ökning. Den intensifierade forskningen bör bl. a. inriktas på ändrad
produktionsinriktning av nuvarande flotta och centreras kring helhetsperspektiv
på transportekonomi, dvs. undersöka relationerna mellan olika
transportsystem från samhällsekonomisk synpunkt. Utskottet tillstyrker
därför motionsyrkandet.
Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna. 25
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse: TU 1985/86:14
22. beträffande sjöfartsekonomisk forskning
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:T366 (vpk) yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,
7. Punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet
beträffande rederiet Zenit (mom. 23)
Sven Henricsson (vpk) anser
dels att den mening i utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”varför motionsyrkandet avstyrks” bort ersättas
med text av följande lydelse:
För sin del finner trafikutskottet — i likhet med motionärerna — det
angeläget att det statliga rederiet Zenit inte bör äga fartyg under s. k. bekvämlighetsflagg.
Zenit bör enligt utskottets mening bedriva aktiv rederiverksamhet
och utgöra en grund för utveckling av statlig rederiverksamhet.
Utskottet tillstyrker sålunda motionsyrkandet.
Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande rederiet Zenit
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:T366 (vpk) yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,
8. Punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet
beträffande utflaggning av svenska fartyg (mom. 24)
Sven Henricsson (vpk) anser
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Flagglagen
tillgodoser” och slutar med ”att motionsyrkandet avstyrks” bort ersättas
med text av följande lydelse:
Den minskning som den svenska handelsflottan har undergått på senare
år förklaras enligt utskottets mening av en alltför liberal tillämpning av
flagglagen. Regeringen bör därför förelägga riksdagen ett förslag till en
reviderad fiagglag som innebär att utflaggning till bekvämlighetsflagg inte
under några omständigheter medges i sådana fall där åtgärden är förknippad
med ett bevarat svenskt driftsinflytande. Utskottet tillstyrker sålunda
motionsyrkandet.
Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande utflaggning av svenska fartyg
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:T366 (vpk) yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört, 26
9. Punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet TU 1985/86:14
beträffande bekvämlighets/lägg (mom. 25)
Sven Henricsson (vpk) anser
delsatt den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ”Utskottet,
som” och på s. 14 slutar med ”avstyrks motionsyrkandena” bort ersättas
med text av följande lydelse:
Som utskottet i ett flertal betänkanden har framhållit utgör bekvämlighetsflaggen
ett ovälkommet inslag i världssjöfarten. Olägenheterna för de
ombordanställda på de bekvämlighetsflaggade fartygen och de säkerhetsoch
miljörisker som dessa innebär framstår nu som så graverande att det
inte bör komma i fråga att de tillåts anlöpa svensk hamn, såvida inte de i
motionen angivna förutsättningarna föreligger. Givetvis bör inte heller statliga
och kommunala myndigheter anlita fartyg under bekvämlighetsflagg.
Utskottet tillstyrker sålunda motionsyrkandena.
Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
delsatt utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande bekvämlighetsflagg
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:T366 (vpk) yrkandena 8
och 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,
10. Punkt 5 Lån till den mindre skeppsfarten
beträffande tiden för slutbetalning av lån från lånenämnden för den mindre
skeppsfarten (morn. 2)
Agne Hansson och Rune Thorén (båda c) anser
delsatt det stycke i utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Motionärernas
önskemål” och slutar med ”härom avstyrks” bort ersättas med text av
följande lydelse:
Utskottet finner det angeläget att man i nuvarande sjöfartskonjunktur
vidtar åtgärder för att underlätta för den mindre skeppsfarten att anskaffa
andrahandstonnage. En ändring av amorteringsreglerna på det sätt som
motionärerna föreslår synes utskottet vara en lämplig sådan åtgärd. Utskottet
tillstyrker följaktligen motionsyrkandet.
Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande tiden för slutbetalning av lån från lånenämnden för
den mindre skeppsfarten
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:T332 (c) yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,
27
11. Punkt 5 Lån till den mindre skeppsfarten TU 1985/86:14
beträffande statliga lån för fartyg som är äldre än tio är (mom. 3)
Agne Hansson och Rune Thorén (båda c) anser
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ersättas med text av följande
lydelse:
Enligt vad utskottet erfarit har svenska redare i allt större omfattning
börjat köpa in goda andrahandsfartyg. De som anskaffats under de senaste
tre å fyra åren har ofta varit mellan tolv och femton år gamla. Sådana fartyg
kan emellertid — som motionärerna framhåller — inte belånas i
lånenämnden för den mindre skeppsfarten enligt nu gällande regler, även
om fartygen är av mycket god kvalitet. Nuvarande åldersgräns — tio år —
bör därför enligt utskottets mening utsträckas. Den av motionärerna föreslagna
högsta åldersgränsen — femton år — synes utskottet väl avvägd.
Utskottet tillstyrker därför motionsyrkandet.
Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande statliga lån för fartyg som är äldre än tio år
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:T332 (c) yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört.
12. Punkt 6 Stöd till svenska rederier
Rolf Clarkson (m), Olle Grahn (fp), Per Stenmarck (m), Görel Bohlin (m)
och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”avstyrker motionsyrkandet” bort ersättas med text av
följande lydelse:
Huvudskälet till den svenska sjöfartsnäringens svårigheter torde vara det
höga kostnadsläget i Sverige. Detta är i sin tur i väsentlig utsträckning ett
resultat av ett alltför högt skattetryck. Skattetrycket ökar ytterligare genom
den typ av subventioner till näringslivet som rederistödet innebär. Näringspolitiken
bör enligt utskottets mening bedrivas med generella medel. De
effektivaste medlen är ett sänkt skattetryck och minskade statliga utgifter.
En samhällsekonomi i balans utgör den bästa grunden för en god utveckling
också inom sjöfartsnäringen.
Av det anförda följer att utskottet tillstyrker motionsyrkandet och avstyrker
regeringens förslag.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:T414 (m) yrkande 12
avslår regeringens förslag om stöd till svenska rederier.
Liber Tryck AB Stockholm 1986