om anslag till polisväsendet, m.m. (prop. 1987/88:100 bil. 4, B 1 och B 3-B 8, jämte motioner) (Betänkande 1987/88:JuU30 Justitieutskottet)

Justitieutskottets betänkande
1987/88:30

om anslag till polisväsendet, m.m.

(prop. 1987/88:100 bil. 4, B 1 och B 3—B 8, jämte
motioner)

JuU

1987/88:30

ANDRA HUVUDTITELN
Polisväsendet

1. Lokalförsörjningen för polisväsendet m.m.

Propositionen

I proposition 1987/88:100 bilaga 4 (justitiedepartementet) har regeringen (s.
45 —47) berett riksdagen tillfälle att ta del av vad justitieministern anfört om
lokalförsörjningen för polisväsendet m.m.

Motioner

1987/88:Ju201 av Kenth Skårvik och Leif Olsson (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
nödvändigheten av att ett nytt polishus i Uddevalla snarast projekteras och

byggs.

1987/88:Ju202 av Catarina Rönnung (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett
nytt polishus i Vetlanda.

1987/88:Ju204 av Elving Andersson och Eva Rydén (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
angelägenheten av att ett nytt polishus och allmänt häkte i Uddevalla
projekteras och genomförs snarast möjligt.

1987/88:Ju213 av Siri Häggmark (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett nytt polishus
och ett allmänt häkte i Uddevalla snarast uppförs.

1987/88:Ju214 av Karl-Anders Petersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en
snabb förnyelse av polishuset i Karlskrona.

1987/88:Ju219 av Björn Ericson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byggande av polishus i
Stockholms län.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:Fö515.

1 Riksdagen 1987/88. 7 sami. Nr 30

1987/88:Ju220 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att byggnadsstyrelsen får i uppdrag att snarast genomföra omoch
tillbyggnaden av polishuset i Örebro.

1987/88:Ju222 av Yvonne Sandberg-Fries och Ralf Lindström (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett nytt polishus i Karlskrona.

1987/88:Ju228 av Kjell-Arne Welin m. fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nytt
polishus i Malmö.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:A267.

Utskottet

Anslagskonstruktion

Frågor om lokalförsörjningen för polisväsendet m.m. berörs av justitieministern
i budgetpropositionen (bilaga 4) på s. 39 och 45—47. Där hänvisas
till överväganden och förslag av finansministern i propositionen, bilaga 9
(finansdepartementet) s. 36—52.

Av justitieministerns anförande framgår att investeringar m.m. i byggnader
skall redovisas i form av en treårsplan, varigenom möjligheterna till ett
långsiktigt ställningstagande till lokalförsörjningen för polisväsendet kommer
att öka. Vidare föreslås en ny anslagskonstruktion, där medel för
investeringar i byggnader för bl. a. rättsväsendet anvisas under sjunde huvudtiteln
(finansdepartementet), anslaget D 2. Investeringar m.m. Som
framgår i det följande redovisar justitieministern också för pågående och
planerad byggnadsverksamhet.

Utskottet noterar att den nya anslagskonstruktionen innebär bl. a. att det
hittillsvarande anslaget B 9. Byggnadsarbeten för polisväsendet utgår och
att medel för byggnadsarbetena beräknas under sjunde huvudtiteln, anslaget
D 2. Investeringar. Utskottet konstaterar samtidigt att den nya ordningen
inte innebär någon ändring i utskottets möjligheter att för riksdagen
bereda frågorna om byggnadsarbeten för polisväsendet; eventuella avvikelser
från regeringens förslag får beaktas av vederbörande utskott vid medelsberäkningen
under sjunde huvudtiteln.

Nya polishus

Vid budgetbehandlingen förra året hade utskottet att bedöma motionsönskemål
om ny- eller ombyggnad av polishus i ett stort antal orter (JuU
1986/87:23 s. 23-25).

Utskottet förklarade sig då inte se mindre allvarligt än tidigare på de
otillfredsställande lokalförhållandena för polisverksamheten. Enligt utskottet
var det nödvändigt att planeringen riktas in på verksamma åtgärder utan
dröjsmål, varvid de lokalbehov måste lyftas fram som dikteras av kraven på
en god och effektiv polisverksamhet. Dessa och liknande krav fick enligt
utskottets mening inte — såsom dittills hade skett - stå tillbaka för t. ex.
arbetsmarknadsmässiga och bostadspolitiska skäl. Planeringsarbetet borde

JuU 1987/88:30

redovisas för riksdagen i form av en flerårsplan för byggnadsverksamheten. JuU 1987/88:30
Vad utskottet uttalat gav riksdagen regeringen till känna som sin mening.

I budgetpropositionen upplyser justitieministern att det för närvarande
pågår om- och tillbyggnad av en förvaltningsbyggnad i Varberg som avser
lokaler för polis- och åklagarmyndigheterna och att det vidare pågår nybyggnad
av en förvaltningsbyggnad i Orsa som avser lokaler för bl. a.
polismyndigheten.

Justitieministern föreslår att det, med byggstart under budgetåret
1988/89, skall uppföras dels en förvaltningsbyggnad i Linköping för polisens
och en del av skatteadministrationens lokalbehov inom en kostnadsram av
112 milj. kr. i prisläget den 1 januari 1987, dels en förvaltningsbyggnad i
Nyköping med lokaler för bl. a. polismyndigheten inom en kostnadsram av
73 milj. kr. i samma prisläge. Hon räknar vidare med att det under budgetåret
1988/89 skall uppföras en förvaltningsbyggnad i Finspång med lokaler
för polisen till en beräknad kostnad av 10,5 milj. kr. i prisläget den 1
januari 1987.

Under den i det föregående nämnda treårsperioden räknar justitieministern
vidare med att en förvaltningsbyggnad i Malmö med lokaler för polismyndigheten,
tingsrätten och allmänna häktet skall kunna börja byggas.

Projektet är kostnadsberäknat till 204 milj. kr. Justitieministern uttalar att
det bör ankomma på regeringen att besluta om en lämplig tidpunkt, med
hänsyn till sysselsättningsläget och anslagsbelastningen inom treårsperioden.

Vidare uttalar justitieministern att det med hänsyn till polisens arbetssituation
och behovet av häktesplatser skulle vara önskvärt att det inom
treårsperioden kunde börja byggas en förvaltningsbyggnad i Huddinge.

Hon förklarar sig avse att återkomma i denna fråga i 1989 års budgetproposition.

Planeringen beträffande förvaltningsbyggnader i övrigt för polisen utgår
— enligt vad justitieministern vidare uttalar — från en prioriteringsplan som
byggnadsstyrelsen har föreslagit. Utöver förvaltningsbyggnader i de orter
som redan nämnts prioriterar byggnadsstyrelsen i följande ordning förvaltningsbyggnader
i Solna, Karlskrona, Oskarshamn och Örebro. Enligt
rikspolisstyrelsen prioriteras vid sidan härav förvaltningsbyggnader i Handen,
Halmstad, Uddevalla och Vänersborg.

Motionsvägen förs fram önskemål om ny- eller ombyggnad av polishus i
ett stort antal orter. Detta gäller Uddevalla (motionerna Ju201, Ju204 och
Ju213), Vetlanda (motion Ju202), Karlskrona (motionerna Ju214 och
Ju222), Stockholms län (motion Ju219), Örebro (motion Ju220) och Malmö
(motion Ju228). Yrkandena motiveras framför allt med att nuvarande lokaler
är otillfredsställande både för personalen och för den allmänhet som
kommer i kontakt med dem. Bristen på häktes- och arrestplatser framhålls
också.

Utskottet vill för sin del till en början välkomna den redovisning av
byggnadsplaneringen för den närmaste treårsperioden som justitieministern
efter riksdagens begäran förra året lämnar i budgetpropositionen. Av redovisningen
framgår att bl. a. projekt i Stockholms län, i Malmö och i Karlskrona
har givits hög prioritet. Utskottet vill understryka vikten av att 3

planeringen verkligen följs och att möjligheterna att påskynda byggstarten
noga övervägs i varje särskilt fall. Den omständigheten att plan- och bostadsverket
har lokaliserats till Karlskrona bör inte få inverka på tidsplanerna.

I linje med det sagda vill utskottet vidare instämma i motionärernas
uppfattning att det beträffande de i motionerna berörda orterna föreligger
behov av nya eller renoverade lokaler för polisen. Detta är en uppfattning
som utskottet beträffande flertalet av orterna uttryckt tidigare, i många fall
flera gånger (se JuU 1986/87:23 s. 24 och där gjorda hänvisningar). Utskottet
har därvid också sagt att motsvarande behov föreligger beträffande
andra orter i landet och att det inte är möjligt för utskottet att prioritera ett
eller flera projekt framför andra angelägna sådana. Vid sitt ställningstagande
till de nu aktuella önskemålen vill utskottet endast erinra om sitt
uttalande förra året om att kraven på en god och effektiv polisverksamhet
inte kan få stå tillbaka för t. ex. arbetsmarknadspolitiska och bostadspolitiska
skäl såsom hittills. Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall
till motionerna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande polishus i Uddevalla

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Ju201, 1987/88:Ju204 och
1987/88:Ju213,

2. beträffande polishus i Vetlanda

att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju202,

3. beträffande polishus i Karlskrona

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Ju214 och 1987/88:Ju222,

4. beträffande polishus i Stockholms län
att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju219,

5. beträffande polishus i Örebro

att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju220,

6. beträffande polishus i Malmö

att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju228,

7. beträffande anslagskonstruktionen

att riksdagen lämnar utan erinran vad justitieministern anfört om
lokalförsörjningen för polisväsendet m.m.

2. Rikspolisstyrelsen

Propositionen

Regeringen har under punkt B 1 (s. 47-55) föreslagit riksdagen att dels
bemyndiga regeringen att inrätta en ordinarie tjänst som professor med
beteckningen Co vid rikspolisstyrelsen i enlighet med vad som förordas i
propositionen, dels till Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1988/89 anvisa ett
förslagsanslag om 546 749 000 kr.

JuU 1987/88:30

Motioner

JuU 1987/88:30

1987/88:Ju205 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av
misstänkta fall av polisövergrepp.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:K605.

1987/88:Ju206 av Alf Svensson (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att 460 polisaspiranter och 20 polischefsaspiranter
skall antas för budgetåret 1988/89,

2. att riksdagen till anslaget B 1. Rikspolisstyrelsen, anvisar ett i förhållande
till regeringen med 20 milj. kr. förhöjt anslag.

1987/88:Ju210 av Oskar Lindkvist m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Stockholmspolisens
situation, arbetsförhållanden m.m. (delvis).

I motionen framhålls, såvitt nu är i fråga, att polisutbildningen skulle
behöva integreras med annan utbildning och formas så att den blir mera
öppen mot samhället i övrigt.

1987/88:Ju216 av Mona Sahlin m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
förändringar och kompletteringar i polisutbildningen för att förbättra förutsättningarna
att organisera områdespolisverksamhet.

1987/88: Ju217 av Ann-Cathrine Haglund och Birgitta Rydle (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att intagningen till polishögskolan skall vara 640
polisaspiranter.

1987/88:Ju218 av Sten Svensson och Björn Körlof (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökade resurser till polisens förfogande.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:So233.

1987/88:Ju225 av Göran Ericsson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att intagningen
till polishögskolan skall ökas till 640 platser och att härav minst 200 polisaspiranter
skall tillföras Stockholms polisdistrikt.

1987/88:Ju227 av Göte Jonsson och Göran Ericsson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om legitimering av polismän,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillsättandet av ordinarie polismanstjänster.

1987/88:Ju802 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas
12. att riksdagen beslutar att intagningen av polisaspiranter till polisutbildningen
1988/89 skall öka från 360 till 460 och att riksdagen därmed
under anslaget B 1 anslår 20 milj. kr. utöver vad regeringen har föreslagit.

1987/88:Ju804 av Carl Bildt m. fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar om en årlig intagning till polishögskolan om 640
aspiranter fr. o. m. budgetåret 1988/89.

1987/88:Ju811 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

16. att riksdagen beslutar att intagningen till polishögskolan för budgetåret
1988/89 skall vara 460 aspiranter,

17. att riksdagen beslutar till anslaget B 1. Rikspolisstyrelsen, Löner och
utrustning till polisaspiranter m. fl. ett i förhållande till regeringen med
20 000 000 kr. förhöjt anslag om 340 238 00 kr.

Utskottet

Professur i polisforskning

Frågan om forskning på det polisiära området var föremål för riksdagens
uppmärksamhet senast i samband med behandlingen förra året av regeringens
proposition om forskning (prop. 1986/87:80, JuU 27). Utskottet konstaterade
därvid att det rådde enighet kring tanken på att inom polishögskolan
etablera en forskning med polisverksamheten som ämnesområde och att
där inrätta en professur i ämnet. Utskottet förklarade sig utgå från att
regeringen utan dröjsmål skulle aktualisera frågan om inrättandet av en
professur i enlighet med de uttalanden härom som tidigare gjorts av riksdagen.

I propositionen förklarar justitieministern att hon nu anser tiden vara
mogen för att inrätta en tjänst som professor i polisforskning vid rikspolisstyrelsen.
Med hänsyn till den tid som beräknas åtgå för tillsättning av
professuren förklarar hon att medel för tjänsten inte har beräknats för
kommande budgetår utan att detta blir aktuellt först för budgetåret 1989/90.
Hon anser sig inte heller för närvarande vara beredd att ta slutlig ställning
till forskningsverksamhetens närmare organisatoriska hemvist, och hon förklarar
sig därför ha för avsikt att uppdra åt rikspolisstyrelsen att ta fram
underlag för fortsatta ställningstaganden i frågan.

Utskottet hänvisar till sina tidigare uttalanden om vikten av att tillgodose
behovet av vetenskapliga kunskaper om polisiär metodutveckling m.m. och
välkomnar förslaget om att nu inrätta en professur i polisforskning. Utskottet
tar fasta på justitieministerns uttalande om att medel för tjänsten
kommer att beräknas i budgetpropositionen 1989 och utgår från att således
ingen ytterligare fördröjning kommer att ske. Vad justitieministern anfört
om professurens organisatoriska hemvist m.m. föranleder inget annat uttalande
från utskottets sida än att utskottet vill understryka att det är
angeläget att innehavaren av tjänsten bör ingå i lämpligt fakultets- eller
sektionskollegium vid universitetet i Stockholm, jfr 14 kap. högskoleförordningen
(1977:263).

Antagning av polisaspiranter, m.m.

Justitieministern erinrar om (s. 54) att det i 1985 års budgetproposition
beräknades att antalet aspiranter för budgetåren 1987/88, 1988/89 och
1989/90 skulle uppgå till 150, 250 resp. 430. Därefter redovisar hon att det
tidigare än beräknat har visat sig möjligt att uppnå önskad balans mellan
antalet utbildade poliser och polismanstjänster, och att en bidragande orsak
härtill är att polisväsendet under föregående och innevarande budgetår har

JuU 1987/88:30

tillförts 378 nya tjänster. Hon upplyser att regeringen för innevarande
budgetår har beslutat öka antalet polisaspiranter från 150 till 300. För det
nästkommande budgetåret föreslår hon att 360 nya aspiranter antas till
polishögskolan, och hon förklarar sig ha som inriktning att för kommande
budgetår föreslå en fortsatt ökning av aspirantantagningen.

I motionerna Ju206, Ju217, Ju218, Ju225, Ju802, Ju804 och Ju811 föreslås
att fler polisaspiranter skall antas än enligt regeringens förslag. I motionerna
Ju206, Ju802 och Ju811 förordas 460 aspiranter medan det i övrigt
görs uttalanden till förmån för en antagning av 640 aspiranter. Motion Ju225
innehåller också förslag om att minst 200 aspiranter skall tillföras Stockholms
polisdistrikt.

Utskottet noterar att det visat sig möjligt att tidigare än vad som har
förutsatts kunna uppnå den önskade balansen mellan antalet utbildade
poliser och antalet polismanstjänster. Den ökning av antalet polisaspiranter
som detta möjliggör bör få positiva återverkningar för polisverksamheten i
hela landet, framför allt på sikt. Utskottet godtar regeringens förslag om
antalet aspiranter och har inte heller i övrigt någon invändning såvitt angår
den av regeringen föreslagna medelsanvisningen. Utskottet avstyrker bifall
till yrkandena om ökad aspirantantagning och ökad medelsanvisning m.m. i
motionerna Ju206, Ju217, Ju218, Ju225, Ju802, Ju804 och Ju811.

Vad justitieministern i övrigt har anfört under förevarande anslag föranleder
inget särskilt uttalande från utskottets sida.

Polisutbildningen

I motion Ju216 föreslås att inom polisutbildningen undervisningen i brottsförebyggande
arbete förstärks. Som motivering åberopas önskvärdheten av
att polisutbildningen får en inriktning som gör att fler poliser vill ägna sig åt
kvarterspolisverksamhet.

Polisutbildningen reformerades genom beslut år 1985. Grundutbildningen
är numera treårig. Den inleds med en 40 veckor lång grundkurs. Därefter
följer praktiktjänstgöring i ett och ett halvt år. Denna innehåller både
polispraktik och samhällspraktik, bl. a. inom den sociala sektorn. Grundutbildningen
avslutas med ytterligare en teoretisk kurs om 20 veckor.

1 anslutning till motionsönskemålet vill utskottet först — liksom tidigare
— understryka att kvarterspolisverksamheten (områdespolis och verksamhet
genom fotpatrullering) är av stor betydelse för ett gott förhållande
mellan polisen och allmänheten och för effektivitet i polisens brottsförebyggande
arbete.

I kursplanerna för de olika stadierna i polisutbildningen ingår moment av
det slag som efterlyses i motionen. Det finns emellertid anledning att
ytterligare anpassa innehållet i de olika kurserna i detta hänseende till de
behov som föreligger vad gäller inriktningen av den praktiska polisverksamheten.
Enligt vad utskottet erfarit ägnas frågorna om polisutbildningen för
närvarande särskilt intresse inom justitiedepartementet. Utskottet utgår
från att vad utskottet nyss framhållit kommer att beaktas vid dessa överväganden
utan något uttalande från riksdagens sida. Utskottet avstyrker
bifall till motion Ju216.

JuU 1987/88:30

I motion Ju210 tas upp frågan om en integration av polisutbildningen i JuU 1987/88:30
syfte att skapa en större öppenhet mot samhället. Frågan prövades av
utskottet senast förra året. Utskottet uttalade (JuU 1986/87:23 s. 4 ff) bl. a.
att det i sig är av värde om polisutbildningen i högre grad kunde samordnas
med annan högskoleutbildning, och utskottet förordade en sådan utveckling.
Utskottet har samma uppfattning i dag.

I årets budgetproposition (s. 52) uttalar justitieministern att hon ser ett
behov av att högskolan ges en närmare förankring till den lokala verksamheten
och att högskolans utbildning i ännu större utsträckning än vad som i
dag är fallet anpassas till de behov som finns i det praktiska polisarbetet.

Detta bör enligt justitieministern kunna ske t. ex. genom att man till skolan
knyter en särskild rådgivande nämnd med uppgift att förmedla de lokala
polismyndigheternas önskemål och intressen på utbildningens innehåll och
utformning. Vidare bör, enligt justitieministern, utredas förutsättningarna
för att öka kvaliteten och aktiviteten i den meddelade undervisningen i
skolan. Regeringen har givit rikspolisstyrelsen i uppdrag att närmare redovisa
hur en sådan förstärkning och förändring av skolans organisation och
arbetsformer skall kunna utformas.

Utskottet kan ansluta sig till justitieministerns här gjorda bedömningar.

Utskottet utgår från att det i motion Ju210 framförda önskemålet om större
öppenhet kommer att beaktas i de förut angivna överväganden som för
närvarande pågår inom justitiedepartementet. Mot den här angivna bakgrunden
finns det inte anledning för riksdagen att göra ett sådant uttalande
som begärs i motion Ju210 i denna del.

Anmälningar mot polismän

I motion Ju205 framhålls att det är angeläget att utredningar om polisövergrepp
sker av ett från polisen helt fristående organ. Motionärerna
pekar på möjligheten att utredningarna skulle kunna utföras av personal hos
länsstyrelsen men är inte heller främmande för andra modeller. Motionärerna
begär att regeringen återkommer med förslag i frågan.

Frågan om i vilken ordning misstankar mot polispersonal för brott eller
tjänsteförseelser bör utredas har sedan länge varit föremål för uppmärksamhet
i skilda sammanhang (jfr JuU 1980/81:33 s. 15 ff och 1984/85:29 s. 18 f)
och riktlinjer i ämnet lades fast år 1986 (se prop. 1985/86:100, bil 4. s. 53—65
och JuU 1985/86:32).

Regler om handläggningen av anmälningar mot tjänstemän inom polisväsendet
för brott begångna i samband med tjänsten finns i 6 kap. polisförordningen
(1984:730).

Reglerna innebär en ganska långtgående särreglering i förhållande till
vanliga brottsutredningar. Till skillnad mot vad som gäller i normalfall leds
utredningen alltid redan från början av en åklagare. Beslut att inte inleda
förundersökning i anledning av anmälan mot tjänsteman inom polisväsendet
för brott som har samband med tjänsten och beslut att lägga ned sådan
förundersökning får endast fattas av åklagare. Om någon skadats till följd
av verksamhet som har utövats av en tjänsteman inom polisväsendet eller

under vistelse i polisarrest och skadan är av allvarligare beskaffenhet eller 8

om det i annat fall uppkommer fråga att inleda förundersökning mot tjänsteman
inom polisväsendet för brott som har samband med tjänsten skall
saken omedelbart överlämnas till åklagare. Speciella regler gäller också om
vilken polispersonal som får anlitas för att biträda åklagaren under utredningsarbetet.
I de fall som här är viktiga skall förhör normalt hållas av
polisman som tjänstgör vid annan polismyndighet än den som skall höras,
och den som håller förhöret skall vara lägst kommissarie och ha högre
tjänsteställning än den som hörs.

Vidare finns en ordning för lekmannamedverkan genom att de förtroendevalda
ledamöterna i polisstyrelserna på olika sätt ges möjlighet att följa
utredningsarbetet.

I anslutning till att riktlinjerna för denna ordning lades fast uttalade
justitieministern att anmälningar mot polismän även fortsättningsvis borde
handläggas inom ramen för det ordinarie systemet för utredning och lagföring
av brott. Detta var enligt justitieministern det bästa ur effektivitets- och
rättssäkerhetssynpunkt. Justitieministern ansåg vidare att JO:s granskning
av aktuella ärenden kunde vara ytterligare en metod för att utesluta föreställningar
hos allmänheten om att behandlingen av våldsanmälningar skulle
påverkas av ovidkommande faktorer.

Utskottet ställde sig i allt väsentligt bakom justitieministerns uttalanden.
Utskottet erinrade vidare om att utskottet tidigare uttalat sympati för tanken
på en tillsyn över polisverksamheten från JO:s sida samt påpekade att
det från JO-ämbetets sida hade visats en positiv inställning till att den tillsyn
över polisen som utövas genom JO skärptes något. Utskottet vidhöll sitt
tidigare uttalande och konstaterade att det fick ankomma på JO att avgöra i
vilken utsträckning han inom sin verksamhet kan intensifiera den ifrågavarande
granskningen. Vad utskottet uttalade godkändes av riksdagen.

Mot bakgrund av det anförda finner utskottet inte anledning att frångå sin
tidigare bedömning i frågan. Emellertid är det enligt utskottets mening
angeläget att de beslutade förändringarna får åsyftad verkan. Utvecklingen
på området måste därför följas noga. Utskottet avstyrker bifall till motion
Ju205.

Ordinarie tjänster för polismän, m.m.

I motion Ju227 hemställs, mot bakgrund av ett eventuellt återinförande av
tjänsteansvaret, att statsmakterna prövar frågan om återinförande av ordinarie
tjänster för färdigutbildade poliser. Därutöver framförs önskemål om
att rätten att utöva polisfunktioner kopplas till en mer formell legitimering
av polisen.

Som en garanti för allmänhetens skydd gentemot felaktig behandling i det
allmännas verksamhet har det i svensk rätt sedan lång tid funnits särskilda
straffbestämmelser för överträdelser i tjänsten. Dessa straffbestämmelser
har vid olika tillfällen setts över och ändrats. En genomgripande ändring av
den rådande ordningen tillkom genom 1975 års ämbetsansvarsreform. Denna
innebar i korthet att det straffbara området inskränktes avsevärt och att i
stället det s. k. disciplinansvaret utvidgades. Härigenom anpassades sanktionssystemet
för offentligt anställda till vad som gällt och gäller på den

JuU 1987/88:30

privata arbetsmarknaden. Till följd härav skall fel och försummelser i ut- JuU 1987/88:30

övning av offentlig tjänst i princip betraktas — inte som brott i straffrättslig
mening — utan som avtalsbrott i förhållandet mellan arbetsgivaren och
arbetstagaren. Brott i tjänsten inverkar således på anställningsförhållandet.

Bestämmelserna härom återfinns numera i lagen (1976:600) om offentlig
anställning (LOA). Lagen är tillämplig på polismän.

Enligt LOA gäller att om arbetstagare uppsåtligen eller av oaktsamhet
sätter åsido vad som åligger honom i hans anställning får disciplinpåföljd
åläggas honom för tjänsteförseelse, dock ej om felet är ringa (10 kap. 1 §).

Disciplinpåföljder är varning och löneavdrag (10 kap. 2 §). Om arbetstagare
begått brott, som visar att han uppenbarligen är olämplig att inneha sin
anställning, får han avskedas (11 kap. 1 §). Avskedande kan också ske bl. a.
om arbetstagare genom annan gärning än brott begått grov tjänsteförseelse,
som visar att han uppenbarligen är olämplig att inneha sin anställning (11
kap. 2 §).

Disciplinärenden rörande anställda i den lokala polisorganisationen
handlades tidigare av länsstyrelsen. Fr. o. m. den 1 juli 1987 handläggs
samtliga disciplinärenden rörande anställda vid polisväsendet inkl. personal
vid rikspolisstyrelsen och statens kriminaltekniska laboratorium av
en personalansvarsnämnd hos rikspolisstyrelsen, se 20 a § förordningen
(1984:731) med instruktion för rikspolisstyrelsen (SFS 1987:1341). I nämnden
ingår rikspolischefen, den avdelningschef som rikspolischefen bestämmer,
verksjuristen samt tre andra ledamöter som utses särskilt av regeringen.
Nämnden skall besluta om skiljande av arbetstagare från annan anställning
än provanställning på grund av deras personliga förhållanden samt
frågor om disciplinansvar, åtalsanmälan, avstängning och läkarundersökning.

Frågan om en skärpning av straffansvaret för offentliga tjänstemän har
vid flera tillfällen varit föremål för riksdagens behandling. En närmare
redogörelse för äldre ordning och reformkrav finns i utskottets betänkande
JuU 1985/86:34 s. 3 f. Utskottet uttalade då att frågan om tjänsteansvaret
borde ses över på nytt.

Såsom motionären påpekat pågår för närvarande inom regeringskansliet
det av riksdagen initierade översynsarbetet.

Det finns inom statlig anställning för närvarande s. k. tjänstetyper av fem
slag: ordinarie, extra ordinarie och extra tjänst samt arvodestjänst och
göromålsförordnande. Tjänstetyperna, som fastställs när tjänsterna inrättas,
är av betydelse bl. a. för frågan om förening av tjänster, dvs. rätten att
samtidigt ha flera statligt reglerade anställningar. Reglerna om uppsägningstidens
längd och en del andra kollektivavtalsregler är också på olika sätt
länkade till systemet med de olika tjänstetyperna. Även den nuvarande
regleringen av myndigheternas befogenhet att inrätta tjänster är delvis
kopplad till indelningen i tjänstetyper. Frågor om tjänstetyper regleras tills
vidare i författning. Genom 1976 års arbetsreform då LOA kom till gjordes
frågan om s. k. tjänstetyper helt avtalsbar, utom såvitt avser domartjänster
(se prop. 1975/76:105 bil. 2 s. 211, InU 1975:45 s. 63, rskr. 404).

I trygghetshänseende är det — med undantag för vissa av de relativt få
ordinarie tjänsterna - inte längre någon skillnad mellan de olika tjänstety- 19

perna. Anställningsskyddet för arbetstagare med statligt reglerade tjänstetyper
bygger i stället - i likhet med vad som gäller för den privata arbetsmarknaden
— på den allmänna trygghetslagstiftningen och de kompletterande
trygghetsavtal som träffats mellan parterna på den statligt reglerade
arbetsmarknaden.

Mot denna bakgrund har statsmakterna ansett det angeläget att radikalt
förenkla systemet med tjänstetyper och tjänsteföreningar (jfr prop.
1984/85:219 s. 48 f). Arbetet härpå bedrivs kontinuerligt i avtalsförhandlingar
med sikte på att begränsa antalet tjänstetyper.

Som framgått ovan är frågan om tjänstetyper föremål för avtalsförhandlingar
mellan parterna på den statligt reglerade arbetsmarknaden, och enligt
vad utskottet erfarit närmar sig frågan en lösning. Mot bakgrund härav finns
det enligt utskottets mening inte skäl för ett uttalande från riksdagens sida
såvitt gäller införande av ordinarie tjänster för polispersonal. Utskottet
avstyrker bifall till motion Ju227 i denna del.

I frågan om legitimering av polismän menar motionärerna att — i de
fåtaliga situationer när det kan anses motiverat - personalansvarsnämnden
inom polisväsendet kan ges möjlighet att i stället för som i dag tvinga
polismän från deras anställningar endast dra in deras legitimation.

Som påpekas i motionen har den offentlige arbetsgivaren vid avskedande
— som fallet är vid uppsägning — inte någon lagstadgad skyldighet att före
beslutet undersöka möjligheten och lämpligheten av en omplacering. Emellertid
har justitieministern i 1986 års budgetproposition (prop. 1985/86:100,
bil. 4, s. 61) hänvisat till att han vid behandlingen av vissa frågor rörande
tjänsteansvaret i offentlig verksamhet (prop. 1984/85:117 s. 23) påpekat att
arbetsgivaren inför ett beslut om avskedande alltid bör undersöka om det
inte finns möjlighet att ge arbetstagaren andra arbetsuppgifter i stället för
att avskeda honom eller henne. Myndigheterna bör alltså pröva lämpligheten
för fortsatt anställning med beaktande även av tillgängliga omplaceringsmöjligheter.
I proposition 1984/85:117 framhöll justitieministern att
frågan om ett särskilt omplaceringsansvar i vissa avskedandesituationer
borde uppmärksammas i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Motionärernas önskemål om införande av legitimation för polismän är
framställt mot bakgrund av att staten som arbetsgivare i fall av avskedande
inte har någon lagstadgad skyldighet att omplacera den anställde i stället för
att avskeda honom. Som framgått ovan är regeringen medveten om denna
situation, och det har förordats att frågan bör behandlas i det fortsatta
lagstiftningsarbetet. Någon anledning för riksdagen att i denna situation
uttala sig för ett system för polispersonal med legitimation, som kan återkallas,
finns därför enligt utskottets mening inte. Utskottet avstyrker bifall
till motion Ju227 i denna del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande inrättande av professur
att riksdagen bemyndigar regeringen att inrätta en ordinarie tjänst
som professor med beteckningen Co vid rikspolisstyrelsen i enlighet
med vad som förordas i propositionen,

JuU 1987/88:30

2. beträffande medelsberäkningen och antagning av polisaspiranter
att riksdagen med avslag på motionerna 1987/88:Ju206 i denna del
(yrkandena 1 och 2), 1987/88:Ju217 i denna del (yrkande 1),
1987/88:Ju218 i denna del (yrkande 3), 1987/88:Ju225 i denna del
(yrkande 1), 1987/88:Ju802 i denna del (yrkande 12), 1987/88:Ju804 i
denna del (yrkande 3) och 1987/88:Ju811 i denna del (yrkandena 16
och 17) och med bifall till regeringens förslag till Rikspolisstyrelsen
för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag om 546 749 000 kr.,

3. beträffande polisutbildningen

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Ju210 i denna del och
1987/88:Ju216,

4. beträffande anmälningar mot polismän
att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju205,

5. beträffande ordinarie tjänster m.m.
att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju227.

3. Statens kriminaltekniska laboratorium

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt B 3 (s. 55—56) och
hemställer

att riksdagen till Statens kriminaltekniska laboratorium för budgetåret
1988/89 anvisar ett förslagsanslag om 24 544 000 kr.

4. Lokala polisorganisationen

Propositionen

Regeringen har under punkt B 4 (s. 57—59) föreslagit riksdagen att till
Lokala polisorganisationen för budgetåret 1988/89 anvisa ett förslagsanslag
om 5 358 416 000 kr.

Motioner

1987/88:Ju203 av Allan Ekström m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad tilldelning
av resurser för polisen inom Storstockholmsområdet.

1987/88:Ju206 av Alf Svensson (c) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar att tillsätta 200 nya tjänster för övriga polismän
utöver regeringens förslag,

4. att riksdagen till anslaget B 4. Lokala polisorganisationen anvisar ett i
förhållande till regeringen med 40 milj. kr. förhöjt anslag,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen i
övrigt anförs om brottsbekämpningen.

1987/88:Ju207 av Alf Svensson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till lag om vidgat ansvarsområde för kommunala parkeringsvakter
enligt det som anförs i motionen.

Juli 1987/88:30

1987/88:Ju208 av Margareta Andrén och Hadar Cars (fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att sådana lagförslag föreläggs att det blir
möjligt för Stockholms stad att inrätta en kommunal gatupolis, ”Stockholms
bobbies”.

1987/88:Ju209 av Magnus Persson och Jarl Lander (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att arvode skall utgå till kallade/närvarande suppleanter i de lokala polisstyrelserna.

1987/88:Ju211 av Torgny Larsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att initiativ bör tas
för att utveckla verksamhet med medborgarvittnen.

1987/88:Ju212 av Rosa Östh (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om lönetillägg till poliser i
Enköpings polisdistrikt.

1987/88:Ju215 av Yngve Wernersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet för
kommunerna att handha hastighetsövervakning.

1987/88:Ju221 av Siw Persson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en undersökning för att få veta var de misstänkta rattfylleristerna
anträffas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rätt för enskild polisman att besluta om nödvändig kontroll för
att säkra bevis vid rattfylleri.

1987/88:Ju223 av Ulla Tillander och Rune Thorén (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av ökade polisinsatser mot våldet i våra storstäder.

1987/88:Ju224 av Hans Nyhage och Arne Svensson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
beträffande polistjänst som yttre befäl i samtliga polisdistrikt.

1987/88:Ju225 av Göran Ericsson (m) vari yrkas

2. att riksdagen begär att regeringen vidtar lämpliga åtgärder för att hejda
en fortsatt minskning av antalet polismän i Stockholms polisdistrikt, varvid
möjligheten att införa ett anställningsstopp i personaltäta polisdistrikt liksom
särskilda lönetillägg för polispersonal i Stockholm bör övervägas,

3. att riksdagen begär att regeringen överväger lämpliga åtgärder för att
öka polismyndighetens möjlighet att disponera på grund av personalbristsituationen
icke utnyttjade lönemedel.

JuU 1987/88:30

1987/88:Ju226 av Göte Jonsson och Göran Ericsson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av en långsiktig
politik för polisarbetet i enlighet med vad i motionen anförts.

1987/88:Ju229 av Ylva Annerstedt m. fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utnyttjandet
av resurser inom polisen i Stockholm till stöd för poliskåren.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:A492.

1987/88:Ju707 av Marianne Karlsson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att regeringen framlägger förslag till författningsändringar
samt utfärdar föreskrifter, så att vid ingripanden av tvångskaraktär såsom
husrannsakan och beslag, förrättningsmännen till berörda personer genast
överlämnar skriftligt bevis om åtgärden, upptagande grunden för ingripandet,
vem som beslutat det och namn och ställning för i förrättningen
deltagande, för berörda personer uppvisar legitimationshandlingar och tydligt
redogör för vederbörandes lagliga rättigheter samt på stället före förrättningens
avslutande överlämnar protokoll över förrättningen samt kvitto
på allt som efter förrättningen förs från platsen.

1987/88:Ju713 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas i syfte att förbättra
rättsskyddet vid barnolycksfall.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:So236.

1987/88:Ju802 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvarterspoliser.

1987/88:Ju804 av Carl Bildt m. fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statens ansvar för att skydda medborgarna mot brott.

1987/88:Ju811 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att i det brottsbekämpande arbetet prioritera
kampen mot våldsbrottsligheten, narkotikabrottsligheten och ungdomsbrottsligheten,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om insatser för att hejda avgångarna från poliskåren,

19. att riksdagen beslutar under anslaget B 4. Lokala polisorganisationer,
nytt underkonto, Rekryteringsfrämjande insatser, ett i förhållande till regeringen
med 10 000 000 kr. förhöjt anslag,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om prioritering av kvarters/områdespolisverksamhet,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ordningsskapande arbete och gatupatrullering.

1987/88:Ju816 av Gunilla André m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en parlamentarisk
ledningsgrupp för kampanj för ett våldsfritt samhälle.

JuU 1987/88:30

1987/88:K605 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till sådan lagändring som möjliggör ett utökat
kommunalt inflytande över den lokala polismyndigheten.

I Jtskottet

Medelsberäkningen m.m.

Regeringens anslagsförslag under förevarande punkt uppgår till drygt 5,3
miljarder kronor, vilket jämfört med innevarande budgetår innebär en
ökning av anslaget med mer än 400 milj. kr. Justitieministern uttalar att det
med hänsyn till arbetsbelastningen är synnerligen angeläget att polisväsendet
tillförs medel för en förstärkning av den administrativa kapaciteten.
Hon beräknar därför medel för ytterligare 150 administrativa tjänster.

I motion Ju206 föreslås att antalet polismanstjänster ökas med 200.

Utskottet anser att den förstärkning av polisens resurser som ytterligare
150 administrativa tjänster innebär är välmotiverad. Arbetsbelastningen
inom polisväsendet är sådan att det är viktigt att öka effektiviteten i polisarbetet.
Det är därför betydelsefullt att kunna avlasta polismännen arbetsuppgifter
som inte kräver den särskilda kompetens som följer med polisutbildningen.
Sådana arbetsuppgifter kan i stället med fördel anförtros åt
administrativ personal. Genom en av regeringen för en tid sedan beslutad
ändring i polisförordningen (SFS 1987:913) har möjligheterna för de lokala
polismyndigheterna att delegera arbetsuppgifter till administrativ personal
vidgats. Detta ökar enligt utskottets mening möjligheterna att effektivt
utnyttja den personalförstärkning som regeringens förslag innebär.

Mot denna bakgrund ansluter sig utskottet till justitieministerns överväganden
beträffande nya tjänster, och utskottet avstyrker därmed bifall till
motion Ju206 i här behandlad del. Vid denna bedömning har utskottet
också beaktat att det under de två senaste budgetåren har tillkommit 378
nya polismanstjänster, vilket är den största ökning av antalet tjänster som
skett på tio år.

I motion Ju811 förordas en ökning av det nu aktuella anslaget med 10
milj. kr. för rekryteringsbefrämjande åtgärder. I motionen förordas vidare
åtgärder för att hindra avgångarna från polisyrket.

Utskottet kan instämma i vad som uttrycks i motionen om vikten av att
främja en god rekrytering av polisaspiranter och se till att polismännen blir
kvar i yrket. Utskottet kan också konstatera att det lokalt och centralt inom
polisväsendet görs insatser som är ägnade att öka polisyrkets attraktionskraft.
Till sådana åtgärder hör satsningar för att förbättra arbetsmiljön och
för att göra polisarbetet säkrare. Fortlöpande förbättringar sker också vad
gäller utrustning och i fråga om arbetslokaler. Här kan nämnas att regeringen
nyligen i förslag om tilläggsbudget II för innevarande budgetår (prop.
1987/88:125) har föreslagit att ytterligare drygt 18 milj. kr. skall tillföras
polisverksamheten för inköp av nya fordon och utrustning för bl. a. mobilsökning.
En annan åtgärd som är ägnad att förbättra arbetssituationen är
den ökande antagningen av polisaspiranter som berörts i det föregående.
Av stor betydelse för arbetsförhållandena är naturligtvis också anställnings -

JuU 1987/88:30

villkor och liknande. Utskottet vill framhålla att regeringen här vid sidan av
berörda parter på arbetsmarknaden har ett ansvar för utvecklingen.

Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till motion Ju811 i dessa
delar.

I motion Ju210 framställs önskemål om breddning av rekryteringen till
polishögskolan. Enligt motionärerna kan en bredare rekrytering ge poliskåren
en större samlad kompetens och därmed bättre möjligheter att fullfölja
sina arbetsuppgifter. Motionärerna förespråkar en ökad rekrytering av personer
med invandrarbakgrund och av äldre personer med yrkeserfarenhet
från t. ex. sjukvård och socialvård samt kvinnor.

Utskottet har tidigare uttalat sig positivt i frågan om en breddad rekrytering
till polisyrket (se JuU 1984/85:18 s. 5 f och JuU 1986/87:23 s. 6 f).

Utskottet underströk år 1985 vikten av att det självfallet är av värde om
poliskåren företräder ett så brett befolkningsunderlag som möjligt och om
sammansättningen på skilda nivåer även avspeglar det förhållandet att en
betydande del av landets befolkning numera har invandrarbakgrund. Utskottet
utgick från att detta synsätt även framgent skulle prägla rekryteringsarbetet.

År 1987 konstaterade utskottet att det av flera skäl var viktigt att polisverksamheten
kan knyta till sig kvinnliga befattningshavare på alla nivåer.
Utskottet ansåg det självklart att rekryteringsarbetet sker under iakttagande
av lagstiftningen om jämställdhet i arbetslivet och de principer som ligger
till grund för denna.

Från rikspolisstyrelsen har utskottet inhämtat följande uppgifter om antalet
antagna polisaspiranter för budgetåret 1987/88. Av 300 antagna polisaspiranter
var andelen kvinnor 31 %. Motsvarande siffra för budgetåret
dessförinnan var 25,3 %. Vidare framgår att av de 220 aspiranter som
antogs till utbildning den 1 februari 1988 var ca 76 % i åldern mellan 21 och
25 år och ca 24 % över 25 år gamla. Av de 220 antagna hade 37 arbetslivserfarenhet
på upp till två år, 91 hade arbetslivserfarenhet på mellan två och
fyra år och 92 hade längre arbetslivserfarenhet än fyra år.

Utskottet vill än en gång understryka vikten av att intensifierade ansträngningar
görs i syfte att åstadkomma en breddad rekrytering i enlighet
med vad utskottet tidigare anfört. Något särskilt uttalande i saken från
riksdagens sida är emellertid inte enligt utskottets mening nödvändigt.
Utskottet avstyrker således bifall till motion Ju210 i denna del.

Utskottet har i övrigt inget att anföra med anledning av regeringens
förslag till beräkning av förevarande anslag.

Brottsbekämpning m.m.

Justitieministern förordar (s. 43—44) att myndigheterna också nästa budgetår
skall prioritera bekämpningen av narkotikabrottslighet, ekonomisk
brottslighet och våldsbrottslighet. Detta skall enligt justitieministern ske
samtidigt som myndigheterna fortsätter att beivra annan s. k. traditionell
brottslighet, i synnerhet sådan som drabbar enskilda människor särskilt hårt
och som berör deras personliga integritet, t. ex. bostadsinbrott.

Enligt justitieministern bör den förordade prioriteringen gälla inte bara

JuU 1987/88:30

för polisens spanings- och utredningsverksamhet utan också för annan polisverksamhet,
såsom brottsförebyggande arbete och övervakning. Hon framhåller
vidare att insatserna mot gatulangning skall fortsätta med oförminskad
styrka och om möjligt intensifieras. Hon nämner också att det visat sig
att polismyndigheterna de senaste åren har ökat sina insatser för bekämpning
av narkotikabrott och våldsbrottslighet samt att även den fortsatta
resursutvecklingen i fråga om kampen mot ekonomisk brottslighet måste
följas noga från statsmakternas sida.

I budgetpropositionen (bilaga 11, jordbruksdepartementet) lämnar statsrådet
Lönnqvist en redogörelse för insatser för att minska våld och drogmissbruk
m.m. bland ungdomar (s. 103-106). Bl.a. nämner han att socialstyrelsen
med anledning av 1986 års oroligheter vid midsommarhelgen fick
ett uppdrag angående förebyggande insatser inom socialtjänsten. Vid redovisningen
av uppdraget har socialstyrelsen framhållit behovet av en intensifierad
upplysning om alkohol. Regeringen har också uppdragit åt rikspolisstyrelsen
att se över polisens verksamhet vid större helger och allmänna
festdagar. I uppdraget angavs flera faktorer som borde belysas, t. ex. brottslighetens
omfattning och struktur, förändringar av ordningsläget, våldsbrottslighetens
karaktär, polismyndigheternas samverkan, polisens samarbetsmetoder
och behovet av utrustning. Rikspolisstyrelsen redovisade förra
året en rad åtgärder för att förbättra förhållandena. Förra året uppdrogs
också åt brottsförebyggande rådet att närmare utreda strukturen och omfattningen
av helgbrottsligheten och att följa upp myndigheternas verksamhet
för att förebygga och beivra ordningsstörningar och brottslighet.

1 flera motioner lämnas förslag om inriktningen av polisarbetet. I motionerna
Ju206, Ju223, Ju811 och Ju816 görs uttalanden till förmån för
ökade insatser mot vålds- och narkotikabrottslighet. Motion Ju226 innehåller
förslag om en långsiktig politik för polisverksamheten för att bekämpa
brottsligheten. I motion Ju804 betonas statens ansvar för att hålla
ned brottsligheten.

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motionerna att
det är nödvändigt att kraftfulla åtgärder vidtas från det allmännas sida för
att komma till rätta med vålds- och narkotikabrottsligheten. Som är nämnt
tidigare har också justitieministern för sin del framhållit att bekämpningen
av dessa typer av brottslighet skall prioriteras. Regeringens ovan nämnda
förslag om nya administrativa tjänster är ägnat att frigöra resurser som kan
användas för bekämpning av denna brottslighet.

Enligt utskottets mening är uttalandena i budgetpropositionen sådana att
inriktningen av polisverksamheten kan sägas ha sin tyngdpunkt i insatser
mot bl. a. vålds- och narkotikabrottsligheten. Av vad som redovisats ovan
framgår också att åtgärder av olika slag vidtas vid berörda myndigheter.
Samtidigt vill emellertid utskottet instämma i vad justitieministern uttalar
om behovet av att statsmakterna noga följer resursutvecklingen när det
gäller kampen mot den ekonomiska brottsligheten.

En åtgärd som är ägnad att verka i riktning mot en minskning av antalet
våldsbrott är det förslag till förbud mot innnehav av kniv som nyligen har
behandlats av riksdagen (prop. 1987/88:98, JuU 40).

JuU 1987/88:30

2 Riksdagen 1987/88. 7 sami. Nr 30

Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till de nu aktuella motionsyrkandena.

En ökad inriktning mot kvarters- och områdespolisverksamhet förordas i
motionerna Ju802 och Ju811.

Frågan behandlades av utskottet också vid förra årets budgetberedning.
Utskottet uttalade då att kvarterspolisverksamheten är ett viktigt inslag i det
löpande polisarbetet, och utskottet redovisade också vad som från justitieministerns
sida hade anförts beträffande kvarterspolisverksamhetens betydelse
för ett effektivt polisarbete. Utskottet erinrade vidare om att den
nya polisorganisationen - med betydande lokal och regional självständighet
— ger utrymme för myndigheterna att själva bestämma den närmare inriktningen
av polisverksamheten, t. ex. om en inom ramen för givna resurser
ökad användning av kvarters- och områdespoliser.

När frågan nu på nytt har aktualiserats vill utskottet än en gång understryka
betydelsen av kvarterspolisverksamheten. Strävan bör enligt utskottets
mening vara att öka omfattningen av denna och liknande polisverksamhet.
Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till de här behandlade
yrkandena i motionerna Ju802 och Ju811.

Polisverksamheten i Stockholmsregionen

I motionerna Ju203, Ju210, Ju225 och Ju229 tas upp olika frågor om
situationen inom Stockholmspolisen. I motionerna Ju203, Ju210 och Ju229
begärs ökade resurser till myndigheten för att bl. a. möta huvudstadsfunktioner
och den ökade brottsligheten. I motion Ju225 begärs åtgärder
dels för att hejda avgångarna från polisyrket inom Stockholms polisdistrikt,
dels för att öka polisens möjligheter att disponera icke utnyttjade lönemedel
på grund av personalbristsituationen. I motion Ju210 begärs en prövning av
hur polisen skall kunna ges en organisation med decentraliserat beslutsfattande
och lokal områdesanknytning.

Uppgifterna för den regionala och lokala polisorganisationen framgår av
polislagen (1984:387) och polisförordningen (1984:730).

Länsstyrelsen har ansvaret för polisverksamheten i länet och bestämmer i
vilken utsträckning polispersonal skall ställas till förfogande för verksamhet
som bedrivs gemensamt för flera polismyndigheter. Länen är indelade i
polisdistrikt. I varje polisdistrikt finns en polismyndighet som ansvarar för
planeringen och inriktningen av polisverksamheten inom distriktet. För
ledningen av polismyndigheten finns en polisstyrelse som består av polischefen
och biträdande polischefen, om sådan finns, samt ett antal valda ledamöter,
lägst sex och högst tio.

Polisstyrelsen skall noga följa förhållandena inom polisdistriktet och verka
för ett förtroendefullt förhållande mellan polisen och allmänheten. Av
polisstyrelsen avgörs bl. a. viktigare frågor om planeringen och inriktningen
av verksamheten. Styrelsen får inte avgöra frågor som avser polisledning i
särskilt fall.

I landet finns 118 polisdistrikt. Det ankommer på statsmakterna, och då i
första hand regeringen, att besluta om antalet tjänster vid varje polismyndighet.
Regeringen har i beslut den 18 juni 1987 bestämt det antal tjänster

JuU 1987/88:30

som skall finnas vid polismyndigheterna för budgetåret 1987/88. Av beslutet JuU 1987/88:30
framgår bl. a. att det vid de 13 polismyndigheterna inom Stockholms län
finns ca 4 500 polismanstjänster, varav ca 3 100 tjänster vid polismyndigheten
i Stockholm.

I skrivelse till regeringen den 22 december 1987 har länsstyrelsen i Stockholms
län hemställt om ökade resurser mot bakgrund av den ansträngda
situationen i länets polisdistrikt. Rent allmänt uppges att resurstillgången i
form av främst polispersonal, medel för att motverka personalavflyttning
och rekryteringsbefrämjande insatser, övertidstimmar för polismän, lönemedel
för administrativ personal, fordon samt radioutrustning är otillräckliga
vid flertalet polismyndigheter i Stockholms län. Läget sades vara särskilt
allvarligt vid polismyndigheten i Stockholm. Detta i synnerhet som det
vid denna polismyndighet skall finnas resurser även för regional verksamhet.
Situationen sades vara så ansträngd att det framstod som nödvändigt att
mitt under budgetåret överlämna en hemställan om resursförstärkning till
polismyndigheten i Stockholm.

I anledning av länsstyrelsens skrivelse hemställde rikspolisstyrelsen att
regeringen medgav att outnyttjade lönemedel för 100 vakanta polismanstjänster
vid polismyndigheten i Stockholm fick utnyttjas inom den s. k.
medelsramen, att kostnader för polismyndighetens fordon för skydds- och
bevakningsuppgifter fick belasta en förslagsvis betecknad anslagspost, att
rikspolisstyrelsen tilldelades ytterligare medel för inköp av fordon, att en
diskussion tas upp rörande löne- och anställningsvillkor för personal vid
myndigheten samt att den ges medgivande att utnyttja ytterligare 135 000
timmar för betald övertid.

Enligt rikspolisstyrelsens skrivelse fanns det i Stockholms polisdistrikt i
februari 1988 minst 100 "reellt” vakanta polistjänster. Förhållandet uppgavs
vara en följd av den generella minskningen av antalet polismän som blivit
ett resultat av låg aspirantantagning, bortfall av arbetskraft på grund av
sociala ledigheter m.m. och övergång till nyinrättade fasta polismanstjänster
i andra distrikt, varav en stor del i Stockholms län.

Av preliminära uppgifter från statistiska centralbyrån om brott som kommit
till polisens kännedom framgår att det under år 1987 i hela riket
anmäldes 1 050 000 brott, vilket är 17 000 fler än året innan. Brottsökningen
under 1980-talet är större i storstadsområdena jämfört med övriga
landet. Störst har ökningen varit i Malmöområdet (38 %) jämfört med
31 % i Storstockholm, 24 % i Göteborgsområdet och 14 % i övriga riket.

I en frågestund i riksdagen den 14 januari 1988 och i interpellationsdebatter
den 20 januari och den 24 mars 1988 har justitieministern redogjort
för vilka åtgärder regeringen ämnar vidta med anledning av den ansträngda
situationen vid polismyndigheten i Stockholm (se snabbprotokoll från riksdagsdebatterna
1987/88:51 s. 1 ff, 54 s. 1 ff och 91 s. 11). Justitieministern
konstaterar att polisen i Stockholm, liksom polisen i övriga delar av Stockholmsregionen,
har ett bekymmersamt personalläge då många polistjänster
är obesatta. Mot denna bakgrund påpekar justitieministern att polismyndigheten
i Stockholm inlett ett arbete för att förändra och förbättra arbetsmetoder
och organisation. Därmed torde också personalsituationen på
längre sikt förbättras. Eftersom mera omedelbara åtgärder behövs måste 19

emellertid, enligt justitieministern, polismyndighetens ansträngningar stödjas
av insatser från statsmakterna. Då det bl. a. behövs tillskott av nya
fordon för att den tillgängliga polispersonalen skall kunna utnyttjas effektivt
har regeringen nyligen föreslagit riksdagen att på tilläggsbudget för innevarande
budgetår anvisa 13 milj. kr. för inköp av bilar. Avsikten är att bilarna
främst skall användas i Stockholmsregionen. Detta bör enligt justitieministern
lösa en del av problemen. Enligt justitieministern bör polispersonalen
också kunna utnyttjas effektivare om poliserna avlastas arbetsuppgifter som
inte kräver den kompetens som följer av polisutbildning. Sådana arbetsuppgifter
bör i stället läggas på administrativ personal. Mot denna bakgrund har
i årets budgetproposition medel till 150 nya administrativa tjänster beräknats
för polisväsendet. För att förbättra läget i Stockholmsregionen
redan under innevarande budgetår har regeringen dessutom vid regeringssammanträde
den 24 mars 1988 beslutat att medel motsvarande 60 polismanstjänster
skall få användas för administrativa göromål vid främst polismyndigheten
i Stockholm.

Utskottet konstaterar sålunda att regeringen är väl medveten om den
ansträngda situationen vid polismyndigheten i Stockholm och redan har
vidtagit flera åtgärder. Det bör också enligt utskottets mening ankomma på
rikspolisstyrelsen att göra ytterligare ansträngningar för att komma till rätta
med situationen inom polisverksamheten inom hela Stockholms län. Någon
anledning för riksdagen att ytterligare uttala sig i frågan föreligger därför
inte såvitt gäller fråga om resurstilldelning till Stockholmspolisen. Utskottet
avstyrker därför bifall till motionerna Ju203, Ju210 och Ju229 i denna del.

Såvitt gäller önskemålet i motion Ju225 om införande av anställningsstopp
i andra polisdistrikt för att komma till rätta med problemet inom
Stockholms polisdistrikt vill utskottet hänvisa till att rikspolisstyrelsen tagit
initiativ till överläggningar mellan arbetsmarknadens avtalsparter för att
generellt sett lösa problemet med bristen på polispersonal. I fråga om
utnyttjande av frigjorda lönemedel får önskemålet i motion Ju225 anses
tillgodosett genom regeringens ovannämnda beslut den 24 mars 1988. Utskottet
avstyrker därför bifall till motion Ju225 i denna del.

Beträffande önskemålet i motion Ju210 om en organisation med decentraliserat
beslutsfattande och lokal områdesanknytning vill utskottet anföra
följande.

I sitt slutbetänkande (SOU 1985:62) Inriktning av polisverksamheten
redovisar polisberedningen förslag till hur man genom organisatoriska och
andra åtgärder kan åstadkomma att polismyndigheternas samlade resurser
utnyttjas mer effektivt. Beredningens förslag redovisas i föregående års
budgetproposition (prop. 1986/87:100, bil. 4, s. 35 ff).

Beredningen redovisar sina grundläggande överväganden om vad som
bör avses med en effektiv polisverksamhet. Beredningen konstaterar i denna
del att man när det gäller att definiera begreppet effektivitet i den
offentliga förvaltningen numera mer än tidigare synes betona myndigheternas
roll i förhållande till medborgarna. Enligt beredningen bör effektiviteten
för polisens del bedömas mot bakgrund av vad de boende och andra
verksamma i ett polisdistrikt anser vara väsentligt för dem. I detta effektivi -

JuU 1987/88:30

tetsbegrepp måste kunna inrymmas även sådana mer svårmätbara effekter
som allmänhetens upplevelser av polisens förmåga och av trygghet för egen
del. Med utgångspunkt i ett efter dessa linjer definierat effektivitetsbegrepp
kom polisberedningen fram till tre grundläggande principer för polisarbetet,
nämligen samspelet mellan polis och allmänheten, servicen mot allmänheten
i vissa hänseenden samt polisens synlighet.

Samspelet borde enligt beredningen innebära ett ökat informationsutbyte
mellan polisen och allmänheten liksom en bredare och djupare kontakt
mellan polis och samhället i övrigt. Samspelet kunde utvidgas genom insatser
av de förtroendevalda i polisstyrelsen och inom lokala organ för det
brottsförebyggande arbetet. Synlighetsaspekten innebär att polisen i större
utsträckning skall sättas in i sådan verksamhet som uppmärksammas av
allmänheten. Enligt beredningen bör den allmänpreventiva övervakningen
från bil ersättas med polismän med områdesansvar och en tjänst som bygger
på fotpatrullering.

Justitieministern redovisade sin inställning till beredningens förslag i 1987
års budgetproposition (prop. 1986/87:100, bil. 4 s. 38).

Enligt vad där uttalades ligger det i första hand på myndigheterna att
självständigt och med utgångspunkt i den egna verksamheten ta till vara
polisberedningens olika förslag om den närmare utformningen av verksamheten.
Med hänsyn till att ett av de grundläggande syftena med polisreformen
har varit att minska den centrala styrningen av polisverksamheten
till förmån för en ökad handlingsfrihet på de lokala och regionala planen
bör nämligen, ansåg justitieministern, statsmakterna inte lämpligen ta uttrycklig
ställning till de olika detaljfrågor som aktualiseras i betänkandet.
Avslutningsvis betonade justitieministern sin avsikt att noga följa hur polisväsendet
anpassar sig till morgondagens krav och hur bl. a. de redovisade
principerna vinner tillämpning i praktiken.

Genom en ändring i polisförordningen har regeringen uttryckligen föreskrivit
att polisen i sin verksamhet skall uppmärksamma och beakta de ovan
nämnda principerna om service, ökat samspel och synlighet (1 kap. 3 §
polisförordningen 1984.730).

På grundval av de förslag som polisberedningen har lämnat i fråga om
s. k. delegering av arbetsuppgifter har en annan ändring i polisförordningen
genomförts. Den tidigare ordningen innebar att regeringen och rikspolisstyrelsen
genom detaljerade och långtgående bestämmelser styrde arbetsfördelningen
inom polismyndigheterna. Den nya ordningen innebär däremot
att de lokala myndigheterna på eget ansvar och med utgångspunkt i den
egna verksamheten får långtgående befogenheter att fördela arbetsuppgifter
mellan olika tjänstemän och arbetsenheter inom myndigheten. Därmed
är det möjligt att i större utsträckning använda polispersonal för rent
polisiära uppgifter samtidigt som den administrativa personalen vid polismyndigheterna
ges tillfälle till nya och mer stimulerande arbetsuppgifter.

Av det som redovisats ovan framgår att det genom polisreformen beslutats
en ny organisation för polisväsendet med decentraliserat beslutsfattande
och lokal anknytning. Ändringarna har nyligen trätt i kraft och
justitieministern har uttalat sin avsikt att följa den nya inriktningens tillämpning.
Utskottet vill för sin del framhålla att det är angeläget att man i

JuU 1987/88:30

arbetet på att förverkliga den nya ordningen noga prövar de tankar som
utvecklats av polisberedningen. Med dessa uttalanden avstyrker utskottet
bifall till motion Ju210 i denna del.

Lönetillägg och yttre befäl

I motion Ju212 föreslås ett uttalande av riksdagen till förmån för lönetillägg
för poliser som tjänstgör inom Enköpings polisdistrikt.

För tjänstgöring inom vissa polisdistrikt i storstadsregionerna och andra
större städer utgår efter avtal mellan berörda parter på arbetsmarknaden
olika lönetillägg. Lönetilläggen varierar i storlek mellan olika typer av
tjänstgöring. För patrullering utgår t. ex. viss högre ersättning än för annat
arbete.

Frågor om löner och andra anställningsförmåner är angelägenheter som
det ankommer på avtalsparterna på polisområdet att handlägga inom ramen
för sedvanliga avtalsförhandlingar. Enligt utskottets mening finns det inte
anledning för riksdagen att göra något uttalande i den fråga som aktualiseras
i motion Ju212.

I motion Ju224 förordas att tjänster som s. k. yttre befäl skall inrättas i de
polisdistrikt där sådana tjänster för närvarande saknas.

Yttre befäl finns i vissa polisdistrikt för att leda det yttre polisarbetet. I
den nya polisorganisationen har — som nyss angetts — myndigheterna
möjligheter att i stor utsträckning själva bestämma hur verksamheten vid
myndigheten skall organiseras. Formerna för hur ledningen av det yttre
polisarbetet skall bedrivas är en fråga som det ankommer på polismyndigheten
själv att avgöra.

Något sådant uttalande som föreslås i motion Ju224 är enligt utskottets
mening inte erforderligt.

Kommunerna och polisverksamheten
Inledning

I detta avsnitt behandlar utskottet ett antal motioner som på olika sätt
förordar ett ökat kommunalt engagemang i polisverksamheten eller eljest
berör förhållandet mellan kommunerna och polisen. Det gäller motion
Ju207 vari begärs att kommunala parkeringsvakter skall ta del i brottsbekämpning,
motion Ju208 som efterlyser en kommunal gatupolis för Stockholms
stad och motion Ju215 som förordar kommunal hastighetsövervakning.
Det gäller också motion K605 vari föreslås att de lokala polisstyrelserna
skall jämställas med kommunala nämnder och styrelser i syfte att
åstadkomma ett ökat kommunalt inflytande över den lokala polisverksamheten.
I sammanhanget tas också upp motion Ju209 om arvodet till suppleanter
i polisstyrelse och motion Ju211 om medborgarvittnen i polisverksamheten.
Liknande frågor tas också upp i motion Ju210.

JuU 1987/88:30

Bakgrund

JuU 1987/88:30

Före år 1965 var polisverksamheten i princip en angelägenhet som åvilade
varje särskild kommun inom sitt område. I kommuner som utgjorde eget
polisdistrikt sköttes polisfrågorna av de kommunala organen på samma sätt
som övriga kommunala angelägenheter. När flera kommuner ingick i ett
polisdistrikt fanns det olika former för samarbete dem emellan, bl. a. kommunalförbund.
Vid sidan av den vanliga kommunala polisverksamheten
fanns andra slag av polisverksamhet, t. ex. reservpolis, ordningsstatspolis
och kriminalstatspolis.

Frågan om ändrat huvudmannaskap för polisväsendet hade övervägts och
utretts länge, både före och efter andra världskriget. Beslut om förstatligande
fattades av riksdagen år 1962 och genomfördes med verkan fr. o. m.
den 1 januari 1965 (prop. 1962:148, SU 1962:183, prop. 1964:100,
SU 1964:114).

Bland de skäl som låg bakom beslutet kan här kortfattat nämnas några.
Polispersonalens numerär och utrustning uppvisade stora variationer även
vid jämförelse mellan distrikt som hade tämligen likvärdig arbetsbörda. De
lokala polischeferna var i stort sett bundna av kommunal medelsanvisning
för att kunna genomföra sina uppgifter. Kommunernas kostnader för polisverksamheten
hade ökat på ett sätt som på kommunalt håll hade ingivit
betänkligheter. Antalet polisdistrikt — som genom reformen nedbringades
från 585 till 119 - ansågs vara för stort för att det skulle kunna åstadkommas
arbetsdugliga poliskårer; för att nå detta syfte krävdes så stora
polisdistrikt att man måste radikalt gå ifrån den primärkommunala indelningen.

Med hänsyn till vikten av att upprätthålla kontakten mellan kommunerna
och polisorganisationen inrättades samtidigt kommunala polisnämnder med
rådgivande funktioner.

I syfte att stärka det kommunala inflytandet och öka allmänhetens insyn i
polisverksamheten ombildades polisnämnderna fr. o. m. den 1 januari 1973
till polisstyrelser. Polisstyrelserna gavs beslutanderätt i vissa frågor (prop.
1971:173, JuU 1971:1).

Denna utveckling har gått vidare, och i samband med 1985 års polisreform
har polisstyrelserna förvandlats från att vara i huvudsak rådgivande
organ till att vara i egentlig mening styrande organ för polisen. Polisstyrelse
fattar nu beslut bl. a. om den långsiktiga fördelningen och användningen av
resurserna inom distriktet liksom i viktigare frågor om organisation och
verksamhetsplanering. Polisledning i det särskilda fallet hör däremot inte
till polisstyrelsens uppgifter. Polisstyrelsen består av polischefen (och biträdande
polischefen) samt det antal valda ledamöter, lägst sex och högst
tio, som länsstyrelsen bestämmer. Dessa ledamöter väljs av kommunfullmäktige
om polisdistriktet omfattar endast en kommun och annars av
landstinget. För de valda ledamöterna skall lika många suppleanter väljas.
De som utses genom val bör väljas så att erfarenhet av kommunal verksamhet
blir företrädd samtidigt som det bör beaktas att de olika delarna av
polisdistriktet och om möjligt alla kommuner i distriktet blir representerade
(prop. 1983/84:89, JuU 1983/84:16, prop. 1983/84:111, JuU 1983/84:27).

Kommunalisering av polisverksamheten

JuU 1987/88:30

Vad först gäller önskemålet i motion K605 om ett ökat kommunalt inflytande
över den lokala polisstyrelsen kan utskottet i och för sig hysa
förståelse för de synpunkter som ligger bakom önskemålet. Emellertid kan
utskottet inte finna skäl att förorda en annan ordning i detta hänseende än
den som i politisk enighet beslutats i samband med 1985 års polisreform.
Utskottet noterar att ett tillgodoseende av motionärernas tankar för övrigt
skulle kunna komma i konflikt med de av riksdagen fastlagda principerna
för uppgiftsfördelningen mellan polisstyrelsen och polischefen, vilka bl. a.
innebär att de frågor som gäller polisledning i särskilt fall exklusivt hör till
polischefens kompetensområde.

Vad härefter gäller de principiellt mera vittgående förslagen i motionerna
Ju207, Ju208 och Ju215 om brottsbekämpande uppgifter för kommunala
parkeringsvakter, om kommunal gatupolis och om kommunal trafikövervakning
vill utskottet först slå fast att det i princip endast tillkommer polisen
att upprätthålla ordningen på allmänna platser. I 2 § 2 polislagen (1984:387)
föreskrivs att det hör till polisens uppgifter att övervaka den allmänna
ordningen och säkerheten, hindra störningar därav samt ingripa när sådana
har inträffat. I linje med vad utskottet tidigare uttalat (JuU 1985/86:19 s. 18)
anser utskottet att det inte kan komma i fråga att överväga en ordning som
skulle kunna innebära ett avsteg från denna princip. Härtill kommer att ett
genomförande av motionsförslagen också skulle innebära ett frångående av
de grundsatser som beslutet om polisväsendets förstatligande vilar på, något
som utskottet inte kan tillstyrka.

Efter det sagda vill emellertid utskottet i anslutning till uttalanden i
motionerna uttrycka sin oro över den bristande regelefterlevnaden - inte
minst på trafikområdet. Som utskottet tidigare uttalat (JuU 1986/87:23 s.
19) får dock problem av detta slag lösas inom ramen för det ordinarie
prioriteringsarbetet inom varje särskilt polisdistrikt. I detta hänseende är
budget- och planeringsarbetet inom de lokala polisstyrelserna av väsentlig
betydelse. Utskottet vill härtill understryka betydelsen av vad justitieministern
framhåller i budgetpropositionen (s. 45) om att kontrollen av fordonshastigheten
måste prioriteras.

Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till motionerna Ju207,
Ju208, Ju215 och K605.

Arvode till suppleant i polisstyrelse

Med hänvisning till uppgifter om ordningen i kommunala sammanhang
efterlyses i motion Ju209 sådan ändring att arvode skall utgå till kallade och
deltagande resp. närvarande suppleanter i polisstyrelse. Motionärerna utgår
från att arvode till suppleant utgår endast i fall där ordinarie ledamot inte
tjänstgör. Önskemålet om ett breddat förtroendemannainflytande förs också
fram i motion Ju210.

Frågan om bl. a. ersättning åt suppleanter i statliga styrelser eller nämnder
i fall då en suppleant inte tjänstgjort i ordinarie ledamots ställe behandlades
av riksdagen år 1976. Enligt vederbörande utskott borde saken närma -

re övervägas inom regeringen (KU 1976/77:11, rskr. 26). Därefter har ut- JuU 1987/88:30

färdats förordningen (1977:625) om information till ersättare i statliga

styrelser och nämnder. Där föreskrivs bl. a. att ersättare bör underrättas om

sammanträden och de ärenden som skall tas upp. Enligt förordningen bör

vidare, där så bedöms lämpligt, ersättare kallas till sammanträde även om

ordinarie ledamot inte har förfall. Denna möjlighet bör särskilt beaktas

bl. a. då ersättare besitter särskild sakkunskap och då ersättares närvaro av

annat skäl är önskvärd men ej nödvändig.

Den närmare regleringen av arvodes- och ersättningsbelopp m.m. för
uppdrag inom de olika departementens verksamhetsområden sker i princip
årligen genom särskilda regeringsbeslut. Enligt nu gällande beslut (den 20
juni 1984, civildepartementet, och den 25 juni 1987, finansdepartementet)
utgår arvode med 260 kr. för sammanträdesdag till suppleant för vald
ledamot i polisstyrelse. Enligt generella bestämmelser i 1984 års beslut får
en suppleant eller en ersättare för ledamot arvode för varje dag han tjänstgör
i stället för ledamoten. Detsamma gäller när han efter särskild kallelse
deltar i ett sammanträde.

Som framgår av den nu lämnade redogörelsen ger den nuvarande regleringen
möjlighet att kalla — och följaktligen arvodera — en suppleant till
sammanträde med polisstyrelse även om ordinarie ledamot inte har förfall.

Vägledande för när så skall ske är föreskrifterna i 1977 års förordning; dessa
får enligt utskottets mening självfallet ställas i relation både till vikten av de
ärenden som förekommer i polisstyrelsen och till betydelsen av en bred
kommunal förankring i dessa sammanhang. Det sagda innebär att det inför
polisstyrelsens sammanträden noga bör beaktas värdet av att också suppleanter
är närvarande. Mot denna bakgrund anser utskottet att motionsönskemålet
i allt väsentligt kan tillgodoses inom ramen för gällande ordning.
Frågan om det vid sidan av en generell ordning krävs en särskild
reglering för polisverksamheten får övervägas i regeringskansliet i anslutning
till pågående översynsarbete. Med dessa uttalanden avstyrker utskottet
bifall till motion Ju209 och motion Ju210 i denna del.

Medborgarvittnen

I motion Ju211 efterlyses initiativ för att utveckla verksamheten med medborgarvittnen.

1 samband med att riksdagen år 1981 beslutade riktlinjer för 1985 års
förut nämnda polisreform skedde en lagreglering av systemet med medborgarvittnen.
Enligt den sålunda antagna lagen (1981:324) om medborgarvittnen
får en kommun i syfte att tillgodose allmänhetens intresse av insyn i
polisverksamheten utse trovärdiga personer att som medborgarvittnen följa
polisens arbete i polisdistriktet. Som exempel på uppgifter för medborgarvittnen
kan nämnas närvaro vid polisförhör och när frihetsberövade personer
förs in på polisstationerna.

Lagen ger kommunerna en rätt men inte en skyldighet att utse medborgarvittnen.
En ordning med medborgarvittnen finns i Göteborg sedan 30
år. I andra städer, bl. a. i Stockholm, har en ordning med medborgarvittnen
tillämpats i varierande utsträckning. Ett tidigare utgående särskilt statsbi -

3 Riksdagen 1987/88. 7 sami. Nr 30

drag för medborgarvittnen har slopats fr. o. m. budgetåret 1986/87 (prop.
1985/86:100 bilaga 15 s. 61, BoU 19 s. 7).

Vid ställningstagande till motionsönskemålet vill utskottet — såsom också
skett vid tidigare tillfällen - framhålla att medborgarvittnen kan medverka
till att trygga rättssäkerheten och stärka förtroendet för polisverksamheten
samt - inte minst - vara en garanti mot obefogade anmälningar mot
befattningshavare inom poliskåren (se JuU 1984/85:18 s. 5). Utskottet vidhåller
en positiv grundsyn till frågan om ett vidgat bruk av systemet med
medborgarvittnen men konstaterar samtidigt att det ankommer på de enskilda
kommunerna att fatta beslut i saken. Med dessa uttalanden avstyrker
utskottet bifall till motion Ju211.

Möjligheterna att upptäcka rattfyllerister

I motion Ju221 föreslår motionären att det bör göras en undersökning om
var rattfyllerister vanligen grips, eftersom det tar alltför lång tid att genomföra
blodprovningstagningar. Motionären föreslår också att en enskild polisman
själv skall få rätt att besluta om blodundersökning.

Utskottet behandlade vid förra riksmötet en motion med samma önskemål
som uttrycks i den nu aktuella (JuU 1986/87:24 s. 12, rskr. 200).
Utskottet påpekade då att det, för att minska tidsutdräkterna vid blodprovs
tagning, år 1974 infördes möjlighet för legitimerade sjuksköterskor att —
förutom läkare - ta blodprov. Utskottet hänvisade också till att det pågick
strävanden från statsmakternas sida för att finna ett system enligt vilket
blodproven i väsentlig utsträckning skulle kunna ersättas med alkoholutandningsprov
vilket skulle minska de problem motionären påtalat. Utskottet
ansåg att resurserna borde koncentreras på detta utvecklingsarbete
och kunde inte förespråka en undersökning av den innebörd och omfattning
som motionären önskade.

Motionärens önskemål om att en enskild polisman skall få rätt att besluta
om blodundersökning fick enligt utskottet i tillräcklig grad anses tillgodosett
genom reglerna i 28 kap. 13 § RB. Där stadgas att bl. a. beslut om kroppsbesiktning,
som innefattar möjlighet till blodprovstagning, får beslutas av
polisman om fara är i dröjsmål. Utskottet avstyrkte bifall till motionen.

Det ovannämnda arbetet med att finna ett system för analys av alkoholutandningsprov
har nu, enligt ett regeringsuppdrag från år 1986, slutförts av
rikspolisstyrelsen i samråd med statens rättskemiska laboratorium, medicinsk
expertis, brottsförebyggande rådet och statens provningsanstalt. Uppdraget
har redovisats till regeringen i form av en rapport (RPS/RAPPORT
1987:10) Alkoholutandningsprov som bevismedel vid trafiknykterhetsbrott.

Rikspolisstyrelsen har i sin rapport föreslagit att alkoholutandningsprov
bör användas som rättsligt bevismedel vid misstanke om trafiknykterhetsbrott.
Rapporten skall remissbehandlas under våren 1988.

Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning av motionärens önskemål.
Utskottet avstyrker därför bifall till motion Ju221.

JuU 1987/88:30

Husrannsakan m.m.

JuU 1987/88:30

I motion Ju707 begärs en noggrannare reglering än den nuvarande av
förfarandet vid ingripanden av tvångskaraktär som husrannsakan och beslag.
Motionären anser bl. a. att ett skriftligt beslut om åtgärden borde
överlämnas till den som drabbas innan åtgärden verkställs. Vidare bör det
åligga den som verkställer åtgärden att legitimera sig och att upplysa den
drabbade om hans rättigheter. Slutligen bör enligt motionären ett protokoll
över förrättningen och kvitto på beslagtagna föremål överlämnas innan
denna avslutas.

Beträffande beslag och husrannsakan gäller enligt rättegångsbalken (RB)
i huvudsak följande.

Beslag får enligt 27 kap. RB avse föremål som kan antas ha betydelse för
utredning om brott eller ha avhänts någon genom brott eller vara förverkat
på grund av brott. Beslag kan också ske av föremål som på grund av sin
särskilda beskaffenhet kan befaras komma till brottslig användning. Med
föremål jämställs skriftliga handlingar, som dock åtnjuter visst särskilt
skydd. Beslag får företas även om enbart böter är stadgade för brottet.
Beslag får ske såväl hos den som är misstänkt som hos vem som helst annan.
Vissa särskilda inskränkningar gäller dock för brev m.m. som är i post- eller
televerkets vård.

Husrannsakan får enligt 28 kap. RB företas vid utredning om brott, på
vilket kan följa fängelse, i syfte att söka efter föremål som är underkastat
beslag eller för att utröna omständighet som kan ha betydelse för brottsutredningen.
För husrannsakan hos annan än den misstänkte krävs att synnerlig
anledning förekommer att föremål som är underkastat beslag skall
anträffas eller att annan utredning skall vinnas om brottet. Husrannsakan
får dock alltid företas där brottet har begåtts eller den misstänkte gripits. I
vissa lokaler får dessutom husrannsakan företas utan hänsyn till den begränsning
som följer av kravet på särskild brottsmisstanke. Slutligen får
husrannsakan också företas för att söka efter person som skall gripas,
anhållas, häktas eller inställas för förhör.

För husrannsakan eller beslag krävs i princip särskilt beslut av undersökningsledaren,
åklagaren eller rätten. I vissa fall — t. ex. om fara är i
dröjsmål — får åtgärderna dock vidtas av polisman. Om husrannsakan kan
antas bli av stor omfattning eller medföra synnerlig olägenhet för den hos
vilken åtgärden företas gäller vidare att åtgärden inte bör vidtas utan rättens
förordnande om det inte är fara i dröjsmål.

Vid husrannsakan skall såvitt möjligt ett av förrättningsmannen anmodat
trovärdigt vittne närvara. Den hos vilken husrannsakan företas får också
själv övervaka förrättningen och får även tillkalla vittne, dock utan att
undersökningen därigenom uppehålls.

Över husrannsakan skall föras protokoll, där bl. a. ändamålet med förrättningen
skall anges. Om föremål tas i beslag skall ett särskilt beslagsprotokoll
upprättas i vilket det beslagtagna föremålet skall beskrivas och ändamålet
med beslaget anges.

Om föremål tas i beslag skall åtal i princip väckas inom en månad om inte
rätten bestämmer annat. I sistnämnda fall får fristen för åtals väckande inte
göras längre än vad som är oundgängligen erforderligt.

Om ett beslag har verkställts utan beslut av undersökningsledaren eller
åklagaren skall åtgärden skyndsamt anmälas till denne för prövning av
frågan om beslaget skall bestå. Ett sådant beslut kan, liksom också ett enligt
huvudregeln fattat beslut, överprövas av rätten på begäran av den som
drabbats. — Motsvarande överprövningsregler saknas beträffande husrannsakan,
vilket har sin uppenbara förklaring i att i det fallet den verkställda
åtgärden inte kan återgå.

Den normala gången i ett ärende om husrannsakan är följande. Åklagaren
fattar ett beslut om husrannsakan som diarieförs i sedvanlig ordning.
Husrannsakan görs av polisen. I efterhand upprättas ett protokoll över vad
som förevarit vid förrättningen. I protokollet antecknas bl. a. vem som
fattat beslutet om husrannsakan, vem som verkställt det och vilket brott den
misstanke avser som ligger till grund för beslutet. Om föremål tas i beslag
antecknas dessa. På blanketten finns en förtryckt besvärshänvisning avseende
beslagen.

Statistik över husrannsakan och beslag saknas.

Här kan också nämnas att det i polislagen finns föreskrifter om särskilda
befogenheter vid husrannsakan och liknande åtgärder. I dessa anges förutsättningarna
för att polisen skall få vidta husrannsakan och liknande åtgärder
utanför området för straffprocessen.

Tvångsmedelskommittén avlämnade år 1984 betänkandet (SOU 1984:54)
Tvångsmedel-Anonymitet-Integritet. I betänkandet föreslås en lag om
tvångsmedel, tvångsmedelslagen. Bland de tvångsmedel som lagens bestämmelser
omfattar finns husrannsakan och beslag. Förslaget innebär att
vissa allmänna begränsningar i tvångsmedelsanvändningen lagfästs. Vidare
föreslås särskilda begränsningar som syftar till att vid tvångsmedelsanvändning
förstärka det tryckfrihetsrättsliga skyddet för anonymitet och
skyddet för uppgifter som omfattas av vissa tystnadsplikter. Betänkandet
har remissbehandlats, och det övervägs för närvarande inom justitiedepartementet.

Utskottet vill börja sina överväganden med att understryka att den av
motionären eftersträvade ordningen i flera avseenden redan gäller. Sålunda
åligger det polisman att på begäran legitimera sig, och denna skyldighet kan
polismannen endast i undantagsfall undandra sig (se t. ex. JO 1978/79 s. 69
ff). Vidare åligger det en polisman att i sin tjänsteutövning uppträda på ett
sätt som inger förtroende och aktning, och han skall uppträda hövligt,
hänsynsfullt och med fasthet (5 kap. 1 § polisförordningen). Häri och i den
allmänna informationsskyldighet som kommer till uttryck i 2 § fjärde punkten
polislagen ligger alldeles självklart en långtgående skyldighet att upplysa
om gällande regler, och det får enligt utskottets mening inte ifrågakomma
att t. ex. en husrannsakan företas utan att polisen först förklarar sitt ärende
och upplyser den som åtgärden avser om hans rättigheter.

I fråga om motionärens förslag att ett beslut om åtgärden alltid skall
medföras till förrättningen vill utskottet först notera att en sådan ordning
skulle kunna leda till oacceptabla dröjsmål i fall där ett skyndsamt ingripande
är av nöden. Utskottet vill härefter också erinra om sina uttalanden
i betänkandet JuU 1984/85:30. Där ansåg utskottet (s. 12) bl. a. att
det inte är rimligt att ställa upp samma krav beträffande beslutsfattande i

JuU 1987/88:30

fråga om varje husrannsakan. Så har, som utskottet då framhöll, heller inte JuU 1987/88:30

skett i nuvarande lagstiftning, utan den innebär att beslut om husrannsakan

kan fattas av olika myndigheter och olika befattningshavare beroende på

åtgärdens karaktär i varje enskilt fall. Utskottet ansåg då att det inte hade

kommit fram något som visade att avvägningen mellan i vilka fall olika

myndigheter eller befattningshavare skulle fatta beslut om husrannsakan

var förenad med några påtagliga nackdelar. Utskottet har alltjämt denna

uppfattning.

Vad slutligen gäller frågan om överlämnande av ett protokoll över förrättningen
vill utskottet erinra om att en skyldighet att på begäran överlämna
bevis om beslag eller husrannsakan redan föreligger. Ett sådant bevis
skall även innehålla uppgift om vilket brott misstanken avser (27 kap. 13 §
resp. 28 kap. 9 § RB).

Av stor betydelse i detta sammanhang är också att den som drabbats av
beslag eller husrannsakan och som inte var närvarande vid förrättningen
skall underrättas om åtgärden, vid beslag i princip utan dröjsmål och vid
husrannsakan så snart det kan ske utan men för utredningen (27 kap. 11 §

RB resp. 28 kap. 7 § RB). Härigenom möjliggörs t. ex. en snabb rättslig
prövning av ett beslag; något som givetvis förutsätter kännedom om åtgärden.

Rent allmänt sett har utskottet stor förståelse för de tankar om skydd för
den enskildes integritet som kommer till uttryck i motionen. Enligt utskottets
uppfattning får emellertid den gällande regleringen anses huvudsakligen
tillgodose motionens syfte. Härtill kommer att de lagstiftningsåtgärder
som kan föranledas av tvångsmedelskommitténs betänkande bör
avvaktas innan det är aktuellt för riksdagen att ta något initiativ i saken.

Utskottet avstyrker sålunda bifall till motion Ju707.

Barnolycksfall

1 motion Ju713 begärs att åtgärder vidtas i syfte att förbättra rättsskyddet
vid barnolycksfall.

Motionärerna hänvisar till en undersökning gjord av barnmiljörådet angående
den rättsliga behandlingen och bedömningen i domslut rörande
barnolycksfall.

Barnmiljörådet är en central förvaltningsmyndighet med uppgift att
handlägga frågor rörande barns miljö och barns säkerhet. Instruktion för
barnmiljörådet finns i en särskild förordning (1980:572).

Enligt motionen framgår det av barnmiljörådets undersökning bl. a. följande.
Bestämmelser om skyddsanordningar i olika författningar har ofta
åsidosatts utan att en rättslig prövning blivit följden. Polis och åklagare har
varit osäkra om hur svåra barnolycksfall skall behandlas ur rättslig synpunkt.
Man har inte ansett sig ha stöd i lagen för en förundersökning som
kan leda till åtal och rättegång. Därför har sällan vållande- och ansvarsfrågan
kommit upp till prövning i domstol.

I motionen framhålls att det är angeläget att barnen får förbättrat rättsligt
skydd och att föräldrarna till drabbade barn får stöd och hjälp att driva
olycksärenden vidare till rättslig instans. 29

Olycksfallen svarar för nära hälften av den totala barndödligheten i landet JuU 1987/88:30
och utgör den största enskilda dödsorsaken för barn över ett år. I förskoleåldern
är det främst olyckor i hemmet och på fritiden (bl. a. drunkning)
som dominerar bland dödsfallen. Bland förskolebarn dominerar inomhusskador,
bland skolbarn utomhusskador. Över hälften av de äldre
barn som förolyckas omkommer i trafiken. En tredjedel av barnskadorna
inträffar i hemmet, en tredjedel i lekmiljön utomhus i hemmets närhet och
en tredjedel utanför hemmet i daghem, skolor, på skolvägen etc. (SOU
1984:42).

I detta sammanhang kan också konstateras att den löpande redovisningen
av barnolycksfall länge endast bestått i en ej rikstäckande statistik över
antalet vårdtillfällen i sluten vård på grund av olycksfall. Socialstyrelsen fick
emellertid år 1987 i uppgift att ta initiativ till en nationell registrering av alla
olycksfall som föranlett kontakt med den offentliga hälso- och sjukvården.

Ansvar kan enligt 3 kap. 7 och 8 §§ brottsbalken komma i fråga för den
som genom oaktsamhet vållat annans död, kroppsskada eller sjukdom.

Vidare kan ansvar utkrävas, enligt 9 §, av den som av grov oaktsamhet
utsatt annan för livsfara eller fara för svår kroppsskada eller sjukdom. För
att någon skall kunna dömas till straff krävs att han kan övertygas om
oaktsamhet eller i förekommande fall grov oaktsamhet. Det kan också bli
aktuellt att tillämpa andra lagar, t. ex. trafikbrottslagen.

Här kan också nämnas att det i allmänna ordningsstadgan (1956:617)
finns bestämmelser om skyldighet bl. a. att vidta skadeförebyggande åtgärder
vid grävning, schaktning, upptagande av vakar och liknande arbeten
samt om skyldighet att vidta säkerhetsåtgärder vid brunnar (5 §). Den som
bryter mot dessa bestämmelser kan enligt 28 § allmänna ordningsstadgan
dömas till böter. Ordningsstadgan har nyligen varit föremål för en översyn
av ordningsstadgeutredningen som publicerat betänkandet (SOU 1985:124)

Ordningslag. Utredningens förslag övervägs för närvarande i justitiedepartementet.

Såsom anförs i motionen genomförde barnmiljörådet under år 1986 en
undersökning av den rättsliga behandlingen och bedömningen av barnolycksfall.
Undersökningen, som avsåg endast Storstockholmsområdet och
Uppsala län, var begränsad till barnolycksfall vid brunnar, byggarbetsplatser,
grustag och schakt samt till pyrotekniska olyckor.

Ett resultat av undersökningen blev att barnmiljörådet påbörjade en
rikstäckande kartläggning av rättstillämpningen vid barn- och ungdomsolyckor.
Avsikten med kartläggningen är att undersöka vilka typer av
barnolycksfall som inträffat, vilka säkerhetsåtgärder som erfordras för att
förebygga olyckor samt vem som bör ansvara för säkerheten. På grundval av
sålunda vunna insikter avser rådet att föreslå förebyggande åtgärder och
samtidigt beakta hur rättskipningen kan effektiviseras. En rapport beräknas
bli färdig under år 1988.

Socialutskottet behandlade ett likalydande motionsyrkande förra året
(SoU 1986/87:36) och fann då i sitt av riksdagen godkända betänkande att
barnmiljörådets analys av den rättsliga behandlingen av barnolyckor borde
avvaktas innan riksdagen hade anledning att överväga åtgärder för att
förbättra rättsskyddet vid barnolycksfall. 30

Justitieutskottet har samma inställning till frågan om åtgärder som social- J11U 1987/88:30
utskottet hade förra året, och utskottet avstyrker alltså bifall till motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande medelsberäkningen och antalet polismanstjänster
m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Ju206 i denna del (yrkandena
3 och 4), 1987/88:Ju210 (delvis) och 1987/88:Ju811 i denna del
(yrkandena 18 och 19) samt med bifall till regeringens förslag till
Lokala polisorganisationen för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag
om 5 358 416 000 kr.,

2. beträffande brottsbekämpning m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Ju206 i denna del (yrkande
5), 1987/88:Ju223, 1987/88:Ju226,1987/88:Ju804 i denna del (yrkande
1), 1987/88:Ju811 i denna del (yrkande 1) och 1987/88:Ju816,

3. beträffande kvarterspoliser m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Ju802 i denna del (yrkande
8) och 1987/88:Ju811 i denna del (yrkandena 20 och 21),

4. beträffande Stockholmspolisen

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Ju203, 1987/88:Ju210 i denna
del, 1987/88:Ju225 i denna del (yrkandena 2 och 3) och
1987/88:Ju229,

5. beträffande kommunal gatupolis

att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju208,

6. beträffande ökad kommunal insyn
att riksdagen avslår motion 1987/88:K605,

7. beträffande parkeringsvakter

att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju207,

8. beträffande kommunal hastighetsövervakning
att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju215,

9. beträffande arvode för suppleant i polisstyrelse m.m.

att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju209 och motion 1987/88:Ju210
i denna del,

10. beträffande medborgarvittnen

att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju211,

11. beträffande lönetillägg

att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju212,

12. beträffande yttre befäl

att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju224,

13. beträffande husrannsakan

att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju707,

14. beträffande barnolycksfall

att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju713 i denna del (yrkande 3),

15. beträffande rattfyllerister

att riksdagen avslår motion 1987/88:Ju221.

5. Utrustning m.m. för polisväsendet JuU 1987/88:30

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt B 5 (s. 59—61) och
hemställer

att riksdagen till Utrustning m.m. för polisväsendet för budgetåret
1988/89 anvisar ett reservationsanslag om 160 858 000 kr.

6. Underhåll och drift av motorfordon m.m.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt B 6 (s. 61-62) och
hemställer

att riksdagen till Underhåll och drift av motorfordon m.m. för
budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag om 116 486 000 kr.

7. Gemensam kontorsdrift m.m. inom kvarteret Kronoberg

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt B 7 (s. 62—63) och
hemställer

att riksdagen till Gemensam kontorsdrift m.m. inom kvarteret Kronoberg
för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag om 1 000 kr.

8. Diverse utgifter

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt B 8 (s. 63-64) och
hemställer

att riksdagen till Diverse utgifter för budgetåret 1988/89 anvisar ett
förslagsanslag om 6 000 000 kr.

Stockholm den 26 april 1988
På justitieutskottets vägnar

Karin Ahrland

Närvarande: Karin Ahrland (fp), Lars-Erik Lövdén (s). Hans Pettersson i
Helsingborg (s). Björn Körlof (m). Helge Klöver (s), Hans Göran Franck
(s), Birthe Sörestedt (s). Arne Svensson (m), Bengt-Ola Ryttar (s). Elving
Andersson (c), Göran Magnusson (s), Eva Johansson (s). Lars Sundin (fp).

Jerry Martinger (m) och Ingbritt Irhammar (c).

Reservationer

JuU 1987/88:30

1. Medelsberäkningen och antagningen av polisaspiranter
(punkt 2, mom. 2)

Karin Ahrland (fp), Elving Andersson (c), Lars Sundin (fp) och Ingbritt
Irhammar (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Utskottet
noterar” och slutar med ”och Ju811” bort ha följande lydelse:

I budgetpropositionen redovisar justitieministern att det enligt den beräkning
som gjordes inför 1985 års budgetbehandling planerades att aspirantantagningen
för budgetåret 1988/89 skulle vara 250. Justitieministern
framhåller att det med hänsyn till bl. a. att polisväsendet under förevarande
och innevarande budgetår har tillförts ett relativt stort antal nya tjänster har
varit möjligt att göra förnyade beräkningar av behovet av poliaspiranter.

Dessa beräkningar har visat att det tidigare än vad som förutsatts går att
uppnå eftersträvad balans mellan utbildade poliser och polismanstjänster.

Hon förordar därför att antalet aspiranter för kommande budgetår ökas till
360.

Utskottet anser att den av justitieministern åberopade balansen mellan
antalet utbildade poliser och antalet tjänster inte kan tas till intäkt för att
behovet av aspiranter skulle vara tillgodosett med det av justitieministern
förordade antalet. Enligt utskottets mening bör aspirantantalet motsvara
vad rikspolisstyrelsen föreslagit, dvs. 460. En sådan nivå på aspirantantagningen
ger bättre förutsättningar för att framdeles kunna tillgodose angelägna
behov av förstärkta polisresurser på olika håll i landet, i första hand
inom de tre storstadsregionerna. En sådan utveckling kan få betydelse
också för den på sina håll aktualiserade frågan om behovet av s. k. yttre
befäl för ledning av polisarbetet ute på fältet.

Utskottets här redovisade inställning skall ses mot bakgrund av att allmänhetens
berättigade krav på service och ingripande mot den ökande
brottsligheten redan har kraftigt eftersatts. Utskottet ser det således som
mycket angeläget att polisen tillförs tillräckliga - inte minst personella —
resurser för att möta de krav som ställs på grund av den oroande utvecklingen
och då särskilt i fråga om inbrottsstölder och allvarliga våldsbrott.

Utskottets ställningstagande beträffande antalet aspiranter medför att
anslaget för Rikspolisstyrelsen bör ökas med 20 milj. kr.

Vad utskottet sålunda föreslagit överensstämmer med vad som förordats i
motionerna Ju206, Ju802 och Ju811. Med förslaget tillgodoses i väsentlig
mån också yrkandena i motionerna Ju217, Ju218, Ju225 och Ju804.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande medelsberäkningen och antagning av polisaspiranter
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Ju206 i denna del
(yrkandena 1 och 2), 1987/88:Ju802 i denna del (yrkande 12) och
1987/88:Ju811 i denna del (yrkandena 16 och 17) samt med anledning
av motionerna 1987/88:Ju217 i denna del (yrkande 1), 1987/88:Ju218 i 33

denna del (yrkande 3), 1987/88:Ju225 i denna del (yrkande 1) och JuU 1987/88:30

1987/88:Ju804 i denna del (yrkande 3) ävensom regeringens förslag
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
aspirantantagningen, dels till Rikspolisstyrelsen för budgetåret
1988/89 anvisar ett förslagsanslag om 566 749 000 kr.

2. Medelsberäkningen och antagningen av polisaspiranter
(punkt 2, mom. 2)

Björn Körlof, Arne Svensson och Jerry Martinger (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Utskottet
noterar” och slutar med ”och Ju811” bort ha följande lydelse:

Utgångspunkten för utskottets bedömning beträffande antalet polisaspiranter
är att allmänhetens berättigade krav på service och ingripande mot
den ökande brottsligheten redan har kraftigt eftersatts. Utskottet ser det
därför som mycket angeläget att polisen tillförs tillräckliga — inte minst
personella - resurser för att möta de krav som ställs på grund av den
oroande utvecklingen, särskilt i fråga om inbrottsstölder och allvarliga
våldsbrott.

Dessa beräkningar har visat att det tidigare än vad som förutsatts går att
uppnå eftersträvad balans mellan utbildade poliser och polismanstjänster.

Hon förordar därför att antalet aspiranter för kommande budgetår ökas till
360.

Utskottet anser att den av justitieministern åberopade balansen mellan
antalet utbildade poliser och antalet tjänster inte innebär att behovet av
aspiranter skulle vara tillgodosett med det av justitieministern förordade
antalet. Det kan här påpekas att den omständigheten att nya tjänster
inrättas inte i sig medför att antalet polismän ökar. Enligt utskottets mening
bör aspirantantalet uppgå till 640 för att ge förutsättningar för att framdeles
kunna tillgodose angelägna behov av förstärkta polisresurser på olika håll i
landet, i första hand inom de tre storstadsregionerna. En sådan utveckling
kan få betydelse också för den på sina håll aktualiserade frågan om behovet
av s. k. yttre befäl för ledning av polisarbetet ute på fältet.

Vad som nyss sagts om behovet av förstärkningar inom storstadsregionerna
gäller inte minst det förhållandet att situationen på grund av avgångar
från polisyrket och tidigare otillräcklig aspirantantagning nu är på väg att bli
krisartad. Om inte omedelbara åtgärder vidtas, kommer i början på 1990-talet poliskåren att vara helt underdimensionerad i förhållande till de synnerligen
viktiga uppgifter som polisen har att utföra.

Vad utskottet sålunda föreslagit beträffande antalet polisaspiranter överensstämmer
med vad som förordats i motionerna Ju217, Ju218, Ju225 och 34

Ju804. Med förslaget tillgodoses också yrkandena i motionerna Ju206, JuU 1987/88:30
Ju802 och Ju811.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande medelsberäkningen och antagning av polisaspiranter
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Ju217 i denna del
(yrkande 1), 1987/88:Ju218 i denna del (yrkande 3), 1987/88:Ju225 i
denna del (yrkande 1) och 1987/88:Ju804 i denna del (yrkande 3)
samt med anledning av motionerna 1987/88:Ju206 i denna del (yrkandena
1 och 2), 1987/88:Ju802 i denna del (yrkande 12) och
1987/88:Ju811 i denna del (yrkandena 16 och 17) ävensom regeringens
förslag dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om aspirantantagningen, dels till Rikspolisstyrelsen för
budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag om 546 749 000 kr.

3. Medelsberäkningen och antalet polismanstjänster m.m.
(punkt 4, mom. 1)

Elving Andersson och Ingbritt Irhammar (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med "Med dessa”
och slutar med "dessa delar” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är emellertid vad som nu redovisats i form av
olika åtgärder för att förbättra polisens arbetsförhållanden inte tillräckligt
för att förbättra rekryteringen till och hindra avgångarna från polisyrket.

Med hänsyn till den betydelse detta har för en effektiv polisverksamhet bör
anslaget för den lokala polisorganisationen tillföras ytterligare 10 milj. kr.
att avsättas för rekryteringsbefrämjande åtgärder i enlighet med vad som
föreslås i motion Ju811.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande medelsberäkningen och antalet polismanstjänster
m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Ju206 i denna
del (yrkandena 3 och 4) och 1987/88:Ju811 i denna del (yrkandena 18
och 19) samt regeringens förslag dels som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om rekryteringsbefrämjande åtgärder
m.m., dels till Lokala polisorganisationen för budgetåret 1988/89
anvisar ett förslagsanslag om 5 368 416 000 kr.

4. Brottsbekämpning m.m. (punkt 4, mom. 2)

Björn Körlof (m), Arne Svensson (m), Elving Andersson (c), Jerry Martinger
(m) och Ingbritt Irhammar (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 17 med "Enligt
utskottets” och slutar på s. 18 med "aktuella motionsyrkandena” bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets mening är utvecklingen beträffande i första hand vålds- 35

men även narkotikabrottsligheten så oroväckande att en ytterligare koncentration
av resurser på bekämpningen av dessa typer av brott bör ske.
Vad utskottet finner särskilt allvarligt är att våldsbrotten blivit svårare och
användningen av vapen allt vanligare liksom att narkotikabrottsligheten —
och därav följande tillgreppsbrottslighet - är oroväckande hög. Tillgängliga
resurser bör användas för att tillgodose de berättigade krav som allmänheten
- inte minst äldre människor - har om aktivare polisinsatser. Särskilt
angeläget är det därvid att bekämpa den del av brottsligheten som utförs av
ungdomar. I dessa strävanden kan flera insatser göras, och i de nu aktuella
motionerna lämnas förslag på sådana insatser och åtgärder; bl. a. förordas
en långsiktig polispolitik och en antivåldskampanj. Utskottet delar den
uppfattning och de synpunkter som sålunda kommer till uttryck i motionerna.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande brottsbekämpning m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Ju206 i denna
del (yrkande 5), 1987/88:Ju223, 1987/88:Ju226, 1987/88:Ju804 i denna
del (yrkande 1), 1987/88:Ju811 i denna del (yrkande 1) och
1987/88:Ju816 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

5. Kvarterspoliser m.m. (punkt 4, mom. 3)

Karin Ahrland (fp), Björn Körlof (m). Arne Svensson (m), Elving Andersson
(c). Lars Sundin (fp), Jerry Martinger (m) och Ingbritt Irhammar
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”När frågan”
och slutar med ”och Ju811” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till den stora betydelse för bekämpandet av framför allt
våldsbrottsligheten men också med hänsyn till de viktiga uppgifter för den
allmänna ordningshållningen i stort och — inte minst — för allmän polisiär
service som kvarterspolisverksamheten innebär är det enligt utskottets mening
viktigt att särskilt framhålla betydelsen av att kraven på ökade satsningar
härvidlag blir vederbörligen uppmärksammade vid de prioriteringar
som sker regionalt och lokalt.

Vad utskottet sålunda anfört ligger i linje med vad som beträffande
kvarterspolisens betydelse kommit till uttryck i motionerna Ju802 och
Ju811. Utskottets uttalanden bör ges regeringen till känna för att beaktas i
verksamhetsplaneringen för de kommande budgetåren.

dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande kvarterspoliser m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Ju802 i denna
del (yrkande 8) och 1987/88:Ju811 i denna del (yrkandena 20 och 21)
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

JuU 1987/88:30

6. Barnolycksfall (punkt 4, mom. 14)

JuU 1987/88:30

Karin Ahrland och Lars Sundin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med ”Justitieutskottet
har” och slutar med ”till motionen” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att samhället bör markera att man ser allvarligt på fall av
vårdslöshet och underlåtenhet som leder till att barn skadas eller dödas.
Barnmiljörådets undersökning har visat att bestämmelser om skyddsanordningar
i olika författningar ofta åsidosätts utan att rättslig prövning blir
följden. Enligt utskottets mening kan det därför ifrågasättas om sanktionsmöjligheterna
enligt nuvarande lagstiftning utnyttjas till fullo. Det är angeläget
att det i utbildningen för polis och åklagare ges särskilt utrymme för
den rättsliga behandlingen av barnolycksfall. Det är också angeläget att
föräldrar till drabbade barn får stöd och hjälp att driva olycksärenden vidare
till högre instans. Vad utskottet här anfört om förbättrat rättsskydd vid
barnolycksfall bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande barnolycksfall
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Ju713 i denna del
(yrkande 3) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

Särskilt yttrande

Ordinarie tjänster m.m. (punkt 2, mom. 5)

Björn Körlof, Arne Svensson och Jerry Martinger (m) anför:

Vi ansluter oss till utskottets bedömning när det gäller frågan om ett
system för polispersonalen med legitimation som kan återkallas. Som framgår
av utskottets redovisning är spörsmålet aktualiserat i regeringskansliet,
och riksdagen kan se fram emot förslag i ämnet från regeringens sida. Det
blir därmed tillfälle för oss att senare återkomma i saken.

Innehållsförteckning

Juli 1987/88:30

Andra huvudtiteln 1

Polisväsendet 1

1. Lokalförsörjningen för polisväsendet m.m 1

Propositionen 1

Motioner 1

Utskottet 2

Anslagskonstruktion 2

Nya polishus 2

Hemställan 4

2. Rikspolisstyrelsen 4

Propositionen 4

Motioner 5

Utskottet 6

Professur i polisforskning 6

Antagning av polisaspiranter, m.m 6

Polisutbildningen 7

Anmälningar mot polismän 8

Ordinarie tjänster för polismän, m.m 9

Hemställan 11

3. Statens kriminaltekniska laboratorium 12

4. Lokala polisorganisationen 12

Propositionen 12

Motioner 12

Utskottet 15

Medelsberäkningen m.m 15

Brottsbekämpning m.m 16

Polisverksamheten i Stockholmsregionen 18

Lönetillägg och yttre befäl 22

Kommunerna och polisverksamheten 22

Inledning 22

Bakgrund 23

Kommunalisering av polisverksamheten 24

Arvode till suppleant i polisstyrelse 24

Medborgarvittnen 25

Möjligheterna att upptäcka rattfyllerister 26

Husrannsakan 27

Barnolycksfall 29

Hemställan 31

5. Utrustning m.m. för polisväsendet 32

6. Underhåll och drift av motorfordon m.m 32

7. Gemensam kontorsdrift m.m. inom kvarteret Kronoberg 32

8. Diverse utgifter 32

Reservationer 33

1. Medelsberäkningen och antagningen av polisaspiranter
(punkt 2, mom. 2) (fp, c) 33

2. Medelsberäkningen och antagningen av polisaspiranter JuU 1987/88:30

(punkt 2, mom. 2) (m) 34

3. Medelsberäkningen och antalet polismanstjänster (punkt 4,
mom. 1) (c) 35

4. Brottsbekämpning m.m. (punkt 4, mom. 2) (m, fp, c) .... 35

5. Kvarterspoliser m.m. (punkt 4, mom. 3) (m, fp, c) 36

6. Barnolycksfall (punkt 4, mom. 14) (fp) 37

Särskilt yttrande 37

Ordinarie tjänster m.m. (punkt 2, mom. 5) (m) 37