om anslag till polisväsendet m.m. (prop. 1980/81: 100, bil. 5, B, jämte motioner) (Betänkande 1980/81:JuU33 Justitieutskottet)

JuU 1980/81:33

Justitieutskottets betänkande
1980/81:33

om anslag till polisväsendet m. m. (prop. 1980/81:100, bil. 5, B,
jämte motioner)

ANDRA HUVUDTITELN

Polisväsendet

1. Rikspolisstyrelsen. Regeringen har i proposition 1980/81:100, bilaga 5
(justitiedepartementet) under punkt B 1 (s. 26-28) föreslagit riksdagen att
till Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1981/82 anvisa ett förslagsanslag av
204797000 kr.

Motion

I motion 511 av Frida Berglund m.fl. (s) hemställs att riksdagen måtte
besluta uttala sig för att titeln rikspolischef ändras till generaldirektör för
rikspolisstyrelsen.

Utskottet

Riksdagen har nyligen fattat beslut om riktlinjer för en reform i fråga om
polisens uppgifter, utbildning och organisation m. m. (prop. 1980/81:13,
JuU 24, rskr 210). Beslutet innebär bl. a. att uppgifter rörande det praktiska
genomförandet av reformen anförtros en särskild, till justitiedepartementet
knuten polisberedning med parlamentarisk förankring. I polisberedningens
uppgifter ingår att göra en organisatorisk översyn av rikspolisstyrelsen
med sikte på minskat personalbehov bl. a. till följd av förslag om
decentralisering från rikspolisstyrelsen i fråga om resursfördelning, utbildning,
uppgifter på ADB-området och när det gäller förfarandet vid tjänstetillsättningar.

I budgetpropositionen anger departementschefen att han beräknat medel
för 600 polisaspiranter vid polishögskolan samt att en polischefskurs med
20 aspiranter bör anordnas under budgetåret 1981/82.

Regeringens förslag till medelsanvisning under förevarande anslag har
beräknats med utgångspunkt i rikspolisstyrelsens besparingsaltemativ. Utskottet
har inget att erinra mot förslaget.

I motion 511 aktualiseras frågan om rikspolischefens benämning. En
utgångspunkt för motionärerna är att det vid polisväsendets förstatligande
ansågs att rikspolisstyrelsen inte skulle få operativ makt annat än i mycket
begränsad omfattning. I motionen hävdas vidare att allmänheten i mycket
stor utsträckning tror att rikspolisstyrelsen är en polismyndighet med all
den makt som tillkommer en sådan samt att denna uppfattning förstärks av
1 Riksdagen 1980/81. 7 sami. Nr 33

JuU 1980/81:33

att chefen för rikspolisstyrelsen fått titeln rikspolischef i stället för generaldirektör,
vilket hade varit mest konsekvent med hänsyn till övriga statliga
verk. Motionärerna efterlyser sålunda en förändring av benämningen rikspolischef
till generaldirektör för rikspolisstyrelsen. Därigenom skulle det
enligt motionärerna bli lättare för både allmänhet och massmedia att placera
rikspolisstyrelsen och dess chef rätt i den samhälleliga makt- och
myndighetsskalan.

Rikspolisstyrelsen inrättades som en ny central myndighet i samband
med att polisväsendet förstatligades år 1965. Den organiserades på samma
sätt som andra centrala ämbetsverk och ställdes direkt under regeringen.
Dess uppgifter skulle i huvudsak vara inspekterande, rådgivande och samordnande.
Rikspolisstyrelsen tillädes också operativa funktioner i fråga om
säkerhetspolisens arbete, trafikövervakning som avser två eller flera län,
polisarbete i samband med statsbesök och liknande händelser samt efterspaning
för brott där riksomfattande spaning behövs (prop. 1962:148 s.
118f, SU 183 s. 8; prop. 1964: 100 s. 148f, SU 114 s. 11). Sedermera har
styrelsen även fått i uppdrag att leda sjöpolis- och flygverksamhet.

Benämningen av det centrala organet för polisväsendet och av organets
chef aktualiserades under förberedelsearbetet på den reform av polisväsendet
som skedde i samband med förstatligandet.

I proposition 1962:148 föreslog chefen för inrikesdepartementet att det
centrala organet med hänsyn till arbetsuppgifternas omfattning och karaktär
skulle benämnas rikspolisstyrelsen. Mångfalden av ansvarsfulla uppgifter
som skulle komma att vila på rikspolisstyrelsen motiverade enligt
hans mening att organets chef skulle få generaldirektörs ställning; han
borde benämnas rikspolischef. Under riksdagsbehandlingen av propositionen
uttalade vederbörande utskott att tjänstetiteln för verkschefen borde
bestämmas i samband med ställningstagandet till förslag från en särskilt
tillkallad polisberedning rörande i vilka fall man från rikspolisstyrelsens
sida skulle utöva direkt operativ ledning av polisarbetet (SU 1962:183).

Den nämnda polisberedningens överväganden i fråga om verkschefens
tjänstetitel återges i proposition 1964:100 s. 131. Polisberedningen uttalade
följande.

Frågan om verkschefens särskilda tjänstetitel har riksdagen förklarat sig
vilja taga ställning till i samband med att organisationsförslaget angående
rikspolisstyrelsen framläggs. Beredningen förordar benämningen rikspolischef.
I verkschefens åliggande ligger dels att ansvara för fullgörande av
rikspolisstyrelsens uppgifter, dels ock att i viss utsträckning leda polisverksamhet.
Denna sistnämnda funktion är i huvudsak av samma art som
den av de lokala och regionala polischeferna utövade operativa verksamheten
och innebär således inte därutöver några särskilda befogenheter.
Benämningen polischef i tjänstetiteln rikspolischef torde alltså enligt beredningens
mening vara adekvat för vissa av de befogenheter ämbetet
innehåller. Titeln rikspolischef framstår dessutom som särskilt motiverad
då motsvarande befattning på åklagarsidan innehaves av en riksåklagare.

JuU 1980/81:33

Titeln rikspolischef finns också sedan länge införd bl. a. i Danmark och
Finland, som redan har ett statligt polisväsende.

I proposition 1964:100 anslöt sig chefen för inrikesdepartementet i princip
till polisberedningens förslag i fråga om verksledning och byråindelning
för rikspolisstyrelsen, och han uttalade att rikspolisstyrelsen sålunda
borde bestå av rikspolischefen som ordförande, överdirektören samt minst
fem av Kungl. Majit utsedda lekmannarepresentanter (s. 153).

Förslagen lämnades under riksdagsbehandlingen av propositionen utan
erinran (SU 1964:114, rskr 259) samtidigt som rikspolisstyrelsens uppgifter
och funktioner lades fast sådana de beskrivits i det föregående.

I samband med det tidigare i år fattade beslutet om en reformering av
polisväsendet framhölls att rikspolisstyrelsen också i fortsättningen kommer
att ha en mycket betydelsefull roll för landets polisväsende (prop.
1980/81:13 s. 114, JuU 24 s. 15). Den översyn av rikspolisstyrelsen som
polisberedningen skall göra kan enligt utskottets mening inte annat än rent
marginellt komma att ha inverkan på arten av de arbetsuppgifter vilka
enligt redogörelsen i det föregående varit avgörande för statsmakternas
tidigare ställningstagande till frågan om rikspolischefens benämning.

Utskottet ställer sig bakom de överväganden i saken som gjordes i
samband med rikspolisstyrelsens inrättande, och utskottet finner inte anledning
att i detta sammanhang förorda att riksdagen uttalar sig för en
ändring av rikspolischefens benämning såsom föreslås av motionärerna.
Utskottet avstyrker därför bifall till motion 511.

Utskottet hemställer

1. beträffande medelsberäkningen

att riksdagen till Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1981/82 anvisar
ett förslagsanslag av 204797000 kr.,

2. beträffande benämningen rikspolischef
att riksdagen avslår motion 1980/81:511.

2. Särskild polisverksamhet för hindrande och uppdagande av brott mot
rikets säkerhet m. m. Regeringen har under punkt B 2 (s. 28) föreslagit
riksdagen att till Särskild polisverksamhet för hindrande och uppdagande
av brott mot rikets säkerhet m. m. för budgetåret 1981/82 anvisa ett förslagsanslag
av 108500000 kr.

Motioner

I motion 1980/81:514 av Maj Britt Theorin m.fl. (s) yrkas

1. att riksdagen uttalar att säkerhetspolisens informationsutbyte med
motsvarande utländska organisationer underordnas en parlamentarisk
kontroll,

2. att riksdagen uttalar att de uppgifter som anses behöva utlämnas först
skall ha godkänts av parlamentarikerna i rikspolisstyrelsen.

tl Riksdagen 1980/81. 7 sami. Nr33

JuU 1980/81:33

I motion 1980/81:891 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att en parlamentarisk
utredning, med alla fem riksdagspartierna företrädda, skall tillsättas, med
uppdrag att granska säkerhetspolisens verksamhet och i samband därmed
se över och omarbeta terroristparagraferna i utlänningslagen,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer att den del av säkerhetspolisens
organisation som innebär registrering och rapportering av politisk
verksamhet snarast upplöses,

3. att riksdagen beslutar att anslaget till Särskild polisverksamhet i
prop. 1980/81:100, bil. 5, punkt B 2, reduceras i enlighet härmed.

Remissyttrande

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från rikspolisstyrelsen.
Yttrandet fogas vid detta betänkande som bilaga.

I yttrandet redovisar rikspolisstyrelsen en nyligen genomförd översyn
av säkerhetspolisens verksamhet och organisation och en pågående översyn
av personalkontrollbestämmelserna. Vidare behandlas säkerhetsavdelningens
informationsutbyte med utlandet. Rikspolisstyrelsen tar också
upp de s. k. affärer berörande säkerhetspolisen som från tid till annan
presenterats i massmedia samt tillbakavisar felaktiga och missvisande
uppgifter som förts fram i sådana sammanhang.

Sammanfattningsvis avstyrker rikspolisstyrelsen bifall till motionerna.

Utskottet

Regeringens anslagsframställning innebär en ökning av anslaget till den
särskilda polisverksamheten från 98,3 milj. kr. för innevarande budgetår
till 108,5 milj. kr. för budgetåret 1981/82. Ökningen beror till största delen
på automatiska kostnadsökningar.

I motion 891 föreslås att riksdagen hos regeringen skall hemställa att den
del av säkerhetspolisens organisation som innebär registrering och rapportering
av politisk verksamhet snarast upplöses samt att anslaget reduceras
med hänsyn härtill (yrkandena 2 och 3).

1 samband med prövningen av anslagen till den särskilda polisverksamheten
har utskottet även åren 1971 — 1977, 1979 och 1980 behandlat motioner
med likartade yrkanden som de nu framförda. Ett yrkande om upplösning
av nu angiven del av säkerhetspolisens organisation och reducering av
anslaget i enlighet därmed förordades också vid sidan av den ordinarie
budgetbehandlingen under hösten 1979 (se JuU 1979/80:3 och 1979/80:31).
Vid vaije tillfälle har motionsyrkandena under stor politisk enighet avstyrkts
av utskottet och avslagits av riksdagen. Utskottet vill särskilt
hänvisa till sitt betänkande JuU 1979/80:3, där utskottet lämnade en ingående
redovisning angående bl. a. den polisiära säkerhetstjänstens organisation
och verksamhet.

Enligt utskottets mening har sedan de här aktuella motionsspörsmålen

JuU 1980/81:33

senast prövades inte inträffat någon omständighet som föranleder utskottet
att göra annan bedömning av dem än tidigare. Utskottet avstyrker därför
bifall till motion 891 i här behandlade delar.

Utskottet har inte någon erinran mot regeringens medelsberäkning.

I motion 891 begärs vidare en parlamentarisk utredning, med alla fem
riksdagspartierna företrädda, för att granska säkerhetspolisens verksamhet
och i samband därmed se över och omarbeta de s. k. terroristbestämmelserna
i utlänningslagen (yrkande 1).

I motionsmotiveringen hävdas att säkerhetspolisens arbete alltid varit
fyllt av skandaler och bedrivits på gränsen till olaglighet. Motionärerna
återger s.k. avslöjanden i pressen av en tidigare befattningshavare vid
säkerhetsavdelningen samt uttalanden i den allmänna debatten rörande
handläggningen av en fråga om avlägsnande av palestinier i Uppsala. I
detta sammanhang riktas från rättssäkerhetssynpunkt uppmärksamheten
på bestämmelsen i utlänningslagen om förhandling i sådana fall.

Också yrkanden om översyn av säkerhetspolisens verksamhet har under
senare år prövats av utskottet. Utskottet får härvidlag hänvisa till den
utförliga behandlingen i betänkandet JuU 1979/80:3 och till sitt ställningstagande
till översynsyrkanden förra våren i betänkandet JuU 1979/80:31.
Utskottet avstyrkte bifall till yrkandena, och riksdagen följde utskottet.

Som framgår av rikspolisstyrelsens remissyttrande över de nu föreliggande
motionerna har de av utskottet i de nyss nämnda betänkandena
redovisade reformerna rörande säkerhetstjänstens organisation numera
genomförts. Det sagda gäller också förändringarna i fråga om styrelsens
sammanträden i plenum och lekmannaledamöternas möjligheter i övrigt till
ökad insyn i verksamheten. Förslag till ändringar i 1973 års föreskrifter om
principerna för registrering m.m. övervägs inom regeringens kansli. Den
interna utbildningen revideras och anpassas f. n. till högskolesystemet med
den inriktning som fastställdes i den genomförda översynen. Efter en i
dagarna avslutad översyn i fråga om personalkontrollen föreligger inom
rikspolisstyrelsen förslag om att åstadkomma en minskning av antalet
skyddsklassplacerade tjänster. Förslaget innebär vidare att personalkontrollen
i fråga om de från säkerhetssynpunkt mest kvalificerade tjänsterna
fördjupas i enlighet med intentionerna hos den parlamentariska nämnden i
Wennerströmaffaren (se SOU 1968:4) och den särskilda juristkommissionen
i fallet Bergling (se Ds Ju 1980:2).

I sammanhanget påpekar rikspolisstyrelsen beträffande de s.k. affärer
som i olika omgångar presenterats i massmedia och där personalkontrollen
angripits att de granskningar som gjorts i efterhand i inget fall gett anledning
till anmärkning mot rikspolisstyrelsens sätt att handlägga dessa ärenden.
Detta hindrar dock inte - framhåller styrelsen - att styrelsen ständigt
är uppmärksam på förhållanden som berör personalkontrollen och dess
tillämpning.

JuU 1980/81:33

Av betydelse för säkerhetspolisens framtida verksamhet är det samarbete
mellan rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning och länspolischeferna
som förordades i samband med den nyligen beslutade polisreformen (prop.
1980/81:13 s. 97, JuU 24).

När utskottet förra året avstyrkte bifall till då föreliggande översynsyrkanden
skedde det mot bakgrund av genomförda och förestående reformer
av den polisiära säkerhetstjänstens verksamhet. Särskilt nämndes att juristkommissionen
i fallet Bergling hade föreslagit att omorganisationen
inom några år borde bli föremål för en förutsättningslös utvärdering.

Utskottet saknar anledning att nu göra annan bedömning än förra året.
Utskottet avstyrker därför bifall till yrkandet i motion 891 om en utredning
för att granska säkerhetspolisens verksamhet.

Vad gäller det i samma yrkande framförda önskemålet om en översyn av
terroristbestämmelserna i utlänningslagen vill utskottet anföra följande.

Med utgångspunkt i ett fall om avlägsnande av palestinier i Uppsala
kritiseras från rättssäkerhetssynpunkt en bestämmelse i utlänningslagen
(1980: 376) om förhandling i sådana fall.

Bestämmelsen i fråga, 47 § utlänningslagen, reglerar förfarandet vid
utvisning av en presumtiv terrorist. Beslut om sådan utvisning meddelas
av regeringen. I sådana ärenden skall enligt lagrummet förhandling hållas.

En motsvarande bestämmelse fanns i 1954 års utlänningslag. Den överfördes
till den nya utlänningslagen med den ändring att ordet ”förhör” i
den gamla lagen byttes ut mot begreppet ”förhandling”. I lagstiftningsärendet
uttalades att utbytet skett för att understryka att förhör i ett ärende
är avsett att tillvarata både utlänningens och myndighetens intresse (prop.
1979/80:96, AU 27, rskr 378).

Handläggningen av den utvisningsfråga som berörs i motionen har under
våren berörts av statsrådet Karin Andersson vid interpellations- och
frågesvar i kammaren. Därvid har bl. a. tagits upp frågan om översyn av
den aktuella lagstiftningen (se riksdagens protokoll för den 20 januari, den
5 februari och den 15 februari 1981). Statsrådet Karin Andersson har
därvid inte funnit skäl att med anledning av det inträffade föranstalta om
lagstiftningsöversyn.

Utskottet vill i anslutning till motionsyrkandet i den här delen peka på
att det kan bli anledning för riksdagen att återkomma i ämnet i samband
med att förslag föreläggs riksdagen på grundval av utlänningslagkommitténs
(A 1975:04) slutbetänkande, som väntas bli framlagt senare under
våren. Utskottet avstyrker bifall till motion 891 också i nu berörd del.

I motion 514 behandlas säkerhetspolisens informationsutbyte med motsvarande
utländska organisationer. Det anförs att informationsutbytet till
betydande del rör politiska flyktingar i Sverige och sker inte bara direkt
med flyktingens hemland utan via motsvarande organ i andra länder,
varifrån upplysningar kan vidarebefordras till flyktingens hemland. Som

JuU 1980/81:33

exempel nämner motionärerna att ”säpo till fascistjuntan i Grekland lämnade
information via utländsk säkerhetstjänst om motståndsmän i Sverige”.
Motionärerna anser att sådant informationsutbyte utgör risker för de
berörda flyktingarna och deras anhöriga och på sikt kan komma att utgöra
en belastning för den svenska utrikespolitikens trovärdighet. Motionen
mynnar ut i önskemål om att informationsutbytet med utländska organisationer
skall underordnas en parlamentarisk kontroll och att utlämnande av
uppgifter i förhand måste godkännas av parlamentarikerna i rikspolisstyrelsen.

Uppgifterna i motionen tillbakavisas av rikspolisstyrelsen i dess yttrande
till utskottet på följande sätt.

Påståendet att säkerhetsavdelningens informationsutbyte till betydande
del rör politiska flyktingar i Sverige är felaktigt. 1 motsats till vad som sägs
utgör antalet ärenden av den påstådda arten en försvinnande liten del i den
utländska korrespondensen. Dessutom är inflödet av ärenden totalt sett
betydligt större än utflödet.

Det ligger i sakens natur att informationsutbyte inte sker med en politisk
flyktings hemland. Ej heller utlämnas uppgifter från svensk sida om politiska
flyktingar till andra länders säkerhetstjänster. Relationerna mellan
säkerhetstjänsterna är bilaterala. Regeln är att informationsutbyte, eller
utlämnande, inte får ske till ett land via ett annat land. Brott mot den s. k.
tredjelandsprincipen medför att informationsutbytet genast upphör.

Säkerhetsavdelningen har inte någonsin utlämnat material till grekisk
myndighet såsom påståtts i flera sammanhang. Det är för avdelningen känt
att en person med grekisk anknytning varit föremål för tullvisitation vid
utresa från Sverige 1971, sedan tips influtit till avdelningen att olaga
vapenutförsel kunde misstänkas. Vid tullkontrollen påträffades inget som
kunde tyda på olaga utförsel. Senare har avdelningen erhållit kännedom
om att samma person i Grekland lagförts för olaga vapeninförsel. I detta
sammanhang kan konstateras, att felaktiga och missvisande uppgifter från
förre kriminalkommissarien vid säkerhetsavdelningen, Melker Berntler,
beklagligtvis blivit till fakta i riksdagen och inför allmänheten.

Säkerhetsavdelningens utlämnande av uppgifter till utländska säkerhetstjänster
är föremål för tillsyn av rikspolisstyrelsens parlamentariska ledamöter,
justitiekanslern och riksdagens ombudsmän. Den s.k. Berglingkommissionen
hade för sitt uppdrag erforderlig insyn i verksamheten beträffande
utländska kontakter.

Samtliga ärenden som inkommer till säkerhetsavdelningen diarieförs.
För den utländska korrespondensen finns ett särskilt diarium.

Enligt internationella konventioner, till vilka Sverige anslutit sig, stadgas
förebyggande samarbete i frågor som t. ex. rör terrorism, tagande av
gisslan m. m., särskilt genom att de fördragsslutande staterna skall vidtaga
åtgärder för att förhindra sådan brottslighet samt genom att utbyta upplysningar
i brottsförebyggande syfte (se t. ex. SÖ 1980:26).1

Om, som motionärerna föreslår, den parlamentariska instansen först
skall godkänna varje utlämnande av uppgifter till utländsk säkerhetstjänst
kan detta få ödesdigra följder. Ett terroristdåd skulle sålunda kunna ut 1

Jfr prop. 1980/81:56, JuU 16, rskr 64.
t2 Riksdagen 1980/81. 7 sami. Nr 33

JuU 1980/81:33

föras i annat land utan att dessförinnan ha kunnat förhindras om utlämnande
av uppgift som inkommit till säkerhetsavdelningen skulle anstå till
dess styrelsen sammanträder i plenum. Ett sådant förfarande kommer att
allvarligt skada förtroendet för svenska statsorgan och myndigheter. Likaså
skulle ett godkännandeförfarande med inbyggt dröjsmålsrekvisit komma
att innebära ett brott mot internationella konventioner.

I anslutning till motionsönskemålet vill utskottet peka på de möjligheter
till insyn i och påverkan på säkerhetspolisens arbete som de parlamentariska
ledamöternas medverkan i rikspolisstyrelsen innebär. Mot denna bakgrund
och då - såsom framgår av det föregående - en utvärdering av
säkerhetstjänstens omorganisation kan förutses, saknas skäl till något initiativ
från riksdagens sida med anledning av motionen. Utskottet avstyrker
bifall till motion 514.

Utskottet hemställer

1. beträffande inriktningen av säkerhetspolisens verksamhet m. m.
att riksdagen avslår motion 1980/81:891 i denna del (yrkande 2),

2. beträffande medelsberäkningen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1980/81:891 i denna del (yrkande 3) till Särskild polisverksamhet
för hindrande och uppdagande av brott mot rikets
säkerhet m.m. för budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag
av 108500000 kr.,

3. beträffande översyn av säkerhetspolisens verksamhet m. m.

att riksdagen avslår motion 1980/81: 891 i denna del (yrkande 1),

4. beträffande samarbete med utländsk säkerhetstjänst
att riksdagen avslår motion 1980/81:514.

3. Statens kriminaltekniska laboratorium. Regeringen har under punkt B 3
(s. 28-30) föreslagit riksdagen att till Statens kriminaltekniska laboratorium
för budgetåret 1981/82 anvisa ett förslagsanslag av 14237000 kr.

Utskottet

Regeringens förslag under denna punkt innebär en ökning av anslaget
med 1690000 kr. i förhållande till anslaget för innevarande budgetår.
Uppräkningen hänför sig framför allt till ökade lönekostnader.

Under senare år har gjorts kraftiga ansträngningar att komma till rätta
med narkotikabrottsligheten. Detta har också lett till att antalet rapporterade
narkotikabrott har ökat markant. Såsom departementschefen anför har
denna ökning påverkat laboratoriets arbetssituation. Departementschefen
upplyser härvidlag att laboratoriet i dagens läge har svårt att handlägga
narkotikaärendena med önskvärd snabbhet.

Med hänsyn till den beskrivna situationen har medel för laboratoriet för
nästa budgetår beräknats med utgångspunkt i begränsad tillämpning av

JuU 1980/81:33

huvudförslaget om besparing. Rikspolisstyrelsens begäran om bl. a. inrättande
av två nya tjänster som kemist vid den kemiska resp. biologiska
sektionen vid laboratoriet tillgodoses likväl inte.

Enligt utskottets mening är det - såsom utskottet föregående år uttalade
(JuU 1979/80:24) — angeläget att effekterna av de ökade satsningarna mot
narkotikabrottsligheten inte motverkas av bristande personella resurser
hos statens kriminaltekniska laboratorium. På grund av det ansträngda
statsfmansiella läget och med hänsyn till angelägenheten av de övriga
anslagsbehov som skall tillgodoses inom ramen för anslaget till polisväsendet
anser utskottet emellertid att regeringens medelsberäkning under denna
punkt får godtas. Utskottet förutsätter att utvecklingen under budgetåret
av ärendetillströmningen till laboratoriet noga följs och att laboratoriet,
om så är nödvändigt, i särskild ordning kan tillföras extra resurser. I
sammanhanget vill utskottet peka på den ökning av antalet ärenden som
kan bli följden av den av riksdagen nyligen beslutade lagändringen, varigenom
införts en generell möjlighet till urinprovskontroll av intagna på kriminalvårdsanstalter
för bedömning av huruvida narkotikapåverkan föreligger.

Utskottet hemställer

att riksdagen till Statens kriminaltekniska laboratorium för budgetåret
1981/82 anvisar ett förslagsanslag av 14237000 kr.

4. Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader. Regeringen har under
punkt B 4 (s. 30-37) föreslagit riksdagen att till Lokala polisorganisationen:
Förvaltningskostnader för budgetåret 1981/82 anvisa ett förslagsanslag
av 3 305 631000 kr.

Motioner

I motion 1980/81:683 av Sixten Pettersson (m) och Allan Åkerlind (m)
hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till lag beträffande
polismans rätt att beslagta gripen persons kniv i 48 timmar efter frisläppandet
av den aktuella personen.

I motion 1980/81: 885 av Ulla Johansson m. fl. (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
placeringen av en ekonomisk rotel i Växjö polisdistrikt.

I motion 1980/81:888 av Lisa Mattson m.fl. (s) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att polisberedningen får i uppdrag att se över handläggningsordningen
av anmälningar mot polispersonal.

I motion 1980/81:1181 av Göte Jonsson (m) föreslås att riksdagen hos
regeringen begär utredning om förverkande av motorfordon i enlighet med
vad som anförts i motionen.

I motion 1980/81:1182 av Wiggo Komstedt (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär en utredning av möjligheterna att låta polismyndighet

Juli 1980/81:33

i särskilt viktiga och brådskande fall självständigt besluta om telefonavlyssning.

I motion 1980/81:1568 av Torsten Bengtson (c) hemställs att riksdagen
utöver vad som beviljats tidigare beviljar 10 milj. kr. till narkotikabekämpandet.

I motion 1980/81:1573 av Lisa Mattson m.fl. (s) hemställs, såvitt nu är i
fråga, att riksdagen till Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1981/82 anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med
3500000 kr. förhöjt förslagsanslag av 3309 131000 kr. (yrkande 1).

I motion 1980/81:1576 av Ivan Svanström m.fl. (c) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna de åtgärder som i motionen
framförts för att förstärka kvarterspolis- och områdespolisverksamheten.

Utskottet

Budgetfrågor, kvarterspoliser m. m.

Regeringens förslag under denna punkt innebär en ökning av anslaget
från 3 107 373 000 kr. för innevarande budgetår till 3 305 631 000 kr.

Departementschefen uppger i propositionen att han avser att föreslå
regeringen att göra vissa omfördelningar av resurserna inom polisväsendet.
Dessa omfördelningar innebär bl. a. att ytterligare 16 kriminalpolismän
sätts in för bekämpningen av den organiserade och den ekonomiska
brottsligheten och att ytterligare fyra rotlar inrättas för denna verksamhet.
Vidare innebär de att ytterligare 20 kriminalpolismän avdelas för bekämpningen
av narkotikabrottsligheten samt att några tjänster omfördelas för
utredning i utlänningsärenden och att ytterligare två s. k. utlänningsrotlar
inrättas.

Utskottet finner det angeläget att ökade satsningar kommer till stånd
inom de områden som departementschefen anger. I sammanhanget vill
utskottet dock framhålla att riksdagens möjligheter att ta ställning till
prioriteringsfrågor av detta slag är beroende på om det i budgetpropositionen
också anges vilka effekter tilltänkta omfördelningar av resurserna
har på de områden som sålunda ges lägre prioritet.

I två motioner begärs att anslaget under förevarande punkt höjs. I den
ena - 1568 - hemställs att ytterligare 10 milj. kr. anslås för narkotikabekämpandet.
Yrkandet i den andra - 1573 - innebär att ytterligare 3 500000
kr. anslås för att inrätta 30 nya tjänster för kvarterspoliser i storstadsregionerna
(jfr motion 1252). Kvarterspolisverksamheten berörs också i motion
1576.

När det gäller önskemålet i motion 1568 om ökat anslag för narkotikabekämpning
vill utskottet - i linje med vad som anförs i motionen - uttrycka
sin oro inför den utbredning av narkotikamissbruket som skett och den
utveckling av narkotikabrottsligheten som svarar häremot. Det är därför
angeläget att såsom har skett kampen mot narkotikabrottsligheten ges en
hög prioritet inom polisväsendet.

JuU 1980/81:33

En betydande utbyggnad av polisens resurser för att bekämpa narkotikabrottsligheten
har också genomförts under senare år. Med början under
budgetåret 1977/78 har sålunda polisen tillförts tillhopa 85 tjänster i kampen
mot denna brottslighet. Även organisatoriska förbättringar har skett
inom polisen i syfte att komma till rätta med narkotikabrottsligheten. Bl. a.
har särskilda narkotikarotlar inrättats i hela landet. Tillkomsten av dessa
rotlar, som finns i 24 polisdistrikt och som har länen som primärt verksamhetsområde,
har medfört att det många gånger komplicerade arbetet med
att utreda narkotikabrottsligheten har kunnat göras effektivare. Också i
fråga om det internationella polisarbetet mot narkotikabrottsligheten sker
från svensk sida en fortlöpande förstärkning av insatserna.

Här kan också nämnas att en inom rikspolisstyrelsen tillsatt arbetsgrupp
(SPANARK-gruppen) i juni 1980 har lagt fram en rapport som behandlar
olika åtgärder för att förbättra narkotikaspaningen. Denna rapport har
legat till grund för en framställning i december 1980 från rikspolisstyrelsen
till regeringen om lagändringar i syfte att skapa bättre möjligheter för
polisen att använda tekniska hjälpmedel under spaning och utredning i
fråga om narkotikabrott. Med anledning av framställningen har regeringen
i februari 1981 bl.a. utfärdat tilläggsdirektiv (dir. 1981:10) i ämnet till
tvångsmedelskommittén (Ju 1978:06).

Det bör i sammanhanget erinras om att den grova narkotikabrottsligheten
många gånger bedrivs på sådant sätt att den blir att hänföra till vad som
brukar kallas den organiserade brottsligheten. Också i fråga om kampen
mot denna brottslighet och mot den ekonomiska brottsligheten har polisväsendets
insatser ökat kraftigt under senare år. Detta har skett både genom
personalförstärkningar och genom organisatoriska förändringar. Bl. a. har
polisen med början under budgetåret 1977/78 hittills tillförts sammanlagt
104 tjänster för bekämpande av den organiserade och den ekonomiska
brottsligheten.

Såsom departementschefen anför har de satsningar som har genomförts
för att bekämpa narkotikabrottsligheten gett resultat. Utskottet finner
emellertid i likhet med departementschefen att fortsatta kraftfulla satsningar
för att bekämpa denna brottslighet är nödvändiga. Så sker också genom
den i propositionen föreslagna åtgärden att, såsom rikspolisstyrelsen yrkat,
ytterligare 20 kriminalpolismän föreslås bli avdelade för denna verksamhet.
Enligt utskottets mening medger inte det ansträngda statsfinansiella
läget att ytterligare resurser anslås för bekämpning av narkotikabrottsligheten
framför andra angelägna anslagsbehov. Med hänsyn till det
anförda avstyrker utskottet bifall till motion 1568.

I anslutning till behandlingen i det följande av en begäran om höjning av
anslaget för att inrätta flera tjänster för kvarterspoliser behandlas också
motion 1576 i vilken efterlyses vissa åtgärder för att förstärka kvarterspolis-
och områdespolisverksamheten.

Som skäl för att inrätta ytterligare 30 tjänster för kvarterspoliser anförs i

Juli 1980/81:33

motion 1252 bl. a. att kvarterspolisverksamheten är ett väsentligt led i den
brottsförebyggande verksamheten. I motionen uttalas vidare att det inte
minst i storstadsområdena är viktigt att kvarterspolisen inriktar sin verksamhet
på ungdomar i brottsbenägna miljöer och andra som befinner sig i
riskzonen för att bli kriminella.

I motion 1576 anförs att kvarterspolisverksamheten är ett bra och ändamålsenligt
komplement till andra övervakningsformer. Enligt motionärerna
bör befordringsgången för kvarterspolis- och områdespolisverksamheten
jämställas med den som gäller för inspektörstjänsterna. Motionärerna
anser vidare att varje kvarterspolis- och områdespolisgrupp bör ha en
ordentlig replilokal. Motionärerna anför också att vaije kvarterspolis- och
områdespolisgrupp bör ha snabb tillgång till transportfordon vid omhändertagande
av personer och att kommunikationsradion för dessa kategorier
bör byggas ut. Slutligen anför motionärerna att en kriminalpolis bör ingå
i områdespolisens grupper.

Syftet med kvarterspolisverksamheten är att på sikt nedbringa brottsligheten
eller åtminstone hindra att den ökar. Verksamheten har bl.a. till
ändamål att förbättra förhållandet mellan allmänheten och polisen.

Rikspolisstyrelsen har år 1979 utfärdat anvisningar för kvarterspolisverksamheten
(RPS FS 1979:8, FAP 200-7). Av dessa framgår bl. a. följande:
Kvarterspolisverksamheten ingår i polisens övervakningsverksamhet.
Den bedrivs företrädesvis inom områden som innehåller koncentrerad
bostadsbebyggelse med stort inslag av barn och ungdom, med centrumoch
serviceanläggningar, skolor och kommunikationsanläggningar. I normalfallet
fullgör endast en polisman kvarterspolisverksamhet inom ett och
samma område. Verksamheten skall främst ha en hjälpande och brottsförebyggande
inriktning. Kvarterspolismannen skall lära känna sitt ansvarsområde
och befolkningen där. Han skall ägna särskild uppmärksamhet
åt förhållanden som kan ha samband med ungdomsbrottslighet, alkohol-
och narkotikamissbruk etc. Vidare skall han samarbeta med bl. a.
representanter för sociala myndigheter och skolor och med företrädare för
ungdoms- och fritidsgårdar, idrottsorganisationer, pensionärshem, bostads-
och affärsföretag m. fl. Särskild lokal för mottagning av allmänheten
bör finnas - då så bedöms erforderligt - på centralt belägen plats inom
ansvarsområdet. Om kvarterspolisen av särskilda skäl behöver ha tillgång
till motorfordon eller annat fortskaffningsmedel bör polisstyrelsen verka
för att ställa sådant till förfogande. Polisstyrelsen bör i samråd med arbetstagarorganisationen
vidta åtgärder för att vidmakthålla och stärka intresset
för kvarterspolistjänst och verka för att polisman som erhåller sådan tjänst
fullgör denna under längre tid.

I några polisdistrikt finns befalstjänster (polisinspektörstjänster) för
kvarterspolisverksamheten. Innehavare av sådan tjänst har, förutom uppgiften
som kvarterspolis, även arbetsledande uppgifter.

Alla kvarterspolismän har, enligt vad utskottet har inhämtat, tillgång till
kommunikationsradioutrustning.

JuU 1980/81:33

F. n. finns kvarterspoliser i 68 polisdistrikt. Sammanlagt finns det 3%
kvarterspolistjänster.

Riksdagen beslutade senast förra året om en förstärkning av kvarterspolisverksamheten.
Beslutet innebar att organisationen tillfördes ytterligare
10 tjänster (prop. 1979/80:100 bil. 5, JuU 24 p. 3, rskr 182).

I bl. a. Stockholms polisdistrikt bedrivs s. k. områdespolisverksamhet,
som påminner om kvarterspolis verksamheten.

Utskottet har tidigare vid flera tillfällen uttalat sig för att kvarterspolisverksamheten
byggs ut och ges en sådan inriktning att önskvärda och
nödvändiga kontakter med allmänheten främjas (JuU 1973:26 p. 9, 1975:9
p. 7, 1975/76:27 p. 6, 1976/77:27 p. 6, 1979/80:24 p. 3).

Utskottet, som anser att kvarterspolisverksamheten är mycket värdefull
både från brottsförebyggande synpunkt och för tillgodoseende av allmänhetens
behov av bättre kontakt med polisen, vill, såsom tidigare skett,
principiellt ansluta sig till önskemålet om att verksamheten byggs ut.
Enligt utskottets mening medger det statsfinansiella läget dock inte att
organisationen nu tillförs ytterligare tjänster. Utskottet avstyrker således
bifall till motion 1573 i denna del.

Bakom förslaget i motion 1576 om att jämställa befordringsgången för
kvarters- och områdespolisen med den som gäller för inspektörstjänsterna
ligger ett önskemål om att bygga upp en fast kår av kvarterspoliser; om
befordringsgången inom kvarterspolisverksamheten inte är jämställd med
den som gäller för andra grenar av polisväsendet finns det risk att erfarna
polismän väljer att lämna kvarterspolisverksamheten.

Enligt utskottets mening är det givetvis angeläget att villkoren för kvarterspolistjänsterna
är sådana att de inte framstår som mindre attraktiva än
andra tjänster inom polisväsendet. Frågan om villkoren för kvarterspolistjänsterna
har uppmärksammats av utskottet tidigare. År 1977 uttalade
utskottet att det är angeläget att man - vid sidan av sådana förbättringar
som kan åstadkommas genom avtal - prövar olika system för att främja
önskvärd rekrytering för denna verksamhet. Detta borde enligt vad utskottet
framhöll ägnas särskild uppmärksamhet av regeringen vid den fortsatta
utbyggnaden av kvarterspolisverksamheten. Vad utskottet uttalade gav
riksdagen regeringen till känna (JuU 1976/77:27 p. 6, rskr 224). Genom de
förut nämnda anvisningarna för kvarterspolisverksamheten har polisstyrelserna
ålagts särskilda skyldigheter i detta avseende. Med hänsyn till
utskottets tidigare uttalande i frågan och med hänsyn till rikspolisstyrelsens
föreskrifter utgår utskottet från att frågan om villkoren för kvarterspolismännen
ägnas tillbörlig uppmärksamhet av - förutom arbetstagarorganisationerna
- vederbörande statliga organ.

I motion 1576 tas också upp frågor om lokaler och utrustning för
kvarters- och områdespoliserna. I anvisningarna för kvarterspolisverksamheten
finns — som tidigare nämnts - föreskrifter om lokaler och om

JuU 1980/81:33

fortskaffningsmedel för kvarterspolisverksamheten. Utskottet utgår från
att polisstyrelserna gör lämpliga prioriteringar i dessa avseenden och finner
inte skäl för riksdagen att vidta någon särskild åtgärd. Utskottet, som
har inhämtat att alla kvarterspolismän har tillgång till sambandsutrustning,
gör samma bedömning när det gäller frågan om förbättring av den utrustningen.

I motionen förordas slutligen att kriminalpolis skall ingå i områdespolisens
grupper. Enligt utskottets mening torde det ofta vara värdefullt att
områdespolisen förstärks med kriminalpolis. Frågan måste dock avgöras
från fall till fall beroende på verksamhetsområdets karaktär och med
hänsyn till andra angelägna behov inom polisverksamheten.

Sammanfattningsvis finner utskottet inte skäl för riksdagen att vidta
någon åtgärd med anledning av motion 1576.

Frågan om medelsberäkningen under denna punkt föranleder inte utskottet
att göra några andra uttalanden än dem som har gjorts i anslutning
till behandlingen av motionerna 1568 och 1573, och utskottet godtar således
regeringens förslag till medelsberäkning.

Ekonomiska rotlar

I motion 885 förordas att en av de nya ekonomiska rotlar som avses bli
tillskapade nästa budgetår skall inrättas i Växjö polisdistrikt.

I syfte att komma till rätta med den organiserade och den ekonomiska
brottsligheten har inom polisväsendet tillskapats en särskild organisation i
form av ekonomiska rotlar. Sådana rotlar finns f. n. - förutom vid rikspolisstyrelsen
— vid polisdistrikten i Stockholm, Göteborg, Malmö, Sundsvall,
Jönköping, Linköping, Karlstad och Umeå.

För nästa budgetår föreslås som tidigare sagts att ytterligare 16 polismän
sätts in i kampen mot den organiserade och den ekonomiska brottsligheten.
Departementschefen uppger i anslutning härtill att han i regleringsbrevet
för nästa budgetår kommer att föreslå regeringen att — i enlighet med
rikspolisstyrelsens önskemål därom - ytterligare fyra ekonomiska rotlar
inrättas. I anslagsframställningen för budgetåret 1981/82 anförde rikspolisstyrelsen
att de nya ekonomiska rotlarna borde inrättas i Växjö, Halmstad,
Västerås och Luleå polisdistrikt. Departementschefen uttalar i budgetpropositionen
inte något om var de ekonomiska rotlarna lämpligen bör inrättas.

Utskottet välkomnar den förstärkning i fråga om kampen mot den organiserade
och den ekonomiska brottsligheten som aviseras i budgetpropositionen.
Frågan om i vilka polisdistrikt ekonomiska rotlar skall inrättas
ankommer det på regeringen att besluta om. Enligt utskottets mening
ligger det i sakens natur att de ekonomiska rotlarna tillförs de polisdistrikt
där behovet av sådan rotel är störst, och i detta hänseende bör riksdagen
inte göra något särskilt uttalande.

JuU 1980/81:33

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 885.

Polisiär beredskap vid vissa allvarliga brottsliga angrepp

I budgetpropositionen (s. 34 f) tar departementschefen upp ett förslag
från rikspolisstyrelsen om en ny organisation av den polisiära beredskapen
vid vissa allvarliga brottsliga angrepp, såsom terroristangrepp och likartade
allvarliga brottsliga aktioner.

Rikspolisstyrelsens förslag innebär att nya beredskapsstyrkor organiseras
i Stockholm. Enligt departementschefen talar övervägande skäl för
att de resurser som skall kunna användas vid särskilt allvarliga händelser
får en decentraliserad organisation. Han har därför för avsikt att föreslå
regeringen att ge rikspolisstyrelsen i uppdrag att undersöka hur den polisiära
beredskapen skall anordnas i Stockholms, Göteborgs och Malmö
polisdistrikt. Enligt departementschefen bör rikspolisstyrelsen därvid hålla
sig inom de personella ramar som i dag gäller för de tre distrikten.

Utskottet har inget att erinra mot vad departementschefen har anfört i
denna fråga, och utskottet utgår från att noggranna överväganden kommer
att göras så att erforderlig polisiär beredskap för sådana händelser som det
här är fråga om kan åstadkommas för hela landet.

Handläggningen av anmälningar mot polispersonal

I motion 888 begärs att den polisberedning som skall tillkallas för uppgifter
som rör det praktiska genomförandet av den nyligen beslutade reformen
av polisväsendet (prop. 1980/81:13, JuU 24, rskr 210) även skall få i
uppdrag att se över handläggningsordningen av anmälningar mot polispersonal.

1 betänkandet (SOU 1979:71) Handläggningen av anmälningar mot
polispersonal har föreslagits att fem särskilda enheter inrättas inom åklagarväsendet
för att utreda anmälningar mot polispersonal. Enligt förslaget
skulle en sådan utredningsorganisation kräva bl. a. 14 nya handläggartjänster
inom åklagarväsendet; samtidigt skulle fem handläggartjänster
inom polisväsendet kunna dras in.

1 betänkandet redovisas ett alternativt förslag till en begränsad reform
med utredningsverksamheten knuten till polisväsendet. Enligt detta förslag
skall åklagarna vid utredning av anmälningar mot polispersonal alltid
anlita sådan polispersonal som i sin dagliga polisverksamhet står utanför
den allmänna polisverksamheten. För detta ändamål skulle enligt det alternativa
förslaget bl. a. disciplingrupperna i Stockholms polisdistrikt och
motsvarande enheter i Göteborg och Malmö förstärkas och åläggas viss
skyldighet att verka utanför de egna distrikten.

I betänkandet föreslås vidare att beslut, varigenom anmälningar mot
polispersonal avskrivs, skall anmälas i den lokala polisstyrelsen i efterhand.
Avsikten med förslaget i den delen är att förstärka lekmannainflytandet.

JuU 1980/81:33

En ny ordning för handläggning av anmälningar mot polispersonal föreslogs
också i ett betänkande som avlämnades år 1975 (SOU 1975:20). För
att förstärka lekmannainflytandet förordades i det betänkandet bl. a. att
polisstyrelsen skulle få del av den fardiga utredningen och i samband
därmed beredas tillfälle att yttra sig över den; undersökningsledaren skulle
inte ha rätt att lägga ned eller avsluta en utredning innan det hade skett.

I budgetpropositionen (s. 36) behandlar departementschefen 1979 års
förslag, och han uttalar att det inte bör genomföras- nu, eftersom största
möjliga återhållsamhet med att binda staten vid nya utgifter måste iakttas.

I sammanhanget redovisar departementschefen vissa andra åtgärder
som han ämnar föreslå regeringen att genomföra. Enligt anvisningar av
riksåklagaren vilka har utfärdats efter samråd med rikspolisstyrelsen
(RÄFS 1977:2, RÅC 1:90; se också rikspolisstyrelsens anvisningar RPS
FS 1978:5, FAP 403-2) skall frågan huruvida förundersökning skall inledas
på grund av anmälan mot en polisman alltid prövas av en åklagare i
ledande ställning (i princip statsåklagare), och en sådan åklagare skall
normalt leda förundersökningen. Departementschefen kommer att föreslå
regeringen att dessa anvisningar rörande bl. a. omedelbart åklagarinträde
tas in i regeringsförfattningar. Enligt departementschefen bör samtidigt
som ett obligatorium slås fast — utom för de tre största polisdistrikten som
har särskilda utredningsenheter - att förhör skall hållas av någon som
tjänstgör i ett annat polisdistrikt än den misstänkte. Vidare bör enligt
departementschefen gälla att frågan om förundersökning skall inledas eller
nedläggas alltid - alltså även när det inte har gjorts någon anmälan mot en
polisman — skall prövas av åklagare om någon har skadats till följd av
polisens verksamhet eller under vistelse i polisarrest och skadan är av
allvarligare slag. Slutligen anger departementschefen att han, i huvudsaklig
' överensstämmelse med förslaget i betänkandet, kommer att föreslå en
regel enligt vilken ledamöterna i polisstyrelsen i efterhand alltid skall
informeras om ett beslut, varigenom ett ärende av aktuellt slag har avskrivits.

Enligt motionärerna är de anvisningar som tillskapats av riksåklagaren
och rikspolisstyrelsen goda initiativ i syfte att undanröja misstankar om
inbördes lojalitet i handläggningen. Men motionärerna anser att anvisningarna,
för att kraven på allmänhetens förtroende bättre skall tillgodoses, bör
kompletteras med åtgärder utöver dem som departementschefen aviserat i
årets budgetproposition. 1 sammanhanget pekar motionärerna bl. a. på det
ovan nämnda år 1975 framlagda förslaget att polisstyrelserna skulle beredas
tillfälle avge yttrande innan beslut fattas i åtalsfrågan.

Enligt utskottets mening är det utomordentligt angeläget att ha en ordning
för handläggning av anmälningar mot polispersonal som innebär att
allmänhetens förtroende för polisväsendet upprätthålls samtidigt som kraven
på rättssäkerhet och objektivitet tillgodoses. De förändringar som har
skett och de ytterligare reformer som aviseras i årets budgetproposition är

JuU 1980/81:33

ägnade att tillgodose dessa syften. Det kan dock vara motiverat att man går
längre på den inslagna vägen. Enligt utskottets mening bör frågan ägnas
uppmärksamhet av polisberedningen. Med dessa uttalanden avstyrker utskottet
bifall till motion 888.

Förverkande av motorfordon

I motion 1181 föreslås att frågan om möjlighet att förverka motorfordon
blir föremål för utredning. Enligt motionären är det önskvärt från trafiksäkerhetssynpunkt
med en möjlighet att förverka fordon som används trots
att de är bristfälliga eller oförsäkrade eller trots att vägtrafikskatt inte har
betalts. Motionären pekar vidare på att förverkande av motorfordonet kan
vara ett effektivt medel för att komma till rätta med fall av grov olovlig
körning.

Grundläggande regler om förverkande finns i 36 kap. brottsbalken
(BrB). Förverkande är inte en brottspåföljd utan betecknas som en särskild
rättsverkan av brott. Man skiljer mellan sakförverkande, varigenom ett
visst föremål, t. ex. brottsredskap, förklaras förverkat till staten, och värdeförverkande,
varigenom en person förpliktas att till staten utge ett visst
belopp. Principen är att sakförverkande skall tillgripas i första hand. Värdeförverkande
kommer närmast i fråga i sådana fall då saken inte längre är
åtkomlig för sakförverkande. Föremål som kan antas bli förverkat får
enligt 27 kap. rättegångsbalken tas i beslag. För att säkerställa värdeförverkande
kan kvarstad eller skingringsförbud komma i fråga enligt de
regler därom som finns i 26 kap. rättegångsbalken.

Förverkande på grund av brott av egendom eller dess värde får enligt
huvudregeln i BrB ske hos gärningsmannen själv och vissa andra personer
som har haft befattning med egendomen vid brottstillfället eller som efter
brottet har förvärvat egendomen.

Regler om förverkande finns, förutom i BrB, i många specialstraffrättsliga
författningar, bl. a. i narkotikastrafflagen (1968:64) och i smugglingslagstiftningen.
Vägtrafikförfattningarna ger inte möjlighet till förverkande
av ett motorfordon som brukas trots att det är bristfälligt, att vägtrafikskatt
inte betalats eller att föreskriven trafikförsäkring saknas. Inte heller lagen
(1951:649) om straff för vissa trafikbrott ger möjlighet till förverkande av
motorfordon på grund av t. ex. trafiknykterhetsbrott eller olovlig körning.

Frågan om införande av fordonsförverkande vid trafiknykterhetsbrott
har diskuterats i olika sammanhang. Saken behandlades utförligt av trafiknykterhetsbrottskommittén
i betänkandet (SOU 1970:61) Trafiknykterhetsbrott.
Kommittén fann att ett system med fordonsförverkande eller
annan liknande ekonomisk sanktion vid trafiknykterhetsbrott var förenat
med en rad olägenheter av bl. a. principiell natur. Sålunda ansågs t. ex. att
en sådan sanktion skulle komma att drabba slumpmässigt och ojämnt.
Kommittén ansåg sig inte kunna förorda införande av fordonsförverkande
eller annan liknande sanktion.

JuU 1980/81:33

Ett fordon för vilket vägtrafikskatt inte har betalats får inte brukas.
Frågan om hur detta brukandeförbud skall kunna effektiviseras övervägs
f. n. av vägtrafikskatteutredningen (B 1977:05). Bi. a. övervägs förslag om
att fordon vid mera allvarliga överträdelser av brukandeförbudet, i första
hand s. k. svartåkning och motsvarande, skall kunna hindras från att
användas i trafik. I sammanhanget torde frågan om fordonsförverkande
komma att övervägas. Utredningen avser att redovisa sina överväganden
och förslag i ett delbetänkande före sommaren 1981.

I en framställning till regeringen i augusti 1978 har rikspolisstyrelsen
anfört att frågan om en vidgad användning av förverkandeinstitutet beträffande
motorfordon bör utredas närmare. Framställningen tar främst sikte
på bl. a. sådana fall då fordon kommit till användning vid grövre förmögenhetsbrott
samt vid sådana brott som grov olovlig körning och trafiknykterhetsbrott.
Saken bereds f. n. inom justitiedepartementet.

I samband med proposition 1979/80:178 om fortsatt körkortsreform
behandlade trafikutskottet också en motion vari begärdes undersökning av
möjligheterna att förverka framför allt trafikfarliga fordon som vanemässigt
används vid olovlig körning. Trafikutskottet ansåg att den restriktivitet
som bör iakttas till förverkande som kriminalpolitiskt instrument bör vara
vägledande också när det gäller trafiksäkerhetsåtgärder. Med hänsyn härtill
och då förslagen i motionen framstod som alltför ingripande avstyrkte
trafikutskottet bifall till motionen. Riksdagen följde utskottet (TU 1980/
81:1).

Justitieutskottet finnér, i linje med vad som anförs i motion 1181, att
fordonsförverkande skulle kunna vara en effektiv metod mot förekomsten
av olika straffbara företeelser som kan äventyra trafiksäkerheten eller vid
vilka annars ett fortsatt bruk av ett fordon bör förhindras. Spörsmålet om
att införa förverkandeinstitutet generellt för sådana fall som här avses
rymmer emellertid enligt utskottets mening flera från bl. a. kriminalpolitisk
synpunkt svåröverblickbara frågor. T. ex. kan det såsom trafikutskottet
föregående år uttalat i vissa fall framstå som en alltför ingripande åtgärd.

Som framgår av det anförda kan frågan om införande av fordonsförverkande
i vissa fall komma att övervägas av vägtrafikskatteutredningen.
Saken har också aktualiserats för regeringen i en framställning från rikspolisstyrelsen.
I detta läge finnér utskottet inte skäl att med anledning av
motion 1181 förorda att en särskild utredning av frågan kommer till stånd.

Utskottet avstyrker därför bifall till motion 1181.

Rätt för polisman att beslagta kniv

När polisen omhändertar en person som är försedd med kniv har polisen
rätt att ta hand om kniven under den tid omhändertagandet består. När
personen släpps är polisen skyldig att lämna tillbaka kniven, om den inte
har använts vid brott eller på vissa andra sätt har anknytning till brottslig
gärning.

JuU 1980/81:33

I motion 683 pekas på att det kan leda till olyckliga konsekvenser om
polisen måste lämna tillbaka knivar t. ex. till missbrukare; det har hänt att
kniven genast kommit till användning. Enligt motionärerna kan det dock ur
principiell synvinkel vara tveksamt att låta polisen avgöra om en person
efter frisläppandet är lämplig att bära kniv eller inte. En lämplig avvägning
mellan intresset att förhindra våldsanvändning med kniv och det mera
principiella intresset kan enligt motionärerna vara att ge polisen rätt att
hålla en gripen persons kniv i beslag 48 timmar efter frisläppandet.

De grundläggande reglerna om beslag finns i 27 kap. rättegångsbalken.
Föremål som skäligen kan antas ha betydelse för utredning om brott eller
vara någon avhänt genom brott eller vara på grund av brott förverkat får
tas i beslag. Vidare får föremål som skäligen kan antas vara förverkade
enligt bestämmelserna i 36 kap. 3 § brottsbalken tas i beslag. Enligt dessa
får föremål som på grund av sin särskilda beskaffenhet och omständigheterna
i övrigt kan befaras komma till brottslig användning förverkas. Sådana
föremål kan således tas i beslag.

Bakom motionärernas förslag ligger en oro över att knivar alltmer kommit
till användning i brottsliga sammanhang.

Enligt en undersökning refererad i BRÅ:s rapport (1980:3) Brottsutvecklingen
(s. 85 ff) har antalet mord och dråp ökat med 136% under tiden
1968-1978. Under samma tid har antalet fall av grov misshandel ökat med
67%, medan annan misshandel har ökat med 32%. I sammanhanget påpekas
att de allvarliga våldsbrotten har ett betydligt lägre mörkertal än de
mindre allvarliga; ökningen av de mycket allvarliga våldsbrotten återspeglar
därför förändringar av den faktiska brottsnivån och inte av anmälningsbenägenheten.
I rapporten återges också uppgifter som tyder på att det är
gatufridsbrotten som ökat.

Utvecklingen av våldsbrottsligheten har tilldragit sig intresse i olika
sammanhang.

Inom BRÅ pågår en analys av våldsbrottsligheten på grundval av ett
omfattande domsmaterial.

Närmast med anledning av polisens uppgifter om utvecklingen av våldsbrottslighet
med knivanvändning påböijades inom justitiedepartementet år
1978 en kartläggning av de erfarenheter man i andra länder gjort av förbud
mot innehav av kniv på vissa platser (riksdagens protokoll den 20 april
1978 nr 125).

Den 28 november 1980 besvarade chefen för justitiedepartementet en
fråga om våldsbrottsligheten. Han angav därvid att bekämpande av våldsbrottsligheten
är en utomordentligt viktig uppgift. Han uttalade vidare att
våldsbrottsligheten inte kan minskas enbart med att polisen får förstärkta
resurser. Han pekade i sammanhanget på det allmänna kulturklimatet,
alkohol- och narkotikamissbruket (riksdagens protokoll den 28 november
1980 nr 37).

Även från polisens sida har initiativ tagits på området. År 1979 tillsatte

JuU 1980/81:33

rikspolisstyrelsen en projektgrupp för utredning och förslag till åtgärder
med anledning av ökningen av antalet våldsbrott under senare tid, särskilt
med avseende på våldet på gator, allmänna platser och allmänna kommunikationsmedel.
Projektgruppen avser att redovisa sitt arbete senare i år.

Utskottet har tidigare i år uppmärksammat den utveckling av våldsbrottsligheten
som sker i riktning mot att allt grövre våld används (JuU
1980/81:26), och utskottet anser att utvecklingen är utomordentligt
oroande. Enligt utskottets mening måste kraftfulla åtgärder sättas in för att
bemästra inte minst den våldsbrottslighet som sker med användning av
kniv.

Som led i arbete med sådant syfte pågår som nyss sagts olika undersökningar
inom bl. a. rikspolisstyrelsen och BRÅ. Även om det som motionärerna
anför finns principiella skäl mot att genomföra den tanke som de
lanserar är den enligt utskottets mening dock väl värd att prövas i de
sammanhang som nyss nämnts. Utskottet utgår från att så kommer att ske
utan något särskilt initiativ från riksdagens sida. Med dessa uttalanden
avstyrker utskottet bifall till motion 683.

Polismyndighets rätt att besluta om telefonavlyssning

I motion 1182 efterlyses en utredning av möjligheterna att låta polismyndighet
i vissa fall själv besluta om telefonavlyssning.

Enligt motionären innebär det förhållandet att bara domstolar kan fatta
beslut om telefonavlyssning stora nackdelar för polisens arbete, t. ex. då
behov av telefonavlyssning uppstår på en lördag och ett snabbt beslut
måste fattas. Enligt motionären kan det t.o.m. tänkas att personer som
avser att göra upp om en narkotikaaffär medvetet utnyttjar polisens svårigheter
i detta avseende.

Bestämmelser om telefonavlyssning finns i 27 kap. rättegångsbalken
samt i lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa
brottmål (tvångsmedelslagen), lagen (1969:36) om telefonavlyssning vid
förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m. och lagen
(1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall (spaningslagen).
De tre sist nämnda lagarna har tidsbegränsad giltighet. Tvångsmedelslagens
och spaningslagens giltighetstid har förlängts t.o.m. utgången av år
1981. Lagen om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt
narkotikabrott m. m. gäller t. o. m. utgången av juni 1981.

Regleringen innebär att beslut om telefonavlyssning fattas av domstol.
Enligt tvångsmedelslagen äger dock undersökningsledare eller åklagare
besluta om telefonavlyssning i vissa brådskande fall.

Den tidigare nämnda tvångsmedelskommittén har i uppdrag att göra en
fullständig översyn av i första hand tvångsmedelsregleringen i 27 och 28
kap. rättegångsbalken. Som också har nämnts tidigare utfärdade regeringen
i februari 1981 tilläggsdirektiv till kommittén med anledning av en
skrivelse från rikspolisstyrelsen till regeringen föranledd av en rapport av

JuU 1980/81:33

den s. k. SPANARK-gruppen. I denna skrivelse förordade rikspolisstyrelsen
bl. a. att det införs en möjlighet för polisen att interimistiskt besluta om
telefonavlyssning. Med anledning härav uttalade departementschefen i
tilläggsdirektiven att frågan om interimistiska beslut angående telefonavlyssning
redan övervägs av tvångsmedelskommittén och att ytterligare
direktiv på den punkten således inte behövdes. Vidare pekade departementschefen
i sammanhanget på möjligheten att som en tänkbar väg att
lösa problemet införa jourtjänstgöring för domare, som då skulle kunna
besluta i tvångsmedelsfrågor under tid som ligger utanför normal arbetstid.

Som framgår av vad som nu har sagts är motionsspörsmålet redan
uppmärksammat och övervägs av tvångsmedelskommittén. Utskottet avstyrker
därför bifall till motion 1182.

Utskottets hemställan
Utskottet hemställer

1. beträffande medelsberäkningen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1980/81:1568 och motion 1980/81:1573 i denna del (yrkande
1) till Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag av 3 305 631000
kr.,

2. beträffande förstärkning av kvarterspolis- och områdespolisverksamheten att

riksdagen avslår motion 1980/81:1576,

3. beträffande ekonomisk rotel i Växjö

att riksdagen avslår motion 1980/81:885,

4. beträffande anmälningar mot polispersonal
att riksdagen avslår motion 1980/81:888,

5. beträffande förverkande av motorfordon
att riksdagen avslår motion 1980/81:1181,

6. beträffande beslag av kniv

att riksdagen avslår motion 1980/81:683,

7. beträffande polismyndighets rätt att besluta om telefonavlyssning att

riksdagen avslår motion 1980/81:1182.

5. Lokala polisorganisationen: Utrustning. Regeringen har under punkt B 5
(s. 37-39) föreslagit riksdagen att till Lokala polisorganisationen: Utrustning
för budgetåret 1981/82 anvisa ett reservationsanslag av 10478000 kr.

Motion

I motion 1980/81:1573 av Lisa Mattson m.fl. (s) hemställs såvitt nu är i
fråga att riksdagen till Lokala polisorganisationen: Utrustning för budget -

JuU 1980/81:33

året 1981/82 anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 1000000
kr. förhöjt reservationsanslag av 11 478000 kr. (yrkande 2).

Utskottet

Från anslaget bestrids kostnader för utbyte och inköp av inventarier och
annan utrustning till framför allt polislokaler. Vidare betalas från anslaget
utgifter för bl. a. personlig utrustning till polismän.

Regeringens förslag under denna punkt innebär en minskning av anslaget
med sammanlagt omkring 4,8 milj. kr.

Yrkandet i motion 1573 skall ses mot bakgrund av motionärernas önskemål
om inrättande av fler tjänster för kvarterspoliser i storstadsregionerna.
I den delen behandlas motionen under p. 4 i detta betänkande. På anförda
skäl har utskottet under nämnda punkt avstyrkt bifall till motionen i den
delen. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet bifall till motionen också i
den del som nu är aktuell.

Regeringens förslag till medelsberäkning under förevarande anslag måste
ses mot bakgrund av det ansträngda statsfinansiella läget. Utskottet
godtar förslaget.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1980/81:1573 i denna del (yrkandet 2) till Lokala polisorganisationen:
Utrustning för budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag
av 10478000 kr.

6. Inköp av motorfordon m.m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
under punkt B 6 (s. 39-41) och hemställer

att riksdagen till Inköp av motorfordon m.m. för budgetåret 1981/82
anvisar ett reservationsanslag av 43315000 kr.

7. Underhåll och drift av motorfordon m. m. m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkterna B 7-B 9 (s. 42-44) och
hemställer

1. att riksdagen till Underhåll och drift av motorfordon m.m. för
budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag av 144582000 kr.,

2. att riksdagen till Gemensam kontorsdrift m.m. inom kvarteret
Kronoberg för budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag av
1000 kr.,

3. att riksdagen till Diverse utgifter för budgetåret 1981/82 anvisar
ett förslagsanslag av 5 000000 kr.

JuU 1980/81:33

8. Byggnadsarbeten för polisväsendet. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
under punkt B 10 (s. 45-47) och hemställer

1. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om byggnadsarbeten
för polisväsendet inom de kostnadsramar som har förordats
i propositionen,

2. att riksdagen till Byggnadsarbeten för polisväsendet för budgetåret
1981/82 anvisar ett reservationsanslag av 32000000 kr.

Stockholm den 28 april 1981

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m). Lisa Mattson (s), Åke Polstam (c), Eric
Jönsson (s), Hans Petersson i Röstånga (fp), Arne Nygren (s), Lilly Bergander
(s), Hans Pettersson i Helsingborg (s), Göte Jonsson (m). Helge
Klöver (s), Ella Johnsson (c), Karl-Gustaf Mathsson (s), Bonnie Bernström
(fp), Stina Eliasson (c) och Sven Munke (m).

Reservationer

1. Kvarterspoliser (punkt 4, mom. 1)

Lisa Mattson (s), Eric Jönsson (s), Arne Nygren (s), Lilly Bergander (s),
Hans Pettersson i Helsingborg (s), Helge Klöver (s) och Karl-Gustaf
Mathsson (s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som böljar med ”Utskottet,
som” och som slutar med ”i denna del” bort ha följande lydelse:

Insatser mot den sociala utslagningen måste göras på en bred front. Inte
minst viktigt är det med åtgärder som är inriktade på ungdomar som
befinner sig i brottsbenägna miljöer och andra som befinner sig i riskzonen
för att bli kriminella. I detta sammanhang fyller kvarterspolisen en viktig
uppgift, särskilt i storstadsregionerna. Enligt utskottets mening hör kvarterspolisverksamheten
till de verksamhetsområden som måste prioriteras
även i ett bekymmersamt statsfinansiellt läge. Utskottet förordar därför att
utbyggnaden av kvarterspolisverksamheten fortsätter även nästa budgetår
och att medel anslås för att inrätta trettio nya tjänster för kvarterspoliser i
storstadsregionerna.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande medelsberäkningen

att riksdagen med anledning av regeringens förslag, med avslag
på motion 1980/81:1568 och med bifall till motion 1980/81:1573 i

JuU 1980/81:33

denna del (yrkande 1) till Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag
av 3 309 131000 kr.

2. Kvarterspoliser (punkt 5)

Lisa Mattson (s). Eric Jönsson (s), Arne Nygren (s), Lilly Bergander (s).
Hans Pettersson i Helsingborg (s), Helge Klöver (s) och Karl-Gustaf
Mathsson (s) anser under förutsättning av bifall till reservation I

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med ”Yrkandet
i” och som slutar med ”godtar förslaget” bort ha följande lydelse:

Under punkt 4 ovan har utskottet förordat att medel anslås för att inrätta
trettio nya tjänster för kvarterspolismän i storstadsregionerna. I följd
härav bör också, såsom har föreslagits i motion 1573, utrustningsanslaget
räknas upp. Det ökade medelsbehovet kan såsom motionärerna gjort beräknas
till 1000000 kr. Utskottet tillstyrker således bifall till motionen i
berörd del.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall
till motion 1980/81:1573 i denna del (yrkande 2) till Lokala polisorganisationen:
Utrustning för budgetåret 1981/82 anvisar ett
reservationsanslag av 11478 000 kr.

JuU 1980/81:33

Bilaga

RIKSPOLISSTYRELSEN YTTRANDE

1981-04-03

Riksdagens Justitieutskott

Yttrande med anledning av vissa uppgifter om den särskilda polisverksamheten
i riksdagsmotionerna 1980/81:514 och 1980/81:891

Allmänt

Den organisationsform som föreslagits i styrelsens interna översyn är i
sin helhet genomförd. Styrelsen har också genomfört de förändringar som
redovisats i skrivelse till regeringen avseende styrelsens sammanträden i
plenum och lekmannaledamöternas möjligheter i övrigt till ökad insyn i
verksamheten.

De samtidigt framförda förslagen till ändringar i 1973 års föreskrifter om
principerna för registrering m. m. kommer enligt vad styrelsen erfarit att
beaktas vid utfärdande inom den närmaste tiden av två nya förordningar.

Den interna utbildningen är f. n. föremål för revidering och anpassning
till högskolesystemet med den i översynen fastställda målsättningen. De
förändringar som kommer att vidtagas beräknas genomföras under kommande
budgetår. Samtidigt beräknas några befattningshavare kunna beredas
möjlighet till studier vid universitet eller annan högskola.

Rekryteringsrutinema har omarbetats i sin helhet i enlighet med de
bestämmelser som anges i JuU 1979/80:3 sid 8. Särskild hänsyn har därvid
tagits till den särskilda juristkommissionens överväganden och förslag vad
avser möjligheterna att vid rekrytering hindra försök till infiltration.

I översynen redovisades olika möjligheter att driva verksamheten öppnare.
Bl. a. förordades ökade kontakter med länspolischeferna och polismästarna
med viss information till ledamöterna i polisstyrelserna. Styrelsen
överväger nu att utvidga informationen till länspolischeferna att regelmässigt
också omfatta uppgifter som inhämtats inom länet och som avser
införas i avdelningens register. Ett sådant förfarande skulle enligt styrelsens
mening tillgodose de krav på ett ökat deltagande från länspolischefernas
sida i den särskilda polisverksamheten som redovisas i proposition
1980/81:13.

Personalkontrollen

Den nuvarande personalkontrollen, dvs. statliga verks och myndigheters
möjlighet att i samband med tillsättning av tjänster av betydelse för
rikets säkerhet inhämta uppgifter ur polisregister, regleras genom 1969 års

JuU 1980/81:33

personalkontrollkungörelse. Däri stadgas bl. a. att personalkontroll får
företas endast beträffande tjänster inplacerade i skyddsklass. Detta syftade
bl. a. till att söka nedbringa antalet personalkontroller. P. g. a. bestämmelsernas
alltför allmänna utformning har emellertid den åsyftade restriktiviteten
inte åstadkommits. Antalet skyddsklassplacerade tjänster är, enligt
styrelsens mening, fortfarande alltför stort. Med hänsyn till det ingrepp
i den personliga integriteten som personalkontrollen innebär är det viktigt
att den begränsas till de tjänster som verkligen är av betydelse för rikets
säkerhet.

På grund av här relaterade förhållanden initierade styrelsen under föregående
år hos regeringen en översyn av personalkontrollbestämmelserna
med huvudsaklig målsättning att åstadkomma en minskning av skyddsklassplacerade
tjänster. I skrivelse den 10 januari 1980 erhöll styrelsen
regeringens uppdrag att verkställa en utredning med sagda inriktning.

Den, med anledning av uppdraget, tillsatta arbetsgruppen har i dagarna
avslutat sitt arbete. Det förslag man avser att presentera, innebär i korthet
att

a) förutsättningarna för inplacering i skyddsklass konkretiseras på ett
sådant sätt att antalet tjänster nedbringas i förhållande till nuläget,

b) skyddsklass 1 indelas i 1 A och 1 B, varvid de ur säkerhetssynpunkt
mest kvalificerade tjänsterna inplaceras i skyddsklass 1 A,

c) personalkontroll i skyddsklass 1 A fördjupas i enlighet med intentionerna
hos den parlamentariska nämnden i Wennerström-affaren och
juristkommissionen i Bergling-ärendet.

Såsom erfarenheten visat är infiltration en ytterst effektiv och därmed
farlig del av den mot vårt land och dess demokratiska statsskick riktade
subversiva verksamheten. Skyddet mot infiltration är därför av väsentlig
betydelse för våra möjligheter att med någon framgång kunna bekämpa
den säkerhetshotande verksamheten. De intressen som står på spel är av
sådan avgörande vikt att den enskilda människans integritet ibland kan
komma att få stå tillbaka. Viktigt är emellertid att detta sker endast när det
kan anses oundgängligen nödvändigt. Personalkontrollen, som ett led i
infiltrationsskyddet, är därför omgiven av en omfattande kontroll syftande
till att endast uppgifter, som i det enskilda fallet kan antas vara av betydelse
för anställningsmyndighetens säkerhetsmässiga ställningstagande, utlämnas.
I detta avseende synes den nuvarande personalkontrollkungörelsen
fylla alla rimliga krav. Arbetsgruppen har inte heller funnit anledning
föreslå annat än marginella ändringar i dessa delar.

Beträffande de s. k. ”affarer” som i olika omgångar presenterats i massmedia
och där personalkontrollen angripits, förtjänar i detta sammanhang
påpekas att de granskningar, som i efterhand gjorts, i intet fall givit anledning
till anmärkning mot rikspolisstyrelsens sätt att handlägga dessa ärenden.
Detta hindrar dock inte att styrelsen ständigt är uppmärksam på
förhållanden som berör personalkontrollen och dess tillämpning.

JuU 1980/81:33

Diarieföring m. m.

Påståendet att säkerhetsavdelningens informationsutbyte till betydande
del rör politiska flyktingar i Sverige är felaktigt. I motsats till vad som sägs
utgör antalet ärenden av den påstådda arten en försvinnande liten del i den
utländska korrespondensen. Dessutom är inflödet av ärenden totalt sett
betydligt större än utflödet.

Säkerhetsavdelningens utlämnande av uppgifter till utländska säkerhetstjänster
är föremål för tillsyn av rikspolisstyrelsens parlamentariska ledamöter,
justitiekanslern och riksdagens ombudsmän. Den s. k. Berglingkommissionen
hade för sitt uppdrag erforderlig insyn i verksamheten beträffande
utländska kontakter.

Samtliga ärenden som inkommer till säkerhetsavdelningen diarieförs.
För den utländska korrespondensen finns ett särskilt diarium.

Om. som motionärerna föreslår, den parlamentariska instansen först
skall godkänna varje utlämnande av uppgifter till utländsk säkerhetstjänst
kan detta få ödesdigra följder. Ett terroristdåd skulle sålunda kunna utföras
i annat land utan att dessförinnan ha kunnat förhindras om utlämnande
av uppgift som inkommit till säkerhetsavdelningen skulle anstå till
dess styrelsen sammanträder i plenum. Ett sådant förfarande kommer att
allvarligt skada förtroendet för svenska statsorgan och myndigheter. Likaså
skulle ett godkännandeförfarande med inbyggt dröjsmålsrekvisit komma
att innebära ett brott mot internationella konventioner.

JuU 1980/81:33

Rikspolisstyrelsen hemställer att de i motionerna framförda förslagen
icke bifalles.

RIKSPOLISSTYRELSEN
Holger Romander

S-A Hjälmroth

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981