om anslag till kronofogdemyndigheterna, m. m. (prop. 1986/87:100, bil. 9, B 3, förs. 1986/87:7) (Betänkande 1986/87:LU21 Lagutskottet)

Lagutskottets betänkande
1986/87:21

om anslag till kronofogdemyndigheterna,
m. m. (prop. 1986/87: 100, bil. 9, B 3, förs.
1986/87: 7)

1986/87:21

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1986/87: 100 såvitt avser anslag till
kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1987/88. Vidare behandlas riksdagens
revisorers förslag (förs. 1986/87:7) om kronofogdemyndigheternas
utnyttjande av personalresurserna m. m. I förslaget hemställer revisorerna
att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad revisorerna
anför om bl. a. personalförstärkningar, utvärdering av REX-systemet och
uppräkning av utsökningsavgifter. Vidare begärs att vissa frågor rörande
handläggningen av enskilda mål hos kronofogdemyndigheterna, taxesättning
m. m. skall utredas. I betänkandet behandlas också en under allmänna
motionstiden år 1987 väckt motion om lokaliseringen av den blivande
länskronofogdemyndigheten i Östergötlands län.

Utskottet tillstyrker bifall till propositionen samt förordar att riksdagen
med anledning av revisorernas förslag i vissa delar som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört. Förslaget i övriga delar och
motionen avstyrks.

Propositionen

I proposition 1986/87:100 bil. 9 föreslår regeringen (finansdepartementet)
att riksdagen till Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1987/88 anvisar
ett förslagsanslag om 565 525 000 kr.

Riksdagens revisorers förslag

I förslaget anmäler revisorerna för riksdagen vad de anfört angående
kronofogdemyndigheternas organisation.

Vidare hemställer revisorerna

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna
anfört beträffande

a) personella förstärkningar vid vissa kronofogdemyndigheter,

b) personalstatistiken,

c) det ADB-baserade redovisningssystemet för exekutionsväsendet

(REX),

1 Riksdagen 1986187. 8 sami. Nr 21

d) information om kronofogdemyndigheternas verksamhet och aktiv LU 1986/87:21
medverkan vid gäldenärs ekonomiska rehabilitering,

e) utvidgning av användningen av påminnelseförfarande i allmänna mål,

f) användandet av branschkoder,

g) behandling som allmänt mål av försäkringskassas krav på betalning
av underhållsbidrag,

h) uppräkning av avgifter på kronofogdemyndigheternas område,

2. att riksdagen hos regeringen begär utredning och därefter redovisning
till riksdagen beträffande

a) krav på bevis i enskilda mål av sökande att betalningsanmaning
avsänts till gäldenär,

b) förhandsbesked av kronofogdemyndighet om möjlighet till verkställighet
av exekutiv åtgärd,

c) samordning av olika myndigheters förbehållsbelopp,

d) reglerna för löneutmätning,

e) taxesättningen på exekutionsväsendets område,

f) budgetredovisningen för kronofogdemyndigheterna.

Till grund för förslaget ligger en granskningspromemoria, vilken remissbehandlats.

Motionsyrkande

Motion 1986/87: L305 av Anna Wohlin-Andersson och Marianne Karlsson
(båda c) vari - med hänvisning till vad som anförts i motion 1986/87: A466
- yrkas att riksdagen beslutar att länskronofogdemyndigheten i Östergötland
förläggs till Åtvidaberg.

Utskottet

Inledning

En huvuduppgift för kronofogdemyndigheterna är att handlägga mål och
ärenden enligt utsökningsbalken (UB). Det övervägande antalet sådana
mål och ärenden avser indrivning av statens fordringar på obetalda skatter,
avgifter och böter, s. k. allmänna mål. I jämförelse med de allmänna målen
är antalet mål och ärenden som anhängiggörs av enskilda, s. k. enskilda
mål, förhållandevis litet. Vid sidan av de rent exekutiva uppgifterna enligt
UB ankommer det på kronofogdemyndigheterna att företräda staten som
borgenär vid indrivningen av skatter och avgifter.

Vissa andra uppgifter av exekutiv karaktär har lagts på kronofogdemyndigheterna
genom särskilda författningar. Här kan bl. a. nämnas verkställighet
särenden enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter,
tullar och avgifter samt mål om återtagande av gods som köpts på kredit
enligt konsumentkreditlagen (1977:981) och lagen (1978:599) om avbetalningsköp
mellan näringsidkare.

Kronofogdemyndigheterna är vidare tillsynsmyndighet i konkurs och

skall enligt lagen (1970:741) om statlig lönegaranti i konkurs pröva frågor
om betalning för lönefordringar i konkurser som handläggs som mindre
konkurs. Utöver de redovisade arbetsuppgifterna har kronofogdemyndigheterna
enligt skilda författningar att handlägga åtskilliga andra typer av
ärenden.

Landet är sedan 1 januari 1965 indelat i 81 kronofogdedistrikt. I varje
distrikt finns en kronofogdemyndighet med en chefkronofogde som chef. I
Stockholms, Göteborgs och Malmö kronofogdedistrikt har chefen för
myndigheten titeln kronodirektör.

Myndighetens chef, övriga kronofogdar samt huvuddelen av övrig personal
är stationerade på en ort, den s.k. centralorten. I många distrikt
finns exekutiv personal och kontorspersonal stationerad även på andra
orter än centralorten, s.k. stationeringar. Antalet stationeringar är för
närvarande ca 80.

Kronofogdedistrikten är i huvudsak utformade på grundval av polisdistrikten
men ansluter även till andra administrativa och judiciella indelningar
i landet. Distriktens gränser skär således inte i något fall läns- eller
kommungränser. De följer vidare i stort gränserna för fögderier och domkretsar.
Antalet distrikt varierar i länen. I fyra län — Uppsala, Kronobergs,
Gotlands samt Jämtlands län - utgör hela länet ett distrikt. I övriga län
finns från två upp till nio distrikt, varvid flertalet, eller tolv län, har tre eller
fyra distrikt.

Riksskatteverket (RSV) är centralmyndighet för administrationen av
exekutionsväsendet. I riksskatteverkets uppgifter ingår även att till regeringen
ge in framställning om medel för exekutionsväsendets gemensamma
behov och att avge anslagsframställning för kronofogdemyndigheterna.

På förslag av regeringen i proposition 1986/87:52 om exekutionsväsendets
organisation godkände riksdagen hösten 1986 principiella riktlinjer för
en omorganisation av kronofogdemyndigheterna. Riktlinjerna innebär att
den nuvarande organisationen för kronofogdemyndigheterna ändras så att
en kronofogdemyndighet skall bildas i varje län. Vidare skall RSV få i
uppgift att leda verksamheten i exekutionsväsendet. Omorganisationen
avses bli genomförd den 1 juli 1988. De nya länskronofogdemyndigheterna
skall ledas av lekmannastyrelser. I propositionen förutskickade departementschefen
att en kommitté skulle komma att tillsättas för att lämna
förslag till den närmare utformningen av kronofogdemyndigheternas organisation
m. m. Vid riksdagsbehandlingen av förslaget till omorganisation
anslöt sig lagutskottet (LU 1986/87:12) till departementschefens uppfattning
att de nya myndigheterna i princip borde lokaliseras till samma orter
som övriga länsorgan. Med anledning av motioner framhöll utskottet att
det borde ankomma på organisationskommittén att överväga frågan om
vilka orter i länen som skall vara centralorter för de nya myndigheterna
under hänsynstagande till de olika intressen som gör sig gällande. Enligt
utskottet borde kommittén därvid ha möjlighet att frångå huvudprincipen i
något större utsträckning än vad som angavs i propositionen. Beträffande
RSV:s ledningsfunktion i fråga om den rent exekutiva verksamheten,
tillsynsuppgifterna i konkurs m. m. tog utskottet inte ställning till omfattningen
av RSV:s ledningsuppdrag. Det borde enligt utskottet ankomma på

LU 1986/87:21

organisationskommittén att överväga i vilka avseenden RSV bör kunna LU 1986/87:21
styra och leda kronofogdemyndigheternas verksamhet samt belysa effekterna
härav. Utskottet ansåg att regeringen borde redovisa resultatet av
övervägandena för riksdagen i lämpligt sammanhang. På hemställan av
utskottet gav riksdagen som sin mening regeringen till känna vad utskottet
anfört om lokaliseringen av länskronofogdemyndigheterna och RSV:s ledningsfunktion.

Den aviserade organisationskommittén för exekutionsväsendet har numera
tillkallats. Enligt direktiven (dir. 1987:6) bör kommittén med utgångspunkt
i övervägandena i propositionen och de synpunkter som riksdagen
givit regeringen till känna lämna förslag till den närmare utformningen
av länskronofogdemyndigheternas organisation och i övrigt lämna förslag
till andra åtgärder som erfordras för att genomföra omorganisationen.

Regeringen har vidare i november 1986 givit RSV i uppdrag att inleda
arbetet med en utvärdering av UB i enlighet med en till beslutet fogad
promemoria. I promemorian framhålls att under den tid som gått sedan UB
trädde i kraft den 1 januari 1982 har enskilda delar av regelsystemet satts i
fråga i olika sammanhang. Enligt promemorian finns det, som ett led i
regeringens strävan att följa upp ny lagstiftning, anledning att ta del av de
erfarenheter av tillämpningen av balken som vunnits i det praktiska rättslivet
och undersöka om lagstiftningen behöver ändras på några punkter. En
utvärdering av utsökningsbalken bör därför komma till stånd. Utvärderingen
bör inte ta sikte på att ompröva de grundläggande principer som utsökningsbalken
vilar på. Utredningsarbetet bör enligt promemorian i stället
inriktas på sådana enskilda frågor som det i ljuset av de vunna erfarenheterna
finns anledning att ompröva. Härvidlag bör främst erfarenheterna av
de sakliga nyheter som följde med den nya balken belysas. Utredningsarbetet
bör enligt promemorian bedrivas i etapper. I ett första skede bör de
praktiska erfarenheterna av balkens tillämpning kartläggas. Kartläggningen
bör avse såväl sakfrågor som rena hanteringsfrågor. Först därefter bör
det fattas beslut om ett eventuellt fortsatt utredningsarbete. RSV bör ges
fria händer att själv lägga upp sitt arbete med den inledande etappen. Ett
naturligt led i arbetet bör dock vara att verket inhämtar synpunkter från
dem som närmast berörs av regleringen i fråga. I promemorian framhålls
att RSV i samband med redovisningen av resultatet av sitt arbete bör ange
på vilka punkter som det finns behov att överväga ändringar i utsökningsbalken
eller i andra näraliggande författningar och i vilken mån sådana
ändringar förutsätter ytterligare utredning. RSV bör också lägga fram
förslag till uppläggning av ett eventuellt fortsatt utredningsarbete och ange
hur angeläget varje reformprojekt bedöms vara.

RSV:s uppdrag bör enligt promemorian vara avslutat den 30 juni 1987.

Anslaget till kronofogdemyndigheterna, m. m.

I propositionen föreslås att anslaget till kronofogdemyndigheterna för budgetåret
1987/88 bestäms till 565 525 000 kr. Medlen har enligt departementschefen
beräknats enligt ett ettårigt huvudförslag, vilket innebär att anslaget
efter pris- och löneomräkning minskar med två procent, dvs. med totalt 4

11,4 milj. kr. Det förordas i propositionen att 5,7 milj. kr. återförs och
ställs till riksskatteverkets disposition under anslagsposten Diverse ändamål.
Beloppet avses bli utnyttjat för att tillföra resurssvaga kronofogdemyndigheter
extra resurser under budgetåret.

I den till grund för riksdagens revisorers förslag liggande granskningsrapporten
(rapport 1985/86:7 Kronofogdemyndigheternas utnyttjande av
personalresurserna) framhålls att de mest arbetstyngda kronofogdemyndigheterna,
främst de i storstadsområdena, snarast bör ges personalförstärkningar.
Riksdagens revisorer anser för sin del att en förstärkning av
personalresurserna för de mest belastade myndigheterna måste genomföras
förhållandevis omgående för att tillgodose både de enskildas rättssäkerhetskrav
och det allmännas intresse av bättre indrivningsresultat för
skatter och avgifter. En förstärkning bör enligt revisorerna kunna genomföras
utan att en förestående ändring av kronofogdemyndigheternas organisation
föregrips. Resursförstärkningarna bör ställas till riksskatteverkets
förfogande för fördelning mellan kronofogdemyndigheterna. Revisorerna
hemställer att det anförda ges regeringen till känna.

Utskottet delar uppfattningen att det är angeläget att åtgärder vidtas i
syfte att minska effekterna av den ojämna resursfördelningen mellan kronofogdemyndigheterna.
Utskottet erinrar om att under innevarande budgetår
RSV haft i uppdrag att fördela 5 milj. kr. mellan myndigheterna.
Härigenom har de resurssvaga myndigheterna kunnat tillföras extra resurser.
Enligt vad departementschefen uppger har metoden fungerat väl.
Utskottet anser därför att riksskatteverket även under nästa budgetår bör
få i uppdrag att fördela medel mellan myndigheterna. Det belopp på 5,7
milj. kr. som föreslås bli ställt till riksskatteverkets disposition för detta
ändamål får enligt utskottets mening anses godtagbart. Att inför den omorganisation
av kronofogdemyndigheterna som förestår den 1 juli 1988 tillföra
riksskatteverket ytterligare medel för resursförstärkningar bör inte komma
i fråga.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att någon riksdagens
åtgärd med anledning av revisorernas förslag i denna del inte är erforderlig.

Vad gäller det föreslagna anslaget till kronofogdemyndigheterna,
565525000 kr., framgår av propositionen att anslaget räknats upp med
19741000 kr. i förhållande till budgetåret 1986/87. För sistnämnda budgetår
uppgår anslaget till 579235000 kr. I propositionen anges att anslagsstrukturen
ändrats. Ändringen innebär främst att anslagsposten Diverse
ändamål minskats från 50383 000 kr. till 17 518000 kr. Enligt utskottets
mening hade det varit en fördel om i propositionen närmare redovisats
anledningen till att anslagsstrukturen ändrats och underlag därmed getts
för riksdagens bedömning av hur anslagsframställningen för budgetåret
1987/88 förhåller sig till innevarande budgetårs anslag. Enligt vad utskottet
inhämtat innebär emellertid ändringen i fråga om anslagsposten Diverse
ändamål att kostnaderna för det ADB-baserade redovisningssystemet för
exekutionsväsendet (REX) i sin helhet tagits upp under anslaget till riksskatteverket
och inte längre skall belasta kronofogdemyndigheternas anslag.
Med hänsyn till vad som sålunda upplysts och på grund av vad som
anförs i propositionen kan utskottet godta den föreslagna medelsberäk -

LU 1986/87:21

ningen. Utskottet vill understryka vikten av att i framtiden alla uppgifter
som erfordras för bedömningen av anslagsframställningen beträffande
kronofogdemyndigheterna lämnas i budgetpropositionen.

I förslaget från riksdagens revisorer tas upp frågan om personalstatistiken
för kronofogdemyndigheterna. Det framhålls att revisorerna vid sin
granskning konstaterat att personalstatistiken gav osäkra uppgifter om de
faktiska personalresurserna. Statistiken skulle enligt revisorerna kunna
förbättras avszvärt genom utnyttjandz av det på lönesystemet SLÖR baserade
statliga personaladministrativa informationssystemet PI. Revisorerna
förutsätter att denna fråga löses i och med att den nya organisationen tar
form och hemställer att det anförda ges regeringen till känna.

Utskottet vill för sin del hänvisa till att organisationskommittén enligt
sina direktiv skall lämna förslag till de personal- och ekonomiadministrativa
åtgärder som behöver vidtas i och med att de nya kronofogdemyndigheterna
bildas. Utskottet utgår därför från att den av revisorerna aktualiserade
frågan om personalstatistiken kommer att prövas av organisationskommittén.
Något särskilt tillkännagivande i saken från riksdagens sida är
således inte erforderligt.

Vid revisorernas granskning har vidare aktualiserats spörsmålet om vad
REX-systemet i praktiken betytt från besparingssynpunkt. Sedan år 1984
används systemet av alla kronofogdemyndigheter vid handläggningen av
allmänna mål. Också de enskilda målen registreras numera i REX-systemet
vilket även delvis utnyttjas vid handläggningen av dem. Revisorerna
erinrar om att regeringen i regleringsbrev år 1982 har gett riksskatteverket i
uppdrag att redovisa hur en förkalkylerad besparing motsvarade 375 årsarbetskrafter
avseende allmänna mål skulle fördelas på samtliga kronofogdemyndigheter.
Någon sådan detaljerad redovisning har enligt revisorerna
dock ej gjorts och frågan bör därför följas upp och en efterkalkyl redovisas.
Revisorerna anser att regeringen vid lämplig tidpunkt bör lämna riksdagen
en samlad redogörelse för effekterna av tillämpningen av REX-systemet
inom kronofogdemyndigheterna. I förslaget hemställs att det anförda ges
regeringen till känna.

Utskottet erinrar om att riksrevisionsverket i dagarna har slutfört en
förvaltningsrevision av kronofogdemyndigheternas ADB-stöd. Resultatet
av arbetet har redovisats i en revisionsrapport Kronofogdemyndigheternas
ADB-stöd - en granskning av REX, vari riksrevisionsverket hemställer
att riksskatteverket före den 1 augusti 1987 inkommer med en redogörelse
för de åtgärder som riksskatteverket vidtagit eller avser att vidta med
anledning av rapporten. I rapporten konstateras att införandet av REX
förenklat kronofogdemyndigheternas arbete i många avseenden. Av utvärderingen
framgår dock bl. a. att de rationaliseringsvinster som REX medfört
inte inneburit totalt minskade kostnader för exekutionsväsendet och
att REX inte medfört att den nedåtgående trenden när det gäller indrivningsresultaten
i allmänna mål kunnat brytas. Vidare framgår av revisionsrapporten
att det i REX saknas program som möjliggör att kronofogdemyndigheternas
verksamhet kan följas upp i väsentliga avseenden. Enligt
riksrevisionsverket ingår det i riksskatteverkets ansvar att följa upp och
bedöma funktionssätt och lönsamhet för de hjälpmedel som används som

LU 1986/87:21

stöd till verksamheten. Med utgångspunkt häri och mot bakgrund av den
gjorda utvärderingen anser riksrevisionsverket att riksskatteverket skall
utvärdera REX-systemet. Utvärderingen bör inriktas på en uppföljning av
huruvida REX stöder sakverksamheten på bästa sätt, dvs. huruvida systemet
gör den nytta som användarna förväntar sig. Även kostnaderna för
systemet bör följas upp.

Med hänsyn bl. a. till den förestående omorganisationen av exekutionsväsendet
anser utskottet i likhet med riksdagens revisorer att det är angeläget
att en utvärdering av REX-systemets effekter när det gäller kronofogdemyndigheternas
arbete kommer till stånd. På grund av vad som anförs i
riksrevisionsverkets rapport utgår utskottet från att en sådan utvärdering
nu också kommer att göras snarast möjligt. Utskottet utgår vidare från att
resultatet av utvärderingen, i den mån det påverkar en framtida anslagsframställning
beträffande kronofogdemyndigheterna, kommer att redovisas
för riksdagen. Någon åtgärd från riksdagens sida i saken är därför i vart
fall för närvarande inte erforderlig.

I förslaget från riksdagens revisorer tas vidare upp frågan om måltillströmningen
till kronofogdemyndigheterna kan begränsas genom förebyggande
åtgärder. Revisorerna anser att det är mycket väsentligt att kronofogdemyndigheternas
arbete inriktas på förbättrad information och aktiva
insatser för ekonomisk rehabilitering av gäldenären. Därmed torde enligt
revisorerna antalet mål hos kronofogdemyndigheterna på ett verksamt sätt
komma att minskas och antalet fall med långvariga gäldenärsförhållanden
kunna begränsas. Revisorerna anser att det bör ankomma på regeringen att
närmare undersöka dessa möjligheter och hemställer att det anförda ges
regeringen till känna.

Enligt utskottets mening är det angeläget att de möjligheter som finns att
förebygga en ökad måltillströmning till kronofogdemyndigheterna och att
eljest effektivisera den exekutiva verksamheten tas till vara. Utskottet
delar därför revisorernas uppfattning att det är viktigt att informationen till
allmänheten om kronofogdemyndigheternas arbete förbättras och att myndigheterna
kan verka för ekonomisk rehabilitering av gäldenärer. När det
gäller en ökad satsning på ekonomisk rehabilitering har skatteindrivningsutredningen
i sitt nyligen avgivna betänkande (SOU 1987: 10) Indrivningslag
m. m. framhållit att en sådan utveckling ligger helt i linje med det
övergripande målet för indrivningsverksamheten. Genom den förestående
omorganisationen av exekutionsväsendet torde enligt utskottets mening
förutsättningarna öka för att man genom förebyggande åtgärder i angivna
avseenden skall kunna begränsa myndigheternas arbetsbelastning. I sammanhanget
bör dock understrykas att det inte bör ankomma enbart på
kronofogdemyndigheterna att bistå gäldenärer med svåra skuldförhållanden.
Också andra myndigheter, bl. a. konsumentverket, har härvidlag en
uppgift att fylla. Enligt utskottets mening bör det ankomma på organisationskommittén
att närmare överväga informationsfrågorna och spörsmålet
om kronofogdemyndigheternas insatser för ekonomisk rehabilitering av
gäldenärerna. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

LU 1986/87:21

Handläggningen av allmänna mål

LU 1986/87:21

Enligt riksdagens revisorers förslag bör vissa åtgärder vidtas för att effektivisera
handläggningen av allmänna mål hos kronofogdemyndigheterna,
nämligen en ökad användning av påminnelseförfarande innan det allmännas
fordringar överlämnas för indrivning och införande av branschkoder i
skatteregister och REX-registret.

Revisorerna konstaterar att det påminnelseförfarande avseende obetald
preliminär B-skatt och kvarstående skatt som infördes år 1983 vid länsstyrelserna
har medfört en betydlig avlastning för kronofogdemyndigheterna.
Enligt revisorernas mening bör påminnelseförfarandet utvecklas och tilllämpas
på andra A-målsfordringar.

Revisorerna framhåller vidare att en förbättring av branschkoder för
företag i skatteregistret och införandet av sådana koder i REX kan möjliggöra
att förhållandena i olika branscher kan belysas med skatte- och
indrivningsstatistik. Revisorerna anser det angeläget att förbättringsarbetet
avseende branschkodningen förs vidare, så att en mera tillförlitlig
skatte- och indrivningsstatistik till belysning av förhållandena för olika
branscher kan sammanställas.

Revisorerna hemställer att det anförda ges regeringen till känna.

Utskottet ansluter sig till revisorernas bedömning och förordar att det
anförda ges regeringen till känna.

Handläggningen av enskilda mål

I revisorernas förslag hemställs att riksdagen hos regeringen begär utredning
och därefter redovisning till riksdagen av vissa frågor rörande handläggningen
av enskilda mål.

Revisorerna anser att i enskilda mål kronofogdemyndigheten skall kunna
fordra att sökanden i samband med ansökningen visar att gäldenären
nyligen fått ett krav. Genom en skyldighet för borgenären att sända betalningsanmaning
bör enligt revisorerna en viss begränsning av antalet mål
kunna uppnås. Revisorerna förordar vidare att frågan om kronofogdemyndigheterna
mot avgift skall kunna lämna ut förhandsbesked beträffande
gäldenärer ur utsökningsregistret snarast prövas. Syftet med förhandsbesked
anges vara att presumtiva sökanden skall få underlag för en bedömning
av om det lönar sig med en ansökan till kronofogdemyndigheten. En
annan fråga som bör övervägas gäller försäkringskassornas återkrav på
underhållsbidrag enligt lagen (1964: 143) om bidragsförskott. Revisorerna
anser att sådana krav bör handläggas som allmänna mål. Revisorerna
hänvisar till att det ligger inom ramen för skatteindrivningsutredningens
uppdrag att bl. a. närmare pröva vad som skall räknas som allmänna mål.

Vad först gäller frågan om betalningsanmaning vill utskottet erinra om
att en betalningsovillig gäldenär i allmänhet har fått ett flertal uppmaningar
att infria sin förpliktelse innan borgenären ansöker om exekutiva åtgärder.
Enligt inkassolagen (1974: 182) gäller sålunda att rättslig åtgärd med anledning
av en fordran inte får vidtas förrän gäldenären tillställts en skriftlig
anmaning att betala skulden inom viss skälig tid och den utsatta tiden löpt

ut. Vissa undantag härifrån finns dock. I sammanhanget bör vidare påpekas
att exekutiva åtgärder mot en gäldenär som regel förutsätter att betalningsskyldigheten
fastställts av allmän domstol samt att gäldenären innan
betalningsskyldighet åläggs skall delges borgenärens ansökan.

Mot bakgrund av det anförda finns det enligt utskottets mening inte
anledning att anta att en skyldighet för borgenären att sända betalningsanmaning
till gäldenären innan exekutiva åtgärder begärs i någon nämnvärd
utsträckning skulle öka gäldenärens betalningsvillighet och därmed kunna
leda till en minskning av antalet enskilda mål. I vart fall kan fördelarna med
den förordade ordningen knappast överväga de nackdelar som skulle uppkomma
för borgenären i form av ökade kostnader och tidsutdräkt. Flertalet
av de instanser som yttrat sig över förslaget har också ställt sig negativa
till vad revisorerna förordat. Revisorernas förslag i denna del bör därför
inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet kan däremot i och för sig ställa sig bakom revisorernas förslag
att kronofogdemyndigheten mot avgift skall kunna lämna förhandsbesked
beträffande gäldenärens betalningsförmåga i form av utdrag ur utsökningsregistret.
Frågan om myndigheters försäljning av uppgifter ur personregister
som förs med ADB-stöd har behandlats av data- och offentlighetskommittén
(Ju 1984:06) i betänkandet (SOU 1986:46) Integritetsskyddet i
informationssamhället 2. I betänkandet föreslår kommittén en särskild lag
om myndigheters försäljning till allmänheten av uppgifter om enskilda
personer i dataregister. Enligt den föreslagna lagen får sådan försäljning
endast ske i fråga om uppgifter i vissa särskilt angivna register. Förslaget
innebär bl. a. att försäljning av uppgifter ur utsökningsregistret förbjuds.
Med försäljning jämställs utlämnande mot avgift. Betänkandet är för närvarande
föremål för remissbehandling. Enligt utskottets mening bör regeringens
ställningstagande till kommitténs förslag inte föregripas genom
några uttalanden från riksdagens sida. Utskottet, som förutsätter att regeringen
vid sina överväganden kommer att pröva också den av revisorerna
aktualiserade frågan, anser att revisorernas förslag i denna del inte bör
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Vad härefter angår frågan om försäkringskassornas återkrav på underhållsbidrag
vill utskottet erinra om att ärenden om indrivning av utestående
fordringar på underhållsbidrag för närvarande handläggs som enskilda
mål och detta oavsett om det är den underhållsberättigade som är
berättigad att uppbära bidraget eller om det är försäkringskassan som på
grund av utgivet bidragsförskott har rätt att återkräva bidraget från den
underhållsskyldige. Våren 1986 behandlade riksdagen (LU 1985/86:2 y,
SoU 1985/86:29) riksdagens revisorers förslag (förs. 1985/86: 17) angående
statens utgifter för bidragsförskott, m. m. I förslaget hemställde revisorerna
att en utredning skulle komma till stånd beträffande statens stöd till
barn som inte lever tillsammans med båda sina föräldrar och föräldrabalkens
förbehållsregler m. m. En fråga som enligt revisorerna därvid borde
prövas var spörsmålet huruvida försäkringskassans återkrav på underhållsbidrag
skall handläggas som allmänt mål vid kronofogdemyndigheterna.
I sitt av riksdagen godkända betänkande i ärendet förordade socialutskottet
med anledning av bl. a. revisorernas förslag att en förutsättnings -

LU 1986/87:21

lös utredning om bidragsförskottssystemet borde komma till stånd och att
därvid också frågor om underhållsbidrag borde kunna prövas. Den av
riksdagen begärda utredningen har numera tillkallats. Enligt direktiven
(dir. 1986:30) skall utredningen fritt kunna pröva bl. a. de frågor som
revisorerna tagit upp.

Enligt utskottets mening saknas det anledning för riksdagen att åter göra
något uttalande om handläggningen av försäkringskassans återkrav på
underhållsbidrag. Det får ankomma på regeringen att tillse att skatteindrivningsutredningens
överväganden rörande gränsdragningen mellan allmänna
och enskilda mål samordnas med det utredningsarbete som pågår
beträffande reglerna för underhållsbidrag till barn och bidragsförskott.

Revisorerna tar också upp en fråga om samordning av olika normer för
levnadsstandard. Normalbelopp för existensminimum bestäms av riksskatteverket
och tillämpas av skattemyndigheterna vid bl. a. bedömning av
rätt till avdrag på grund av nedsatt skatteförmåga. Normalbeloppet avser
vanliga levnadskostnader för den skattskyldige och hans familj. Det belopp
som enligt UB skall förbehållas gäldenären vid införsel bestäms också med
ledning av bestämmelserna om existensminimum. Riksskatteverket fastställer
vidare ett normalbelopp som vid utmätning i lön skall förbehållas
gäldenären för hans och familjens försörjning. Detta utmätningsfria belopp
är högre än existensminimum. Vid fastställande av underhållsbidrag till
barn skall enligt föräldrabalken den underhållsskyldige förbehållas ett belopp
för egna levnadskostnader och i förekommande fall makas eller sambos
samt hemmavarande barns försörjning. Reglerna om förbehållsbelopp
i föräldrabalken avviker från vad som gäller vid beräkning av existensminimum
och utmätningsfritt belopp.

Frågan om en översyn av reglerna om existensminimum har aktualiserats
i riksdagen vid 1983/84 års riksmöte då riksdagen på hemställan av
skatteutskottet (SkU 1983/84:50) som sin mening gav regeringen till känna
att en allsidig utredning om reglerna borde komma till stånd. Frågan
återkom vid 1986/87 års riksmöte då skatteutskottet i sitt av riksdagen
godkända betänkande (SkU 1986/87: 15) förutsatte att saken togs upp utan
dröjsmål.

Som tidigare nämnts har på riksdagens begäran (SoU 1985/86:29) en
utredning tillkallats för att se över bidragsförskottssystemet. En fråga som
utredningen enligt sina direktiv fritt skall kunna pröva är föräldrabalkens
regler om förbehållsbelopp.

I sitt förslag framhåller revisorerna att det bör finnas en gemensam
förbehållsnorm vid kronofogdemyndigheterna, skattemyndigheterna och
för beräkning av underhållsbidrag och att också socialtjänstlagens bestämmelser
om ”skälig levnadsnivå” bör beaktas. Det uppdrag regeringen fått
av riksdagen att utreda reglerna för skattemässigt existensminimum och
förbehållsbelopp enligt föräldrabalken bör enligt revisorerna samordnas
och kompletteras med utredningsuppdrag innefattande reglerna avseende
förbehållsbelopp vid kronofogdemyndigheterna. Enligt revisorernas mening
bör åtgärder vidtas så att en samordning uppnås. Revisorerna hemställer
att utredning i enlighet med det anförda skall ske.

I likhet med vad riksdagen tidigare uttalat vill utskottet understryka att

LU 1986/87:21

det är angeläget att reglerna om existensminimum ses över. Vid en sådan
översyn bör som revisorerna framhållit också förbehållsbeloppen vid införsel
och utmätning i lön övervägas. Utskottet vill i sammanhanget erinra
om att socialutskottet nyligen i sitt av riksdagen godkända betänkande
(SoU 1986/87:21) framhållit att förhållandet mellan existensminimum och
socialbidrag måste övervägas i samband med en översyn av existensminimireglerna.
Socialutskottet har förutsatt att handläggningen av de angivna
frågorna samordnas inom regeringskansliet och har med hänsyn härtill inte
ansett att någon riksdagens åtgärd är erforderlig.

På grund av det anförda kan lagutskottet i huvudsak ställa sig bakom
revisorernas förslag i denna del. Utskottet kan dock inte finna det motiverat
med en samordning mellan föräldrabalkens regler om förbehållsbelopp
och bestämmelserna om existensminimum m. m. Väsentliga olikheter
finns mellan dessa båda regelsystem. Föräldrabalkens regler är av civilrättslig
natur och tillämpas vid fastställandet av en långvarig underhållsskyldighet
gentemot barn. Bestämmelserna om existensminimum m. m. är
däremot av offentligrättslig art och tillämpas vid bedömningen av hur
mycket en person i ett betydligt kortare tidsperspektiv behöver garanteras
för sitt och familjens nödvändiga uppehälle. Utskottet vill också påpeka att
såvitt gäller kronofogdemyndigheternas arbete en samordning torde vara
utan betydelse eftersom det inte ankommer på dem att fastställa underhållsbidrag.
Kronofogdemyndigheternas befattning med underhållsbidrag
inskränker sig till rent exekutiva åtgärder varvid de har att tillämpa reglerna
om existensminimum och utmätningsfritt belopp.

Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna.

Även UB:s regler om löneutmätning berörs i revisorernas förslag. Revisorerna
anser att möjligheterna att tekniskt förbättra bestämmelserna om
löneutmätning bör utredas och hemställer att det anförda ges regeringen till
känna.

Som inledningsvis framhållits har riksskatteverket fått i uppdrag av
regeringen att inleda arbetet med en utvärdering av UB samt att, i samband
med redovisningen av resultatet av den kartläggning som verket skall göra,
ange bl. a. vilka ändringar i UB som det kan vara motiverat att överväga.
Utskottet, som delar revisorernas uppfattning att reglerna om löneutmätning
bör ses över, anser att en sådan översyn bör ske i samband med
utvärderingen av UB. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

Taxesättningen på exekutionsväsendets område

Enligt 17 kap. UB skall i enskilda mål ersättning tas ut för statens kostnader
för förfarandet hos kronofogdemyndigheten i den omfattning som
regeringen bestämmer. Vid införsel skall dock ej någon ersättning tas ut.
Närmare bestämmelser om ersättningen finns i förordningen (1981: 1185)
om utsökningsavgifter. Utsökningsavgifterna utgörs av grundavgift, försäljningsavgift
och särskild avgift. Grundavgiften är 250 kr. Vid utmätning
endast i överskjutande skatt utgör dock avgiften 125 kr. Försäljningsavgift
tas ut vid exekutiv försäljning och utgör 3 % av köpeskillingen, dock högst
2000 kr. Vid försäljning av registrerat skepp, registrerat luftfartyg eller

LU 1986/87:21

fastighet är försäljningsavgiften 1 % av egendomens värde, dock lägst 200
och högst 4000 kr. Särskild avgift utgår när särskilda kostnader uppkommer
för staten i målet.

Ersättning skall enligt konkurslagen (1921: 225) utgå för kronofogdemyndighetens
arbete med tillsynsuppgifterna i konkurs. Avgiften utgör 300 kr.
när konkurs som handläggs som mindre konkurs avskrivs. I övriga fall
bestämmer tillsynsmyndigheten avgiften.

I förslaget framhåller revisorerna att grundavgiften i utsökningsmål tidigare
har varit anpassad till kostnaderna för kronofogdemyndighetens eget
arbete med målen. I revisorernas granskningsrapport konstateras att avgifterna
skulle behöva höjas med ca 200 % för att full kostnadstäckning för
hanteringen av enskilda mål skall uppnås totalt sett. Det skulle, tillämpat
på grundavgiften, innebära en höjning från 250 till 750 kr. Vid den senaste
höjningen år 1981 angavs enligt revisorerna att avgiften då återställdes till
samma reala storlek som vid föregående höjning som baserats på kostnadstäckningsprincipen.
Grundavgiften beräknades år 1981 med hänsyn till
kostnadsutvecklingen böra utgå med 250- 300 kr. För att avgiften skall
behålla sitt realvärde från nämnda tidpunkt skulle den enligt revisorerna år
1986 behöva räknas upp till 375—400 kr., dvs. med nära 50%, vilket skulle
innebära en årlig inkomstökning för statsverket om ca 40 milj. kr.

Revisorerna finner det angeläget att man genom en utredning prövar
vilka riktlinjer som skall gälla vid taxesättningen för kronofogdemyndighetens
tjänster samt att en taxeöversyn genomförs. Vid denna översyn bör
man även granska andra hithörande frågor, såsom avgift för förhandsbesked,
ansökningsavgift och differentierad grundavgift samt frågan om
avgiften vid exekutiv försäljning av fast egendom m. m.

Bakom förslaget om en ansökningsavgift ligger enligt revisorerna en
strävan att reducera antalet onödiga utsökningsmål, dvs. främst mål där
det från början med stor säkerhet kan bedömas vara utsiktslöst att erhålla
betalning. Med differentierad grundavgift avser revisorerna att flera avgiftsnivåer
skall införas så att avgiften kan anpassas till ett måls beskaffenhet,
det sökta beloppets storlek och vilka åtgärder från kronofogdemyndighetens
sida som krävs i målet.

Revisorerna anser att frågan om ansökningsavgift är mindre aktuell om
den föreslagna ordningen med avgiftsbelagt förhandsbesked införs. Frågan
om ansökningsavgift och differentierad utsökningsavgift bör emellertid
prövas som alternativ i den föreslagna taxeutredningen.

Revisorerna anser vidare att försäljningsavgiftens övre beloppsgräns bör
höjas så att avgiften i genomsnitt ger täckning för kronofogdemyndighetens
självkostnader vid exekutiv försäljning. Frågan bör närmare utredas
tillsammans med de andra taxefrågorna.

Revisorerna hemställer att en utredning om taxesättningen vid kronofogdemyndigheterna
kommer till stånd.

Revisorerna hemställer också att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att - i avvaktan på resultatet av det förordade utredningsarbetet
— avgifterna på exekutionsväsendets område bör räknas upp så att
de återfår sitt tidigare realvärde.

Utskottet vill för sin del framhålla att kronofogdemyndigheternas befatt -

LU 1986/87:21

ning med enskilda mål får anses utgöra en del av statens rättsvårdande
verksamhet och att det därför knappast kan ställas krav på att kostnaderna
för verksamheten till fullo skall täckas genom avgifter. Samtidigt måste det
statsfinansiella intresset av en rimlig taxesättning beaktas liksom intresset
av att exekutionsväsendet är så effektivt som möjligt. Om avgifterna sätts
för lågt kommer kronofogdemyndigheternas kapacitet i viss utsträckning
att tas i anspråk i onödan. Risk finns nämligen då att borgenärerna begär
exekutiva åtgärder trots att utsikterna för ett positivt resultat är små eller
helt saknas.

När det gäller flertalet av de avgifter som nu tas ut av kronofogdemyndigheterna
saknas, som framhålls av revisorerna, för närvarande klara
riktlinjer för vilken kostnadstäckning som skall krävas. Enligt utskottets
mening är det angeläget att frågan om vilka riktlinjer för taxesättningen
som i fortsättningen bör gälla blir föremål för en närmare utredning och att
i samband därmed en översyn sker av nivåerna för de olika avgifterna.
Därvid bör också de av revisorerna aktualiserade frågorna om ansökningsavgift
och differentierad grundavgift kunna prövas förutsättningslöst liksom
spörsmålet om försäljningsavgiften. Det bör ankomma på regeringen
att bestämma de närmare formerna för utredningsarbetets bedrivande.
Enligt utskottets mening bör regeringen i lämpligt sammanhang redovisa
resultatet av översynsarbetet för riksdagen.

Utskottet kan vidare ansluta sig till revisorernas uppfattning att en
uppräkning av utsökningsavgifterna bör ske i avvaktan på resultatet av
utredningsarbetet. Såväl i 1985/86 som i 1986/87 års budgetproposition har
departementschefen i samband med anslagsframställningen till kronofogdemyndigheterna
förutskickat en höjning av grundavgiften. Utskottet vill
understryka vikten av att en sådan höjning nu kommer till stånd.

Vad utskottet anfört med anledning av revisorernas förslag i dessa delar
bör ges regeringen till känna.

Nära samband med taxesättningen inom exekutionsväsendet har en av
revisorerna upptagen fråga om budgetredovisningen.

Statens utgifter för exekutionsväsendet redovisas i budgetpropositionen
under främst anslagen till riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna.
Från utgifterna under anslaget till kronofogdemyndigheterna görs avdrag
för uppbördsmedel som utges i ersättning från allmänna pensionsfonden.
Andra inkomster från kronofogdemyndigheternas verksamhet i form av
utsökningsavgifter, tillsynsavgifter och expeditionsavgifter redovisas under
olika inkomsttitlar på statsbudgetens inkomstsida.

Enligt revisorerna är det angeläget att redovisningen under kronofogdemyndigheternas
förvaltningsanslag ändras så att uppgifter om alla intäkter
av kronofogdemyndigheternas verksamheter ges under anslaget samt att
den avgiftsbelagda verksamheten om möjligt särredovisas. Därmed ges
enligt revisorerna möjligheter att mera löpande bevaka statsverkets faktiska
kostnader (netto) för verksamheten.

Revisorerna hemställer att frågan om hur redovisningen skall utformas
blir föremål för närmare utredning.

Enligt utskottets mening skulle det självfallet vara till fördel om redovisningen
under anslaget till kronofogdemyndigheterna kunde utformas så att

LU 1986/87:21

de faktiska kostnaderna för exekutionsväsendet kunde utläsas. En sådan
redovisning som revisorerna förordar skulle emellertid inte vara förenlig
med vad som eljest gäller när kostnaderna för ett verksamhetsområde inte
helt skall täckas genom avgifter. I sammanhanget bör påpekas att ersättningen
från allmänna pensionsfonden till skillnad från utsökningsavgifterna
skall ge full kostnadstäckning. De olika avgifterna för kronofogdemyndigheternas
verksamhet bör därför liksom hittills redovisas under
inkomsttitlarna. Detta utesluter emellertid inte att det bör vara möjligt för
regeringen att i anslutning till anslagsframställningen lämna uppgifter om
inkomsterna från kronofogdemyndigheternas verksamhet. Utskottet förutsätter
att regeringen i samband med budgetarbetet för budgetåret 1988/89
överväger frågan. Något särskilt tillkännagivande i saken anser utskottet
inte erforderligt.

Övrigt

I motion 1986/87: L305 (c) yrkas att riksdagen beslutar att länskronofogdemyndigheten
i Östergötland förläggs till Åtvidaberg.

Som tidigare redovisats skall organisationskommittén med utgångspunkt
i bl. a. de synpunkter som riksdagen givit regeringen till känna lämna
förslag till den närmare utformningen av länskronofogdemyndighetemas
organisation. En fråga som kommittén skall överväga är vilka orter i länen
som skall vara centralorter för de nya myndigheterna. Enligt utskottets
mening bör resultatet av kommitténs överväganden inte föregripas. Utskottet
avstyrker därför bifall till motionen.

Vad revisorerna anfört i förslaget angående kronofogdemyndigheternas
organisation bör inte föranleda något ställningstagande från riksdagens
sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande anslaget till kronofogdemyndigheterna

att riksdagen till Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1987/88
anvisar ett förslagsanslag om 565 525 000 kr.,

2. beträffande riksdagens revisorers förslag

att riksdagen dels med anledning av förslag 1986/87:7 i dessa delar
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört beträffande
information om kronofogdemyndigheternas verksamhet, ekonomisk
rehabilitering, påminnelseförfarande i allmänna mål, användning
av branschkoder, taxesättningen inom exekutionsväsendet,
samordning av förbehållsbelopp samt reglerna för löneutmätning,
dels avslår förslaget i övriga delar,

LU 1986/87:21

3. beträffande lokaliseringen av länskronofogdemyndigheten i
Östergötlands län

att riksdagen avslår motion 1986/87: L305.

Stockholm den 28 april 1987
På lagutskottets vägnar
Per-Olof Strindberg

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Owe Andréasson
(s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Inga-Britt Johansson (s),
Allan Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Inger Hestvik (s), Bengt Harding
Olson (fp), Gunnar Thollander (s), Marianne Karlsson (c), Berit Löfstedt
(s), Ewa Hedkvist Petersen (s) och Ewy Möller (m).

LU 1986/87:21

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987