om anslag till kriminalvården m.m. (prop. 1981/82:100 bil. 5, E, jämte motioner) (Betänkande 1981/82:JuU44 Justitieutskottet)

JuU 1981/82:44

Justitieutskottets betänkande
1981/82:44

om anslag till kriminalvården m. m. (prop. 1981/82:100 bil. 5, E,
jämte motioner)

ANDRA HUVUDTITELN
Kriminalvården

1. Kriminalvårdsstyrelsen. Utskottet tillstyrker regeringens i proposition
1981 /82:100 bilaga 5 (justitiedepartementet) under punkt E 1 (s. 77 och 78)
framlagda förslag och hemställer

att riksdagen till Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1982/83
anvisar ett förslagsanslag av 69 737 000 kr.

2. Kriminalvårdsanstalterna. Regeringen har under punkt E 2 (s. 79 — 83)
föreslagit riksdagen att dels godkänna den i propositionen beräknade
driftstaten för förvaltning av fastigheter, dels till Kriminalvårdsanstalterna
för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 1 127 935 000 kr.

Motioner

I motion 1981/82:519 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås såvitt nu är i
fråga

1. att riksdagen under bilaga 5, E 2. Kriminalvårdsanstalterna, beslutar
att anvisa ett med 390 000 kr. i förhållande till regeringens förslag förhöjt
belopp avseende biblioteksverksamhet (yrkande 1),

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag i enlighet med vad
som anförts i motionen avseende reformering av kriminalvården (yrkande
2 delvis).

I motion 1981/82:664 av Lisa Mattson m. fl. (s) hemställs såvitt nu är i
fråga

— att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående arbetsförutsättningarna för nämnderna för
arbetsmarknads- och fackliga frågor (NAFF) (yrkande 4),

— att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående möjligheter för utlänningar att avtjäna straffen
i sina hemländer (yrkande 6).

I motion 1981/82:918 av Bonnie Bernström (fp) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
straffades behov av stöd för att behålla sin bostad.

I Riksdagen 1981/82. 7 sami. Nr 44

JuU 1981/82:44

I motion 1981/82:1216 av Stina Andersson m. fl. (c) hemställs såvitt nu
är i fråga att riksdagen hos regeringen begär åtgärder mot narkotikamissbruket
bland de intagna på fängelserna i enlighet med vad som anförts i
motionen (yrkande 2).

I motion 1981/82:1703 av Sven Johansson m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär utredning om åtgärder för bättre rehabilitering
av intagna på kriminalvårdsanstalt enligt de riktlinjer som anges i motionen.

Utskottet

Medelsberäkningen m. m.

Regeringens förslag till medelsanvisning under denna punkt innebär att
anslaget höjs från 990 989 000 kr. till 1 127 935 000 kr., dvs. med i det
närmaste 137 milj. kr. Förslaget innebär vidare att antalet tjänster inom
kriminalvårdsorganisationen ökas med 80; organisationen tillförs 100 nya
tjänster och 20 tjänster dras in.

Enligt vad chefen för budgetdepartementet uppger i sin redogörelse för
budgetförslaget (bilaga 2 s. 54) är det endast två ytterligare myndighetsorganisationer
som i årets budgetproposition föreslås få nya tjänster.

Bakgrunden till regeringens förslag till medelsberäkning under denna
punkt är den besvärliga beläggningssituationen på anstalterna och häktena.
Antalet fängelsedömda som togs in på kriminalvårdsanstalt under åren
1976 och 1977 utgjorde 9 901 resp. 9 742. Motsvarande siffror för åren
1978—1980 var 10 547, 10 822 och 12 054. Även de genomsnittliga strafftiderna
har ökat, och medelbeläggningen vid anstalterna har under den
senaste treårsperioden ökat med ca 11 %. Antalet personer som genom
lagakraftvunnen dom har dömts till fängelse och som i frihet avvaktar
anstaltsplacering har på ett par år fördubblats.

För att kriminalvården skall kunna tillgodose rimliga anspråk på differentiering
bör beläggningen enligt departementschefens bedömning inte
överstiga 85%. Under budgetåret 1980/81 var som mest drygt 96% av
antalet platser belagda. För de ur beläggningssynpunkt tyngsta månaderna
var beläggningen 92 %. Departementschefen uppger också att platsbristen
har medfört att möjligheterna att bemästra narkotikaproblem och våld
intagna emellan har försvårats avsevärt. Dessutom innebär platsbristen
mycket pressade arbetsförhållanden för kriminalvårdens personal.

Även på häktena är situationen besvärlig. Där har medelbeläggningen
ökat med omkring 37 % under den senaste treårsperioden.

På grund av det hårda beläggningstrycket är omkring 140 tidigare stängda
anstaltsplatser tillfälligt öppnade. Förslagen i budgetpropositionen innebär
att kriminalvården tillförs ytterligare omkring 190 platser.

I budgetpropositionen uppger departementschefen att prognoserna ty -

JuU 1981/82:44

der på att beläggningen vid en oförändrad kriminalpolitik kommer att öka
med 5 — 10 % under den närmaste femårsperioden. En tioprocentig ökning
skulle innebära ett ytterligare platsbehov på omkring 400 platser.

I en nyligen framlagd proposition (1981/82:153) har regeringen föreslagit
ändringar i reglerna om villkorlig frigivning och i reglerna om strafftidsberäkning.
Förslaget beräknas medföra vissa minskningar i fråga om
beläggningen.

Utskottet vill framhålla att förslagen i budgetpropositionen, som dikterats
av det statsfinansiella läget, endast innebär en marginell förbättring av
situationen på anstalterna och häktena. Förhållandena kan därför antas
komma att vara otillfredsställande från beläggningssynpunkt även under
den närmaste framtiden. Utskottet anser sig dock böra godta regeringens
förslag såvitt nu är i fråga.

I fråga om biblioteksverksamheten innebär regeringens förslag en höjning
av anslaget från 1 200 000 kr. till 1 496 000 kr., eller med ca 25 %. 1
motion 519 föreslås att ytterligare 390 000 kr. anvisas till biblioteksverksamheten.

Frågan om biblioteksverksamheten vid anstalterna och häktena har
behandlats av utskottet vid flera tillfällen, senast förra året. Utskottet
framhöll då det önskvärda i att de som är intagna på kriminalvårdens
anstalter och de allmänna häktena åtnjuter samma biblioteksservice som
andra medborgare. Det budgetförslag utskottet då hade att ta ställning till
— och godtog — innebar en höjning av anslaget till biblioteksverksamhet
med endast 7 %(prop. 1980/81:100 bilaga 5, JuU 35 s. 3 f, rskr 376). Förra
budgetåret ökades posten med endast 5% (prop. 1979/80:100 bilaga 5,
JuU 34, rskr 282).

Mot bakgrund av vad som nu har sagts välkomnar utskottet den ökade
satsning på biblioteksverksamheten som kommer till uttryck i årets budgetproposition,
och utskottet avstyrker bifall till motion 519 i denna del.

Utskottet godtar regeringens förslag till medelsberäkning. Utskottet har
ingen erinran mot den av departementschefen beräknade driftstaten för
förvaltning av fastigheter.

Narkotikafria avdelningar

I motionerna 519, 1216 och 1703 begärs en utökad satsning på drogfria
vårdkedjor enligt modell efter det s. k. Österåkerprojektet.

Utskottet vill inledningsvis framhålla att narkotikasituationen vid anstalterna
utgör ett svårbemästrat problem för kriminalvårdens del. Bland
kriminalvårdens klientel är inslaget narkotikamissbrukare mycket större
än hos befolkningen i allmänhet. Enligt vad som upplyses i budgetpropositionen
(s. 32) har det beräknats att 25 — 30 % av alla intagna på kriminalvårdsanstalter
är narkotikamissbrukare omedelbart innan verkställigheten
påbörjas.

JuU 1981/82:44

Stora ansträngningar görs för att komma till rätta med narkotikasituationen
vid anstalterna. Ett självklart riktmärke för dessa är, såsom utskottet
förra året uttalade, att intagna utan narkotikaproblem inte skall behöva
komma i kontakt med narkotika, att missbrukare avskärs från tillförsel av
droger och att intagna förhindras att bedriva narkotikahandel inom anstalterna
och ute i samhället (JuU 1980/81:35, rskr 378).

I enlighet med beslut vid riksmötet 1977/78 sker i mån av resurser
differentiering av de intagna med hänsyn till narkotikaberoende. Sedan
några år pågår ett projekt för behandling av narkotikamissbrukare vid
kriminalvårdsanstalten Österåker. För projektet disponeras f. n. 48 platser
vid anstalten. S. k. narkotikafria avdelningar har inrättats vid kriminalvårdsanstalterna
Hall, Hinseberg, Härlanda och Malmö, omfattande sammanlagt
60 platser. Även på annat sätt görs försök att åstadkomma en
differentiering. En betydande andel av de personer som dömts till mycket
långa fängelsestraff för grova narkotikabrott är sålunda intagna på någon
av de tre specialavdelningarna vid kriminalvårdsanstalterna Hall, Kumla
och Norrköping.

De placeringar av missbrukare på behandlingshem och inom familjevård
som sker med stöd av 34 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt
kan betraktas som en differentieringsåtgärd. I genomsnitt är omkring 60
missbrukare placerade utom anstalt enligt detta lagrum. Här bör slutligen
också nämnas den särskilda försöksverksamhet som i Stockholms och
Uppsala län pågår med s. k. kontraktsvård för narkotikamissbrukare som
har begått brott.

Möjligheterna att differentiera de intagna efter narkotikaberoende och
behandlingsbehov är i hög grad beroende av beläggningssituationen inom
kriminalvården. Denna är f. n. mycket ansträngd. Anstalternas utformning
och karaktär är i sammanhanget också av stor betydelse. De nya
lokalanstalter som tagits i bruk under senare år är på grund av bl. a. sina
små avdelningar särskilt ändamålsenliga från differentieringssynpunkt.
Avsikten är att övergå till mindre avdelningar också på vissa slutna riksanstalter
(se prop. 1981/82:141).

Bl. a. i syfte att underlätta en ändamålsenlig differentiering har statsmakterna
med verkan fr. o. m. den 1 januari 1981 infört möjligheten att
förelägga en intagen att avlämna urinprov även om det inte finns någon
konkret misstanke om att han är narkotikapåverkad. Även på annat sätt
har kontrollen förstärkts. Bl. a. gäller detta rutinerna för visitationer. För
att effektivisera de sju s. k. visitationspatrullernas verksamhet föreslås i
budgetpropositionen att patrullerna utrustas med egna narkotikahundar.

Det skall också nämnas att regeringen nyligen har lagt fram ett förslag
till ändringar i lagstiftningen om kriminalvård i anstalt (prop. 1981/
82:141). Syftet är att öka möjligheterna att komma till rätta med narkotikamissbruk
och brottslighet från de dömdas sida under anstaltstiden.

Vid ställningstagande till motionsönskemålen vill utskottet för sin del

JuU 1981/82:44

peka på vikten av att man inför det fortsatta arbetet med bekämpningen av
narkotikaproblemen inom kriminalvården får ytterligare kunskaper på
området. Det sagda gäller inte minst erfarenheterna av Österåkerprojektet,
som har pågått i snart fyra år och som tar i anspråk förhållandevis stora
resurser, och verksamheten med narkotikafria avdelningar vid vissa andra
anstalter.

Kriminalvårdsstyrelsens resurser för sådan forsknings- och utvecklingsverksamhet
som det här är fråga om är begränsade. Regeringen har emellertid
i en nyligen framlagd proposition om åtgärder mot alkohol- och
narkotikamissbruket (prop. 1981/82:143) förklarat att medel kommer att
ställas till kriminalvårdsstyrelsens förfogande för bl. a. utvärdering av
verksamheten med narkotikafria avdelningar vid kriminalvårdsanstalten
Österåker m. fl. anstalter; styrelsen avses få disponera 1,5 milj. kr. av medel
under femte huvudtiteln (socialdepartementet, A 3. Forsknings- och utvecklingsarbete
samt försöksverksamhet). Enligt vad som framhålls i den
nyss nämnda propositionen bör utvärderingarna komma till stånd så
snabbt som möjligt.

Enligt utskottets mening bör de aktuella utvärderingarna avvaktas innan
ställning tas till den i motionerna upptagna frågan om en utökad
satsning på drogfria avdelningar. Utskottet avstyrker därmed bifall till
motionerna 519, 1216 och 1703 i här behandlade delar.

Bostadssituationen för straffade

I motion 918 efterlyses åtgärder för att förbättra möjligheterna för dem
som avtjänar frihetsstraff att behålla sin bostad. I motionen pekas på att
den straffade, som ju saknar inkomst, inte har möjlighet att betala hyran
för sin bostad. Han riskerar därför att stå utan bostad när han lämnar
anstalten. Enligt motionären skulle rehabiliteringen underlättas om samhällets
ansvar för bostaden sträcktes ut.

Enligt den s. k. normaliseringsprincipen som betonades i 1973 års kriminalvårdsreform
har de straffade samma rätt till samhällets stödåtgärder
som andra människor, och kriminalvården skall så långt det är möjligt
undvika att bygga upp egna resurser som motsvarar dem som andra
samhällsorgan förfogar över. Också i samband med socialtjänstreformen
fastslogs att kriminalvårdens klienter skall ha samma rätt till socialtjänstens
insatser som andra medborgare (prop. 1979/80:1 del A s. 149).

Enligt 6 § socialtjänstlagen (1980:620) har den enskilde rätt till bistånd
av socialnämnden för sin försörjning och sin livsföring i övrigt om hans
behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Den enskilde skall genom biståndet
tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet skall utformas så att det
stärker hans resurser att leva ett självständigt liv.

I publikationen Rätten till bistånd som ingår i serien Allmänna råd från
socialstyrelsen uttalas följande (s. 27).

1 Riksdagen 1981/82. 7 sami. Nr 44

Kartong: S. 20, rad 22 Står: 2) till Rättat till: 2) och med avslag (yrkande

3) till

JuU 1981/82:44

När det gäller personer sorn är intagna på kriminalvårdsanstalt svarar
staten för alla med vården förenade kostnader. Däremot kan kriminalvården
inte svara för den intagnes egna kostnader. Den som inte kan betala
sin hyra riskerar t. ex. att stå utan bostad vid frigivningen. Det ankommer
på socialnämnden att ta ställning till hur man bör förfara i sådana fall. Det
torde emellertid knappast kunna göras gällande att rätten till bistånd enligt
6 § socialtjänstlagen inkluderar en rätt för den som avtjänar straff att få
hyran betald. En sådan insats från socialnämndens sida är en rent förebyggande
åtgärd som kommunen får vidta även om den enskilde inte har rätt
till bistånd. Är strafftiden kort — t. ex. under sex månader — kan det vara
rimligt att i avvaktan på frigivningen bistå den intagne med hyresbetalningarna
om inte han själv eller någon närstående kan stå för dem. Vid
längre strafftider bör man överväga möjligheten att överlåta lägenheten
mot löfte från kommunen att försöka få fram en annan lägenhet när
personen friges.

Utskottet anser att den fråga som motionären tar upp är mycket viktig;
de insatser som sker för att rehabilitera den som avtjänar ett fängelsestraff
kan gå om intet om han saknar bostad efter frigivningen. Det är alltså
angeläget att samhället så långt det är möjligt hjälper den intagne så att han
inte behöver riskera att förlora sin bostad under anstaltstiden. Utskottet
känner viss osäkerhet i frågan hur socialstyrelsens råd i detta avseende
tillämpas i praktiken och över huvud taget i frågan vilka insatser som sker
för att effektivt hjälpa kriminalvårdens klienter när det gäller bostadssituationen.
Utskottet anser därför att det bör ske en kartläggning av vilka
insatser samhället vidtar för att hjälpa dem som avtjänar fängelsestraff i
fråga om bostadssituationen efter frigivningen. Det bör ankomma på
regeringen att föranstalta om en sådan kartläggning. Vad utskottet nu har
anfört med anledning av motion 918 bör riksdagen ge regeringen till känna
som sin mening.

N AFF

I motion 664 tas upp den verksamhet som bedrivs av nämnderna för
arbetsmarknads- och fackliga frågor vid kriminalvårdsanstaltema (NAFF).
Enligt motionärerna bör nämndernas verksamhet förstärkas inte minst
genom att kriminalvårdsstyrelsen ges möjlighet att fördela större resurser
till nämndernas verksamhet. Motionärerna anför vidare att nämnderna
bör få bättre möjligheter till påverkan, information och utbildning.

NAFF-verksamheten har byggts ut successivt under 1970-talet. F. n. är
det bara vissa mindre frigångsanstalter som inte har NAFF. I NAFF ingår
representanter för personalen och de intagna samt för arbetsmarknadens
organisationer.

NAFF:s verksamhet finansieras ur anslaget till kriminalvårdsanstalterna
(lönekostnadsanslaget).

I bestämmelser som kriminalvårdsstyrelsen har utfärdat beskrivs
NAFF:s arbetsuppgifter på följande sätt (FAK 1977:12). NAFF är ett

JuU 1981/82:44

kontaktorgan mellan kriminalvården och den civila arbetsmarknaden.
NAFF skall behandla frågor rörande intagnas arbete och utbildning samt
problem vid frigång och i samband med frigivningen. Även övriga sociala
problem skall beaktas. NAFF skall medverka till att de intagna får hjälp
i fackliga frågor och till att fackliga organisationer intresserar sig för de
sociala problem som föreligger för kriminalvårdens klientel. NAFF bör
vidare medverka till att företag i orten presenterar sin verksamhet och sina
sysselsättningsmöjligheter m. m. för de intagna. NAFF:s ledamöter bör
skaffa sig uppfattning om arbetsmarknadsläget i orten och i länet samt
diskutera och vid behov föreslå ändringar eller komplettering av pågående
utbildning/arbete vid anstalterna. Nämndens ledamöter bör ta initiativ till
och medverka vid informationssammankomster i kriminalvårdsfrågor.

Det praktiska arbetet inom NAFF har till stor del inriktats på att underlätta
samarbetet med utbildningsinstitutioner som AMU-centra och vuxengymnasier
samt med arbetsplatser. NAFF har också anordnat olika
former av facklig utbildning och på annat sätt informerat om facklig
verksamhet. För att medverka till en förändring av samhällets attityder
gentemot straffade personer har NAFF, genom konferenser och andra
aktiviteter i samarbete med lokala fackliga organisationer, informerat
allmänheten om de dömdas situation. NAFF har vidare tagit initiativ till
samverkan med anpassningsgrupper på arbetsplatser och i viss utsträckning
kunnat medverka i rekrytering av övervakare (SOU 1977:76 s. 207 och
SOU 1981:92 s. 137).

I kriminalvårdsstyrelsens verksamhetsberättelse för år 1980 (s. 36) framhålls
NAFF:s uppgift att ha kontakt med anpassningsgrupper inom företag,
kommuner och landsting samt med företag där anpassningsgrupper
inte finns. Det sägs vidare att arbetsmarknadens ständiga och ofta snabba
strukturella omvandling kräver att nämnderna fortlöpande bistår med
rådgivning i arbetsmarknadsfrågor och fackliga frågor.

I betänkandet (SOU 1977:76) Personalen vid kriminalvårdens anstalter
föreslogs att NAFF skulle flyttas över från anstalterna till skyddskonsulentdistrikten.
Förslaget har inte genomförts.

År 1980 bildades en central nämnd, kallad centrala NAFF, för att följa
och förbättra lokala NAFF:s verksamhet. I centrala NAFF ingår representanter
för kriminalvårdsstyrelsen, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens
centralorganisation, Svenska arbetsgivareföreningen och arbetsmarknadsstyrelsen.
Vid sitt första sammanträde beslutade centrala NAFF
att ange sina uppgifter på följande sätt:

— Centrala NAFF har till uppgift att följa verksamheten inom befintliga
NAFF.

— Centrala NAFF har att ta initiativ till åtgärder för att förbättra
NAFF:s verksamhet.

— Centrala NAFF har att diskutera och åtgärda ärenden anmälda från
lokala NAFF eller ledamöter däri.

JuU 1981/82:44

— Centrala NAFF har att ge synpunkter rörande bildandet av nya
NAFF.

I samband med att 1973 års kriminalvårdsreform beslutades betonade
utskottet värdet av att NAFF, som då endast fanns vid 14 anstalter,
byggdes ut (JuU 1973:15 s. 7, se också JuU 1977/78:31 s. 8).

Utskottet anser att verksamheten inom NAFF fyller en viktig uppgift
när det gäller rehabiliteringen av de intagna. Utskottet anser därför att det
är glädjande att NAFF-verksamheten har byggts ut kraftigt under tiden
efter det att kriminalvårdsreformen beslutades. På de allra flesta anstalterna
torde arbetsförutsättningarna vara sådana att NAFF kan fullgöra sina
uppgifter mycket väl och helt enligt de intentioner som låg bakom tillskapandet
av NAFF. Genom tillkomsten av centrala NAFF har möjligheterna
att ytterligare förbättra NAFF:s verksamhet ökat. Utskottet anser sig
kunna konstatera att utvecklingen av NAFF:s verksamhet ligger i linje
med motionsönskemålet. Men hänsyn härtill och då endast ett par år har
förflutit sedan NAFF-verksamheten förstärktes genom inrättandet av centrala
NAFF, saknas enligt utskottets mening skäl för riksdagen att nu vidta
någon särskild åtgärd för att förstärka NAFF. Med det sagda avstyrker
utskottet bifall till motion 664 i här behandlad del.

Straffverkställighet i den dömdes hemland

I motion 664 anförs att utlänningar som här i landet dömts till frihetsstraff
i större utsträckning än f. n. bör kunna avtjäna straffen i sina hemländer.
För att åstadkomma detta krävs överläggningar på internationell
nivå. Enligt motionärerna bör Sverige ta initiativ till sådana.

Verkställighet av fängelsestraff kan överföras mellan de nordiska länderna.
Detta sker inte med stöd av någon konvention, utan samarbetet
grundar sig på att enhetlig lagstiftning i ämnet upprätthålls inom Norden.
För Sveriges del finns reglerna i lagen (1963:193) om samarbete med
Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff
m. m.

När det gäller att överföra verkställigheten av ett fängelsestraff från
Sverige till en utomnordisk stat eller omvänt finns f. n. en europeisk
konvention från år 1970 om brottmålsdoms internationella rättsverkningar
(brottmålsdomskonventionen). Sverige tog inom Europarådet aktiv del
i förberedelserna till denna konvention och tillträdde den som en av de
första staterna. Hittills har konventionen i övrigt ratificerats av — förutom
Danmark och Norge — Cypern, Turkiet och Österrike.

Enligt brottmålsdomskonventionen kan verkställigheten av frihetsberövande
påföljd föras över från domslandet till en annan stat, bl. a. i fall då
den dömde har sitt hemvist i den staten eller skall undergå annat frihetsstraff
där. Detsamma gäller om verkställighet i den andra staten kan väntas
underlätta den dömdes sociala anpassning liksom i vissa andra fall.

Huvudsakligen med anledning av Sveriges tillträde till brottmålsdoms -

JuU 1981/82:44

konventionen har antagits en särskild lag (1972:260) om internationellt
samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom. Lagen går emellertid
längre än vad konventionen ålägger fördragsslutande land. Detta gäller
framför allt i två hänseenden. Dels ger den möjlighet att överföra verkställigheten
till eller överta verkställigheten från andra främmande stater än
dem som är anslutna till brottmålsdomskonventionen efter överenskommelse
i det särskilda fallet; en förutsättning för detta är att synnerliga skäl
föreligger. Dels ger lagen utrymme för bilaterala avtal om samarbete i
verkställighetsfrågor mellan Sverige och andra stater.

Konventionen har tillämpats mycket sparsamt. Huvudskälet torde vara
att så få stater ännu så länge har ratificerat den.

Frågan om att få till stånd internationella avtal rörande avtjänande av
utdömda fängelsestraff i den dömdes hemland har nyligen diskuterats i
kammaren. Justitieministern besvarade då en interpellation i ämnet och
uttalade att Sverige i åtskilliga sammanhang inom Europarådet med eftertryck
betonat vikten av att så många stater som möjligt tillträder brottmålsdomskonventionen;
samma uppfattning har kommit till uttryck bl. a. i en
del av rådet antagna rekommendationer. Enligt justitieministern väntas
närmast Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiz tillträda konventionen
under år 1983. Även för bl. a. Italiens och Nederländernas del övervägs
enligt uppgift ett tillträde.

Ett annat skäl till att brottmålsdomskonventionen har fått så förhållandevis
liten praktisk betydelse kan enligt vad justitieministern uppgav i
interpellationssvaret också vara att den procedur som konventionen förutsätter
är rätt komplicerad; bl. a. av detta skäl pågår f. n. arbete inom en
särskild Europarådskommitté på en ny konvention ”om överförande av
dömda”. Även i detta arbete, som är långt framskridet, tar Sverige enligt
justitieministern aktiv del. Den nya konventionen, som är avsedd att
komplettera brottmålsdomskonventionen, sades komma att ge utrymme
för ett enklare förfarande.

I sitt interpellationssvar anförde justitieministern vidare.

Det utrymme för bilaterala avtal i straffverkställighetsfrågor som internationella
verkställighetslagen ger har hittills inte utnyttjats, men jag kan
nämna att vissa sonderingar har förekommit i förhållande till USA. Numera
deltar emellertid USA, liksom även Canada, som observatör i arbete
på en ny Europarådskonvention. Detta har tagits som ett tecken på att de
staterna kan vara beredda att ansluta sig till konventionen när den öppnas
för undertecknande eller sluta ett särskilt avtal av samma innehåll med
Europarådsstaterna. — Övriga stater med vilka bilaterala verkställighetsavtal
skulle kunna få praktisk betydelse för svensk del tillhör till större
delen en grupp länder, som Sverige till följd av grundläggande skillnader
i rättssystemen hittills inte har haft något direkt samarbete med på det
rättsliga området. (Snabbprotokoll från riksdagsdebatterna 1981/82:97.)

Utskottet vill för sin del i linje med önskemålet i motion 664 till att börja
med framhålla att det från flera synpunkter — bl. a. humanitära — kan
vara av värde att en här i landet dömd utlänning får möjlighet att avtjäna

JuU 1981/82:44

straffet i sitt hemland. Det sagda gäller i synnerhet i förhållande till sådana
länder som har likartade rättssystem. Beträffande andra länder kan det
emellertid enligt utskottets mening finnas anledning till viss försiktighet
när det gäller att överföra verkställigheten. Bl. a. måste beaktas skillnader
i fråga om den vård och behandling som förekommer.

Som framgår av det anförda torde brottmålsdomskonventionen efter
hand komma att ratificeras av allt fler stater. Enligt utskottets mening finns
det också skäl anta att den kommande, av justitieministern omnämnda
Europarådskonventionen kommer att visa sig vara värdefull för vissa fall.
1 linje med önskemålen i motion 664 ligger också de sonderingar som sker
från svensk sida rörande bilaterala avtal i straffverkställighetsfrågor som
den svenska lagstiftningen ger utrymme för. Någon åtgärd från riksdagens
sida med anledning av motionsyrkandet i detta hänseende påkallas därför
inte, och utskottet avstyrker bifall till motion 664 i denna del.

Marknadsanpassade löner m. m.

I motion 519 efterlyses bl. a. ett system med marknadsmässiga löner,
senareläggning av kvällsinlåsningen vid anstalterna och en ökning av
antalet fritidsassistenter.

Dessa frågor har, som motionärerna anger, behandlats av riksdagen
tidigare. Frågan om marknadsanpassade löner behandlades av utskottet
senast år 1979. Utskottet avstyrkte då bifall till en motion i ämnet bl. a. med
hänvisning till att departementschefen hade aviserat att en kommitté skulle
tillsättas för att utreda frågan (JuU 1978/79:32 s. 9 f, se också JuU 1975/
76:28 s. 6 f)- Kommittén tillsattes senare under år 1979 (M AIK-kommittén;
Ju 1979:08; kommittéberättelsen 1980 del II s. 71). Kommittén räknar med
att avsluta sitt arbete nästa år.

Frågan om senareläggning av kvällsinlåsningen från kl. 20.00 till kl. 21.00
behandlades av utskottet senast år 1981. Utskottet avstyrkte då bifall till en
motion i ämnet med hänvisning till de prioriteringar som måste göras av
statsfinansiella skäl och till att de negativa effekterna av den nuvarande
ordningen var högst begränsade (JuU 1980/81:35 s. 10 f, se också JuU
1979/80:34 s. 10 och JuU 1980/81:8 s. 17).

En motion med begäran om utökning av antalet fritidsassistenter behandlades
också av utskottet senast år 1981. Utskottet avstyrkte motionen
med hänvisning till budgetläget (JuU 1980/81:35 s. 10, se också JuU
1979/80:34 s. 9).

Utskottet saknar anledning att nu frångå sina tidigare ställningstaganden
i dessa frågor. Utskottet avstyrker således bifall till motion 519 i här
behandlade delar.

Eftervård

I motion 1703 framställs, såvitt nu är i fråga, önskemål om bättre
rehabilitering av intagna på kriminalvårdsanstalt.

JuU 1981/82:44

År 1979 och år 1981 behandlade utskottet motionsyrkanden av samma
innehåll. Motionerna avslogs med hänvisning till fängelsestraffkommitténs
(Ju 1979:04) och frivårdskommitténs (Ju 1979:05) arbete (JuU 1978/
79:32 s. 15, JuU 1980/81:35 s. 12 f). Fängelsestraffkommittén har i huvudsak
att behandla frågor som har direkt anknytning till fängelsestraffets
utformning (kommittéberättelsen 1980 del II s. 34). Frivårdskommittén
skall bl. a. pröva frågor om den framtida utformningen av kriminalvård i
frihet (kommittéberättelsen 1980 del II s. 50).

Båda kommittéerna har nyligen avlämnat delbetänkanden (SOU
1981:92 och SOU 1981:90) som efter remissbehandling övervägs i justitiedepartementet.

Med hänsyn till de vittsyftande överväganden som pågår beträffande
utformningen av påföljdssystemet anser utskottet inte att det finns skäl till
någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av motion 1703 i nu
behandlad del.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förvaltning av fastigheter

att riksdagen godkänner den av departementschefen beräknade
driftstaten,

2. beträffande medelsberäkningen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motion 1981/82:519 i denna del (yrkande 1) till Kriminalvårdsanstalterna
för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag
av 1 127 935 000 kr.,

3. beträffande narkotikafria avdelningar

att riksdagen avslår motion 1981/82:519 i denna del (yrkande 2
delvis), motion 1981/82:1216 i denna del (yrkande 2) och motion
1981/82:1703 i denna del (delvis),

4. beträffande bostadssituationen för straffade

att riksdagen med anledning av motion 1981/82:918 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om kartläggning
av samhällets insatser i fråga om bostadssituationen för
straffade,

5. beträffande NAFF

att riksdagen avslår motion 1981 /82:664 i denna del (yrkande 4),

6. beträffande straffverkställighet i den dömdes hemland

att riksdagen avslår motion 1981 /82:664 i denna del (yrkande 6),

7. beträffande marknadsanpassade löner m. m.

att riksdagen avslår motion 1981/82:519 i denna del (yrkande 2
delvis),

8. beträffande eftervård

att riksdagen avslår motion 1981/82:1703 i denna del (delvis).

JuU 1981/82:44

3. Frivården. Regeringen har under punkt E 3 (s. 83 och 84) föreslagit
riksdagen att till Frivården för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag
av 186 077 000 kr.

Motioner

1 motion 1981/82:519 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås såvitt nu är i
fråga att riksdagen under bilaga 5, E 3. Frivården, beslutar att anvisa ett
med 750 000 kr. i förhållande till regeringens förslag förhöjt belopp avseende
behandlings- och stödåtgärder (yrkande 3).

I motion 1981/82:1220 av Doris Håvik (s) och Lilly Bergander (s)
hemställs att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
att erforderlig uppräkning av ersättningsbeloppen till övervakare bör ske.

I motion 1981/82:1223 av Inger Lindquist m. fl. (m) hemställs såvitt nu
är i fråga att riksdagen under andra huvudtiteln med bifall till förslagen i
motionen beslutar att till Fri vården för budgetåret 1982/83 anvisa ett
förslagsanslag av 175 077 000 kr. (yrkande 2).

Utskottet

Medelsberäkningen

Under denna punkt föreslår regeringen att riksdagen anvisar ett förslagsanslag
av 186 077 000 kr., vilket innebär en höjning i förhållande till
anslaget för innevarande budgetår med 11 836 000 kr. Såvitt gäller behandlings-
och stödåtgärder innebär regeringens förslag en minskning från 5
milj. kr. till 4,8 milj. kr.

Två motioner gäller medelsanvisningen under denna punkt. I den ena,
motion 1223, begärs att riksdagen skall anvisa ett belopp som är 11 milj. kr.
lägre än det regeringen har föreslagit. I den andra, motion 519, föreslås att
riksdagen skall anvisa ett belopp som är 750 000 kr. högre än det regeringen
har föreslagit.

I motion 1223 anförs att övervakningstiden för dem som har dömts till
skyddstillsyn kan förkortas från nuvarande två år till ett år. Besparingseffekten
av en sådan åtgärd skulle enligt motionärerna uppgå till 5 milj. kr.
Motionärerna föreslår vidare att anställningsstopp införs i frivården. Motionärerna
beräknar besparingarna av ett anställningsstopp till ca 6 milj.
kr.

Enligt brottsbalken (BrB) förordnas övervakare för dem som har dömts
till skyddstillsyn och för dem som har frigivits villkorligt från fängelse.

Under år 1980 var antalet personer för vilka övervakare hade förordnats
i medeltal ca 16 000. Övervakning påbörjades för ca 10 000 personer. Av
dessa var ca 6 300 dömda till skyddstillsyn.

Skyddstillsyn fortgår under en prövotid av tre år (BrB 28:4). Skyddstillsyn
skall vara förenad med övervakning från prövotidens början. När två

JuU 1981/82:44

år av prövotiden har förflutit upphör övervakningen utan särskilt beslut.
Den kan dock förlängas. Det finns också möjligheter att besluta att övervakningen
skall upphöra innan två år har gått (BrB 28:5).

Den som avtjänar fängelsestraff får friges villkorligt när två tredjedelar
av tiden har avtjänats eller, om särskilda skäl föreligger, när halva tiden
har avtjänats (BrB 26:6). För den som är villkorligt frigiven från fängelse
löper en prövotid av minst ett och högst tre år eller, om den tid som återstår
av straffet vid frigivningen överstiger tre år, högst fem år (BrB 26:10).
Under prövotiden skall den frigivne stå under övervakning. Om övervakning
inte behövs kan det dock beslutas att övervakning inte skall äga rum
(BrB 26:11).

Olika frågor som gäller påföljdssystemet utreds av fängelsestraffkommittén
(Ju 1979:04) och frivårdskommittén (Ju 1979:05). I fängelsestraffkommitténs
uppdrag ingår att se över reglerna om villkorlig frigivning
(kommittéberättelsen 1980 del II s. 34). Frivårdskommittén har till uppgift
att pröva frågor om den framtida utformningen av kriminalvård i frihet
(kommittéberättelsen 1980 del II s. 50).

Båda kommittéerna har nyligen avlämnat delbetänkanden som efter
remissbehandling övervägs i justitiedepartementet.

Fängelsestraffkommittén har bl. a. föreslagit att reglerna om villkorlig
frigivning skall ändras. Förslaget innebär bl. a. att villkorlig frigivning i de
flesta fall skall ske redan när halva strafftiden har avtjänats. Kommittén
har också föreslagit att prövotiden skall förkortas och att man i större
utsträckning än f. n. skall kunna göra en individuell prövning av om den
villkorligt frigivne bör stå under övervakning (SOU 1981:92).

Frivårdskommittén har bl. a. föreslagit att övervakningstiden för dem
som har dömts till skyddstillsyn skall förkortas till ett år. Under övervakningstiden
skall en väsentligt intensivare kontakt förekomma mellan den
dömde och hans övervakare. Enligt förslaget skall vidare domstolarna i
vissa fall kunna besluta om en ännu intensivare övervakning (SOU
1981:90).

I november år 1981 behandlade utskottet en motion i vilken begärdes en
sänkning av anslaget till frivården för innevarande budgetår med 11 milj.
kr. I motionen åberopades samma skäl som i den motion som behandlas
nu. Utskottet avstyrkte bifall till motionen och anförde härvid följande
(JuU 1981/82:14).

Förslag som kan leda till genomgripande förändringar av frivården
kommer således att läggas fram inom kort. Utskottet anser att det mot
bakgrund härav inte är lämpligt att nu fatta beslut som kan påverka
personalsituationen inom frivården. Inte heller motionärernas förslag att
nu förkorta övervakningstiden för dem som är dömda till skyddstillsyn bör
— i avbidan på resultatet av frivårdskommitténs arbete — föranleda någon
åtgärd av riksdagen.

En minoritet (m) inom utskottet ville bifalla motionen.

JuU 1981/82:44

Riksdagen följde utskottet.

De kommittéförslag utskottet åsyftade förra året bereds f. n. i justitiedepartementet.
Eftersom överväganden i aktuellt hänseende således pågår
finner utskottet inte skäl att nu inta en annan ståndpunkt till besparingsförslagen
i fråga. Utskottet avstyrker således bifall till motion 1223 i denna
del.

När det så gäller motionsförslaget om ökade satsningar på frivården kan
utskottet endast konstatera att det statsfinansiella läget inte medger en
högre medelsanvisning än den regeringen föreslagit. Utskottet avstyrker
således bifall till motion 519 i denna del.

I övrigt föranleder regeringens förslag till medelsanvisning inget uttalande
från utskottet, och utskottet godtar det således.

Ersättning till övervakare

I motion 1220 begärs ett tillkännagivande om en uppräkning av övervakararvodet.

Inom frivårdsorganisationen finns ca 9 000 lekmannaövervakare. De
ersätts med 100 kr. i månaden per övervakningsuppdrag. Hälften av detta
belopp är arvode och hälften är kostnadsersättning. De kan också i vissa
fall få ersättning för resor och förlorad arbetsförtjänst. Vidare kan de få
arvode för ”särskilda stödåtgärder”. Detta arvode utgår med 20 kr. per
timme under högst 20 timmar per månad. Med särskilda stödåtgärder
avses bl. a. speciella insatser i exempelvis arbets- eller utbildningssituationer,
tillsyn vid vistelse i annan miljö under viss tid, mer regelbunden
aktivering i fritidshänseende, systematisk planering och uppföljning av
ekonomiska frågor och samtalsterapi eller liknande åtgärder.

De nuvarande reglerna om arvode till övervakare började tillämpas
budgetåret 1977/78. De hade aviserats i 1977 års budgetproposition. Vid
behandlingen av denna uttalade utskottet sin anslutning till den nya ordningen
och anförde att det var värdefullt att övervakare i vissa speciella fall
kan ges gottgörelse utöver den ordinarie ersättningen (JuU 1976/77:29 s.
14).

Frivårdskommittén har i ett nyligen avlämnat delbetänkande (SOU
1981:90) Frivårdspåföljder föreslagit ändringar i reglerna om övervakarersättning.
Förslaget innebär att det nuvarande schablonarvodet avskaffas.
För att undvika ökade administrativa kostnader bör enligt frivårdskommittén
ändå ett visst belopp schablonmässigt utgå som ersättning för
lokala resor, telefonkostnader m. m. samt mindre utlägg för klienten. Med
hänsyn främst till den intensivare övervakning som enligt kommitténs
förslag skall utövas kan dessa kostnader beräknas till 100 kr. i månaden.
Detta belopp bör utgå schablonmässigt. Därutöver bör enligt kommittén
liksom f. n. finnas möjligheter att ersätta övervakare för särskilda kostnader
(s. 133 f)-

JuU 1981/82:44

Frivårdskommitténs delbetänkande bereds f. n. i justitiedepartementet.

Förra året behandlade utskottet en motion i vilken begärdes mera flexibla
regler om övervakares ersättning för särskilda kostnader och särskilda
insatser. Utskottet uttalade då att reglerna om ersättning till övervakare
måste vara sådana att de främjar en önskvärd rekrytering till övervakaruppdrag
och möjliggör att särskilda insatser sker för klienterna. Detta
kunde enligt utskottets mening i och för sig tala för åtgärder i den riktning
motionärerna förespråkade. Utskottet ansåg emellertid att det inte hade
kommit fram något som tydde på att reglerna skulle vara behäftade med
sådana brister att det fanns skäl för riksdagen att i dåvarande statsfinansiella
läge ta något initiativ till sådan åtgärd som efterlystes i motionen. En
annan sak, tilläde utskottet, var att de förändringar i penningvärdet som
ägt rum sedan ersättningsbeloppen fastställdes kunde motivera att man i
det kommande budgetarbetet övervägde en justering av beloppen. Med
dessa uttalanden avstyrkte utskottet bifall till motionen (JuU 1980/81:35
s. 17 F), och riksdagen följde utskottet.

När frågan om övervakarersättningen nu återkommer vill utskottet —
i linje med vad som anförs i motionen — framhålla att de förändringar som
har skett i penningvärdet sedan de nuvarande ersättningsbeloppen fastställdes
mycket väl motiverar att ersättningsbeloppen höjs. Med hänsyn till
de överväganden som pågår med anledning av frivårdskommitténs förslag
och mot bakgrund av att sådana prioriteringar måste göras i budgetarbetet
att inte ens mycket angelägna krav kan tillgodoses anser utskottet dock att
riksdagen inte bör ta något sådant initiativ som begärs i motion 1220.
Utskottet avstyrker således bifall till motionen.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande medelsberäkningen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motion 1981/82:519 i denna del (yrkande 3) och motion
1981/82:1223 i denna del (yrkande 2) till Frivården för budgetåret
1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 186 077 000 kr.,

2. beträffande ersättning till övervakare

att riksdagen avslår motion 1981/82:1220.

4. Maskin- och verktygsutrustning m. m. m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkterna E 4 — E 6 (s. 84 och 85) och hemställer 1.

att riksdagen till Maskin- och verktygsutrustning m. m. för budgetåret
1982/83 anvisar ett reservationsanslag av 11 800 000 kr.,

2. att riksdagen till Engångsanskaffning av inventarier m. m. för

JuU 1981/82:44

budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag av 7 400 000
kr.,

3. att riksdagen till Utbildning av personal m.fl. för budgetåret
1982/83 anvisar ett reservationsanslag av 5 900 000 kr.

5. Vårdutbildningsnämnden. Regeringen har under punkt E 7 (s. 86) föreslagit
riksdagen att till Vårdutbildningsnämnden för budgetåret 1982/83
anvisa ett reservationsanslag av 4 743 000 kr.

Motion

I motion 1981/82:1223 av Inger Lindquist m. fl. (m) hemställs såvitt nu
är i fråga att riksdagen med bifall till förslagen i motionen beslutar att till
Vårdutbildningsnämnden för budgetåret 1982/83 anvisa ett reservationsanslag
av 2 743 000 kr. (yrkande 3).

Utskottet

Regeringens förslag under denna punkt innebär att anslaget höjs från
4 400 000 kr. till 4 743 000 kr., dvs. med 343 000 kr. Från anslaget betalas
utgifter för de gemensamma kurser som vårdutbildningsnämnden anordnar
för vård- och tillsynspersonal vid kriminalvårdens anstalter, ungdomsvårdsskolor
och vårdanstalter för alkoholmissbrukare. Fr. o. m. den 1 januari
1983 kommer kommuner och landsting att ta över huvudmannaskapet
för de statliga ungdomsvårdsskolorna och nykterhetsvårdsanstalterna
(SoU 1981/82:23, rskr 92). Förutsättningarna för vårdutbildningsnämndens
verksamhet kommer därmed att förändras, och departementschefen
uppger att han kommer att föreslå regeringen att i samband med utfärdandet
av regleringsbrev ge nämnden i uppdrag att till regeringen komma in
med förslag hur en avveckling av nämndens verksamhet skall ske.

I motion 1981/82:1223 anförs att nämnden skall avvecklas fr. o. m. den
1 januari 1983 och att anslaget därför kan minskas med 2 milj. kr.

Enligt utskottets mening kan det förutses att det i samband med de
närmare övervägandena rörande avvecklingen av vårdutbildningsnämnden
visar sig lämpligt att nämnden fortsätter sin verksamhet under en
kortare övergångsperiod efter den 1 januari 1983. Regeringens förslag till
medelsberäkning bör därför godtas, och motion 1223 avslås i denna del.
Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1981/82:1223 i denna del (yrkande 3) till Vårdutbildningsnämnden
för budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag
av 4 743 000 kr.

6. Byggnadsarbeten för kriminalvården. Regeringen har under punkt E 8 (s.
86—89) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga regeringen att besluta om

JuU 1981/82:44

byggnadsarbeten för kriminalvården inom de kostnadsramar som har
förordats i propositionen, dels bemyndiga regeringen att fastställa tillgångsvärden
i enlighet med vad som har anförts i propositionen, dels till
Byggnadsarbeten för kriminalvården för budgetåret 1982/83 anvisa ett
reservationsanslag av 33 700 000 kr.

Motioner

I motion 1981/82:519 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs såvitt nu är
i fråga att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag i enlighet med
vad som anförts i motionen avseende reformering av kriminalvården
(yrkande 2 delvis).

I motion 1981/82:1225 av Ralf Lindström (s) och Hans Pettersson i
Helsingborg (s) hemställs att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen
till känna vad som i motionen anförts angående en ombyggnad av
kriminalvårdsanstalten i Karlskrona.

I motion 1981/82:2031 av Gösta Bohman m. fl. (m) hemställs, såvitt nu
är i fråga, under hänvisning till motion 1981/82:2018, att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder
för att förbättra beläggningssituationen vid kriminalvårdsanstalter och
häkten (yrkande 3).

Utskottet

Budgetfrågor m. m.

Riktlinjer i fråga om utformningen av kriminalvårdens anstalter antogs
genom 1973 års kriminalvårdsreform. Riksdagen har vid behandlingen av
1980 års budgetproposition godkänt en principplan för förändringar i
lokalanstaltsorganisationen (prop. 1979/80:100 bil. 5 s. 68 — 72, JuU 34 s.
1 —4, rskr 282). Planen innebär att nya lokalanstalter uppförs i områden
som f. n. har brist på lokalanstaltsplatser. Vidare förutsätts i planen att ett
antal anstalter från 1800-talet samt vissa andra anstalter som är i mycket
dåligt skick byts ut.

Regeringens förslag under förevarande punkt innebär bl. a. att kostnadsramar
beräknas på sammanlagt 34 milj. kr. för en ombyggnad av
kriminalvårdsanstalten Svartsjö, varigenom en sluten lokalanstalt med 42
platser och en öppen lokalanstalt med 40 platser erhålls, för en ny huvudbyggnad
vid lokalanstalten Mäshult, en ombyggnad av en bostadspaviljong
vid kriminalvårdsanstalten Norrtälje samt en nybyggnad för administrations-
och sjukmottagningslokaler vid kriminalvårdsanstalten Sjöboda.

Det kan här tilläggas att regeringen i en nyligen framlagd proposition
(prop. 1981/82:141) presenterat en plan för ett successivt inrättande av
mindre bostadsavdelningar vid vissa riksanstalter till en beräknad kostnad
av 30 milj. kr. under en period av tre till fyra år.

JuU 1981/82:44

I motion 519 förespråkas ett snabbare förverkligande av lokalanstaltssystemet.
I motion 2031 begärs ett tillkännagivande om åtgärder för att
förbättra beläggningssituationen. Bakom önskemålet ligger bl. a. tanken
att principplanen för anstaltsbyggandet inte får tillämpas statiskt; en snabbare
utbyggnad måste prövas i relation till de kostnader som drabbar
kriminalvården till följd av beläggningssituationen.

I budgetpropositionen uttalar chefen för justitiedepartementet att beläggningsutvecklingen,
som utskottet berört under punkt 2 ovan, medför
att lokalanstaltsbyggandet måste intensifieras. Utvecklingen kan också
enligt departementschefen medföra att gamla enheter inte kan läggas ned
i enlighet med planen utan måste utnyttjas under ett övergångsskede.

Av vad nu sagts framgår att regeringens aktuella planer i fråga om
byggandet av lokalanstalter i linje med motionsönskemålen är inriktade på
ett snabbare förverkligande. Någon åtgärd från riksdagens sida med anledning
av motionerna 519 och 2031 i här behandlade delar erfordras
därför inte.

Utskottet har inte något att erinra mot regeringens begäran om bemyndigande
att besluta om byggnadsarbeten för kriminalvården och att fastställa
tillgångsvärden, och utskottet godtar regeringens medelsberäkning.

Kriminalvårdsanstalten Karlskrona

Enligt den nyss nämnda principplanen för förändringar i lokalanstaltsorganisationen
skall i Karlskrona byggas en ny anstalt i stället för den
nuvarande anstalten som uppförts under 1800-talet. Den nya anstalten har
ursprungligen beräknats bli tagen i bruk år 1986.

1 motion 1225 anförs att personalen på anstalten arbetat fram ett utförligt
förslag med kostnadsberäkning för en ombyggnad i stället för nybyggnad.
Ombyggnaden skulle väl fylla behovet för en lokalanstalt och innebära
ett betydligt billigare alternativ än en nybyggnad. Enligt motionärerna
bör det göras en seriös utvärdering och en bedömning av ombyggnadsförslaget,
och ombyggnaden bör utföras om det visar sig att den är ett bra
alternativ. Enligt motionsyrkandet bör det anförda ges regeringen till
känna.

Utskottet, som i likhet med motionärerna anser att det oegennyttiga
planeringsarbete som de anställda utfört är värt beaktande, utgår från att
möjligheterna att utnyttja den befintliga anstalten övervägs i regeringens
arbete på att förverkliga planen för lokalanstaltsbyggandet. Med detta
uttalande avstyrker utskottet bifall till motion 1225.

Frigångshem

I motion 519 efterlyses en ökad satsning på frigångshem.

Ett likartat motionsyrkande behandlades av utskottet förra året. Utskottet
avstyrkte då bifall till yrkandet med hänvisning till beläggningssituatio -

JuU 1981/82:44

nen och till det nyligen fattade beslutet om den fortsatta utbyggnaden av
lokalanstalterna (JuU 1980/81:35 s. 21 f)-

Utskottet, som inhämtat att regeringen f. n. överväger att låta förändra
vissa frivårdshotell och inackorderingshem till avdelningar eller anstalter
med frigångsplatser, saknar anledning att frångå sitt tidigare ställningstagande.
Utskottet avstyrker alltså bifall till motion 519 i här behandlad del.

U t s k o 11 e t s h e m s t ä 11 a n

Utskottet hemställer

1. beträffande kostnadsramar

att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om byggnadsarbeten
för kriminalvården inom de kostnadsramar som har
förordats i propositionen,

2. beträffande tillgångsvärden

att riksdagen bemyndigar regeringen att fastställa tillgångsvärden
i enlighet med vad som har anförts i propositionen,

3. beträffande medelsberäkningen

att riksdagen till Byggnadsarbeten för kriminalvården för budgetåret
1982/83 anvisar ett reservationsanslag av 33 700 000 kr.,

4. beträffande snabbare utbyggnad av lokalanstalter m. m.

att riksdagen avslår motion 1981/82:519 i denna del (yrkande 2
delvis) och motion 1981/82:2031 i denna del (yrkande 3),

5. beträffande kriminalvärdsanstalten Karlskrona
att riksdagen avslår motion 1981/82:1225,

6. beträffande frigångshem

att riksdagen avslår motion 1981/82:519 i denna del (yrkande 2
delvis).

Stockholm den 20 april 1982

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m), Lisa Mattson (s), Åke Polstam (c), Eric
Jönsson (s), Hans Petersson i Röstånga (fp), Arne Nygren (s), Björn Körlof
(m), Lilly Bergander (s), Gunilla André (c), Hans Pettersson i Helsingborg
(s), Göte Jonsson (m), Ella Johnsson (c), Karl-Gustaf Mathsson (s) och
Bonnie Bernström (fp).

Juli 1981/82:44

Reservationer

Bertil Lidgård (m), Björn Körlöf (m) och Göte Jonsson (m) har avgett
följande reservationer.

1. Frivården (punkt 3, moni. 1)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”De
kommittéförslag” och som slutar med ”1223 i denna del” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening är det statsfinansiella läget sådant att det inte
går att undvika att göra besparingar inom frivården. De i motion 1223
föreslagna åtgärderna är av sådant slag att ett genomförande av dem inte
skulle innebära att fortsatta överväganden beträffande den framtida utformningen
av frivården försvåras. Även i övriga avseenden framstår de
som lämpliga. Utskottet förordar således att riksdagen, som föreslås i
motion 1223, till Frivården anvisar ett belopp som är 11 milj. kr. lägre än
det regeringen har föreslagit. Det bör ankomma på regeringen att skyndsamt
förelägga riksdagen förslag till sådana författningsändringar som
utskottets ställningstagande påkallar.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande medelsberäkningen

att riksdagen med anledning av regeringens förslag, med bifall
till motion 1981/82:1223 i denna del (yrkande 2) och med avslag
på motion 1981/82:519 i denna del (yrkande 3) till Frivården för
budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 175 077 000 kr.

2. Vårdutbildningsnämnden (punkt 5)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Enligt
utskottets” och som slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Huvudmannaskapet för de statliga ungdomsvårdsskolorna och nykterhetsvårdsanstalterna
skall övertas av kommuner och landsting fr. o. m.
den 1 januari 1983. Därav följer att medel inte behöver anvisas för vårdutbildningsnämnden
för tiden därefter. Utskottet förordar därför att riksdagen,
som föreslås i motion 1223, till Vårdutbildningsnämnden anvisar
ett belopp som är 2 milj. kr. lägre än det regeringen har föreslagit.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall
till motion 1223 i denna del (yrkande 3) till Vårdutbildnings -

JuU 1981/82:44

nämnden för budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag

av 2 743 000 kr.

3. Snabbare utbyggnad av lokalanstalter m. m. (punkt 6, morn. 4)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”Av vad”
och slutar med ”därför inte” bort ha följande lydelse:

Av vad nu sagts framgår att regeringens aktuella planer i fråga om
byggandet av lokalanstalter i linje med önskemålet i motion 519 är inriktade
på ett snabbare förverkligande. Någon åtgärd från riksdagens sida
med anledning av motion 519 i den delen erfordras därför inte.

När det gäller frågan i vilken takt planen skall förverkligas och i vilken
omfattning resurser skall anslås för ändamålet är det enligt utskottets
mening angeläget att beakta de oroväckande stora samhälleliga kostnader
som den senare tidens beläggningssituation på anstalter och häkten medför.
Platsbristen medför nämligen bl. a. att häktade från t. ex. södra och
mellersta Sverige måste placeras i norra Sverige. Detta leder till extra
kostnader inte bara för kriminalvården utan också för polisväsendet och
advokatväsendet till följd av transporter och resor.

Situationen leder vidare till att förundersökning och lagföring i övrigt
försvåras och fördröjs, vilket i sin tur kan få negativa följder från sociala
och kriminalpolitiska utgångspunkter för de misstänkta. Och detta kan i
sin tur föra med sig ytterligare samhällsekonomiska belastningar.

I detta sammanhang bör enligt utskottets mening särskilt framhållas att
en lösning på problemet inte kan få sökas genom förändringar i fråga om
påföljder för brott eller ändrade frigivningsregler. Lagstiftningen i dessa
avseenden måste framgent liksom hittills vara grundad på noggranna
rättsliga och kriminalpolitiska överväganden. Det är av stor vikt att sådana
överväganden är väl förankrade i det allmänna rättsmedvetandet och inte
får påverkas av sådana ovidkommande faktorer som tillgången på anstaltsplatser
inom kriminalvården.

Vad utskottet nu med anledning av motion 2031 i här behandlad del
uttalat bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande snabbare utbyggnad av lokalanstalter m. m.

att riksdagen avslår motion 1981/82:519 i denna del (yrkande 2
delvis) och med anledning av motion 1981/82:2031 i denna del
(yrkande 3) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört i detta hänseende.

JuU 1981/82:44

Särskilt yttrande
NAFF (punkt 2, mom. 5)

Lisa Mattson (s), Eric Jönsson (s), Arne Nygren (s), Lilly Bergander (s),
Hans Pettersson i Helsingborg (s) och Karl-Gustaf Mathsson (s) anför:

Som utskottet anför fyller verksamheten inom NAFF en viktig uppgift
när det gäller rehabiliteringen av intagna och det är, som utskottet också
anför, glädjande att NAFF-verksamheten har byggts ut kraftigt under
tiden efter det att kriminalvårdsreformen beslutades. Vi vill framhålla att
det är angeläget att samhället ägnar ökad uppmärksamhet åt NAFFverksamheten
och stöder den på olika sätt. Inte minst mot bakgrund av att
centrala NAFF nyligen har inrättats finns det skäl att nu och i den närmaste
framtiden noga följa verksamheten och vidta de åtgärder som kan
vara påkallade för att förbättra arbetsförutsättningarna för NAFF. Vi vill
här särskilt peka på NAFF:s möjligheter att genom information och utbildning
påverka allmänhetens syn på och attityder till straffade. I detta
avseende torde NAFF ha helt andra möjligheter än andra myndighetsorganisationer,
och mot bakgrund av det allt hårdare kriminalpolitiska klimatet
är det särskilt viktigt att NAFF-verksamheten uppmärksammas ur
denna aspekt.