om anslag till domstolsväsendet m.m. (prop. 1981/82:100 bil. 5, D, jämte motioner) (Betänkande 1981/82:JuU40 Justitieutskottet)

JuU 1981/82:40

Justitieutskottets betänkande
1981/82:40

om anslag till domstolsväsendet m. m. (prop. 1981/82:100 bil. 5, D,
jämte motioner)

ANDRA HUVUDTITELN
Domstolsväsendet m. m.

1. Domstolsverket. Utskottet tillstyrker regeringens i proposition 1981/

82:100 bilaga 5 (justitiedepartementet) under punkt D 1 (s. 61 och 62)
framlagda förslag och hemställer

att riksdagen till Domstolsverket för budgetåret 1982/83 anvisar ett
förslagsanslag av 44 530 000 kr.

2. Allmänna domstolarna. Regeringen har under punkt D 2 (s. 63 — 66)
föreslagit riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att vid var och en av hovrätten över Skåne och
Blekinge och hovrätten för Västra Sverige inrätta en ordinarie tjänst för
hovrättslagman i Fo 32 och en ordinarie tjänst för hovrättsråd, tillika vice
ordförande på avdelning, i Fo 29,

2. till Allmänna domstolarna för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag
av 810 600 000 kr.

Motioner

I motion 1981/82:664 av Lisa Mattson m. fl. (s) hemställs såvitt nu är i
fråga

— att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående den i proposition 1981/82:100 aviserade
minskningen av antalet nämndemän (yrkande 7 delvis),

— att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående ekonomisk ersättning till nämndemän (yrkande
9),

— att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående individuell rösträtt för nämndemännen (yrkande
10).

I motion 1981 /82:1231 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs såvitt nu är
i fråga att riksdagen under bilaga 5, D 2. Allmänna domstolarna beslutar
att för budgetåret 1982/83 anvisa ett med 14 430 000 kr. i förhållande till
regeringens förslag förhöjt belopp avseende ersättning till nämndemän
(yrkande 1).

1 Riksdagen 1981/82. 7 sami Nr 40

JuU 1981/82:40

Utskottet

Medelsberäkningen m. m.

Regeringens förslag till medelsberäkning under denna punkt innebär en
ökning av anslaget med 65,6 milj. kr. i förhållande till anslaget för innevarande
budgetår. Uppräkningen av anslaget hänför sig framför allt till
ökade lönekostnader. Medel beräknas inte för inrättande av nya tjänster.
Däremot föreslår regeringen att det vid var och en av hovrätten över Skåne
och Blekinge och hovrätten för Västra Sverige inrättas en ordinarie tjänst
för hovrättslagman och en ordinarie tjänst för hovrättsråd, tillika vice
ordförande på avdelning, i utbyte mot motsvarande göromålsförordnande.

Beträffande posten Ersättning till nämndemän föreslås i budgetpropositionen
en sänkning av anslaget med 10,8 milj. kr. Enligt vad som anmärks
rör det sig om en preliminär beräkning i avvaktan på en särproposition om
underrätternas sammansättning. — En proposition i ämnet skulle bygga
på en departementspromemoria (Ds Ju 1981:18) vari föreslogs bl. a. en
minskning av antalet nämndemän i tingsrätt från fem till tre och i länsrätt
från fyra till tre. En sådan minskning av antalet nämndemän i tingsrätt
skulle, enligt vad som upplyses i budgetpropositionen, innebära att anslagsposten
Ersättning till nämndemän — efter viss uppräkning — kunde
minska med 12,5 milj. kr. Departementschefen föreslår att anslaget — i
väntan på en proposition i ämnet — reduceras med det angivna beloppet.

1 motionerna 664 och 1231 tas upp frågan om beräkningen av anslagsposten
Ersättning till nämndemän. Innebörden av motionsyrkandena är
att anslaget för nästa budgetår skall beräknas med utgångspunkt i den
ordning som f. n. gäller i fråga om antalet nämndemän i tingsrätt.

Regeringen har den 25 mars 1982 beslutat att den förut nämnda departementspromemorian
inte skall föranleda något regeringsförslag, bl. a.
såvitt avser minskning av nämndemännens antal i tingsrätt och länsrätt.

Utskottet konstaterar att anslagsposten Ersättning till nämndemän får
beräknas med utgångspunkt i att antalet nämndemän i tingsrätt skall vara
oförändrat. Anslagsposten skall föras upp till ett med 1,7 milj. kr. i förhållande
till innevarande budgetår förhöjt belopp, dvs. till ett med 12,5 milj.
kr. i förhållande till regeringens förslag förhöjt belopp. Önskemålet i
motionerna är därmed tillgodosett.

Utskottet tillstyrker i övrigt regeringens förslag till medelsberäkning.
Utskottet föreslår med hänvisning till det anförda att till Allmänna domstolarna
för budgetåret 1982/83 anvisas ett förslagsanslag av 823 100 000 kr.

Utskottet tillstyrker att regeringen bemyndigas att inrätta de tjänster
som beskrivits i det föregående.

1 beslut den 11 februari 1982 ställt till domstolsverket har regeringen
förordnat bl. a. följande att gälla under återstoden av budgetåret 1981/82:

1. När sådana domartjänster som tillsätts av regeringen efter förslag av

JuU 1981/82:40

tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet blir lediga skall de hållas
vakanta och får därför inte ledigförklaras.

2. Pågående tillsättningsförfaranden, vari tjänstförslagsnämnden ännu
inte har avgett förslag, skall avbrytas.

3. Sådana domartjänster som avses i 1. och 2. får med undantag för
tjänster som lagman inte uppehållas med vikarie.

4. Bestämmelserna i 1. och 2. gäller inte tjänster i domstolar med endast
en ordinarie domare.

5. Domstolsverket får efter samråd med de berörda domstolarna från
fall till fall medge undantag från bestämmelserna i 1.—3.

I beslutet anges att det, enligt vad som under hand inhämtats från
domstolsverket, finns risk för överskridanden av de båda domstolsanslagens
löneposter innevarande budgetår.

Regeringsbeslutet ger utskottet anledning uttala att det givetvis är angeläget
att genom olika åtgärder av administrativ natur begränsa kostnadsökningarna
inom domstolsväsendet. Samtidigt bör framhållas att det, med
hänsyn till den principiella betydelse som tillmäts domares ställning som
ordinarie befattningshavare, är lika angeläget att domartjänsterna i all den
utsträckning som är organisatoriskt möjlig tillsätts med ordinarie innehavare
(jfr prop. 1973:90 s. 382).

Nämndemännens tjänstgöringsförhållanden

I motion 664 anförs att nämndemännens arbetsförutsättningar och ekonomiska
villkor bör övervägas på grundval av promemorian (Ds Ju
1981:20) Nämndemännens tjänstgöringsförhållanden m. m. I motionen
anförs vidare att nämndemännen bör få ersättning för förlorad arbetsförtjänst
om en sådan förändring genomförs beträffande förtroendevalda i
kommuner och landstingskommuner.

Ersättningen till nämndemän regleras i förordningen (1979:592) om
ersättning till nämndemän m. fl. (ändrad senast 1981:567). Enligt denna
utgår till nämndemän i tingsrätt, hovrätt, länsrätt, mellankommunala skatterätten
och kammarrätt av allmänna medel dagarvoden, resekostnadsersättning
och traktamenten. Dagarvodet utgår fr. o. m. den 1 juli 1981 med
220 kr. för varje sammanträdesdag. Dagarvode utgår också för resdag när
restiden överstiger åtta timmar mellan klockan 6 och 24. Till nämndemän
i länsrätt och mellankommunala skatterätten utgår dagarvoden också för
dagar då förberedelsearbete utförs.

De totala kostnaderna för ersättning till nämndemännen var år 1980
drygt 40 milj. kr. Huvudparten, drygt 36 milj. kr., avsåg arvoden.

År 1979 behandlade utskottet en motion om åtgärder för att bredda
rekryteringen av nämndemän. Utskottet inhämtade yttranden över motionen
från olika myndigheter m. fl. Mot bakgrund av vad som därigenom
framkommit fann utskottet att en snedrekrytering syntes förekomma. Utskottet
uttalade att det var angeläget att lekmannamedverkan i dömandet

t* Riksdagen 1981/82. 7 sami. Nr 40

JuU 1981/82:40

utövas av personer av så många olika kategorier medborgare som möjligt.
Orsaken till den snedrekrytering som syntes förekomma torde enligt utskottet
kunna sökas bl. a. i de regler som gäller beträffande ersättningen till
nämndemän och i deras tjänstgöringsförhållanden i allmänhet. Vissa grupper
av medborgare torde sålunda inte kunna tjänstgöra som nämndemän
utan att göra en ekonomisk förlust. Eftersom bortfallet av inkomst också
minskar underlaget bl. a. för tilläggspension kunde enligt utskottet den
gällande ordningen också inverka negativt på nämndemännens framtida
sociala trygghet. Utskottet uttalade vidare att reglerna i vissa fall kunde
leda till förlust av semesterförmåner. Utskottet fann mot bakgrund av vad
som nu redovisats att frågan om ersättningen till nämndemän och deras
tjänstgöringsförhållanden borde undersökas närmare. Undersökningen
borde i första hand avse nämndemannakårens sammansättning. Arbetet
borde mynna ut i de förslag som kunde befinnas erforderliga för att
säkerställa en allsidig rekrytering. Vad utskottet anfört om en översyn av
nämndemännens tjänstgöringsförhållanden borde riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna. Riksdagen följde utskottet (JuU 1979/80:8,
rskr 88).

Regeringen beslutade år 1980 att den av riksdagen begärda översynen
skulle göras under ledning av en projektgrupp inom justitiedepartementet.
Projektgruppen redovisade år 1981 resultatet av sitt arbete i den av motionärerna
nämnda promemorian (Ds Ju 1981:20) Nämndemännens tjänstgöringsförhållanden
m. m. Av rapporten framgår bl. a. följande.

Genomsnittsåldern är markant högre bland nämndemännen än bland
befolkningen i övrigt. Medan 63 % av befolkningen i åldern 20—70 år är
under 50 år utgör denna åldersgrupp endast 24 % av nämndemännen vid
tingsrätt. De nämndemän i tingsrätt som är över 60 år utgör 43 % av
tingsrättsnämndemännen. Ser man till totalbefolkningen utgör denna åldersgrupp
endast 18 %.

Nämndemannakåren är inte representativ i fråga om könsfördelningen,
utan det finns fler män än kvinnor bland nämndemännen. Andelen kvinnor
i nämndemannakåren är totalt 38 %. Största andelen finns bland
tingsrättsnämndemännen och är där 39 %. I länsrätterna är andelen kvinnor
endast 22 %.

Fördelningen på yrkesgrupper skiljer sig från befolkningen i övrigt i
framför allt tre avseenden. Andelen lantbrukare är klart större bland
nämndemännen. Andelen industriarbetare är klart lägre. En grupp som
kan karakteriseras som allmänt administrativt verksamma och lärare är
överrepresenterad.

Andelen icke förvärvsarbetande är 27 %, varav 19 % ålderspensionärer.
Ålderspensionärerna utgör samma andel av nämndemannakåren som av
befolkningen i övrigt.

När det gäller nämndemännens anställningsförhållanden visar undersökningen
att de offentligt anställda är överrepresenterade. Deras andel av

JuU 1981/82:40

nämndemännen är dubbelt så stor som deras andel av befolkningen i
övrigt (35 % mot 17 %). De privatanställda är underrepresenterade (19%
mot 35 % av befolkningen i övrigt).

Nämndemännen har i allmänhet högre inkomster än befolkningen i
övrigt.

Den vanligaste tjänstgöringsfrekvensen bland tingsrättsnämndemännen
är 11 —20 dagar om året (37 %). Endast 22 % av nämndemännen tjänstgör
mer än så. I allmänhet är tjänstgöringen fastlagd i halvårs- eller helårsscheman,
jämnt fördelad över året. Andelen nämndemän med hög tjänstgöringsfrekvens
är störst i de äldre åldersgrupperna.

Åtskilliga nämndemän har andra offentliga uppdrag vid sidan av nämndemannauppdraget.
Nästan var fjärde nämndeman har mer än tre andra
uppdrag.

De allra flesta av de nämndemän som förvärvsarbetar får avdrag med
hela lönen för de dagar de tjänstgör som nämndemän. Undantaget är
främst de statligt anställda, som endast får avdrag med högst 11 % av
lönen. Det nuvarande nämndemannaarvodet, 220 kr., motsvarar löneavdraget
vid en årsinkomst av drygt 55 000 kr. De flesta förvärvsarbetande
nämndemän har högre inkomster.

Rapporten är föremål för överväganden inom regeringskansliet.

Kommunaldemokratiska kommittén har i ett nyligen avlämnat delbetänkande
(SOU 1982:5) De förtroendevalda i kommuner och landstingskommuner
behandlat bl. a. de förtroendevaldas ekonomiska förmåner. I
betänkandet föreslås bl. a. att det i kommunallagen skall öppnas möjlighet
för fullmäktige att besluta om ersättning för förlorad arbetsförtjänst. Betänkandet
är f. n. föremål för remissbehandling.

Utskottet kan således konstatera att nämndemannakåren inte är så
allsidigt sammansatt som är önskvärt och att den av utskottet år 1979
uttalade tveksamheten inför rådande förhållanden har visat sig vara berättigad.
Utskottet utgår från att de fortsatta övervägandena inom regeringskansliet
med anledning av projektgruppens arbete leder till sådana förslag
till ändringar i gällande ordning eller till andra åtgärder som kan befinnas
erforderliga för att säkerställa en allsidig rekrytering och att övervägandena
med anledning av kommunaldemokratiska kommitténs förslag beaktas
härvid. Med det sagda avstyrker utskottet bifall till motion 664 i här
behandlad del.

Individuell rösträtt för nämndemän

I motion 664 framförs uppfattningen att nämndemännen i tingsrätt bör
få individuell rösträtt.

Nämndemännen i hovrätt, länsrätt, mellankommunala skatterätten och
kammarrätt har individuell rösträtt. När nämndemän medverkar i länsrätt
och mellankommunala skatterätten består rätten enligt huvudregeln av tre

JuU 1981/82:40

nämndemän och en lagfaren domare. I kammarrätt och hovrätt består
rätten, när nämndemän deltar, vanligen av två nämndemän och tre lagfarna
domare.

I tingsrätt deltar nämndemän i rättskipningen i brottmål och i familjemål.
Vanligen består rätten av fem nämndemän och en lagfaren domare
som ordförande. Om det framkommer en annan mening än ordförandens
gäller den om minst fyra nämndemän förenar sig om den. I det praktiskt
sett mest betydelsefulla fallet med två meningar som står emot varandra
innebär denna omröstningsregel i sak detsamma som om individuell rösträtt
hade gällt med utslagsröst för ordföranden.

En fullt ut genomförd individuell rösträtt tillämpas i tingsrätt när rätten
består av enbart lagfarna domare. Detsamma gäller i hovrätt oavsett om
rätten består av enbart lagfarna domare eller av lagfarna domare och
nämndemän.

För omröstning vid individuell rösträtt finns en majoritetsregel enligt
vilken den mening skall gälla som omfattas av mer än hälften av rättens
ledamöter. När denna regel inte kan tillämpas gäller olika bestämmelser
för tvistemål och brottmål.

För tvistemål gäller att ordföranden har utslagsröst. Särskilda regler
gäller om det framkommer flera än två meningar och ingen av dem skall
gälla på grund av majoritetsregeln eller regeln om ordförandens utslagsröst.

Om vid omröstning i brottmål en mening inte får majoritet gäller vid lika
röstetal den mening som är den lindrigaste. Kan vid lika röstetal ingen
mening anses som lindrigare har ordföranden utslagsröst.

Lagens nuvarande ståndpunkt är att villkorlig dom, skyddstillsyn,
skyddstillsyn jämte fängelse samt överlämnande till särskild vård inte är
att anse som lindrigare än fängelse och inte heller inbördes kan graderas
i svårhet. Detta innebär att ordförandens utslagsröst fäller avgörandet vid
lika röstetal för exempelvis fängelse och villkorlig dom.

Liksom beträffande omröstningen i tvistemål finns det kompletterande
bestämmelser för fall då flera än två meningar framkommer om ingen av
dem skall gälla.

Om reglerna om individuell rösträtt gällde för tingsrätt sammansatt av
fem nämndemän och ordförande skulle det inte innebära någon skillnad
i sak mot f. n. i fråga om tvistemål där endast två meningar framkommit.
När flera meningar än två framkommit i tvistemål skulle utgången dock
kunna bli en annan. I fråga om brottmål skulle utgången inte heller bli
annan när endast två meningar framkommit och majoriteten anslutit sig
till den ena eller när vid lika röstetal omröstningen gäller två påföljder av
vilka ingen kan anses lindrigare än en annan.

I de fall omröstningen vid lika röstetal gäller två påföljder av vilka den
ena anses lindrigare än den andra skulle däremot utgången kunna bli en
annan om individuell rösträtt tillämpades i tingsrätt. Den lindrigare me -

JuU 1981/82:40

ningen skulle nämligen gälla om tre nämndemän förenar sig om den mot
ordföranden och två nämndemän. Enligt de regler som nu gäller för
tingsrätt fäller ordförandens utslagsröst avgörandet i ett sådant fall. När i
brottmål flera meningar än två framkommit skulle utgången också kunna
bli en annan om individuell rösträtt tillämpades.

De nuvarande omröstningsreglerna har i huvudsak gällt sedan den 1
januari 1971, då den av 1969 års riksdag beslutade underrättsreformen
genomfördes. I 1969 års lagstiftningsärende diskuterades frågan om individuell
rösträtt för nämndemännen i tingsrätt. Departementschefen anförde
i denna fråga bl. a. att man inte kunde bortse från det uppenbara
förhållandet att den lagfarne domaren genom utbildning och träning och
genom att han är den i målet bäst insatte har större möjligheter än den
enskilde nämndemannen att komma till ett materiellt riktigt resultat. Det
var därför enligt departementschefen inte naturligt att hävda att varje
nämndeman borde betraktas som en med yrkesdomaren jämställd meddomare
(prop. 1969:44).

År 1977 behandlade utskottet en motion som gällde den tidigare nämnda
regeln att vid individuell rösträtt bl. a. villkorlig dom och skyddstillsyn
inte är att anse som lindrigare än fängelse. Utskottet fann att omröstningsregeln
vållade svårigheter i praktiken och att den — liksom vissa andra
processuella regler som bygger på samma betraktelsesätt — kunde leda till
resultat som framstår som stötande för rättsuppfattningen. Därför borde
regelsystemet ses över i lämpligt sammanhang. Bl. a. med hänsyn till att
frågan om olika påföljders svårhet beräknades bli aktualiserad inom regeringskansliet
avstyrkte utskottet bifall till motionen (JuU 1977/78:6). Riksdagen
följde utskottet.

År 1978 behandlade utskottet en motion om införande av individuell
rösträtt för nämndemän i tingsrätt. Utskottet ansåg att uttalandena i 1969
års lagstiftningsärende alltjämt hade giltighet. Utskottet anförde vidare att
frågan har ett nära samband med uppbyggnaden av påföljdssystemet
därigenom att omröstningsreglerna vilar på bl. a. uppfattningen att det i
stor utsträckning inte är möjligt att göra en objektiv jämförelse mellan
olika påföljder med hänsyn till svårhetsgrad. Utskottet erinrade om att
denna uppfattning — i enlighet med vad som framkommit i det ovan
nämnda ärendet från år 1977 — varothstridd, och att omröstningsreglerna
enligt utskottet i den del de vilar därpå vållade svårigheter i praktiken. Ett
system med individuell rösträtt för nämndemän i tingsrätt skulle enligt
utskottet leda till liknande svårigheter där. Utskottet anförde avslutningsvis
att sambandet mellan den straffrättsliga lagstiftningen och omröstningsreglerna
samt de tillämpningssvårigheter dessa regler i sin nuvarande
utformning medför utgjorde skäl för riksdagen att inte aktualisera frågan
om individuell rösträtt innan resultatet av pågående straffrättsliga överväganden
förelåg. Härför talade också enligt utskottet det förhållandet att
skillnaden mellan de två systemen i praktiken var förhållandevis ringa.

JuU 1981/82:40

Utskottet avstyrkte således bifall till motionen (JuU 1977/78:33). Riksdagen
följde utskottet.

Fängelsestraffkommittén (Ju 1979:04) skall enligt sina direktiv bl. a.
överväga frågan om påföljders inbördes svårhet (kommittéberättelsen
1980 del II s. 45). Kommittén beräknas avsluta sitt arbete år 1984.

I promemorian (Ds Ju 1981:18) Underrätternas sammansättning föreslogs
bl. a. att antalet nämndemän i tingsrätt skulle minskas till normalt tre
och att nämndemännen därvid skulle få individuell rösträtt. I dessa delar
har promemorian avskrivits från vidare handläggning. I fråga om individuell
rösträtt för nämndemän anfördes i promemorian bl. a. att det oavsett
resultatet av övervägandena rörande påföljders inbördes stränghet fick
anses lämpligt att även i brottmål vid tingsrätt låta den lindrigare meningen
gälla; från denna synpunkt kunde det alltså inte anses föreligga något
hinder mot att införa individuell rösträtt för nämndemän.

Utskottet anser att de bedömningar som gjordes i 1969 års lagstiftningsärende
och i 1978 års motionsärende alltjämt har giltighet. Utskottet avstyrker
därför bifall till motion 664 i nu behandlad del.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande inrättande av tjänster

att riksdagen bemyndigar regeringen att vid var och en av hovrätten
över Skåne och Blekinge och hovrätten för Västra Sverige
inrätta en ordinarie tjänst för hovrättslagman i Fo 32 och en
ordinarie tjänst för hovrättsråd, tillika vice ordförande på avdelning,
i Fo 29,

2. beträffande medelsberäkningen

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
anledning av motion 1981 /82:664 i denna del (yrkande 7 delvis)
och motion 1981/82:1231 i denna del (yrkande 1) till Allmänna
domstolarna för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag
av 823 100 000 kr.,

3. beträffande nämndemännens tjänstgöringsförhållanden

att riksdagen avslår motion 1981 /82:664 i denna del (yrkande 9),

4. beträffande individuell rösträtt för nämndemän

att riksdagen avslår motion 1981/82:664 i denna del (yrkande
10).

3. Allmänna förvaltningsdomstolarna. Regeringen har under punkt D 3
(s. 66—71) föreslagit riksdagen att till Allmänna förvaltningsdomstolarna
för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 279 100 000 kr.

JuU 1981/82:40

Motioner

1 motion 1981/82:664 av Lisa Mattson m. fl. (s) hemställs såvitt nu är i
fråga att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående den i proposition 1981/82:100 aviserade
minskningen av antalet nämndemän (yrkande 7 delvis).

I motion 1981/82:925 av Lena Öhrsvik (s) hemställs att riksdagen som
sin mening uttalar att lokalisering av länsrätten i Kalmar län bör ske till
Nybro kommun.

I motion 1981 /82:1231 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs såvitt nu är
i fråga att riksdagen under bilaga 5, D 3. Allmänna förvaltningsdomstolarna,
beslutar att anvisa ett med 1 510 000 kr. i förhållande till regeringens
förslag förhöjt belopp avseende ersättning till nämndemän (yrkande 2).

Utskottet

Medelsberäkningen

Regeringens förslag till medelsberäkning under denna punkt innebär en
ökning av anslaget med 37 milj. kr. i förhållande till anslaget för innevarande
budgetår. Beträffande anslagsposten Ersättning till nämndemän
föreslås dock en sänkning med 0,6 milj. kr. Det anmärks i budgetpropositionen
att det rör sig om en preliminär beräkning i avvaktan på en särproposition
om underrätternas sammansättning. — I denna sak hänvisas till
vad som anförts under rubriken Medelsberäkningen i punkt 2 i detta
betänkande. Departementschefen uppger att för länsrätternas del har beräknats
en besparing av 1,5 milj. kr. genom en minskning av antalet
nämndemän i länsrätt från fyra till tre.

I motionerna 664 och 1231 framställs yrkanden av innebörd att anslaget
rörande ersättning till nämndemän för nästa budgetår skall beräknas med
utgångspunkt i den ordning som f. n. gäller beträffande antalet nämndemän
i länsrätt.

Enligt regeringens beslut den 25 mars 1982 kommer något regeringsförslag
om att minska antalet nämndemän i länsrätt inte att läggas fram.

Med hänvisning till det anförda får anslagsposten Ersättning till nämndemän
föras upp till ett med 0,9 milj. kr. i förhållande till innevarande
budgetår förhöjt belopp, dvs. till ett med 1,5 milj. kr. i förhållande till
regeringens förslag förhöjt belopp. Önskemålet i motionerna är därmed
tillgodosett.

Utskottet tillstyrker i övrigt regeringens förslag till medelsberäkning.
Utskottet föreslår att till Allmänna förvaltningsdomstolarna för budgetåret
1982/83 anvisas ett förslagsanslag av 280 600 000 kr.

JuU 1981/82:40

Lokalisering av länsrätten i Kalmar län

I motion 925 hemställs att riksdagen uttalar sig för att länsrätten i
Kalmar län bör lokaliseras till Nybro kommun.

I budgetpropositionen redovisar chefen för justitiedepartementet att
han funnit skäl att närmare studera möjligheterna att omlokalisera två
länsrätter, nämligen länsrätten i Östergötlands län och länsrätten i Kalmar
län.

I fråga om länsrätten i Kalmar län anger departementschefen att det har
ifrågasatts att flytta domstolen från Kalmar till Nybro. Han förklarar sig
senare återkomma till regeringen i frågan om uppdrag åt byggnadsstyrelsen
att utreda lokalförsörjningsmöjligheterna i Kalmar och Nybro. Enligt
departementschefen bör byggnadsstyrelsen vid detta arbete utgå från att
en omlokalisering till Nybro kan komma att omfatta länsstyrelsens besvärsenhet,
länsrätten eller bådadera. Han förordar att byggnadsstyrelsen i sin
kartläggning samråder med domstolsverket, länsstyrelsen och de båda
berörda kommunerna. Sedan byggnadsstyrelsen redovisat resultatet av sitt
arbete får enligt departementschefen lokaliseringsfrågan anmälas på nytt
för regeringen.

Frågan om en lokalisering av länsrätten i Kalmar län till Nybro är som
framgår av det anförda aktualiserad i regeringen och får närmare övervägas
sedan man fått en helhetsbild av lokalsituationen i de båda orterna. 1
det läge saken nu befinner sig bör riksdagen enligt utskottets mening inte
göra något sådant uttalande om lokaliseringen som motionären efterlyser.
Utskottet avstyrker bifall till motion 925.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande medelsberäkningen

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
anledning av motion 1981 /82:664 i denna del (yrkande 7 delvis)
och motion 1981/82:1231 i denna del (yrkande 2) till Allmänna
förvaltningsdomstolarna för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag
av 280 600 000 kr.,

2. beträffande lokalisering av länsrätten i Kalmar län
att riksdagen avslår motion 1981/82:925.

4. Bostadsdomstolen och hyresnämnderna m. m. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkt D 4 (s. 71 och 72) och hemställer

att riksdagen till Bostadsdomstolen och hyresnämnderna m. m. för
budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 32 700 000 kr.

5. Utrustning till domstolar m. m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
under punkt D 5 (s. 73) och hemställer

att riksdagen till Utrustning till domstolar m. m. för budgetåret
1982/83 anvisar ett reservationsanslag av 7 000 000 kr.

Juli 1981/82:40

6. Byggnadsarbeten för domstolsväsendet. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkt D 6 (s. 73—75) och hemställer

1. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om byggnadsarbeten
för domstolsväsendet inom de kostnadsramar som förordats
i propositionen,

2. att riksdagen till Byggnadsarbeten för domstolsväsendet för budgetåret
1982/83 anvisar ett reservationsanslag av 8 400 000 kr.

Stockholm den 20 april 1982

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m), Lisa Mattson (s), Åke Polstam (c), Eric
Jönsson (s), Hans Petersson i Röstånga (fp), Arne Nygren (s), Björn Körlof
(m), Lilly Bergander (s), Gunilla André (c), Hans Pettersson i Helsingborg
(s), Göte Jonsson (m), Ella Johnsson (c), Karl-Gustaf Mathsson (s) och
Bonnie Bernström (fp).

Reservation

Individuell rösträtt för nämndemän (punkt 2, mom. 4)

Lisa Mattson (s), Eric Jönsson (s), Arne Nygren (s), Lilly Bergander (s),
Hans Pettersson i Helsingborg (s) och Karl-Gustaf Mathsson (s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Utskottet
anser” och som slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Erfarenheterna av nämndemännens ökade inflytande i rättskipningen
har genomgående varit gynnsamma. Här bör särskilt framhållas att lekmän
med individuell rösträtt nu har medverkat i rättskipningen i hovrätt
och kammarrätt i drygt fem år och att den ordningen enligt allmänt
omfattad uppfattning har fungerat mycket väl. Inte minst härigenom har
visats att tiden är mogen att, såsom föreslås i motionen, nu övergå till ett
system med fullt genomförd individuell rösträtt även i tingsrätt. I brottmål
bör, vid lika röstetal, den lindrigaste meningen gälla, även när nämnd
deltar i handläggningen.

Redan för fyra år sedan tillstyrktes i princip en motion om individuell
rösträtt för nämndemän inte bara av sådana remissinstanser som LO och
TCO utan också av remissinstanser som har nära kontakt med rättskipningen.
Bland de tillstyrkande remissinstanserna återfanns sålunda Sveriges
advokatsamfund, hovrätten över Skåne och Blekinge samt Stockholms
tingsrätt.

JuU 1981/82:40

Mot förslaget har väsentligen anförts två skäl. Dels har sagts att det inte
är naturligt att hävda att varje nämndeman i tingsrätt bör betraktas som en
med yrkesdomaren jämställd meddomare, eftersom den lagfarne domaren
genom sin utbildning och träning och genom att han är den i målet bäst
insatte har större möjligheter än den enskilde nämndemannen att komma
till ett materiellt riktigt resultat. Dels har sagts att förslaget i motionen
skulle medföra komplikationer i de fall då domstolen har att välja mellan
påföljder som är straffrättsligt likvärdiga.

Om dessa skäl kan naturligtvis sägas att tyngden i dem i någon mån är
beroende av relationen mellan antalet lagfarna domare och antalet lekmän.

Principiellt har emellertid det första skälet inte större bärkraft här än i
andra sammanhang där lekmän medverkar vid sidan av juristutbildad
domare, t. ex. i länsrätt eller fastighetsdomstol. Dessutom är att märka att
det i samband med att lekmannamedverkan infördes i hovrätt och kammarrätt
genom beslut år 1976 inte föresvävade någon att omröstningsreglerna
skulle bygga på annan princip än att varje röst har lika värde.

Och till det andra skälet är att säga att de svagheter som kan vara
förenade med nuvarande omröstningsregler med hänsyn till graderingen
av olika påföljder inte blir vare sig mera eller mindre framträdande om
man inför individuell rösträtt för nämndemän. De båda frågorna har över
huvud taget inte något samband med varandra.

Ett system med individuell rösträtt bör således enligt utskottets mening
införas även för nämndemän i tingsrätt, och det bör ankomma på regeringen
att föranstalta om de närmare överväganden i saken som kan behövas.
Förslag i ämnet bör snarast föreläggas riksdagen. Vad utskottet nu anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet tillstyrker
således bifall till motionen.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande individuell rösträtt för nämndemän

att riksdagen med bifall till motion 1981/82: 664 i denna del
(yrkande 10) som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört i detta hänseende.

LiberTryck Stockholm 1982