om anslag till brottsförebyggande rådet m.m. (prop. 1981/82:100 bil. 5, G 5, G 6, G 8 och G 9, jämte motioner) (Betänkande 1981/82:JuU47 Justitieutskottet)

JuU 1981/82:47

Justitieutskottets betänkande
1981/82:47

om anslag till brottsförebyggande rådet m. m.

(prop. 1981/82:100 bil. 5, G 5, G 6, G 8 och G 9, jämte motioner)

ANDRA HUVUDTITELN
övriga myndigheter

I. Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader. Regeringen har i proposition
1981/82:100 bilaga 5 (justitiedepartementet) under punkt G 5 (s.
102—105) föreslagit riksdagen att till Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av
5 527 000 kr.

Motioner

I motion 1981/82:1226 av Arne Nygren (s) hemställs att riksdagen
beslutar att hos regeringen uttala den mening som anförts i motionen om
målinriktningen av och organisationen för brottsförebyggande rådet
(BRÅ).

I motion 1981/82:1578 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås såvitt nu är
i fråga att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om att fortsätta verksamheten vid BRÅ:s styrgrupp och
undergrupper (yrkande 4).

I motion 1981/82:2012 av Olof Palme m. fl. (s) hemställs såvitt nu är i
fråga att riksdagen beslutar att till Kommissionen mot skatteflykt och
ekonomisk brottslighet för budgetåret 1982/83 under andra huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 1 000 000 kr. (yrkande 1).

I motion 1981/82:2031 av Gösta Bohman m. fl. (m) hemställs, såvitt nu
är i fråga, under hänvisning till vad som anförts i motion 1981 /82:2018, att
riksdagen begär att regeringen tillsätter en expertgrupp med uppdrag att
kartlägga omfattningen och inriktningen av den ekonomiska brottsligheten
(yrkande 1).

Utskottet

Brottsförebyggande rådets organisation och

verksamhet

Inledning

År 1978 tillkallade chefen för justitiedepartementet en kommitté med
uppdrag att göra en översyn av brottsförebyggande rådet (BRÅ). Kom -

1 Riksdagen 1981/82. 7 sami. Nr 47

JuU 1981/82:47

mittén, som antog namnet BRÅ-utredningen, redovisade hösten 1980 sitt
uppdrag i betänkandet (Ds Ju 1980:7) Utveckling av BRÅ. Betänkandet
har remissbehandlats. I budgetpropositionen redovisar departementschefen
sina ställningstaganden med anledning av betänkandet och remissbehandlingen
av det.

BRÅ är fr. o. m. den 1 juli 1974 en statlig myndighet under justitiedepartementet.
BRÅ har enligt sin instruktion (SFS 1974:400) att främja brottsförebyggande
insatser inom olika områden av samhällsverksamheten och
verka för att samhällets och enskildas insatser mot brott samordnas. Därvid
skall rådet bl. a.

— följa och analysera brottsutvecklingen samt göra prognoser om denna,

— följa, stödja och initiera forsknings- och utvecklingsarbete rörande
kriminalitetens orsaker och hur den skall förebyggas samt utvärdera och
sprida resultaten av sådant arbete,

— verka för samordning av forsknings- och utvecklingsarbete på det
kriminalpolitiska området,

— genom utredningar och initiativ medverka i det kriminalpolitiska
arbetet.

BRÅ leds av en styrelse med minst 16 ledamöter som utses av regeringen.
Styrelsen har f. n. 17 ledamöter. Bland dessa har återfunnits bl. a. företrädare
för riksdagspartierna, statssekreterarna i justitie-, social- och utbildningsdepartementen,
företrädare för arbetsmarknadsorganisationerna,
landstings- och kommunförbunden, försäkringsbranschen och den kriminologiska
forskningen. Styrelsen bestämmer rådets inriktning i stora och
principiella frågor.

Hos rådet finns ett verkställande utskott med sex ledamöter. Rådets
kanslichef är ledamot av utskottet. Övriga ledamöter utses av regeringen.
Det verkställande utskottet har tillsammans med rådets kansli ansvaret för
den löpande verksamheten.

Rådet biträds av en expertgrupp och i vetenskapliga frågor av en vetenskaplig
grupp. Till rådet är knuten en krets av kontaktmän.

I rådets kansli ingår en utredningsenhet och en utvecklingsenhet. Ett
antal arbetsgrupper svarar för en stor del av rådets utredande verksamhet.

I december 1977 uppdrog regeringen åt BRÅ att föranstalta om en
översyn av lagstiftningen mot den organiserade och den ekonomiska
brottsligheten. I enlighet med regeringens uppdrag har det inom BRÅ
byggts upp en organisation som i sina huvuddrag består av en styrgrupp
med parlamentariskt inflytande och olika arbetsgrupper. I dessa ingår i
huvudsak företrädare för de myndigheter som berörs samt experter.

I det följande behandlar utskottet i skilda avsnitt allmänna frågor om
inriktningen av BRÅ:s arbete och allmänna frågor om BRÅ:s organisation.
I ett särskilt avsnitt behandlas organisatoriska och andra frågor som
gäller den organiserade och den ekonomiska brottsligheten.

JuU 1981/82:47

Inriktningen av BRÅ:s arbete

Departementschefen anför att han i likhet med flertalet remissinstanser
anser att BRÅ har fullgjort sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt, och
han anser att BRÅ i fortsättningen bör bedriva sin verksamhet i stort sett
som hittills. Utskottet delar departementschefens uppfattning.

I fråga om inriktningen av BRÅ:s verksamhet uttalar departementschefen
att arbetet inom rådet bör utföras med önskemålet att nedbringa
kriminaliteten som en mera omedelbar utgångspunkt och inte utvidgas till
allmänt syftande insatser av social natur.

I motion 1226 anförs att vad departementschefen angett om inriktningen
av BRÅ:s arbete kan tolkas så att regeringen vill begränsa BRÅ:s
verksamhetsområde. För att undanröja risken för att uttalandet tolkas så,
bör enligt motionären riksdagen klart uttala att rådet måste få ett mycket
vidsträckt arbetsområde och enligt motionären fanns den meningen uttryckt
inför tillkomsten av BRÅ. Motionären anför också att ett vidsträckt
arbetsområde förutsätter att BRÅ har goda kontakter med organisationer
och myndigheter, och enligt motionären är det viktigt att riksdagen ger en
positiv yttring om vikten av samarbete med bl. a. olika organisationer.

Departementschefens uttalande i årets budgetproposition om inriktningen
av BRÅ:s arbete knyter an till ett uttalande som han gjorde i förra
årets budgetproposition i fråga om den brottsförebyggande verksamheten
som faller inom justitiedepartementets beredningsområde. Vid sin behandling
av den budgetpropositionen anslöt sig utskottet i allt väsentligt
till vad departementschefen då anförde och konstaterade att den av honom
angivna inriktningen för samhällets åtgärder mot brott i vid mening och
för den brottsförebyggande verksamheten som faller inom justitiedepartementets
verksamhetsområde låg väl i linje med vad som tidigare hade
uttalats i liknande sammanhang (prop. 1980/81:100 bil. 5, s. 10—12, JuU
30 s. 2 f)-

I samband med tillkomsten av BRÅ uttalade utskottet att i kampen mot
brottsligheten krävs inte bara insatser av rättsväsendet, utan även av olika
sociala myndigheter och organ, arbetsmarknadens företrädare och skolan
samt av enskilda, företag och organisationer. Det var här enligt utskottet
fråga om åtgärder på en bred front och delvis utanför vad som brukar
betraktas som kriminalpolitik. För att sådana åtgärder skulle kunna leda
till varaktig minskning av brottsligheten var en väsentlig förutsättning att
det Finns möjligheter att samordna de skilda verksamheterna. Mot bakgrund
härav såg utskottet förslaget om att inrätta BRÅ med tillfredsställelse.
Utskottet uttalade också att arbetsfältet för rådet skulle komma att bli
mycket vidsträckt med hänsyn till att de flesta samhällsfrågor direkt eller
indirekt kan få betydelse för brottsutvecklingen, och utskottet ansåg därför
att några närmare direktiv för rådets verksamhet lämpligen inte borde
meddelas (JuU 1974:10 s. 3 f och s. 6).

JuU 1981/82:47

1 direktiven till BRÅ-utredningen uttalade departementschefen att
BRÅ:s tillkomst var resultatet av en mera övergripande syn på brottslighetens
orsaker och sättet att bekämpa den (kommittéberättelsen 1979 del
II s. 53 f).

Enligt utskottets mening ligger det ingen motsättning i de uttalanden
som utskottet gjorde i samband med BRÅ:s tillkomst och det uttalande
som departementschefen nu gör. Utskottet anser således att BRÅ som
samordningsorgan i fråga om samhällets brottsförebyggande arbete även
i fortsättningen bör ha ett vidsträckt arbetsfält. I linje med vad utskottet
uttalade förra året anser utskottet att arbetet i övrigt inte bör riktas in på
sådana mera allmänt syftande insatser av social natur för vilka andra
samhällsorgan har ansvaret, utan på insatser som mera direkt kan nedbringa
kriminaliteten. Verksamheten inom BRÅ i detta avseende har enligt
utskottets mening stor betydelse. Inriktningen av BRÅ:s arbete bör sålunda
i stort sett vara densamma som hittills. För att arbetet skall kunna
bedrivas med en sådan inriktning krävs givetvis, såsom framhålls i motionen,
kontakter med stora delar av samhällslivet, inte minst med olika
myndigheter och organisationer. Det bör ankomma på rådet att självt
utveckla formerna härför.

Mot bakgrund av det anförda saknas enligt utskottets mening skäl till
någon riksdagens åtgärd med anledning av motion 1226 i nu behandlad
del.

BRÅ:s organisation

Departementschefen uttalar att BRÅ:s styrelse bör bestå av 15 — 20
ledamöter. Vidare anser han att styrelsen bör få en ändrad sammansättning
i vissa avseenden. De ändringar han förordar innebär bl. a. att de tre
statssekreterarna inte längre skall ingå i styrelsen och att styrelsen tillförs
företrädare för rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen och riksåklagaren
samt att kanslichefen skall vara med i styrelsen. Departementschefen
anför vidare att verkställande utskottet bör avskaffas.

I motion 1226 uttalas att BRÅ:s samverkan med folkrörelserna bör
stärkas och att man därför bör överväga att tillföra styrelsen flera representanter
för dessa. Motionären anför vidare att regeringen bör utse ett arbetsutskott
i samband med att ledamöter i styrelsen förordnas.

Utskottet anser — i linje med vad motionären anför — att styrelsen,
såsom f. n., bör innefatta en bred representation av viktiga samhällsfunktioner.
Det är dock angeläget att styrelsen inte blir alltför stor och därför
måste prioriteringar ske mellan olika viktiga intressen. En viktig utgångspunkt
härvidlag är att styrelsen ges en allsidig sammansättning. Enligt
utskottets mening är det värdefullt att styrelsen tillförs representanter för
rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen och riksåklagaren, vilka alla har
centrala funktioner i det brottsförebyggande arbetet. Det måste också vara

JuU 1981/82:47

ett betydande värde att i styrelsen ingår företrädare för bl. a. rättsvetenskapen.
I vilken utsträckning styrelsens sammansättning i övrigt bör förändras
och t. ex. tillföras olika representanter för folkrörelserna får enligt
utskottets mening avgöras från fall till fall efter en avvägning av de olika
intressen som här föreligger.

Enligt utskottets mening bör som anförs i motion 1226 — bl. a. med
hänsyn till styrelsens storlek — ett arbetsutskott inrättas. Arbetsutskottets
väsentliga uppgift bör vara att bereda ärenden inför styrelsens sammanträden.
Med dessa uttalanden får motion 1226 anses i huvudsak tillgodosedd
i denna del. Någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionen
i denna del erfordras inte.

Åtgärder mot den organiserade och den ekonomiska brottsligheten

Departementschefen anser att en avveckling bör ske av den särskilda
styrgrupp inom BRÅ som regeringen har inrättat för lagstiftning mot den
organiserade och den ekonomiska brottsligheten.

För att samordna regeringskansliets insatser mot den organiserade och
den ekonomiska brottsligheten har chefen för justitiedepartementet enligt
regeringens beslut nyligen tillkallat en särskild samrådsgrupp med företrädare
för de närmast berörda departementen.

I motion 1578 anförs att verksamheten i styrgruppen bör fortsätta.

Utskottet vill här i likhet med departementschefen framhålla att styrgruppen
har utfört ett värdefullt och omfattande arbete som har avsatt
betydelsefulla resultat. Utskottet har tidigare uttalat att den organiserade
och den ekonomiska brottsligheten utgör ett stort samhällsproblem och att
det är mycket angeläget att samhället på olika sätt effektivt försöker
motverka denna brottslighet. Att avveckla styrgruppen och att därigenom
klart markera att det omedelbara ansvaret för inriktningen av lagstiftningsinitiativen
på området ligger på regeringen är enligt utskottets mening en
lämplig och naturlig organisatorisk åtgärd. Härigenom och genom inrättandet
av samrådsgruppen förstärks enligt utskottets mening möjligheterna
att framgångsrikt motverka den organiserade och den ekonomiska
brottsligheten. Vad som nu har sagts innebär att utskottet avstyrker bifall
till motion 1578 i denna del.

I motion 1226 anförs att riksdagen bör uttala att ansträngningarna att
verka brottsförebyggande mot den ekonomiska och organiserade brottsligheten
även i fortsättningen måste vara en förstahandsuppgift för BRÅ.
Utskottet anser i linje med vad motionären anför att det naturligtvis är
angeläget att BRÅ även i fortsättningen ägnar frågor som gäller den
organiserade och den ekonomiska brottsligheten särskild uppmärksamhet.
Rådet bör dock inte, som utskottet uttalade i samband med att det inrättades,
ges närmare direktiv för sin verksamhet. Utskottet anser det därför
inte påkallat att riksdagen gör ett sådant uttalande som föreslås i motion

1* Riksdagen 1981/82. 7sami. Nr 47

JuU 1981/82:47

1226.

I motion 2012 anförs att den föreslagna omorganisationen av BRÅ och
bildandet av samrådsgruppen kan godtas under förutsättning av att det
samtidigt inrättas ett fristående organ, en kommission mot skatteflykt och
ekonomisk brottslighet, med uppgift att fortlöpande bevaka skatteplanering
och ekonomisk brottslighet. Motionen mynnar ut i förslag om medelsanvisning
för ändamålet.

I motion 2031 anförs att en expertgrupp bör inrättas för att kartlägga
omfattningen och inriktningen av den ekonomiska brottsligheten.

Utskottet anser — i linje med vad som anförs i motionerna 2012 och
2031 — att det är angeläget att samhället får större kunskaper om bl. a. den
ekonomiska och organiserade brottslighetens omfattning och utveckling.
Enligt utskottets mening bör det dock ankomma på den nyligen inrättade
samrådsgruppen att ta initiativ till de åtgärder som behövs i detta hänseende.
Såvitt gäller bevakning av frågor om skatteflykt vill utskottet vidare
erinra om att lagen (1980:865) mot skatteflykt är tidsbegränsad och att en
utvärdering av lagen skall ske (SkU 1980/81:8). Här bör också nämnas att
regeringen har ställt medel till riksskatteverkets förfogande för att verket
skall göra en studie med målsättning att försöka kartlägga och mäta
skatteundandragandet i Sverige. Inom ramen för sitt uppdrag har verket
bl. a. låtit utföra en övergripande utredning som gäller omfattningen och
utvecklingen av skatteundandragandet — den svarta sektorn — och utredningsarbetet
fortsätter.

Med det sagda avstyrker utskottet bifall till motionerna 2012 och 2031
i här behandlade delar.

Medelsberäkningen

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag till medelsberäkning
under denna punkt.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande medelsberäkningen

att riksdagen till Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av
5 527 000 kr.,

2. beträffande inriktningen av BRÅ:s verksamhet

att riksdagen avslår motion 1981/82:1226 i denna del (delvis),

3. beträffande BRÅ.s organisation

att riksdagen avslår motion 1981/82:1226 i denna del (delvis),

4. beträffande avveckling av BRÅ:s styrgrupp

att riksdagen avslår motion 1981/82:1578 i denna del (yrkande
4),

JuU 1981/82:47

5. beträffande prioritering inom BRÅ av insatser mot den organiserade
och den ekonomiska brottsligheten

att riksdagen avslår motion 1981/82:1226 i denna del (delvis),

6. beträffande inrättande av en kommission mot skatteflykt och
ekonomisk brottslighet

att riksdagen avslår motion 1981/82:2012 i denna del (yrkande

1),

7. beträffande tillsättande av en expertgrupp för kartläggning av
omfattningen och inriktningen av den ekonomiska brottsligheten
att riksdagen avslår motion 1981/82:2031 i denna del (yrkande
1).

2. Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskostnader. Regeringen har under
punkt G 6 (s. 105 och 106) föreslagit riksdagen att till Brottsförebyggande
rådet: Utvecklingskostnader för budgetåret 1982/83 anvisa ett reservationsanslag
av 3 772 000 kr.

Motioner

I motion 1981/82:209 av Sten Svensson (m) och Björn Körlof (m)
hemställs, såvitt nu är i fråga, att riksdagen hos regeringen begär förslag till
ändringar i brottsbalken och narkotikastrafflagen i enlighet med vad som
anförs i punkterna 12—14 i sammanfattningen i motion 1981/82:207
(yrkande 2 delvis).

— I punkt 12 i den sistnämnda motionen föreslås att allt innehav av
narkotika beivras.

— I punkt 13 föreslås att straffet för grovt narkotikabrott höjs till
minimum fyra års fängelse, och jämställs med straffnivån för giftspridning.

— I punkt 14 föreslås att åtgärder för att stoppa den ekonomiska
brottsligheten vidtas genom att straffet för urkundsförfalskning för att
möjliggöra handel med narkotika höjs.

I motion 1981/82:516 av Björn Körlof (m) och Sten Svensson (m)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om arbetet med ungdomsbrottsligheten inom BRÅ.

I motion 1981/82:517 av Blenda Littmarck (m) hemställs att riksdagen
beslutar upphäva 2 § narkotikastrafflagen (1968:64).

I motion 1981/82:859 av Åke Polstam (c) och Stig Josefson (c) hemställs,
såvitt nu är i fråga,

— att riksdagen hos regeringen begär en undersökning av orsaker till
och effekter av den ekonomiska brottsligheten (yrkande 1),

— att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att förbättra samordningen
mellan olika myndigheter i arbetet mot ekonomisk brottslighet
(yrkande 5),

JuU 1981/82:47

— att riksdagen hos regeringen begär att en kampanj mot ekonomisk
brottslighet startas för att förstärka rättsmedvetande och samhällsmoral
(yrkande 6).

I motion 1981/82:919 av Margot Håkansson (fp) och Rune Ångström
(fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär en lagändring i syfte att
avskaffa brottsrubriceringen ”narkotikaförseelse” och i stället betrakta all
illegal befattning med narkotika som ”narkotikabrott”.

I motion 1981/82:1114 av Esse Petersson (fp) hemställs, såvitt nu är i
fråga, under hänvisning till vad som anförts i motion 1981/82:1113, att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om påföljder för narkotikabrott (yrkande 2).

I motion 1981/82:1224 av Inger Lindquist m. fl. (m) hemställs, såvitt nu
är i fråga, under hänvisning till förslag i motion 1981 /82:2018 om inrättande
av en professur i polisforskning, att riksdagen beslutar att till Brottsförebyggande
rådet: Utvecklingskostnader för budgetåret 1982/83 anvisa ett
reservationsanslag av 3 272 000 kr. (yrkande 2).

I motion 1981/82:1576 av Blenda Littmarck m. fl. (m) hemställs

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en utredning och
förslag om kriminalisering av konsumtion av illegal narkotika samt om
nya korrektiv av den typ som föreslagits i motionen för ringa narkotikabrott,

2. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna att ett
samarbetsorgan bör bildas av samhällets polisiära m. fl. verk enligt förslag
i motionen för att effektivisera kampen mot narkotikan.

I motion 1981/82:1707 av Lars-Ingvar Sörenson (s) och Thure Jadestig
(s) hemställs

1. att riksdagen beslutar att påföljden för narkotikaförseelse skall vara
böter eller fängelse i högst ett år,

2. att riksdagen beslutar att påföljden böter skall slopas för narkotikabrott.

I motion 1981/82:2031 av Gösta Bohman m. fl. (m) hemställs, såvitt nu
är i fråga, under hänvisning till vad som anförts i motion 1981 /82:2018, att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om effektivare samarbete mellan skola, hem, sociala myndigheter och
polismyndighet i syfte att komma till rätta med brottsligheten (yrkande 2).

Utskottet

Medelsberäkningen

Regeringens förslag till medelsberäkning innebär att den besparing som
skulle ha följt av en tillämpning av huvudförslaget om besparing för

JuU 1981/82:47

anslaget G 5. Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader tas ut under
förevarande anslag. Ett reservationsanslag av 3 772 000 kr. föreslås,
vilket innebär en höjning av anslaget i förhållande till innevarande budgetår
med ca 100 000 kr.

I motion 1224 hemställs om en minskning av anslaget med 500 000 kr.

Motionsyrkandet skall ses mot bakgrund av motionärernas i samma
motion upptagna begäran om en ökad medelsanvisning av 500 000 kr. till
rikspolisstyrelsen (B 1.) för inrättande av en professur i polisforskning vid
polisskolan fr. o. m. budgetåret 1982/83. Utskottet har behandlat detta
yrkande i sitt av riksdagen godkända betänkande om anslag till rikspolisstyrelsen
m. m. (JuU 1981/82:37 p. 1). På där anförda skäl har utskottet —
som ställt sig positivt till en förstärkning av polisforskningen — avstyrkt
bifall till motionen vad gäller medelsanvisning för ändamålet. Med hänsyn
härtill avstyrker utskottet bifall till motionen i den del som nu är aktuell.

Utskottet godtar regeringens förslag till medelsberäkning under förevarande
punkt.

BRÅ:s arbete rörande ungdomsbrottsligheten

I motion 516 efterlyses ett mera enhetligt och målinriktat arbete inom
BRÅ för att få fram underlag för statsmakternas ställningstagande när det
gäller ungdomsbrottsligheten.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att ungdomsbrottsligheten under
senare år har tilldragit sig ett ökat intresse inom ramen för B RÅ :s verksamhet,
annan statlig utredningsverksamhet och inom riksdagen.

Inom BRÅ bedrivs utvecklings- och forskningsarbete vad gäller ungdomsbrottsligheten.
Arbetet bedrivs bl. a. inom olika arbetsgrupper. En
sådan är arbetsgruppen för barn- och ungdomsfrågor som, med skolan
som utgångspunkt, sysslar med att ta fram idéer, rekommendationer och
förslag till brottsförebyggande åtgärder för barn och ungdom. Det kan
nämnas bl. a. att arbetsgruppen under våren beräknas lägga fram en rapport
om den kommersiella masskulturens negativa och brottsframkallande
verkningar på barn och ungdom. En annan arbetsgrupp, kallad samhället
och de unga lagöverträdarna, har sysslat bl. a. med frågor rörande lagstiftning
om ungdomar under 15 år som gjort sig skyldiga till brott. Gruppen
har nyligen lagt fram en promemoria (1982:3) De unga lagöverträdarna.
En tredje arbetsgrupp prövar möjligheterna att komma till rätta med
skadegörelse i bostadsområden. Inom BRÅ pågår vidare särskilda forskningsprojekt
som är direkt inriktade på ungdomskriminaliteten. I ett sådant
projekt behandlas bl. a. frågan om gängbildningens betydelse för
ungdomsbrottsligheten. Även i andra sammanhang ägnas inom BRÅ uppmärksamhet
åt frågor kring ungdomsbrottsligheten; bl. a. bedrivs fortlöpande
en omfattande publicerings- och informationsverksamhet. Ett sam -

JuU 1981/82:47

arbete har vidare inletts med Stockholms kommun för att studera sambandet
mellan ungdomars fritidsvanor och kriminalitet.

Utskottet behandlade förra året en motion med önskemål om att en
arbetsgrupp med brett forskningsdeltagande skulle tillsättas för att arbeta
fram underlag för ett åtgärdsprogram mot ungdomsbrottsligheten. — I sitt
betänkande (JuU 1980/81:30 s. 3) konstaterade utskottet att ett arbete med
syfte att få fram underlag för ett åtgärdsprogram mot ungdomsbrottsligheten
hörde till den brottsförebyggande verksamhet som statsmakterna
anförtrott BRÅ. Med hänvisning till det utvecklings- och forskningsarbete
som hade bedrivits och bedrevs inom ramen för BRÅ:s verksamhet ansåg
utskottet inte att det borde tillsättas någon särskild arbetsgrupp — vid
sidan av BRÅ — för det angivna ändamålet. Härvid förutsatte utskottet att
arbetet inom BRÅ skulle komma att leda fram till den kunskap om problemen
kring ungdomsbrottsligheten som erfordras för framtida ställningstagande
från statsmakternas sida. Utskottet avstyrkte bifall till motionen.
Riksdagen följde utskottet.

Vad utskottet förra året anfört om arbetet inom BRÅ rörande problemen
med ungdomsbrottsligheten äger alltjämt giltighet. I detta läge anser utskottet
att motionsönskemålet inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens
sida. Utskottet avstyrker bifall till motion 516.

Ekonomisk brottslighet

I motion 859 tas upp frågor som gäller den ekonomiska brottsligheten.
Motionärerna efterlyser bl. a. en undersökning av orsaker till och effekter
av den ekonomiska brottsligheten. De förespråkar också en kampanj mot
ekonomisk brottslighet. Vidare begärs att åtgärder skyndsamt vidtas för att
förbättra samordningen mellan olika myndigheter i arbetet mot ekonomisk
brottslighet.

När det först gäller önskemålen om en undersökning av orsakerna till
och effekterna av den ekonomiska brottsligheten kan här nämnas att
utskottet i annat sammanhang har belyst de allvarliga skadeverkningar för
samhället som den ekonomiska brottsligheten förorsakar (se JuU 1980/
81:21 s. 62 f). Med utgångspunkt häri är det givetvis värdefullt med ökade
kunskaper i de avseenden som efterlyses i motionen.

Inom BRÅ pågår sedan flera år lagstiftnings- och utredningsarbete som
gäller den ekonomiska brottsligheten. Arbetet har delvis berört frågan om
den ekonomiska brottslighetens orsaker och effekter. Denna fråga hänger
ofta samman med spörsmålet om vilka åtgärder på lagstiftningssidan eller
annars som lämpligen bör komma till stånd.

BRÅ kommer även framdeles att ägna frågor som gäller den ekonomiska
brottsligheten särskild uppmärksamhet (se närmare härom föregående
punkt under rubriken Brottsförebyggande rådets organisation och verksamhet).
Här skall också nämnas den i det föregående omnämnda samrådsgruppen
mot ekonomisk brottslighet som regeringen nyligen tillkallat.

JuU 1981/82:47

Denna arbetsgrupp har givetvis betydelsefulla uppgifter i de hänseenden
som aktualiserats i motionen. Även om utskottet anser att mycket kan stå
att vinna med att samhället får vidgade kunskaper om bl. a. orsakerna till
den ekonomiska brottsligheten är utskottet tveksamt till huruvida utredning
eller forskning på detta område av riksdagen bör prioriteras framför
andra angelägna uppgifter i kampen mot den ekonomiska brottsligheten.
Enligt utskottets mening bör det ankomma på den nyss nämnda samrådsgruppen
att ta de initiativ till åtgärder som behövs i dessa hänseenden.
Yrkandet i motion 859 i denna del avstyrks således.

När det sedan gäller motionsförslaget om en särskild kampanj mot
ekonomisk brottslighet vill utskottet peka på att frågor som gällt den
ekonomiska brottsligheten under senare år har tilldragit sig stor uppmärksamhet
i den allmänna debatten. De problem som är förknippade med
denna typ av brottslighet torde därmed delvis vara allmänt kända. Vilket
värde en kampanj mot den ekonomiska brottsligheten skulle ha är enligt
utskottets mening högst osäkert. Dessutom skulle en sådan kampanj —
som måste finansieras av allmänna medel — dra inte obetydliga kostnader.
Utskottets slutsats blir att utskottet i nuvarande budgetläge inte kan ställa
sig bakom önskemålet i motion 859 i här behandlad del.

I motion 859 begärs vidare skyndsamma åtgärder för att främja samverkan
mellan olika myndigheter i arbetet med den ekonomiska brottsligheten.
Motionärerna anför bl. a. att BRÅ:s arbete med att se över bestämmelserna
om informationsutbyte m. m. mellan myndigheterna bör påskyndas.

I juni 1979 uppdrog regeringen åt BRÅ att, inom ramen för sitt uppdrag
att se över lagstiftningen mot den organiserade och den ekonomiska
brottsligheten, granska bestämmelserna om informationsutbyte och anmälningsskyldighet
mellan myndigheterna samt föreslå erforderliga lagstiftningsåtgärder.
I uppdraget ingick också att arbeta ut förslag till bestämmelser
som skulle komplettera reglerna om sekretess mellan myndigheter
i det förslag till en ny sekretesslag som regeringen samtidigt lade
fram.

Med anledning av regeringens uppdrag framlade en av BRÅ tillkallad
arbetsgrupp i november 1980 en promemoria om informationsutbyte mellan
myndigheter. Promemorian var avsedd att vara en första utredningsetapp
i arbetet, och den innehåller en bedömning av hur den nya sekretesslagen
(1980:100) påverkar möjligheterna till informationsutbyte mellan
de myndigheter som är att anse som centrala i kampen mot den organiserade
och den ekonomiska brottsligheten. I en andra utredningsetapp avser
arbetsgruppen bl. a. att se över bestämmelserna om informationsutbyte
och anmälningsskyldighet mellan myndigheterna samt att föreslå erforderliga
lagstiftningsåtgärder.

I en på grundval av promemorian framlagd proposition (prop. 1980/
81:78) framhölls bl. a. att strävandena måste inriktas på att för framtiden

JuU 1981/82:47

skapa möjligheter för ett ökat informationsutbyte, och det förutsattes att
det fortsatta arbetet inom BRÅ med dessa frågor bedrivs med största
skyndsamhet. 1 detta uttalande instämde konstitutionsutskottet i sitt av
riksdagen godkända betänkande (KU 1980/81:12, se även JuU 1980/
81:21 s. 79 0-

I linje med motionsönskemålet anser utskottet att det är av grundläggande
betydelse för myndigheternas möjligheter att komma till rätta med den
ekonomiska kriminaliteten att de ges goda möjligheter till ett väl fungerande
samarbete. Brister i detta avseende kan enligt utskottets mening leda till
misshushållning med tillgängliga resurser och motverka samhällets anstängningar
att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Det arbete i syfte
att skapa möjligheter för ett ökat informationsutbyte myndigheter emellan
som bedrivs inom BRÅ är därför enligt utskottets mening mycket angeläget.
Enligt vad utskottet har inhämtat kommer en promemoria i ämnet att
läggas fram redan under hösten 1982.1 sammanhanget vill utskottet framhålla
angelägenheten av att de förslag som BRÅ:s arbete kan mynna ut i
— om de är sådana att de kräver lagstiftning — föreläggs riksdagen snarast
möjligt.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att någon riksdagens
åtgärd med anledning av motion 859 i här behandlad del inte är påkallad.
Utskottet avstyrker bifall till motionsyrkandet.

Samarbete mellan polis, socialnämnd, skola m. fl.

I motion 2031 efterlyses ett effektivare samarbete mellan skola, hem,
sociala myndigheter och polismyndigheter i syfte att komma till rätta med
brottsligheten. Motionärerna hänvisar till vad som har anförts i saken i
motion 1981/82:2018 under rubriken Våldsbrottsligheten. I den motionen
pekas på behovet av ett nära samarbete mellan de nämnda myndigheterna
m. fl. i syfte att förebygga bl. a. våldsbeteenden i skolan.

I den proposition som låg till grund för socialtjänstreformen (prop.
1979/80:1) diskuterades olika samverkansfrågor utförligt. Det påpekades
bl. a. att socialtjänstreformens genomförande leder till ett ökat behov av
samverkan mellan socialtjänsten och samhället i övrigt. Det betonades
också att man genom samverkan bör kunna undvika att flera myndigheter
var och en på sitt håll utreder och försöker tillgodose samma eller likartade
behov. I propositionen om polisens uppgifter, utbildning och organisation
m. m. (prop. 1980/81:13) underströks angelägenheten av ett väl fungerande
samarbete mellan polisen och de sociala myndigheterna.

Föreskrifter om samarbete socialnämnd — skola — polis finns f. n. i
regeringens cirkulär (1970:513) till socialstyrelsen m. fl. myndigheter. I det
förordas ett intensifierat samarbete i syfte att främja barns och ungdoms
utveckling samt förebygga och motverka brottslighet och annan missanpassning.
Särskilda samarbetsorgan bör enligt cirkuläret i princip finnas.

JuU 1981/82:47

I samarbetet bör förutom företrädare för socialnämnd, skola och polis
även andra myndigheter och organisationer som berörs av verksamheten
delta. Initiativet till att samarbetsorgan bildas bör i första hand tas av
socialnämnderna. Sådana organ finns numera inrättade i nästan samtliga
kommuner i landet (se BRÅ PM 1982:3 s. 32 och SoU 1980/81:20).

Också i andra författningar än det nämnda samarbetscirkuläret finns
föreskrifter om samråd och samarbete. Enligt socialtjänstlagen (1980:620)
har socialnämnden ett förstahandsansvar för att samverkan med andra
organ i samhället kommer till stånd. Polisen har enligt polisinstruktionen
(1972:511) en allmän skyldighet att samarbeta med myndigheter och andra
organisationer vars verksamhet berör polisverksamheten. Särskilt åligger
det polisen att fortlöpande samarbeta med myndigheterna inom socialtjänsten.
Även inom skolans område finns föreskrifter om samverkan.
Dessa finns intagna i 1980 års läroplan för grundskolan (Lgr 80).

Utskottet kan konstatera att det behov av samarbete mellan myndigheter
m. fl. som efterlyses i motionen väsentligen får anses vara tillgodosett
genom de olika föreskrifter som har berörts. På det lokala planet torde det
också pågå ett omfattande samarbete som rör bl. a. barn och ungdomar.
Utskottet vill i sammanhanget gärna understryka vikten av att samarbetet
förstärks ytterligare. Någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av
motion 2031 är dock inte påkallad. Utskottet avstyrker därmed bifall till
motionen i nu behandlad del.

Narkotikastrafflagen m. m.

I sex motioner upptas yrkanden angående straffrättsliga åtgärder mot
narkotikabrottslighet.

I motionerna 517, 919 och 1114 förespråkas att brottsrubriceringen
narkotikaförseelse avskaffas. Enligt motionärerna bör överträdelser av
narkotikastrafflagen (1968:64) rubriceras antingen som narkotikabrott eller
som grovt narkotikabrott. I motion 1707 begärs att fängelse högst ett år
införs i straffskalan för narkotikaförseelse och att böter slopas i straffskalan
för normalbrottet narkotikabrott. Den bärande tanken i motionerna är
att de begärda straffskärpningarna skulle underlätta polisens spaningsoch
utredningsarbete.

I motion 209 begärs bl. a. att allt innehav av narkotika skall beivras och
i motion 1576 ifrågasätts om inte också själva nyttjandet av narkotika
borde kriminaliseras. I den sistnämnda motionen anförs vidare att samhällstjänst
kan vara en lämplig påföljd för ringa narkotikabrott i stället för
böter.

En höjning av minimistraffet för grovt narkotikabrott till fängelse fyra
år förespråkas i motion 209. I den motionen begärs också att straffet för
urkundsförfalskning höjs.

JuU 1981/82:47

I motion 1576 föreslås en samordning av samhällets resurser i kampen
mot narkotikabrottsligheten. Enligt motionärerna bör ett tidsbegränsat
samarbete komma till stånd i ett organ sammansatt av företrädare för
polisen, tullen, kriminalvården m. fl. myndigheter.

Narkotikastrafflagen innehåller bestämmelser om straff för den som
uppsåtligen och utan att vara berättigad därtill tillverkar, saluhåller, överlåter
eller innehar narkotika. Brotten är indelade i tre grader: narkotikaförseelse
(2 §), narkotikabrott (1 §) och grovt narkotikabrott (3 §). Straffskalan
omfattar för narkotikaförseelse endast böter, för narkotikabrott
böter eller fängelse i högst tre år och för grovt narkotikabrott fängelse i
lägst två och högst tio år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall enligt 3 § särskilt beaktas
om det har utgjort ett led i en verksamhet som har bedrivits i större
omfattning eller yrkesmässigt, avsett särskilt stor mängd narkotika eller
eljest varit av särskilt farlig eller hänsynslöst art; bedömningen skall grundas
på en sammanvägning av omständigheterna i det särskilda fallet.

Om smuggling av narkotika ges straffbestämmelser i lagen (1960:418)
om straff för varusmuggling. Även varusmugglingsbrotten är indelade i tre
grader. Straffet för varusmuggling avseende narkotika är böter eller fängelse
i högst tre år. Är varusmugglingen med hänsyn till godsets värde och
övriga omständigheter att anse som ringa är straffet böter, högst 1 000 kr.
Är varusmugglingen att anse som grov och har gärningen gällt narkotika
skall dömas till fängelse lägst två och högst tio år.

Straffsatserna för narkotikabrott och grovt narkotikabrott höjdes senast
genom lagstiftning förra året (prop. 1980/81:76, JuU 25). Maximistraffet
för narkotikabrott höjdes från fängelse i två år till tre år och minimistraffet
för grovt narkotikabrott höjdes från ett till två års fängelse. Motsvarande
höjning av straffskalorna beslutades samtidigt beträffande smuggling av
narkotika. Lagstiftningen trädde i kraft den 1 juli 1981 (SFS 1981:226 och
227).

I lagstiftningsärendet förelåg för prövning motionsyrkanden rörande
straffsatserna för narkotikabrott som innefattade önskemål om skärpningar
av dessa av i huvudsak samma slag som framförs i förevarande motioner.

I sitt av riksdagen godkända betänkande avstyrkte utskottet bifall till
motionerna. Vid bedömningen av motionsspörsmålen rörande de lindrigare
narkotikabrotten erinrade utskottet inledningsvis om den princip som
ligger till grund för kriminaliseringen på området, nämligen att varje
olovligt innehav av ett narkotiskt medel är straffbart. Detta innebär att
varje olovligt innehav av narkotika, hur obetydligt det än är, i princip faller
under narkotikastrafflagens bestämmelser. Mot den bakgrunden fann utskottet
att det fanns skäl att bibehålla beteckningen narkotikaförseelse för
ringa brott mot narkotikastrafflagen. Beträffande straffsatserna för narko -

JuU 1981/82:47

tikabrott av lindrigare slag anförde utskottet bl. a. att det för vissa kategorier
av dem som begår sådana narkotikabrott kan ifrågasättas om böter i
alla lägen är en ändamålsenlig påföljd. Utskottet fann emellertid inte skäl
att förorda att böter avskaffades för de lindrigaste narkotikabrotten. Från
kriminalpolitiska synpunkter var det enligt utskottets uppfattning inte
heller påkallat att införa fängelse i straffskalan för narkotikaförseelse.

När det gällde straffsatserna för de allvarligare brotten ansåg utskottet
att andra ändringar än dem som hade föreslagits i propositionen inte borde
ske.

En fråga som har aktualitet i anslutning till motionsönskemålet om att
allt innehav av narkotika skall beivras gäller tillämpningen av reglerna om
åtalsunderlåtelse vid narkotikabrottslighet. Angående tillämpningen av
dessa regler har riksåklagaren tid efter annan utfärdat anvisningar i cirkulär
till landets åklagare. De senaste anvisningarna för åtalsunderlåtelse i
fråga om innehav av mindre mängder narkotika utfärdades i början av år
1980 (riksåklagarens cirkulär RÅC 1:94).

1 det nyssnämnda lagstiftningsärendet hade utskottet att ta ställning till
ett motionsyrkande om skärpning av bestämmelserna i riksåklagarens
cirkulär. Utskottet konstaterade därvid att de senaste anvisningarna från
riksåklagaren innebar en inte oväsentlig skärpning i förhållande till vad
som tidigare gällt och avsågs leda till åtal också mot de smålangare som
bildar sista ledet i hanteringskedjan. Ytterligare skärpningar i den riktning
som hade förespråkats i motionen borde enligt utskottets mening inte
övervägas innan de aktuella anvisningarna hade tillämpats någon längre
tid.

Som ett led i översynen av lagstiftningen mot den organiserade och den
ekonomiska brottsligheten har inom BRÅ nyligen utarbetats en promemoria
(1982:2) Narkotikabrott. Promemorian har överlämnats till regeringen
och är f. n. föremål för remissbehandling.

I promemorian konstateras att de ändringar som skett i narkotikastrafflagen
i huvudsak har inskränkt sig till att gälla straffskalorna. De straffbelagda
gärningarna är fortfarande desamma som vid lagens tillkomst år
1968. Det påpekas att gärningsbeskrivningarna går tillbaka på äldre förordningar
som i första hand var avsedda att reglera den legala narkotikahanteringen.
Vidare framhålls att lagstiftningen i flera hänseenden är oklar
och i vissa fall behäftad med vad som närmast framstår som "luckor i
lagen”. Mot den nu angivna bakgrunden redovisas i promemorian en
översyn av narkotikastrafflagens gärningsformer. Olika förslag som syftar
till att underlätta lagföring av kvalificerad narkotikabrottslighet presenteras.

Några förslag till ändringar i straffskalorna för de olika narkotikabrotten
läggs inte fram i promemorian. I anslutning till en diskussion i promemorian
om det okvalificerade innehavsbrottet ifrågasätts dock om inte
straffskalorna för narkotikaförseelse och narkotikabrott borde justeras.

JuU 1981/82:47

Vid ställningstagande till de i motionerna aktualiserade frågorna om
straffsatserna för narkotikabrott m. m. vill utskottet inledningsvis erinra
om att riksdagen så sent som förra året, i samband med att vissa straffskärpningar
beslutades, tagit avstånd från tanken på att ändra straffskalornas
utformning i de avseenden som nu är aktuella. Enligt utskottets mening
finns det i och för sig inte anledning till ändrat ställningstagande på denna
punkt. Med tanke på att narkotikastrafflagen f. n. är föremål för översyn
såvitt avser gärningsbeskrivningarna kan det ändå finnas skäl att i sammanhanget
uppmärksamma huruvida straffskalorna för de olika narkotikabrotten
är ändamålsenligt utformade. Detta gäller särskilt straffsatserna
för narkotikaförseelse och narkotikabrott. Intresset av förändringar härvidlag
är emellertid enligt utskottets uppfattning främst förestavat av lagtekniska
och processrättsliga skäl och inte av ett behov av att ändra
gärningarnas straffvärde, och intresset kan därför inte ensamt tillmätas
avgörande betydelse i sammanhanget. En annan omständighet som gör det
svårt att nu ta ställning till frågan om straffsatserna för de aktuella brotten
är att man ännu inte vet vilka effekter i rättstillämpningen som förra årets
straffskärpningar har lett till.

Riksåklagarens senaste anvisningar om åtalsunderlåtelse vid innehav av
mindre mängd narkotika har tillämpats i snart två och ett halvt år. Enligt
utskottets mening är det angeläget att närmare få belyst vilka effekter av
bl. a. kriminalpolitisk och social art som tillämpningen av anvisningarna
har lett till.

De nu berörda frågorna har enligt utskottets mening en naturlig anknytning
till det arbete på den översyn av narkotikastrafflagen som pågår i
regeringskansliet. Utskottet utgår därför från att frågorna kommer att
uppmärksammas utan något tillkännagivande härom från riksdagens sida.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna
209, 517, 919, 1114 och 1707 i nu behandlade delar.

När det sedan gäller den i motion 1576 upptagna frågan huruvida inte
själva nyttjandet av narkotika borde kriminaliseras skall erinras om att
narkotikastrafflagen stadgar straff för den som innehar narkotika. Med
innehav torde närmast vara att förstå detsamma som besittning. Narkotika
som t. ex. redan har injicerats i kroppen anses inte utgöra innehav. Utskottet
anser att det inte finns anledning att överväga en ordning som innebär
att narkotikamissbruk som sådant straffbeläggs. Motionen i denna del
avstyrks.

I motion 209 begärs att straffet för urkundsförfalskning höjs. Bakgrunden
till yrkandet är enligt motionärerna att urkundsförfalskning många
gånger begås i samband med narkotikabrott.

Frågan om straffskalornas utformning när det gäller andra brott än
förmögenhetsbrott är föremål för en allmän översyn av fängelsestraffkom -

JuU 1981/82:47

mittén (Ju 1979:04). Översynen skall enligt direktiven (kommittéberättelsen
1980 del II s. 34) ta sikte på om straffskalorna är anpassade till de
värderingar som råder i dagens samhälle. I direktiven framhålls i sammanhanget
att insatserna i kampen mot den organiserade och den ekonomiska
brottsligheten kan behöva stödjas av ändringar i de straffvärden som
kommer till uttryck i brottsbalken och andra författningar. Denna fråga
bör uppmärksammas särskilt av kommittén.

Fängelsestraffkommittén beräknas avsluta sitt arbete under år 1984.

Med hänsyn till det utredningsarbete som således pågår anser utskottet
att det inte Finns anledning till någon åtgärd med anledning av motion 209.
Utskottet avstyrker bifall till motionen i nu berörd del.

I motion 1576 anförs att samhällstjänst kan vara en lämplig påföljd för
ringa narkotikabrott i stället för böter.

Samhällstjänst är en påföljd som kan innebära att den dömde är skyldig
att under t. ex. vissa timmar varje vecka uppehålla sig i en institution och
där delta i olika slag av samhällsnyttigt arbete. Den kan också bestå i att
den dömde på sin fritid utför samhällsnyttigt arbete ett visst antal timmar.
Arbetet kan bestå i t. ex. biträde vid naturvårdsprojekt, reparation av
leksaker åt barnstugor, uppförande av lekplatser o. d.

Frågor om den framtida utformningen av kriminalvård i frihet och om
alternativ till frihetsstraff prövas av frivårdskommittén (Ju 1979:05). I
kommitténs uppdrag ingår bl. a. att pröva förutsättningarna att i brottsbalkens
påföljdssystem införliva en eller flera brottspåföljder som kan utgöra
alternativ till frihetsstraff. Som exempel på sådana nämns i direktiven
(kommittéberättelsen 1980 del II s. 50) bl. a. samhällstjänst. Kommittén
beräknas avsluta sitt arbete under år 1983.

Motioner med önskemål om bl. a. samhällstjänst som alternativ påföljd
har tidigare under våren avslagits av riksdagen med hänvisning till pågående
utredningsarbete (JuU 1981/82:36 s. 6 f).

Med hänvisning till det pågående utredningsarbetet anser utskottet att
någon åtgärd med anledning av motion 1576 inte är påkallad. Utskottet
avstyrker därför motionen i här behandlad del.

1 motion 1576 föreslås att polisens m. fl. myndigheters resurser samordnas
i kampen mot narkotikabrottsligheten. Motionärerna efterlyser ett
tidsbegränsat samarbete i ett särskilt organ som är sammansatt av företrädare
för bl. a. polisen, tullen och kriminalvården.

Centrala uppgifter när det gäller att samordna samhällets åtgärder mot
narkotikan tillkommer socialstyrelsen och BRÅ. Inom BRÅ bedrivs arbetet
av en särskild arbetsgrupp, narkotikagruppen. Till gruppens uppgifter
hör att verka för samordning av insatserna på narkotikaområdet. Gruppen
skall vidare ta initiativ till nya åtgärder på narkotikaområdet. Enligt utskottets
mening finns det inte skäl att tillskapa ytterligare en central orga -

JuU 1981/82:47

nisation på det här aktuella området.

Utskottet anser inte heller att det Finns skäl att på det mera operativa
planet tillskapa en organisatorisk ordning för beivrande av narkotikabrottsligheten
som avviker från den som eljest gäller för brottsbekämpningen.
Ett intensifierat samarbete i kampen mot narkotikabrottsligheten
sker f. ö. mellan framför allt tullen och polisen. Så bedrivs t. ex. tullens
underrättelsetjänst i nära samarbete med rikspolisstyrelsen och andra grenar
av polisverksamheten. Inom polisväsendet förekommer vidare från tid
till annan stora periodvisa, landsomfattande aktioner med målsättningen
att slå sönder narkotikamarknaden.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motion
1576 i här behandlad del.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande medelsberäkningen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motion 1981/82:1224 i denna del (yrkande 2) till Brottsförebyggande
rådet: Utvecklingskostnader för budgetåret 1982/83
anvisar ett reservationsanslag av 3 lil 000 kr.,

2. beträffande BRÅ:s arbete rörande ungdomsbrottsligheten
att riksdagen avslår motion 1981/82:516,

3. beträffande undersökning av bl. a. orsaker till den ekonomiska
brottsligheten

att riksdagen avslår motion 1981 /82:859 i denna del (yrkande 1),

4. beträffande en kampanj mot den ekonomiska brottsligheten

att riksdagen avslår motion 1981 /82:859 i denna del (yrkande 6),

5. beträffande myndigheters samverkan mot den ekonomiska brottsligheten att

riksdagen avslår motion 1981/82:859 i denna del (yrkande 5),

6. beträffande samarbete mellan polis, socialnämnd, skola m.fl.
att riksdagen avslår motion 1981/82:2031 i denna del (yrkande

2),

7. beträffande avskaffande av brottsrubriceringen narkotikaförseelse att

riksdagen avslår motion 1981/82:517, motion 1981/82:919
och motion 1981/82:1114 i denna del (yrkande 2),

8. beträffande straffsatserna för narkotikaförseelse och narkotikabrott att

riksdagen avslår motion 1981/82:1707,

9. beträffande straffskärpning för grovt narkotikabrott

att riksdagen avslår motion 1981/82:209 i denna del (yrkande 2
delvis),

JuU 1981/82:47

10. beträffande beivrandet av allt innehav av narkotika

att riksdagen avslår motion 1981/82:209 i denna del (yrkande

2 delvis),

11. beträffande kriminalisering av narkotikamissbruk

att riksdagen avslår motion 1981/82:1576 i denna del (yrkande

1 delvis),

12. beträffande straffskärpning för urkundsförfalskning

att riksdagen avslår motion 1981/82:209 i denna del (yrkande

2 delvis),

13. beträffande samhällstjänst

att riksdagen avslår motion 1981/82:1576 i denna del (yrkande

1 delvis),

14. beträffande bildandet av särskilt samhällsorgan för narkotikabekämpning att

riksdagen avslår motion 1981/82:1576 i denna del (yrkande

2).

3. Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader. Regeringen har under
punkt G 8 (s. 107) föreslagit riksdagen att till Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av
2 028 000 kr.

Motion

I motion 1981/82:718 av Martin Segerstedt (s) och Bengt Silfverstrand
(s) hemställs att riksdagen beslutar att såsom sin mening ge regeringen till
känna vad som anförts i motionen om information om brottsskadeersättning.

Utskottet

Utskottet godtar regeringens förslag till medelsberäkning.

I motion 718 anförs att kunskaperna om möjligheten att få ersättning
enligt brottsskadelagen (1978:413) inte är tillfredsställande. Motionärerna
anger att man vid vissa tingsrätter i samband med domen underrättar den
skadelidande om möjligheterna att få sådan ersättning, och enligt motionärerna
bör detta bli rutin vid alla tingsrätter.

Olika insatser har skett för att informera om möjligheterna att få ersättning
enligt brottsskadelagen. I samband med att lagen trädde i kraft år
1978 framställdes en broschyr som spreds till domstolarna, polismyndigheterna,
kronofogdemyndigheterna och kommunförbundet. Information
om den nya lagen gavs också i massmedia, bl. a. i TV. Under våren 1980
genomfördes en kampanj med anslag i tunnelbanan i Stockholm och på
bussar i vissa orter. Artiklar i ämnet har också varit intagna i några

JuU 1981/82:47

myndigheters informationsskrifter. I den av brottsförebyggande rådet nyligen
på tio språk utgivna publikationen Rätt i Sverige nämns möjligheten
att få brottsskadeersättning.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att de
som har rätt till brottsskadeersättning får kunskap om vilka möjligheter
lagen ger i detta hänseende. Utskottet kan dock inte oreserverat instämma
i motionärernas uppfattning att man bör ha som en rutin att den skadelidande
i samband med domen upplyses om möjligheterna att få ersättning
enligt brottsskadelagen; det kan uppfattas som ett misstroende mot den
betalningsskyldige. En annan sak är att tjänstemännen vid domstolarna
och andra berörda myndigheter givetvis bör biträda de skadelidande i
detta hänseende på lämpligt sätt.

De informationsinsatser som krävs bör enligt utskottets mening ske i
stort sett på samma sätt som hittills och utskottet utgår från att regeringen
och brottsskadenämnden tar de initiativ som behövs för att effektivt sprida
information i ämnet. Med det sagda avstyrker utskottet bifall till motion
718.

Utskottet hemställer

1. beträffande medelsberäkningen

att riksdagen till Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader för
budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 2 028 000 kr.,

2. beträffande information om brottsskadeersättning
att riksdagen avslår motion 1981/82:718.

4. Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av brott. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag under punkt G 9 (s. 108) och hemställer

att riksdagen till Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på
grund av brott för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag
av 6 000 000 kr.

Stockholm den 27 april 1982

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m), Lisa Mattson (s), Eric Jönsson (s), Hans
Petersson i Röstånga (fp), Björn Körlof (m), Lilly Bergander (s), Hans
Pettersson i Helsingborg (s), Helge Klöver (s), Ella Johnsson (c), KarlGustaf
Mathsson (s), Bonnie Bernström (fp), Sven Munke (m), Ulla-Britt
Åbark (s), Elis Andersson (c) och Erik Egervärn (c).

JuU 1981/82:47

Reservationer

1. Avveckling av BRÅ:s styrgrupp (punkt 1)

Lisa Mattson (s), Eric Jönsson (s), Lilly Bergander (s), Hans Pettersson
i Helsingborg (s), Helge Klöver (s), Karl-Gustaf Mathsson (s) och UllaBritt
Åbark (s) anser att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar
med ”Utskottet vill” och som slutar med ”denna del” bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill här i likhet med departementschefen framhålla att styrgruppen
har utfört ett värdefullt och omfattande arbete som har avsatt
betydelsefulla resultat. Utskottet har tidigare uttalat att den organiserade
och den ekonomiska brottsligheten utgör ett stort samhällsproblem och att
det är mycket angeläget att samhället på olika sätt effektivt söker motverka
denna brottslighet. Inte minst mot bakgrund härav är det angeläget att
regeringen tar ledningen i kampen mot den ekonomiska brottsligheten.
Utskottet anser därför att riksdagen bör godta att styrgruppen avvecklas.
Motion 1578 bör således avslås i denna del. Vad utskottet nu har sagt
innebär dock inte att utskottet anser att de organisatoriska åtgärder som
regeringen förordar är tillräckliga. Utskottet återkommer till denna fråga
i det följande i samband med behandlingen av ett motionsyrkande om att
inrätta en kommission mot skatteflykt och ekonomisk brottslighet.

2. Inrättande av en kommission mot skatteflykt och ekonomisk brottslighet
(punkt 1, mom. 6)

Lisa Mattson (s), Eric Jönsson (s), Lilly Bergander (s), Hans Pettersson
i Helsingborg (s), Helge Klöver (s), Karl-Gustaf Mathsson (s) och UllaBritt
Åbark (s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet
anser” och som slutar med ”behandlade delar” bort ha följande lydelse:

Den ekonomiska brottsligheten och den illojala skatteplaneringen vållar
samhället stora skador. Olika former för verksamheten utvecklas ständigt.
Inte minst härigenom är det svårt att effektivt motverka den. De åtgärder
som regeringen har aktualiserat i syfte att förstärka insatserna mot den
ekonomiska brottsligheten är otillräckliga. Enligt utskottets mening är en
lämplig åtgärd att, såsom föreslås i motion 2012, inrätta ett fristående
organ — en kommission mot skatteflykt och ekonomisk brottslighet —
med uppgift att fortlöpande bevaka den skatteplanering och ekonomiska
brottslighet som kontinuerligt pågår och utvecklas i samhället.

Kommissionen bör ha en parlamentariskt sammansatt styrelse och dessutom
bestå av högt kvalificerade jurister och ekonomer. Kommissionen
bör sammanställa erfarenheter från skattekontrollen och kontrollen av den
ekonomiska brottsligheten ute på fältet och i mån av behov även studera

JuU 1981/82:47

förhållandena i andra länder. På så sätt byggs successivt upp en erfarenhetsbank
inom kommissionen i fråga om skatteflykt och ekonomisk brottslighet.
Resultatet av detta arbete bör fortlöpande redovisas till regeringen.
Kommissionen bör även lägga fram förslag till konkreta åtgärder på
grundval av erfarenheterna av sitt arbete. Ambitionen för kommissionens
arbete bör vara att man hela tiden skall ligga i takt med och helst steget före
den skatteplanering och ekonomiska brottslighet som ständigt utvecklas i
samhället. Verksamheten bör tills vidare bedrivas försöksvis.

Vad utskottet nu med anledning av motion 2012 har anfört om inrättande
av en kommission mot skatteflykt och ekonomisk brottslighet bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. För den verksamhet
som utskottet nu förordat bör riksdagen med bifall till motion 2012 i denna
del för budgetåret 1982/83 anvisa 1 milj. kr.

Något skäl att, som föreslås i motion 2031, inrätta en expertgrupp med
uppdrag att kartlägga omfattningen och inriktningen av den ekonomiska
brottsligheten finns enligt utskottets mening inte. Motionen bör således
avslås.

dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande inrättande av en kommission mot skatteflykt och
ekonomisk brottslighet

a) att riksdagen med anledning av motion 1981/82:2012 i denna
del (yrkande 1) som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om inrättande av en kommission mot skatteflykt
och ekonomisk brottslighet,

b) att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2012 i denna del
(yrkande 1) till Kommissionen mot skatteflykt och ekonomisk
brottslighet för budgetåret 1982/83 under andra huvudtiteln anvisar
ett förslagsanslag av 1 000 000 kr.

3. Undersökning av bl. a. orsaker till den ekonomiska brottsligheten (punkt
2, mom. 3)

Ella Johnsson (c), Elis Andersson (c) och Erik Egervärn (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 10 med ”BRÅ
kommer” och slutar på s. 11 med ”avstyrks således” bort ha följande
lydelse:

JuU 1981/82:47

Utskottet anser i linje med vad som anförs i motion 859 att mycket kan
stå att vinna med att samhället får vidgade kunskaper om bl. a. orsakerna
till den ekonomiska brottsligheten. Med hänsyn härtill förordar utskottet
att utredning eller forskning på detta område bör sättas i gång parallellt
med andra angelägna uppgifter i kampen mot den ekonomiska brottsligheten.
Enligt utskottets mening bör det ankomma på den nyss nämnda
samrådsgruppen att ta de initiativ till åtgärder som utskottet nu förordar.

Vad utskottet med anledning av motion 859 nu anfört bör ges regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande undersökning av bl. a. orsaker till den ekonomiska
brottsligheten

att riksdagen med anledning av motion 1981/82:859 i denna del
(yrkande 1) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört i detta hänseende.

4. Kampanj mot den ekonomiska brottsligheten (punkt 2, mom. 4)

Ella Johnsson (c), Elis Andersson (c) och Erik Egervärn (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”När det”
och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

När det sedan gäller motionsförslaget om en särskild kampanj mot
ekonomisk brottslighet vill utskottet peka på att frågor som gällt den
ekonomiska brottsligheten under senare år har tilldragit sig stor uppmärksamhet
i den allmänna debatten. Även om de problem som är förknippade
med denna typ av brottslighet därmed torde delvis vara allmänt kända
anser utskottet att det behövs särskilda informationsinsatser på området i
syfte att stärka rättsmedvetandet och samhällsmoralen. Informationen bör
såsom föreslås i motionen ges formen av en kampanj mot ekonomisk
brottslighet. Vid utformningen av kampanjen bör man kunna ta till vara
erfarenheterna av andra kampanjer som förekommit t. ex. mot langning
och drogmissbruk och beträffande butiksstölder.

En kampanj bör kunna finansieras med hjälp av näringslivsorganisationerna.
I övrigt bör medel för rättsinformation som redan finns anslagna
hos BRÅ, riksskatteverket, rikspolisstyrelsen och riksförsäkringsverket
kunna samordnas och användas i en kampanj mot den ekonomiska brottsligheten.
Lika väl som informationspengarna hos myndigheterna används
till annan rättsinformation kan de till en del också användas för den här
aktuella informationen.

Vad nu sagts innebär att utskottet ställer sig bakom önskemålen i motion
859 om en kampanj mot den ekonomiska brottsligheten. Vad utskottet
anfört bör ges regeringen till känna.

JuU 1981/82:47

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande en kampanj mot den ekonomiska brottsligheten
att riksdagen med anledning av motion 1981/82:859 i denna del
(yrkande 6) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört i detta hänseende.

Särskilt yttrande

BRÅ:s organisation (punkt 1, mom. 3)

Lisa Mattson (s), Eric Jönsson (s), Lilly Bergander (s), Hans Pettersson
i Helsingborg (s), Helge Klöver (s), Karl-Gustaf Mathsson (s) och UllaBritt
Åbark (s) anför:

För att effektivt förebygga brottsligheten krävs insatser från många olika
organisationer och myndigheter. Detta gäller inte minst i kampen mot den
ekonomiska och den organiserade brottsligheten. Därför måste, som utskottet
anför, BRÅ:s styrelse ges en allsidig sammansättning. Vid de avvägningar
som måste göras när ledamöter i styrelsen utses anser vi att det
är mycket angeläget att man beaktar att folkrörelserna har viktiga uppgifter
att fylla i det brottsförebyggande arbetet. Vi vill också framhålla att de
statliga myndigheterna många gånger har bättre möjligheter än de frivilliga
organisationerna att verka på området även om de inte har representation
i BRÅ:s styrelse.

LiberTryck Stockholm 1982