Om anslag m. m. till arbetsmarknadspolitiken för budgetåret 1980/81 (Betänkande 1979/80:AU21 Arbetsmarknadsutskottet)

AU 1979/80:21

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1979/80:21

om anslag m. m. till arbetsmarknadspolitiken för budgetåret 1980/81

I betänkandet behandlas propositionen 1979/80: 100 bilaga 15 Arbetsmarknadsdepartementet
såvitt gäller de under avsnitten Arbetsmarknad
m. m. och Arbetsmiljö upptagna anslagen B 1-B 8 och C 3-C 5. De aktuella
avsnitten har i regeringen föredragits av statsrådet Wirtén.

I anslutning till de olika anslagen tar utskottet upp 41 motioner som
väckts under den allmänna motionstiden i år.

Betänkandet inleds med en sammanfattning och ett statistiskt avsnitt.
Därefter har motionsyrkandena sammanställts i ett särskilt avsnitt. I övrigt
är betänkandet uppställt under rubriker som i huvudsak ansluter till anslagen.
Regeringens förslag redovisas i den löpande framställningen. I sammanställningen
av motionsyrkandena hänvisas till var i betänkandet dessa
behandlas.

De övriga anslag som i budgetpropositionen finns upptagna under avsnittet
Arbetsmarknad m. m. behandlas i betänkandet AU 1979/80:20.
Anslagen C 1—C 2 under Arbetsmiljö är remitterade till socialutskottet
och behandlas i betänkandet SoU 1979/80:27. Anslaget C 6. Bidrag till
yrkesinriktad rehabilitering samt frågor om ungdomars sysselsättning tar
utskottet upp senare. De kommer att behandlas i betänkandena AU 1979/
80:24 resp. 25.

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet med något undantag anslagen till
arbetsmarknadspolitiken för nästa år och de motioner som väckts i anslutning
därtill.

Allmänna frågor

I ett inledande avsnitt redovisar utskottet tillsammans med ett siffermaterial
utvecklingen på arbetsmarknaden. Utskottet framhåller därvid att
arbetsmarknadsläget för det kommande budgetåret är svårt att bedöma
och att det därför är angeläget med en fortsatt hög arbetsmarknadspolitisk
beredskap.

I denna del av betänkandet behandlar utskottet ett yrkande i en socialdemokratisk
partimotion om att riksdagen skall begära att en proposition på
grundval av sysselsättningsutredningens förslag läggs fram redan i vår.
1 Riksdagen 1979/80. 18 sami. Nr 21

AU 1979/80:21

Utskottet avstyrker motionen och hänvisar till att en proposition i ämnet
utlovats under nästa budgetår. De socialdemokratiska ledamöterna i utskottet
reserverar sig till förmån för partimotionen. Med hänvisning bl. a.
till den pågående beredningen av den nämnda propositionen avstyrker
utskottet ett yrkande i samma partimotion med förslag till lag om samhällskontroll
vid företagsnedläggningar. Även i denna fråga reserverar sig socialdemokraterna.
En annan fråga som behandlas i detta avsnitt är den
bristande överensstämmelsen mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft.
Utskottet, som inte föreslår någon åtgärd på grund av motioner i frågan,
redovisar synpunkter bl. a. i fråga om skyldigheten för arbetslösa att ta
anvisat arbete.

Den ekonomiska ramen för arbetsmarknadspolitiken

Utskottet godtar regeringens beräkning av medelsbehovet för de arbetsmarknadspolitiska
insatserna under nästa budgetår. De budgeterade beloppen
fördelade på olika insatser framgår av följande sammanställning:

	Belopp i milj. kr.	Andel i procent av totalbeloppet
1. Arbetsförmedling	802	7,9
2. Flyttningsbidrag	152	1,5
3. Arbetsmarknadsutbildning	2195	21,6
4. Beredskapsarbeten	2050	20,2
5. Arbetslöshetsersättningar	1325	13,0
6. Stöd åt arbetshandikappade	34101	33,5
7. Övriga insatser	119	1,2
8. Administration av 2—7	107	1,1
Totalt	10160	100,0

1 1 beloppet ingår en preliminärt beräknad delpost för bidrag till yrkesinriktad
rehabilitering. Det slutliga anslaget till det ändamålet behandlas senare.

Beloppen är ”konjunkturneutralt” beräknade. Den ekonomiska utvecklingen
får avgöra det slutliga behovet av medel. Det är vidare att märka att
arbetsmarknadsutbildningen och ersättningen vid arbetslöshet till en del
finansieras genom särskilda, av arbetsgivaravgifter uppbyggda fonder.
Tillskotten till budgeten från dessa fonder, som inte ingår i sammanställningen,
ligger i storleksordningen 1 500 milj. kr.

Socialdemokraterna reserverar sig för påslag på vissa anslag med sammanlagt
ca 400 milj. kr. Beloppet vill socialdemokraterna balansera med
höjda arbetsgivaravgifter (0,2%) som kan beräknas ge 450 milj. kr.

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

Under denna rubrik redovisas den sammanlagda kostnaden för verkets
personal, lokaler m. m. Beloppet har sedan fördelats på de olika anslagen i
verkets programbudget. Den totala kostnaden, som godtas av utskottet, är
närmare 808 milj. kr. Beloppet är avsett att täcka bl. a. kostnader för 100

AU 1979/80:21

nya tjänster till arbetsförmedlingen. Socialdemokraterna reserverar sig till
förmån för ett förslag i partimotionen om ytterligare 300 tjänster. Även vpk
vill tillföra verket ytterligare tjänster.

Arbetsmarknadsservice

Under denna rubrik behandlas anslagen till arbetsförmedlingen och till
flyttningsbidrag. I sammanhanget avstyrker utskottet motioner om ändring
i länsarbetsnämndernas sammansättning och om ordförandeskapet i distriktsarbetsnämnd.
Utskottet redovisar också i anslutning till motioner
synpunkter på arbetsförmedlingen i bl. a. storstadsområdena och distriktsindelningen
m. m. i Västmanlands län.

Utskottet godtar ett förslag om en viss utbyggnad av ADB-verksamheten
i arbetsförmedlingen, bl. a. anskaffning av 52 terminaler. Därmed avstyrker
utskottet två motioner om stopp för fortsatt utbyggnad. En annan
fråga som tas upp gäller bättre planering av byggarbetsmarknaden.

Arbetsmarknadsutbildning

Arbetsmarknadsutbildningen beräknas få oförändrad omfattning nästa
budgetår. En motion om översyn av bristyrkesutbildningen och en annan
om ersättning för vissa studieresor föreslås inte leda till någon åtgärd. Ett
yrkande som utskottet däremot anser bör föranleda ett uttalande av riksdagen
återfinns i socialdemokraternas partimotion. Utskottet begär sålunda
att frågan om utbildningsfonder i företagen skall tas upp av den nyligen
tillsatta utredningen om arbetsmarknadsutbildningen. I anslutning till ett i
partimotionen framställt yrkande om statliga insatser för att underlätta
barntillsyn för deltagare i arbetsmarknadsutbildning reserverar sig socialdemokraterna.

Sysselsättningsskapande åtgärder

Under detta anslag hänförs bl. a. det s. k. äldrestödet inom tekoindustrin.
Med anledning av en socialdemokratisk partimotion uttalar utskottet
att stöd till företag, som varslat om personalinskränkning, bl. a. förutsätter
att företaget långsiktigt ämnar fortsätta driften.

Till beredskapsarbeten, som drar huvuddelen av anslaget, föreslås 2050
milj. kr. Härav beräknas högst 300 milj. kr. till vägarbeten. Utskottet
avstyrker ett motionskrav från socialdemokrater om att överföra 50 milj.
kr. av beredskapsmedel till vägverkets ordinarie anslag. Detsamma gäller
en vpk-motion med samma inriktning. Socialdemokraterna reserverar sig
till förmån för den egna motionen.

Under anslaget har utskottet behandlat bl. a. en lång rad motioner med
förslag till olika projekt som beredskapsarbeten. Utskottet avstyrker motionerna
med hänvisning till att bedömningar av detta slag bör göras av
arbetsmarknadsmyndigheterna.

En fråga som uppmärksammats i flera motioner är omfattningen av

AU 1979/80:21

sådana beredskapsarbeten som AMS bedriver i egen regi och då främst för
s.k. specialanvisad arbetskraft. AMS planerar en viss neddragning av
verksamheten i de nordligaste länen och viss utökning i andra delar av
landet. Detta har väckt kritik i en del motioner. Utskottet redovisar sin syn
på problemen och avvisar därvid bl. a. tanken på att riksdagen skall låsa
fast AMS organisation för dessa arbeten vid en viss nivå. Utskottet betonar
också att en neddragning inte får drabba den specialanvisade arbetskraften
och att det inte heller är avsikten att den totala volymen beredskapsarbeten
skall minska.

Kontant stöd vid arbetslöshet och utbildningsbidrag

Den högsta dagpenningen vid arbetslöshet är 195 kr. om dagen. Arbetslösa
som saknar försäkringsskydd kan i stället få kontant arbetsmarknadsstöd
(KAS) med 75 kr. om dagen. Utskottet avstyrker motioner från
socialdemokraterna och vpk att högsta dagpenning skall bestämmas till 220
kr. och KAS höjas till 80 kr. enligt socialdemokraterna och 120 kr. enligt
vpk. Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning att det senare under
budgetåret 1980/81 kan finnas skäl att pröva ersättningarnas storlek om
väsentliga förändringar skulle inträffa. Som en konsekvens av ställningstagandet
avstyrker utskottet även höjda utbildningsbidrag.

Socialdemokraterna reserverar sig för bifall till partimotionen. De beräknar
kostnaderna för höjda arbetslöshetsersättningar till 160 milj. kr. och
följdkostnaderna för förbättrade utbildningsbidrag till 250 milj. kr. De
ökade utgifterna vill socialdemokraterna, som nämnts, täcka med höjda
arbetsgivaravgifter.

I avsnittet behandlar utskottet också ett par motioner om de allmänna
villkoren för rätt till arbetslöshetsersättning. En av dessa gäller rätten till
ersättning då barntillsyn inte kan ordnas. En ledamot (s) reserverar sig till
förmån för motionen.

Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning

Riksdagen beslöt förra året om betydande förändringar av stödet åt
arbetshandikappade. Dessa reformer innebar bl. a. att arkivarbetet och
den halvskyddade sysselsättningen den 1 juli i år sammanslås till den nya
stödformen anställning med lönebidrag. I propositionen föreslås nu vissa
smärre kompletteringar av de tidigare reformerna. Dessa tillstyrks av
utskottet.

Utskottet behandlar också några allmänna handikappfrågor. Sålunda har
socialdemokraterna och vpk tagit upp frågor om utslagningen på arbetsmarknaden
och om organisatoriska och andra åtgärder i syfte att skaffa
arbete åt handikappade. Även frågor om sysselsättningen för handikappade
på den offentliga sektorn tas upp, däribland möjligheterna till anställning
i riksdagshuset. Utskottet gör vissa uttalanden i anslutning till motio -

AU 1979/80:21

nema men föreslår inte något initiativ från riksdagen. Socialdemokraterna
reserverar sig till förmån för partimotionen.

När det gäller arbetshjälpmedlen för handikappade avstyrks motioner
om ökning av bidragen därtill och om bidrag till s. k. arbetsbiträde åt
personer som får anställning med lönebidrag. Även i denna fråga reserverar
sig socialdemokraterna.

Vidare behandlar utskottet i ett avsnitt om anställning med lönebidrag
motioner vari man ifrågasätter om de allmännyttiga organisationerna har
möjligheter att i framtiden anställa handikappade med hänsyn till att statsbidraget
minskar med 10%. Utskottet föreslår ingen ändring i tidigare
riksdagsbeslut men betonar att regeringen uppmärksamt bör följa utvecklingen
och i lämpligt sammanhang redovisa för riksdagen vad som framkommer.
Riksdagen bör göra ett tillkännagivande till regeringen på denna
punkt.

Bidrag till arbetarskyddsfonden

Från detta anslag bekostas statens stöd till information, utbildning och
forskning med anledning av lagstiftningen om medbestämmande i arbetslivet.
Utskottet godtar regeringens förslag att insatserna i fortsättningen
skall finansieras genom arbetarskyddsavgiften, som nästa år föreslås höjd
med 0,055%.

Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag

Organisationen för skyddat arbete består sedan januari i år av en central
stiftelse, Stiftelsen Samhällsföretag, och regionala stiftelser för de olika
länen. Organisationen beräknas nästa budgetår omfatta ca 28 000 anställda.
Statens bidrag beräknas till 1 685 milj. kr. I anslutning till anslaget behandlar
utskottet en motion om åtgärder för att via Stiftelsen Samhällsföretag
ge ökad sysselsättning år handikappade på den reguljära arbetsmarknaden.

Motionerna

1979/80:219 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen uttalar sig för och hemställer hos regeringen
om kraftfulla insatser mot arbetslöshet och utslagning på grundval
av följande åtgärdsprogram:

a) att alla människor, oberoende av ålder och eventuellt handikapp,
garanteras rätten till ett arbete som är avpassat till deras förmåga och inte
skadar deras hälsa,

b) att alla ungdomar garanteras rätten till meningsfull utbildning och
arbete,

c) att en allmän arbetstidsförkortning till sex timmar per dag eller 30
timmar per vecka genomförs samtidigt som kraftfulla åtgärder för att
minska arbetshetsen vidtas,

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p

59 47

AU 1979/80:21

d) att industripolitiken utformas så att allsidiga jobb skapas i alla landsändar,
bl. a. med stöd av samhällsfonder under löntagarkontroll,

e) att företag som har hög personalomsättning och hög sjukfrånvaro
tvingas att betala förhöjd arbetsgivaravgift,

0 att en bred offensiv mot hälsorisker i jobbet genomförs och att förbud
mot ackords- och icke samhällsnödvändigt skiftarbete införs,

g) att obligatorisk arbetsförmedling införs, främjandelagen görs tvingande
och alla utslagna ges rätt till planmässig arbetsrehabilitering,

h) att systemet för sjukskrivning och förtidspensionering ses över så att
brister i arbetslivet inte döljs under medicinska diagnoser,

i) att målsättningen för behandlingsarbete inom vårdsektorn måste vara
de utslagnas återkomst till arbetslivet och att övrigt behandlingsarbete
skall underordnas denna målsättning,

j) att en restriktiv politik mot alkohol, narkotika och andra droger i syfte
att minska utslagningens skadeverkningar genomförs.

1979180:255 av Anna Wohlin-Andersson m. fl. (c)

1 motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts beträffande val av ledamöter i länsarbetsnämnder.

1979/80:320 av Wivi-Anne Cederqvist m.fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att ersättning från arbetslöshetskassa även bör utgå i sådana fall då de
arbetssökande är förhindrade ta erbjudet arbete till följd av att kommunal
barnomsorg inte kan erbjudas.

1979180:321 av Ann-Cathrine Haglund m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär översyn av reglerna
för studieresor för vilka kostnaderna skall ersättas av försäkringskassorna.

1979/80:324 av Lars Wemer m.fl. (vpk)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att 250000000 kr. av de beredskapsmedel som
avses för vägbyggen överförs till vägverkets ordinarie byggnadsanslag,

2. att riksdagen uttalar att de län som drabbas av en minskad
investeringsinsats över beredskapsmedel bör kompenseras genom motsvarande
uppräkning av det ordinarie anslaget för vägbyggande.

1979/80:397 av Wilhelm Gustafsson (fp) och Elver Jonsson (fp)

I motionen yrkas att riksdagen uttalar att förstärknings- och beläggningsarbeten
på grusvägsnätet inom Älvsborgs län särskilt beaktas inom ramen
för beredskapsarbeten.

AU 1979/80:21

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p

1979180:408 av Stig Olsson m. fl. (s)

1 motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

1. att beredskapsmedel för mindre ombyggnads- och förbättringsarbeten
på vägnätet i länet bör ges i minst samma utsträckning som skett under
tidigare år,

2. att centrala medel härutöver bör ges för särskilda väginsatser i Västernorrlands
län,

3. att de särskilda arbetsplatserna i Liden och Viksjö bör bibehållas med
minst samma kapacitet som för närvarande.

Motiveringen till yrkandena är intagen i motionen 1979/80:407 som
hänvisats till trafikutskottet.

1979/80:441 av Göte Jonsson (m) och Sten Svensson (m) 70 63

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om åtgärder för
att via Stiftelsen Samhällsföretag bereda handikappade arbete på den
reguljära arbetsmarknaden i enlighet med vad som anförts i motionen.

1979/80:573 av Lars Wemer m. fl. (vpk)

1 motionen yrkas

1. att riksdagen godkänner följande ändrade grunder för arbetsmark- 51 36

nadsutbildningen att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1980: att alla som genomgår
arbetsmarknadsutbildning erhåller 175 kr. per dag under fem dagar per

vecka,

2. att riksdagen beslutar att stimulansbidraget vid arbetsmarknadsutbild- 51 36

ning höjs till 30 kr. per dag,

3. att riksdagen beslutar att 18 § lagen (1973:371) om kontant arbets- 51 35

marknadsstöd skall ha följande som Motionärernas förslag betecknade

lydelse att gälla fr. o. m. den 1 juli 1980:

43 23

46 29

Regeringens förslag Motionärernas förslag

18 §

Kontant arbetsmarknadsstöd ut- Kontant arbetsmarknadsstöd utgår
med 75 kronor för dag. går med 120 kronor för dag.

Till den fastställd omräkningstabell.

4. att riksdagen beslutar att 17 § lagen (1973: 370) om arbetslöshetsför- 50 33

säkring skall ha följande som Motionärernas förslag betecknade lydelse att
gälla fr. o. m. den 1 juli 1980:

AU 1979/80:21

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

17 §

Dagpenning får utges i dagpen- Dagpenning får utges i dagpenningklasser
om 80, 90, 100,110,120, ningklasser om 100, 110, 120, 130,

130, 140, 150, 160, 170, 180, 190, 140, 150, 160, 170, 180, 190, 200,

och 195 kronor. Erkänd arbetslös- 210 och 220 kronor. Erkänd arbets hetskassa

beslutar om försäkrads löshetskassa beslutar om försäk placering

i dagpenningklass. Ar- rads placering i dagpenningklass,

betsmarknadsstyrelsen kan före- Arbetsmarknadsstyrelsen kan föreskriva
att gällande lägsta dagpen- skriva att gällande lägsta dagpenningklass
ej längre skall tillämpas. ningklass ej längre skall tillämpas.

1979180:728 av Lars Hedfors m. fl. (s) 45 29

I motionen yrkas att riksdagen anhåller att regeringen fastställer omfattningen
av AMS egenregiverksamhet så att den motsvarar organisationen
år 1975.

1979/80:734 av Gunnel Jonäng m. fl. (c) 65 55

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening uttalar att arbetshandikappade
ej skall behöva mista sina anställningar på grund av de allmännyttiga
organisationernas bristande ekonomiska resurser samt att regeringen
efter kartläggningen vidtar sådana åtgärder som erfordras för att arbetshandikappade
ej skall behöva mista sina anställningar.

1979180:736 av Karl-Gustaf Mathsson (s) och Lena Hjelm-Wallén (s) 28 10

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen föreslagits beträffande utökning av antalet distriktsarbetsnämnder
och lokala arbetsförmedlingskontor i Västmanlands län.

1979180:742 av Martin Segerstedt m. fl. (s) 43 25

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att
projektering av dubbelspår Ånge—Bräcke samt bangårdsombyggnaden i
Ånge snarast kommer till stånd i form av beredskapsarbete.

1979180:743 av Martin Segerstedt m.fl. (s) 44 26

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära åtgärder
i enlighet med motionen i syfte att förebygga älgolyckor.

1979180:744 av Knut Wachtmeister m. fl. (m) 22 4

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om skärpta tillämpningsföreskrifter när erbjudet
arbete avvisas.

AU 1979/80:21

1979180:979 av Arne Fransson (c)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om val av ordförande i distriktsarbetsnämnd.

1979/80:980 av Nils-Olof Gustafsson m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar anhålla att regeringen initierar
till försök under en treårsperiod inom Jämtlands län med en samordnad
och långsiktig byggarbetsplanering.

1979180:982 av Erik Hovhammar m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar

1. att hos regeringen begära att ett samhällsekonomiskt utrymme för en
höjning av bidragen till arbetsgivare som anställer arbetshandikappade
skapas inom socialförsäkringssystemet,

4. uttala att statliga arbetsgivare skall medverka till att äldre och personer
med arbetshinder får ökad sysselsättning.

Yrkandena 2 och 3 i motionen har överlämnats till socialutskottet.

1979180:984 av Boije Hörnlund (c)

I motionen yrkas

1. att riksdagen ger regeringen till känna vikten av att de väginvesteringar
som genomförs som beredskapsarbeten på ett aktivt sätt inriktas på att
förbättra de näringspolitiska förutsättningarna i de från närings- och sysselsättningssynpunkt
mest utsatta kommunerna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vikten av att
beredskapsarbeten på ett aktivt sätt inriktas på att förbättra de näringspolitiska
förutsättningarna i de kommuner som regionalpolitisk! prioriterats i
enlighet med vad som anges i motionen.

1979180:990 av Tore Nilsson (m) och Erik Olsson (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att
avhjälpa bristen på arbetskraft.

1979180:992 av Johan Olsson (c) och Stig Josefson (c)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om åtgärder i
syfte att så långt möjligt undanröja de bristande överenstämmelser som
råder mellan utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden.

1979180:994 av Olof Palme m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av och riktlinjerna för förslag rörande en samlad sysselsättningspolitik
under våren 1980,

AU 1979/80:21

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om 57 44

inriktningen av politiken för arbete åt handikappade,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om 57 45

planering av åtgärder för handikappade,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om 57 45

särskilda utredningsresurser vid länsarbetsnämnderna för uppföljning av

arbetsgivares personalpolitik,

6. beslutar att utöver regeringens förslag i budgetpropositionen 1980 24 5

medel beräknas för ytterligare 300 tjänster vid arbetsmarknadsverket,

7. utöver regeringens förslag anvisar 27 milj. kr. under anslaget Bl. 32 13

Arbetsmarknadsservice för det under p. 6 upptagna ändamålet,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om 65 55

uppföljning av stödformen anställning med lönebidrag,

9. beslutar att bidrag för arbetsbiträde skall kunna utgå i kombination 62 51

med stödformen anställning med lönebidrag,

12. beslutar att föräldrar, som för att genomgå arbetsmarknadsutbild- 35 14

ning måste bo tillfälligt på utbildningsort inom den egna kommunen, erhåller
samma förmåner beträffande barnomsorg som föräldrar, vilka genomgår
sådan utbildning utanför hemkommunen,

18. hos regeringen begär att förslag skyndsamt läggs fram om samhälls- 19 2

kontroll vid nedläggning av företag m. m.,

19. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om 37 17

utredning av frågan om utbildningsfonder i företag,

20. beslutar att bestämmelser rörande tre nya dagpenningklasser om 50 33

200, 210 och 220 kr. införs i lagen (1973: 370) om arbetslöshetsförsäkring,

21. beslutar att bestämmelsen i lagen (1973:370) om arbetslöshetsför- 50 33

säkring om en dagpenningklass på 195 kr. utmönstras,

22. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om 50 34

behovet av en högsta dagpenningklass om 230 kr.,

23. beslutar att lagen (1973: 371) om kontant arbetsmarknadsstöd ändras 51 35

i enlighet med vad som anförts i motionen,

24. utöver regeringens förslag i budgetpropositionen 1980 för budgetåret 52 37

1980/81 anvisar 110 milj. kr. under anslaget B 5. Kontant stöd vid arbetslöshet,

25. utöver regeringens förslag i budgetpropositionen 1980 för budgetåret 37 19

1980/81 anvisar 250 milj. kr. under anslaget B 2. Bidrag till arbetsmarknadsutbildning,

26. beslutar att avgiften enligt lagen (1973: 372) om arbetsgivaravgift till 52 38

arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet höjs

fr. o. m. den 1 juli 1980 med 0,2 procentenheter.

AU 1979/80:21

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p

Motionen behandlas beträffande yrkandena 2, 10-11 och 13-17 av
utskottet i senare sammanhang.

1979180:996 av Åke Polstam (c) 66 57

I motionen yrkas att riksdagen anhåller att regeringen utreder och föranstaltar
om den i motionen föreslagna försöksverksamheten för rörelsehindrade
men mentalt friska ungdomar, som lämnar grundskolan eller gymnasiet.

1979/80:1022 av Olof Palme m. fl. (s) 39 20

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen
till känna vad som i motionen anförs om dispens från varselvillkoret för att
erhålla äldrestöd.

Motiveringen till yrkandet är intagen i motionen 1979/80:1021 som hänvisats
till näringsutskottet.

1979180:1368 av Bertil Zachrisson m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen

3. beslutar att till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 41

1980/81 under arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel anvisa ett i förhållande
till regeringens förslag med 50000000 kr. minskat reservationsanslag
av 2075000000 kr.

Motionen behandlas beträffande yrkandena 1 och 2 av trafikutskottet.

1979/80:1455 av Karin Ahrland (fp) 62

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär att reglerna beträffande
bidrag till speciella arbetstekniska hjälpmedel för handikappade
ändras i fråga om beloppsgränserna i enlighet med vad som anförts i
motionen.

1979/80:1466 av Eric Hägelmark m. fl. (fp, m, c) 35

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om en översyn av
bristyrkesutbildningen så att denna inte konkurrerar om arbetskraften med
yrken där brist på yrkeskunnig arbetskraft råder.

1979180:1471 av Eivor Marklund (vpk) 65

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag
innebärande att 100 % statligt lönebidrag skall utgå för de anställda i
organisationer och föreningar som anställs med lönebidrag.

1979180:1475 av Börje Nilsson (s) 62 51,52

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag i syfte att
vidga möjligheterna att erhålla arbetsbiträde i enlighet med vad som anförts
i motionen.

AU 1979/80:21

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p

1979/80:1485 av Lars-Ingvar Sörenson m. fl. (s) 43 22

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering och
redovisning av hur medlen till beredskapsarbeten inom den statliga sektorn
används.

1979180:1490 av Lars Wemer m. fl. (vpk) 24 5

I motionen yrkas

3. att riksdagen beslutar att förstärka resurserna för arbetsförmedlingarna
med 250 platsförmedlande tjänster främst för ungdomen.

Motionen behandlas beträffande yrkandena 1 och 2 i betänkandet AU
1979/80: 24.

1979180:1793 av Bonnie Bernström m. fl. (fp) 60 49

I motionen yrkas att riksdagen beslutar öka förutsättningarna för handikappade
att få anställning i riksdagshuset enligt vad i motionen anförts.

1979180:1804 av Blenda Littmarck (m) 54 40

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att orden ”änke- eller änklingspension”
i 24 § lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd skall
utgå.

1979/80:1805 av Ivar Nordberg m. fl. (s) 27 9

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbetsförmedlingsverksamhet i regioner med
speciella sociala problem.

1979/80:1806 av Sven-Erik Nordin m. fl. (c) 46 29

I motionen yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om framtida inriktning av
AMS egenregiverksamhet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att nuvarande volym tills vidare bibehålls.

1979180:1807 av Arne Nygren (s) och Lilly Hansson (s) 46 29

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om egenregiverksamhet för arbetsmarknadsstyrelsen
i de nordligaste länen.

1979180:1810 av Johan Olsson (c) 30 11

1 motionen yrkas att riksdagen beslutar

1. hos regeringen anhålla att en kommitté med parlamentarisk förankring
tillsätts för att leda den fortsatta utvecklingen av ADB i platsförmedlingen,

2. att - i avvaktan på redovisning från kommittén - avslå förslaget att

AU 1979/80:21

ytterligare 52 terminaler anskaffas för försöksverksamheten samt att anslaget
till AMS minskas i relation till detta.

1979180:1816 av Hans Wachtmeister (m) och Bertil Danielsson (m)

I motionen yrkas att riksdagen såsom sin mening ger regeringen till
känna att arbetsmarknadsstyrelsen, inom ramen för till förfogande stående
medel, bemyndigas att för färdigställande av utställningsbyggnad och arrangerande
av utställning vid Eketorps borg, med beaktande av bidragsbestämmelser
i övrigt, bevilja bidrag intill 2 milj. kr.

1979180:1817 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas

1. att riksdagen uttalar att rätten till arbete skall gälla alla oavsett
handikapp,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder att snarast öka
antalet förmedlande tjänstemän inom arbetsmarknadsverket i enlighet med
sysselsättningsutredningens förslag,

3. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för att tillgodose
behovet av återkommande utbildning i handikappfrågor hos arbetsmarknadsverkets
personal,

4. att riksdagen hos regeringen hemställer om en konkret plan i syfte att
trygga handikappades rätt till arbete i enlighet med vad som anförts i
motionen,

5. att riksdagen uttalar att förtidspensionering ej får användas som
arbetsmarknadspolitiskt instrument och hemställer hos regeringen om förslag
till utveckling av allmän arbetslöshetsförsäkring i enlighet med vad
som anförts i motionen.

1979180:1845 av Göthe Knutson (m)

I motionen yrkas — med hänvisning till vad som anförts i motionen 1979/
80:1840 — att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att varje
utbyggnad av arbetsmarknadsverkets datasystem skall avvakta den utvärdering
som aviserades våren 1979 inkl. den av arbetsmarknadsutskottet
gjorda markeringen att utvärderingen även skall beakta möjligheten att
använda minidatorer i platsförmedlingssystemet.

Motionen 1979/80: 1840 har remitterats till finansutskottet.

1979180:1888 av Bertil Jonasson m. fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att vissa strategiska projekt i de primära rekreationsområdena får genomföras
som beredskapsarbeten med utökat statligt stöd.

Motiveringen till yrkandet är intagen i motionen 1979/80: 1887 som hänvisats
till kulturutskottet.

AU 1979/80:21

Arbetsmarknadsläget m. m.

Antalet sysselsatta uppgick under fjärde kvartalet år 1979 till ca 4,2
milj., en ökning med ca 85000 i jämförelse med motsvarande kvartal året
före. Utvecklingen enligt arbetskraftsundersökningarna (AKU) under
1970-talet redovisas i nedanstående figur. Skillnaden mellan utbud av
arbetskraft och sysselsättning utgör arbetslösheten.

Antalet personer som arbetade deltid, dvs. mindre än 35 timmar per
vecka, uppgick under fjärde kvartalet år 1979 till ca 1,04 milj., vilket
innebär en ökning med 57000 från samma kvartal året före. Antalet fullgjorda
arbetstimmar per vecka uppgick enligt AKU till 129,2 milj. under
det första kvartalet år 1979, en ökning med 0,6 milj. arbetstimmar sedan
samma kvartal året före. Antalet fullgjorda arbetstimmar per vecka har
därmed ökat för första gången sedan 1976.

Figur I. Utbud av arbetskraft och sysselsättning.
Säsongrensat. Kvartalsgenomsnitt.

10 000-tal

420

410

Utbud av arbetskraft

400

390

Sysselsättning

380

370

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979

Industrin, som under första halvåret år 1979 sysselsatte ungefär lika
många som under första halvåret året före, ökade efter sommarsemestrarna
sin rekrytering och nådde vid årsskiftet en sysselsättning som med
ca 20000 översteg antalet sysselsatta under motsvarande tid 1978. Fortfarande
sysselsätter emellertid industrin något färre än för två år sedan och
väsentligt färre än under konjunkturtoppen vid mitten av 1970-talet. Antalet
sysselsatta inom den offentliga sektorn har fortsatt att öka. Under 1970-talet har antalet sysselsatta i denna sektor ökat med ca 70%.

Utvecklingen under 1970-talet redovisas i figur 2.

AU 1979/80:21

Figur 2. Sysselsatta inom offentliga tjänster och inom industrin.
Säsongrensat. Kvartalsgenomsnitt.

1 OOO-tal

1300

1200

ndi

1100

1000

900

800

700

Arbetslösheten är fortfarande relativt låg, 1,8 % enligt AKU under fjärde

kvartalet år 1979. I februari i år var 82 000 arbetslösa, vilket motsvarar
1,9% av arbetskraften. Antalet arbetslösa ungdomar under 25 år uppgick i
februari i år till 28000 mot 33000 under motsvarande månad året före.
Utvecklingen under 1970-talet redovisas i figur 3. I AKU redovisas i
februari i år 86000 personer som partiellt arbetslösa, dvs. deltidsarbetande

Figur 3. Arbetslösa enligt AKU och antalet arbetslösa kassamedlemmar.
Säsongrensat. Kvartalsgenomsnitt.

1 OOO-tal

130

110

Arbetslösa enligt AKU

^✓wbetslösa

kassamedlemmar — 64

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979

AU 1979/80:21

som önskar få mer arbete, och 43000 personer som latent arbetslösa
varmed förstås personer som både velat och kunnat ta arbete. 17000 av
dessa uppgav att det inte fanns lämpliga arbetstillfällen på orten och 14000
bedömde möjligheterna att få arbete som alltför små.

De regionala skillnaderna är stora. Under fjärde kvartalet år 1979 var i
genomsnitt 1,4% av arbetskraften i storstadsområdena arbetslösa mot
2,9% i skogslänen och 1,6% i övriga län. Norrbottens län visade högsta
siffran med drygt 4 %.

Antalet vid månadens slut kvarstående lediga platser uppgick till ca
66600 i februari månad i år, en ökning med ca 21000 i jämförelse med
motsvarande månad året före. Utvecklingen av antalet kvarstående lediga
platser under 1970-talet redovisas i figur 4. Vid bedömning av siffrorna
måste hänsyn tas till att allmän platsanmälan sedan hösten 1976 successivt
införts i landet. I dag omfattar anmälningsskyldigheten 18 län.

Figur 4. Kvarstående lediga platser.
Säsongrensat. Kvartals genomsnitt.

1 000-tal

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979

Antalet personer som var föremål för arbetsmarknadsåtgärder uppgick i
januari i år till 149200 mot 171 800 samma månad året före. Antalet personer
i arbetsmarknadspolitiska åtgärder i februari 1979 och 1980 samt i
januari 1980 redovisas i följande tabell.

AU 1979/80:21

Tabell. Antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder i februari
1980 och 1979 samt i januari 1980.

Beredskapsarbete
därav ungdomar under 25 år
Arbetsmarknadsutbildning
Samhällsföretag

Arkivarbete, halvskyddad verksamhet
Rehabilitering (arbetsmarknadsinst.)

Totalt

Febr. 1980 Jan. 1980 Febr. 1979

37100	40700	61000
23 500	26 300	42300
59900	58200	59 000
21200	20900	20600
28600	28400	26400
2400	2200	4 800
149200	150400	171800

2 Riksdagen 1979180. 18 sami. Nr 21

AU 1979/80:21

Utskottet
Allmänna frågor

Under 1979 förbättrades stadigt situationen på arbetsmarknaden. Antalet
sysselsatta ökade och var under fjärde kvartalet 1979 85000 fler än
under motsvarande tidpunkt året före. Till större delen var det fråga om ett
ökat antal deltidsanställda, men för första gången på flera år ökade också
antalet heltidssysselsatta. De nya arbetstillfällena tillkom främst på den
offentliga sektorn som ökade antalet anställda med ca 70000. Även sysselsättningen
i industrin växte, för första gången sedan år 1974. Antalet
anställda ökade under 1979 med ca 20000. Inom varuhandeln, å andra
sidan, minskade sysselsättningen under året med ca 15000 personer.

Det förbättrade arbetsmarknadsläget visar sig också i relativt låga arbetslöshetssiffror
totalt sett. Enligt AKU var 1,8% av arbetskraften utan
arbete fjärde kvartalet 1979 mot 2,0% vid samma tidpunkt 1978. Arbetslösheten
är ojämnt fördelad. Den är större bland ungdomar och kvinnor än
bland befolkningen i dess helhet. Likaså finns stora regionala skillnader. I
skogslänen är arbetslösheten dubbelt så hög som i storstadsområdena. I
Norrbotten är siffran över 4%.

De arbetsmarknadspolitiska insatserna ligger trots det relativt goda sysselsättningsläget
på en hög nivå. I februari i år var ca 150000 personer
föremål för arbetsmarknadsåtgärder av olika slag. Detta hänger delvis
samman med arbetslöshetens struktur. De arbetssökandes förutsättningar
och önskemål stämmer inte med arbetsgivarnas krav.

Under den närmaste tiden väntas sysselsättningen ligga kvar på ungefär
nuvarande nivå. Situationen för det kommande budgetåret är emellertid
svårbedömbar. Många prognoser pekar på risker för ökade svårigheter,
särskilt för ungdomar. Det är därför angeläget med en fortsatt hög arbetsmarknadspolitisk
beredskap.

Sysselsättningspolitikens framtida inriktning har övervägts av
sysselsättningsutredningen. Resultatet härav publicerades våren 1979 i
utredningens slutbetänkande SOU 1979: 24. Betänkandet har remissbehandlats.
I budgetpropositionen anmäler statsrådet Wirtén att en särskild
proposition om den framtida sysselsättningspolitiken planeras bli framlagd
under budgetåret 1980/81.

I partimotionen 994 riktar socialdemokraterna kritik mot den aviserade
tidpunkten för en sysselsättningspolitisk proposition. Motionärerna anser
att propositionsarbetet bör organiseras så, att förslag kan föreläggas riksdagen
redan innevarande vår.

Utskottet kan inte instämma i motionärernas kritik. Att utarbeta riktlinjerna
för sysselsättningspolitiken under 1980-talet är en viktig uppgift som
kräver ingående överväganden. Sysselsättningsutredningen har lagt fram
ett omfattande material som under åtskilliga månader övervägts av remiss -

AU 1979/80:21

instanserna. Remisstiden gick ut vid årsskiftet. En del remissinstanser har
dock inte kommit in med sina yttranden förrän i februari i år. Det kan inte
anses rimligt att man i regeringens kansli endast skulle ha ett par månader
på sig för att på grundval av utredningsmaterialet och remissyttrandena
däröver utarbeta en proposition, som f. ö. kan väntas omspänna flera
departements ansvarsområden. Det bör också noteras att utredningen
arbetat i fem år och att åtskilliga av dess förslag är allmänt hållna och
kräver ytterligare bearbetning innan man kan ta ställning till dem. Utredningens
slutsatser och förslag är dessutom, som framgår av bl. a. remissyttrandena,
av kontroversiell natur. Med hänvisning till det anförda avvisar
utskottet det socialdemokratiska yrkandet om ett tillkännagivande
angående tidpunkten för en sysselsättningspolitisk proposition.

I den socialdemokratiska motionen finns också ett förslag om samhällskontroll
vid nedläggning av företag. Motionärerna begär att regeringen
skyndsamt skall lägga fram förslag till lagstiftning i ämnet. Lagstiftningen
föreslås innebära att större företag som planerar mer betydande driftsinskränkningar
skall vara skyldiga att förhandla med regeringen om personalminskningen,
ifall regeringen begär det. Regeringen förutsätts vidare
med stöd av lagen kunna föreskriva särskilda villkor för hur driftsinskränkningar
får genomföras. I undantagsfall skall det vara möjligt föreskriva att
de anställda tills vidare inte får sägas upp. Av regeringen meddelade
förelägganden skall kunna kombineras med statliga insatser för att underlätta
företagets ekonomiska situation.

Utskottet vill först erinra om att det finns ett regelsystem om information
mellan företag och samhälle vid driftsinskränkningar. Enligt den s. k.
främjandelagen skall en arbetsgivare som avser att genomföra driftsinskränkning
varsla länsarbetsnämnden i vederbörande län. En förutsättning
är att minst fem arbetstagare berörs av driftsinskränkningen. Varsel om
driftsinskränkning som kan medföra uppsägning skall lämnas 2—6 månader
i förväg beroende på hur många arbetstagare som är berörda. Vid sidan
härav finns det s. k. DIS-systemet som bl. a. innebär skyldighet för företag
att informera samhällsorganen om hur man ser på den framtida utvecklingen.

Utskottet vill inte bestrida att det finns ett behov av att i varje fall vid
mera omfattande sysselsättningskriser av lokal eller mera allmän natur
genom ökat rådrum ge samhällets organ bättre möjligheter att påverka
utvecklingen. Hur detta skall gå till är — som utskottet påpekat vid behandlingen
av liknande motionsyrkanden som det förevarande — ett komplicerat
juridiskt och ekonomiskt problem. Frågan har uppmärksammats
av sysselsättningsutredningen och i en särskild promemoria inom arbetsmarknadsdepartementet,
Betalningsinställelse och rådrumsstöd (DsA
1979:7).

Sysselsättningsutredningen anför på s. 287 i SOU 1979: 24:

AU 1979/80:21

Enligt sysselsättningsutredningens mening finns det också anledning att
se över möjligheterna att genom lagstiftning ge samhället en starkare
förhandlingsposition i samband med att nedläggningshot eller mycket avsevärda
sysselsättningsnedskärningar aktualiseras. Det yttersta syftet med
en sådan lagstiftning skulle vara att göra enskilda företag - framför allt
sådana med flera produktionsenheter - mer benägna att dels förstärka sin
långsiktiga planering, dels låta samhällsorganen ta del av sina planer beträffande
utvecklingen inom företagets olika produktionsenheter.

En tänkbar väg vöre att införa ett krav på att planer på nedläggning skall
anmälas till myndigheterna viss tid - förslagsvis två år - innan nedläggningen
skall genomföras. Samma regel skulle kunna gälla en driftsinskränkning
som leder till en viss andelsmässig sysselsättningsminskning
vid en produktionsenhet. Självfallet måste en sådan lagstiftning innehålla
regler om sanktioner gentemot de företag som inte uppfyller de uppställda
kraven. En tänkbar möjlighet vore att i någon form låta företaget bidra till
täckandet av de kostnader som samhället åsamkas som en följd av en
bristande information från företagets sida beträffande en planerad nedläggning
av eller kraftig driftsinskränkning vid en arbetsplats.

Sådana åtgärder som här skisserats skulle endast kunna bli effektiva
under förutsättning att det företag, där nedläggningen eller driftsinskränkningen
genomförs, har sådana ekonomiska resurser att det kan uppfylla en
sådan ekonomisk förpliktelse. Uppenbarligen är mycket betydande praktiska
svårigheter förknippade med en lagstiftning av det slag som här
skisserats. Det krävs en utredning om möjligheterna att genom denna typ
av åtgärder eller andra slags sanktionssystem förbättra samhällsorganens
möjligheter att få information om förestående nedläggningar eller större
förändringar i driften vid enskilda företags anläggningar. En sådan utredning
bör enligt sysselsättningsutredningens uppfattning snarast genomföras.

En viktig faktor i sammanhanget är möjligheterna att genom statligt stöd
skapa rådrum vid företagsnedläggningar. Den frågan har nyligen utretts
inom arbetsmarknadsdepartementet. Resultatet redovisas i den nämnda
departementspromemorian. I promemorian framhålls inledningsvis att det
ofta av arbetsmarknads- och regionalpolitiska skäl är angeläget att stödja
företag som på grund av ekonomiska svårigheter behöver tid för att överväga
om verksamheten skall fortsätta eller avvecklas. Särskilt gäller detta
företag med väsentlig betydelse för sysselsättningen på den ort där verksamheten
drivs. Hittills gjorda försök att skapa lämpliga former för statligt
stöd för sådana fall har enligt utredningen inte varit särskilt framgångsrika.
Anledningen härtill anges främst vara konflikten mellan å ena sidan samhällsintresset
att under viss kortare tid uppehålla driften och å andra sidan
borgenärernas ekonomiska intressen. Det har visat sig att en lösning av
denna konflikt kräver nya grepp i lagstiftningen. Promemorian innehåller
förslag till ett nytt system kallat registrerad betalningsinställelse. Detta
rättsinstitut föreslås bli kompletterat med två nya stödformer, ett rådrumsstöd
och ett rekonstruktions- eller avvecklingsstöd.

Av det anförda framgår att frågan om samhällets möjligheter att påverka
utvecklingen i samband med företagsnedläggningar och andra inskränk -

AU 1979/80:21

ningar är aktualiserade i regeringens kansli. Utskottet utgår från att frågan
prövas, t. ex. i samband med beredningen av den sysselsättningspolitiska
propositionen. Med hänvisning härtill synes motionsyrkandet inte behöva
föranleda någon åtgärd.

Som inledningsvis redovisats finns det balansproblem på arbetsmarknaden.
Det finns ett betydande antal lediga platser samtidigt som det särskilt i
vissa delar av landet råder en relativt stor arbetslöshet. Denna bristande
överensstämmelse mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft tas upp i
motionen 992 av Johan Olsson (c) och Stig Josefson (c). Som orsaker till
obalansen nämner motionärerna höga kvalifikationskrav på arbetssökande
för vissa anställningar, ovana eller bristande utbildning hos de arbetssökande
samt otillräcklig information till båda parter. Problemen bör enligt
motionärerna snabbt kartläggas och förslag till åtgärder presenteras. Som
tänkbara sådana föreslås bättre information till nya arbetssökande, ökad
användning av utbildning varvad med arbete och intensifierade kontakter
mellan arbetsförmedlingen och företagen.

Utskottet kan så till vida instämma i vad som sägs i motionen att det kan
synas motsägelsefullt att man på arbetsgivarhåll möter svårigheter att
rekrytera ny personal samtidigt som det fortfarande finns ett betydande
antal personer som antingen är arbetslösa eller omfattas av arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Orsakerna till dessa förhållanden är flera, och
utskottet skall här peka på några.

När det gäller arbetskraftsefterfrågan bör noteras att omkring två tredjedelar
av de lediga platserna står öppna endast för sökande med yrkesutbildning
eller yrkesvana. De lediga platserna är vidare ojämnt fördelade
över landet.

Mot detta står att 40-45% av de arbetssökande är ungdomar som
saknar yrkesutbildning eller arbetslivserfarenhet eller bådadera. Bland de
arbetssökande finns vidare stora grupper arbetshandikappade samt invandrare
med dåliga eller inga kunskaper i svenska språket. Det är väl känt
att dessa grupper har svårt att hävda sig på arbetsmarknaden.

Drygt hälften av alla arbetssökande är kvinnor. De är ofta, inte minst av
familjeskäl, lokalt bundna i sitt arbetssökande. Den på senare tid ökade
efterfrågan på arbetskraft i industrin synes inte heller nämnvärt underlätta
deras situation. Rekryteringen av kvinnor till industriarbete möter fortfarande
motstånd både inom företagen och bland kvinnorna själva.

Det är en av arbetsmarknadspolitikens uppgifter att skapa balans mellan
utbud och efterfrågan på arbetskraft. Arbetsmarknadsmyndigheterna arbetar
fortlöpande med dessa frågor och nya vägar prövas. Hur man skall
finna metoder att undanröja förvärvshinder var en central fråga för sysselsättningsutredningen,
vars huvudbetänkande såsom tidigare sagts f. n.
övervägs i regeringens kansli.

Problemen är i och för sig väl kända och något särskilt kartläggningsarbete
av det slag Johan Olsson och Stig Josefson tänker sig i motionen 992

AU 1979/80:21

kan inte anses påkallat. Viktigare är att arbetsförmedlingen effektiviseras
och att man med utbildningsinsatser och på andra sätt förbättrar de arbetssökandes
möjligheter att ta olika arbeten. Vidare måste arbetsgivarna ges
en realistisk information om arbetskraftens sammansättning så att de anpassar
sina krav till den rådande situationen och genom personalpolitiska
åtgärder gör det möjligt för olika slag av arbetssökande att ta arbete.

Utskottet vill tillägga att när vi nu har fått en ökad tillgång på lediga
platser har det blivit möjligt för arbetsförmedlingen att lägga större press
på arbetssökande och arbetsgivare att göra upp om anställningar. Detta har
bl. a. tagit sig uttryck i ett ökat antal anmälningar till arbetslöshets- och
försäkringskassor om att arbetssökande har avvisat erbjudna arbeten.
Jämfört med sista kvartalet 1978 ökade detta antal med ca 45% under
motsvarande kvartal 1979. Gentemot arbetsgivarna har förmedlingarna
dessutom inlett en aktivare tillämpning av lagen om vissa anställningsfrämjande
åtgärder m. m. (främjandelagen) för att förmå dem att anställa handikappade
och äldre arbetssökande.

Med hänvisning till vad sålunda anförts finner utskottet inte skäl att
föreslå någon åtgärd på grund av motionen 992.

I den allmänna debatten görs ibland gällande att en del arbetslösa och då
särskilt ungdomar föredrar att gå utan arbete och i stället uppbära kontant
stöd. Sådana uppfattningar återfinns i motionen 744 av Knut Wachtmeister
m.fl. (m) och i motionen 990 av Tore Nilsson (m) och Erik Olsson (m). I
motionen 990 påstås att i synnerhet yngre personer tycks föredra att ha
understöd som arbetslösa i stället för att ta erbjudet arbete. Myndigheter
och parterna på arbetsmarknaden bör därför enligt motionärerna ”vidta
erforderliga åtgärder”. Knut Wachtmeister m. fl. (m) begär en översyn av
de regler som gäller vid avvisande av erbjudet arbete. Enligt motionärerna
händer det att arbetssökande försöker undvika att ta ett erbjudet arbete
och i stället ”utnyttjar den frikostiga arbetslöshetsersättningen”.

Utskottet vill till att börja med framhålla att enligt AMS statistik så hade
på senhösten 1979 endast 53 % av arbetslösa ungdomar i åldrarna 16—24 år
kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) eller dagpenning från arbetslöshetskassa.
Detta innebär att inemot hälften av de arbetslösa ungdomarna faller
utanför den påstådda valfriheten mellan arbete och arbetslöshetsersättning.
Och någon valfrihet skall enligt gällande regler inte heller föreligga.
För de båda nämnda formerna av arbetslöshetsersättning gäller som gemensam
regel att det blir fråga om avstängning från ersättning om en
sökande avvisar erbjudande om lämpligt arbete eller genom sitt uppträdande
uppenbarligen vållar att en anställning inte kommer till stånd.

Utskottet uttalade förra året i anslutning till motioner med samma syfte
som de förevarande att det var ställt utom vaije tvivel att det överväldigande
antalet arbetssökande har en stark önskan att få arbete men att det
kan finnas hinder av olika slag och att det därför är en av arbetsmarknadspolitikens
viktigaste uppgifter att undanröja sådana hinder. Utskottet vid -

AU 1979/80:21

håller denna uppfattning. När det gäller ungdomarna är problemet att
skaffa fram erbjudande om arbete. En nyligen inom AMS gjord analys av
lediga platser hos arbetsförmedlingen visar att mindre än en tiondel av
platserna var aktuella för unga arbetssökande. Detta är alltså en av huvudorsakerna
till att en betydande del av den totala arbetslösheten utgörs av
ungdomar utan yrkesutbildning och yrkesvana. Med hänvisning till det
anförda avstyrker utskottet motionerna 744 och 990.

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader m. m.

Arbetsmarknadsverkets budget är indelad i elva program. I den följande
framställningen redovisas åtta av dessa. Det gäller arbetsmarknadsinformation,
yrkesmässig och geografisk rörlighet, sysselsättningsskapande åtgärder,
rehabiliterings- och stödåtgärder för svårplacerade, sysselsättningsskapande
åtgärder för svårplacerade, kontant stöd vid arbetslöshet,
totalförsvarsverksamhet och förvaltning av utrustning. Övriga program
behandlas i AU 1979/80:22 (Åtgärder för flyktingar), AU 1979/80:23
(Regionalpolitiska stödåtgärder) och AU 1979/80: 25 (Yrkesinriktad rehabilitering).

I en programbudget skall förvaltningskostnaderna belasta vaije program.
Liksom tidigare särredovisas arbetsmarknadsverkets totala förvaltningskostnader.

Av nedanstående sammanställning framgår att förvaltningskostnaderna
under nästa budgetår beräknas till i runt tal 808 milj. kr. Dessa kostnader
avser i huvudsak löner och andra omkostnader för personalen vid AMS,
länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingen samt kostnader för lokaler
och automatisk databehandling (ADB).

	1979/80	Beräknad AMS	ändring 1980/81 Före- draganden
Personal
Handläggande personal	4294	+ 1000
Övrig personal	1511	+ 350
	5 805	+ 1350	+ 100
Utgiftsposter
Lönekostnader	561504 000	+ 173871000	+50121000
Personalutbildning	11393000	+ 14 842000	+ 676000
Reseersättningar	14910000	+ 3990000	+ 65 000
Expenser	34778000	+ 16452000	+ 1056000
ADB, administration	9550000	- 1280000	- 2475000
Lokalkostnader
a) AMS	16500000	+ 1320000	+ 1 142000
b) Länsarbetsnämnderna
o arbetsförmedl.	89600000	+ 31250000	+ 9514000
Arvoden	4675000	+ 2325000	- 46000
Sjukvårdskostnader	1900000	+ 215000	+ 145000
Postavgifter	800000	+ 300000	+ 42000
Kapitalkostnader	3000000	+ 3000000	- 900000
	748610000	+246285000	+59340000

1 inkl. byråassistenter och assistenter

AU 1979/80:21

Som framgår av sammanställningen beräknas i budgetpropositionen medel
för en förstärkning av arbetsmarknadsverkets personal med 100 tjänster,
i huvudsak avsedda för den egentliga platsförmedlingen. För innevarande
budgetår har AMS tillförts medel för 350 nya tjänster. I propositionen
erinrar statsrådet Wirtén om att arbetsmarknadsverket under 1970-talet fatt medel för ca 2 100 tjänster för att i huvudsak förstärka den
egentliga platsförmedlingen. Enligt statsrådet ger inte nuvarande budgetläge
något utrymme för samma snabba ökning som hittills under 1970-talet.
En sådan ökning är inte heller lämplig mot bakgrund av det arbete som
pågår för att se över olika funktioner inom verket. Nyligen har utarbetats
ett förslag till hur den framtida organisationen inom arbetsförmedlingen
skall se ut (PLOG-utredningen). Förslaget övervägs f. n. inom verket.
Vidare pågår inom AMS på uppdrag av regeringen och i samverkan med
statskontoret en översyn av AMS organisation med anledning av att Stiftelsen
Samhällsföretag tagit över ansvaret för den skyddade verksamheten
och att en ny organisation för den yrkesinriktade rehabiliteringen trätt i
funktion. Det kan också nämnas att riksdagens revisorer granskar frågor
som rör AMS personalorganisation. Även statskontoret och riksrevisionsverket
håller på med utredningar om olika delar av verkets organisation. I
ett längre perspektiv har riksdagen dessutom begärt en mer ingående
parlamentarisk utredning av arbetsmarknadsverkets organisation och arbetsformer.

I tre motioner föreslås att ytterligare tjänster skall tillföras arbetsmarknadsverket.
Socialdemokraterna föreslår i partimotionen 994 att verket får
300 tjänster utöver regeringens förslag. Motionärerna vill ha en inledande
kraftinsats till förmån för de arbetshandikappades sysselsättning. Efter det
resultatet av en sådan satsning redovisats bör man enligt motionen ta
slutlig ställning till det samlade personalbehovet.

Även vpk föreslår att arbetsmarknadsverket får ökade personalresurser.
I motionen 1490 föreslås att verket får 150 tjänster utöver regeringens
förslag. Dessa tjänster skall främst användas för att bekämpa ungdomsarbetslösheten.
I en annan partimotion, 1817, yrkar vpk att regeringen skall
lägga fram förslag om nya tjänster vid verket i enlighet med vad sysselsättningsutredningen
föreslagit i sitt betänkande om åtgärder till förmån för
handikappade. Det innebär att ca 400 nya tjänster årligen under fem år
skall tillföras arbetsmarknadsverket.

Utskottet delar regeringens bedömning när det gäller tillskottet av tjänster
för nästa budgetår. Verkets behov av resurser på längre sikt får prövas
mot bakgrund av det utredningsarbete som pågår i olika sammanhang. Det
är önskvärt att i det arbetet tas fram alternativ som ger underlag för
bedömningar av intäkter och kostnader som en följd av olika slag av
resursförstärkning till verket. I likhet med propositionen utgår utskottet
från att den föreslagna personalförstärkningen huvudsakligen kommer den
egentliga platsförmedlingen till godo och då särskilt den platsförmedling

AU 1979/80:21

som är inriktad på de mest utsatta grupperna på arbetsmarknaden som
t. ex. ungdomar och handikappade.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de aktuella motionsyrkandena
med krav på ytterligare personalförstärkningar.

Vaije år antar AMS ett antal aspiranter som efter ett års praktisk
verksamhet och utbildning erhåller tjänst som arbetsförmedlare inom verket.
Dessa aspiranter böljar regelmässigt tidigt på hösten för att den 1 juli
följande år kunna besätta nyinrättade tjänster och tjänster som genom
avgångar under året blir vakanta. Aspirantantagningen sker alltså i ett läge
när antalet tjänster för kommande budgetår inte är känt för AMS. Detta
har inneburit att antalet aspiranter i vissa fall kommit att överstiga det antal
tjänster som stått till buds. Många aspiranter har därför efter det utbildningen
avslutats fått vänta på att erhålla tjänster. För att komma till rätta
med detta problem avser arbetsmarknadsministern föreslå regeringen att
uppdra åt AMS att i fortsättningen anta aspiranter på de lediga tjänster som
uppkommer inom verket.

I vpk:s partimotion 1817 om arbetshandikappade föreslås att förmedlingspersonalen
skall få återkommande utbildning i handikappfrågor.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om betydelsen av att förmedlingspersonalen
får utbildning i handikappfrågor. Inom arbetsmarknadsverket
bedrivs en omfattande personalutbildning. Detta är en viktig förutsättning
bl. a. för att personalen skall kunna ge en god service åt de
arbetssökande. Den tidigare nämnda s. k. PLOG-utredningen har också
tagit upp frågan om vidareutbildning av förmedlingspersonal. I utredningen
framhålls att fakta om handikapp och hur de kompenseras bör vara
tunga inslag i utbildningen av den berörda personalen. Något initiativ från
riksdagens sida med anledning av motionsyrkandet är mot bakgrund av det
anförda inte erforderligt. Motionsyrkandet avstyrks sålunda.

Arbetsmarknadsservice

1978/79 Utgift 876631000

1979/80 Anslag '913 261000
1980/81 Förslag 955913000

' varav utöver budgetpropositionen 4200000 kr. enligt prop. 1979/80: 101, AU 1979/
80: 15, rskr 1979/80: 159.

Som framgår av följande sammanställning finansieras från anslaget programmet
Arbetsmarknadsinformation samt de under programmet Yrkesmässig
och geografisk rörlighet upptagna delprogrammen Flyttningsbidrag
och Inlösen av egnahem m. m.

AU 1979/80:21

	1978/79 Utgift	1979/80 Anslag	Beräknad ändring 1980/81 AMS Föredraganden
Programmet Arbetsmarknads-information1	739826000	767560000	+221575000	+34152000
Programmet Yrkesmässig o. geografisk rörlighet	136805000	141501000	+ 32490000	+ 12700000
Flyttningsbidrag	135 264000	140000000	+ 32000000	+ 12600000
Inlösen av egnahem m. m.	15000	1000	—	-
Förvaltningskostnader	1526000	1500000	+ 490000	+ 100000
	876 6310002	909061000	+254065000	+46852000

1 Inberäknat förvaltningskostnader.

2 Exkl. förvaltningskostnader för delprogrammet Arbetsmarknadsutbildning.

I propositionen föreslås under punkten B 1 (s. 42-51) att riksdagen skall
till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag
av 955 913000 kr.

Medelsbehovet under programmet Arbetsmarknadsinformation avser
till större delen löner och andra utgifter för arbetsförmedlingen, vilka har
behandlats under föregående punkt.

Arbetsmarknadsinformation

I programmet ingår större delen av arbetsförmedlingens verksamhet.
Denna verksamhet omfattar information, platsförmedling och arbetsförberedande
åtgärder.

I vaije län finns en länsarbetsnämnd som är länsmyndighet för allmänna
arbetsmarknadsfrågor. Nämnden leder arbetsförmedlingen i länet. Chefstjänsteman
är länsarbetsdirektören. En länsarbetsnämnd består av tio ledamöter.
En av dessa är länsarbetsdirektören. Ordföranden, i regel landshövdingen,
och vice ordföranden utses av regeringen. Övriga ledamöter
utses av AMS, sex av dessa på förslag av de stora centrala organisationerna
på arbetsmarknaden. Två ledamöter representerar SAF, två LO, en
TCO och en SACO/SR. Övriga ledamöter skall företräda kvinnor, jordbrukare
eller kommuner i länet.

Anna Wohlin-Andersson m. fl. (c) tar i motionen 255 upp länsarbetsnämndens
sammansättning. Motionärerna reagerar mot att AMS utser
vissa ledamöter i länsarbetsnämnderna. Detta tillvägagångssätt skiljer sig
enligt motionärerna markant från vad som tillämpas vid tillsättning av
övriga regionala statliga nämnder. I dessa utses majoriteten av ledamöterna
av politiskt valda organ. Länsarbetsnämndernas sammansättning bör
enligt motionärerna återspegla de skilda politiska riktningarna i länet.
Detta kan ske genom att regeringen och berört landsting, eller i förekommande
fall kommun, utser fyra ledamöter vardera. Länsarbetsdirektören
bör enligt motionärerna även i fortsättningen vara självskriven ledamot
och regeringen liksom hittills utse ordförande och vice ordförande.

Enligt utskottets uppfattning kan man när det gäller länsarbetsnämn -

AU 1979/80:21

derna inte utan vidare dra en parallell med övriga länsnämnder. Arbetsmarknadspolitiken
bygger på ett förtroendefullt samarbete mellan statens
organ och arbetsmarknadens parter. Ett uttryck för detta är att parterna
tillförsäkrats representation i styrelser på nationell, regional och lokal
nivå, dvs. i AMS, länsarbetsnämnderna och distriktsarbetsnämnderna.
Utskottet är inte berett att föreslå någon ändring i denna ordning. När det
gäller frågan om breddad representation i nämnderna och vem som skall
utse representanter utanför partskretsen kan man diskutera olika möjligheter.
Den nuvarande ordningen härrör från 1977, då regeringen delegerade
till AMS att utse vissa representanter. Utskottet är för dagen inte berett att
gå närmare in på dessa frågor. I första hand bör det pågående utredningsarbetet
om en ny länsdemokratireform avvaktas.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen 255.

Landet är indelat i 79 arbetsförmedlingsdistrikt. I varje distrikt finns en
arbetsförmedling, som består av ett distriktskontor och ett antal lokalkontor.
Antalet lokalkontor uppgick vid utgången av budgetåret 1978/79 till
172. Förmedlingsarbetet i ett distrikt leds av distriktskontorschefen.

Till varje distrikt är knutet en distriktsarbetsnämnd. Dessa nämnder
tillkom år 1977 på försök, men fr. o. m. den 1 juli 1979 är verksamheten
permanent. En distriktsarbetsnämnd består som regel av chefen för distriktskontoret,
som är självskriven ordförande, och nio ledamöter, som
utses av AMS. Av ledamöterna utses två på förslag av kommunerna i
distriktet, två på förslag av vardera SAF, LO och TCO samt en på förslag
av SACO/SR.

I motionen 979 tar Arne Fransson (c) upp frågan om ordförandeskapet
för distriktsarbetsnämnd. Enligt motionären bör det inte vara förbehållet
chefen för distriktskontoret att vara ordförande utan vem som helst av
ledamöterna bör kunna utses.

Som framgår av vad tidigare redovisats är verksamheten med distriktsarbetsnämnder
relativt ny. Den har varit fast etablerad i organisationen
endast under drygt ett halvår. Erfarenheterna av nämnderna inklusive hur
dessa skall ledas är därför begränsade. Utskottet är i dagens läge inte
berett att föreslå någon ändring i reglerna för utseende av ordförande.
Motionen 979 bör sålunda avslås.

I motionen 1805 av Ivar Nordberg m. fl. (s) behandlas arbetsförmedlingens
svårigheter på orter med särskilda sociala problem. Det gäller främst
storstadsområdena men även mindre orter kan vara berörda. Motionärerna
pekar på det stora antalet arbetssökande där med särskilda svårigheter.
Det kan gälla personer med social-medicinska handikapp, invandrare,
utslagna alkoholister m. fl. Motionen innehåller inte något preciserat yrkande
men motionärerna pekar på behovet av personella resurser i
förmedlingsarbetet och vikten av ett väl utbyggt nät av förmedlingskontor.
Motionärerna vill att storstadsområdenas problem skall uppmärksammas i
det pågående arbetet med att bygga ut arbetsförmedlingen.

AU 1979/80:21

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna när det gäller de
skildrade problemen. Dessa måste angripas på olika sätt. Ett exempel på
de svårigheter som finns är arbetsförmedlingen i Kista utanför Stockholm
vars situation uppmärksammats på senare tid. Nästan 70% av de sökande
vid kontoret där är invandrare, varav största delen måste ha tolkhjälp.

Utskottet utgår från att de av motionärerna påtalade problemen uppmärksammas
i det pågående arbetet med att skapa en effektivare organisation
inom arbetsförmedlingen. Den tidigare nämnda PLOG-utredningen
har bl. a. föreslagit att de större förmedlingskontoren skall delas upp på
mindre kontor. När det gäller dimensionering av förmedlingspersonalen
redovisar utredningen kriterier av typ andelen utländska medborgare, handikappade
och ungdomar utan yrkesutbildning. Utredningen övervägs f. n.
inom verket.

Med hänvisning till det anförda synes motionen inte böra föranleda
någon åtgärd.

I motionen 736 av Karl-Gustaf Mathsson (s) och Lena Hjelm-Wallén (s)
vill man ha en ny distriktsindelning med fler distriktsarbetsnämnder och
förmedlingskontor i Västmanlands län. Länet har f. n. två distriktsarbetsnämnder,
den ena i Köping och den andra i Västerås. Distrikten omfattar
sex resp. fem kommuner. Med hänvisning till att sysselsättningsproblemen
är stora i samtliga kommuner måste enligt motionärerna en mera lokalt
förankrad diskussion komma till stånd. Detta kan inte ske med de stora
områden som de två distriktsarbetsnämnderna har att svara för. Distriktsorganisationen
bör därför innnefatta fyra planeringsregioner, som sammanfaller
med de officiella A-regionema. Dessutom föreslår motionärerna
att permanenta förmedlingskontor skall inrättas i Skinnskatteberg, Kungsör
och Heby.

Det ankommer på AMS att fortlöpande se över behovet av förmedlingsinsatser,
och verket har numera frihet att inrätta och lägga ner kontor inom
givna ekonomiska ramar. Utskottet är för sin del inte berett föreslå att
riksdagen skall gå in och detaljstyra i denna fråga. Önskemål av det slag
motionärerna för fram ligger emellertid i linje med den s. k. PLOG-utredningens
förslag. Utredningen vill nämligen att förmedlingskontor skall
inrättas i fler kommuner än i dag samt att distriktsindelningen skall ändras
så att varje kommun blir representerad i distriktsarbetsnämnderna. Den
sistnämnda frågan har också kommunförbundet nyligen aktualiserat i en
framställning till regeringen. PLOG-utredningen övervägs f. n. inom verket.
Det finns anledning anta att länsarbetsnämnden i Västmanland i samband
därmed tar upp den aktuella frågan om utbyggnad av förmedlingsorganisationen
i länet. Mot bakgrund av det anförda bör motionen 736 inte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

I propositionen redovisas att AMS sammanfattat undersökningar som
gjorts av systemet med obligatorisk platsanmälan samt angett inriktningen
av det fortsatta arbetet med att utvärdera systemet.

AU 1979/80:21

Syftet med obligatorisk platsanmälan är att ge de arbetssökande bättre
kunskaper om platsutbudet, samtidigt som arbetsgivarna får ökad information
om den arbetskraft som står till buds. Dessutom får arbetsförmedlingen
bättre överblick över läget på arbetsmarknaden.

Regeringen har tidigare bemyndigat AMS att bestämma den takt i vilken
lagstiftningen om allmän platsanmälan skall göras tillämplig i återstående
delar av landet. Från den 1 oktober 1979 omfattar lagen 18 av rikets 24 län.
Det är sex län i Syd- och Mellansverige som ännu står utanför systemet.
En utvidgning av bestämmelserna av allmän platsanmälan får betydelse i
fråga om kostnaderna för framställning av ADB-platslistor. I och med att
anmälningarna om lediga platser ökar påverkar det platslistornas omfång.
ADB-framställda platslistor beräknas dra en kostnad av 58,7 milj. kr. för
nästa budgetår. Utskottet har ingen erinran mot vad som anförs i propositionen
i denna del.

Utskottet går härefter över till att behandla frågor som rör användning
av ADB inom platsförmedlingen.

För de fortsatta försöken med sökning och bevakningsmatchning av
lediga platser via terminal har AMS begärt ytterligare 320 terminaler.
Statskontoret har i särskild skrivelse förordat en utbyggnad med 70 terminaler
som i första hand skall placeras inom stora lokala arbetsmarknader.
Vidare har AMS i särskild skrivelse begärt bemyndigande att få hyra tio
terminaler för ett bokningssystem med uppgifter om när artister och musiker
är lediga för engagemang.

AMS har i dag bemyndigande att disponera 150 terminaler för dels
försök med sökning och bevakningsmatchning av lediga platser, dels försök
med s. k. modellkontor i Södermanlands län. Riktlinjerna för dessa
försöksverksamheter har lagts fast i propositionen 1978/79:131 och i betänkandet
AU 1978/79: 34. Den pågående utbyggnaden av terminalsystemet
har försenats på grund av långa leveranstider hos den nya leverantören av
terminalerna. Modellkontorsförsöken beräknas inte kunna påbörjas förrän
i maj 1980, och de ytterligare terminaler som får anskaffas för de fortsatta
försöken med sökning och bevakningsmatchning av lediga platser beräknas
inte kunna levereras förrän i december 1980. AMS har redovisat hur de
totalt 150 terminalerna kommer att fördelas. 66 terminaler är avsedda för
modellkontorsförsöket i Södermanlands län medan 84 kommer att användas
för de fortsatta försöken med sökning och bevakningsmatchning. Vid
fördelningen har distriktskontoren och storstadsområdenas arbetsförmedlingsdistrikt
prioriterats.

I propositionen föreslås att försöksverksamheten med terminaler i platsförmedlingen
utvidgas med sammanlagt 52 terminaler. Det innebär att
samtliga distriktskontor kan tilldelas en terminal. Kulturarbetsförmedlingen
kan också erhålla terminaler för ett bokningssystem och ett antal
terminaler kan fördelas till arbetsförmedlingskontor i Västerbottens och
Norrbottens län, där behovet av förmedlingshjälp för interlokal förmedling

AU 1979/80:21

är särskilt stort. Medelsbehovet beräknas till 38,9 milj. kr. Det innefattar
medel för fortsatt utrednings- och utvecklingsarbete av ett ADB-system
för arbetsförmedlingen, terminalsökning och bevakningsmatchning av lediga
platser med hjälp av ADB-teknik samt de s. k. modellkontorsförsöken
i Södermanlands län.

När det gäller centrala platslistor och extern informationsverksamhet
beräknas medelsbehovet till 11,8 milj. kr.

ADB-verksamheten i platsförmedlingen behandlas i två motioner. Båda
motionerna går ut på att man inte nu skall bevilja ytterligare medel för
anskaffande av terminaler. I motionen 1810 av Johan Olsson (c) föreslås
att en kommitté med parlamentarisk förankring skall leda det fortsatta
utvecklingsarbetet på ADB-området. I avvaktan på kommitténs ställningstagande
bör enligt motionärerna inte förslaget om anskaffande av ytterligare
52 terminaler genomföras. Vidare föreslås att anslaget sänks i motsvarande
mån. Göthe Knutson (m) yrkar i motionen 1845 att man skall
”avvakta den utvärdering som aviserades under våren 1979 liksom den
markering arbetsmarknadsutskottet i det sammanhanget gjorde om användandet
av minidatorer i platsförmedlingssystemet”, innan man bygger ut
AMS datasystem. Motionen är en följdmotion till motionen 1840. Någon
motivering för yrkandet återfinns inte i huvudmotionen.

Enligt utskottets uppfattning är användningen av ADB-teknik i platsförmedlingen
en viktig förutsättning för att arbetsförmedlingen skall kunna
erbjuda både arbetssökande och arbetsgivare den service de har rätt att
fordra. I likhet med statsrådet Wirtén anser emellertid utskottet att det
med hänsyn till bl. a. kostnadsaspekterna finns skäl att iaktta försiktighet
vid utbyggnad av systemet. Propositionens förslag ger uttryck för samma
inställning. Verksamheten bör drivas som försök innan man bestämmer sig
för ett fullt utbyggt, permanent terminalsystem. Det gäller bl. a. att kontinuerligt
pröva de ekonomiska konsekvenserna, servicen till arbetssökande,
personalens arbetssituation m. m. Erfarenheterna kan ge anledning till
att undersöka alternativa lösningar. Vad här sagts står också i överensstämmelse
med den inställning utskottet redovisade förra året i betänkandet
AU 1978/79: 34 om ADB i arbetsförmedlingen. Vid det tillfället avslogs
f. ö. en motion om införande av minidatorer. Utskottet var då lika litet som
nu berett att uttala sig om uppläggningen av den framtida utformningen av
systemet.

Av det sagda framgår att utskottet godtar den nivå på den fortsatta
försöksverksamheten som föreslås i propositionen. Motionsyrkandena om
stopp för vidare utbyggnad av försöken avstyrks därför. Utskottet är inte
heller berett att biträda yrkandet om en parlamentarisk kommitté. Det
parlamentariska inflytandet får komma till uttryck vid bedömningen av
förslag om ytterligare medel till försöksverksamheten.

De aktuella motionerna 1810 och 1845 avstyrks alltså i sin helhet.

AU 1979/80:21

Utskottet tar härefter upp motionen 980 av Nils-Olof Gustafsson m. fl.
(s) om en förbättrad planering av byggarbetsmarknaden.

Det åligger byggarbetsnämnderna, som är knutna till länsarbetsnämnderna,
att rekommendera lämplig starttid för sådana byggen som omfattas
av anmälningsplikt, dvs. i princip alla projekt med en byggnadskostnad av
lägst 100000 kr. Avsikten är att man genom denna reglering skall åstadkomma
en lämplig säsongsutjämning. Det är i huvudsak två problem, som
är förenade med det nuvarande systemet. Dels faller vissa objekt utanför
anmälningsplikten, dels inkommer anmälningarna stundom för sent för att
man på ett ändamålsenligt sätt skall kunna styra byggstarten.

Mot den angivna bakgrunden föreslår motionärerna att man i Jämtlands
län på försök skall införa anmälningsplikt för samtliga investeringar, alltså
även för de objekt som i dag är undantagna. Anmälan bör ske ett år före
byggstart. Motionärerna begär också att planeringsavdelningen på länsarbetsnämnden
skall tillföras personal för administration, kontroll och uppföljning
av försöksverksamheten. Särskilda medel för den föreslagna personalförstärkningen
begärs dock inte.

Utskottet behandlade en liknande motion förra året (AU 1978/79:21, s.
35—36). Utskottet uttalade då att det behövs en bättre planering av byggnadsverksamheten
när det gäller arbetskraftsfrågorna. Utskottet hänvisade
till en försöksverksamhet som pågick i ett antal län med registrering av
alla byggobjekt. Resultatet av det försöket borde enligt utskottets uppfattning
avvaktas innan man tog ställning till behovet av nya åtgärder eller
försök.

Erfarenheterna från försöket med registrering av samtliga byggobjekt är
positiva. Det har föranlett att verksamheten vidgats. I maj i år beräknas
systemet omfatta hela landet. Inom arbetsmarknadsdepartementet finns
ett råd med representanter bl. a. för arbetsmarknadens parter. Till rådet är
knutet bl. a. en byggsysselsättningsdelegation bestående av representanter
för budget-, bostads-, arbetsmarknads- och industridepartementen, AMS,
bostadsstyrelsen samt LO och TCO. Inom ramen för rådets arbete har
Byggnadsarbetareförbundet begärt en utredning av frågeställningar av det
slag som motionärerna tar upp. Det gäller bl. a. frågan hur lång tid före
byggstart anmälan skall göras.

Som framgår av det sagda har redan vidtagits åtgärder som ligger i linje
med motionärernas syfte att åstadkomma en bättre styrning av byggarbetsmarknaden.
Man kan vänta sig att frågan kommer att ytterligare utredas
efter framställningen i byggsysselsättningsdelegationen. Med hänsyn härtill
bör motionen inte leda till någon åtgärd från riksdagens sida.

Flyttningsbidrag

Flyttningsbidraget innehåller komponenterna respenning, traktamente
för dubbel bosättning och starthjälp. Starthjälpen är avsedd att täcka
kostnader som på den nya orten uppkommer i samband med omställning -

AU 1979/80:21

en. Genom riksdagens beslut höjs redan innevarande budgetår starthjälpen
till 3 000 kr. för ensamstående och till 6000 kr. för familjer (prop. 1979/80:
101, AU 1979/80:15).

I propositionen redovisas att AMS föreslagit ett flertal ändringar i bidragsreglerna.
Statsrådet Wirtén anmäler sin avsikt att återkomma till
dessa förslag i samband med behandlingen av sysselsättningsutredningens
slutbetänkande.

För nästa budgetår beräknas medelsbehovet till 152,7 milj. kr. Utskottet
tillstyrker medelsberäkningen.

Inlösen av egnahem m. m.

För inlösen av egnahem m. m. föreslås oförändrat belopp om 1000 kr.
Utskottet tillstyrker förslaget.

Medelsbehovet

Det sammanlagda medelsbehovet under anslaget beräknas i propositionen
till 955913000 kr. Med hänvisning till vad tidigare anförts tillstyrker
utskottet regeringens medelsberäkning. Det innebär att utskottet avstyrker
yrkandet i den socialdemokratiska motionen 994 om ytterligare 27 milj. kr.
avsedda att finansiera de ytterligare 300 tjänster vid arbetsmarknadsverket
som utskottet tidigare avstyrkt.

Bidrag till arbetsmarknadsutbildning

1978/79 Utgift '3 690448000

1979/80 Anslag 22 767 668 000

1980/81 Förslag 2231400000

' varav 2734550000 kr. bekostats av anslagsmedel och återstoden av influtna
arbetsgivaravgifter och ingående fondmedel.

2 varav utöver budgetpropositionen 150000000 kr. enligt prop. 1978/79:135, AU
1978/79:31, rskr 1978/79:303 samt 629000000 kr. enligt prop. 1979/80:101, AU
1979/80:15, rskr 1979/80: 159.

Utgifterna för delprogrammet Arbetsmarknadsutbildning under programmet
Yrkesmässig och geografisk rörlighet finansieras från en särskild
fond, arbetsmarknadsutbildningsfonden. Denna tillförs medel från förevarande
anslag och avgifter från arbetsgivarna enligt lagen (1975: 335) om
arbetsgivaravgift till arbetsmarknadsutbildning.

1978/79

Utgift

1979/80

Anslag

1980/81

Beräknad ändring

AMS

Föredra ganden -

Arbetsmarknadsutbildning

Förvaltningskostnader

2702250000 2 101968000 + 504192000 + 93032000

32 300000 36700000 + 2360000 - 300000

2734550000 2138668000 +506 552 000 +92732000

AU 1979/80:21

Regeringen har i propositionen under punkten B 2 (s. 51-61) föreslagit
att riksdagen skall

1. godkänna de grunder för ersättning till ledsagare till handikappade
som förordats i propositionen,

2. till Bidrag till arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1980/81 anvisa
ett anslag av 2 231 400000 kr.

Arbetsmarknadsutbildning bedrivs vid AMU^centra och andra av skolöverstyrelsen
särskilt anordnade kurser. Kostnaden härför finansieras från
den ovannämnda arbetsmarknadsutbildningsfonden. Deltagarna får studiesocialt
stöd i form av utbildningsbidrag som också bekostas från fonden
men utbetalas av de allmänna försäkringskassorna.

Arbetsmarknadsutbildning kan också ordnas så att deltagare hänvisas
till det reguljära utbildningsväsendet eller till kurser i regi av t. ex. studieförbunden.
I dessa fall svarar kursanordnaren för utbildningskostnaderna
medan deltagarna får utbildningsbidrag via fonden. Är kursen avgiftsbelagd
får deltagarna ersättning härför genom tillägg till utbildningsbidraget.

Slutligen kan arbetsmarknadsutbildning förläggas till företag. I sådana
fall skall deltagaren vara anställd hos företaget och uppbära avtalsenlig lön
under utbildningstiden. Företaget skall vidare svara för utbildningskostnaderna
men uppbär i gengäld bidrag från arbetsmarknadsutbildningsfonden
med belopp som varierar med utbildningens inriktning och syfte.

Arbetsmarknadsutbildningen var till en början förbehållen arbetslösa,
men efter hand har även vissa grupper icke arbetslösa fått möjlighet att
delta. Bristyrkesutbildning och utbildning av permitteringshotad personal
är exempel på detta.

Under budgetåret 1978/79 deltog 186000 personer i arbetsmarknadsutbildning.
Motsvarande antal för budgetåret 1977/78 var hela 245 000.
Minskningen beror huvudsakligen på att utbildningen av permitteringshotad
personal i företagen med hjälp av den s. k. 25-kronan (20 kr. efter 1
januari 1979) sjönk från 120000 deltagare till ca 50 000.

Arbetsmarknadsutbildningen har även under innevarande budgetår stor
omfattning. För hela budgetåret räknar AMS med att ca 150000 personer
kommer att delta. För nästa budgetår beräknas en minskning till ca 140000
deltagare.

De totala utgifterna budgetåret 1978/79 för arbetsmarknadsutbildning
har för AMS och skolöverstyrelsen uppgått till 2 355 resp. 1 262 milj. kr. I
dessa utgifter ingår inte kostnader för anpassningskurser m. m. för handikappade
inom delprogrammet Utbildning av svårplacerade.

Av följande sammanställning framgår hur antalet personer i arbetsmarknadsutbildning
under budgetåret 1978/79 fördelat sig på skilda kursanordnare.

3 Riksdagen 1979180. 18 sami. Nr 21

AU 1979/80:21

	Antal kursdel- tagare	Proc. fördel- ning	Utbil genor i vecl
SÖ-kurser	86000	46	14
Företagsutbildning vid permitteringshot	50000	27	3
Annan företagsutbildning	1300	1	10
Utbildning inom det reguljära
utbildningsväsendet	43000	23	23
Övriga kurser (korrespondenskurser,
kurser i regi av studieförbund m. fl.)	5700	3	12
	186000	100	-

Under 1978/79 har en förskjutning skett mot ökad utbildning inom det
reguljära utbildningsväsendet. Räknat i antal kursdeltagare har andelen i
denna typ av utbildning ökat från 12 procent 1977/78 till 23 procent under
budgetåret 1978/79. Också behovet av utbildning på AMU-centra har varit
stort. En fortsatt utbyggnad av AMU-filialer och temporära kurser har
skett under 1978/79. Den största delen av det ökade utbildningsbehovet har
tillgodosetts genom köp av utbildningskapacitet hos gymnasieskolor och
företag samt genom inrättande av tillfälliga AMU-filialer.

Den höga ungdomsarbetslösheten har gjort det nödvändigt med särskilda
insatser. För att ge arbetslösa ungdomar arbetslivserfarenhet har regeringen
medgivit att AMS och skolöverstyrelsen i samråd med arbetsmarknadsorganisationerna
får köpa utbildning i företag. Sedan verksamheten
böljade hösten 1977 har ca 2 500 ungdomar deltagit. Utbildningstiden omfattar
i regel 40 veckor. Av de uppföljningsstudier som gjorts framgår, att
denna form av yrkesutbildning mi ‘tagits positivt av ungdomarna. Eleverna
bedömde i allmänhet också sina möjligheter till anställning efter genomförd
utbildning som mycket goda.

Under budgetåret 1978/79 har ca 1 300 företag beviljats bidrag med 193,2
milj. kr. för utbildning vidpermitteringshot. Jämfört med tidigare budgetår
har antalet personer för vilka bidrag beviljats minskat kraftigt, från 143 450
personer budgetåret 1977/78 till 35 517 budgetåret 1978/79. Den genomsnittliga
utbildningstiden har dock ökat från 240 timmar till 280 timmar.
Hittills under innevarande budgetår har den formen av utbildning endast
omfattat ett tusental personer per månad.

Bidrag till utbildning av redan anställda i samband med anställning av
ersättare har under budgetåret 1978/79 beviljats 70 företag för utbildning
av 503 personer. Den totala bidragskostnaden var 5,7 milj. kr. och ca 320
arbetslösa, varav 97 kvinnor, har beretts arbete som ersättare för dem som
uttagits till utbildning. Drygt hälften av ersättarna har varit under 25 år.

Jämställdhetsbidrag, som också finansieras över detta anslag, har under
förra budgetåret beviljats för utbildning av 187 personer vid 58 företag till
en sammanlagd kostnad av 2,4 milj. kr. Det innebär en ökning jämfört med
budgetåret 1977/78 då bidrag beviljades för 100 personer till en kostnad av
1,2 milj. kr. Endast i två fall har bidragsformen utnyttjats för utbildning av
män till yrken som domineras av kvinnor.

AU 1979/80:21

Inom ramen för det s. k. BAMU-projektet (beredskapsarbete i kombination
med arbetsmarknadsutbildning) har under budgetåret 1978/79 drygt
6000 anställda genomgått utbildning. Ca 5000 personer har under samma
period fått arbete som ersättare för dessa.

Under budgetåret påbörjade ca 5 000 personer bristyrkesutbildning för
ett 80-tal yrken inom 17 yrkesområden.

AMS har under hösten 1979 gett instruktioner om restriktivitet när det
gäller att på högre nivå än grundskola anordna förberedande yrkesinriktad
utbildning som arbetsmarknadsutbildning. I propositionen sägs nu att sådan
utbildning bör beviljas endast om särskilda skäl föreligger. Även
beträffande tre- och fyraåriga yrkesinriktade gymnasieutbildningar finns
enligt propositionen anledning till återhållsamhet. Så lång utbildning är
sällan direkt arbetsmarknadspolitiskt motiverad. Utskottet delar den i
propositionen sålunda redovisade uppfattningen.

I propositionen framhålls vidare att försök har gjorts i vissa orter med
samverkan mellan gymnasieskolan och arbetsmarknadsutbildningen. Flera
av de försök som hittills gjorts för att utnyttja ledig kapacitet har dock inte
kunnat slutföras. Därför föreslås i propositionen att kommunerna enligt
vissa villkor får träffa överenskommelse med skolöverstyrelsen om att
gymnasieskolan får tillfälligt utnyttja ledig utbildningskapacitet inom arbetsmarknadsutbildningen.
Samråd förutsätts ske med resp. länsarbetsnämnd.
Utskottet tillstyrker propositionen på denna punkt.

I vissa fall får medel för arbetsmarknadsutbildning användas för att
betala kostnaderna för barntillsynsplats för elever som utbildas i annan
kommun än hemkommunen. AMS föreslår att samma ordning skall få
tillämpas vid utbildning som äger rum i hemkommunen men på annan ort
än där vederbörande är bosatt. I propositionen avstyrks förslaget med
hänvisning till att riksdagen tidigare avvisat liknande krav med motiveringen
att kommunerna har skyldighet att ordna barntillsynsplatser för sina
invånare (senast AU 1978/79: 21, s. 42).

Förslaget förs också fram i socialdemokraternas partimotion 994, där
man understöder AMS begäran.

Utskottet kan inte finna att riksdagen har skäl att gå ifrån tidigare
ställningstaganden och avstyrker därför motionsyrkandet.

I propositionen tillstyrks AMS förslag om en sådan ändring i arbetsmarknadskungörelsens
21 § att bidrag till studieresor kan beviljas även för
besök i nordiskt grannland i de fall detta alternativ bedöms vara fördelaktigt
också ur kostnadssynpunkt. Även AMS förslag om bidrag till utbildning
i svenska för finska ungdomar som skall feriearbeta i Sverige biträds
och medel härför beräknas med 500000 kr. För fortsatt bidrag till vuxna
zigenare som deltar i utbildning motsvarande den som ges inom den
obligatoriska skolan har i propositionen beräknats 500000 kr.

Utskottet biträder förslagen i de redovisade avsnitten.

I detta sammanhang tar utskottet upp motionen 1466 av Eric Hägelmark

AU 1979/80:21

m. fl. (fp, m, c) om översyn av bristyrkesutbildningen. 1 motionen hävdas
att det förekommer att en person som är verksam i ett bristyrke får
utbildning i ett annat yrke i vilket det råder brist på arbetskraft. Motionärerna
vill att reglerna skall ses över så att den påtalade situationen inte
uppstår.

Huvudregeln i dag är att den som arbetar inom ett bristyrke och som är
yrkesutbildad eller har motsvarande yrkeskunskaper inte skall få genomgå
bristyrkesutbildning. Undantag kan dock göras i vissa fall. Det gäller om
utbildningen sker inom sökandens egen yrkesgrupp och innebär en breddning
eller fördjupning av yrkeskunskaperna som av arbetsförmedlingen
bedöms avsevärt stärka individens ställning på arbetsmarknaden eller bidra
till att ”flaskhalsproblem” löses. Undantag kan också göras för den
som söker sig till ett för sitt kön otraditionellt yrke. Den som genomgått en
bristyrkesutbildning får emellertid inte beviljas ny sådan utbildning inom
annat bristyrkesområde förrän efter minst fyra år, om inte särskilda skäl
föreligger.

Som framgår av det anförda finns det starka spärrar mot att sådana
situationer som motionärerna påtalar skall uppstå. Med hänvisning härtill
och vad i övrigt redovisats bör motionen inte föranleda någon åtgärd.

I motionen 321 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m) tar man upp frågan
om administrationen av ersättning för vissa studieresor i samband med
arbetsmarknadsutbildningen.

Elever i sådan utbildning får ersättning för studieresor som ingår i
utbildningen. Enligt motionärerna finns det problem för försäkringskassorna,
som utanordnar ersättningen, att avgöra om en resa skall betraktas
som en studieresa.

Utskottet har inhämtat att riksförsäkringsverket i januari i år utfärdat en
ny kungörelse (RFFS 1979:41) om tillämpning av 15—26 §§ arbetsmarknadskungörelsen.
Syftet härmed har varit att lösa det av motionärerna
påtalade administrativa problemet. Det har föreskrivits att en förutsättning
för ersättning skall vara att resan företas enligt läroplan eller efter SÖ:s
godkännande. Genom den nya regeln torde motionärerna ha blivit tillgodosedda
och motionen behöver således inte föranleda någon åtgärd.

Fr. o. m. årsskiftet 1979-1980 kommer vissa utredande kurser (OT och
ALU) inom arbetsmarknadsutbildningen att överföras till den nya organisationen
med arbetsmarknadsinstitut (Ami) inom arbetsmarknadsverket.
Kostnaden för denna verksamhet belastar anslaget C 6. Bidrag till yrkesinriktad
rehabilitering. Under nämnda anslag avser statsrådet Wirtén att
senare föreslå att möjligheter skall finnas för att utge ersättning för resekostnader,
traktamenten och förlorad arbetsförtjänst till vårdare som åtföljer
gravt handikappad i samband med inställelse vid Ami eller utredning
om förutsättningarna för yrkesinriktad rehabilitering. Mot bakgrund av att
det inom arbetsmarknadsutbildningen bedrivs vissa kurser för handikappade,
t. ex. körkortsutbildning för rörelsehindrade och datateknisk utbildning

AU 1979/80: 21

för synskadade, bör motsvarande möjligheter finnas även inom arbetsmarknadsutbildningen.
Utskottet delar denna uppfattning. Riksdagen bör
därför godkänna vad i propositionen föreslagits om ersättning till ledsagare
till handikappade.

Socialdemokraterna föreslår i partimotionen att frågan om utbildningsfonder
i företag skall utredas. Bakgrunden till förslaget, som aktualiserats
tidigare av socialdemokraterna, är bl. a. att sysselsättningsutredningen i
betänkandet Arbete åt alla (SOU 1975: 90) förde fram tanken på att det i
företagen skall skapas särskilda utbildningsfonder. Sådana fonder skulle
användas som ett medel att hålla kvar personalen i en lågkonjunktur.

Då riksdagen i mars förra året prövade ett liknande förslag avstyrktes
det med hänvisning till att arbetsmarknadsutskottet inhämtat att den aktuella
frågan om utbildningsfonder skulle prövas inom ramen för en aviserad
översyn av arbetsmarknadsutbildningen (AU 1978/79: 21, s. 46). Av
direktiven till den åsyftade utredningen om arbetsmarknadsutbildning och
utbildning i företag (Dir. 1979: 139) framgår inte klart att frågan om utbildningsfonder
i företagen skall tas upp. Utskottet förutsätter emellertid att så
blir fallet. Denna uppfattning bör riksdagen genom skrivelse delge regeringen.

Som tidigare framgått räknar regeringen under nästa budgetår med en
mindre nedgång av antalet personer i arbetsmarknadsutbildning till ca
140000. De totala utgifterna för arbetsmarknadsutbildningen under nästa
budgetår uppskattas till 3 195 milj. kr., varav 2231,4 milj. kr. finansieras
över anslaget. Återstoden beräknas bli täckt av arbetsgivaravgifter. Som
jämförelse kan nämnas att anslagsbehovet för innevarande budgetår hittills
beräknats till ca 2 800 milj. kr. Härtill kommer ca 860 milj. kr. från arbetsmarknadsutbildningsfonden.
Arbetsmarknadsutbildningens volym är beroende
av läget på arbetsmarknaden och det är därför vanskligt att göra
någon säker bedömning av anslagsbehovet. Erfarenheterna visar också att
det hittillsvarande sättet att beräkna medel inte varit tillfredsställande och
frågan om införande av bättre metoder har därför aktualiserats i den nya
utredningen. Det föreslagna anslaget kan vara i underkant men utskottet
förutsätter att regeringen vid behov återkommer på tilläggsbudget.

I den socialdemokratiska partimotionen 994 liksom i vpk-motionen 573
föreslås höjda dagpenningklasser för ersättning vid arbetslöshet. Ett genomförande
av sådana förslag skulle, som framhålls i den socialdemokratiska
motionen, få konsekvenser även för utbildningsbidragens storlek och
därmed för förevarande anslag. Som framgår i ett senare avsnitt avstyrker
utskottet emellertid att riksdagen nu inför nya dagpenningklasser. Därmed
faller också frågan om höjning av utbildningsbidragen på den grunden. I
det nämnda sammanhanget behandlar utskottet också yrkanden av vpk om
en nivåhöjning av utbildningsbidragen. Även de yrkandena avstyrks.

Under hänvisning till det anförda föreslår utskottet att anslaget förs upp
med det i propositionen föreslagna beloppet, 2 231,4 milj. kr.

AU 1979/80:21

Sysselsättningsskapande åtgärder

1978/79 Utgift 3273354000 Reservation 24001340001

1979/80 Anslag 1958000000

1980/81 Förslag 2125000000

1 Vid utgången av budgetåret 1978/79 fanns beslut/beställningar om ca 2 305 milj. kr.
som ännu inte hade utbetalats.

Från anslaget bekostas utgifterna för programmet Sysselsättningsskapande
åtgärder. Indelningen i delprogram framgår av följande sammanställning.

	1978/79 Utgift	1979/80 Anslag	1980/81 Beräknad äm AMS
Allmänna beredskapsarbeten	1860115000
Beredskapsarbeten		1882500000	+ 117500000
Särskilda beredskapsarbeten	1067930000
Industribeställningar	289630000	10000000	+ 10000000
Detaljplaneringsbidrag	30504000	40000000	+ 10000000
Förvaltningskostnader	25175000	25 500000	- 630000
	3273354000	1958000000	+ 136870000

Regeringen har i budgetpropositionen under punkten B 3 (s. 61—74)
föreslagit att riksdagen skall

1. medge att regeringen får bemyndiga AMS att under budgetåret 1980/
81 besluta om avskrivning av lånefordran uppkommen inom arbetsmarknadsverket
under de i propositionen angivna förutsättningarna,

2. till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1980/81 anvisa
ett reservationsanslag av 2 125000000 kr.

Beredskapsarbeten

Delprogrammet Beredskapsarbeten omfattar statliga beredskapsarbeten
samt statsbidrag till motsvarande kommunala och enskilda arbeten. Härtill
kommer även statligt stöd till tidsbegränsad fortsatt drift vid nedläggningshotade
företag. Alla beredskapsarbeten har fr. o. m. innevarande budgetår
förts samman till ett gemensamt delprogram.

I propositionen anmäls att det tillfälliga sysselsättningsbidraget till företag
med dominerande ställning på orten (det s. k. 75 %-bidraget) har kunnat
avvecklas. Stödformen upphörde den 30 juni 1979 utom beträffande företag
inom stål- och gruvindustrin för vilka stödformen avslutades den 31
december 1979. Bidraget har t. o. m. år 1979 i enstaka fall kunnat utgå även
till mindre och medelstora varvsföretag. Under den tid bidragsformen
funnits har enligt preliminära beräkningar bidraget fördelats till 68 företagsenheter
med tillsammans drygt 11000 övertaliga anställda.

Våren 1977 infördes ett tillfälligt sysselsättningsbidrag för äldre arbets -

AU 1979/80:21

kraft inom tekoindustrierna, det s. k. äldrestödet. Bidraget utgår f. n. med
upp till 25 kr. per timme för anställda över 50 år som är sysselsatta i
produktionsarbete. Bidraget är dock maximerat till 15% av företagets
totala lönekostnader. Under budgetåret 1978/79 uppgick kostnaderna för
bidraget till 257 milj. kr.

Riksdagen beslutade i samband med behandlingen av propositionen om
åtgärder inom tekoindustrin (prop. 1978/79:145, NU 1978/79:48, rskr 1978/
79: 390) att bidraget skulle utgå med oförändrade villkor under budgetåret
1979/80. I samband härmed uttalade riksdagen att äldrestödet eller något
annat stöd med liknande innebörd skall utgå fram till och med budgetåret
1981/82. Samtidigt uppmanades regeringen att utan dröjsmål se över frågan
om stödformernas konstruktion.

Äldrestödet föreslås utgå på oförändrade villkor även under budgetåret
1980/81. Kostnaden härför beräknas till 250 milj. kr. Utskottet tillstyrker
propositionens förslag i denna del.

I propositionen anmäls att en översyn av stödformerna till tekoindustrin
f. n. pågår inom regeringskansliet. Chefen för handelsdepartementet har
uppdragit åt överstyrelsen för ekonomiskt försvar, arbetsmarknadsstyrelsen
och statens industriverk att inom ramen för sina respektive ansvarsområden
utreda och lämna underlag till regeringen för den fortsatta långsiktiga
planeringen av de statliga åtgärderna för tekoindustrin. Rapporten
skall avlämnas till regeringen senast den 1 september 1980.

De olika stödformerna till tekoindustrin behandlas i den socialdemokratiska
partimotionen 1021 om tekoindustrin. Motionärerna begär bl. a. med
hänvisning till riksdagens beslut härom förra året att regeringen utan
dröjsmål lägger fram förslag i fråga om stödformernas, däribland äldrestödets,
konstruktion. Den motionen behandlas av näringsutskottet.

I följdmotionen 1022 som remitterats till arbetsmarknadsutskottet finns
ett yrkande om de s. k. varselvillkoren i samband med äldrestödet. Tidigare
gällde som förutsättning för äldre stöd att varsel om uppsägning eller
permittering av personal inte utfärdades. Sedermera har vissa dispensmöjligheter
från detta öppnats. Dispens kan lämnas om personalminskningen
är ett resultat av statsunderstödda rationaliseringsåtgärder eller, i annat
fall, om minskningen bedöms vara nödvändig för att trygga företagets
fortsatta existens. En förutsättning för dispens är dock att den centrala
fackliga organisationen tillstyrkt densamma.

Enligt motionärerna har en följd av varselvillkorens utformning blivit att
en del företag ställt krav på myndigheter och fackliga organisationer om
dispens från varselvillkoret även då driftsinskränkningen varit ett led i en
planerad nedläggning av verksamheten. Motionärerna vill därför att riksdagen
skall uttala att dispens från varselvillkoret endast skall få meddelas
om företaget planerar att långsiktigt fortsätta driften och den centrala
fackliga organisationen tillstyrkt dispensen.

Utskottet har i sakfrågan inte någon annan uppfattning än motionärerna.

AU 1979/80:21

Enligt utskottets uppfattning skall gällande regler tolkas så att dispens
endast får lämnas till företag som har långsiktiga planer att fortsätta driften.
Genom bl. a. vetorätten för den centrala fackliga organisationen bör
man så långt det är möjligt kunna kontrollera att villkoren uppfylls.

I sak är alltså motionen redan tillgodosedd. Med hänvisning till vad
utskottet anfört och då hela äldrestödets konstruktion lär komma under
bedömning i det utredningsarbete som pågår finnér utskottet inte skäl att
föreslå någon åtgärd på grund av motionen.

I det pressade arbetsmarknadsläget år 1978 infördes ett tillfälligt nyrekryteringsbidrag
med syfte att stimulera arbetsgivare att tidigarelägga rekrytering
av anställda. Stödet relaterades till den kvarvarande nettoökning
av antalet anställda som företaget kunde redovisa den 1 juli 1979. Bidraget
utgår med 12000 kr. för nettoökningen av antalet helårssysselsatta fr. o. m.
tredje kvartalet 1978 och på motsvarande sätt med 8000 kr. för fjärde
kvartalet 1978 och 4000 kr. för första kvartalet 1979. En förutsättning för
bidrag är alltså att personalökningen upprätthölls under bidragsperioden
och kvarstod vid utgången av juni 1979.

Ansökningar om det tillfälliga nyrekryteringsbidraget har inkommit från
5 500 företag och gäller en sammanlagd personalökning av ca 25 000 personer.
AMS beräknar att kostnaderna för bidraget slutligt kommer att uppgå
till ca 150 milj. kr. AMS redovisar i en rapport till arbetsmarknadsministern
i januari i år de hittills vunna erfarenheterna av nyrekryteringsbidraget.
Rapporten är begränsad till förhållandena i ett mindre antal län.
Styrelsen avser att senare under år 1980 utarbeta en fullständig rapport.

Beredskapsarbetena har haft stor omfattning under budgetåret 1978/79.
Den låga aktiviteten inom näringslivet gjorde att volymen beredskapsarbeten
ökade kraftigt, eller till ca 11,1 miljoner sysselsättningsdagar mot 8,4
miljoner dagar 1977/78. Inriktningen på insatserna har främst gällt de
nytillträdande på arbetsmarknaden och dem som har särskilda svårigheter
att få arbete.

För innevarande budgetår anvisades ursprungligen 1 707,5 milj. kr. för
beredskapsarbeten inkl. bidrag till tekoindustrin. Därefter gjordes i olika
omgångar påslag, och sammanlagt anvisades 2631,5 milj. kr. mot 4 300
milj. kr. budgetåret 1978/79. Minskningen hör samman med det successivt
förbättrade konjunkturläget under år 1979.

Under budgetåret 1979/80 har en mycket stor del av beredskapsarbetena
avsett arbeten för ungdomar. I genomsnitt per månad hade över 30000
ungdomar under 25 år beredskapsarbete, varav ca 20% i enskilda beredskapsarbeten.

Trots det allmänt förbättrade läget under året kan en kvarstående arbetslöshet
väntas under vintern 1979/80. Det gäller främst i några av skogslänen.
I propositionen framhålls att regeringen mot den bakgrunden har
beslutat höja det s. k. tilläggsbidraget som utgår vid investeringsarbeten

AU 1979/80:21

från 20 % till 40 % för kommunala beredskapsarbeten som utförs i Norrbottens,
Västerbottens och Värmlands län t. o. m. den 31 mars 1980.

Medelsbehovet för beredskapsarbeten under budgetåret 1980/81 beräknas
i propositionen uppgå till 1 800 milj. kr. Detta motsvarar ca 4,5 miljoner
sysselsättningsdagar med en genomsnittlig dagsverkskostnad på 400 kr.
Av medlen för beredskapsarbeten skall högst 300 milj. kr. få användas till
vägarbeten.

Volymen på beredskapsmedlen för vägprojekt tas upp i två motioner. I
motionen 1368 yrkar Bertil Zachrisson m. fl. (s) att medlen för beredskapsarbeten
på vägar reduceras med 50 milj. kr. i förhållande till regeringens
förslag. Motionärerna vill att motsvarande belopp skall tillföras anslaget
Drift av statliga vägar (kommunikationsdepartementet). Detta är enligt
motionärerna nödvändigt om servicenivån skall kunna upprätthållas. Motionärerna
erinrar om att riksdagen i sitt trafikpolitiska beslut under våren
1979 uttalade att vägverket skulle ges ett ökat inflytande över de vägarbeten
som utförs för att stödja sysselsättningen (TU 1978/79:18, rskr 419). I
det sammanhanget hänvisar motionärerna till att vägverket i sin anslagsframställning
föreslagit att ca 250 milj. kr. av de beredskapsmedel och
andra konjunkturpolitiska medel, som årligen uppgått till i runt tal 500 milj.
kr., bör anvisas som ordinarie anslag till vägbyggande.

Även i motionen 324 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås en omfördelning
av medel för beredskapsarbeten till vägverkets anslag. 1 motionen
yrkas att 250 milj. kr. skall föras över. Som motivering åberopas bl.a. att
beredskapsarbeten är en tillfällig och otrygg arbetsform av den typ som
fackföreningsrörelsen alltid bekämpat i sin strävan efter ökad trygghet för
de anställda. Motionärerna vill dessutom ha ett uttalande av innebörd att
de län som drabbas av en minskad investeringsinsats över beredskapsmedel
bör kompenseras genom motsvarande uppräkning av det ordinarie
anslaget för vägbyggande.

Utskottet vill först stryka under att det primära syftet med beredskapsarbetena
på vägar liksom på andra områden är sysselsättningspolitiskt. En
förutsättning för att ett beredskapsarbete skall komma till stånd är att det
på orten finns behov av att sysselsätta arbetslösa samt att arbetena lämpar
sig för de aktuella arbetssökandena med hänsyn till deras yrkeserfarenhet
och övriga förutsättningar. För större vägarbeten gäller dessutom att de
skall vara oprioriterade. Genom ett beredskapsarbete kommer de således
att tidigareläggas. Andra vägarbeten som kommer i fråga är mindre ombyggnads-
och förbättringsarbeten (s.k. MOF-arbeten), vilka kan startas
och avbrytas med kort varsel alltefter behoven på arbetsmarknaden. Dessutom
finns ett antal vägarbetsplatser för specialan visade, vilka behöver
särskilt anpassad arbetsledning m. m. Slutligen används beredskapsarbeten
i viss omfattning för att fullfölja redan påbörjade vägobjekt.

Utskottet är inte berett att — som socialdemokraterna i motionen 1368
och vpk vill — förorda en neddragning av beredskapsarbetena på vägar.

AU 1979/80:21

Dessa arbeten är visserligen kostsamma men å andra sidan har de positiva
effekter på sysselsättningen i övrigt. Betydelsefullt är också att man skapar
varaktiga nyttigheter. Det är, som tidigare sagts, arbetsmarknadspolitiska
bedömningar som står i centrum när det gäller att ta ställning till om ett
vägprojekt skall startas som beredskapsarbete. Det innebär generellt sett
att sysselsättningssvaga regioner gynnas. Beredskapsarbetena har därför
haft stor betydelse för att förbättra vägstandarden i skogslänen. En neddragning
av anslaget kan mot bakgrund av vad här anförts antas gå ut över
bl. a. Norrlandslänen. En sådan utveckling vill utskottet inte medverka till.
Motionsyrkandena avstyrks därför.

Utskottet godtar för sin del den i propositionen angivna ramen om 300
milj. kr. för beredskapsarbeten på vägar. I detta sammanhang noterar
utskottet att det i propositionen anmäls att chefen för kommunikationsdepartementet
avser att ta initiativ till överläggningar som syftar till att
beredskaps- och andra konjunkturmedel för vägändamål kan utnyttjas på
ett rationellt och effektivt sätt. Statsrådet Wirtén framhåller att detta dock
måste ske utan avkall på det grundläggande syftet med beredskapsarbeten.

I detta sammanhang tar utskottet upp motionen 984 av Boije Hörnlund
(c). Motionären anser att beredskapsarbeten på vägar skall ske i de regionalpolitisk
mest utsatta kommunerna. Beredskapsmedlen används enligt
motionären i allt mindre utsträckning till bestående, framåtsyftande investeringar.
De bör i större utsträckning gå till investeringar av mer infrastrukturell
art, såsom väginvesteringar, skogsvård och industrihus. Därmed
skulle förutsättningarna för närings- och regionalpolitiken förbättras.
Slutligen anser motionären att ansvaret för väginvesteringarna i ökad
utsträckning bör ligga hos vägverket.

Som framgår av vad tidigare anförts har utskottet inget att invända mot
den uppfattning som redovisas i motionens hemställan, nämligen att beredskapsarbetena
på vägar bör inriktas på att förbättra förutsättningarna i de
mest utsatta kommunerna. Inemot hälften av beredskapsarbetena sattes
också in i skogslänen under år 1979. Som motionären framhåller har dock
under senare år en förskjutning skett från investeringsarbeten till tjänsteoch
vårdarbeten. Detta har varit nödvändigt som en anpassning till arbetslöshetens
struktur med en stor andel ungdomar och kvinnor. Dessutom har
den stora skillnaden i dagsverkskostnad haft betydelse. Det kan nämnas
att dagsverkskostnaden för AMS för ett beredskapsarbete på vägar under
budgetåret 1978/79 uppgick till ca 1 300 kr. mot ca 260 kr. för ett beredskapsarbete
inom tjänste- och vårdsektorerna. Utskottet vill beträffande
motionen avslutningsvis på nytt framhålla att man kan ha olika uppfattningar
om vissa objekt är lämpliga som beredskapsarbeten. För arbetsmarknadsmyndigheterna
är det emellertid viktigt att ha många olika typer
av arbeten att spela med. Vilken den slutliga fördelningen blir får avgöras
med hänsyn till de arbetslösas förutsättningar. När det gäller industrihus,
slutligen, vill utskottet hänvisa till det särskilda anslag härför som finns

AU 1979/80:21

under industridepartementets huvudtitel och som utskottet kommer att
behandla i betänkandet AU 1979/80:23.

Med hänvisning till det anförda har utskottet besvarat motionen, som
inte bör föranleda någon åtgärd.

Utskottet tar härefter upp motionen 1485 av Lars-Ingvar Sörenson m. fl.
(s) i vilken begärs en utvärdering och redovisning av hur medlen till
beredskapsarbeten inom den statliga sektorn används. Enligt motionärerna
har beredskapsarbeten använts för arbetsuppgifter, vilka ligger inom
resp. verks eller myndighets ordinarie verksamhet. Som exempel nämner
motionärerna vägverkets område, där beredskapsarbetena står för ca 29 %
av de totala väginvesteringarna. Även om beredskapsarbetena inneburit
fördelar för den enskilde och samhället har även nackdelar uppstått, främst
från planerings- och trygghetssynpunkt för de anställda. Mot denna bakgrund
begärs att verksamheten utvärderas varvid även bör redovisas hur
effekterna blivit om beredskapsmedlen i stället ställs till resp. verks eller
myndighets förfogande.

Utskottet vill med anledning av motionen inledningsvis hänvisa till vad
som ovan sagts om det sysselsättningspolitiska syftet med beredskapsarbeten.
Det ligger i sakens natur att arbeten av detta slag skall vara tillfälliga
och inte kan ge någon varaktig trygghet. Utskottet vill vidare erinra om att
verksamheten med beredskapsarbeten är föremål för en fortlöpande utvärdering.
Detta sker bl. a. inom AMS. Expertgruppen för utredningsverksamhet
i arbetsmarknadsfrågor har tidigare utvärderat verksamheten.
Riksdagens revisorer har nyligen granskat beredskapsarbetena på vägar.
Granskningspromemorian behandlades i föregående års budgetproposition
(se AU 1978/79: 21, s. 48-51). Utskottet vill slutligen hänvisa till att det är
naturligt att synpunkter på den framtida inriktningen och omfattningen av
beredskapsarbetena tas upp i samband med den aviserade sysselsättningspolitiska
propositionen. Med hänvisning härtill och till vad tidigare sagts
om beredskapsarbetena finner utskottet inte skäl att biträda motionen.

Utskottet går härefter över till motioner i vilka föreslås speciella projekt
som beredskapsarbete.

I motionen 408 yrkar Stig Olsson m. fl. (s) bl. a. att beredskapsmedel
sätts in för väginvesteringar i Västernorrlands län. I motionen framhålls
vägnätets betydelse för utvecklingen i länet. De nuvarande insatserna i
fråga om beredskapsmedel motsvarar inte de behov som föreligger.

I motionen 397 av Wilhelm Gustafsson (fp) och Elver Jonsson (fp)
begärs beredskapsmedel för upprustning av grusvägnätet i Älvsborgs län.
Som motivering för yrkandet pekar motionärerna på den otillfredsställande
standarden på vägnätet i länet med bl. a. en mycket hög andel grusvägar.

I motionen 742 av Martin Segerstedt m. fl. (s) föreslås att projektering av
dubbelspår Ånge-Bräcke samt av bangårdsbyggnaden i Ånge skall komma
till stånd som beredskapsarbete. Bl. a. pekar motionärerna på att väl
fungerande kommunikationer är en förutsättning för en framgångsrik regionalpolitik.

AU 1979/80:21

Martin Segerstedt m. fl. (s) föreslår i motionen 743 att man med hjälp av
beredskapsmedel skall vidta åtgärder mot viltolyckor. Motionärerna nämner
siktröjning och uppsättning av viltstängsel längs vägar. Dessutom
förordar motionärerna en ökad avskjutning av älg.

I motionen 1816 av Hans Wachtmeister (m) och Bertil Danielsson (m)
begärs 2 milj. kr. av beredskapsmedel till färdigställande av utställningsbyggnad
och arrangerande av utställning vid Eketorps borg på Öland.
Riksantikvarieämbetet har begärt samma belopp på ordinarie anslag men
inte fått gehör i budgetpropositionen.

Som utskottet i det föregående framhållit är beredskapsarbetenas primära
syfte sysselsättningspolitiskt. Det måste alltså finnas behov av sysselsättning
på orten samtidigt som arbetena måste lämpa sig för de arbetslösa.
De typer av arbeten som föreslås i motionerna kan i och för sig vara
lämpliga att anordna som beredskapsarbete. Det bör emellertid ankomma
på arbetsmarknadsmyndigheterna att avgöra var och i så fall i vilken
omfattning beredskapsarbeten skall komma till stånd. Denna principiella
inställning har utskottet hävdat under hela 1970-talet, och riksdagen har
godkänt densamma. Det finns inte skäl att nu inta annan ståndpunkt.
Motionerna avstyrks därför.

I anslutning till förslagen i motionen 743 om åtgärder mot viltolyckor vill
utskottet erinra om att siktröjning och stängseluppsättning förekommer
som beredskapsarbete på skilda håll i landet. Beträffande förslaget om
ökad avskjutning av älg — en fråga som i och för sig faller utanför utskottets
normala beredningsområde - noterar utskottet att en beredning för
översyn av vissa jakt- och viltvårdsfrågor i år väntas lägga fram förslag
som rör viltolyckor i trafiken.

Bertil Jonasson m. fl. (c) tar i motionen 1888 upp frågan om vilken storlek
statsbidragen bör ha då vissa projekt i de primära rekreationsområdena
utförs som beredskapsarbete. Motionärerna anser att för ”strategiska
projekt” bör ett förhöjt statsbidrag kunna utgå.

Statsbidrag till sådana beredskapsarbetsprojekt som motionärerna
tänker sig kan i dag utgå med upp till 75 % om de utförs i kommunal regi.
Utskottet är inte berett att föreslå en höjning härutöver. I sammanhanget
vill utskottet peka på att det finns möjligheter att få regionalpolitisk! stöd
till satsningar inom turistnäringen i anslutning till de primära rekreationsområdena
(AU 1978/79: 23 s. 66). Utskottet kommer senare i vår att behandla
frågor som rör regionalpolitiskt stöd till turistnäringen (AU 1979/
80: 23).

Utskottet övergår härefter till att behandla frågor om sådana beredskapsarbeten
som bedrivs i AMS egen regi.

AMS verkar sedan lång tid som entreprenör vid vissa beredskapsarbeten.
Arrangemanget motiveras främst av behovet att sysselsätta vissa
grupper av handikappade, som är svåra att passa in i reguljära arbetsför -

AU 1979/80:21

hållanden. Huvudsakligen gäller det alkoholskadade men till någon del
även patienter från kriminalvård och mental vård. De brukar betecknas
som ”specialanvisade” och man talar om specialarbetsplatser. Vid dessa
arbetsplatser finns ofta särskilda förläggningar, där de anvisade får bostad
och mat samt kurativ service.

Efter noggranna studier och kontakter med sociala myndigheter är man
nu i färd med att lägga ned förläggningarna och skaffa de specialanvisade
bostad i vanliga bostäder. Behovet av sociala insatser avses bli tillgodosett
genom vederbörande kommun.

I viss utsträckning går AMS in som entreprenör även i andra beredskapsarbeten
än de nu redovisade. I sak innebär det, att AMS tar hand om
de funktioner som kommuner eller entreprenörer på den öppna marknaden
annars utför. Detta kan vara motiverat för att stödja en kommun som har
otillräckliga ledningsresurser - vilket dock numera är mindre vanligt —
eller för att snabbt få i gång ett projekt utan tidskrävande upphandling. Den
sistnämnda situationen förutsätter att normal planering saknas och att
AMS i det läget råkar ha ledig kapacitet att sätta in.

Under förra budgetåret sysselsattes totalt i AMS egenregiverksamhet i
genomsnitt 2 230 personer av vilka 1 285 var anvisade arbetslösa. Återstoden
var särskilt anställd arbetskraft som var nödvändig för arbetenas
bedrivande och som inte var rekryterad bland arbetslösa. Det gäller arbetsledare,
maskinförare och annan personal med särskild kompetens. På
specialarbeten sysselsattes i AMS regi i genomsnitt 1 650 personer, varav
935 var anvisade. Antalet arbetsledare är f. n. ca 300. Ledningen av egenregiverksamheten
är organiserad på sju regioner i landet. På regionkontoren
är dessutom ca 175 tjänstemän verksamma.

Egenregiverksamheten omspänner olika slag av arbeten. Under budgetåret
1978/79 utgjorde ca 30 % av verksamheten vägarbeten, ca 18 % VAarbeten,
19 % skogsarbeten och 12 % natur- och kulturvårdsarbeten.

I de tre nordligaste regionerna är endast ca 50 % av dem som arbetar i
AMS egenregiverksamhet specialanvisade. Motsvarande andel i övriga
regioner är ca 90 %. Enligt AMS föreligger stora svårigheter att uppehålla
volymen på arbeten i egen regi i norra Sverige. Detta medför problem att
effektivt sysselsätta de 120 arbetsledarna i den delen av landet. I södra
Sverige däremot är det brist på arbetsledare. Verket eftersträvar mot
denna bakgrund en viss neddragning av verksamheten i egen regi i de
nordligaste länen och en överföring av arbetsledare till övriga regioner.
Denna neddragning kommer dock inte att drabba de specialanvisade. Den
totala volymen beredskapsarbeten i de nordligaste regionerna skall enligt
AMS heller inte påverkas av de åtgärder som planeras.

Frågan om egenregiverksamhetens omfattning behandlas i fyra motioner.

I motionen 728 av Lars Hedfors m. fl. (s) yrkas att regeringen skall
fastställa omfattningen av AMS egenregiverksamhet så att den motsvarar

AU 1979/80:21

organisationen år 1975, vilket innebär 350 arbetsledare och ca 3000 anvisade.

Sven-Erik Nordin m. fl. (c) begär i motionen 1806 att riksdagen bör
beredas möjlighet att ta ställning till verksamhetens målsättning och volym.
I avvaktan härpå bör nuvarande omfattning bibehållas. Även Arne
Nygren (s) och Lilly Hansson (s) vill att riksdagen skall pröva verksamhetens
omfattning och inriktning. 1 motionen 1807 framhåller de att egenregiverksamheten
måste tryggas i de nordligaste länen. Slutligen yrkar Stig
Olsson m. fl. (s) i motionen 408 att specialarbetsplatserna i Liden och
Viksjö i Västernorrlands län skall bibehållas med minst samma kapacitet
som f. n.

AMS egenregiverksamhet har stor betydelse för vissa grupper med svag
ställning på arbetsmarknaden. I första hand gäller detta socialt handikappade
människor såsom alkoholskadade, kriminal- och mentalvårdspatienter.
För dessa grupper har AMS, som tidigare nämnts, speciella resurser
i form av specialutbildad arbetsledning och annan tillsynspersonal
samt möjlighet att erbjuda alternativa boendeformer.

Som framgår av motionerna gjordes år 1975 inom AMS en utredning om
egenregiverksamheten. Därvid föreslogs att arbeten i egen regi skulle
bedrivas främst för svårplacerade personer samt i fall då resp. huvudman
saknade resurser för att själv utföra arbetet. AMS uttalade som sin avsikt
att bedriva arbetena i huvudsaklig överensstämmelse med dessa riktlinjer.
Detta anmäldes i 1976 års budgetproposition och föranledde då ingen
erinran från riksdagens sida.

AMS planerar f. n. en viss minskning av egenregiarbetenas omfattning i
de tre nordligaste länen. Den minskningen gäller dock inte arbeten för
specialanvisade utan arbeten för andra grupper av arbetslösa.

Utskottet vill först slå fast att omfattningen av AMS verksamhet med
beredskapsarbeten i egen regi bör bestämmas av dels det behov som finns
att bereda den specialanvisade arbetskraften arbete, dels möjligheterna att
få fram objekt som lämpar sig att bedrivas i denna form. I praktiken har
AMS arbeten i egen regi för specialanvisad arbetskraft fått en mera permanent
karaktär än övriga beredskapsarbeten som anordnas av säsongmässiga
eller konjunkturpolitiska skäl. De arbeten som kommer i fråga är
främst anläggnings- och vägarbeten. Det är emellertid önskvärt att i ökad
omfattning för den aktuella kategorin arbetstagare finna även andra typer
av beredskapsarbeten. Erfarenheterna visar emellertid att sådana arbeten i
regel lämpar sig bättre att bedrivas i annan regi än AMS.

Utskottet ställer sig avvisande till tanken att riksdagen som en del
motionärer föreslår skall låsa fast organisationen för beredskapsarbeten i
AMS regi vid en viss nivå. Även om förändringar inom detta område bör
göras över längre tidsperioder måste det vara möjligt att från tid till annan
öka eller minska verksamheten på grund av behovet att sysselsätta specialanvisad
arbetskraft. Bedömningar av behovet av förändringar och hur

AU 1979/80:21

dessa skall genomföras bör ankomma på AMS med ledning av riktlinjer
som riksdag och regering drar upp.

När det gäller AMS verksamhet i egen regi i de nordligaste länen tyder
det material som utskottet tagit del av på att det finns motiv för att som
AMS planerar något minska verksamheten. Samtidigt har AMS redovisat
att det kan finnas skäl för viss ökning av verksamheten i andra delar av
landet. En överföring av vissa resurser är därför ekonomiskt motiverad.
Det bör noteras att AMS egenregiverksamhet är relativt kostsam och att
man generellt sett får ett bättre utbyte av satsade ekonomiska resurser vid
andra typer av beredskapsarbeten. Samtidigt bör det slås fast att avsikten
inte är att minska den totala volymen beredskapsarbete i de nordligaste
länen och ej heller den del som är avsedd för de specialanvisade. Den
arbetskraft som sysselsätts i beredskapsarbeten i AMS regi utan att vara
specialanvisad bör alltså - om arbeten på den öppna marknaden inte står
till buds — få sysselsättning i andra beredskapsarbeten.

Utskottet vill därutöver tillägga att det finns skäl att iaktta viss försiktighet
vid neddragning av verksamheten i norr med hänsyn till de särskilda
problem som finns på arbetsmarknaden där. Det kan i de nordligaste länen
vid bedömning av behovet av beredskapsarbeten i AMS regi vara berättigat
att med den specialanvisade arbetskraften jämställa vissa äldre arbetslösa,
som är ortsbundna och saknar full arbetsförmåga.

Med det anförda har utskottet besvarat de i sammanhanget upptagna
motionerna 728, 1806, 1807 och 408. Dessa bör inte föranleda någon åtgärd
från riksdagens sida.

Till beredskapsarbeten föreslås i propositionen 2050 milj. kr. bli anvisade
varav 250 milj. kr. till det s.k. äldrestödet inom tekoindustrin. Utskottet
godtar detta förslag men erinrar om att anslagsberäkningen får
anses vara preliminär. Konjunkturutvecklingen får avgöra det slutliga behovet
av medel.

Industribeställningar

I propositionen föreslås ett i förhållande till innevarande budgetår oförändrat
belopp om 10 milj. kr. för ändamålet. Utskottet tillstyrker förslaget.
Som framhålls i propositionen kan behovet av industribeställningar under
nästa budgetår inte med någon säkerhet bedömas i förväg. Under budgetåret
1978/79 var utgifterna 80 milj. kr. för industribeställningar, varav 50
milj. kr. för beställningar till tekoindustrin. För innevarande budgetår har,
som tidigare nämnts, anvisats 10 milj. kr. Med stöd av finansfullmakten
har regeringen ställt ytterligare 21 milj. kr. till AMS förfogande för industribeställningar.
Utskottet godtar medelsberäkningen.

Detaljplaneringsbidrag

Bidragen inom detta delprogram utgår främst till projektering av kommunala
byggnads- och anläggningsarbeten. Bidrag kan f. n. även utgå till

AU 1979/80:21

projektering av bostadshus, om projekteringen beräknas kunna slutföras
före den 1 juli 1980.1 propositionen föreslås förlängning härav till den 1 juli
1981. Departementschefen förordar också att bidrag av detta slag liksom
f. n. får omfatta nybyggnad av flerfamiljshus och hus i blandad bebyggelse.
Därutöver bör, liksom under innevarande budgetår, bidrag kunna utgå
även för projektering av dels ombyggnad av bostadshus som upplåts med
hyres- eller bostadsrätt och som är belägna i områden med flerfamiljshus
eller med blandad bebyggelse, dels sådan ombyggnad som hänförs till
miljöförbättrande åtgärder enligt förordningen (1975: 129) om bidrag till
förbättring av boendemiljöer. Projekteringen bör vara avslutad före den 1
juli 1981. Verksamheten är av tillfällig karaktär, och statsrådet Wirtén
anmäler sin avsikt att senare i särskild ordning låta utreda i vad mån det
efter budgetåret 1980/81 finns behov av att förlänga verksamheten ytterligare.

För innevarande budgetår har sammanlagt 95 milj. kr. anvisats för
detaljplaneringsbidrag, varav 55 milj. kr. på tilläggsbudget. I propositionen
föreslås att anslagsposten liksom i föregående års budgetproposition skall
föras upp med 40 milj. kr.

Utskottet biträder vad som har anförts och föreslagits under denna
punkt.

Medelsberäkning m.m.

Det totala medelsbehovet under anslaget uppgår enligt propositionen till
2 125000000 kr. varav 25 milj. kr. till förvaltningskostnader. Utskottet har
tillstyrkt medelsanvisningen under delprogrammen. Vidare har yrkandena
i motionerna 1368 av Bertil Zachrisson m. fl. (s) och 324 av Lars Werner
m.fl. (vpk) om överförande av medel för beredskapsarbeten på vägar till
vägverkets anslag avstyrkts. Riksdagen bör alltså bevilja det begärda anslaget
och avslå motionerna 324 och 1368 i motsvarande del.

Liksom tidigare år begärs i propositionen bemyndigande för regeringen
att medge att AMS på vissa villkor får avskriva vissa lånefordringar inom
arbetsmarknadsverket. Utskottet tillstyrker att det begärda bemyndigandet
lämnas.

Stöd till lageruppbyggnad

Från anslaget finansieras utgifterna för det i programmet Sysselsättningsskapande
åtgärder ingående delprogrammet Stöd till lageruppbyggnad.
Delprogrammet avser numera enbart statliga lånegarantier som beviljades
i samband med lagerökning under åren 1975 och 1976. Lånegarantier -

1978/79 Utgift
1979/80 Anslag
1980/81 Förslag

6332 000
1000000
1000

AU 1979/80: 21

na gällde längst till utgången av år 1978. De kan dock medföra utgifter
t. o. m. budgetåret 1980/81.

Regeringen har under punkten B 4 (s.74—75) föreslagit att riksdagen
skall till Stöd till lageruppbyggnad för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag
av 1 000 kr.

I propositionen anmäler regeringen att den vid ett tillfälle med hänsyn till
särskilda omständigheter eftergivit statens rätt i fråga om ett förskottsvis
utbetalat och därefter återkrävt lageruppbyggnadsbidrag om 450000 kr.
jämte upplupen ränta. I den mån det berörda bolaget framdeles redovisar
vinst sedan ned- och avskrivningar verkställts inom ramen för gällande
skatteregler, skall bolaget med den sålunda redovisade vinsten reaktivera
lika stor del av det eftergivna kapitalbeloppet och återbetala detsamma till
statsverket.

Utskottet har ingen erinran mot vad som anförs i propositionen under
denna anslagspunkt. Medelsberäkningen biträds följaktligen.

Kontant stöd vid arbetslöshet

1978/79 Utgift 1099245000

1979/80 Anslag 1033 829000

1980/81 Förslag 1 333 800000

Från anslaget bestrids utgifter för programmet Kontant stöd vid arbetslöshet.
I programmet ingår delprogrammen Ersättning till arbetslöshetskassor,
Omställningsbidrag och Kontant arbetsmarknadsstöd.

1978/79

Utgift

1979/80

Anslag

1980/81

Beräknad ändring

AMS

Föredraganden

Ersättning till arbets-löshetskassor
Omställningsbidrag
Kontant arbets-marknadsstöd
Förvaltnings-kostnader

Summa

999461000
593 000

90036000

9155000

1099245000

934529000

300000

90000000

9000000

1033829000

+289871000

300000

+ 22500000

45000

+312026000

+289141000

300000

+ 11230000

- 100000
+299971000

I propositionen föreslår regeringen under punkten B 5 (s. 75-78) att
riksdagen till Kontant stöd vid arbetslöshet för budgetåret 1980/81 skall
anvisa ett förslagsanslag av 1 333 800 000 kr.

Ersättningsbelopp

Ersättning från den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen benämns dagpenning.
Arbetslöshetskassorna bestämmer sina medlemmars inplacering i

4 Riksdagen 1979180. 18 sami. Nr 21

AU 1979/80:21

dagpenningklass. Dessa klasser har tidigare varit graderade i jämna tiotal
kronor - 80, 90, 100 kr. etc. Den 1 juli 1979 infördes emellertid inte bara en
ny klass om 190 kr. utan också en om 195 kr. Lägsta dagpenningklass är
från samma tidpunkt 80 kr. Vid utgången av år 1979 var närmare 80% av
kassornas medlemmar inplacerade i dagpenningklassen 195 kr.

I budgetpropositionen anmäls att arbetslöshetskassornas samorganisation
begärt tre nya dagpenningklasser - 200, 210 och 220 kr. Dessutom vill
organisationen att dagpenningklassen 195 kr. skall slopas. Statsrådet Wirtén
säger sig inte vara beredd att biträda denna framställning men tillägger
att det kan finnas skäl att senare under budgetåret 1980/81 ta upp frågan till
förnyad prövning om väsentliga förändringar skulle inträffa.

Socialdemokraterna och vpk ansluter sig till förslaget från arbetslöshetskassornas
samorganisation och yrkar i partimotionerna 994 resp. 573 att
tre nya dagpenningklasser om 200, 210 och 220 kr. skall inrättas samt att
dagpenningklassen 195 kr. avskaffas. Socialdemokraterna kan inte godta
ett anstånd med att höja dagpenningbeloppen. Detta skulle innebära att
kontantstödet vid arbetslöshet på ett allvarligt sätt urholkas i förhållande
till basbeloppets utveckling och därmed till ersättningarna från sjukförsäkringen.
Även vpk anser att höjningarna av dagpenningbeloppen är motiverade
av basbeloppets utveckling, som är en följd av de ökade levnadsomkostnaderna.

Utöver det nu redovisade förslaget yrkar socialdemokraterna att riksdagen
skall meddela regeringen att ytterligare en dagpenningklass — om 230
kr. - kan behöva inrättas och att regeringen bör lägga fram förslag härom
så snart pris- och löneutvecklingen motiverar det. I vpk:s förslag beträffande
dagpenningbeloppen ingår även att de två lägsta dagpenningklasserna
80 och 90 kr. skall slopas.

Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning och avstyrker följaktligen
de för socialdemokraterna och vpk gemensamma motionsyrkandena
om att nu inrätta tre nya dagpenningklasser om 200, 210 och 220 kr.
Utskottet biträder inte heller vpk-förslaget om att slopa de två lägsta
dagpenningklasserna. Vad nu sagts innebär inte att nuvarande tak för
ersättningsbeloppens storlek skall ligga kvar under en längre tid. Utskottet
räknar med att ersättningsbeloppen såsom skett under senare år skall
anpassas efter den allmänna löneutvecklingen och tar fasta på budgetpropositionens
uttalanden om att frågan kan tas upp till en ny prövning under
det kommande budgetåret.

Med hänsyn till detta ställningstagande i huvudfrågan anser sig utskottet
inte ha anledning att gå närmare in på socialdemokraternas yrkande om en
fortsatt utbyggnad av dagpenningklasserna i ett senare skede. Yrkandet
härom avstyrks sålunda.

Kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) utgår till arbetslös som inte är
berättigad till dagpenning från en arbetslöshetskassa. Ersättningsbeloppet

AU 1979/80:21

höjdes den 1 juli förra året från 65 till 75 kr. per dag. Socialdemokraterna
föreslår i motionen 994 att beloppet höjs till 80 kr. med hänsyn till den
allmänna löne- och inkomstutvecklingen. Vpk begär i partimotionen 573 en
höjning till 120 kr. under åberopande av bl. a. ökade levnadsomkostnader.

Det kontanta arbetsmarknadsstödet har höjts i olika omgångar sedan det
infördes den 1 januari 1974. Från början var beloppet 35 kr. Utskottet utgår
från att det i enlighet med tidigare praxis blir aktuellt att justera stödbeloppet
i samband med en kommande höjning av dagpenningbeloppen inom
arbetslöshetsförsäkringen. Det bör observeras att en höjning av det kontanta
arbetsmarknadsstödet automatiskt medför ökade bidrag till arbetslöshetskassorna
och f. ö. också höjda utbildningsbidrag till unga elever i
arbetsmarknadsutbildning. Utskottet är av de angivna skälen inte berett att
biträda de aktuella motionsyrkandena.

När det gäller vpk-yrkandet om en höjning av ersättningsbeloppet till
120 kr. vill utskottet tillfoga att det hittills varit en vedertagen princip att
det kontanta arbetsmarknadsstödet inte bör överstiga de ersättningar som
kan utgå från arbetslöshetsförsäkringen. Vpk har visserligen yrkat att
nuvarande två lägsta dagpenningklasser skall slopas, men även vid bifall
till detta förslag skulle fortfarande grupper av försäkrade få lägre ersättning
än enligt det avgiftsfria kontanta arbetsmarknadsstödet.

Utbildningsbidraget

De utbildningsbidrag som utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildningen
är knutna till ersättningsbeloppen inom kontantstödet vid arbetslöshet.
Bidragen består av dagpenning och stimulansbidrag. Det senare bidraget
är ett fast belopp om 10 kr. per dag. Om kursdeltagaren har rätt till
ersättning från arbetslöshetskassa är dagpenningen f. n. lägst 155 och högst
195 kr. I annat fall är dagpenningen för deltagare som är 20 år eller äldre
155 kr. Ungdomar under 20 år får som regel en dagpenning med samma
belopp som det kontanta arbetsmarknadsstödet eller 75 kr.

Som ovan redovisats har socialdemokraterna yrkat på höjningar av
dagpenningbeloppen inom arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet.
Regeringen är bemyndigad att anpassa utbildningsbidraget
till de ändringar som görs av dessa ersättningsbelopp. Ett bifall till
de aktuella yrkandena av socialdemokraterna får alltså, som de påpekar i
sin motion, direkta konsekvenser för nivåerna på utbildningsbidraget.

Vpk yrkar i motionen 573 att dagpenningen inom utbildningsbidraget
höjs till 175 kr. för alla oavsett ålder. Om kursdeltagaren är berättigad till
ersättning från arbetslöshetskassa skall dagpenningen kunna utgå med
högre belopp, maximalt 220 kr. Vidare föreslås i samma motion att stimulansbidraget
höjs till 30 kr.

Yrkanden om ett enhetligt utbildningsbidrag har även tidigare framställts
av vpk. Utskottet har då uttalat att det nuvarande sambandet mellan
utbildningsbidraget och ersättningen vid arbetslöshet tills vidare bör behål -

AU 1979/80:21

las. Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker alltså motionen i
denna del. Även yrkandet om höjning av stimulansbidraget avstyrks.

Finansieringsfrågor

Medelsbehovet under anslaget Kontant stöd vid arbetslöshet beräknas i
budgetpropositionen till 1 333800 000 kr. Regeringen har vid denna beräkning
utgått från oförändrade arbetslöshetsersättningar.

Socialdemokraterna uppskattar att de förbättringar av arbetslöshetsersättningarna
som de har föreslagit i motionen 994 medför en ökad belastning
på anslaget med 110 milj. kr. De yrkar att anslaget räknas upp med
detta belopp. Därtill kommer ökade utgifter för den med en särskild arbetsgivaravgift
finansierade arbetslöshetsfonden. Denna fond täcker nämligen
vissa kostnader för arbetslöshetsersättningarna. Socialdemokraterna beräknar
merbelastningen på fonden till 50 milj. kr. och sålunda hela kostnaden
för förbättringarna av ersättningarna till 160 milj. kr.

Höjda arbetslöshetsersättningar medför som tidigare nämnts automatiskt
motsvarande uppräkningar av utbildningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildning.
I den socialdemokratiska motionen uppskattas merkostnaderna
för utbildningsbidragen till 250 milj. kr. Anslaget Bidrag till arbetsmarknadsutbildning
föreslås bli förstärkt med samma belopp.

Den totala reformkostnaden för de i motionen föreslagna förbättringarna
av arbetslöshetsersättningen m. m. uppgår alltså till drygt 400 milj. kr.
Socialdemokraterna anser att det statsfinansiella läget inte tillåter ett åtagande
av denna storlek utan en motsvarande förstärkning av statens inkomster.
De föreslår därför en höjning av arbetsgivaravgiften till arbetslöshetsfonden.
Denna avgift, som f. n. tas ut med 0,4% av lönesumman,
föreslås bli höjd till 0,6%.

Som framgår av det föregående anser utskottet att man inte redan nu bör
höja arbetslöshetsersättningarna. Motionsyrkandena i den frågan har därför
avstyrkts. Till följd härav avstyrker utskottet även den av socialdemokraterna
begärda uppräkningen av anslaget Kontant stöd vid arbetslöshet.
Anslaget Bidrag till arbetsmarknadsutbildning behöver inte förstärkas på
det sätt socialdemokraterna har begärt. Det särskilda yrkandet härom i
motionen 994 har avstyrkts i det tidigare avsnittet om arbetsmarknadsutbildning.

Något behov föreligger inte heller av att höja arbetsgivaravgiften till
arbetslöshetsfonden. Intäkterna till denna fond har redan med nuvarande
avgiftsuttag visat sig vara större än utgifterna. Behållningen i fonden var
för ett år sedan ca 1 miljard kr. och har i dag vuxit till ca 1,5 miljarder kr.
Utskottet avstyrker med det sagda också det socialdemokratiska yrkandet
om en avgiftshöjning.

Den medelsberäkning som görs i budgetpropositionen godtas av utskottet.
Anslaget Kontant stöd vid arbetslöshet bör alltså för nästa budgetår
föras upp med det belopp som regeringen har föreslagit.

AU 1979/80:21

Vissa ersättningsvillkor

I två motioner väcks frågan om ändringar i ersättningsvillkoren.

En arbetslös som inte kan ta erbjudet arbete eller utbildning på grund av
svårigheter för hemkommunen att ordna barnomsorgen går miste om
ersättningen från sin arbetslöshetskassa eller det kontanta arbetsmarknadsstödet.
Denna tillämpning av avstängningsreglerna kritiseras i motionen
320 av Wivi-Anne Cederqvist m. fl. (s). Motionärerna yrkar att kassaersättning
skall kunna utgå även då en arbetssökande är förhindrad att ta
ett erbjudet arbete därför att kommunal barnomsorg inte kan erbjudas.

Liknande motionsyrkanden har prövats tidigare (senast motionen 1978/
79:1539, AU 1978/79: 31). Som utskottet då framhöll bygger tillämpningen
av lagstiftningen om arbetslöshetsersättning på principen att rätt till ersättning
förutsätter att sökanden står till arbetsmarknadens förfogande, dvs.
sökanden skall vara oförhindrad att ta ett arbete om det erbjuds. För en
sökande som har vård om barn är huvudregeln att barntillsynen skall vara
ordnad för ett normalt dagtidsarbete för att sökanden skall anses stå till
arbetsmarknadens förfogande.

Denna regel har i praxis mjukats upp i två avseenden. Den som är
arbetslös behöver inte ha barntillsynen ordnad ”genom utomstående”
under arbetslöshetstiden. Men tillsynsfrågan skall vara så förberedd att
den kan lösas utan längre dröjsmål när ett arbete erbjuds. Det andra
undantaget från huvudregeln gäller deltids- och skiftarbetande som har
barntillsynen ordnad för dessa slag av arbete. Om arbetstagaren blir ofrivilligt
arbetslös och sedan erbjuds arbete med ändrade arbetstider får
ersättning utgå under den tid som behövs för att barntillsynen skall hinna
anpassas till andra arbetstider.

Frågan om arbetssökande som behöver barntillsyn skall anses stå till
arbetsmarknadens förfogande har behandlats av ALF-utredningen i dess
betänkande om en allmän arbetslöshetsförsäkring. Utredningen ser inte
frågan som ett arbetsmarknadspolitiskt problem som skall lösas inom
ramen för en arbetslöshetsförsäkring. Utredningens förslag är att lagen om
barnomsorg bör ändras så att den som blir arbetslös och på grund härav
mister barndaghemsplats skall - om arbete erbjuds - få förtur till en ny
plats. Arbetslöshetsersättning skall sedan kunna utges till dess barntillsynen
ordnats med hjälp av denna förtur.

Som motionärerna själva framhåller har det problem de aktualiserar sin
grund i att samhällets barnomsorg fortfarande inte är utbyggd i tillräcklig
utsträckning. Det skall inte bestridas att detta kan få otillfredsställande
konsekvenser för arbetssökande som har vårdnad om barn. De sökandes
möjligheter till arbete men också till arbetslöshetsersättning blir beroende
av hur man lyckats ordna barnomsorgen i hemkommunen. Som framgår av
vad tidigare redovisats finns det olika sätt att söka komma till rätta med
problemet. Utskottet är inte berett att i dag ha någon bestämd uppfattning
om hur frågan slutligen skall lösas. Utskottet hänvisar i första hand till de

AU 1979/80:21

uppmjukningar som skett i tillämpningen och som bör ge tillfredsställande
resultat i många fall. I övrigt bör frågan bedömas i samband med övervägandena
om en allmän arbetslöshetsförsäkring. Motionen bör på grund av
det anförda inte föranleda någon åtgärd.

Blenda Littmarck (m) yrkar i motionen 1804 att änke- och änklingspension
inte skall avräknas mot kontant arbetsmarknadsstöd. Det kontanta
arbetsmarknadsstödet reduceras om stödtagaren har en förmögenhet som
överstiger 150000 kr. eller uppbär änke- och änklingspension, tjänstepension,
delpension, halv ålderspension, partiell förtidspension (sjukbidrag)
samt yrkesskadelivränta. Ersättning från arbetslöshetskassa däremot reduceras
endast av ålderspension.

Det må vara riktigt som motionären hävdar att gruppen stödtagare med
änke- eller änklingspension inte är stor. Frågan om reduceringsreglernas
utformning har emellertid en vidare betydelse. Som tidigare framhållits
finns ett nära samband mellan ersättningarna vid arbetslöshet och utbildningsbidraget
vid arbetsmarknadsutbildning. Det är att märka att utbildningsbidraget
reduceras enligt samma regler som det kontanta arbetsmarknadsstödet.

Frågan om samordningen av arbetslöshetsersättning med pensioner och
liknande förmåner har behandlats av ALF-utredningen i dess betänkande
om en allmän arbetslöshetsförsäkring. Utredningens förslag innebär att
bia. änke- och änklingspensioner inte skall avräknas mot dagpenningen i
en blivande allmän arbetslöshetsförsäkring. Enligt utskottets mening bör
den avräkningsfråga som aktualiserats i motionen 1804 prövas i samband
med övervägandena om den allmänna försäkringen. I detta vidare sammanhang
blir det också anledning att ta upp den nyss berörda frågan om
sambanden mellan grunderna för arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen.

T otalförsvarsverksamhet

1978/79 Utgift 51456000

1979/80 Anslag 72810000

1980/81 Förslag 79912000

Från anslaget bekostas utgifterna för programmet Totalförsvarsverksamhet.
I programmet ingår delprogrammen Försvars- och beredskapsplanering
och Vapenfria tjänstepliktiga.

1978/79

Utgift

1979/80

Anslag

1980/81

Beräknad ändring

AMS

Föredraganden

Försvars- och bered-skapsplanering
Vapenfria tjänstepliktiga
Förvaltningskostnader
Summa

4182000
33542000
13 732000
51456000

5 100000
54210000
13500000
72810000

+ 1500000
+6290000
+ 430000
+8220000

+ 250000
+5 852000
+ 1000000
+7102000

AU 1979/80:21

Regeringen har under punkten B 6 (s. 78-80) föreslagit riksdagen att till
Totalförsvarsverksamhet för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag
av 79912000 kr.

Huvuddelen av anslaget används för att bekosta utbildningen av vapenfria
tjänstepliktiga. Den anslagsökning om ca 7 milj. kr. som regeringens
förslag innebär är främst avsedd att ytterligare öka volymen på denna
utbildning.

Utskottet har ingen invändning mot medelsberäkningen och tillstyrker
regeringens förslag under denna anslagspunkt.

Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning

Detta anslag används för arbetsmarknadsverkets utgifter för inköp av
utrustning, vars anskaffningsvärde överstiger 10000 kr. och vars livslängd
överstiger tre år. Även engångsanskaffningar bekostas från anslaget. Annan
utrustning anskaffas med anlitande av resp. programanslag.

Regeringen har under punkten B 7 (s. 81-83) föreslagit riksdagen att till
Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning för budgetåret 1980/81
anvisa ett reservationsanslag av 4070000 kr., en minskning i förhållande
till det anslag som har anvisats för innevarande budgetår med 4,9 milj. kr.

Utskottet godtar medelsberäkningen. Anslaget bör alltså föras upp med
det begärda beloppet.

Arbetsmarknadsverket: Förvaltning av utrustning

Under anslaget redovisas kostnader och intäkter för programmet Förvaltning
av utrustning. Detta utgör ett serviceprogram som skall försörja
övriga program med mer kapitalkrävande utrustning. Sådan utrustning får
hyras ut inom eller utom arbetsmarknadsverket. Hyran skall beräknas så,
att samtliga uppkommande kostnader täcks. Programmet består av delprogrammen
Förläggningsbyggnader samt Maskiner och fordon m. m.

Regeringen har under punkten B 8 (s. 83-85) föreslagit riksdagen att till
Arbetsmarknadsverket: Förvaltning av utrustning för budgetåret 1980/81
anvisa ett reservationsanslag av 1 000 kr.

Utskottet har ingen erinran mot propositionens förslag.

Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning

1978/79 Utgift 1489094000 Reservation 348403 000

1979/80 Anslag 1438950000

1980/81 Förslag 1 316500000

Anslaget omfattar f. n. två program. Det ena, Rehabiliterings- och stödåtgärder
för svårplacerade, upphör med utgången av innevarande budget -

AU 1979/80:21

år. Det ersätts av programmet Yrkesinriktad rehabilitering som finansieras
av ett särskilt anslag (Bidrag till yrekesinriktad rehabilitering) i enlighet
med riksdagens beslut förra året om inrättande av arbetsmarknadsinstitut.

Det andra programmet har hittills varit benämnt Sysselsättningsskapande
åtgärder för svårplacerade. Reformverksamheten på handikappområdet
påverkar även detta program, dels genom att arkivarbetet och den
halvskyddade sysselsättningen den 1 juli i år sammanslås till en ny stödform,
benämnd anställning med lönebidrag, dels genom det fr. o. m. i år
ändrade huvudmannaskapet för den skyddade sysselsättningen. Kostnaderna
för den skyddade sysselsättningen finansieras över det nya anslaget
Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag. Det nuvarande programmet har genom
dessa reformer fått ett ändrat innehåll, och det presenteras i budgetpropositionen
med en ny benämning, Särskilda åtgärder för arbetsanpassning
och sysselsättning. Även anslaget har fått denna beteckning.

Förändringarna i program och delprogram och de anslagsmässiga konsekvenserna
beträffande delprogrammen framgår av nedanstående sammanställning.

	1978/79 Utgift	1979/80 Anslag	1980/81 Beräknad föränd AMS
Programmet Rehabiliterings- och stödåtgärder för svår-placerade Arbetsprövning/arbetsträning	57 224000	27250000	- 27250000
Utbildning av svårplacerade	106061000	72550000	- 72550000
Förvaltningskostnader	5340000	2600000	- 2600000
Programmet Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning Arbetshjälpmedel åt handikappade	39178000	67 300000	+ 35200000
Näringshjälp	9053 000	13 500000	+ 3000000
Arkivarbete (Anställning med lönebidrag)	850794000	873500000	- 2900000
Halvskyddad sysselsättning	222195000	270000000
Skyddad sysselsättning/ Hemarbete	181703000	95050000	- 95050000
Förvaltningskostnader	17546000	17200000	+ 21600000
	1489094000	1438950000	-140550000

Regeringen föreslår i propositionen under punkten C 3 (s. 105-120) att
riksdagen skall

1. godkänna de i propositionen förordade riktlinjerna för statsbidrag till
anställning med lönebidrag,

2. till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning för
bugetåret 1980/81 anvisa ett reservationsanslag av 1 316500000 kr.

AU 1979/80:21

Allmänna handikappfrågor

Som redan antytts i den ovan lämnade redovisningen för anslagets
programindelning fattade riksdagen förra året beslut om betydande förändringar
av de former av stöd åt arbetshandikappade som hittills har finansierats
av medel från det förevarande anslaget. Dessa reformer behandlades
i propositionen 1978/79:73 och utskottets betänkande AU 1978/79:20.
Reformerna innebar i korthet följande. Bidragen till arbetstekniska hjälpmedel
m. m. höjdes väsentligt. Vidare samordnades resurserna för arbetsprövning
och arbetsträning m. m. i nybildade arbetsmarknadsinstitut för
den yrkesinriktade rehabiliteringen. Slutligen beslöts att arkivarbetet och
den halvskyddade sysselsättningen skulle sammanslås till den nya stödformen
anställning med lönebidrag.

Vid riksdagsbehandlingen av reformerna godtog socialdemokraterna i
allt väsentligt de konkreta förslagen i propositionen, dock med invändningen
att förslagen var otillräckliga. Socialdemokraterna presenterade också i
programform ett förslag till inriktningen av politiken för arbete åt handikappade.
Förslaget läggs nu på nytt fram i motionen 994. I programmet
framhålls att man måste acceptera en fortsatt omstrukturering av näringslivet,
men att den måste ske i socialt acceptabla former. De lokala arbetsmarknaderna
måste stärkas och breddas. Effektiviteten i näringslivet måste
vidareutvecklas och tekniken utformas med utgångspunkt i människornas
egenskaper och villkor. Utslagningen måste hindras. Därvid blir fortsatta
insatser för arbetsmiljö och arbetarskydd av särskild betydelse. Slutligen
framhålls att samhället måste förfoga över effektiva instrument och
resurser i övrigt för direkta insatser med syfte att erbjuda personer med
handikapp sysselsättningstillfällen.

Mot programmet som sådant finns enligt utskottets uppfattning föga att
invända. Så torde t. ex. enighet råda om att omstruktureringarna i näringslivet
bör ske i socialt acceptabla former. Vidare måste ansträngningarna att
förebygga utslagning och utestängning från arbetslivet ökas om man i
någon väsentlig mån skall kunna förbättra de handikappades situation på
arbetsmarknaden. Utskottet anser emellertid att ett program av detta slag
inte ger någon direkt vägledning utöver de allmänna riktlinjer för det
arbetsmarknadspolitiska stödet till arbetshandikappade som riksdagen redan
har antagit. På grund härav avstyrker utskottet motionen 994 i den
föreliggande delen.

I samma motion tar socialdemokraterna på nytt upp två andra förslag
som lades fram för riksdagen i förra årets partimotion (1978/79:667). Man
vill sålunda få till stånd en åtgärdsplanering för arbetshandikappade,
innebärande att varje arbetsförmedling för sitt område gör en plan för
erforderliga arbetsmarknadspolitiska insatser. Dessutom vill motionärerna
att länsarbetsnämnderna skall tillföras särskilda personalresurser för att
följa upp företagens personalpolitik.

AU 1979/80:21

Inom arbetsförmedlingen tillämpas över lag en verksamhetsplanering
som successivt byggs ut. Det innebär att man har inlett en utveckling av
det slag motionärerna begär. Även den tidigare nämnda PLOG-utredningens
förslag, som nu övervägs inom arbetsmarknadsverket, är ägnade att
verka i den riktning som motionärerna önskar. Den aktivare tillämpning av
främjandelagen som arbetsmarknadsverket inledde i höstas ger också möjlighet
att bättre följa företagens personalpolitik. Med hänvisning till det
anförda och då utskottet inte är berett att föreslå ytterligare personalförstärkning
till verket utöver regeringens förslag avstyrks motionsyrkandena.

I vpk-motionen 1817 yrkas att riksdagen skall göra ett uttalande om
rätten till arbete för alla oavsett handikapp. Vpk vill att uttandet skall vara
”kompromisslöst” och hävdar att övriga partier visserligen ansluter sig till
målet arbete åt alla men gör undantag för exempelvis majoriteten av
handikappade.

Utskottet tar bestämt avstånd från denna tolkning av de övriga riksdagspartiernas
sysselsättningspolitiska ambitioner. Den av dessa partier omfattade
målsättningen arbete åt alla innebär en principförklaring att alla människor
oavsett arbetsförmåga skall ha rätt till någon form av sysselsättning.
Detta gäller även om dem som är gravt handikappade. I övrigt hänvisar
utskottet till de av riksdagen godkända uttalandena i propositionen 1978/
79:73 (s. 19) med en liknande innebörd. Enligt utskottets uppfattning
saknar riksdagen anledning att göra den av vpk begärda deklarationen.

Vpk yrkar vidare i motionen 1817 att regeringen skall få i uppdrag att
utforma ett sysselsättningsprogram för handikappade som konkret visar på
problemets omfattning och hur det skall lösas.

Riksdagsbeslutet med anledning av propositionen 1978/79:73 innefattade
såväl allmänna riktlinjer som en rad konkreta åtgärder för att göra det
lättare för de handikappade att komma in på den öppna arbetsmarknaden,
bl. a. en samordning av resurserna för den yrkesinriktade rehabiliteringen
genom de nya arbetsmarknadsinstituten. När det gäller de olika formerna
av skyddad sysselsättning har riksdagen antagit nya riktlinjer, som från
årsskiftet trädde i tillämpning genom att Stiftelsen Samhällsföretag och de
regionala stiftelserna för skyddat arbete då böljade sin verksamhet. Mot
bakgrunden av denna helt nyligen genomförda reform, som har föregåtts
av ett omfattande utredningsarbete, förefaller det föga meningsfullt att
redan nu - innan man samlat några erfarenheter av den nya ordningen —
börja ett nytt övergripande planeringsarbete. Motionsyrkandet avstyrks
således.

I detta sammanhang tar utskottet upp ännu ett yrkande i motionen 1817.
Däri begär vpk att riksdagen skall uttala att förtidspensioneringen inte skall
få användas som ett arbetsmarknadspolitiskt instrument. De som så önskar
bör i stället för förtidspension få sin ekonomiska trygghet inom ramen
för en allmän arbetslöshetsförsäkring.

AU 1979/80:21

Rätt till förtidspension tillkommer den som har fyllt 16 år om arbetsförmågan
på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller
psykiska prestationsförmågan, dvs. av medicinska skäl, är varaktigt nedsatt
med minst hälften. Förtidspension på grund av arbetsmarknadsskäl
kan beviljas den som har fyllt 60 år och som har uppburit ersättning från
arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd under den längsta tid
dessa stödformer kan utgå.

ALF-utredningen har i sitt betänkande om en allmän arbetslöshetsförsäkring
föreslagit att arbetslösa personer som har fyllt 60 år skall kunna få
ersättning utan tidsbegränsning till dess de fyller 65 år. Utredningen framhåller
att dessa personer visserligen torde vara berättigade till förtidspension
men anser det önskvärt att arbetslöshetsförsäkringen bör kunna ge ett
skydd till den som väljer att stå till arbetsmarknadens förfogande genom
att vara aktivt arbetssökande.

ALF-utredningens betänkande överensstämmer på denna punkt alltså
med motionärernas tankegång. Frågan kommer därmed upp i samband
med prövningen av utredningens förslag. Som framgår av det anförda skall
förtidspensionering av arbetsmarknadsskäl medges endast för äldre personer.
Det skall emellertid inte bestridas att det, oavsett ålder, finns ett
samband mellan förtidspensionering och sysselsättningsmöjligheter. Detta
samband har belysts av sysselsättningsutredningen, som föreslog vissa
åtgärder beträffande de yngre förtidspensionerade. Med anledning av utredningens
förslag har försöksvis inletts en uppsökande verksamhet bland
unga förtidspensionärer med sikte på rehabilitering och sysselsättning.
Dessutom skall undersökas om man inom pensionssystemets ram kan
underlätta för de förtidspensionerade att återgå i arbete, bl. a. genom
vidgade möjligheter till s. k. vilande förtidspension.

Med det anförda har utskottet besvarat motionen som i de aktuella
delarna inte bör föranleda någon åtgärd.

I partimotionen 219 upprepar vpk ett tidigare krav om ett aktionsprogram
mot utslagning och social utstötning, som man vill att riksdagen
skall ställa sig bakom. Motionärerna önskar att regeringen skall vidta
kraftfulla insatser mot arbetslöshet och utslagning på grundval av programmet.
Detta innefattar arbetsmarknadspolitiska inslag men också åtgärder
som faller utanför utskottets beredningsområde. I programmet förordas
som mål — liksom i motionen 1817 - en garanterad rätt till arbete för alla
oberoende av ålder och handikapp. Vidare bör alla ungdomar ha rätt till
meningsfull utbildning och arbete. Därutöver föreslås i programmet en
allmän arbetstidsförkortning till 30 timmar per vecka, åtgärder mot företag
med hög personalomsättning, en bred offensiv mot hälsorisker i arbetslivet,
förbud mot skift- och ackordsarbete samt obligatorisk arbetsförmedling.
I programförslaget tar vpk dessutom upp inslag som berör industripolitiken,
socialförsäkringssystemet, vårdsektorn samt alkohol- och narkotikapolitiken.

AU 1979/80:21

Den utbyggnad av de arbetsmarknadspolitiska stödåtgärderna för handikappade
som beslöts förra året var i hög grad inriktad på att förebygga
utslagningen från arbetslivet. Samma syfte har den något tidigare reformerade
arbetsmiljölagstiftningen. I övrigt noterar utskottet att en rad av de
i aktionsprogrammet upptagna frågorna kommer att behandlas av riksdagen
med anledning av andra vpk-motioner. Utskottet finnér det föga meningsfyllt
att ta ställning till ett så allmänt formulerat och vittomspännande
program som motionärerna presenterar. Problemen bör i stället angripas
konkret inom politikens olika områden. Med hänvisning till det anförda
avstyrker utskottet motionen 219.

Erik Hovhammar m. fl. (m) anser i motionen 982 att bidragen till arbetsgivare
som anställer handikappade bör förstärkas. För att skapa erforderligt
ekonomiskt utrymme tänker sig motionärerna transfereringar av medel
från socialförsäkringssystemet. Verkningarna av en sådan åtgärd bör dock
analyseras, och motionärerna begär därför att frågan skall utredas.

En interdepartemental arbetsgrupp lade i böljan av året fram en promemoria
angående den framtida finansieringen av vissa arbetsmarknadspolitiska
åtgärder m. m. (Ds A 1980: 1). I denna berörs förslag av den typ som
motionärerna aktualiserar. Regeringen har aviserat att en proposition på
grundval av promemorian kommer att föreläggas riksdagen senare i år.
Med hänsyn härtill bör motionens utredningsyrkande inte föranleda någon
åtgärd.

I samma motion yrkas också att statliga arbetsgivare skall medverka till
en ökad sysselsättning för äldre och arbetshandikappade och ta på sig ett
större ansvar än hittills för nyrekrytering av dessa grupper arbetstagare.
Bonnie Bernström m. fl. (fp) anser i motionen 1793 att också riksdagen bör
anställa personer med rörelsehinder eller annat handikapp. I den motionen
yrkas att riksdagen skall besluta öka förutsättningarna för handikappade
att få anställning i riksdagshuset.

Främjandelagen har till syfte att förbättra sysselsättningsmöjligheterna
för handikappade och äldre arbetstagare. Lagen gör inte något undantag
för arbetsgivarna på den offentliga sektorn. Tvärtom är det viktigt att stat
och kommuner föregår med gott exempel. För statliga myndigheter m.fl.
gäller sedan gammalt enligt särskilda författningar att de vid nyanställningar
skall verka för att arbetshandikappade bereds sysselsättning. En bestämmelse
av den innebörden har tagits in i förordningen (1979:518) om
arbetshandikappade i statligt reglerad anställning, m. m. Åldersdiskriminering
förbjuds i en annan författning (1973: 279).

De i de nämnda författningarna angivna riktlinjerna för statens personalpolitik
när det gäller äldre och handikappade förutskickades i propositionen
1978/79:73 bli kompletterade i två avseenden. För det första angavs att
myndigheterna skulle komma att bli ålagda att redovisa de insatser som
görs för att anställa handikappade liksom andra anpassningsåtgärder. För
det andra anmäldes att arbetsmarknadsstyrelsen och dåvarande statens

AU 1979/80:21

personalnämnd skulle få i uppdrag att utarbeta förslag till riktlinjer för hur
det anställningsfrämjande arbetet bör bedrivas inom den statliga sektorn.
Ett sådant uppdrag meddelades de båda myndigheterna i april förra året.
Vid redovisningen av dessa åtgärder i betänkandet AU 1978/79:20 utgick
utskottet från att man härigenom skulle få till stånd en skärpning och
effektivisering av de mer allmänna riktlinjer som funnits författningsmässigt
angivna. Utskottet vill stryka under vikten av att det i propositionen 73
skisserade arbetet drivs vidare. Det finns så mycket större anledning att
göra det som erfarenheterna från en av arbetsmarknadsverket i höstas
startad kampanj för arbete åt äldre och handikappade tyder på att det har
varit betydligt svårare att nå resultat på den offentliga sektorn än på den
enskilda.

Det allmänna åtagande som staten har gjort i sin anställningspolitik att
verka för sysselsättningen åt arbetshandikappade gäller även för riksdagen.
Detta har formellt bekräftats av att förvaltningsstyrelsen föreskrivit
att den ovannämnda förordningen om arbetshandikappade i statligt reglerad
anställning, m. m., även skall gälla för riksdagen och dess verk. Vad
som nu är angeläget är att detta allmänna åtagande också kommer till
konkreta uttryck i anställningspolitiken och att man därför mer aktivt
angriper problemen. Ett sätt är att starta en anpassningsgrupp. En sådan
saknas i den inre riksdagsförvaltningen. Likaså bör någon form av redovisning
av vidtagna åtgärder lämnas, exempelvis i förvaltningsstyrelsens årliga
berättelse.

Utskottet utgår från att man inom riksdagsförvaltningen beaktar vad här
har anförts. I riksdagshuset finns emellertid också enskilda arbetsgivare i
form av de politiska partierna. Det är önskvärt att även partierna anstränger
sig att ge arbete åt handikappade. I det sammanhanget erinrar utskottet
om möjligheten att få lönebidrag. Utskottet kommer i det följande avsnittet
att närmare behandla den stödformen.

Med det anförda har utskottet besvarat de i sammanhanget upptagna
yrkandena i motionerna 982 och 1793. Med hänvisning härtill synes dessa
inte behöva föranleda någon ytterligare åtgärd.

Arbetshjälpmedel åt handikappade

De stödformer som omfattas av delprogrammet arbetshjälpmedel åt
handikappade är bidrag till arbetsbiträde, bidrag till särskilda anordningar
på arbetsplatsen och bidrag till speciella arbetstekniska hjälpmedel. Bidrag
och lån till handikappbilar finansieras också av de medel som anvisas för
delprogrammet.

Bidragen till arbetshjälpmedel förstärktes kraftigt förra året. I årets
budgetproposition föreslås endast två punktvisa förändringar av dessa
stödformer. Sålunda förordas att bidrag till arbetsbiträde samt till speciella
arbetstekniska hjälpmedel skall kunna utgå för personer som är inskrivna
vid arbetsmarknadsinstituten. Sådana stödåtgärder väntas bli aktuella i de

AU 1979/80:21

fall arbetsprövning och arbetsträning förläggs till vanliga arbetsplatser.

Bidragen till handikappbilar är inkomstprövade. Inkomstgränserna har
justerats vid återkommande tillfällen. I propositionen föreslås att inkomstgränsen
för helt bidrag höjs med 3 000 till 34 000 kr. och den övre gränsen
för reducerat bidrag med lika mycket till 50 000 kr.

Utskottet biträder dessa förslag.

Karin Ahrland (fp) begär i motionen 1455 ändring av beloppsgränserna
för bidrag till speciella arbetstekniska hjälpmedel. Det högsta bidrag som
kan utgå är i dag 50000 kr. Motionären anser att detta bidragstak bör
slopas, eftersom det i enstaka fall kan vara behövligt att anskaffa utrustning
för belopp som är högre än det angivna maximibidraget.

Ett liknande förslag har lagts fram i AMS anslagsframställning. I budgetpropositionen
avstyrker statsrådet Wirtén det förslaget. Utskottet har
samma inställning och avstyrker därför motionsförslaget. Det kan erinras
om att bidraget till speciella arbetstekniska hjälpmedel, som tidigare var
maximerat till 25000 kr., höjdes till 50000 kr. så sent som den 1 juli 1979.

Motionären tar också upp frågan om bidrag till kostnader för att reparera
hjälpmedel. Bidrag utgår för den faktiska reparationskostnaden. Som begränsningar
gäller att denna kostnad inte får överstiga hälften av hjälpmedlets
nyanskaffningsvärde och inte heller ett belopp av 6000 kr.

Motionären anser att dessa regler bör ändras och påpekar att viss dyr
apparatur kan vara värd att reparera för mer än 6000 kr.

Föreskrifterna om bidrag till reparationer har på administrativ väg meddelats
av AMS. Den i motionen kritiserade beloppsgränsen tillkom vid en
tidpunkt då det maximala nyanskaffningsbidraget var 25000 kr., dvs. hälften
av det bidrag som kan utgå i dag. Det får förutsättas att AMS anpassar
bidragsreglerna för reparationer med hänsyn till det nya läget, i all synnerhet
som det vid behov av dyrare reparationer blir en ekonomisk avvägningsfråga
om hjälpmedlet skall repareras eller ersättas med ett nytt bidragsberättigat
hjälpmedel.

Med det anförda har utskottet besvarat motionen 1455 som inte bör
föranleda någon åtgärd.

Bidrag till arbetsbiträde kan beviljas arbetsgivare som har kostnader för
särskild hjälp åt handikappad arbetstagare. Högsta bidragsbelopp är nu
20 000 kr. per år. Socialdemokraterna föreslår i partimotionen 994 liksom
Börje Nilsson (s) i motionen 1475 att bidrag till arbetsbiträde skall kunna
kombineras med bidrag till halvskyddad sysselsättning (från den 1 juli 1980
anställning med lönebidrag). Avsikten med förslaget i partimotionen är att
kombinationen skall tillämpas på försök under två år.

Möjligheten att samtidigt kunna ge bidrag till arbetsbiträde och till halvskyddad
sysselsättning diskuterades i propositionen 1978/79:73 med anledning
av förslag från sysselsättningsutredningen om en sådan kombinationsmöjlighet.
Det ställningstagande som gjordes i propositionen och som
godtogs av riksdagen innebar att en kombination av stödformerna skulle

AU 1979/80:21

vara möjlig, men endast för gravt handikappade ungdomar under 25 år.

Frågan behandlas också i årets budgetproposition då AMS i sin anslagsframställning
har lagt fram ett förslag av samma innebörd som i de båda
motionerna. Statsrådet Wirtén är emellertid inte beredd att föreslå någon
ändring i de aktuella reglerna. Utskottet har samma inställning och avstyrker
därför motionerna 994 och 1475 i de nu behandlade delarna.

I motionen 1475 förespråkas också att bidraget inte skall vara maximerat,
utan det bör kunna täcka alla kostnader som är förenade med de extra
arbetsinsatser som behöver göras.

Även frågan om ett icke maximerat bidrag till arbetsbiträde prövades
förra året av riksdagen. Ett motionsyrkande härom avslogs. Då man ännu
knappast kan ha fått några erfarenheter av den fördubbling av bidraget som
beslöts förra året saknas skäl för riksdagen att nu ändra sitt ställningstagande.
Med det anförda avstyrker utskottet motionen 1475 i den nu redovisade
delen.

Slutligen uttalar Börje Nilsson i sin motion att stödet till de skyddade
verkstäderna bör inrymma kostnaderna för arbetsbiträde.

De skyddade verkstäderna skall vara öppna även för personer med
grava handikapp. Driftbidraget till Stiftelsen Samhällsföretag måste därför
kunna täcka kostnaderna för extra insatser som visar sig behövliga för att
hjälpa gravt handikappade. Något särskilt uttalande härom från riksdagens
sida är inte erforderligt, och motionen 1475 bör sålunda inte heller på
denna punkt föranleda någon åtgärd.

Näringshjälp

Näringshjälp är ett ekonomiskt stöd till start av eget företag. Stödet kan
lämnas inte enbart till handikappade utan också till medelålders eller äldre
personer som inte är handikappade. Stöd kan i vissa fall också lämnas för
att säkra den fortsatta driften av ett företag.

Näringshjälp utgår som regel i form av ett bidrag om högst 15 000 kr. som
kan kompletteras med ett lån om högst 60000 kr. Lånet är förenat med
ränta frånsett de första åren.

Det nämnda bidraget om högst 15 000 kr. kan helt eller delvis ersättas av
ett räntefritt lån. Denna möjlighet utnyttjas sällan, och det föreslås i
propositionen att näringshjälpen i fortsättningen skall utgå endast i form av
bidrag och det kompletterande, i princip räntebelagda lånet. Utskottet
biträder förslaget.

Anställning med lönebidrag

Som tidigare berörts kommer arkivarbetet och den halvskyddade sysselsättningen
att den 1 juli i år omvandlas till en ny gemensam stödform
benämnd anställning med lönebidrag.

För dem som i dag är i halvskyddad sysselsättning innebär reformen
ingenting annat än att stödformen byter namn. Däremot blir det stora
förändringar för dem som sysselsätts i arkivarbete.

AU 1979/80:21

När det gäller lönebidragets storlek fastställde riksdagen följande principer
(AU 1978/79: 20 s. 35—38): Statliga myndigheter och institutioner
som i bidragshänseende bör jämställas med statliga myndigheter samt
försäkringskassor får full kostnadstäckning. Statsunderstödda och andra
allmännyttiga institutioner får bidrag med 90% av de totala lönekostnaderna.
För dem som är sysselsatta på sådana institutioner den 1 juli i år får
bidrag motsvarande hela lönekostnaden övergångsvis utgå fram till den 1
juli 1983. Övriga privata arbetsgivare samt kommuner, landsting och statliga
affärsdrivande verk får bidrag enligt samma regler som nu gäller för
den halvskyddade sysselsättningen, dvs. med 75 % av den totala lönekostnaden
det första året, 50 % det andra året och 25 % under de tredje och
tjärde åren. Möjlighet finns att förlänga bidragsperioden.

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen skall godkänna de av statsrådet
Wirtén ”förordade riktlinjerna för statsbidrag till anställning med
lönebidrag”. Eftersom de grundläggande statsbidragsvillkoren redan har
fastställts av riksdagen är det här i själva verket fråga om tilläggsförslag till
förra årets reform.

En av de frågor som nu tas upp är omfattningen av stödverksamheten.
Statsmakterna har hittills maximerat antalet arkivarbetsplatser. De är f. n.
14000. Motsvarande begränsning saknas för den halvskyddade sysselsättningen.
Det har tvärtom ansetts önskvärt att den byggs ut. I budgetpropositionen
förordas att man fortsättningsvis endast begränsar antalet platser
hos statliga myndigheter och försäkringskassor, dvs. arbetsgivare som får
full kostnadstäckning. Antalet föreslås bli fastställt till högst 5900 med
möjlighet för regeringen att öka antalet med hänsyn till att det har förutskickats
att vissa institutioner i bidragshänseende skall kunna jämställas
med statliga myndigheter.

Utskottet biträder propositionens förslag i denna del. Det skall tilläggas
att den föreslagna ordningen innebär att det inte blir någon maximering av
antalet platser hos arbetsgivare som får bidrag med 90% av lönekostnaden
liksom självfallet inte heller av de platser för vilka utgår bidrag enligt
nuvarande regler för halvskyddad sysselsättning.

Propositionens övriga förslag (s. 117) gäller vissa övergångsproblem
m. m. Utskottet lämnar förslagen utan erinran. Slutligen behandlas frågor
om viss förstärkning av lönebidraget till privata arbetsgivare m. fl. Som
förut nämnts skall bidraget även i fortsättningen utgå med 75% av den
totala lönekostnaden under det första anställningsåret med nedtrappning
de följande åren till 50 resp. 25 %. I propositionen förordas att det skall
vara möjligt för regeringen att för gravt handikappade efter prövning i vaije
enskilt fall medge att bidraget skall fortsätta att utgå med 50% även efter
det andra anställningsåret. Utskottet tillstyrker förslaget.

Som redan påpekats kommer övergången till anställning med lönebidrag
att medföra stora förändringar för dem som i dag är sysselsatta i arkivarbete.
Men övergången ändrar också situationen för de allmännyttiga organi -

AU 1979/80:21

sationerna. Dessa har f. n. full kostnadstäckning för de arkivarbetare som
har anvisats sysselsättning hos dem. Efter den I juli i år minskas det
statliga stödet till 90% för arbetstagare som nyanställs från den tidpunkten.
För arbetstagare som då redan är knutna till organisationen fortsätter
bidrag med 100% att övergångsvis utgå till den 1 juli 1983.

Frågan om lönebidragets storlek när det gäller de allmännyttiga organisationerna
diskuterades utförligt i betänkandet AU 1978/79: 20. Utskottet
bestred inte att bidragsreduktionen kan leda till svårigheter för vissa organisationer
och institutioner men pekade samtidigt bl. a. på den nämnda
övergångstiden om tre år. Dessutom hänvisade utskottet till att de ekonomiska
problem som slutligt kan drabba vissa organisationer fick tas upp i
samband med prövningen av annat stöd från det allmänna.

Socialdemokraterna hänvisar i motionen 994 till att det från olika håll har
uttryckts oro för att de allmännyttiga organisationerna efter bidragsreformen
kommer att sakna ekonomiska möjligheter att sysselsätta arkivarbetare.
Motionärerna säger sig inte kunna acceptera att handikappade förlorar
tidigare möjligheter till sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden. För
att motverka en sådan utveckling bör en uppföljning av stödformen för de
allmännyttiga organisationernas del komma till stånd. Detta avses ske
genom att man dels noga följer organisationernas nyrekrytering med lönebidrag,
dels systematiskt kartlägger organisationernas förutsättningar att
öka sitt finansiella engagemang efter den 1 juli 1983. Resultatet av uppföljningen
bör enligt motionen redovisas i 1981 års budgetproposition, och
regeringen bör då samtidigt lägga fram förslag till det stöd som kan visa sig
motiverat.

Även i motionen 734 av Gunnel Jonäng m. fl. (c) begärs åtgärder från
regeringens sida så att arbetshandikappade inte skall behöva mista sina
anställningar på grund av bristande ekonomiska resurser hos de allmännyttiga
organisationerna.

Eivor Marklund (vpk) yrkar i motionen 1471 att riksdagen hos regeringen
skall begära förslag om bidrag med 100% till de allmännyttiga organisationerna.
Också i denna motion åberopas organisationernas ekonomiska
resurser.

Utskottet vill först framhålla att den nya anställningsformen syftar till att
förbättra arkivarbetarnas situation. Själva benämningen arkivarbete försvinner.
I motsats till vad som gäller i dag kommer dessa arbetstagare att
omfattas av den arbetsrättsliga lagstiftningen, t. ex. lagen om anställningsskydd.
Av stor betydelse är att arbetsgivaransvaret flyttas över från arbetsmarknadsverket
till organisationerna, som hittills endast haft att svara
för arbetsledning och tillsyn. Det har mot den bakgrunden ansetts rimligt
att organisationerna svarar för åtminstone en del av lönekostnaden. I
fortsättningen tar de allmännyttiga organisationerna över statens roll som
kollektivavtalspart när det gäller löner och övriga anställningsvillkor för

5 Riksdagen 1979180. 18 sami. Nr 21

AU 1979/80:21

anställda med lönebidrag. Med denna ställning bör följa ett direkt ekonomiskt
ansvar för konsekvenserna av avtalsuppgörelserna.

Utskottet kan inte finna att riksdagen har anledning at ändra sitt i fjol
fattade beslut om den principiella konstruktionen av det nya systemet med
lönebidrag. Utskottet avstyrker därför motionen 1471 som innebär att man
skall riva upp förra årets beslut.

Utskottet har från AMS erfarit att organisationerna har sett som ett
problem att lönebidragen skall utbetalas i efterskott. Organisationer med
otillräcklig tillgång till likvida medel kan därigenom råka i svårigheter.
AMS avser därför att anpassa sina utbetalningsrutiner med hänsyn till
detta problem. Det kan emellertid finnas andra problem, bl. a. av det slag
som man har pekat på i motionerna. Det finns därför anledning att noga
följa utvecklingen av möjligheterna att sysselsätta handikappade m. fl. hos
de allmännyttiga organisationerna. En kartläggning av sysselsättningsförhållandena
hos organisationerna för nu anställda arkivarbetare har f. ö.
nyligen genomförts av arbetsmarknadsverket. Utskottet vill i anslutning
till motionerna betona att regeringen direkt bör följa utvecklingen och om
den skulle ge anledning därtill lägga fram erforderliga förslag så att inte
syftet med reformen — att skapa fler arbetstillfällen för handikappade och
att förbättra det nuvarande arkivarbetets status — förfelas. Riksdagen bör i
lämpligt sammanhang få en redovisning för resultatet av regeringens
granskning. Vad utskottet anfört i denna fråga bör regeringen underrättas
om.

I motionen 9% av Åke Polstam (c) föreslås en försöksverksamhet för
sysselsättning ät rörelsehindrade ungdomar. Motionären tänker sig att
med lämpliga arbetsgivare träffas avtal om anställning av sådana ungdomar,
varvid staten åtar sig att betala de merkostnader som hänger samman
med handikappet.

Motionens syfte är redan tillgodosett genom stödformen halvskyddad
sysselsättning/anställning med lönebidrag. Gäller det arbetsplacering av
ungdomar med grava rörelsehinder kan det bli aktuellt med förhöjt lönebidrag
(90% av lönekostnaden under det första anställningsåret). 1 sistnämnda
fall kan lönebidraget dessutom kombineras med bidrag till arbetsbiträde.
Med hänsyn till det anförda finns det inte skäl att föreslå någon
åtgärd på grund av motionen.

Medelsberäkningen m.m.

Det totala medelsbehovet under anslaget beräknas till 1 316500000 kr.,
en minskning i förhållande till innevarande budgetår med ca 122 milj. kr.
Minskningen beror på att kostnaderna för yrkesinriktad rehabilitering och
för stöd till skyddade verkstäder i fortsättningen skall täckas från andra
anslag.

Utskottet godtar propositionens medelsberäkning. Anslaget bör alltså
föras upp med det begärda beloppet.

AU 1979/80:21

Det förevarande reservationsanslaget har i budgetpropositionen tagits
upp under en ändrad rubrik. Även användningen av anslaget ändras. Det
är således fråga om ett nytt reservationsanslag. Utskottet vill därför uttala
att det inte bör föreligga hinder för regeringen att föreskriva att vid utgången
av budgetåret 1979/80 kvarstående behållning på det nuvarande anslaget
helt eller delvis får överföras till det nya anslaget.

Bidrag till arbetarskyddsfonden

1978/79 Utgift 135000000

1979/80 Anslag 145 000000

1980/81 Förslag 80000000

I samband med att lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbetslivet
antogs våren 1976 beslöt riksdagen att också stödja information, utbildning
och forskning rörande medbestämmande i arbetslivet (prop. 1975/76: 182,
InU 1975/76:46, rskr 1975/76:405). I beslutet innefattades även stöd till
utbildning av de anställdas representanter i företagens styrelser samt medel
för att betala fasta kostnader vid Arbetslivscentrum.

Anslagets fördelning på de olika ändamålen och utgiftsförändringarna
framgår av nedanstående sammanställning.

1979/80

Beräknad ändring 1980/81

1. Bidrag till forskningsprojekt
m. m.

2. Bidrag till fackliga organisationer
för utbildning av
anställdas representanter

i statliga myndigheters
styrelser och i företags
styrelser

3. Bidrag till arbetsgivarorganisationer
och fackliga
organisationer för information
och utbildning med
anledning av lagen
(1976: 580) om medbestämmande
i arbetslivet -

Arbetarskydds fonden -

Före draganden -

145000000

+ 111676000

-65000000

Regeringen har under punkten C 4 (s. 120—125) föreslagit att riksdagen
skall

dels anta ett inom arbetsmarknadsdepartementet upprättat förslag till lag
om ändring i lagen (1971: 282) om arbetarskyddsavgift,
dels godkänna de i budgetpropositionen förordade allmänna riktlinjerna
för finansiering av stöd till forskning och utveckling samt utbildning och

AU 1979/80:21

information beträffande medbestämmande i arbetslivet och arbetslivsfrågor
i övrigt samt till utbildning av styrelserepresentanter för de anställda,

dels till Bidrag till arbetarskyddsfonden för budgetåret 1980/81 anvisa ett
reservationsanslag av 80000000 kr.

Propositionens lagförslag fogas till detta betänkande som bilaga.

Som framgår av den ovan lämnade redovisningen finansieras från anslaget
bidrag till arbetsmarknadens parter för information och utbildning med
anledning av lagstiftningen om medbestämmande i arbetslivet. Vidare
utgår från detta anslag bidrag till de fackliga organisationerna för utbildning
av representanter i företagsstyrelser och styrelser för statliga myndigheter.
Ett ytterligare utgift sändamål är stödet till forsknings- och utvecklingsarbete
när det gäller medbestämmande och andra arbetslivsfrågor.
Häri ingår medel för de fasta kostnaderna vid det särskilt inrättade forskningsinstitutet,
Arbetslivscentrum.

I budgetpropositionen föreslås att de angivna informations-, utbildningsoch
forskningsinsatserna från den 1 januari 1981 skall finansieras med
arbetsgivaravgifter. Som teknisk lösning förordas en höjning av arbetarskyddsavgiften,
som f. n. täcker bl. a. utgifterna för liknande insatser på
arbetarskyddsområdet. Avgiften tillförs arbetarskyddsfonden.

Arbetarskyddsavgiften tas f. n. ut med 0,1 % på lönesumman. Propositionens
förslag innebär en höjning till 0,155 %. Vid bifall härtill beräknas
totalt 380 milj. kr. inflyta till arbetarskyddsfonden under år 1981. När det
gäller fördelningen av dessa medel är det avsett att en liksom hittills i lagen
om arbetarskyddsavgift fastställd andel skall utgöra bidrag till statsverkets
kostnader för den verksamhet som arbetarskyddsverket bedriver. Andelen
anges till 16,5 %. Återstoden av medlen förutsätts bli fördelade av arbetarskyddsfondens
styrelse enligt bestämmelser som meddelas av regeringen.
I propositionen görs bedömningen att 30 % bör anslås för information och
utbildning kring medbestämmande i arbetslivet och ca 3 % för utbildning
av styrelserepresentanter för de anställda. Övriga medel avses stå till
förfogande för arbetslivs- och arbetsmiljöforskningen.

Utskottet vill inte motsätta sig övergången till avgiftsfinansiering. Lagförslaget
godtas av utskottet, som också lämnar utan erinran vad som i
propositionen anförts och föreslagits om allmänna riktlinjer för finansieringen
av information, utbildning och forskning på de aktuella områdena.

Det nya finansieringssystemet bör av tekniska skäl träda i kraft vid nästa
årsskifte. Det stöd som skall utgå till information, utbildning och forskning
på arbetslivsområdet under tiden den 1 juli—31 december 1980 får därför
liksom hittills finansieras av budgetmedel. Nuvarande anslag bör alltså
kvarstå på statsbudgeten under nästa budgetår med, som regeringen föreslår,
ett till 80 (—65) milj. kr. reducerat belopp.

AU 1979/80:21

Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag

1978/79 Utgift 8 132770

1979/80 Anslag 'l 000000000
1980/81 Förslag 1685000000

1 Anslaget avsett att täcka kostnaderna för ett halvt verksamhetsår.

Från anslaget utgår bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag för att täcka
underskottet i verksamheten med skyddat arbete m. m. och för investeringar.

1979/80 Beräknad ändring 1980/81

Stiftelsen Före Samhällsföretag

draganden

Driftbidrag 1000000000 + 600000000 +600000000

Investeringsbidrag - +305000000 + 85000000

1000 000000 +905000000 +685 000 000

Regeringen har under punkten C 5 (s. 125-138) föreslagit att riksdagen
skall

1. medge att regeringen vid behov får besluta om nya platser för skyddat
arbete under budgetåret 1980/81,

2. till Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag för budgetåret 1980/81 anvisa
ett förslagsanslag av 1 685 000 000 kr.

Vid årsskiftet 1979-1980 startade den nya organisationen för skyddat
arbete. Organisationen består av en central stiftelse - Stiftelsen Samhällsföretag
— och regionala stiftelser för de olika länen. Den nya organisationen
har tagit över verkstäderna för skyddat arbete, de industriella beredskapsarbetena
samt kontorsarbetscentralerna för arkivarbete. Organisationen
har också ansvaret för vissa former av hemarbete.

Den centrala stiftelsen, som har sitt säte i Botkyrka, är dimensionerad
för 120 befattningshavare. Den regionala organisationen beräknas nästa
budgetår omfatta ca 28 000 anställda fördelade på 24 regionala huvudkontor
och 370 verkstäder. Av den totala arbetsstyrkan beräknas antalet
anställda vid de regionala huvudkontoren utgöra ca 1 035.

Under innevarande och nästa budgetår tillkommer ett antal nya arbetsplatser
vid verkstäderna i enlighet med vad som tidigare har förutsatts. I
budgetpropositionen beräknas inte medel för någon platsutbyggnad därutöver.
Det föreslås dock att riksdagen skall medge regeringen att vid behov
besluta om nya platser under budgetåret 1980/81. Utskottet tillstyrker att
ett sådant bemyndigande lämnas. Motsvarande bemyndiganden har tidigare
lämnats vaije år av riksdagen för utbyggnaden av de skyddade verkstäderna.

6 Riksdagen 1979180. 18 sami. Nr 21

AU 1979/80:21

Stiftelsen Samhällsföretags behov av driftmedel beräknas i budgetpropositionen
till 1 600 milj. kr. Häri ingår ett mindre belopp som bidrag till
driften av den nuvarande arkivarbetscentralen Kulturarvet i Falun. Det
anmäls i propositionen att frågan om huvudmannaskapet för verksamheten
där kommer att prövas i ett senare sammanhang.

Till investeringsbidrag bör enligt budgetpropositionen beräknas 85 milj.
kr.

Det sammanlagda medelsbehovet under anslaget utgör sålunda 1 685
milj. kr. Utskottet godtar att anslaget för nästa budgetår förs upp med detta
belopp.

I detta sammanhang tar utskottet upp motionen 441 av Göte Jonsson (m)
och Sten Svensson (m), vari begärs åtgärder via Stiftelsen Samhällsföretag
för ökad sysselsättning av handikappade på den reguljära arbetsmarknaden.
Motionärerna föreslår att Samhällsföretag skall arbeta för att hitta
nya och bättre hjälpmedel för handikappade. Dessutom vill motionärerna
ha ett system som innebär att staten skall kunna ge ekonomisk kompensation
till enskilda och offentliga arbetsgivare på samma sätt som ersättning
utgår till Samhällsföretag. Den statliga ersättningen skulle stå i relation till
arbetsförmågan hos de anställda och i övrigt täcka merkostnader för arbetsledning,
handikappanpassad utrustning m. m.

Med anledning av de nu refererade delarna av motionen bör framhållas
att Stiftelsen Samhällsföretag ser det som en av företagsgruppens viktigaste
uppgifter att hitta nya och bättre hjälpmedel som kompenserar för olika
former av handikapp. I den delen är alltså motionen redan tillgodosedd.

När det gäller ekonomisk kompensation till arbetsgivare som anställer
arbetshandikappade finns, som framgår av den tidigare framställningen, en
rad olika stödformer, lönebidrag, bidrag till arbetsbiträde, bidrag till särskilda
anordningar på arbetsplatsen m. m. Det finns också andra stödformer
som det inte funnits anledning för utskottet att särskilt gå in på i
detta betänkande, exempelvis bidrag till utbildning eller praktik i företag
med syfte att slussa handikappade och äldre arbetstagare till anställningar
på den öppna marknaden.

Motionärerna vill med sitt förslag nå det dubbla syftet att ge handikappade
sysselsättning på den öppna marknaden och hålla tillbaka en expansion
inom Stiftelsen Samhällsföretag.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att politikens huvudinriktning
bör vara att i största möjliga utsträckning ge de handikappade sysselsättning
på den öppna arbetsmarknaden. De olika bidrag och hjälpmedel som
nyss redovisats har just detta syfte. Enligt utskottets uppfattning förefaller
det i dagens läge mer ändamålsenligt att bygga vidare på denna av AMS
hanterade medelsarsenal än att involvera det nystartade Samhällsföretag i
bidragsgivningen till enskilda arbetsgivare.

I sammanhanget bör också betonas att ett av målen för Samhällsföretags
verksamhet är att den skall leda till förbättring av de anställdas arbetsför -

AU 1979/80:21

måga och därmed öka deras möjligheter till anställning på den öppna
marknaden. Ett uttryck för detta är att i kollektivavtal för de anställda hos
Samhällsföretag har införts rätt till ledighet under sex månader för att
pröva annan anställning.

Tanken på ökad utplacering av arbetstagare från skyddad verksamhet
till andra anställningar behandlades relativt utförligt i propositionen 1978/
79:73 (s. 67-68). Bakgrunden var ett förslag från sysselsättningsutredningen
att som mål nå en årlig utplacering av 10 % av de anställda på de
skyddade verkstäderna. Motivet härför var att genom en ökad omsättning
bland arbetstagarna skaffa fler handikappade möjlighet till sysselsättning. I
propositionen pekade föredraganden, statsrådet Wirtén, bl. a. på den motsättning
som ligger i att förvänta sig en ökad utslussning och samtidigt
begära att verkstäderna skall ge sysselsättning åt personer med mycket
svåra handikapp. Något förslag med den inriktning som sysselsättningsutredningen
förordade lades inte fram i propositionen och aktualiserades inte
heller vid riksdagsbehandlingen.

Utskottet vill i anslutning härtill framhålla att det redovisade ställningstagandet
inte bör tas till intäkt för att Samhällsföretag skall vara passivt när
det gäller att medverka till att anställda placeras ut på den öppna arbetsmarknaden.
Med hänsyn till de uppenbara svårigheter som föreligger är
det nödvändigt att i det arbetet vara öppen för att pröva nya vägar och
uppslag.

Med det anförda har utskottet besvarat motionen som inte bör föranleda
någon åtgärd.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande tidpunkten för en proposition om den framtida sysselsättningspolitiken
att riksdagen avslår motionen 1979/80:994
yrkandet 1,

2. beträffande samhällskontroll vid nedläggning av företag att riksdagen
avslår motionen 1979/80: 994 yrkandet 18,

3. beträffande åtgärder mot den bristande överensstämmelsen mellan
utbud och efterfrågan på arbetskraft att riksdagen avslår
motionen 1979/80:992,

4. beträffande skärpning av reglerna för avvisande av erbjudet
arbete m.m. att riksdagen avslår motionerna 1979/80:744 och
1979/80:990,

5. beträffande personalförstärkning till arbetsmarknadsverket att
riksdagen med avslag på motionerna 1979/80:994 yrkandet 6,
1979/80: 1490 yrkandet 3 och 1979/80:1817 yrkandet 2 bifaller
propositionens förslag,

res. 1 (s)

res. 2 (s)

res. 3 (s)

AU 1979/80:21

6. beträffande utbildning av förmedlingspersonal i handikappfrågor
att riksdagen avslår motionen 1979/80:1817 yrkandet 3,

7. beträffande sammansättningen av länsarbetsnämnder att riksdagen
avslår motionen 1979/80: 255,

8. beträffande ordförandeskapet i distriktsarbetsnämnd att riksdagen
avslår motionen 1979/80: 979,

9. beträffande arbetsförmedlingens svårigheter på orter med särskilda
sociala problem att riksdagen avslår motionen 1979/
80:1805,

10. beträffande fler distriktsarbetsnämnder och förmedlingskontor i
Västmanlands län att riksdagen avslår motionen 1979/80:736,

11. beträffande den fortsatta utbyggnaden av ADB i platsförmedlingen
att riksdagen med avslag på motionerna 1979/80:1810 och
1979/80:1845 bifaller propositionens förslag,

12. beträffande förbättrad byggarbetsplanering att riksdagen avslår
motionen 1979/80: 980,

13. att riksdagen med bifall till propositionens förslag och med avslag
på motionen 1979/80:994 yrkandet 7 till Arbetsmarknadsservice
för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av
955 913000 kr.,

14. beträffande barntillsyn inom arbetsmarknadsutbildningen att
riksdagen avslår motionen 1979/80:994 yrkandet 12,

15. beträffande översyn av bristyrkesutbildningen att riksdagen avslår
motionen 1979/80: 1466,

16. beträffande administrationen av ersättning för studieresor i samband
med arbetsmarknadsutbildning att riksdagen avslår motionen
1979/80: 321,

17. beträffande frågan om utbildningsfonder i företagen att riksdagen
med bifall till motionen 1979/80:994 yrkandet 19 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. att riksdagen godkänner de i propositionen förordade grunderna
för ersättning till ledsagare till handikappade,

19. att riksdagen med bifall till propositionens förslag och med avslag
på motionen 1979/80: 994 yrkandet 25 till Bidrag till arbetsmarknadsutbildning
för budgetåret 1980/81 anvisar ett anslag av
2 231400000 kr.,

20. beträffande varselvillkoren i samband med äldrestödet att motionen
1979/80:1022 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

21. beträffande beredskapsarbeten på vägar i de regionalpolitiskt
mest utsatta kommunerna att riksdagen avslår motionen 1979/
80: 984,

22. beträffande utvärdering och redovisning av beredskapsarbeten
inom den statliga sektorn att riksdagen avslår motionen 1979/
80:1485,

res.4 (s)

res. 5 (s)

res.6(s)

AU 1979/80:21

23. beträffande vägarbeten i Västernorrlands län som beredskapsarbete
att riksdagen avslår motionen 1979/80:408 yrkandena 1 och

24. beträffande upprustning av grusvägsnätet i Älvsborgs län som
beredskapsarbete att riksdagen avslår motionen 1979/80: 397,

25. beträffande medel för projektering av dubbelspår Ånge—Bräcke
m.m. att riksdagen avslår motionen 1979/80:742,

26. beträffande åtgärder mot viltolyckor som beredskapsarbete att
riksdagen avslår motionen 1979/80:743,

27. beträffande medel för beredskapsarbeten till Eketorps borg att
riksdagen avslår motionen 1979/80:1816,

28. beträffande storleken av statsbidrag till beredskapsprojekt i de
primära rekreationsområdena att riksdagen avslår motionen
1979/80:1888,

29. beträffande omfattningen av beredskapsarbeten i AMS egen regi
att riksdagen avslår motionerna 1979/80:408 yrkandet 3, 1979/
80: 728, 1979/80:1806 och 1979/80:1807,

30. att riksdagen medger att regeringen får bemyndiga AMS att
under budgetåret 1980/81 besluta om avskrivning av vissa lånefordringar
enligt propositionens förslag,

31. att riksdagen med bifall till propositionens förslag och med avslag
på motionerna 1979/80: 324 och 1979/80:1368 yrkandet 3 till
Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1980/81 anvisar
ett reservationsanslag av 2 125 000000 kr.,

32. att riksdagen med bifall till propositionens förslag till Stöd till
lageruppbyggnad för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag
av 1 000 kr.,

33. beträffande nya dagpenningklasser om 200, 210 och 220 kr.,
m.m. att riksdagen avslår motionerna 1979/80: 573 yrkandet 4
och 1979/80:994 yrkandena 20 och 21,

34. beträffande inrättande av en dagpenningklass om 230 kr. vid en
senare tidpunkt att riksdagen avslår motionen 1979/80:994 yrkandet
22,

35. beträffande höjning av det kontanta arbetsmarknadsstödet att
riksdagen avslår motionerna 1979/80: 573 yrkandet 3 och 1979/
80:994 yrkandet 23,

36. beträffande enhetligt utbildningsbidrag, m. m., att riksdagen avslår
motionen 1979/80: 573 yrkandena 1 och 2,

37. att riksdagen med bifall till propositionens förslag samt med
avslag på motionen 1979/80:994 yrkandet 24 till Kontant stöd vid
arbetslöshet för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av
1333 800000 kr.,

38. beträffande höjning av arbetsgivaravgiften till arbetslöshetsfonden
att riksdagen avslår motionen 1979/80: 994 yrkandet 26,

res. 7 (s)

res.8(s)

res. 8 (s)

res. 9 (s)

AU 1979/80:21

39. beträffande avstängning från arbetslöshetsersättning vid svårigheter
att ordna barntillsyn att riksdagen avslår motionen 1979/
80: 320,

40. beträffande avräkning av änke- och änklingspension mot kontant
arbetsmarknadsstöd att riksdagen avslår motionen 1979/
80:1804,

41. att riksdagen med bifall till propositionens förslag till Totalförsvarsverksamhet
för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag
av 79912000 kr.,

42. att riksdagen med bifall till propositionens förslag till Arbetsmarknadsverket:
Anskaffning av utrustning för budgetåret 1980/
81 anvisar ett reservationsanslag av 4070000 kr.,

43. att riksdagen med bifall till propositionens förslag till Arbetsmarknadsverket:
Förvaltning av utrustning för budgetåret 1980/
81 anvisar ett reservationsanslag av 1 000 kr.,

44. beträffande inriktningen av politiken för arbete åt handikappade
att riksdagen avslår motionen 1979/80:994 yrkandet 3,

45. beträffande åtgärdsplanering inom arbetsförmedlingen att riksdagen
avslår motionen 1979/80: 994 yrkandena 4 och 5,

46. beträffande rätten till arbete åt alla oavsett handikapp, m.m.,
att riksdagen avslår motionen 1979/80: 1817 yrkandena 1, 4 och
5,

47. beträffande aktionsprogram mot utslagning och social utstötning
att riksdagen avslår motionen 1979/80: 219,

48. beträffande transferering av medel från socialförsäkringssystemet,
m.m., att riksdagen avslår motionen 1979/80:982 yrkandena
1 och 4,

49. beträffande anställning av handikappade i riksdagshuset att riksdagen
avslår motionen 1979/80: 1793,

50. beträffande beloppsgränserna för bidrag till speciella arbetstekniska
hjälpmedel att riksdagen avslår motionen 1979/80:1455,

51. beträffande kombination av bidrag till arbetsbiträde och halvsky
ddad sysselsättning att riksdagen avslår motionerna 1979/
80:994 yrkandet 9 och 1979/80: 1475 i motsvarande del,

52. beträffande maximeringen av bidraget till arbetsbiträde, m. m.,
att riksdagen avslår motionen 1979/80: 1475 i motsvarande delar,

53. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om ändrade
grunder för bidrag till arbetshjälpmedel åt handikappade, att
gälla fr. o. m. den 1 juli 1980, i den mån frågan inte behandlats i
föregående punkter,

54. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om ändrade
grunder för näringshjälpen, att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1980,

55. beträffande uppföljning av stödformen anställning med lönebidrag
för de allmännyttiga organisationernas del att riksdagen

res. 10 (1 s)

res. II (s)
res. 11 (s)

res. 12 (s)

AU 1979/80: 21

med anledning av motionerna 1979/80:734 och 1979/80:994 yrkandet
8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

56. beträffande lönebidrag med 100 % till de allmännyttiga organisationerna
att riksdagen avslår motionen 1979/80: 1471,

57. beträffande försöksverksamhet för sysselsättning åt rörelsehindrade
ungdomar att riksdagen avslår motionen 1979/80: 996,

58. att riksdagen med anledning av propositionens förslag godkänner
vad som förordats beträffande anställning med lönebidrag, i den
mån frågan inte behandlats i föregående punkter,

59. att riksdagen med bifall till propositionen till Särskilda åtgärder
för arbetsanpassning och sysselsättning för budgetåret 1980/81
anvisar ett reservationsanslag av 1 316500000 kr.,

60. att riksdagen antar det inom arbetsmarknadsdepartementet upprättade
förslaget till lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift,

61. att riksdagen godkänner de i propositionen förordade allmänna
riktlinjerna för finansiering av stöd till forskning och utveckling
samt utbildning och information beträffande medbestämmande i
arbetslivet och arbetslivsfrågor i övrigt samt till utbildning av
styrelserepresentanter för de anställda,

62. att riksdagen med bifall till propositionen till Bidrag till arbetarskyddsfonden
för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag
av 80000000 kr.,

63. beträffande åtgärder för ökad sysselsättning åt handikappade på
den reguljära arbetsmarknaden via Stiftelsen Samhällsföretag
att riksdagen avslår motionen 1979/80: 441,

64. att riksdagen med bifall till propositionen medger att regeringen
vid behov får besluta om nya platser för skyddat arbete under
budgetåret 1980/81,

65. att riksdagen med bifall till propositionen till Bidrag till Stiftelsen
Samhällsföretag för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag
av 1 685000000 kr.

Stockholm den 13 mars 1980

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
ELVER JONSSON

Närvarande: Elver Jonsson (fp), Anna-Greta Leijon (s), Alf Wennerfors
(m)1, Arne Fransson (c), Erik Johansson (s), Sten Svensson (m), Frida
Berglund (s), Pär Granstedt (c), Lars Ulander (s), Anders Högmark (m)1,
Margit Odelsparr (c), Marianne Stålberg (s), Eva Winther (fp). Sune Johansson
(s), Nils-Olof Grönhagen (s), Bengt Wittbom (m)2 och Görel
Bohlin (m)2.

' t. o. m. avsnittet Stöd till lageruppbyggnad
2 fr. o. m. avsnittet Kontant stöd vid arbetslöshet

AU 1979/80:21

Reservationer

Anna-Greta Leijon, Erik Johansson, Frida Berglund, Lars Ulander,
Marianne Stålberg, Sune Johansson och Nils-Olof Grönhagen (alla s) har
till betänkandet fogat reservationerna 1-9 och 11-12. Dessutom har Marianne
Stålberg (s) avgivit reservationen 10.

1. Tidpunkten för en proposition om den framtida sysselsättningspolitiken
(mom. 1)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar "Utskottet
kan” och på s. 19 slutar "sysselsättningspolitisk proposition” bort ha
följande lydelse:

För att möta de problem som sysselsättningen i vårt land står inför under
1980-talet krävs att samhällets åtgärder sätts in som välavvägda delar i en
samlad sysselsättningspolitisk strategi. En framgångsrik sysselsättningspolitik
förutsätter sålunda att enskilda politiska beslut konsekvent föregås
av en prövning av deras såväl omedelbara som långsiktiga effekter på
sysselsättningen. Först med en sådan politik kan målet arbete åt alla
förverkligas. Samtidigt krävs en målmedveten samordning av handlandet
inom ett stort antal verksamhetsområden. Riktlinjerna för den ekonomiska
politiken, finanspolitiken, närings- och branschpolitiken, energipolitiken,
investeringspolitiken inkl. byggnadsverksamheten samt forsknings- och
utvecklingspolitiken måste formas med utgångspunkt i en framtidsinriktad
strategi, där politiska ställningstaganden kan inordnas i ett system av
samverkande åtgärder för utveckling, sysselsättning och regional balans.

Det har ingått som en huvuduppgift för sysselsättningsutredningen att
utarbeta förslag till riktlinjer för en sådan politik. Utredningen har presenterat
slutresultatet av sitt arbete. Det framlagda materialet bör enligt utskottets
uppfattning kunna utgöra underlag för en sysselsättningspolitisk
proposition. Det är viktigt att en sådan proposition läggs fram så snart som
möjligt. Utskottet delar därför socialdemokraternas uppfattning att arbetet
med den sysselsättningspolitiska propositionen påskyndas inom regeringens
kansli. Propositionen bör läggas fram i sådan tid att den kan behandlas
av riksdagen under detta år. Vad utskottet anfört med anledning av den
socialdemokratiska partimotionen bör regeringen underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande tidpunkten för en proposition om den framtida sysselsättningspolitiken
att riksdagen med anledning av motionen
1979/80:994 yrkandet 1 begär att regeringen lägger fram en proposition
i så god tid att den kan behandlas av riksdagen under
1980.

AU 1979/80:21

2. Samhällskontroll vid nedläggning av företag (moni. 2)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar ”Utskottet vill
inte” och på s. 21 slutar ”någon åtgärd” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att man snarast tar itu med
frågan att stifta en lag med den inriktning motionärerna begär. Sysselsättningsutredningen
är av samma uppfattning som framgår på s. 287 i utredningens
betänkande SOU 1979: 24. Även departementspromemorian Betalningsinställelse
och rådrumsstöd (Ds A 1979:7) tar upp problem av det
aktuella slaget.

Tanken på en effektivare samhällskontroll vid företagsnedläggningar,
som till en början mötte hårt motstånd, har efter hand fått ökat stöd i olika
sammanhang. Utskottet föreslår att regeringen snabbt låter ta fram det
ytterligare underlag som kan behövas så att ett lagförslag kan presenteras i
den sysselsättningspolitiska proposition som bör föreläggas riksdagen i så
god tid att den kan behandlas i höst. Regeringen bör underrättas om vad
utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande samhällskontroll vid nedläggning av företag att riksdagen
med bifall till motionen 1979/80: 994 yrkandet 18 begär att
regeringen lägger fram förslag till lagstiftning i enlighet med vad
utskottet anfört.

3. Personalförstärkning till arbetsmarknadsverket (mom. 5)

Reservanterna anser

dels att den. del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar ”Utskottet
delar” och på s. 25 slutar ”ytterligare personalförstärkningar” bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att arbetsmarknadsverket bör
tillföras ytterligare tjänster utöver budgetpropositionens förslag. Med hänsyn
till de nya principerna för beräkningen av förvaltningsanslaget kan av
regeringens förslag den verkliga effekten befaras bli väsentligt mindre än
100 nya tjänster. I praktiken kan det bli fråga om en nedskärning. En sådan
utveckling kan utskottet inte acceptera. Verket måste ges förutsättningar
att fullgöra de uppgifter som regering och riksdag lagt på det. Regeringens
förslag kommer att gå ut över grupper med särskilda svårigheter på arbetsmarknaden.
Det gäller bl. a. handikappade, ungdomar och invandrare.
Även verksamheten i övrigt blir lidande.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet socialdemokraternas
förslag om medel för ytterligare 300 tjänster utöver regeringens förslag.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna 994, 1490 och 1817
bör regeringen underrättas om.

7 Riksdagen 1979180. 18 sami. Nr 21

AU 1979/80:21

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande personalförstärkning till arbetsmarknadsverket att
riksdagen med bifall till motionen 1979/80: 994 yrkandet 6 samt
med anledning av dels propositionens förslag, dels motionerna
1979/80: 1490 yrkandet 3 och 1979/80: 1817 yrkandet 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Anslag till Arbetsmarknadsservice (mom. 13)

under förutsättning av bifall till reservationen 3
Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar ”Det sammanlagda”
och slutar ”tidigare avstyrkt” bort ha följande lydelse:

Det sammanlagda medelsbehovet under anslaget beräknas i propositionen
till 955913 000 kr.

Utskottet har i det föregående tillstyrkt förslaget i den socialdemokratiska
motionen 994 att arbetsmarknadsverket skall tillföras 300 tjänster utöver
regeringens förslag. Det medför enligt samma motion en kostnadsökning
med 27 milj. kr. Utskottet godtar den beräkningen. Med hänvisning
till detta ställningstagande och då propositionens medelsberäkning i övrigt
kan godtas bör anslaget föras upp med 982 913 000 kr.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. att riksdagen med anledning av propositionens förslag och med
bifall till motionen 1979/80:994 yrkandet 7 till Arbetsmarknadsservice
för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av
982913000 kr.

5. Barntillsyn inom arbetsmarknadsutbildningen (mom. 14)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar ”Utskottet
kan” och slutar ”därför motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:

Arbetslösheten är hög i delar av landet, främst i Norrland. Som framhålls
i den socialdemokratiska partimotionen är situationen där särskilt
svår för yngre kvinnor med barn. För att stärka deras ställning på arbetsmarknaden
bör de få möjlighet till arbetsmarknadsutbildning. Eventuella
hinder häremot måste undanröjas.

Utskottet tillstyrker därför förslaget i den socialdemokratiska motionen
om barntillsyn i samband med arbetsmarknadsutbildning. Den försöksverksamhet
som i dag finns med barntillsyn i samband med arbetsmarknadsutbildning
bör i enlighet med motionen vidgas att gälla även de fall då

AU 1979/80:21

föräldern eller föräldrarna får sin utbildning inom den egna kommunen
men under utbildningstiden måste bo utanför hemorten. Den utvidgade
försöksverksamheten bör avse till ytvidden stora kommuner med långa
avstånd till den centrala tätorten. Vad utskottet anfört bör regeringen
underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande barntillsyn inom arbetsmarknadsutbildningen att
riksdagen med bifall till motionen 1979/80:994 yrkandet 12 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Anslag till Bidrag till arbetsmarknadsutbildning (mom. 19)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar ”1 den" och
slutar ”2231,4 milj. kr.” bort ha följande lydelse:

I budgetpropositionen har medelsbehovet under anslaget Bidrag till arbetsmarknadsutbildning
beräknats till 2231,4 milj. kr. Denna beräkning
kan i och för sig godtas. I den socialdemokratiska motionen 994 liksom i
vpk-motionen 573 föreslås höjda arbetslöshetsersättningar. Dessa frågor
behandlas i avsnittet Kontant stöd vid arbetslöshet. De ställningstaganden
som där görs påverkar utbildningsbidragens storlek och därmed utgifterna
under detta anslag. I enlighet med ett förslag i den socialdemokratiska
motionen bör sålunda anslaget räknas upp med 250 milj. kr. i förhållande
till vad regeringen har begärt. Det innebär att anslaget för nästa budgetår
bör föras upp med 2 481,4 milj. kr.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. att riksdagen med anledning av propositionens förslag samt med
bifall till motionen 1979/80: 994 yrkandet 25 till Bidrag till arbetsmarknadsutbildning
för budgetåret 1980/81 anvisar ett anslag av
2481400000 kr.

7. Volymen av beredskapsmedlen för vägprojekt (mom. 31)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar ”Utskottet är”
och på s. 42 slutar ”med beredskapsarbeten” bort ha följande lydelse:

Praktiska skäl talar för att en ökad del av de medel som sammantaget
anvisas för vägbyggande får disponeras direkt av vägverket. Utskottet
ansluter sig därför till förslaget i den socialdemokratiska motionen 1368,
med Bertil Zachrisson som första namn, att 50 milj. kr. skall överföras från
beredskapsmedlen till vägverkets anslag. Utskottet förutsätter därvid att

AU 1979/80:21

vägverket vid sin disposition av medlen väger in de sysselsättningsmässiga
konsekvenserna av olika investeringsalternativ och samråder med AMS.
Utskottets ställningstagande innebär att vpk-motionen 324 delvis tillgodoses.
Den avstyrks i övriga delar.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 48 som börjar ”Det totala”
och slutar ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Det totala medelsbehovet under anslaget uppgår enligt propositionen till
2 125 000000 kr. Utskottet har tillstyrkt medelsanvisningen under delprogrammen
utom beträffande beredskapsmedlen för vägar. På den punkten
tillstyrker utskottet motionen 1368 av Bertil Zachrisson m.fl. (s) om
minskning av medlen med 50 milj. kr. Detta innebär också att motionen
324 av Lars Wemer m. fl. (vpk) tillstyrks delvis. Anslaget bör alltså föras
upp med 2 075 000 000 kr.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. att riksdagen med anledning av propositionen och motionen
1979/80: 324 samt med bifall till motionen 1979/80:1368 yrkandet
3 till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1980/81
anvisar ett reservationsanslag av 2075000000 kr.

8. Nya dagpenningklasser inom arbetslöshetsförsäkringen, m. m. (mom.
33-35)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar ”Utskottet
ansluter” och på s. 51 slutar ”aktuella motionsyrkandena” bort ha följande
lydelse:

Utskottet ställer sig bakom yrkandena i socialdemokraternas motion om
att tre nya dagpenningklasser om 200, 210 och 220 kr. skall inrättas samt
att dagpenningklassen 195 kr. slopas. Lagen om arbetslöshetsförsäkring
bör ändras i enlighet härmed. Vad nu sagts innebär att det aktuella yrkandet
i vpk-motionen 573 tillgodoses i motsvarande delar.

De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1980. Som
framhålls av socialdemokraterna kan pris- och löneutvecklingen snart motivera
att man bygger ut dagpenningsystemet med en klass om 230 kr.
Riksdagen bör i så fall utan dröjsmål föreläggas förslag om en sådan
fortsatt utbyggnad. Regeringen bör underrättas härom.

Kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) utgår till arbetslös som inte är
berättigad till dagpenning från en arbetslöshetskassa. Ersättningsbeloppet
höjdes den 1 juli förra året från 65 till 75 kr. per dag. Socialdemokraterna
föreslår i motionen 994 att beloppet höjs till 80 kr. med hänsyn till den
allmänna löne- och inkomstutvecklingen. Vpk begär i partimotionen 573 en
höjning till 120 kr. under åberopande av bl. a. ökade levnadsomkostnader.

Som föreslås i den socialdemokratiska motionen bör beloppet för det

AU 1979/80: 21

kontanta arbetsmarknadsstödet höjas till 80 kr. Däremot är utskottet inte
berett att biträda vpk-yrkandet om ett belopp av 120 kr.

Även den nu föreslagna höjningen bör gälla från den 1 juli i år. Utskottet
lägger i det följande fram ett förslag till ändring i lagen om kontant arbetsmarknadsstöd
i överensstämmelse med det anförda.
dels att utskottets hemställan under 33—35 bort ha följande lydelse:

33. beträffande nya dagpenningklasser om 200, 210 och 220 kr.,
m.m. att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:994 yrkandena
20 och 21 samt med anledning av motionen 1979/80:573
yrkandet 4 antar följande lagförslag:

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1973: 370) om arbetslöshetsförsäkring
skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse
17 §'

Nuvarande lydelse

Dagpenning får utges i dagpenningklasser
om 80, 90, 100, 110,
120, 130, 140, 150, 160, 170, 180,
190 och 195 kronor. Erkänd arbetslöshetskassa
beslutar om försäkrads
placering i dagpenningklass.
Arbetsmarknadsstyrelsen kan föreskriva
att gällande lägsta dagpenningklass
ej längre skall tillämpas.

Dagpenning får utges i dagpenningklasser
om 80, 90, 100, 110,
120, 130, 140, 150, 160, 170, 180,
190, 200, 210 och 220 kronor. Erkänd
arbetslöshetskassa beslutar
om försäkrads placering i dagpenningklass.
Arbetsmarknadsstyrelsen
kan föreskriva att gällande lägsta
dagpenningklass ej längre skall
tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980.

34. beträffande inrättande av en dagpenningklass om 230 kr. vid en
senare tidpunkt att riksdagen med bifall till motionen 1979/
80: 994 yrkandet 22 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

35. beträffande höjning av det kontanta arbetsmarknadsstödet att
riksdagen med bifall till motionen 1979/80:994 yrkandet 23 samt
med avslag på motionen 1979/80:573 yrkandet 3 antar följande
lagförslag:

1 Senaste lydelse 1979:385.

Kartong: S. 82. under 9 efter rad 2 Tillkommer: under reservationen 8

AU 1979/80:21

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd

Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1973: 371) om kontant arbetsmarknadsstöd
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 §'

Kontant arbetsmarknadsstöd ut- Kontant arbetsmarknadsstöd utgår
med 75 kronor för dag. går med 80 kronor för dag.

Till den som söker deltidsarbete eller i annat fall är arbetslös under del
av vecka utgår arbetsmarknadsstöd med det antal ersättningsdagar per
vecka som följer av en av regeringen fastställd omräkningstabell.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980.

9. Anslag till Kontant stöd vid arbetslöshet, m. m. (mom. 37 och 38)

Reservanterna anser

under förutsättning av bifall till reservationen 8

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar ”Sorn framgår”
och slutar ”har föreslagit” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående biträtt förslagen i den socialdemokratiska
motionen 994 om att tillföra arbetslöshetsförsäkringen nya och högre dagpenningbelopp
samt att höja det kontanta arbetsmarknadsstödet. Detta
kommer, som man beräknar i motionen, att öka belastningen på anslaget
Kontant stöd vid arbetslöshet med 110 milj. kr. Anslaget bör räknas upp
med det beloppet i förhållande till regeringens förslag och sålunda för nästa
budgetår utgöra 1 443 800000 kr.

De föreslagna höjningarna av ersättningarna vid arbetslöshet kommer,
utöver det ökade anslagsbehov som ovan redovisats, att medföra merutgifter
för arbetslöshetsfonden om ca 50 milj. kr. Dessutom uppkommer,
som förut nämnts, konsekvenser i form av höjda utbildningsbidrag, som
finansieras från anslaget Bidrag till arbetsmarknadsutbildning. I det föregående
har föreslagits att detta anslag förstärks med ytterligare 250 milj. kr.
Utskottet delar socialdemokraternas uppfattning att den sammanlagda reformkostnaden,
ca 400 milj. kr., är av sådan storlek att den bör uppvägas
av en förstärkning av statens inkomster. Detta kan lämpligen ske på sätt
som föreslås i den aktuella motionen 994 genom att man fr. o. m. den 1 juli
1980 höjer arbetsgivaravgiften till arbetslöshetsfonden med 0,2%, vilket
kan beräknas inbringa ca 450 milj. kr. Utskottet lägger i det följande fram
ett lagförslag härom.

1 Senaste lydelse 1979:386.

AU 1979/80:21

dels att utskottets hemställan under 37 och 38 bort ha följande lydelse:

37. att riksdagen med anledning av propositionens förslag samt med
bifall till motionen 994 yrkandet 24 till Kontant stöd vid arbetslöshet
för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av
1443 800000 kr.,

38. beträffande höjning av arbetsgivaravgiften till arbetslöshetsfonden
att riksdagen med bifall till motionen 1979/80: 994 yrkandet
26 antar följande lagförslag:

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:372) om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen
och det kontanta arbetsmarknadsstödet

Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1973: 372) om arbetsgivaravgift till
arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §'

Arbetsgivare erlägger årligen ar- Arbetsgivare erlägger årligen arbetsgivaravgift
med belopp som betsgivaravgift med belopp som

motsvarar fyra tiondels procent av motsvarar sex tiondels procent av

summan av vad arbetsgivaren un- summan av vad arbetsgivaren under
året utgivit som lön till arbetsta- der året utgivit som lön till arbetstagare
i pengar eller i naturaförmåner gare i pengar eller i naturaförmåner

i form av kost, bostad eller bil eller, i form av kost, bostad eller bil eller,

i fall som avses i 3 kap. 2 § andra i fall som avses i 3 kap. 2 § andra

stycket sista punkten lagen stycket sista punkten lagen

(1962:381) om allmän försäkring, (1962:381) om allmän försäkring,

annan ersättning för utfört arbete. annan ersättning för utfört arbete.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagare, vars lön
under året understigit femhundra kronor. Vidare bortses vid denna beräkning
från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring, om ej fall som avses i 3 kap. 2 §
andra stycket sista punkten lagen (1962: 381) om allmän försäkring är för
handen.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för
vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen
motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära
enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Avgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till
barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen
ej får ske vid inkomsttaxeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgift som belöper på
tid före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1979:657.

AU 1979/80:21

10. Avstängning från arbetslöshetsersättning vid svårigheter att ordna barntillsyn
(moni. 39)

Marianne Stålberg (s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53 börjar ”Sorn motionärerna”
och på s. 54 slutar ”någon åtgärd” bort ha följande lydelse:

Rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen eller kontant arbetsmarknadsstöd
förutsätter att sökanden står till arbetsmarknadens förfogande,
dvs. i princip är oförhindrad att ta erbjudet arbete. Avsaknad av
daghemsplats eller annan form av barntillsyn räknas enligt praxis inte som
”giltigt hinder” för en arbetssökande att avvisa ett erbjudet lämpligt arbete.
Den som på grund av arbetslöshet inte har daghemsplats kan hamna i
den onda cirkeln att ibland ha erbjudande om arbete men ingen barntillsyn
och ibland barntillsyn men inget arbete. Av naturliga skäl är det framför
allt kvinnor som drabbas av den rådande ordningen. Detta är högst otillfredsställande
inte bara från social synpunkt utan också från jämställdhetssynpunkt.

Situationen förvärras av att utbyggnaden av barnomsorgen inte har gått i
den takt som man förväntat sig. Den aviserade nedskärningen av skatteutjämningsbidraget
till kommunerna ger anledning till oro för att utbyggnadstakten
går ned ännu mer.

Den fråga som har tagits upp i motionen 320 har varit aktuell i riksdagen
tidigare (senast motionen 1978/79: 1539, AU 1978/79:31 s. 10), men man
har då hänvisat till de pågående övervägandena om en allmän arbetslöshetsförsäkring
i anslutning till ALF-utredningens arbete. Det arbetet har
emellertid ännu inte lett till resultat och under tiden har det uppstått
skiftande praxis hos olika arbetsförmedlingar. 1 en del avvaktar man med
att ge ett arbetserbjudande till dess sökanden har kunnat ordna barntillsynen.
I andra fall tillämpar man de ovan refererade principerna strikt och
vägrar den sökande ersättning om inte barntillsynen är ordnad då platserbjudandet
görs. Detta förhållande har i sin tur lett till att antalet överklagade
ärenden har ökat.

Som motionärerna framhåller bör på en arbetssökande endast ställas
kravet att behovet av barntillsyn har anmälts till kommunen. Kan tillsynen
inte ordnas genom kommunens försorg, skall ersättning likväl utgå till dess
detta kan ske. Utskottet ställer sig alltså bakom motionärernas förslag. En
kommande reformering av arbetslöshetsförsäkringen är inte något skäl att
underlåta att rätta till de otillfredsställande förhållanden som nu råder.
Regeringen bör därför skyndsamt uppdra åt arbetsmarknadsstyrelsen att
se över tillämpningsföreskrifterna till försäkringen på denna punkt. Vad
utskottet anfört på grund av motionen bör regeringen underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande avstängning från arbetslöshetsersättning vid svårigheter
att ordna barntillsyn att riksdagen med bifall till motionen
1979/80:320 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

AU 1979/80:21

11. Inriktningen av politiken för arbete åt handikappade (moni. 44 och 45)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57 börjar ”Mot programmet”
och på s. 58 slutar ”avstyrks motionsyrkandena” bort ha följande
lydelse:

En politik för arbete åt handikappade måste syfta till arbete efter vars
och ens förmåga och således vara en politik för arbete åt alla och därmed
även för arbetshandikappade. Målet kan nås endast om man gör effektiva
angrepp på de processer som finns inbyggda i en okontrollerad ekonomisk
och teknisk utveckling, där enbart marknadskrafterna tillåts styra. Det är
detta synsätt som ligger bakom socialdemokraternas förslag till riktlinjer i
partimotionen. Vill man på allvar komma till rätta med utslagning och
utestängning från arbetslivet måste det angivna synsättet genomsyra politiken.
Utskottet ställer sig därför bakom socialdemokraternas förslag till
inriktning av politiken för arbete åt handikappade.

I samma motion tar socialdemokraterna på nytt upp två andra förslag
som lades fram för riksdagen i förra årets partimotion (1978/79: 667). Man
vill sålunda få till stånd en åtgärdsplanering för arbetshandikappade,
innebärande att vaije arbetsförmedling för sitt område gör en plan för
erforderliga arbetsmarknadspolitiska insatser. Dessutom vill motionärerna
att länsarbetsnämnderna skall tillföras särskilda personalresurser för att
följa upp företagens personalpolitik.

För att kunna lösa de arbetshandikappades sysselsättningsproblem är
det nödvändigt för arbetsförmedlingen att ha en god överblick över behovet
av åtgärder och de alternativa lösningar som kan förekomma. Den
åtgärdsplanering för varje förmedlingskontor som föreslagits av socialdemokraterna
är ett väsentligt led i en utbyggd sysselsättningsplanering med
sikte på rätt till arbete för alla. Dessa synpunkter bör beaktas i det pågående
arbetet med PLOG-utredningens förslag. För att man skall kunna
utföra en åtgärdsplanering av det slag motionärerna begär behövs emellertid
personella resurser. Sådana måste därför ställas till förfogande.

En annan väg att stärka arbetsförmedlingens möjligheter att verka för
ökad sysselsättning åt arbetshandikappade är att man utnyttjar de befogenheter
som ges i lagen om vissa anställningsfrämjande åtgärder (främjandelagen).
Vissa initiativ i den riktningen har tagits under det senaste året.
Utskottet vill stryka under vikten av att man ökar ansträngningarna på
denna punkt. Detta förutsätter emellertid att länsarbetsnämnderna får
personella resurser för att följa upp företagens personalpolitik. Socialdemokraterna
har föreslagit att arbetsmarknadsverket skall få personalförstärkningar
för bl. a. detta ändamål.

Vad utskottet nu anfört i anslutning till den socialdemokratiska partimotionen
bör regeringen underrättas om.

AU 1979/80:21

dels att utskottets hemställan under 44 och 45 bort ha följande lydelse:

44. beträffande inriktningen av politiken för arbete åt handikappade
att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:994 yrkandet 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

45. beträffande åtgärdsplanering inom arbetsförmedlingen att riksdagen
med bifall till motionen 1979/80:994 yrkandena 4 och 5
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Kombination av bidrag till arbetsbiträde och halvskyddad sysselsättning
(mom. 51)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 63 som börjar ”Frågan
behandlas” och slutar ”behandlade delarna” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att man på försök under två
år bör pröva en ordning som innebär att bidrag till arbetsbiträde skall
kunna utgå för den som arbetar i halvskyddad sysselsättning. Denna utbyggnad
av bidragssystemet bör öka möjligheterna för vissa handikappade
att få arbete på den öppna arbetsmarknaden. Kostnaden för statsverket
blir marginell och påverkar inte anslaget. Erfarenheterna av försöket bör
på vanligt sätt redovisas för riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:

51. beträffande kombination av bidrag till arbetsbiträde och halvskyddad
sysselsättning att riksdagen med bifall till motionerna
1979/80:994 yrkandet 9 och 1979/80: 1475 i motsvarande del som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en
försöksverksamhet under två år.

Särskilt yttrande

Länsarbetsnämndernas sammansättning (mom. 7)

Anna-Greta Leijon, Erik Johansson, Frida Berglund, Lars Ulander,
Marianne Stålberg, Sune Johansson och Nils-Olof Grönhagen (alla s) anför: Vi

vill betona att parterna på arbetsmarknaden även i framtiden bör ha
ett avgörande inflytande i länsarbetsnämnderna. Det finns enligt vår uppfattning
f. ö. inte anledning ifrågasätta de principer som i dag gäller för
nämndernas sammansättning.

AU 1979/80:21

Bilaga

Propositionens
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971: 282) om arbetarskyddsavgift

Härigenom föreskrivs att 1, 3 och 4 §§ lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse
Nuvarande lydelse

Arbetsgivaravgift som bidrag till
arbetarskydd (arbetarskyddsavgift)
erläggs enligt denna lag.

1 §

Föreslagen lydelse
Föreslagen lydelse

Arbetsgivaravgift som bidrag till
arbetarskydd samt till forskning,
utveckling, utbildning och information
beträffande arbetslivs- och inflytandefrågor
(arbetarskyddsavgift)
erläggs enligt denna lag.

3 §‘

Arbetsgivare erlägger årligen arbetarskyddsavgift
med belopp som
motsvarar en tiondels procent av
vad arbetsgivaren under året utgivit
som lön i pengar eller naturaförmåner
i form av kost, bostad eller
bil eller, i fall som avses i 3 kap. 2 §
andra stycket sista punkten lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
annan ersättning för utfört arbete.

Arbetsgivare erlägger årligen arbetarskyddsavgift
med belopp som
motsvarar 0,155 procent av vad arbetsgivaren
under året utgivit som
lön i pengar eller naturaförmåner i
form av kost, bostad eller bil eller,
i fall som avses i 3 kap. 2 § andra
stycket sista punkten lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
annan ersättning för utfört arbete.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för
vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen
motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära
enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen (1962: 381) om allmän
försäkring. Avgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till
barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen
ei får ske vid inkomsttaxeringen.

4 §2

Av arbetarskyddsavgiften skall
en fjärdedel utgöra bidrag till statsverkets
kostnader för arbetarskyddsstyrelsens
och yrkesinspektionens
verksamhet och tre fjärde -

Av arbetarskyddsavgiften skall
16,5 procent utgöra bidrag till
statsverkets kostnader för arbetarskyddsstyrelsens
och yrkesinspektionens
verksamhet.

1 Senaste lydelse 1979:655.

2 Senaste lydelse 1977: 1164.

AU 1979/80: 21

Nuvarande lydelse

delar bidrag till kostnader i övrigt
för forskning och utveckling samt
utbildning och upplysning beträffande
arbetarskydd ävensom till
kostnader för skyddsarbete som utföres
av skyddsombud som utsetts
enligt 6 kap. 2 § tredje stycket arbetsmiljölagen
(1977:1160). Den
sistnämnda delen skall föras till en
fond, benämnd arbetarskyddsfonden,
som förvaltas enligt grunder
som regeringen fastställer.

Föreslagen lydelse

Återstoden skall utgöra bidrag
till

1. kostnader i övrigt för forskning
och utveckling samt utbildning
och information beträffande arbetarskydd,

2. kostnader för forskning och
utveckling samt utbildning och information
beträffande medbestämmande
i arbetslivet och arbetslivsfrågor
i övrigt,

3. kostnader för skyddsarbete
som utförs av skyddsombud
som har utsetts enligt 6 kap. 2 §
tredje stycket arbetsmiljölagen
(1977:1160),

4. kostnader för utbildning av
styrelserepresentanter för de anställda.

Den del av arbetarskyddsavgiften
som avses i andra stycket skall
föras till en fond, benämnd arbetarskyddsfonden,
som förvaltas enligt
grunder som regeringen fastställer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

Äldre bestämmelser gäller i fråga om avgift som belöper på tid före
ikraftträdandet.

AU 1979/80:21

Innehållsförteckning

Inledning 1

Sammanfattning 1

Motionerna 5

Arbetsmarknadsläget m. m 14

Utskottet 18

Allmänna frågor 18

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader m. m 23

Arbetsmarknadsservice 25

Arbetsmarknadsinformation 26

Flyttningsbidrag 31

Inlösen av egnahem m. m 32

Medelsbehovet 32

Bidrag till arbetsmarknadsutbildning 32

Sysselsättningsskapande åtgärder 38

Beredskapsarbeten 38

Industribeställningar 47

Detaljplaneringsbidrag 47

Medelsberäkning m. m 48

Stöd till lageruppbyggnad 48

Kontant stöd vid arbetslöshet 49

Ersättningsbelopp 49

Utbildningsbidraget 51

Finansieringsfrågor 52

Vissa ersättningsvillkor 53

Totalförsvarsverksamhet 54

Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning 55

Arbetsmarknadsverket: Förvaltning av utrustning 55

Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning 55

Allmänna handikappfrågor 57

Arbetshjälpmedel åt handikappade 61

Näringshjälp 63

Anställning med lönebidrag 63

Medelsberäkningen m. m 66

Bidrag till arbetarskyddsfonden 67

Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag 69

Utskottets hemställan 71

Reservationer 76

Samtliga anförda av socialdemokrater

1. Tidpunkten för en proposition om den framtida sysselsättningspolitiken
76

2. Samhällskontroll vid nedläggning av företag 77

3. Personalförstärkning till arbetsmarknadsverket 77

4. Anslag till Arbetsmarknadsservice 78

5. Barntillsyn inom arbetsmarknadsutbildningen 78

6. Anslag till Bidrag till arbetsmarknadsutbildning 79

7. Volymen av beredskapsmedlen för vägprojekt 79

8. Nya dagpenningklasser inom arbetslöshetsförsäkringen m. m. . 80

AU 1979/80:21 90

9. Anslag till Kontant stöd vid arbetslöshet, m. m 82

10. Avstängning från arbetslöshetsersättning vid svårigheter att ordna
barntillsyn (1 s) 84

11. Inriktningen av politiken för arbete åt handikappade 85

12. Kombination av bidrag till arbetsbiträde och halvskyddad sysselsättning
86

Särskilt yttrande 86

Länsarbetsnämndernas sammansättning (s) 86

Bilaga

Förslag till lag om ändring i lagen (1971: 282) om arbetarskyddsavgift 87

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980