om anslag m.m. inom socialdepartementets verksamhetsområde, såvitt avser alkoholpolitik och missbrukarvård (prop. 1980/81:100, bil. 8) (Betänkande 1980/81:SoU20 Socialutskottet)

SoU 1980/81:20

Socialutskottets betänkande
1980/81:20

om anslag m. m. inom socialdepartementets verksamhetsområde,
såvitt avser alkoholpolitik och missbrukarvård (prop. 1980/81:100,
bil. 8)

I betänkandet behandlas regeringens i proposition 1980/81:100 bilaga 8
(socialdepartementet) framlagda förslag om anslag m. m. för budgetåret
1981/82 under avsnitt J. Alkoholpolitik och missbrukarvård jämte motioner.

Alkoholpolitik och missbrukarvård

J 1-J 9. Statens vårdanstalter för alkoholmissbrukare: Driftkostnader m. fl.
anslag. Regeringen har under punkterna J 1-J 9 (s. 194-210) föreslagit
(J 1) att riksdagen till Statens vårdanstalter för alkoholmissbrukare:
Driftkostnader för budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag av
50 672 000 kr.,

(J 2) att riksdagen till Statens vårdanstalter för alkoholmissbrukare:
Utrustning m. m. för budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag av
1000 kr.,

(J 3) att riksdagen till Bidrag till anordnande av vårdanstalter och
inackorderingshem m. m. för budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag
av 1 760 000 kr.,

(J 4) att riksdagen till Lån till byggnadsarbeten vid vårdanstalter m. m.för
budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag av 5 500 000 kr.,

(J 5) att riksdagen dels godkänner de i propositionen förordade ändringarna
i grunderna för bidrag till driftkostnader vid vårdanstalter och
inackorderingshem för alkoholmissbrukare m. m., dels till Bidrag till driften
av vårdanstalter och inackorderingshem m. m. för budgetåret 1981/82
anvisar ett förslagsanslag av 285 150 000 kr.,

(J 6) att riksdagen dels godkänner de i propositionen förordade ändringarna
i grunderna för bidrag till alkoholpolikliniker och vårdcentraler m. m.,
dels till Bidrag till alkoholpolikliniker och vårdcentraler m. m. för budgetåret
1981/82 anvisar ett förslagsanslag av 96 650 000 kr.,

(J 7) att riksdagen till Utbildning och samverkan inom nykterhetsvården
för budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag av 1 100 000 kr.,

(J 8) att riksdagen till Bidrag till organisationer m. m. för budgetåret
1981/82 anvisar ett anslag av 15 300 000 kr.,

(J 9) att riksdagen till Upplysning och information på alkoholområdet för
budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag av 20 850 000 kr.

1 Riksdagen 1980/81. 12 sami. Nr 20

SoU 1980/81:20

Motioner

I motion 1980/81:228 av Sten Svensson (m) och Björn Körlof (m)
hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär ett samlat åtgärdsprogram mot
narkotikamissbruket,

2. att riksdagen hos regeringen begär en snabb undersökning av möjligheterna
att samordna samhällets resurser för bekämpande av narkotikamissbruket
i överensstämmelse med vad som anförts i motionen.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från justitieutskottet.
Yttrandet, JuU 1980/81:1 y, fogas vid betänkandet som bilaga.

I motion 1980/81:532 av Elver Jonsson (fp) och Olle Grahn (fp)
föreslås

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om återinförande av domstolarnas
skyldighet att lämna statistik om sambandet mellan vissa brottstyper
och alkohol,

2. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i denna motion anförts
angående användande av antalet våldsbrott som mått på alkoholpolitikens
resultat.

I motion 1980/81:720 av Sixten Pettersson (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift att undersöka
möjligheterna att under största hänsynstagande till den enskilde medborgarens
frihet och integritet i förebyggande syfte genom mätning av de s. k.
GT-värdena spåra allvarliga sjukdomstillstånd, bl. a. dold alkoholism.

I motion 1980/81:845 av Sven Johansson (c) hemställs att riksdagen
beslutar begära att regeringen vidtar åtgärder för

1. att ytterligare förstärka informationen om alkoholens skadeverkningar
med särskild inriktning på barnen i skolåldern och övrig ungdom,

2. att inrikta informationen på att angripa själva bruket av alkohol såsom
onödigt och skadligt.

I motion 1980/81:934 av Per Israelsson m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen
hos regeringen hemställer om åtgärder för att med statligt stöd väsentligt
utöka antalet vårdplatser för vård av missbrukare hos samtliga vårdhuvudmän,
liksom åtgärder för att motverka återfall, genom att de vårdade ges
tillgång till bostad och meningsfull sysselsättning, stöd och övervakning.

I motion 1980/81:1247 av Ulla Johansson m. fl. (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
förbättrade möj ligheter till vård av personer som omhändertagits enligt lagen
om omhändertagande av berusade personer m. m. (LOB) i Växjö med
omnejd.

I motion 1980/81:1252 av Olof Palme m. fl. (s) hemställs, såvitt här är i
fråga (yrkandena 1-5 och 7), att riksdagen beslutar

SoU 1980/81:20

1. att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om
försöksverksamhet med nya vård- och behandlingsmetoder inom öppenvården,

2. att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om
utvärdering m. m. av försöksverksamhet med tillnyktringsenheter,

3. att till Bidrag till socialt arbete och information i arbetslivet för
budgetåret 1981/82 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
6 500 000 kr.,

4. att till Bidrag till alkoholpolikliniker och vårdcentraler m. m. för
budgetåret 1981/82 under femte huvudtiteln anvisa ett i förhållande till
regeringens förslag med 6 000 000 kr. förhöjt förslagsanslag av 102 650 000
kr.,

5. att till Bidrag till organisationer m. m. för budgetåret 1981/82 under
femte huvudtiteln anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med
6 000 000 kr. förhöjt anslag av 21 300 000 kr.,

7. att till Upplysning och information på alkoholområdet för budgetåret
1981/82 under femte huvudtiteln anvisa ett i förhållande till regeringens
förslag med 2 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 22 850 000 kr.

I motion 1980/81:1479 av Eric Enlund m. fl. (fp) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående femårsprogram för minskad alkoholkonsumtion,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående fortsatta informationsinsatser riktade till ungdomar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående inriktningen av samhällets alkoholinformation,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående formerna för samhällets stöd till alkoholfria
träffpunkter för ungdomar i det framtida alkoholpolitiska utredningsarbetet.

I motion 1980/81:1634 av Anders Gernandt (c) hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om lämpliga åtgärder för att initiera en märkeskampanj i
enlighet med motionens mening.

I motion 1980/81:1912 av Rune Gustavsson m. fl. (c) hemställs, såvitt här
är i fråga (yrkandena 1-3), att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
en informationssatsning till samhälleliga organ om de mål riksdagen fastställt
för alkohol- och narkotikapolitiken,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
en omprövning av behandlingssystemet för alkohol- och narkotikamissbrukare,

SoU 1980/81:20

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
riktlinjer för de fortsatta informationsinsatserna i drogfrågor.

Utskottet

Inledning

Under de senaste åren har det gjorts mycket omfattande insatser på
alkoholområdet och då det gäller missbruk av narkotika. Insatserna har
kommit till stånd inte bara efter beslut i riksdagen utan i många fall efter
initiativ i kommuner och landsting. Också frivilliga organisationer har gjort
betydelsefulla insatser. Som konstateras i propositionen är alkoholsituationen
fortfarande allvarlig men det finns nu fog för en viss optimism. Det finns,
anförs det i propositionen, tecken på att en lång tids negativ utveckling vad
gäller alkoholkonsumtion och missbruk är på väg att brytas. Samtidigt måste
dock framhållas att det torde vara alltför tidigt att dra några mer bestämda
slutsatser av exempelvis den nedgång i försäljningen av alkoholdrycker som
ägt rum fr. o. m. sista kvartalet 1979. Även om den negativa utvecklingen då
det gäller alkoholkonsumtionen och alkoholskadorna som ägt rum mycket
länge skulle kunna brytas, måste utskottet konstatera att vi måste vara
beredda att under i vart fall de närmaste åren göra särskilda insatser på
alkoholområdet. Alkoholmissbruket tillsammans med narkotikamissbruket
kommer med all sannolikhet att, liksom nu, under lång tid vara vårt lands
största sociala och medicinska problem. Frågan om situationen då det gäller
narkotikamissbruket behandlas närmare i ett senare avsnitt.

Vissa övergripande alkoholpolitiska frågor, m. m.

Den av riksdagen fastslagna långsiktiga målsättningen för alkoholpolitiken
innebär att den totala, alltför höga konsumtionen av alkohol skall begränsas,
att man skall komma till rätta med alkoholmissbruket samt att alkoholpolitiken
skall sättas in i sitt sociala sammanhang (se redovisning i SoU

1978/79:26 s. 5).

Det centrala ansvaret för alkoholpolitiken på myndighetsnivå åvilar sedan
den 1 januari 1978 socialstyrelsen. Den vid samma tidpunkt inrättade och till
styrelsen knutna nämnden för alkoholfrågor skall dels vara rådgivande i
frågor av allmän alkoholpolitisk karaktär, dels beslutande i fråga om
fördelningen av medel som ställs till socialstyrelsens förfogande för
alkoholpolitisk verksamhet.

Vid budgetbehandlingen förra året beslöts om en betydande höjning av
anslagen för alkoholpolitik och nykterhetsvård. En ökad satsning gjordes på
upplysning och opinionsbildning mot alkoholkonsumtion bl. a. genom att en
särskild kampanj mot langning av alkohol till ungdomar skulle genomföras.
För langningskampanjen, som ännu inte är avslutad, har betydande resurser

SoU 1980/81:20

ställts till förfogande huvudsakligen över statsbudgeten. Kampanjen leds av
arbetsgruppen för insatser mot överlåtelse av alkohol till ungdomar. I
arbetsgruppen är bl. a. Brottsförebyggande rådet (BRÅ) rikspolisstyrelsen,
skolöverstyrelsen och socialstyrelsen företrädda.

Vid den nämnda budgetbehandlingen våren 1980 ansåg socialutskottet i
sitt av riksdagen godkända betänkande (SoU 1979/80:31 s. 6, rskr 1979/
80:184) att det för en begränsad tidsrymd skulle tillsättas ett samordningsorgan
på alkoholområdet, som skulle arbeta med största skyndsamhet.
Samarbetsorganet skulle ha ett nära samarbete med nämnden för alkoholfrågor,
som har en bred folkrörelseanknytning.

I enlighet med riksdagens begäran tillsatte regeringen - i maj 1980 -samordningsorganet för alkoholfrågor (SAMO). I SAMO ingår ledande
tjänstemän från berörda departement samt cheferna för de statliga myndigheter
i vilkas verksamhet det ingår att behandla alkoholfrågor. I direktiven (S
1980:06) anges i överensstämmelse med riksdagens begäran att SAMO:s
uppgifter skall vara att dels lägga fram förslag som kan beaktas i
budgetpropositionen för år 1981, dels initiera och planlägga arbetet för de
ytterligare åtgärder som kan anses nödvändiga och dels pröva frågan om
upprättande av ett mer långsiktigt program på alkoholområdet. I direktiven
anges bl. a. också att SAMO skall nära följa det arbete som pågår för att
kartlägga, förändra och förbättra vård- och rehabiliteringsinsatserna för
alkoholmissbrukare liksom det arbete som utförs av frivilliga organisationer.
SAMO skall också särskilt uppmärksamma frågorna hur samhällets olika
insatser för människor med missbruksproblem inom bl. a. skolan, socialvården,
sjukvården och arbetslivet kan samordnas bättre än som är fallet i dag.
Även det växande missbruket bland kvinnor anges i direktiven böra särskilt
uppmärksammas liksom barnens situation i familjer där missbruk förekommer.

SAMO har i slutet av förra året lagt fram rapporten (Ds S 1980:10) Om
alkoholpolitiken. I denna upptas sådana åtgärder som enligt kommitténs
mening är möjliga och särskilt angelägna att genomföra på kort sikt.
SAMO:s rapport innehåller bl. a. följande.

För skolans del anser SAMO att ett mer långsiktigt och djupgående
attitydförändrande arbete måste komma till stånd och föreslår därför att
länsskolnämnderna under nästa budgetår får sådana resurser att de s. k.
ANT-kontaktpersonerna på halvtid kan ägna sig åt arbetet med drogfrågorna.
Dessutom föreslås att varje skola utarbetar ett särskilt handlingsprogram
för arbetet med drogfrågorna och att som en inledning till detta särskilda
temadagar genomförs. Informationsinsatser för att minska drogbruket bland
de värnpliktiga föreslås också. I avsikt att åstadkomma ökad information om
missbruksfrågor till blivande föräldrar och för att vid behov kunna ge ökat
stöd under graviditet föreslås en bred utbildningssatsning i dessa frågor för all
personal vid mödra- och barnhälsovården.

Den omprövning av inställningen till alkohol och alkoholvanor som har
påbörjats i och med langningskampanjen bör enligt SAMO breddas och

1* Riksdagen 1980/81. 12 sami. Nr 20

SoU 1980/81:20

fördjupas och också inriktas mot bruket av cannabis och andra narkotiska
preparat liksom mot överkonsumtion av lugnande medel och psykofarmaka.
SAMO föreslår att en särskild arbetsgrupp får i uppdrag att i nära kontakt
med folkrörelsernas arbete inom området utforma en informationssatsning
under nästa budgetår.

SAMO konstaterar att bristen på samverkan mellan medicinska och
socialvårdande insatser alltjämt framstår som ett av de stora problemen men
anser att en avgörande förbättring bör kunna påräknas till följd av den
förestående huvudmannaskapsreformen. SAMO föreslår att ett intensifierat
praktiskt utvecklingsarbete nu kommer till stånd och främst inriktas på att
skapa bättre samverkan mellan sjuk- och socialvård när det gäller vården av
alkoholmissbrukare. Såsom exempel på utvecklingsarbetets innehåll nämns
gemensamma utbildningsinsatser för personal från olika enheter, utbytestjänster
och pryoverksamhet med målet att utarbeta rutiner för kontakt och
samarbete liksom för gemensam behandlingsplanering. Det föreslås också
att den närmare utformningen av utvecklingsarbetet läggs på en central
arbetsgrupp, att projekten lokalt leds av arbetsgrupper med företrädare för
berörda huvudmän, att flera olika projekt startas och att dessa dokumenteras
i lättillgänglig form.

Med anledning av socialtjänstreformen och huvudmannaskapsförändringarna
inom socialvården föreslås också en förstärkt fortbildningsinsats för
missbrukarvårdens personal.

SAMO anser det viktigt att ett utvecklingsarbete kommer till stånd i syfte
att göra vårdinsatserna bättre anpassade till de kvinnliga missbrukarnas
särskilda behov. Därför föreslås fortsatt stöd till det s. k. KARTADprojektet
vid karolinska sjukhuset och då främst till den specialmottagning
för kvinnor med alkoholproblem i tidigt skede som planeras i anslutning till
forskningsmottagningen.

I propositionen föreslås under anslagen J 6 och J 9 att tillhopa 8,5 milj. kr.
anvisas så att de ovan redovisade förslagen kan genomföras. Kostnaden för
förslagen beräknas av SAMO till 16,3 milj. kr. Av detta belopp förutsätts 1,7
milj. kr. för utbildning av personal vid mödra- och barnhälsovården bli täckta
genom medel som anvisats på statsbudgeten för innevarande budgetår under
anslaget J 9. Vidare kommer frågan om finansieringen av 1 milj. kr. till
fortbildningsinsatser för missbrukarvårdens personal att tas upp i anslutning
till förhandlingarna inför förändringarna i huvudmannaskapet för socialvårdens
institutioner. Återstående medelsbehov beräknas bli täckt av medel
från allmänna arvsfonden.

Utskottet biträder regeringens förslag i här aktuella delar. Därvid
förutsätter utskottet att i den mån den begärda medelsanvisningen inte
förslår för att genomföra SAMO:s förslag bidrag lämnas från allmänna
arvsfonden så att förslagen kan genomföras i den omfattning som S AMO
förordat.

Då det gäller genomförandet av förslagen vill utskottet här också nämna
att det nyligen utfärdats tilläggsdirektiv (dir. 1981:6) till arbetsgruppen för
insatser mot överlåtelse av alkohol till ungdomar av innehåll bl. a. att
arbetsgruppen skall planera och ansvara för den fortsatta opinionsbildningen
mot drogkulturen. I anslutning härtill bör nämnas att SAMO:s förslag i detta

SoU 1980/81:20

avseende beräknas dra en kostnad av 7 milj. kr. under nästa budgetår.

Utskottet återkommer i det följande till flera av de delförslag av SAMO
som utskottet här tillstyrkt.

SAMO har lagt fram vissa förslag till vilka regeringen ännu inte tagit slutlig
ställning. Detta gäller frågor om begränsningar av alkoholens tillgänglighet.
Det kan i detta sammanhang nämnas att SAMO i det fortsatta arbetet skall
genomföra en mera omfattande granskning av gällande restriktionssystem
och föreslå de förändringar som framstår som motiverade. Kommittén avser
också att då redovisa de tekniska förutsättningarna för att införa en allmän
ransonering av alkoholinköp liksom en registrering av sådana inköp.

SAMO avser också att i sitt fortsatta utredningsarbete särskilt studera
frågan hur vårdinsatserna kan förändras så att man i större utsträckning än i
dag får förutsättningar att nå personer som befinner sig i tidiga skeden av
missbruket.

Frågan om SAMO:s fortsatta arbete tas upp i motion 1980/81:1479
(yrkande 1) av Eric Enlund m. fl. (fp). Utskottet delar motionärernas
uppfattning att det är angeläget att ett flerårsprogram på alkoholområdet
utarbetas. Eftersom det ingår i SAMO:s uppgifter att pröva frågan om
upprättande av ett mera långsiktigt program på området och då SAMO:s
arbete enligt utskottets mening inte bör föregripas, anser utskottet att det
inte är lämpligt att riksdagen nu tar ställning till vilken tidsrymd ett sådant
program skall omfatta och vilken målsättning det bör innehålla. Utskottet
avstyrker därför motionen, såvitt däri förordas ett femårsprogram för
minskad alkoholkonsumtion.

Utskottet tar här också upp till behandling motion 1980/81:532 av Elver
Jonsson (fp) och Olle Grahn (fp). Motionen syftar till att vi skall få fram ett
förbättrat informationsunderlag för den framtida alkoholpolitiken. I motionen
yrkas att det skall återinföras en skyldighet för domstolarna att lämna
statistik som avser sambandet mellan våldsbrott och alkohol. Motionärerna
vill också att riksdagen skall uttala sig om användandet av antalet våldsbrott
som mått på resultatet av alkoholpolitiken.

Inom socialstyrelsen finns en projektgrupp för utveckling av statistik
rörande beroendeframkallande medel. Denna har under 1980 gett ut en
rapport (Genomgång av statistik inom området beroendeframkallande
medel). I rapporten redogörs för olika mått på utvecklingen inom området.
Projektgruppen har dessutom initierat flera nya projekt för att täcka
områden som saknar statistisk belysning. Avsikten är att utröna om dessa
projekt kan resultera Hopande statistik, som tillsammans med den statistik
som redan förs kan ligga till grund för socialstyrelsens bedömning av
utvecklingen inom missbruksområdet.

Här bör också nämnas att det inom BRÅ f. n. utförs en studie av domar i
mål som avser våldsbrott. Rapporten beräknas vara klar under år 1981.

Utskottet anser det vara av värde att man studerar vilket samband som
finns mellan bruk av alkohol eller narkotika och våldsbrott. Med hänsyn

SoU 1980/81:20

främst till det arbete på statistikområdet som i enlighet med det anförda
pågår är emellertid något riksdagens initiativ inte erforderligt med anledning
av motionen i motsvarande del. Något särskilt uttalande av det slag
motionärerna förespråkar är inte heller påkallat. Motionen avstyrks.

Åtgärder mot narkotikamissbruket

Missbruket av narkotika är väsentligt mindre utbrett än alkoholmissbruket.
Narkotikamissbruket är trots detta ett av våra stora sociala problem
eftersom skadeverkningarna för missbrukarna själva, deras anhöriga och
samhället är mycket omfattande.

Utredningen (S 1977:04) om narkotikamissbrukets omfattning (UNO) har
under 1980 framlagt två delrapporter som behandlar det ”tunga” narkotikamissbrukets
omfattning (Ds S 1980:5 och Ds S 1980:11). Med tungt
missbruk avser utredningen allt injektionsmissbruk och allt dagligt eller
nästan dagligt annat narkotikamissbruk. Utredningen bedömer att det totala
antalet tunga narkotikamissbrukare i hela landet omfattar 10 000-14 000
personer. Av dessa återfinns ca 60 % i de tre storstadsområdena. UNO har
gjort beräkningar som visar att det med stor sannolikhet har skett en
omfattande ökning av det tunga missbruket utanför Storstockholmsområdet
sedan slutet av 1960-talet. UNO har också som uppgift att ge en allmän bild
av narkotikamissbruket bland ungdomar. En rapport kommer att läggas
fram under våren.

Enligt uppgifter från brottsförebyggande rådets narkotikagrupp - uppgifterna
för denna grupp berörs närmare i det följande - står det klart att
cannabismissbruket ökat bland ungdom, att heroinmissbruk nu förekommer
i hela landet, att viss ökning under det senaste året skett av missbruket av
centralstimulerande medel samt att missbruk av kokain förekommer men är
begränsat (prop. 1980/81:100, bil. 8, s. 192).

I motion 1980/81:228 av Sten Svensson (m) och Björn Körlof (m) begärs
dels ett samlat åtgärdsprogram mot narkotikamissbruket (yrkande 1), dels en
snabb undersökning av möjligheterna att samordna samhällets resurser för
bekämpande av narkotikamissbruket i överensstämmelse med vad som
anförs i motionen (yrkande 2).

Motionärerna anför bl. a. att narkotikaproblemet nu har nått en sådan
omfattning att helt nya metoder och insatser behövs för att minska
narkotikamissbruket. Enligt motionärernas uppfattning har samhället stora
resurser för förebyggande och bekämpande av narkotikamissbruket, men
dessa resurser är splittrade i vad gäller både organisation och ansvar.
Motionärerna framhåller att det krävs en snabb och effektiv organisation
som har överblick över hela narkotikaproblemet och som snabbt kan ingripa,
utreda, lagföra och följa upp effekterna av gjorda insatser såväl i skola,
socialvård, polis m. m. som inom kriminalvården och inom samhällets
narkomanvård.

SoU 1980/81:20

Motionärerna föreslår åtgärder inom såväl justitieutskottets som socialutskottets
beredningsområden.

Som förslag till åtgärder inom justitieutskottets beredningsområde nämner
motionärerna bl. a. en kraftigare straffskärpning för narkotikabrott. För
att försvåra langning och fortsatt missbruk av narkotika måste enligt
motionärerna även innehav av små mängder av narkotika beivras och inte bli
föremål för åtalseftergift. Motionärerna vänder sig också mot de möjligheter
som finns till permissioner från kriminalvårdsanstalter. Detta i förening med
en relativt låg upptäcktsrisk och lindriga straff bidrar enligt motionärerna till
att göra Sverige lockande för den internationella narkotikahanteringen.

När det gäller vården av missbrukare anförs bl. a. att en framgångsrik vård
av dem som missbrukar narkotika kräver insatser på ett så tidigt stadium som
möjligt. Motionärerna framhåller vidare att åklagare, domstol och framför
allt sociala centralnämnder alltför sällan vidtar åtgärder mot själva missbruket
för att stävja detta i det tidiga skede då det är förhållandevis
lättbehandlat. Motionärerna föreslår att lagstiftningen skärps i syfte att
nämnder skall ingripa snabbt och kraftfullt mot själva missbruket. I
motionen framhålls att de sociala myndigheterna genom uppsökande
verksamhet bör ”följa upp” alla personer som omhändertas på grund av
missbruk och att läkare och sjuksköterskor bör få bättre utbildning så att de
kan spåra missbruksproblem bakom olika sjukdomar. Det uttalas att
möjligheterna till tvångsingripanden mot dem som är grava narkotikamissbrukare
måste öka. Slutligen uttalas att det är mycket angeläget att
insatserna intensifieras för att en effektivare eftervård skall kunna åstadkommas.

I fråga om samordningsyrkandet förordas att man snarast utreder
förutsättningarna för att skapa samordnande organ - lokalt, regionalt och
centralt - för ledning av förebyggande och bekämpande av narkotikabruk
och narkotikabrottslighet. Organisationen skulle enligt motionärerna inte
behöva följa myndighetsgränser utan snabbt kunna på konsult- eller
arvodesbasis knyta till sig sakkunskap i form av t. ex. juridisk, medicinsk
eller social expertis.

Justitieutskottet har avgett yttrande över motionen (se bilaga).

Vad först angår yrkandet i motionen om ett samlat åtgärdsprogram mot
narkotikamissbruket vill socialutskottet erinra om följande.

År 1978 antog riksdagen (prop. 1977/78:105, SoU 36, rskr 363) ett
åtgärdsprogram på narkotikaområdet, som innehöll nio punkter, nämligen

(1) insatser för att intensifiera det förebyggande arbetet och informationen,

(2) kraftig förstärkning av vårdresurserna för narkotikamissbrukare, (3)
särskild satsning på familjevård inom missbruksområdet, (4) särskild
utbildning för behandlingspersonal, (5) ökad forskning och utvärdering av
pågående behandlingsarbete, (6) åtgärder för att förbättra missbrukarnas
arbetsmarknadssituation, (7) insatser mot narkotikaproblemen inom krimi -

SoU 1980/81:20

nalvården, (8) fortsatt hög prioritet för narkotikafrågorna i polis- och
tullarbetet och (9) internationella insatser.

BRÅ:s narkotikagrupp, som har en bred representation från berörda
myndigheter och organ, har till uppgift att verka för samordning av
myndigheternas insatser på narkotikaområdet, att fortlöpande analysera
missbrukssituationen och att ta initiativ till fortsatta åtgärder inom narkotikaområdet.
Gruppen har också till uppgift att följa de försöksverksamheter
inom narkomanvården varom riksdagen beslutade år 1978.

Gruppen publicerade år 1979 en lägesrapport, och en ny sådan kommer att
läggas fram under hösten i år. Försöksverksamheterna kommer då att
redovisas och förslag läggas fram om hur resultaten av försöken skall kunna
användas i den reguljära verksamheten.

Justitieutskottet har i sitt yttrande gett en utförlig redovisning för olika
vidtagna eller förestående åtgärder inom dess beredningsområde och finner
mot bakgrund av den lämnade redovisningen att några ytterligare åtgärder
inom beredningsområdet med anledning av det här behandlade motionsyrkandet
(yrkande 1) inte är påkallade.

Socialutskottet anser att det inte finns anledning att ompröva det
åtgärdsprogram som riksdagen antog år 1978.

Härutöver finns med anledning av vad som anförs i motionen skäl att
tillägga följande. I samband med behandlingen av socialtjänstreformen hade
utskottet anledning att ingående behandla missbruksfrågorna. På initiativ av
socialutskottet togs det i socialtjänstlagen in en paragraf (11 §) i vilken starkt
framhölls socialnämndens skyldighet att vidta åtgärder på missbruksområdet
(se närmare härom s. 21). På förslag av utskottet begärde riksdagen också att
frågan om vård utan samtycke av vuxna missbrukare skulle bli föremål för en
snabb utredning. Socialberedningen har för kort tid sedan lagt fram
betänkandet (SOU 1981:7) lag om vård av missbrukare i vissa fall (LVM),
som är avsedd att komplettera socialtjänstlagen i de fall missbrukare av bl. a.
narkotika inte kan beredas nödvändig vård i frivilliga former. Avsikten är att
lagen efter riksdagsbehandling under hösten skall träda i kraft vid
årsskiftet.

Utskottet, som i detta sammanhang vill understryka den initiativskyldighet
som åvilar BRÅ:s narkotikagrupp, avstyrker med hänvisning till det anförda
yrkande 1 i motionen.

Utskottet tar härefter upp frågan om behovet av ytterligare organisatoriska
insatser mot narkotikamissbruket (yrkande 2).

Av central betydelse vid bedömningen av denna fråga är innehållet i den
nämnda socialtjänstreformen. Denna träder i huvudsak i kraft vid kommande
årsskifte. I socialtjänstlagen har markerats socialtjänstens ansvar för både
det allmänt förebyggande och det individuellt inriktade vårdarbetet. Vikten
av att socialnämnden bedriver en uppsökande verksamhet har också
understrukits. Om en enskild behöver samhällets hjälp att lösa problem som
sammanhänger med exempelvis narkotikamissbruk har han således rätt att få

SoU 1980/81:20

sådan hjälp av socialnämnden, antingen genom insatser inom socialtjänsten
eller genom att socialtjänsten förmedlar andra insatser. Socialnämndens
vårdansvar upphör inte heller om den hjälpbehövande tas in på vårdinstitution,
t. ex. inom sjukvården. Behandlingsansvaret åvilar visserligen den
behandlande institutionen, men socialnämnden har skyldighet att kontinuerligt
följa ärendet och förbereda de vårdinsatser som kan krävas efter
utskrivningen.

I den proposition som ligger till grund för socialtjänstreformen (1979/80:1)
och som i här aktuell del lämnats utan erinran av riksdagen (SoU 1979/80:44)
diskuteras olika samverkansfrågor utförligt. Det påpekas bl. a. att när
socialtjänstens verksamheter organiseras efter en helhetsprincip - som blir
fallet efter socialtjänstlagens införande - ett ökat behov av samverkan mellan
socialtjänsten och samhället i övrigt uppkommer. Det betonas också att man
genom samverkan bör kunna undvika att flera myndigheter var och på sitt
håll utreder och försöker tillgodose samma eller likartade behov.

I överensstämmelse med vad som ovan sagts om innehållet i socialtjänstlagen
understryks i propositionen att det måste ske dels en allmän samverkan
som avser samhällsplanering m. m., dels en samverkan i enskilda ärenden.
Som samverkansparter nämns andra myndigheter som primär- och landstingskommunala
organ, försäkringskassorna, arbetsmarknadsmyndigheterna,
polisen m. fl. och frivilliga organ av olika slag. Det framhålls också att
samverkan bör ske på olika nivåer.

Tanken på att formerna för samverkan skulle bindas genom lagbestämmelser
avvisas i propositionen. Socialstyrelsen förutsätts tillsammans med
berörda myndigheter och de båda kommunförbunden utarbeta riktlinjer för
samarbetets bedrivande, exempelvis när det gäller försäkringskassorna,
arbetsmarknadsmyndigheterna, sjukvården och kriminalvården.

Föreskrifter om samarbetet barnavårdsnämnd - polis - skola finns f. n. i
regeringens cirkulär (1970:513, efter ändring omtryckt 1976:598). Där
förordas ett intensifierat samarbete i syfte att främja barns och ungdoms
utveckling samt förebygga och motverka brottslighet och annan missanpassning.
Särskilda samarbetsorgan bör i princip finnas. I samarbetet bör
förutom företrädare för barnavårdsnämnd (socialnämnd), skola och polis
även andra myndigheter och organisationer som berörs av verksamheten
delta. Av en rapport från socialstyrelsen (Meddelandeblad nr 34/80) framgår
bl. a. att samarbetsorganens arbetsform under de senaste åren har fått en
bredare förankring i kommunernas förebyggande barn- och ungdomsvård.
Kommunerna har börjat utarbeta egna arbetsformer och rutiner. Någon
enhetlig modell för alla kommuner finns inte. De förvaltningar som vanligtvis
är representerade i organet är social- och skolförvaltningar, fritidsnämnd,
kulturnämnd samt polis. Däremot saknas i de flesta fall deltagare från
arbetsförmedling, försäkringskassa och psykisk barn- och ungdomsvård.
Flertalet kommuner har verksamheten inriktad på drogproblematiken.
Utskottet har inhämtat att rikspolisstyrelsen, skolöverstyrelsen, arbetsmark -

SoU 1980/81:20

nadsstyreisen, socialstyrelsen, brottsförebyggande rådet och de båda kommunförbunden
gemensamt arbetar på ett förslag till riktlinjer för det
fortsatta samarbetet på barn- och ungdomsområdet.

Justitieutskottet har i sitt yttrande uttalat att det kan ifrågasättas om det
inte erfordras åtgärder från statsmakternas sida i syfte att åstadkomma en
effektivare och längre gående samverkan mellan berörda myndigheter än
som följer av det ovan redovisade cirkuläret. Justitieutskottet anför
fortsättningsvis att vad sålunda sagts gör sig särskilt gällande i belysning av de
inskränkningar i möjligheten till informationsutbyte mellan myndigheter
som den nya sekretesslagen leder till, särskilt på det sociala området.

Socialutskottet är medvetet om att de nya sekretessreglerna i vissa fall kan
skapa svårigheter för berörda myndigheter att samarbeta i ärenden rörande
enskilda personer även om samarbetsfrågorna i många fall löses genom att
den enskilde ger sitt tillstånd till att myndigheter gemensamt diskuterar
ärendet. Mot bakgrund av de principer om bl. a. samverkan som kommit till
uttryck i socialtjänstlagen ser utskottet det därför som angeläget att man
ägnar uppmärksamhet åt sekretesslagens inverkan på myndigheternas
möjligheter att utbyta erfarenheter och att samordna sina insatser i enskilda
vård- och behandlingsärenden.

I propositionen med förslag till socialtjänstlagen framhölls att det är viktigt
att man samordnar tillgängliga resurser även när det gäller vuxna lagöverträdare
och missbrukare av alkohol och narkotika. Det uttalades att
socialstyrelsen och kriminalvårdsstyrelsen efter samråd med skolöverstyrelsen,
brottsförebyggande rådet och de båda kommunförbunden bör utfärda
allmänna råd om hur samarbetet skall ordnas i kommunerna. Enligt vad
utskottet också inhämtat arbetar inom socialstyrelsen en arbetsgrupp med att
utforma de allmänna råd som erfordras inför genomförandet av socialtjänstreformen.

Då det gäller att finna samverkansformer mellan olika samhällsorgan
inbördes och mellan samhällsorgan och frivilliga organisationer är det ofta
nödvändigt att en försöksverksamhet läggs till grund för beslut om hur
samverkan skall utformas. Många olika försök har gjorts, bl. a. då det gäller
samverkan inom socialvården och samverkan mellan olika organ inom
socialvården och hälso- och sjukvården, försäkringskassorna och arbetsmarknadsmyndigheterna.
Dessa försök blir självfallet av stor betydelse då
det gäller att genomföra socialtjänstreformen, eftersom i enlighet med vad
som ovan anförts lagstiftningen på området ställer mycket höga krav på
samverkan.

Missbruket av narkotika är särskilt utbrett i storstadsområdena. Det finns
därför anledning att ge några exempel på hur vissa av de samarbetsfrågor som
aktualiseras genom motionen är lösta i dessa områden.

För Storstockholms narkomanvård finns en överenskommelse mellan
kommunerna och landstinget som innebär att landstinget svarar för
avgiftningsenheterna medan Stockholms kommun planerar och bygger ut

SoU 1980/81:20

institutionernas vårdplatser och övriga kommuner ”koper in” sig på
platser.

För samarbetet mellan Stockholms kommun och landstinget finns ett
parlamentariskt samrådsorgan för narkomanvårdsfrågor. Inför socialtjänstens
genomförande har en speciell arbetsgrupp tillsatts i syfte att tillgodose
önskemålet om en väl fungerande vårdkedja för den enskilde missbrukaren.

Här bör också nämnas att det enligt vad socialstyrelsen uppgivit i
Stockholm, Malmö och Göteborg inom narkomanvårdsområdet finns
informella arbetsgrupper med företrädare för samtliga vårdenheter. I
Stockholm träffas gruppen en gång i veckan. Medlemmarna, ett 30-tal,
representerar samtliga vård- och behandlingsenheter i Stockholm med
kranskommuner. Även kriminalvårdens enheter, frivården och skyddskonsulentorganisationen
är representerade. I gruppen diskuteras vårdfrågor,
metodfrågor, samarbetsfrågor m. m. men inte enskilda ärenden. RFHL
svarar för administrationen av grupperna.

Socialutskottet vill med hänvisning till den lämnade redovisningen
framhålla att det på det lokala planet pågår ett omfattande samarbete som rör
bl. a. åtgärder mot narkotikamissbruket, att socialtjänstlagstiftningen starkt
betonar socialtjänstens ansvar för samverkan, att kommunerna enligt den
nya lagstiftningen får stor frihet att själva utforma på vad sätt samverkan med
andra myndigheter eller organ skall ske men att vissa generella riktlinjer skall
utarbetas av socialstyrelsen tillsammans med berörda myndigheter.

Justitieutskottet anser i sitt yttrande att särskild vikt bör fästas vid ett väl
fungerande samarbete på det lokala planet när det gäller att bemästra
narkotikaproblemen. Nämnda utskott har därför för sin del inget att erinra
mot att socialutskottet tillstyrker bifall till motionen såvitt gäller frågorna om
organisation och rutiner för sådant samarbete (yrkande 2). Samtidigt bör
dock påpekas att justitieutskottet uttalar att det för beivrandet av narkotikabrottsligheten
inte finns skäl att överväga att tillskapa en ordning som
avviker från den som gäller för beivrande av brott i allmänhet. Även den
organisatoriska indelningen av rättsväsendets myndigheter bör bestå.

Socialutskottet delar uppfattningen att särskild vikt bör fästas vid
samarbetet på det regionala och lokala planet. Den i det föregående lämnade
redovisningen ger emellertid enligt socialutskottets mening belägg för att det
inte är påkallat med något riksdagens initiativ för att utveckla samarbetet
vare sig på det lokala eller regionala planet. I sistnämnda hänseende erinrar
utskottet också om den huvudmannaskapsreform som riksdagen fattat beslut
om samtidigt med beslutet om socialtjänstreformen.

Då det gäller den centrala organisationen uttalar justitieutskottet att
frågan huruvida det vid sidan av verksamheten inom BRÅ erfordras
ytterligare en central organisation i det syfte som motionärerna förespråkar
delvis ligger utanför justitieutskottets beredningsområde och därför är
svårbedömbar för utskottet. Socialutskottet anser för sin del att det inte
1** Riksdagen 1980181. 12 sami. Nr 20

SoU 1980/81:20

heller i nämnda avseende är påkallat med något riksdagens initiativ.
Socialstyrelsen har - som delvis framgår av den tidigare framställningen -vissa centrala uppgifter då det gäller att samordna åtgärder mot narkotikamissbruk.
Några problem för BRÅ och socialstyrelsen att avgränsa ansvaret
emellan sig torde dock, såvitt socialutskottet kan bedöma, inte föreligga.
Utskottet kan inte tillstyrka att det tillskapas ytterligare en central
organisation på det här aktuella området.

I enlighet med det anförda avstyrks även yrkande 2 i motion 1980/81:228.
Motionen avstyrks således i sin helhet.

Utskottet behandlar här slutligen motion 1980/81:1634 av Anders Gernandt
(c) vari föreslås att riksdagen hos regeringen anhåller om lämpliga
åtgärder för att initiera en märkeskampanj mot narkotikabruket. Märkena
skulle säljas och inkomsterna tillföras narkotikaoffrens länkrörelser.

Utskottet - som erinrar om att bidrag anvisas under anslag J 8 till bl. a.
frivilliga organisationer för stöd och hjälp åt läkemedelsmissbrukare - anser
att initiativet till och genomförandet av en eventuell märkeskampanj av det
slag motionären föreslår bör tas av berörda organisationer själva. Motionen
avstyrks därför.

Informationsfrågor, m. rn.

Medelsanvisningen under anslag J 9 Upplysning och information på
alkoholområdet uppgår för innevarande budgetår till 20,85 milj. kr. För
nästa budgetår föreslås en oförändrad medelsanvisning. Av medlen föreslås
7,5 milj. kr. användas till genomförande av förslag till åtgärder som SAMO
lagt fram; som angetts i det föregående är avsikten att vissa av åtgärderna
skall finansieras på annat sätt, bl. a. genom att medel anvisas ur allmänna
arvsfonden. För statens ungdomsråds verksamhet beträffande upplysning
om alkohol- och narkotikaproblem beräknas 4,1 milj. kr. Återstående
belopp, 9,25 milj. kr., är avsett för socialstyrelsens informationskampanjer
och övriga informationsåtgärder inom förevarande område.

I det följande återkommer utskottet med anledning av motioner till frågan
om anslagets storlek och dispositionen av vissa av de angivna delposterna.
Utskottet tar emellertid först upp till behandling vissa allmänna frågor om
utformningen och inriktningen av informationen på området. Ställningstagandet
till dessa frågor blir av betydelse bl. a. för socialstyrelsens nämnd för
alkoholfrågor, som skall fördela vissa av de här aktuella medlen för
information i alkoholfrågor.

Målsättningen för informationen på missbruksområdet innebär (se bl. a.
SoU 1979/80:31 s. 12) att informationen skall sätta in missbruksproblemen i
deras sociala sammanhang och vidga medvetenheten om att människors
sociala svårigheter måste mötas med öppenhet och vilja till solidariska
insatser. Den skall också medverka till en sådan förändring i synen på dem

SoU 1980/81:20

som har skadats genom missbruket att deras delaktighet i den samhälleliga
gemenskapen tryggas. Informationen bör understryka riskerna för skadeverkningar
och betona vikten av helnykterhet under uppväxtåren, i trafiken
och i arbetslivet. Den bör inriktas på att förändra och begränsa det
traditionella bruket av alkohol. Informationen bör till stor del avse
ungdomen men inte ensidigt inriktas på denna. Ansvaret för den övervägande
delen av informationen skall vila på folkrörelserna, som bör ges
resurser härför.

När det gäller riktigheten av den information som lämnas av myndigheter
är det, som utskottet fann anledning uttala förra året, självklart att
informationen skall vara korrekt. Lika självklart är att informationen skall
vara balanserad och fri från överdrifter. Vad nu sagts gäller givetvis även
organisationernas informationsverksamhet.

I motion 1980/81:1912 (yrkande 1) av Rune Gustavsson m. fl. (c) uttalar
motionärerna att om riksdagens målsättningar i missbruksfrågorna skall
kunna förverkligas, arbetet måste ske på bred front. Alla myndigheter måste
gemensamt engagera sig i det förebyggande arbetet. Motionärerna konstaterar
vidare att riksdagens målsättningar inte alltid slagit igenom i den
praktiska verksamheten och yrkar därför att information om de mål
riksdagen satt upp i missbruksfrågorna går ut till samhälleliga organ på riks-,
regional- och lokalplanet.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att ett engagemang från alla
berörda samhällsorgan krävs för att förverkliga de åsyftade målsättningarna.
En första förutsättning är, i enlighet med vad motionärerna påpekar, att
informationen om målsättningarna sprids till samhällsorganen. Nämnden för
alkoholfrågor har här en särskilt viktig uppgift, men också andra organ kan
medverka i informationsspridningen. Motionsyrkandet erfordrar med hänsyn
till det anförda inte någon riksdagens åtgärd.

I motion 1980/81:1479 (yrkandena 2 och 3) av Eric Enlund m. fl. (fp) pekas
på det arbete som utförts i och med genomförandet av den s. k.
langningskampanjen och den fortsatta informationssatsning SAMO:s förslag
till fortsatt fördjupad och breddad information i missbruksfrågorna innebär
men betonas samtidigt att dessa kampanjer inte får bli engångsföreteelser.
Enligt motionärerna är fortsatta stora informationskampanjer riktade till
ungdomar och deras föräldrar angelägna, och vikten av ett samarbete med de
ideella organisationerna understryks. Det framhålls också som viktigt att
man hävdar kravet på ett alkoholfritt alternativ i alla sammanhang.
Alkoholinformationen bör också enligt motionen belysa effekterna av de
alkoholseder som innebär en direkt påtryckning att bli eller förbli alkoholkonsument.
Slutligen understryks att det är viktigt att alkohol- och
narkotikafrågorna varaktigt ges en förstärkt plats i skolans undervisning.

I motion 1980/81:845 av Sven Johansson (c) pekas också på vikten av
intensifierad information i synnerhet bland barn och ungdom om riskerna
med alkoholbruk. Föräldrarnas ansvar för barnen betonas. Det framhålls att

SoU 1980/81:20

informationen måste sträva efter att avlägsna den positiva attityden och den
kommersiellt betingade glorian kring alkoholförtäringen och ersätta den
med samma starka reaktion som nu vänder sig mot bruket av narkotika.
Motionären anser också att de många inslagen av skålande och drickande i
TV måste bort.

I den ovan delvis behandlade motionen 1980/81:1912 (yrkande 3)
framhålls att utöver de målgrupper SAMO angett för den informations- och
utbildningssatsning som avses äga rum under budgetåret 1981/82-i skolorna,
bland de värnpliktiga samt för personal inom mödra- och barnhälsovården -informationen bör inriktas på grupper i eftergymnasial utbildning, exempelvis
bland studerande vid högskolor, folkhögskolor och AMU-center.
Motionärerna framhåller att det är viktigt att man i informationen kring
drogfrågorna betonar det personliga ansvarstagandet och människors
inneboende förmåga att gemensamt påverka sin situation, visar på positiva
alternativ till en passiviserande tillvaro och ger barn och ungdomar
vägledning om att de själva kan vara med och utforma en aktiverande och
meningsfull fritid.

Utskottet anser att vad motionärerna anfört väl stämmer överens med vad
riksdagen enligt den ovan lämnade redovisningen tidigare uttalat i fråga om
vilken målsättning som skall gälla för information rörande alkohol och
narkotika. Utskottet vill vidare erinra om att arbetsgruppen för insatser mot
överlåtelse av alkohol till ungdom fått tilläggsdirektiv att planera och ansvara
för den fördjupade opinionsbildning mot drogkulturen som föreslagits av
SAMO. Finansieringen av opinionsbildningen har berörts i det föregående. I
tilläggsdirektiven anförs att erfarenheter och resultat från den pågående
aktionen bör analyseras innan inriktning och målgrupper fastställs för den
fortsatta opinionsbildningen. Utskottet anser dock att de ungdomar som
finns i den eftergymnasiala utbildningen är en så självklar målgrupp att
motion 1980/81:1912 i här aktuell del kommer att bli tillgodosedd utan någon
riksdagens åtgärd.

Vid förra årets riksmöte behandlade utskottet frågan om TV:s roll vid
opinionsbildningen i drogfrågor och erinrade då om att det i propositionen
om radions och televisionens fortsatta verksamhet m. m. (1977/78:91, s. 195)
anförts att programföretagen bör besinna sitt ansvar vid speglingen av bruket
av olika gifter, t. ex. alkohol. Någon särskild avtalsföreskrift av denna
innebörd ansågs dock inte böra meddelas. Riksdagen anslöt sig till dessa
uttalanden. Utskottet förklarade att det ankommer på programföretagen
själva att utforma programverksamheten inom de gränser som följer av
radiolagen och avtalet med staten och avstyrkte motionen. Utskottet anser
att samma förhållande fortfarande föreligger och anser det därför inte
erforderligt med något riksdagens uttalande i denna del.

Med hänsyn till det anförda påkallar motionsyrkandena inte något
riksdagens initiativ.

I motion 1980/81:1252 (yrkande 7) av Olof Palme m. fl. (s) framhålls att

SoU 1980/81:20

det är viktigt att den utbildningssatsning för mödravårds- och barnhälsovårdspersonal
rörande missbruksfrågor som föreslagits av SAMO och som
avses bli finansierad med medel som anvisats för innevarande budgetår inte
blir en engångssatsning. Motionärerna vill att satsningen skall leda till ett
engagemang som möjliggör att alla sjukvårdsområden sätter in kraftiga
resurser. Motionärerna föreslår att 2 milj. kr. avsätts för utbildningsinsatser
under nästa budgetår och att därför medelsanvisningen under anslaget J 9
räknas upp i motsvarande mån.

I detta sammanhang vill utskottet redovisa följande.

Inom socialstyrelsen har en arbetsgrupp utarbetat rapporten Missbruk och
graviditet (Socialstyrelsen anser 1980:4). Vidare har socialstyrelsens nämnd
för alkoholfrågor framställt en videokassett angående gravida missbrukare.
Nämnden kommer också att ge ut en bok, som är avsedd för mödra- och
barnhälsovårdens personal. Till boken kommer att ges ut en studiehandledning.
På det lokala planet har vissa utbildningsinsatser redan gjorts. Sålunda
har exempelvis länskommittén för hälsoupplysning i Stockholms län
utarbetat ett utbildningskompendium. Alkohol, narkotika och fosterskador.
Kompendiet är i första hand avsett för mödra- och barnhälsovårdens
personal.

Socialutskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av att utbildningsinsatser
av det slag SAMO föreslagit inte blir av engångskaraktär.
Utskottet anser dock att utbildning rörande missbruksfrågor bör ingå som ett
naturligt led i landstingens utbildningsprogram för mödravårds- och barnhälsovårdspersonal.
Den över statsbudgeten för innevarande budgetår
finansierade utbildningen måste därför ses som ett sätt att stimulera till nya
och fortsatta insatser på området. I fortsättningen bör utbildningsverksamheten
kunna drivas utan extra medelstillskott från staten.

Utskottet - som också hänvisar till vad som i ett följande avsnitt anförs om
åtgärder då det gäller kvinnliga missbrukare och då särskilt gravida kvinnor
(s. 21) - avstyrker motionsyrkandet.

I flera motioner framställs yrkanden som helt eller delvis avser nöjesverksamhet
eller andra fritidsaktiviteter i alkoholfri miljö för ungdomar.

För innevarande budgetår har anvisats 2 milj. kr. för försök med
nöjesverksamhet i alkoholfri miljö. Härutöver har socialstyrelsens nämnd
för alkoholfrågor för år 1980 förfogat över ett belopp på 7 milj. kr. från
allmänna arvsfonden för att driva försöksverksamhet med fritidsaktiviteter
med alkoholpolitisk anknytning. De projekt som har fått stöd drivs av
kommuner och organisationer och omfattar en rad olika aktiviteter, bl. a.
gängbearbetning, grannskapsarbete och nya verksamhetsformer inom föreningslivet.

I den ovan delvis behandlade motionen 1980/81:1252 (yrkande 4) yrkas att
det under anslaget J 6 Bidrag till alkoholpolikliniker och vårdcentraler m. m.
skall anvisas 6 milj. kr. utöver vad regeringen föreslagit. Medlen skulle
användas till en försöksverksamhet i kommunal regi där man i samverkan

SoU 1980/81:20

med ungdomsorganisationer och andra folkrörelser genomför kommunala
handlingsprogram för att komma till rätta med alkohol- och narkotikaproblem
bland ungdom i utsatta miljöer. Av ett antal exempel på insatser som
motionärerna anser skulle kunna bli bidragsberättigade kan nämnas
följande, nämligen föräldrautbildning i folkrörelseregi, där både barn och
vuxna deltar; utbildning och handledning av frivilliga medarbetare inom
socialvården, t. ex. kontaktpersoner och kontaktfamiljer; ökat öppethållande
på ungdoms- och fritidsgårdar; gemenskapslokaler i belastade bostadsområden;
ökat stöd till föreningsaktiviteter och stöd till drogfri, ickekommersiell
nöjesverksamhet.

Utskottet vill för sin del framhålla att de medel som i budgetpropositionen
beräknas för socialstyrelsens informationskampanjer och övriga informationsåtgärder
inom förevarande områden, 9,25 milj. kr., i viss utsträckning
bör kunna disponeras för försök med fritidsverksamheter med alkoholpolitisk
anknytning eller för liknande ändamål. I sammanhanget erinrar
utskottet också om den ovan behandlade kampanjen mot drogkulturen, där
inriktningen ännu inte slagits fast. För försök av det slag som tas upp i
motionen kan det också finnas möjlighet att få bidrag från det anslag på
socialhuvudtiteln (A 3) som är avsett för forsknings- och utvecklingsinsatser
samt försöksverksamhet. Utskottet är inte berett att härutöver förorda en
ökad medelsanvisning för sådana försök som anges i motionen. Vid denna
bedömning beaktar utskottet att kommunerna har ett eget ansvar för att
åstadkomma goda ungdomsmiljöer och också att många kommuner utan
särskilt statligt stöd söker att på olika sätt finna nya former för att skapa
sådana miljöer eller att eljest motverka drogmissbruk.

I motion 1980/81:1479 (yrkande 4) framställs också ett yrkande som syftar
till att det skall klarläggas i vilka former samhället skall ge stöd till de
alternativ som det ideella föreningslivet och kommunerna kan erbjuda till
träffpunkter där alkohol eller andra droger förekommer.

Denna motion kan i viss mån besvaras under hänvisning till vad som nyss
anförts om yrkande 4 i motion 1980/81:1252. Härutöver bör tilläggas
följande. Som motionärerna påpekar innebär det ett visst stöd för alkoholfria
träffpunkter för ungdomar om man ändrar gällande utskänkningsregler.
Huruvida det - trots vad utskottet ovan anfört - skall utgå något reguljärt
stöd till sådana alternativa verksamheter som motionärerna åsyftar är en
fråga som ligger inom ramen för SAMO:s fortsatta arbete. Motionsyrkandet
påkallar därför inte någon riksdagens åtgärd.

Merparten av de medel som under budgetåren 1978/79 och 1979/80 ställts
till socialstyrelsens disposition för information i alkoholfrågor har använts för
insatser på arbetslivets område. För innevarande budgetår höjdes medelstilldelningen
betydligt. Av de 9,25 milj. kr., som disponeras av myndigheten,
är 5,25 milj. kr. avsedda för riksomfattande informationskampanjer och
kompletterande informationsåtgärder om alkohol och andra missbruksmedel,
däribland informationsverksamhet genom arbetslivets organisationer, 2

SoU 1980/81:20

milj. kr. för informationsverksamhet beträffande andra än arbetslivets
organisationer och 2 milj. kr. för nöjesverksamhet i alkoholfri miljö. Av
beloppet 5,25 milj. kr. har ca 3 milj. kr. använts till arbetslivsinformation.
När nämnden för alkoholfrågor, som fördelar medlen, år 1978 initierade
kampanjen alkohol och arbetsliv fastställde nämnden principerna för
kampanjens uppläggning, och utifrån denna fick arbetsmarknadens parter
utforma sina insatser. Arbetsgivarparten har fått ca 14 % medan resten
delats mellan LO, TCO och SACO/SR i proportion till medlemsantal. För en
särskild utvärdering av kampanjen har drygt 300 000 kr. avsatts.

I motion 1980/81:1252 (yrkande 3) föreslås att för nästa budgetår 6,5 milj.
kr. för arbetslivskampanjer anvisas under ett nytt förslagsanslag benämnt
Bidrag till socialt arbete och information i arbetslivet. Fördelningen av
medlen föreslås ske på så sätt att de fackliga huvudorganisationerna för
kamratstödjande insatser erhåller ett stöd motsvarande 2 kr. per medlem.

Som framgår av den tidigare framställningen föreslår regeringen att för
nästa budgetår anvisas medel under anslaget J 9 som innebär bl. a. att
socialstyrelsen får disponera samma belopp som för innevarande budgetår,
9,25 milj. kr., för information på alkoholområdet. Det bör därför enligt
utskottets mening finnas utrymme för att inom den av regeringen förordade
ekonomiska ramen använda minst samma belopp som under innevarande
budgetår, ca 3 milj. kr., för insatser inom arbetslivsområdet. Flär bör vidare
erinras om att SAMO efter framställning från LO och TCO har att pröva
frågan huruvida medel för insatser inom arbetslivet skall tillföras organisationerna
direkt över ett särskilt anslag i stället för att, som nu är fallet,
fördelas av nämnden för alkoholfrågor. Med hänsyn till det anförda och med
beaktande av att frågan om en medelsanvisning som ger ytterligare utrymme
för insatser inom arbetslivet får bli beroende av resultatet av den utvärdering
som skall göras avstyrks motionsyrkandet.

Vård och behandling

Då det gäller vården av alkohol- och narkotikamissbrukare spelar
institutionerna en stor roll. Det är visserligen en allmän strävan att i allt större
utsträckning utnyttja öppna vårdformer, men man måste räkna med att
institutionerna även i fortsättningen kommer att ha en väsentlig betydelse
från vårdsynpunkt. Inte minst behandlings- och inackorderingshemmen är
och kommer även framdeles att vara viktiga länkar i den vårdkedja för den
enskilde missbrukaren som de för vården ansvariga bör söka åstadkomma.

Vid halvårsskiftet förra året fanns det vid vårdanstalterna sammanlagt
2 409 platser, varav 1 556 vid allmänna anstalter. I inackorderingshem för
alkoholmissbrukare fanns sammanlagt 1 679 platser fördelade på 117 hem.
Motsvarande siffror år 1970 var 936 och 49. När riksdagen år 1978 antog sitt

SoU 1980/81:20

program för bekämpandet av narkotikamissbruket fanns 180 platser i
inackorderingshem/behandlingshem för narkotikamissbrukare. Vid halvårsskiftet
förra året hade platsantalet stigit till 290. Under innevarande budgetår
beräknas 108 nya platser inrättas.

I budgetpropositionen beräknas medel så att det under nästa budgetår kan
anordnas ytterligare 80 platser vid inackorderingshem för alkoholmissbrukare
samt behandlingshem och inackorderingshem för narkotikamissbrukare.

Uskottet biträder regeringens förslag och avstyrker motion 1980/81:934 av
Per Israelsson m. fl. (vpk), såvitt i motionen hemställs om åtgärder för att
med statligt stöd väsentligt utöka antalet vårdplatser för vård av missbrukare.
Utskottet erinrar i sammanhanget om den vårdplanering som pågår inför den
huvudmannaskapsreform som skall träda i kraft den 1 januari 1983 (se SoU
1979/80:44). Motionen i övrigt påkallar inte heller någon riksdagens åtgärd.
Det är som motionärerna påpekar angeläget att olika åtgärder vidtas av de
vårdansvariga för att motverka återfall för personer som kunnat förmås att
upphöra med missbruk av alkohol och narkotika. Med bortseende från vad
som sägs om övervakning ligger motionärernas synpunkter helt i linje med
det synsätt som präglar den nya socialtjänstlagstiftningen.

I motion 1980/81:1912 (yrkande 2) av Rune Gustavsson m. fl. (c) tas upp
en rad frågor om missbrukarvården. Motionärerna understryker vikten av att
missbrukarvård så långt möjligt sker på frivillig väg, att den sätts in på ett
tidigt stadium, att den uppsökande verksamheten byggs ut och att vården
görs effektivare och bildar en fungerande vårdkedja, liksom att utbudet av
vårdformer är varierat. Missbruksfrågorna bör bli en av huvuduppgifterna
för den nya socialtjänsten. Det är också nödvändigt att man ägnar ökad
uppmärksamhet åt drogbruket bland kvinnor och vidtar åtgärder som
förebygger att fosterskador uppstår som följd av mödrarnas drogmissbruk.
Motionärerna understryker också bl. a. vikten av ökade kunskaper om
missbruksfrågorna hos social- och sjukvårdspersonalen.

Då det gäller den förstnämnda frågan vill utskottet erinra om att
socialberedningen nyligen lagt fram ett betänkande (SOU 1981:7), vari
enhälligt föreslås en ny lag om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). Lagen
är avsedd att komplettera socialtjänstlagen i de fall missbrukare av alkohol
eller narkotika inte kan beredas nödvändig vård i frivilliga former. Förslaget
utgår från att all vård av vuxna missbrukare skall ha den inriktning som anges
i socialtjänstlagen och bygga på respekt för den enskildes självbestämmanderätt
och integritet. Undantag från principen om självbestämmande kan
bara göras om det finns ett tvingande vårdbehov som inte är möjligt att
tillgodose genom insatser enligt socialtjänstlagen eller annan lag, t. ex.
sjukvårdslagen. LVM öppnar i sådana fall möjlighet att under vissa
förutsättningar besluta om den nödvändiga vården oberoende av den
enskildes samtycke. Riksdagen får anledning att senare i år ta ställning till
lagförslaget sedan regeringen lagt fram proposition med anledning av

SoU 1980/81:20

betänkandet. Därvid får riksdagen pröva även andra frågor som tas upp av
motionärerna och som behandlas i betänkandet, bl. a. frågan om förvaltningen
av sjukpenning och pension för missbrukare.

De åsikter i fråga om vården av missbrukare som i övrigt kommer till
uttryck i motionen synes stå väl i överensstämmelse med innehållet i den
socialtjänstlagstiftning som skall träda i kraft vid det kommande årsskiftet. I
lagen stadgas (11 §) att socialnämnden skall arbeta för att förebygga och
motverka missbruk av alkohol och andra beroendeframkallande medel.
Nämnden skall bl. a. genom uppsökande verksamhet sprida kunskap om de
hjälpmöjligheter som finns. Nämnden skall stödja den enskilde missbrukaren
och se till att han får den hjälp eller vård som behövs för att komma ifrån
missbruket. Socialtjänstens insatser för att bekämpa missbruk förutsätts bli
en viktig del av verksamheten. Insatser för att motverka missbruk bland barn
och ungdomar bör få särskild uppmärksamhet.

Här bör också erinras om att det i många kommuner pågår ett intensivt
metodutvecklingsarbete på missbrukssidan inom ramen för det reguljära
sociala arbetet. En stor del av detta arbete har dokumenterats och via
Svenska kommunförbundet kommit andra kommuner till del. Planeringen i
kommuner och landsting inför genomförandet av den nya sociallagstiftningen
medför behov av en inventering av befintliga resurser, vilket i sin tur kan
leda till omprioriteringar och bättre resursutnyttjande. I detta sammanhang
bör påpekas att överflyttningen av huvudmannaskapet för institutionerna
bör vara ägnat att förbättra förutsättningarna för att åstadkomma en
sammanhållen vårdkedja för den enskilde missbrukaren.

Allt större uppmärksamhet har under senare år riktats mot kvinnors
alkoholvanor. Dryckesmönstret har utjämnats mellan män och kvinnor,
vilket inneburit en kraftig ökning av alkoholkonsumtionen bland främst
yngre kvinnor. Ett särskilt skäl för att göra insatser då det gäller
alkoholmissbruket bland kvinnor är att det alltmer klarlagts att betydande
risker är förenade med missbruk under graviditeten. Flera undersökningar
har visat att ett missbruk hos modern inte bara medför en allvarlig social
belastning utan att det också ökar risken för fosterskador. Försök med att
utveckla metoder för uppspårning och behandling av gravida kvinnor med
alkohol- eller narkotikaproblem har pågått sedan 1977 i Göteborg och sedan
1978 i Stockholm. Verksamheten i Göteborg har permanentats. I socialstyrelsens
skrift, Missbruk och graviditet (Socialstyrelsen anser 1980:4)
redovisas försöksverksamheterna i korthet. I samma skrift finns en
redovisning av kunskapsläget på området liksom rekommendationer om
information och stödåtgärder vid missbruk hos en gravid kvinna. Rapport om
verksamheten i Stockholm kommer att presenteras under våren 1981.

Hälso- och sjukvårdsnämnden vid Stockholms läns landsting har vidare i
maj 1980 beviljat medel för en 5-årsperiod för ett behandlingsteam för
gravida missbrukare inom Huddinge sjukhus upptagningsområde. Vidare

SoU 1980/81:20

övervägs ett projekt med ett till teamet knutet behandlingshem för gravida
missbrukare.

Socialberedningen har i uppgift att bl. a. utreda frågan om vilka medel som
bör stå mödra- och socialvården till buds för att i akuta situationer genomföra
nödvändig vård i fall av missbruk som allvarligt hotar det väntade barnets
hälsa. Enligt vad utskottet inhämtat planerar beredningen att under året avge
ett betänkande rörande denna fråga.

Såsom tidigare redovisats har SAMO i sin rapport uttalat att man anser det
viktigt att ett utvecklingsarbete kommer till stånd i syfte att göra vårdinsatserna
bättre anpassade till de kvinnliga missbrukarnas behov och har därför
föreslagit fortsatt stöd till det s. k. KARTAD-projektet vid karolinska
sjukhuset. I årets budget har i överensstämmelse med vad som tidigare
redovisats under anslaget J 6 upptagits 1 milj. kr. avsedda för en specialmottagning
för kvinnor med alkoholproblem i tidigt skede.

Här bör också nämnas att utskottet under avsnittet Informationsfrågor
m. m. har behandlat frågan om utbildning av mödra- och barnhälsovårdens
personal i missbruksfrågor.

En rad insatser har under senare år gjorts för att förbättra kunskaperna hos
olika personalgrupper om drogmissbruket och följderna av detta. Bl. a. har
utbildning bedrivits i form av särskilda studiedagar för olika personalkategorier.
Särskilt informationsmaterial har också tagits fram. Bl. a. har
socialstyrelsen utarbetat en informationsskrift för sjukvårdspersonal om
cannabis och marijuana.

Utskottet anser med hänvisning till den lämnade redovisningen att
motionsyrkandet kommer att tillgodoses utan något riksdagens initiativ.
Yrkandet avstyrks.

Försöksverksamhet med tillnyktringsenheter startade år 1977 och pågår
fortfarande. En tvåårig försöksverksamhet har avslutats i Landskrona,
Karlstad och Gävle medan försök fortfarande pågår i Skövde, Göteborg,
Solna, Luleå, Gällivare och Malmö. I Stockholm har en försöksverksamhet
startat i början av året. Samtliga försöksverksamheter bedrivs vid fristående
enheter, som är anknutna antingen till sjukvården eller till socialvården. I
samtliga försök ingår dock personal med medicinsk kompetens. Utvärderingen
av försöksverksamheterna pågår under ledning av socialdepartementet.
Utvärderingsgruppen har i december 1979 avgivit en preliminär rapport.
I denna behandlas försöksperioden fram till halvårsskiftet 1979. Den
ledningsgrupp som finns i departementet beräknas avge en slutrapport
hösten 1981.

I motion 1980/81:1252 (yrkande 2) av Olof Palme m. fl. (s) framhålls
angelägenheten av att utvärderingen påskyndas. Enligt motionärerna bör
riksdagen begära att regeringen därefter lägger fram ett förslag i frågan om
inrättande av tillnyktringsenheter senast i nästa års budgetproposition. Syftet
bör enligt motionärerna vara att resurserna för tillnyktring och avgiftning

SoU 1980/81:20

snabbt skall kunna byggas ut så att akut berusade människor kan få
omedelbar vård.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av att utvärderingen
kommer till stånd så snabbt som möjligt. Det bör ankomma på regeringen att
på grundval av resultatet av utvärderingen överväga vilka åtgärder de gjorda
försöken bör föranleda. Motionsyrkandet bör med hänsyn till det anförda
inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

I motion 1980/81:1247 av Ulla Johansson m. fl. (s) pekas på behovet av
förbättrade möjligheter till vård av personer som omhändertagits enligt lagen
om omhändertagande av berusade personer m. m. (LOB) i Växjö med
omnejd. Medlen till detta skulle enligt motionärerna kunna tas ur anslaget till
försöksverksamhet med tillnyktringsenheter.

Den medelsanvisning som föreslås i årets budgetproposition har beräknats
med hänsyn till den redan pågående försöksverkamheten. I enlighet med vad
som anförts i det föregående är det viktigt att försöken slutförs och
utvärderas så snabbt som möjligt. Utskottet är därför inte heller berett att
tillgodose motionen genom en uppräkning av den föreslagna medelsanvisningen.
Motionen avstyrks således.

I motion 1980/81:1252 (yrkande 1 och yrkande 5 delvis) framhålls att i
avvaktan på en förändring och förenkling av statsbidragssystemet staten bör
genom bidrag till försöks- och utvecklingsarbete stödja utvecklingen mot en
mer öppen vård med aktiva behandlingsinsatser. En vidgad satsning på
försöksverksamhet som rör samverkan och samordning är synnerligen
angelägen. Försöksverksamhet bör också initieras i syfte att få fram
alternativa behandlingsmodeller och utveckla behandlingsmetodiken inom
traditionella vårdorgan. Motionärerna föreslår att under anslaget J 8 Bidrag
till organisationer m. m. 2 milj. kr. anvisas för försök av angivet slag. Bidrag
skall enligt förslaget kunna utgå till både kommuner och organisationer.

Försöksverksamhet i syfte att åstadkomma förnyelse av den öppna vården
pågår både genom projekt som stöds med bidrag från staten och genom
sådana som helt bekostas av landsting och kommuner. Exempel på statligt
stödda verksamheter är t. ex. de alkoholpolikliniker som nu är föremål för
utvärdering. Det finns anledning att räkna med att resultaten skall kunna ge
underlag för ställningstaganden beträffande den framtida utformningen av
mottagningar inriktade på missbruk i tidiga skeden. Inom karolinska
sjukhuset pågår det tidigare nämnda s. k. KARTAD-projektet som är en
försöksverksamhet med samordning av vård- och behandlingsresurser för
alkoholskadade. Samarbetet mellan socialvård och sjukvård har behandlats
av SAMO, som har föreslagit att försöksprojekt startas. Kostnaderna har
beräknats till 2,5 milj. kr. Utskottet har i det föregående föreslagit att
riksdagen anvisar medel så att SAMO:s förslag kan genomföras. Som
ytterligare exempel på försöksverksamhet kan nämnas de försök som
Svenska kommunförbundet har beskrivit i en nyligen utgiven skrift, 10
kommuners sätt att arbeta med de svårast alkoholskadade. I denna beskrivs

SoU 1980/81:20

rehabiliteringsprojekt som pågår i kommuner av olika storlek. Av redovisningen
framgår att vissa av verksamheterna drivits i samarbete med
frivilligorganisationer/ideella organisationer medan andra utgjort exempel
på nya sätt att använda befintliga personalresurser.

I detta sammanhang bör också nämnas att medel för projekt på såväl
nykterhetsvårds- som narkomanvårdsområdet beviljas från anslaget A 3
Forsknings- och utvecklingsarbete samt försöksverkamhet. En särskild
initiativgrupp för narkomanvårdsforskning har bildats inom den delegation
som bl. a. bereder ärenden rörande anslaget.

Utskottet anser med hänvisning till den lämnade redovisningen att
motionen får anses tillgodosedd i här aktuell del. Yrkandena avstyrks
således.

I samma motion, 1980/81:1252 (yrkande 5 delvis), yrkas att det - likaledes
under anslaget J 8 Bidrag till organisationer m. m. - skall anvisas 4 milj. kr.,
varav 1,5 milj. kr. till länkorganisationerna, för bidrag till föreningar och
klientorganisationer som på olika sätt stöder människor med missbruksproblem.

Anslaget J 8 uppgår för innevarande budgetår till 14 850 000 kr. I
budgetpropositionen föreslås en uppräkning av medelsanvisningen med
450 000 kr. Huvuddelen av den sålunda förordade medelsanvisningen, 15,3
milj. kr., föreslås utgå som bidrag till länkorganisationer, till organisationer
för stöd och hjälp åt läkemedelsmissbrukare m. m. och liknande sammanslutningar,
till viss konvalescentvård för narkotikamissbrukare, till kommuner,
till nämnda sammanslutningar och till andra organisationer som ägnar sig
åt rehabilitering av bl. a. alkohol- eller narkotikaskadade personer.

Utskottet anser sig inte kunna biträda förslaget i motionen som synes avse
en ytterligare uppräkning av de delposter som här angivits. Motionen
avstyrks även i här aktuell del.

Uppspårande av alkoholmissbrukare med hjälp av den s. k. GT-metoden

Den s. k. GT-metoden bygger på att GT-värdet (gammagiutamyltransferas)
i blodet ofta är förhöjt vid alkoholism. GT-värdet kan kontrolleras med
ett enkelt blodprov.

Regeringen har i september 1980 givit socialstyrelsen i uppdrag att
kartlägga forskningens nuvarande läge beträffande den s. k. GT-tekniken
och att på grundval härav lägga fram förslag i frågan om rekommendationer
att använda sådan analys för att spåra, diagnostisera och behandla
alkoholbetingad sjukdom. Enligt regeringens beslut bör socialstyrelsen även
redovisa annan laboratoriemässig teknik för angivna ändamål. Även frågor
som rör hjälpsökandes personliga integritet skall beaktas.

Det uppdrag som sålunda givits åt socialstyrelsen tillgodoser enligt
utskottets mening syftet med motion 1980/81:720 av Sixten Pettersson (m),
vari begärs att en utredning tillsätts för att undersöka möjligheterna att

SoU 1980/81:20

genom mätning av de s. k. GT-värdena spåra allvarliga sjukdomstillstånd,
bl. a. dold alkoholism.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande upprättande av femårsprogram på alkoholområdet att

riksdagen avslår motion 1980/81:1479 yrkande 1,

2. beträffande återinförande av domstolarnas skyldighet att lämna
statistik m. m.

att riksdagen avslår motion 1980/81:532,

3. beträffande ett samlat åtgärdsprogram mot narkotikamissbruket att

riksdagen avslår motion 1980/81:228 yrkande 1,

4. beträffande samordning av samhällets resurser för bekämpande
av narkotikamissbruket

att riksdagen avslår motion 1980/81:228 yrkande 2,

5. beträffande märkeskampanj mot narkotikamissbruket
att riksdagen avslår motion 1980/81:1634,

6. beträffande information till samhälleliga organ om riksdagens
mål i missbruksfrågorna

att riksdagen avslår motion 1980/81:1912 yrkande 1,

7. beträffande inriktningen av informationen på drogområdet
att riksdagen avslår motion 1980/81:845, motion 1980/81:1479
yrkandena 2 och 3 och motion 1980/81:1912 yrkande 3,

8. att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1980/81:1252 yrkande 7 till Upplysning och information
pä alkoholområdet för budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag
av 20 850 000 kr.,

9. att riksdagen godkänner de i propositionen förordade ändringarna
i grunderna för Bidrag till alkoholpolikliniker och
vårdcentraler m. m.,

10. att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1980/81:1252 yrkande 4 till Bidrag till alkoholpolikliniker
och vårdcentraler m. m. för budgetåret 1981/82 anvisar ett
förslagsanslag av 96 650 000 kr.,

11. beträffande frågan om utredning rörande stöd till alkoholfria
träffpunkter för ungdom

att riksdagen avslår motion 1980/81:1479 yrkande 4,

12. beträffande nytt förslagsanslag för arbetslivskampanjer
att riksdagen avslår motion 1980/81:1252 yrkande 3,

13. beträffande väsentligt utökat antal vårdplatser
att riksdagen avslår motion 1980/81:934,

SoU 1980/81:20

14. beträffande omprövning av behandlingssystemet för alkoholoch
narkotikamissbrukare

att riksdagen avslår motion 1980/81:1912 yrkande 2,

15. beträffande utvärderingen av tillnyktringsenheterna
att riksdagen avslår motion 1980/81:1252 yrkande 2,

16. beträffande förbättrade möjligheter till vård av personer som
omhändertagits enligt lagen om omhändertagande av berusade
personer m. m. (LOB) i Växjö med omnejd

att riksdagen avslår motion 1980/81:1247,

17. beträffande försöksverksamhet med nya vård- och behandlingsmetoder
inom öppenvården

att riksdagen avslår motion 1980/81:1252 yrkande 1,

18. att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1980/81:1252 yrkande 5 till Bidrag till organisationer
m. m. för budgetåret 1981/82 anvisar ett anslag av 15 300 000
kr.,

19. beträffande uppspårande av alkoholmissbrukare med hjälp av
s. k. GT-test

att riksdagen avslår motion 1980/81:720,

20. att riksdagen till Statens vårdanstalter för alkoholmissbrukare:
Driftkostnader för budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag
av 50 672 000 kr.,

21. att riksdagen till Statens vårdanstalter för alkoholmissbrukare:
Utrustning m. m. för budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag
av 1 000 kr.,

22. att riksdagen till Bidrag till anordnande av vårdanstalter och
inackorderingshem m. m. för budgetåret 1981/82 anvisar ett
reservationsanslag av 1 760 000 kr.,

23. att riksdagen till Lån till byggnadsarbeten vid vårdanstalter
m. m. för budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag av
5 500 000 kr.,

24. att riksdagen till Bidrag till driften av vårdanstalter och
inackorderingshem m. m. för budgetåret 1981/82 anvisar ett
förslagsanslag av 285 150 000 kr.,

25. att riksdagen godkänner de i propositionen förordade ändringarna
i grunderna för bidrag till driftkostnaderna vid vårdanstalter
och inackorderingshem för alkoholmissbrukare m. m.,

26. att riksdagen till Utbildning och samverkan inom nykterhetsvården
för budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag av
1 100 000 kr.

Stockholm den 19 mars 1981

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

SoU 1980/81:20

Närvarande: Göran Karlsson (s), Gabriel Romanus (fp), Rune Gustavsson
(c), Evert Svensson (s), Mårten Werner (m), John Johnsson (s), Blenda
Littmarck (m), Kjell Nilsson (s), Ulla Tillander (c), Sven-Gösta Signell (s),
Kersti Swartz (fp), Anita Bråkenhielm (m). Stig Alftin (s), Karin Israelsson
(c) och Lena Öhrsvik (s).

Reservationer

Fem reservationer har avgivits av de socialdemokratiska ledamöter som
deltagit i ärendets avgörande, nämligen Göran Karlsson, Evert Svensson,
John Johnsson, Kjell Nilsson, Sven-Gösta Signell, Stig Alftin och Lena
Öhrsvik.

1. Beträffande medelsanvisning till Upplysning och information på alkoholområdet
(mom. 8 i hemställan) anser reservanterna

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 17 som börjar med
”Socialutskottet delar” och slutar med ”avstyrker motionsyrkandet” bort ha
följande lydelse:

Socialutskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av att utbildningsinsatser
av det slag SAMO föreslagit inte blir av engångskaraktär.
Utskottet anser att utbildning rörande missbruksfrågor bör ingå som ett
naturligt led i landstingens utbildningsprogram för mödravårds- och barnhälsovårdspersonal.
Den över statsbudgeten för innevarande budgetår
finansierade utbildningen bör ses som ett sätt att stimulera till nya och
fortsatta insatser på området. Staten bör därför också nästa år anvisa
särskilda medel för denna verksamhet.

Utskottet - som också hänvisar till vad som i ett följande avsnitt anförs om
åtgärder då det gäller kvinnliga missbrukare och då särskilt gravida kvinnor
(s. 21) - tillstyrker att 2 milj. kr. avsätts för en bred utbildningssatsning för
personalen vid mödra- och barnhälsovården.

dels att utskottets hemställan under mom. 8 bort ha följande lydelse:

8. att riksdagen med bifall till motion 1980/81:1252 yrkande 7 och
med anledning av regeringens förslag till Upplysning och
information på alkoholområdet för budgetåret 1981/82 anvisar
ett reservationsanslag av 22 850 000 kr.,

2. Beträffande medelsanvisning till Bidrag till alkoholpolikliniker och
vårdcentraler m. m. (mom. 10 i hemställan) anser reservanterna

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 18 som börjar med
”Utskottet vill” och slutar med ”motverka drogmissbruk” bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill i och för sig konstatera att de medel som i budgetpropositionen
beräknas för socialstyrelsens informationskampanjer och övriga

SoU 1980/81:20

informationsåtgärder inom förevarande område, 9,25 milj. kr., bör kunna
disponeras för försök med fritidsverksamheter med alkoholpolitisk anknytning
eller för liknande ändamål. Detsamma gäller de medel som beräknats
för den ovan behandlade kampanjen mot drogkulturen, där inriktningen
ännu inte slagits fast. För försök av det slag, som tas upp i motionen, kan
också bidrag utgå från det anslag på socialhuvudtiteln (A 3) som är avsett för
forsknings- och utvecklingsinsatser samt försöksverksamhet.

Men detta räcker inte. Många ungdomar upplever i dag en mycket svår
situation. Alkoholkonsumtionen går allt längre ner i åldrarna. Uppgifter
under senare tid tyder på en kraftig ökning av haschmissbruket bland
ungdomar, framför allt i storstäderna och deras förortsområden.

Det behövs en rad insatser från samhället för att motverka denna
utveckling och skapa en bättre social trygghet för barn och ungdomar. Ett
viktigt led i detta är att - på det sätt som föreslås i motion 1980/81:1252- med
stöd av statliga resurser skapa goda alternativ till dåliga ungdomsmiljöer och
det kommersiella kulturutbudet.

Utskottet tillstyrker därför den föreslagna medelsanvisningen på 6 milj.
kr. under anslaget J 6 Bidrag till alkoholpolikliniker och vårdcentraler
m. m.

dels att utskottets hemställan under mom. 10 bort ha följande lydelse:

10. att riksdagen med bifall till motion 1980/81:1252 yrkande 4 och
med anledning av regeringens förslag till Bidrag till alkoholpolikliniker
och vårdcentraler m. m. för budgetåret 1981/82
anvisar ett förslagsanslag av 102 650 000 kr.,

3. Beträffande nytt förslagsanslag för arbetslivskampanjer (mom. 12 i
hemställan) anser reservanterna

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 19 som börjar med ”Sorn
framgår” och slutar med ”avstyrks motionsyrkandet” bort ha följande
lydelse:

I strävan att vidga åtgärderna mot i första hand alkoholskadorna men även
andra följder av drogmissbruk spelar enligt utskottets mening insatserna i
arbetslivet en central roll. Ofta framträder en människas problem med
alkohol först på arbetsplatsen. De allra flesta har säkert erfarenhet av
enskilda människors alkoholproblem just från arbetslivet.

Utskottet anser att staten i fortsättningen bör ställa medel till förfogande
på ett enkelt och smidigt sätt och tillstyrker motionsförslaget. Därmed frigörs
drygt 5 milj. kr. som socialstyrelsens nämnd för alkoholfrågor kan disponera
för andra angelägna insatser inom ramen för folkrörelsernas arbete. Medlen
bör anvisas under ett förslagsanslag benämnt Bidrag till socialt arbete och
information i arbetslivet. För 1981/82 bör anslaget föras upp med 6,5 milj.
kr.

SoU 1980/81:20

dels att utskottets hemställan under mom. 12 bort ha följande lydelse:

12. att riksdagen med bifall till motion 1980/81:1252 yrkande 3 till
Bidrag till socialt arbete och information i arbetslivet för
budgetåret 1981/82 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
av 6 500 000 kr.,

4. Beträffande utvärderingen av tillnyktringsenheterna (mom. 15 i hemställan)
anser reservanterna

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 23 som börjar med
”Utskottet delar” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av att utvärderingen
kommer till stånd så snabbt som möjligt. Regeringen bör på grundval av
resultatet av utvärderingen överväga vilka åtgärder de gjorda försöken bör
föranleda och i enlighet med motionsyrkandet redovisa förslag i frågan senast
i nästa års budgetproposition.

dels att utskottets hemställan under mom. 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande utvärderingen av tillnyktringsenheterna

att riksdagen med bifall till motion 1980/81:1252 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Beträffande försöksverksamhet med nya vård- och behandlingsmetoder
inom öppenvården och beträffande medelsanvisning till Bidrag till organisationer
m. m. (mom. 17 och 18 i hemställan) anser reservanterna

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 24 som börjar med
”Utskottet anser med” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill understryka att genom den överenskommelse som har
träffats mellan staten och de båda kommunförbunden om institutionerna
inom den framtida socialtjänsten (prop. 1979/80:172) har förutsättningar
skapats för en sammanhållen planering av missbrukarvården från avgiftning
och medicinsk vård till social rehabilitering. Som angetts ovan har en viss
satsning skett på försöks- och utvecklingsarbete inom missbruksområdet. På
förslag från socialdemokraterna anvisade vidare riksdagen för innevarande
budgetår 1,9 milj. kr. för försök med mera behandlingsinriktade insatser vid
vissa inackorderingshem.

En fortsatt satsning på försöksverksamhet som rör samverkan och
samordning inom vårdorganisationen är enligt utskottets mening synnerligen
angelägen. Försöksverksamhet bör också initieras i syfte att få fram
alternativa behandlingsmodeller och att utveckla behandlingsmetodiken
inom traditionella vårdorgan. Utskottet tillstyrker därför förslaget i motion
1980/81:1252 att 2 milj. kr. avsätts för försök med nya vård- och

SoU 1980/81:20

behandlingsmetoder inom öppenvården. Bidragen, som skall kunna utgå till
både kommuner och organisationer, finns redan i dag men bör ökas
väsentligt och tas från en särskild anslagspost under anslaget J 8 Bidrag till
organisationer m. m.

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 24 som börjar med
”Utskottet anser sig inte” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening spelar olika föreningar och klientorganisationer
en central roll för att stödja människor med missbruksproblem. De olika
organisationerna svarar för ett värdefullt kontaktarbete som i hög grad
underlättar en återanpassning till samhällslivet. Organisationernas verksamhet
blir för många en fast punkt i tillvaron och början till gemenskap utan
missbruk. Insatserna kan vara att finna arbete, någonstans att bo, mänskliga
kontakter. Sådan verksamhet bör ges ökat stöd genom här föreslagna
bidrag.

Utskottet tillstyrker därför förslaget i motion 1980/81:1252 yrkande 5
delvis att 4 milj. kr. anvisas under anslaget J8 Bidrag till organisationer
m. m. Av detta belopp bör 1,5 milj. kr. gå till länkorganisationerna.

dels att utskottets hemställan under mom. 17 och 18 bort ha följande
lydelse:

17. beträffande försöksverksamhet med nya vård- och behandlingsmetoder
inom öppenvården, att riksdagen med bifall till motion
1980/81:1252 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

18. att riksdagen med bifall till motion 1980/81:1252 yrkande 5 och
med anledning av regeringens förslag till Bidrag till organisationer
m. m. för budgetåret 1981/82 anvisar ett anslag av
21 300 000 kr.,

SoU 1980/81:20

Justitieutskottets yttrande Bilaga

1980/81:1 y

över motion om åtgärder mot narkotikamissbruket

Till socialutskottet

Inledning

Socialutskottet har hemställt att justitieutskottet avger yttrande över
motion 1980/81:228 av Sten Svensson (m) och Björn Körlof (m) om åtgärder
mot narkotikamissbruket.

I motionen begärs dels ett samlat åtgärdsprogram mot narkotikamissbruket
(yrkande 1), dels en snabb undersökning av möjligheterna att samordna
samhällets resurser för bekämpande av narkotikamissbruket i enlighet med
vad som anförs i motionen (yrkande 2).

Motionärerna anför bl. a. att narkotikaproblemet nu har nått en sådan
omfattning att helt nya metoder och insatser behövs för att minska
narkotikamissbruket. Enligt motionärernas uppfattning har samhället stora
resurser för förebyggande och bekämpande av narkotikamissbruket, men
dessa resurser är splittrade vad gäller både organisation och ansvar.
Motionärerna framhåller att det krävs en snabb och effektiv organisation
som har överblick över hela narkotikaproblemet och som snabbt kan ingripa,
utreda, lagföra och följa upp effekterna av gjorda insatser såväl i fråga om
skola, socialvård, polis m. m. som i fråga om kriminalvården och samhällets
narkomanvård.

Som förslag till åtgärder inom justitieutskottets beredningsområde nämner
motionärerna bl. a. en kraftigare straffskärpning för narkotikabrott. För
att försvåra langning och fortsatt missbruk av narkotika måste enligt
motionärerna även innehav av små mängder av narkotika beivras och inte bli
föremål för åtalseftergift. Motionärerna vänder sig också mot de möjligheter
som finns till permissioner från kriminalvårdsanstalter. Permissionsmöjligheterna
i förening med en relativt låg upptäcktsrisk och lindriga straff bidrar
enligt motionärerna till att göra Sverige lockande för den internationella
narkotikahanteringen.

Utskottet

Utskottet - som begränsar sitt yttrande till sådana i motionen berörda
frågor som hör till justitieutskottets beredningsområde - avger följande
yttrande.

Aktuella uppgifter om utbredningen av narkotikamissbruket i Sverige
lämnas i en färsk rapport (Ds S 1980:5) från utredningen om narkotikamissbrukets
omfattning (UNO). Utskottet ser med stor oro på den utbredning av
narkotikamissbruket som skildras i rapporten och på den utveckling av

SoU 1980/81:20

narkotikabrottsligheten som svarar häremot. Detta gäller inte minst den mot
Sverige inriktade internationella narkotikatrafiken.

I kampen mot narkotikabrottsligheten är självfallet straffrättsliga åtgärder
av betydelse, och härvidlag kommer utformningen av straffbuden i
blickpunkten. Vikten av enbart kriminalpolitiska åtgärder får emellertid inte
överskattas. I kampen mot narkotikan erfordras inte minst olika förebyggande
åtgärder, verksamma insatser på vårdsidan samt satsningar inom
polisens och tullväsendets verksamhetsområden.

Beträffande sådana åtgärder inom strafflagstiftningens ram som berörs i
motionen skall nämnas att utskottet f. n. har till behandling en proposition
(1980/81:76), vari föreslås att minimistraffet för grovt narkotikabrott och för
grov varusmuggling avseende narkotika höjs från nuvarande ett år till två år.
I propositionen föreslås vidare en höjning av maximistraffet för normalbrott
från två till tre år. Till behandling i samma ärende föreligger också yrkanden i
motioner om bl. a. andra skärpningar av de straff som föreskrivs i
narkotikastrafflagen och om innebörden av de omständigheter som skall
ligga till grund för bedömningen av om ett narkotikabrott skall anses
grovt.

För straffrättskipningen avseende narkotikabrott är tillämpningen av
bestämmelserna i rättegångsbalken om åtalsunderlåtelse av betydelse. På
detta område har riksåklagaren tid efter annan utfärdat anvisningar i cirkulär
till landets åklagare. De senaste anvisningarna för åtalsunderlåtelse i fråga
om innehav av mindre mängder narkotika utfärdades i början av år 1980
(riksåklagarens cirkulär RÅC 1:94). Anvisningarna innebär en inte oväsentlig
skärpning i förhållande till vad som tidigare gällde och avses leda till åtal
också mot de smålangare som bildar sista ledet i hanteringskedjan. Den
restriktivitet i tillämpningen av bestämmelserna om åtalsunderlåtelse som
riksåklagaren sålunda har förordat är, såsom utskottet föregående år uttalat
(JuU 1979/80:25), väl motiverad med hänsyn till den allvarliga utvecklingen
på narkotikaområdet. Innan de nya anvisningarna har tillämpats någon
längre tid anser utskottet att det inte bör övervägas ytterligare skärpningar i
den riktning som motionärerna förespråkar.

Till belysning av motionsspörsmålet kan vidare nämnas att regeringen i
dagarna har lagt fram en proposition (1980/81:106) vari föreslås att en
straffbestämmelse införs avseende sådana fall där obehöriga ringer in recept
på narkotikapreparat och andra läkemedel. Enligt förslaget förenklas vidare
reglerna om förverkande av narkotika, injektionssprutor och kanyler. Här
kan också nämnas att inom brottsförebyggandet rådet (BRÅ) arbete pågår
med att se över brottsbeskrivningarna i narkotikastrafflagen.

Vad härefter gäller satsningar inom de brottsbekämpande organen vill
utskottet peka på att en betydande utbyggnad av polisens resurser för att
bekämpa narkotikabrottsligheten har genomförts under senare år. Bl. a. har
särskilda narkotikarotlar inrättats i 24 polisdistrikt. Senast har dessa
budgetåret 1980/81 tillförts 16 nya polismanstjänster. För det kommande

SoU 1980/81:20

budgetåret aviseras att den personal som är avdelad för narkotikafrågor skall
förstärkas genom att ytterligare polismanstjänster disponeras för ändamålet
(prop. 1980/81:100 bil. 5, s. 33). Det ofta komplicerade arbetet med att
utreda narkotikabrottsligheten kan därigenom göras ännu effektivare.
Också i fråga om det internationella polisarbetet mot narkotikabrottsligheten
sker från svensk sida en fortlöpande förstärkning av insatserna.

En inom rikspolisstyrelsen tillsatt arbetsgrupp (SPANARK-gruppen) har i
juni 1980 lagt fram en rapport vari behandlas olika åtgärder för att förbättra
narkotikaspaningen. Bl. a. denna rapport har legat till grund för en
framställning i december 1980 från rikspolisstyrelsen till regeringen om
lagändringar i syfte att skapa bättre möjligheter för polisen att använda
tekniska hjälpmedel under spaning och utredning i fråga om narkotikabrott.
Med anledning av framställningen har regeringen den 26 februari 1981
utfärdat tilläggsdirektiv i ämnet till tvångsmedelskommittén (Ju 1978:06).

Också inom kriminalvården skapar narkotikamissbruket stora problem.
Det har beräknats att 25-30 % av dem som tas in på kriminalvårdsanstalterna
missbrukar droger (prop. 1980/81:100 bil. 5, s. 13). Ett ökande antal intagna
avtjänar långa fängelsestraff för grova narkotikabrott.

En självklar strävan måste enligt utskottets mening vara att intagna utan
narkotikaproblem inte skall behöva komma i kontakt med narkotika. Lika
självklart är att missbrukarna avskärs från tillförsel av droger och i stället får
vård för sitt missbruk. Försök med små narkotikafria avdelningar pågår f. n.
vid några riksanstalter. Försöksverksamheten med en särskild behandlingskedja
för intagna med narkotikaproblem, det s. k. Österåkerprojektet, har
bedrivits i snart tre år. I detta sammanhang bör nämnas det särskilda försök
som pågår i Stockholms och Uppsala län med s. k. kontraktsvård för
narkotikamissbrukare som har begått brott (prop. 1978/79:182, JuU 39).

Ansträngningarna att dela upp de intagna efter narkotikaberoende och
behandlingsbehov har fått stöd genom en nyligen genomförd ändring i lagen
om kriminalvård i anstalt. Genom ändringen infördes en ny bestämmelse om
rätt att förelägga en intagen att lämna urinprov även om man inte har någon
direkt misstanke om att han är narkotikapåverkad (prop. 1980/81:1, JuU 8,
rskr 32, SFS 1980:930). Här kan också nämnas den successivt utbyggda
verksamhet med visitationspatruller som bedrivs för att förhindra insmuggling
och förekomst av bl. a. narkotika på anstalterna.

När det gäller förekomsten av narkotika inom kriminalvårdens anstalter
kan här också erinras om att utskottet, i samband med behandlingen av
motioner i ämnet, slagit fast att det inte är godtagbart att intagna som är
dömda för grova narkotikabrott under anstaltstiden inte kan avhållas från att
bedriva narkotikahandel ute i samhället (JuU 1980/81:4). Utskottet framhöll
i sammanhanget att en skärpning av verkställighetsreglerna kan framstå som
motiverad. En sådan skärpning kan dock enligt vad utskottet underströk
komma i konflikt med de principer som präglar svensk kriminalvård och som
går ut på att, så långt det är möjligt med hänsyn till kravet på samhällsskydd

SoU 1980/81:20

och differentiering, främja de intagnas samhällsanpassning och motverka de
skadliga följderna av fängelsestraffet.

Att göra en avvägning mellan de motstående intressen som sålunda finns
ankommer på en föregående år tillsatt utredning om vissa frågor rörande
permissioner från kriminalvårdsanstalter m. m. (Ju 1980:03). Utredningen
har vidare att uppmärksamma frågan om val av anstalt eller anstaltsavdelning
för sådana intagna som har gjort sig skyldiga till grova narkotikabrott eller
annan allvarlig brottslighet samt tillämpningen av bestämmelserna om
brevgranskning, telefonsamtal och besök beträffande den nämnda kategorin
intagna. Utredningen beräknas redovisa resultatet av sitt arbete under första
halvåret 1981.

Det kan här tilläggas att kriminalvårdsstyrelsen i februari 1981 tillsatt en
ledningsgrupp för samordning av verkets åtgärder mot narkotikamissbruk på
kriminalvårdsanstalterna. Ledningsgruppen har till uppgift bl. a. att fortlöpande
följa omfattningen och spridningen av missbruket, att föreslå åtgärder
mot missbruk samt att följa den lagstiftning som berör åtgärder mot missbruk
inom kriminalvården.

Frågor om narkotikaproblemen inom kriminalvårdens anstalter uppmärksammas
också i ett antal under den allmänna motionstiden i år väckta
motioner som kommer att behandlas av utskottet senare i vår.

Mot bakgrund av vad som sålunda har redovisats om olika vidtagna eller
förestående åtgärder finner utskottet några ytterligare åtgärder inom
justitieutskottets beredningsområde med anledning av det här behandlade
motionsyrkandet (yrkande 1) inte vara påkallade.

När det gäller de organisatoriska insatser mot narkotikamissbruket som
efterlyses i motionen vill utskottet först understryka att det inte finns skäl att
för beivrandet av narkotikabrottsligheten överväga att tillskapa en ordning
som avviker från den som gäller för beivrande av brott i allmänhet. De
grundläggande reglerna i rättegångsbalken om förundersökning och lagföring,
som styr verksamheten inom polisväsendet, åklagarväsendet och
domstolarna, måste alltså enligt utskottets mening principiellt gälla också för
beivrandet av narkotikabrottsligheten. Även den organisatoriska indelningen
av rättsväsendets myndigheter bör bestå. En annan sak är frågan om
behovet av ett vidgat samarbete, främst på det lokala planet, mellan de
brottsbekämpande myndigheterna och sociala myndigheter, skola, organisationer
m. fl.

När det gäller samverkan mellan berörda myndigheter kan nämnas
föreskrifterna i polisinstruktionen (1972:511) om den särskilda skyldigheten
för polisen att fortlöpande samarbeta med socialvårdsmyndigheterna.
Föreskrifter om samarbete finns också i cirkuläret (1970:513) till socialstyrelsen,
skolöverstyrelsen, samtliga länsstyrelser, polismyndigheter, länsskolnämnder,
barnavårdsnämnder och skolstyrelser om intensifierat samarbete
mellan barnavårdsnämnd, skola och polis. I det cirkuläret föreskrivs

SoU 1980/81:20

bl. a. att det för att främja planering och samordning av samhällets resurser
för att förebygga och motverka brottslighet och annan missanpassning bland
barn och ungdom i kommunerna bör finnas samarbetsorgan mellan framför
allt barnavårdsnämnd, skola och polis.

Innehållet i cirkuläret har diskuterats i en rapport av BRÅ:s utredningsenhet
(rapport 1976:2). I rapporten har också redovisats bl. a. en promemoria
utarbetad inom Svenska kommunförbundet år 1972, vari presenterats
en modell för samverkan mellan de kommunala nämnder som handlägger
frågor rörande barn och ungdom. BRÅ har också föreslagit vissa ändringar i
cirkuläret avseende medverkan på det centrala planet av BRÅ och Svenska
kommunförbundet. Ändringarna har vidtagits (SFS 1976:598).

Enligt utskottets mening kan det ifrågasättas om det inte erfordras
åtgärder från statsmakternas sida i syfte att åstadkomma en effektivare och
längre gående samverkan mellan berörda myndigheter än som följer av det
nyss nämnda cirkuläret. Vad nu har sagts gör sig särskilt gällande i belysning
av de inskränkningar i möjligheten till informationsutbyte mellan myndigheter
som den nya sekretesslagen leder till särskilt på det sociala
området.

Utskottet vill peka på att riksdagen år 1978 antog ett förslag om väsentligt
ökade insatser mot narkotikamissbruket (prop. 1977/78:105, SoU 36, rskr
363). Förslaget byggde i huvudsak på ett åtgärdsprogram, som en av
regeringen tillsatt ledningsgrupp för narkotikafrågor hade lagt fram i en
rapport (Ds S 1978:2) Åtgärder mot narkotikamissbruk. Huvudvikten i
riksdagsbeslutet låg på en kraftig utbyggnad av vårdresurserna, kvantitativt
och kvalitativt. Vikten av förebyggande insatser framhävdes och en
omfattande försöksverksamhet föreslogs. Vissa av de i det föregående
berörda insatserna inom kriminalvården byggde också på ledningsgruppens
förslag (prop. 1978/79:62, JuU 15, rskr 90. Jfr JuU 1979/80:34 s. 14).

En inom BRÅ tillsatt arbetsgrupp med bred representation från berörda
myndigheter och organ, narkotikagruppen, har därefter fått i uppdrag att
följa arbetet med de olika slagen av försöksverksamhet som riksdagen
beslutade om. Narkotikagruppen har vidare till uppgift att verka för
samordning av myndigheternas insatser på narkotikaområdet. På grundval
av de undersökningar som myndigheter och utredningar utför samt aktuella
lägesrapporter skall narkotikagruppen noga följa utvecklingen på narkotikaområdet,
såväl inom som utom landet. Narkotikagruppen har vidare till
uppgift att ta initiativ till fortsatta åtgärder inom narkotikaområdet. Som ett
led i sitt arbete har narkotikagruppen i december 1979 lagt fram en
lägesrapport om vissa insatser inom narkomanvården.

Frågan huruvida det vid sidan av verksamheten inom BRÅ erfordras
ytterligare en central organisation i det syfte som motionärerna förespråkar
ligger delvis utanför justitieutskottets beredningsområde och är därför
svårbedömbar för utskottet.

Som framgår av det anförda anser utskottet att särskild vikt bör fästas vid

SoU 1980/81:20

ett väl fungerande samarbete på det lokala planet när det gäller att bemästra
narkotikaproblemen. Utskottet har därför för sin del inget att erinra mot att
socialutskottet tillstyrker bifall till motionen (yrkande 2) såvitt gäller
frågorna om organisation och rutiner för sådant samarbete.

Stockholm den 10 mars 1981

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m), Lisa Mattson (s), Åke Polstam (c), Eric
Jönsson (s), Hans Petersson i Röstånga (fp), Arne Nygren (s), Björn Körlof
(m), Lilly Bergander (s), Gunilla André (c), Hans Pettersson i Helsingborg
(s), Göte Jonsson (m), Helge Klöver (s), Karl-Gustaf Mathsson (s) och
Bonnie Bernström (fp).

SoU 1980/81:20

Motionsyrkande	Sida i bet.	Punkt i hemställan	Reserva-tion nr (parti)
1980/81:228 yrk. 1	8	3
1980/81:228 yrk. 2	8	4
1980/81:532 yrk. 1 + 2	7	2
1980/81:720	25	19
1980/81:845 yrk. 1 + 2	15	7
1980/81:934	20	13
1980/81:1247	23	16
1980/81:1252 yrk. 1	23	17	5 (s)
1980/81:1252 yrk. 2	22	15	4 (s)
1980/81:1252 yrk. 3	19	12	3 (s)
1980/81:1252 yrk. 4	17	10	2(s)
1980/81:1252 yrk. 5	23	18	5 (s)
1980/81:1252 yrk. 7	16	8	l(s)
1980/81:1479 yrk. 1	7	1
1980/81:1479 yrk. 2	15	7
1980/81:1479 yrk. 3	15	7
1980/81:1479 yrk. 4	18	11
1980/81:1634	14	5
1980/81:1912 yrk. 1	15	6
1980/81:1912 yrk. 2	20	14
1980/81:1912 yrk. 3	16	7

SoU 1980/81:20

Innehållsförteckning

Sida i bet.

Propositionen 1

Motionerna 2

Utskottet 4

Inledning 4

Vissa övergripande alkoholpolitiska frågor, m. m 4

Åtgärder mot narkotikamissbruket 8

Informationsfrågor, m. m 14

Vård och behandling 19

Uppspårande av alkoholmissbrukare med hjälp av den s. k.

GT-metoden 24

Hemställan 25

Reservationer 27

1. Medelsanvisning till Upplysning och information på alkoholområdet
(mom. 8 i hemställan) 27

2. Medelsanvisning till Bidrag till alkoholpolikliniker och vårdcentraler
m. m. (mom. 10 i hemställan) 27

3. Nytt förslagsanslag för arbetslivskampanjer (mom. 12 i hemställan)
28

4. Utvärderingen av tillnyktringsenheterna (mom. 15 i hemställan) 29

5. Försöksverksamhet med nya vård- och behandlingsmetoder inom
öppenvården och medelsanvisning till Bidrag till organisationer

m. m. (mom. 17 och 18 i hemställan) 29

Bilaga. Justitieutskottets yttrande JuU 1980/81:1 y 31