om ansIag till Sjöfart m.m. (prop. 1980/81:100) (Betänkande 1980/81:TU17 Trafikutskottet)

TU 1980/81:17

Trafikutskottets betänkande
1980/81:17

om anslag till Sjöfart m. m. (prop. 1980/81:100)

SJÄTTE HUVUDTITELN
Sjöfart, m.m.

1. Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet. Regeringens förslag i proposition
1980/81:100 bilaga 9 (kommunikationsdepartementet) under avsnitt E
Sjöfart, punkterna E 1—E 5, till medelsanvisning för budgetåret 1981/82
innebär

att till Farledsverksamhet, exkl. isbrytning anvisas ett förslagsanslag på
311995000 kr. (punkt E 1, s. 38-41),
att till Isbrytning anvisas ett förslagsanslag på 154000000 kr. (punkt E 2,
s. 41-42),

att till Fartygsverksamhet anvisas ett förslagsanslag på 27654000 kr.
(punkt E 3, s. 42-43),
att till Sjöfartsmateriel m.m. anvisas ett reservationsanslag på 34000000
kr. (punkt E 4, s. 43-45),
att till Övrig verksamhet anvisas ett förslagsanslag på 3928000 kr.
(punkt E 5, s. 45-46).

Regeringen har vidare (s. 43-45) föreslagit riksdagen
att sjöfartsverket lämnas det beställningsbemyndigande gällande leveranser
av sjöfartsmateriel som har förordats i propositionen.

Motionerna

I motion 1980/81:459 av Rune Torwald och Märta Fredrikson (båda c)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande bemanningen av Vinga i samband med utbyggnaden
av en trafikledningscentral vid Majnabbe i Göteborgs innerhamn.

I motion 1980/81:982 av Alexander Chrisopoulos m. fl. (vpk) yrkas

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag som innebär att
fartyg som för flagg som av ITF listats som bekvämlighetsflagg ej skall
tillåtas anlöpa svensk hamn, såvida inte fartyget har slutit avtal med ITF
eller av ITF godkänt nationellt förbund och i övrigt uppfyller de krav som
ställs på utrustning, bemanning etc. för att få föra skandinavisk eller annan
etablerad flagg,

2. att riksdagen uttalar att statliga och kommunala myndigheter och
bolag ej bör anlita bekvämlighetsflaggade fartyg för transporter.

1 Riksdagen 1980181. 15 sami. Nr 17

TU 1980/81:17

I motion 1980/81:996 av Bengt Silfverstrand m. fl. (s) yrkas

1. att riksdagen hos regeringen anhåller att åtgärder vidtas för att säkerställa
dygnet-runt-bemanning vid Kullens fyrplats med statlig myndighet
som huvudman,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande riktlinjer för den framtida bemanningen av
fyrplatser.

I motion 1980/81: 998 av Oswald Söderqvist m.fl. (vpk) yrkas att riksdagen
hos regeringen hemställer om förslag till upprustning av sjöfartslederna
till Upplands Mälarhamnar.

I motion 1980/81:1000 av Lars Wemer m.fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är
ifråga (yrkandena 1-9 och 11 —12), att riksdagen beslutar

1. att begära av regeringen att ett sjöfartspolitiskt program utarbetas i
enlighet med innehållet i motionen,

2. att hos regeringen begära förslag till skapande av ett statligt rederi,

3. att hos regeringen begära förslag till statlig leasingverksamhet i enlighet
med vad som anförs i motionen,

4. att uttala att näringen anpassas till UNCTAD-koden 40-40-20, bl. a.
genom bilaterala avtal med råvaruproducerande och progressiva u-länder,

5. att hos regeringen begära förslag syftande till att utveckla kust- och
inrikessjöfarten med statlig rederiverksamhet,

6. att uttala att lagen mot utflaggning av fartyg skall bibehållas med den
förstärkningen att dispenser icke får medges,

7. att uttala att sjöfartsforskningen bör bedrivas i enlighet med vad som
anförs i motionen,

8. att hos regeringen begära förslag om transportstöd innefattande sjötransporter
för att stimulera kustsjöfarten,

9. att uttala att bemanningen av isbrytare skall vara civil,

11. att uttala att praktikplatser inte bör subventioneras av staten,

12. att uttala att subventioneringen av farledsvaruavgifter m. m. inte bör
begränsas till transocean linjefart.

I motion 1980/81:1350 av Karl-Erik Svartberg m.fl. (s) yrkas att riksdagen
beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om indragning av lotsplatser och lotsuppassningsställen.

I motion 1980/81:1486 av Alexander Chrisopoulos och Marie-Ann Johansson
(båda vpk) yrkas med hänvisning till vad i motion [1980/81:1485]
har anförts

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om en samordnad industriplanering
som innebär att handelsflottan bevaras och utvecklas genom
en aktiv statlig rederiverksamhet,

TU 1980/81:17

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om samordnad industriplanering
som innebär att inrikessjöfarten byggs upp och utvecklas.

1 motion 1980/81:1892 av Kurt Hugosson m.fl. (s) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkande 2), och med hänvisning till vad i motion [1980/81:1890] har
anförts att riksdagen beslutar att hos regeringen begära initiativ för att
förstärka sysselsättningen och näringslivets utvecklingsmöjligheter i Göteborg
genom att Göteborgs hamn får statsmakternas stöd för att bevara och
ytterligare befästa sin roll som Nordens centralhamn när det gäller transocean
trafik.

Utskottet

Sjöfartsverkets verksamhet är uppdelad på tre program: Farledsverksamhet,
Fartygsverksamhet och Övrig verksamhet. Medel till programmet
Farledsverksamhet anvisas över två anslag, Farledsverksamhet, exkl. isbrytning
resp. Isbrytning. Härigenom ges möjlighet att särredovisa den
icke avgiftsfinansierade isbrytningen i förhållande till de avgiftsfinansierade
verksamhetsgrenarna inom programmet Farledsverksamhet. De övriga
programmen motsvaras av anslag med samma benämning som programmen.
För verkets investeringar anvisas medel över anslaget Sjöfartsmateriel
m. m.

Sjöfartsverket har i sin anslagsframställning beräknat bruttokostnaderna,
exkl. investeringar, till 527,5 milj. kr. för nästa budgetår. Efter
avdrag för intäkter och bidrag från andra huvudtitlar motsvarar det ett
anslagsbehov av 502,4 milj. kr. eller 78,8 milj. kr. mer än vad som anvisats
för innevarande budgetår.

Regeringen föreslår att anslagen för nästa budgetår, exkl. investeringar,
tas upp med sammanlagt 497,6 milj. kr. Härav avser 312,0 milj. kr. Farledsverksamhet,
exkl. isbrytning, 154,0 milj. kr. Isbrytning, 27,7 milj. kr.
Fartygsverksamhet och 3,9 milj. kr. Övrig verksamhet. Efter samråd med
chefen för jordbruksdepartementet har bidraget från tionde huvudtiteln
beräknats till sammanlagt 21,0 milj. kr., varav 1,1 milj. kr. för att täcka
underskottet i Falsterbokanalen. I bidrag från fjärde huvudtiteln har föredragande
departementschefen efter samråd med chefen för försvarsdepartementet
beräknat ett bidrag om 3,2 milj. kr. för den militära sjökartläggningen.

Sjöfartsverket har träffat en principöverenskommelse med Göteborgs
hamn som omfattar såväl frågan om en trafikcentral som lotsningen i
Göteborg. Enligt överenskommelsen, som skall gälla tio år, skall hamnen
bekosta uppbyggnaden och driften av centralen samt anställa erforderlig
personal. Sjöfartsverket skall bidra till investeringar med ett engångsbelopp
och årligen bidra till underhålls- och driftkostnaderna exkl. kapital -

TU 1980/81:17

kostnader. Den särskilda hamnlotsningen i Göteborg övertas av sjöfartsverket.
Föredraganden menar att tillkomsten av trafikcentralen får stor
betydelse för farledssäkerheten och framkomligheten i Göteborg. Av de
begärda medlen för Farledsverksamhet har 7,6 milj. kr. beräknats för
bidrag till Göteborgs hamns investeringar i trafikcentralen och 2,3 milj. kr.
för bidrag till driften av trafikcentralen och för hamnlotsningen.

Utskottet kan för sin del godta såväl regeringens anslagsberäkningar för
sjöfartsverkets verksamhet, exkl. investeringar, som den föreslagna inriktningen
av denna verksamhet. Utskottet som redan tidigare ställt sig bakom
inrättandet av en trafikcentral i Göteborg har inget att invända mot den
principöverenskommelse som sjöfartsverket har träffat med Göteborgs
hamn. I likhet med föredraganden anser utskottet att trafikcentralen kommer
att få stor betydelse för sjösäkerheten.

Sjöfartsverket räknar i sin anslagsframställning med en medelsförbrukning
för investeringar om 190,2 milj. kr. för nästa budgetår. Enligt föredraganden
kan investeringsramen begränsas till 51,4 milj. kr., varav 41 milj.
kr. för sjösäkerhetsinvesteringar. Belastningen på anslaget beräknas till 34
milj. kr. Beträffande isbrytarflottan framhålls att tillräckligt underlag saknas
för att kunna ta ställning till en modernisering. Föredraganden kan inte
heller mot bakgrund av det statsfinansiella läget tillstyrka verkets förslag
att nyanskaffa ett fartyg som ersättare för distriktsfartygen Stockholm och
Virgo. Vidare föreslås att verket på samma sätt som tidigare år ges ett
beställningsbemyndigande på högst 5 milj. kr. för leveranser av sjöfartsmateriel
under budgetåret 1983/84.

Utskottet tillstyrker den föreslagna investeringsramen liksom anslagsberäkningen.
Utskottet godtar vidare att sjöfartsverket lämnas det av
föredraganden begärda beställningsbemyndigandet.

I motion 1980/81:459 (c) framhålls att det är angeläget att riksdagen
redan nu klart hävdar att en avbemanning av Vinga lotsplats är oacceptabel
från såväl sjösäkerhets- som miljösynpunkt.

I motion 1980/81:996 (s) yrkas att åtgärder vidtas för att säkerställa
dygnet-runt-bemanning vid Kullens fyrplats med statlig myndighet som
huvudman samt att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som anförts i motionen beträffande riktlinjer för den framtida bemanningen
av fyrplatser.

I motion 1980/81:1350 (s) begärs att riksdagen skall vidhålla sitt tidigare
ställningstagande att någon indragning av lotsplatser eller lotsuppassningsställen
inte bör ske utan att riksdagen beretts tillfälle att ta ställning härtill.

Utskottet har vid flera tillfällen uttalat sig om bemanningen av lots- och
fyrplatser. Redan i samband med att 1970 års riksdag behandlade frågan
om nya riktlinjer för lots- och fyrväsendets organisation (prop. 1970:119,
SU 1970:143, rskr 1970:347) framhöll dåvarande statsutskottet att de

TU 1980/81:17

organisationsfrågor som uppkom inte enbart fick bedömas från företagsekonomiska
synpunkter. Sålunda borde även beaktas allmänt samhällsekonomiska
och lokaliseringspolitiska grunder, varvid hänsyn tas till övrig
verksamhet avseende kust- och havsövervakningen.

I betänkandet TU 1978/79:18 underströk utskottet att någon indragning
av lotsplatser eller lotsuppassningsställen inte bör ske utan att riksdagen
beretts tillfälle att ta ställning till frågan om sjöfartsverkets organisation. I
samma betänkande framhålls att det rimligen måste ligga inom sjöfartsverkets
befogenhet att anpassa bemanningen vid lotsplatserna till behovet.

I betänkandet TU 1978/79:11 underströk utskottet att vid behandlingen
av frågor om avbemanning av fyrplatser särskild hänsyn borde tas till
sysselsättnings- och regionalpolitiska aspekter. Vidare utgör havsövervakningen
i vad gäller fiskezoner och säkerheten ur försvarssynpunkt sådana
faktorer som borde vägas in. Hänsyn borde också tas till den positiva
effekt för sjöräddningsväsendet som bemanningen av fyrar utgör. Även
frågor som rör anställningsförhållanden för den personal som är anställd
vid fyrplatser borde få en från personalsynpunkt acceptabel lösning.

1 betänkandet TU 1979/80:11 framhöll utskottet att behov alltjämt kvarstår
av att skapa fastare former för den fortsatta handläggningen av frågor
om avbemanning av fyrplatser. Utskottet hänvisade till det förslag som
utredningen (Kn 1979:05) om tillsyn av kusterna lagt fram (TAK). I utredningen
lämnas förslag till ett system för handläggning och beslut i bemanningsfrågor.
Någon ytterligare avbemanning borde enligt utskottet inte ske
förrän regeringens förslag i anledning av TAK:s betänkande förelagts
riksdagen. Det förutsattes likaledes att regeringen i sammanhanget uppmärksammar
frågan om huvudmannaskapet för de fyrplatser som framgent
skall vara bemannade.

Vad utskottet tidigare anfört om indragning av lotsplatser och lotsuppassningsställen
gäller alltjämt. Utskottet har dessutom vid en rad tillfällen
gjort uttalanden som enligt utskottets mening borgar för att beslut om
bemanningen på fyrplatser grundas på ingående samhällsekonomiska bedömningar
och föregås av ett omfattande samrådsförfarande med berörda
myndigheter. Utskottet vill i detta sammanhang understryka betydelsen av
att huvudmannaskap och kostnadsansvar klart läggs fast för de fyrplatser
som i framtiden skall hållas bemannade.

Med hänvisning till vad som anförts anser utskottet att motionerna inte
bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Beträffande de sista fyrarna i automatiseringsprogrammet. Sydostbrotten,
Örskär och Holmögadd har ett samrådsförfarande i enlighet med
TAK:s förslag genomförts. Sjöfartsverket har i en skrivelse till regeringen
redovisat att något intresse inte finns för en fortsatt bemanning vid Sydostbrotten.
Fyren har därför avbemannats fr. o.m. årsskiftet 1980-1981. Beträffande
fyrarna Holmögadd och Örskär har dock enligt vad som redovisas
i budgetpropositionen flera myndigheter uttalat ett intresse för fortsatt

TU 1980/81:17

bemanning, och några har även förklarat sig beredda att bidra ekonomiskt.
Utskottet utgår från att en fortsatt bemanning av Holmögadd och Örskär
kan möjliggöras.

I motion 1980/81:1000 (partimotion, vpk) yrkas att regeringen skall
utarbeta ett långsiktigt sjöfartspolitiskt program med samhällsekonomiska,
sysselsättningspolitiska och försöijningsberedskapsmässiga målsättningar
som grund.

Riksdagen beslutade den 10 juni 1980 om nya riktlinjer för sjöfartspolitiken
(prop. 1979/80: 166, TU 1979/80:30, rskr 1979/80:412). Därvid antogs
bl. a. ett långsiktigt sjöfartspolitiskt program. Målet för den statliga sjöfartspolitiken
angavs vara att skapa förutsättningar för att landets utrikeshandel
kan utföras på ett effektivt sätt till lägsta samhällsekonomiska
kostnader. Förutsättningar borde skapas för att trygga landets transportförsöijning
i politiska och ekonomiska krissituationer, och sjöfartens möjligheter
att som konkurrenskraftig exportnäring stärka Sveriges betalningsbalans
borde tas till vara.

Utskottet som alltjämt anser att det sjöfartspolitiska program som nyligen
antogs av riksdagen utgör en god grund för samhällets strävan att
åstadkomma en konkurrenskraftig svensk sjöfartsnäring avstyrker motionen
i denna del.

I motion 1980/81: 1000 (partimotion, vpk) framhålls vidare att ett statligt
rederi bör skapas och att skäl talar för att ett sådant rederi skall kunna
bedriva leasingverksamhet med svenskregistrerade fartyg.

I motion 1980/81:1486 (vpk) yrkas att handelsflottan bevaras och utvecklas
genom en aktiv statlig rederi verksamhet.

Vid sin behandling av den sjöfartspolitiska propositionen anförde utskottet
att det är av stor betydelse för att den svenska sjöfartsnäringen
skall kunna utvecklas i sunda former att konkurrensen inte snedvrids
genom att staten engagerar sig som rederiägare. Utskottet delade vidare
kommunikationsministerns bedömning att den sjöfartspolitiska utredningens
förslag om ett statligt leasingföretag kunde medföra att de marknadsmässiga,
kommersiella och tekniska bedömningar som bör göras i samband
med investeringar i fartyg kunde förlora i vikt vid de enskilda rederierna,
samtidigt som staten tvingades göra de nödvändiga bedömningarna.
Förslaget om att inrätta ett statligt leasingföretag avvisades.

Utskottet som vidhåller sin tidigare uppfattning avstyrker således motionerna
i dessa delar.

I motion 1980/81:1000 (partimotion, vpk) yrkas att regeringen utarbetar
förslag som syftar till att utveckla kust- och inrikessjöfarten med statlig
rederiverksamhet och att regeringen utarbetar förslag om transportstöd
innefattande sjötransporter för att stimulera kustsjöfarten.

TU 1980/81:17

I motion 1980/81:998 (vpk) framhålls att efter upprustningen av Mälarleden
från Södertälje och in till Västerås-Köping trafiken på Mälaren har
ökat betydligt. Uppland har dock kommit vid sidan av denna utveckling.
Hamnarna i Uppsala, Enköping och Håbo har enligt motionärerna fått
förfalla. De kräver därför att riksdagen hos regeringen hemställer om
förslag till upprustning av sjöfartslederna till Upplands Mälarhamnar.

I motion 1980/81:1486 (vpk) yrkas att inrikessjöfarten byggs upp och
utvecklas. Enligt motionärerna finns det en rad starka skäl som talar för en
sådan satsning. Energi kan sparas, miljön kan förbättras, fraktkostnaderna
kan minskas, näringslivet skulle stimuleras och nya jobb skulle skapas åt
såväl sjöfolk som landanställda.

1 betänkandet TU 1979/80:26 framhöll utskottet att en större del än f. n.
av det samlade transportarbetet lämpligen kunde ske till sjöss. Den långa
kusten med kanalförbindelser till insjöhamnar och det väl utbyggda hamnsystemet
borde i förening med en effektiv kustsjöfartsnäring kunna utnyttjas
bättre. Olika samverkansformer mellan kustsjöfart och landtransportmedel
borde också gå att utveckla. De fördelar som sjöfarten har från
energisynpunkt och när det gäller miljö- och olycksaspekter talade också
enligt utskottet för att kustsjöfarten i framtiden borde kunna utföra en
större transportuppgift än f. n. I sammanhanget noterade utskottet med
tillfredsställelse att en särskild utredare skulle tillkallas för att klarlägga
sjöfartens roll i trafikpolitiken.

Så har numera också skett. Utredaren (K 1980:03) skall i första hand
inrikta sina undersökningar mot den del av sjöfartsnäringen som i trafik
längs våra kuster och inre vattenleder helt eller delvis arbetar i konkurrens
med de inhemska landtransportmedlen. Utredaren skall vidare samråda
med transportrådet som fått i uppdrag att undersöka transportstödets
effektivitet samt vilken inverkan detta stöd har på konkurrensförhållandet
mellan olika transportmedel. Med detta som utgångspunkt skall transportrådet
utreda behov och förutsättningar för införandet av ett särskilt transportstöd
angående sjötransporterat gods.

Med hänvisning till direktivens innehåll bör kunna förväntas att utredningen
kommer att leda fram till förslag som kan bidra till att öka kustsjöfartens
betydelse. I avvaktan på utredningens resultat och den fortsatta
beredningen av dessa avstyrker utskottet motionerna såvitt nu är i fråga.

I motion 1980/81:1000 (partimotion, vpk) yrkas att sjöfartsnäringen anpassas
till UNCTA -koden 40-40-20, bl. a. genom bilaterala avtal med
råvaruproducerande och progressiva u-länder samt att lagen mot utläggning
av fartyg skall bibehållas med den förstärkningen att dispenser inte
får medges.

Utskottet tog ställning till de frågor som aktualiserats i motionen i
samband med beredningen av den sjöfartspolitiska propositionen. Beträffande
UNCTAD-koden ansåg utskottet i likhet med kommunikationsmi -

TU 1980/81:17

nistem att Sverige borde ansluta sig på samma villkor som EG-länderna.
Genom en sådan anslutning godtas från svensk sida att u-landsrederier
inom linjekonferenser får sig tillförsäkrat en viss andel av konferenslasterna.
Det underströks att detta inte får tolkas som ett allmänt godtagande
av lastuppdelningsprincipen. Sverige borde fortfarande verka för att
lastuppdelningen begränsas så att cross-trade-intressena inte ytterligare
skadas. Framför allt måste alla försök att införa lastuppdelning i tank- och
bulkfarten med kraft avvisas, framhöll utskottet.

Lagen om tillstånd till överlåtelse av fartyg (1977:494) föreskriver att
svenskt registreringspliktigt skepp eller andel däri inte får överlåtas utan
tillstånd av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, om
skeppet genom överlåtelse upphör att vara svenskt. Fråga om tillstånd till
överlåtelse av fartyg prövas av kommerskollegium i samråd med riksbanken.
Det sjöfartspolitiska beslutet innebar bl. a. att riksdagen beslutade att
lagen skulle förlängas att gälla t.o.m. utgången av år 1983. Utskottet
konstaterade därvid att lagen och den samrådsordning som gäller vid
tillämpningen fungerat tillfredsställande och att en förlängning av giltighetstiden
för lagen skulle medföra att de stödåtgärder som aktualiserades
kunde utvärderas innan en eventuell ny lag utformades.

Utskottet som inte funnit anledning att ändra uppfattning i de berörda
frågorna avstyrker således motionen i dessa delar.

I motion 1980/81:982 (vpk) framhålls att det svåraste problemet som
drabbat sjöfarten är utflaggningsproblematiken. Det föreslås därför att
regeringen skall utarbeta förslag som innebär att fartyg som för flagg som
av Internationella Transportfederationen (ITF) listats som bekvämlighetsflagg
ej skall tillåtas anlöpa svensk hamn såvida inte fartyget har slutit avtal
med ITF eller av ITF godkänt nationellt förbund och i övrigt uppfyller de
krav som ställs på utrustning, bemanning etc. för att få föra skandinavisk
eller annan etablerad flagg. Det yrkas vidare i motionen att riksdagen
uttalar att statliga och kommunala myndigheter och bolag ej bör anlita
bekvämlighetsflaggade fartyg för transporter.

I betänkandet TU 1979/80:26 konstaterade utskottet att bekvämlighetsflaggen
utgör ett ovälkommet inslag i världssjöfarten, i fråga såväl om
sjösäkerhet och sociala förhållanden som från konkurrenssynpunkt. Sverige
borde därför fortsätta att verka för en internationell enighet om att
undanröja skadeverkningarna av bekvämlighetsflottornas verksamhet och,
om detta visar sig vara den enda möjligheten, på sikt avveckla bekvämlighetsregistren.

Sveriges internationella åtaganden gör det i princip omöjligt, såsom
krävs i motionen, att hindra ett fartyg från att anlita svensk hamn bara med
hänvisning till att fartyget för en viss flagg. Det är dock angeläget att noga
övervaka att fartygen uppfyller överenskomna normer till skydd för sjösäkerhet,
de ombordanställda och havsmiljö. Enligt utskottets mening bör

TU 1980/81:17

därför sjöfartsverket prioritera inspektioner av fartyg sorn kan bedömas ha
bristfällig standard.

Beträffande yrkandet i motionen att statliga och kommunala myndigheter
ej bör anlita bekvämlighetsflaggade fartyg för transporter uttalade
utskottet i betänkandet TU 1979/80:26 att ett totalförbud skulle strida mot
Sveriges internationella åtaganden och dessutom kunde fördyra och i ett
krisläge försvåra för landets energiförsörjning nödvändig tillförsel av oljeprodukter.
Utskottet framhöll också att kravet i upphandlingskungörelsen
(1973:600) att affärsmässighet skall iakttas vid upphandling innebär att
hänsyn också måste tas till transportens kvalitet. Det måste därför kunna
förutsättas att statlig myndighet förvissar sig om att fartyg som man avser
att befrakta inte brister i säkerhet eller standard och att inte rederier anlitas
som undandrar sig sitt sociala arbetsgivaransvar.

Utskottet vidhåller sina tidigare ställningstaganden i dessa frågor. Med
hänvisning härtill och till vad som i övrigt anförts avstyrks motionen.

I motion 180/81:1000 (partimotion, vpk) framhålls vidare att forskningen
inte enbart bör inriktas på sjöfartsteknikens utveckling, att bemanningen
av isbrytare skall vara civil, att praktikplatser inte bör subventioneras av
staten och att subventionering av farledsvaruavgifter m. m. inte bör begränsas
till transocean linjefart.

Enligt utskottets mening spelar forskningen en betydelsefull roll när det
gäller möjligheterna att utveckla den svenska handelsflottan och stärka
dess internationella konkurrenskraft. Det sjöfartspolitiska beslutet innebar
att den samlade sjöfartsforskningen tillfördes 3,5 milj. kr., varav 3 milj. kr.
avsåg teknisk forskning och 0,5 milj. kr. ekonomisk-geografisk sjöfartsoch
hamnforskning.

Utskottet, som fortfarande anser att de förstärkta forskningsinsatserna,
som sålunda inte enbart avser teknisk forskning, är väl ägnade att främja
näringens utveckling och förnyelse, avstyrker motionen i denna del.

I den sjöfartspolitiska propositionen redovisades en rad skäl till varför
bemanningen på isbrytare inte borde vara civil. Den avgörande faktorn
enligt propositionen var det statsfinansiella läget. Den samlade merkostnaden
för en övergång till civil bemanning av isbrytare och sjömätningsfartyg
skulle årligen uppgå till minst 50 milj. kr. Utskottet som delade föredragandens
uppfattning anser att skälen alltjämt äger sin giltighet och avstyrker
därför motionen i denna del.

I betänkandet TU 1979/80:26 konstaterade utskottet att nyrekryteringen
till sjömansyrket måste underlättas för att bemanningsbehoven ombord på
svenska fartyg långsiktigt skall kunna tillgodoses. Utskottet ställde sig
därför bakom förslaget i den sjöfartspolitiska propositionen om ett ekonomiskt
bidrag på sammanlagt 20 milj. kr. till rederierna för praktik som äger
rum under tiden den 1 juli 1980-30 september 1982. Utskottet som inte
funnit anledning att frångå sin uppfattning i frågan avstyrker motionen i
denna del.

TU 1980/81:17

I den sjöfartspolitiska propositionen betonades betydelsen för svenskt
näringsliv av transocean direkttrafik över svenska hamnar. Det föreslogs
därför att direktgående transocean linjetrafik över svenska hamnar skulle
befrias från fyr- och farledsvaruavgifter. Förslaget syftade till att i fråga om
direkttrafik ge svenska hamnar möjlighet att konkurrera på lika villkor med
kontinenthamnarna. Utskottet som vid behandlingen av propositionen
ställde sig bakom förslaget har inte ändrat uppfattning i frågan och avstyrker
därför motionen i denna del.

I motion 1980/81:1892 (s) yrkas att Göteborgs hamn får statsmakternas
stöd för att bevara och ytterligare befästa sin roll som Nordens centralhamn
när det gäller transocean trafik.

Föredraganden uttalade i den sjöfartspolitiska propositionen, med instämmande
från utskottet, att Göteborgs hamn traditionellt har varit en
viktig förbindelselänk i det svenska varuutbytet och att det är samhällsekonomiskt
mycket fördelaktigt om de transoceana direktanlöpen i Sverige
kan behållas.

Förslaget från den sjöfartspolitiska utredningen om statligt delägarskap i
Göteborgs hamn och stuveri avvisades dock med hänvisning till att konkurrensneutraliteten
mellan hamnarna skulle sättas ur spel. Som utskottet
redan nämnt har emellertid åtgärder vidtagits som är ägnade att stärka
Göteborgs hamns ställning. Direktgående transocean linjetrafik över
svensk hamn har befriats från fyr- och farledsvaruavgifter. Detta är en
åtgärd som främst kommer Göteborgs hamn till godo. Vidare har en
överenskommelse träffats mellan sjöfartsverket och Göteborgs hamn om
att inrätta en trafikcentral i Göteborg och att den särskilda hamnlotsningen
skall övertas av sjöfartsverket. Överenskommelsen som såväl föredraganden
som trafikutskottet ställer sig bakom kan bedömas få stor betydelse för
sjösäkerheten och framkomligheten i Göteborg.

Utskottet har tidigare uttalat sig om behovet av en övergripande hamnplanering
och att en mera aktiv statlig styrning av hamnväsendet än den
som f. n. sker är nödvändig (TU 1979/80:26). I sammanhanget vill utskottet
erinra om att sjöfartsverket på uppdrag av regeringen utarbetat en perspektivplan
för hamnväsendet. Planen är f. n. föremål för remissbehandling.

Med hänvisning till vad som anförts anser utskottet att motionen i denna
del inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen för budgetåret 1981/82 anvisar

a. till Farledsverksamhet, exkl. isbrytning ett förslagsanslag på

311995000 kr.,

b. till Isbrytning ett förslagsanslag på 154000000 kr.,

c. till Fartygsverksamhet ett förslagsanslag på 27654000 kr.,

d. till Övrig verksamhet ett förslagsanslag på 3928000 kr.,

TU 1980/81:17

2. att riksdagen

a. medger att sjöfartsverket lämnas det beställningsbemyndigande
gällande leveranser av sjöfartsmateriel som har förordats i
propositionen,

b. till Sjöfartsmateriel m.m. för budgetåret 1981/82 anvisar ett
reservationsanslag på 34000000 kr.,

3. beträffande bemanningen av fyr- och lotsplatser
att riksdagen

a. lämnar motion 1980/81:459 (c) om bemanningen av Vinga
lotsplats utan åtgärd,

b. lämnar motion 1980/81:996 (s) om bemanningen av Kullens
m. fl. fyrplatser utan åtgärd,

c. lämnar motion 1980/81:1350 (s) om organisationen av lotsväsendet
utan åtgärd,

4. beträffande åtgärder mot fartyg under s. k. bekvämlighetsflagg
att riksdagen avslår motion 1980/81:982 (vpk),

5. beträffande anslutning till Mälarleden av hamnar i Uppland
att riksdagen avslår motion 1980/81:998 (vpk),

6. beträffande sjöfartspolitiken m. m.

att riksdagen avslår motion 1980/81:1000 (vpk) yrkandena 1-9
och 11-12,

7. beträffande statlig rederiverksamhet m. m.

att riksdagen avslår motion 1980/81:1486 (vpk),

8. beträffande Göteborgs hamn

att riksdagen lämnar motion 1980/81:1892 (s) yrkande 2 utan
åtgärd.

Övriga sjöfartsändamål

2. Handelsflottans pensionsanstalt. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
under punkt E 6 (s. 46-47) och hemställer

att riksdagen till Handelsflottans pensionsanstalt för budgetåret
1981/82 anvisar ett anslag på 1000 kr.

3. Bidrag till vissa resor av sjöfolk. Regeringen har under punkt E 7 (s. 47-48) föreslagit riksdagen att

1. godkänna den av föredragande departementschefen förordade
ändringen av statsbidraget till sjöfolkets fria resor,

2. till Bidrag till vissa resor av sjöfolk för budgetåret 1981/82 anvisa
ett förslagsanslag på 9000000 kr.

TU 1980/81:17

Motionen

I motion 1980/81:1000 (vpk) yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande 10), att
riksdagen beslutar att uttala att de statliga subventionerna för sjöfolkets
hemresor bör bibehållas.

Utskottet

Riksdagen beslutade i samband med behandlingen av propositionen om
besparingar i statsverksamheten m. m. (prop. 1980/81:20, TU 1980/81:6,
rskr 1980/81:101) att bidraget till sjöfolkets fria resor skulle avvecklas
under en tvåårsperiod. I budgetpropositionen föreslås att den maximala
bidragsgränsen sänks från nuvarande 50% till högst 25% av rederiernas
totala resekostnader och att bidraget utgår inom en total kostnadsram om 9
milj. kr.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet propositionens förslag.
Härav följer att utskottet avstyrker yrkandet i motion 1980/81:1000
(partimotion, vpk) om att de statliga subventionerna för sjöfolkets hemresor
bör bibehållas på nuvarande nivå.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. godkänner den av föredragande departementschefen förordade
ändringen av statsbidraget till sjöfolkets fria resor,

2. med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion 1980/
81:1000 (vpk) yrkande 10 till Bidrag till vissa resor av sjöfolk för
budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag på 9000000 kr.

4. Handelsflottans kultur- och fritidsråd. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkt E 8 (s. 48—50) och hemställer

att riksdagen

1. godkänner de av föredragande departementschefen föreslagna
riktlinjerna för finansiering av Handelsflottans kultur- och fritidsråd,

2. till Handelsflottans kultur- och fritidsråd för budgetåret 1981/82
anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.

5. Ersättning till viss kanaltrafik. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
under punkt E 9 (s. 50) och hemställer

att riksdagen

1. godkänner vad föredragande departementschefen har anfört om
ersättningen till Trollhätte kanalverk,

2. till Ersättning till viss kanaltrafik för budgetåret 1981/82 anvisar
ett förslagsanslag på 1000 kr.

TU 1980/81:17

6. Lån till den mindre skeppsfarten. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
under punkt E 10 (s. 51) och hemställer

att riksdagen till Lån till den mindre skeppsfarten för budgetåret
1981/82 anvisar ett reservationsanslag på 40000000 kr.

7. Ändring i sjötrafikförordningen. Under avsnittet Särskilda frågor (punkt
4, s. 121-122) har regeringen berett riksdagen tillfälle att ta del av vad
föredragande departementschefen har anfört om lokala sjötrafikföreskrifter.

Utskottet

Förslag om utvidgning av länsstyrelsens befogenhet att utfärda lokala
sjötrafikföreskrifter skall underställas riksdagen, utan att riksdagen för den
skull behöver ta ställning till författningstexten. I propositionen föreslås att
sjötrafikförordningen kompletteras på så sätt att länsstyrelse får föreskriva
begränsning av eller förbud mot att använda vattenområde för fartygstrafik,
om åtgärder behövs för att skydda fiskodlingsföretag och det inte gäller
handelssjöfarten i allmän farled.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och hemställer

att riksdagen godtar den av föredragande departementschefen förordade
utvidgningen av länsstyrelses befogenhet att utfärda lokala
sjötrafikföreskrifter.

Stockholm den 10 mars 1981

På trafikutskottets vägnar
ROLF CLARKSON

Närvarande: Rolf Clarkson (m), Bertil Jonasson (c), Essen Lindahl (s),
Rolf Sellgren (fp), Nils Hjorth (s), Wiggo Komstedt (m), Kurt Hugosson
(s), Rune Torwald (c), Birger Rosqvist (s), Sixten Pettersson (m), Anna
Wohlin-Andersson (c), Ove Karlsson (s), Eric Rejdnell (fp), Margit Sandéhn
(s) och Sten-Ove Sundström (s).

Särskilt yttrande

Essen Lindahl, Nils Hjorth, Kurt Hugosson, Birger Rosqvist, Ove
Karlsson, Margit Sandéhn och Sten-Ove Sundström (alla s) anför:
Riksdagen beslutade den 10 juni 1980 om nya riktlinjer för sjöfartspolitiken
(prop. 1979/80:166, TU 1979/80: 30, rskr 1979/80:412).

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen framhöll socialdemokraterna
att förslagen var klart otillräckliga för att ge stöd åt en offensiv näringspolitisk
utveckling av sjöfarten. Vi ansåg att statsmakterna måste gå in

TU 1980/81:17

med sådana stöd- och garantiåtaganden att sjöfartsnäringen kan genomföra
nödvändiga investeringar för att långsiktigt säkra branschens utveckling.
Staten måste se till att branschen inte vid en ny större nedgång i sjöfartskonjunkturen
riskerar att drabbas av en utveckling liknande den under
senare delen av 1970-talet, då alltför stora delar av den svenska handelsflottan
måste säljas ut till i vissa fall priser långt under anskaffningsvärdet
och dessutom ett stort antal sysselsättningstillfällen försvann för svenskt
sjöfolk. Åtskilliga tidigare svenska fartyg kom under s.k. bekvämlighetsflagg.

Vi ansåg att ett statligt ägarengagemang i sjöfartsnäringen inte borde
avvisas så kategoriskt som gjordes i propositionen och att åtgärder borde
vidtas för att skapa möjligheter administrativt och praktiskt för sjöfart med
statligt ägarengagemang. Våra förslag avslogs av den borgerliga riksdagsmajoriteten.

Vi ansåg att sjöfolkets fria resor är en viktig social och ekonomisk
förmån för de ombordanställda och att kostnaderna för resorna är betydande
främst för sådana rederier vilkas fartyg sällan eller aldrig anlöper
svenska eller närliggande hamnar. Vi motsatte oss därför att i då rådande
konjunkturläge avskaffa bidraget och därigenom försämra de berörda rederiernas
konkurrensförmåga. I enlighet med vårt förslag beslutade riksdagen
att bidraget skulle bibehållas.

I samband med behandlingen av propositionen om besparingar i statsverksamheten
m.m. (prop. 1980/81:20, TU 1980/81:6, rskr 1980/81:101)
drev dock den borgerliga majoriteten igenom att bidraget skulle avvecklas
under en tvåårsperiod.

Vi ansåg då och gör så fortfarande att starka skäl talar för en övergång
till civil bemanning av isbrytare och sjömätningsfartyg. I den sjöfartspolitiska
propositionen förordades en fortsatt militär bemanning. Ställningstagandet
grundades på en beräkning av de ekonomiska konsekvenserna av
en övergång till civil bemanning. Denna beräkning gav inte enligt vår
uppfattning tillräckligt underlag för ställningstagande i frågan, och vi begärde
därför att en övergång till civil bemanning snarast borde bli föremål
för en allsidig utredning, varvid inte minst arbetsmarknads- och samhällsekonomiska
aspekter borde beaktas. Våra förslag har avslagits av den
borgerliga riksdagsmajoriteten.

Med tanke på att de sjöfartspolitiska besluten så nyligen har fattats av
riksdagen återkommer vi inte nu med våra förslag som vi dock fortfarande
anser skulle stärka den svenska sjöfartens ställning till gagn för såväl
näringen som de anställda. Vi vill kraftigt understryka vikten av en hög
handlingsberedskap för att situationen från senare delen av 1970-talet inte
skall upprepa sig då handelsflottan minskade drastiskt eller med ca 40% av
bruttotonnaget.

Bl. a. följande frågor måste uppmärksammas:

— sjöfartens roll i den svenska trafikpolitiken,

TU 1980/81:17

— sjöfartens betydelse som exportnäring,

— rederiernas upplåningsbehov för att erforderliga investeringar skall
kunna genomföras och kapitalkostnadernas betydelse för möjligheterna
att driva sjöfart under svensk flagg,

— möjligheterna att driva sjöfart med statligt ägarengagemang,

— överlåtelselagen, i syfte att den skall omfatta de utlandsengagemang
som består i att fartyg både förvärvas och registreras utomlands,

— behovet av en övergripande hamnplanering, vilket bl. a. är en nödvändig
förutsättning för att öka kustsjöfartens betydelse.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981