om ändringariplan- och bygglagen, PBL m.m. (Betänkande 1986/87:BoU8 Bostadsutskottet)

Bostadsutskottets betänkande ^

1986/87:8

om ändringar i plan- och bygglagen, PBL m. m.

BoU

1986/87:

Sammanfattning

I betänkandet behandlas motioner (m, fp, vpk) om PBL och enskilda
rättigheter och om utformningen av fritidsmiljön. Utskottet avstyrker
motionerna med hänvisning till de ställningstaganden som gjordes när
riksdagen nyligen antog PBL.

Motioner om allergifrågor i byggandet (s), handikappades ställning (c) och
vattenförsörjningen (s) anser utskottet i huvudsak vara redan tillgodosedda.

De avstyrks.

Utskottet tar initiativ till ändring av vissa bestämmelser i PBL om
bygglovfriheten för bl. a. komplementbyggnader till småhus. Lovfriheten
ökar och görs i princip oberoende av planbestämmelser. En viss justering av
reglerna om rättegångskostnader i gatukostnadsmål föreslås.

Reservationer har avgetts av m- resp. fp-ledamöterna beträffande PBL
och enskilda rättigheter samt av m- resp. vpk-ledamöterna beträffande
utformningen av fritidsmiljön.

Motionerna

I detta betänkande behandlas de under allmänna motionstiden 1987 väckta
motionerna 1986187:

Bo205 av Carl Bildt m.fl. (m) vari såvitt nu är i fråga yrkas

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådana förändringar av
plan- och bygglagen som föreslagits i motionen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ökade möjligheter till fritidsbebyggelse,

Bo258 av Erling Bager m. fl. (fp) vari såvitt nu är i fråga yrkas

11. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförs om översyn av PBL,

Bo423 av Jan Sandberg (m) vari såvitt nu är i fråga yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär ändringar i byggnadslovslagstiftningen
så att bygglovsgivningen liberaliseras,

Bo505 av Arne Kjörnsberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts om miljö- och hälsoskyddsnämndernas
uppgiftsskyldighet vid bygglovsgivningen, 1

1 Riksdagen 1986/87. 19 sami. Nr 8

Bo507 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari - med hänvisning till motion
1986/87:Kr420 - yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att samhällsplanerande instanser tar ett större
ansvar i framtiden för att strövområden, kolonilotter och mindre fritidsanläggningar
finns tillgängliga för alla människor,

Bo508 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m) vari såvitt nu är i fråga yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ersättning till markägare vid inskränkning i äganderätten,

Bo509 av Sten Svensson m. fl. (m) vari - med hänvisning till motion
1986/87:A446 - yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om hinder i mark- och planpolitiken för
landsbygdens utveckling,

Bo510 av Knut Wachtmeister (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om viss längsta tid för handläggning av bygglovsärenden i
enlighet med vad som anförts i motionen,

Bo511 av Christer Nilsson och Sture Thun (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om anpassning
av bostäder m. m. till personer med allergi,

Bo518 av Gunhild Bolander m. fl. (c) vari - med hänvisning till motion
1986/87: So260 - såvitt nu är i fråga yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om handikappades möjligheter att påverka samhällsplanering.

Övrigt

I betänkandet behandlas vidare en skrivelse från statens planverk om
räckvidden av den generella lovfriheten i fråga om en- och tvåbostadshus som
inte ingår i samlad bebyggelse.

Utskottet tar initiativ till ändring eller förtydligande av vissa bestämmelser
i PBL som i den beslutade lydelsen kan medföra inte avsedda tillämpningsresultat.

Utskottet

Inledning

Riksdagen beslutade den 26 november 1986 att i enlighet med vad
bostadsutskottet förordat anta plan- och bygglagen, PBL (prop. 1985/86:1,
BoU 1986/87:1, SFS 1987:10). Den 27 november antogs också lagen om
hushållning med naturresurser m.m., NRL (prop. 1985/86:3, BoU 1986/
87:3, SFS 1987:12). Den 12 mars 1987 beslutade riksdagen att anta
följ dlagstiftning till PBL, NRL m. m. i enlighet med vad bostadsutskottet
hade föreslagit (prop. 1985/86:90, BoU 1986/87:4). Den nya lagstiftningens
huvudsakliga innehåll redovisas av utskottet i resp. betänkande.

BoU 1986/87:8

PBL och enskilda rättigheter

BoU 1986/87:8

I moderata samlingspartiets partimotion Bo205 hemställs i yrkande 9 att
riksdagen hos regeringen skall begära förslag till sådana förändringar i PBL
som föreslagits i motionen. I motionen aktualiseras regler i PBL som
motionärerna menar innebär att enskilda rättigheter inte respekteras eller
kan trädas för när på olika sätt. Motionärerna anser att planer skall gälla utan
tidsbegränsning, att översiktsplaneringen skall vara frivillig för kommunerna,
att kommunerna inte skall kunna reglera bl. a. lägenhetsstorlekar och
detaljhandel, att områdesbestämmelserna skall avskaffas och att ersättningsreglerna
skall ändras så att den enskilde hålls helt skadeslös vid ingrepp av
staten eller kommunen.

I motion Bo508 (m) tas upp frågor om äganderättens innebörd och om
ersättning åt markägare vid intrång i äganderätten. I yrkande 3 begärs ett
riksdagens tillkännagivande av innebörd att varje inskränkning i en ägares
förfoganderätt skall ersättas fullt ut.

Ökad ny- och ombyggnad inom småhussektorn förespråkas i motion
Bo423 (m) yrkande 3. Motionären anser att PBL äventyrar ett ökat utbud på
bostadsmarknaden och hemställer om regeringsförslag till ändring av
byggnadslovslagstiftningen så att bygglovsgivningen liberaliseras.

Bebyggelsefrågor på landsbygden uppmärksammas i motion Bo509 (m)
vari begärs ett tillkännagivande i enlighet med vad som anförs i motion A446
om hinder i mark- och planpolitiken för landsbygdens utveckling. Motionärerna
anser att man skall ha rätt att bygga på inte planlagt område. PBL
medför enligt deras mening både att intrång görs i denna rätt och att
tillräcklig ersättning för intrånget inte kommer att utgå. Dessutom sägs PBL
och byggnormerna innebära byråkrati och ökade byggkostnader.

Handläggningstiderna för bygglovsärenden tas upp i motion Bo510 (m).
Motionären hemställer om förslag från regeringen om att en viss längsta tid
skall sättas för handläggningen av bygglovsärenden. Den utformning av
reglerna som motionären själv förordar innebär att om byggnadsnämnden
inte svarar på en ansökan inom en viss tid, skall bygglov automatiskt anses
vara beviljat.

I motion Bo258 (fp) anförs också övergripande synpunkter på utformningen
av plan- och bygglagen. I yrkande 11 begärs ett riksdagens tillkännagivande
i enlighet med dessa synpunkter. Motionärerna anser att PBL bör ändras i
fråga om genomförandetidens längd och den inlösenrätt för kommunen som
inträder efter genomförandetidens utgång. Vidare bör enligt motionärerna
reglerna om bygglov ändras, bl. a. så att fler åtgärder skall få utföras utan lov.
Detaljplaner bör inte kunna användas för att reglera handelns utveckling,
och organisationer som berörs av en plan bör få rätt att överklaga beslut om
en plan. Ersättningsreglerna bör utformas så att enskildas rätt bättre tas till
vara.

De frågor som tagits upp i de här redovisade motionerna har utskottet
noggrant övervägt i sitt arbete med plan- och bygglagen. I PBL-betänkandet
redovisas på s. 39-52 hur dessa överväganden utformats beträffande systemet
med genomförandetid och behovet av möjligheter att kunna ompröva
inaktuella planer. I samma avsnitt och på andra ställen i betänkandet har

vidare behandlats utformningen av inlösen- och ersättningsregler, regleringsmöjligheterna
genom detaljplan och områdesbestämmelser samt omfattningen
av de åtgärder som - delvis beroende på vad kommunen beslutar
därom - skall kunna utföras utan lov.

Utskottet står visserligen öppet för att det, efter ett lagstiftningsarbete av
den omfattning som den nya plan- och bygglagen och därtill anknytande
lagstiftning har fått, kan uppkomma behov av justeringar och förtydliganden.
I sitt betänkande om följdlagstiftningen till PBL m. m. har utskottet
redan förordat, och riksdagen godkänt, vissa sådana mindre ändringar.
Senare i betänkandet tar utskottet upp andra frågor av liknande karaktär. I
de grundfrågor som aktualiseras i de nu behandlade motionerna bör
emellertid riksdagens beslut ligga fast. Utskottet avstyrker motionerna
Bo205 (m) yrkande 9, Bo258 (fp) yrkande 11, Bo423 (m) yrkande 3, Bo508
(m) yrkande 3, Bo509 (m) och Bo510 (m).

PBL och fritidsmiljön

I moderata samlingspartiets partimotion 205 yrkande 10 hemställs om ett
riksdagens tillkännagivande om ökade möjligheter till fritidsbebyggelse i
enlighet med vad som anförs i motionen. Enligt motionärerna har den fysiska
riksplaneringen visat att fritidsbebyggelse kan släppas fram utan problem i
mycket stora områden av landet. Anledningen till restriktivitet finns enligt
deras mening egentligen bara antingen i mycket hårt exploaterade områden
eller i områden och kuststräckor, som ännu är orörda. Det generella
strandskyddet enligt naturvårdslagen bör upphävas och ersättas med en
möjlighet att i särskilda fall införa strandskydd. Vidare skulle turismen och
regionalpolitiska mål främjas om antalet fritidshus i fjällvärlden ökades.

Planering för fritiden aktualiseras också i vänsterpartiet kommunisternas
partimotion Bo507, där det begärs ett riksdagens tillkännagivande om att
samhällsplanerande instanser skall ta ett större ansvar i framtiden för att
strövområden, kolonilotter och mindre fritidsanläggningar finns tillgängliga
för alla människor. Motionsyrkandet grundas på vad som anförs i motion
Kr420. I denna motion redovisar motionärerna en levnadsnivåundersökning
enligt vilken strövtåg i naturen och trädgårdsarbete är vad flertalet svenskar
ägnar sig åt på fritiden. Aven idrott och fiske är favoriserade sysselsättningar.
Ströv- och rekreationsområden, fler kolonilotter, mindre idrottsanläggningar
i närheten av bostäder och arbetsplatser samt bättre kollektivtrafikförsörjning
borde enligt motionärernas mening utvecklas. Planeringen borde enligt
dem vidare inriktas på att ge andra grupper än yngre, friska och resursstarka
män en meningsfylld fritid.

Såväl i PBL som i NRL finns regler som syftar till att främja en god
fritidsmiljö och att skydda områden som har betydelse med hänsyn till
friluftslivet. Behovet av områden för friluftsliv i närheten av tätorter skall
särskilt beaktas (2 kap. 1 § PBL, 2 kap. 6 § och 3 kap. 2 § NRL).

Inom de ramar som lagstiftningen sålunda anvisar och i linje med den
utveckling som anges i dess förarbeten, finns det utrymme för en utformning
av fritidsmiljön på olika sätt. Hur fritidsmiljön konkret bör utformas är i
första hand en kommunal fråga. Ramarna och utvecklingslinjerna har

BoU 1986/87:8

nyligen fastslagits genom riksdagens beslut om de båda lagarna. Förslaget om
upphävande av det generella strandskyddet har avvisats av riksdagen så sent
som den 12 mars 1987 (Boll 1986/87:4). Något underlag för ett ändrat
ställningstagande i de här aktuella frågorna föreligger inte. Moderata
samlingspartiets partimotion Bo205 yrkande 10 avstyrks med hänvisning till
det anförda.

Utskottet har inte heller funnit någon anledning att utöver vad som redan
skett vid utformningen av den nya lagstiftningen och dess förarbeten göra
några uttalanden till förmån för den utformning av fritidsmiljön som föreslås
i vänsterpartiet kommunisternas partimotion Bo507. Vad som föreslås i
denna motion om det samhälleliga ansvaret för rekreationspolitiken avstyrks
sålunda.

PBL och vissa andra miljöfrågor

I motion Bo511 (s) begärs ett riksdagens tillkännagivande i enlighet med
motionens synpunkter i fråga om anpassning av bostäder för allergikers
behov. Motionärerna menar att PBL inte beaktar allergikernas speciella
behov och krav på bostad och att 3 kap. 7 § bör ändras så att denna brist
undanröjs.

Utskottet behandlade ett likartat yrkande i PBL-betänkandet (s. 65).
Utskottet fann att syftet med yrkandet fick anses tillgodosett genom de
uttalanden som gjorts i PBL-propositionen och vilka bostadsutskottet i likhet
med socialutskottet funnit innefatta en balanserad avvägning mellan olika
intressen. Utskottets uppfattning i frågan kan ses också mot bakgrund av att
regeringen beslutat tillsätta en särskild utredning om allergifrågor. Kommittén
skall enligt direktiven (dir. 1986:7) bl. a. beskriva riskmomenten i
bostadsmiljön för allergiker och samverka med planverket i dess arbete med
föreskrifter till PBL.

Bostadsutskottet finner det angeläget att ökade kunskaper om vad som
orsakar allergiska reaktioner och om hur allergiska besvär förebyggs tas till
vara i bostadsbyggandet. Detta är också en av uppgifterna för den tillsatta
utredningen. Motionsyrkandet torde vara väl tillgodosett med de utfärdade
utredningsdirektiven. Utskottet finner inte anledning att föregripa kommitténs
arbete vilket enligt direktiven bör vara avslutat under 1987. Utskottet
avstyrker motion Bo511 (s).

I motion Bo518 (c) begärs ett tillkännagivande av riksdagen rörande
handikappades möjligheter att påverka samhällsplaneringen. I motion So260
framhålls i anslutning till yrkandet att lokala samhällsförhållanden och
erfarenheter av handikappade människors situation bör ges ökat utrymme i
planeringen. Genom ökad service bör fler handikappade kunna ges möjlighet
att påverka sin egen boendemiljö.

Genom PBL skall bl. a. de handikappade och deras organisationer beredas
tillfälle att ta del i samhällsplaneringen. I det samrådsförfarande som äger
rum inför antagande av såväl översiktsplaner som detaljplaner och områdesbestämmelser
har de handikappade och deras organisationer en självklar och
en viktig roll. Detta har kommit till uttryck på olika sätt, t. ex. i 4 kap. 3 § och
5 kap. 20 §, i PBL-propositionen bl. a. på s. 536 och 609 samt utskottets

BoU 1986/87:8

1* Riksdagen 1986/87. 19 sami. Nr 8

PBL-betänkande bl. a. på s. 65, 75 och 81. I betänkandet behandlades ett
yrkande med liknande innebörd som det nu aktuella. Detta avstyrktes av
utskottet med hänvisning till att motionen i fråga ansågs vara i allt väsentligt
tillgodosedd. Utskottet finner inte nu någon anledning till annat ställningstagande,
utan avstyrker motion Bo518 (c) yrkande 1.

I motion Bo505 (s) begärs ett riksdagens tillkännagivande av innebörd att
det skulle vara en stor fördel om miljö- och hälsoskyddsnämnderna åläggs att
meddela hur pH-situationen i fråga om yt- och grundvatten är på den plats
som en bygglovsansökning avser. Motionären anför att i stora delar av
landet, framför allt i Västsverige, är försurningen stor. Att i efterhand vidta
åtgärder för att ordna vattenförsörjningen är kostsamt.

Bland de allmänna intressen som skall beaktas vid planläggning och vid
lokalisering av bebyggelse enligt PBL är grundvattenförhållandena och
möjligheterna att ordna vattenförsörjningen. Inom områden med sammanhållen
bebyggelse skall bebyggelsemiljön utformas med hänsyn till hushållning
med bl. a. vatten (2 kap. 3 och 4 §§). I områden där knapphet på vatten
råder eller kan befaras uppkomma skall även de enskilda byggnaderna
anpassas till hushållningskravet (3 kap. 3 §). Prövningen av bygglovsansökningar
ankommer på byggnadsnämnden. Nämnden skall bl. a. följa den
allmänna utvecklingen inom kommunen och dess närmaste omgivning och
samarbeta med bl. a. kommunala myndigheter (11 kap. 1 § första stycket).
Liknande ålägganden har tilldelats miljö- och hälsoskyddsnämnden enligt
4 § hälsoskyddslagen i syfte att hindra uppkomsten av sanitära olägenheter.
Denna nämnd skall även medverka i planering där miljö- och hälsoskyddsfrågor
berörs och samarbeta med bl. a. byggnadsnämnden.

Det är naturligtvis, som motionären framhåller, viktigt att negativ
inverkan av försurning på möjligheterna att ordna vattenförsörjningen
beaktas såväl vid planläggning som vid annan prövning av lämpligheten att
bygga på en viss plats. Den uppgiftsskyldighet för miljö- och hälsoskyddsnämnderna
som motionären efterlyser får dock anses redan finnas i den mån
vattenförsörjningsfrågor inte kan lösas utan fara för sanitära olägenheter. I
övrigt åligger det byggnadsnämnden att hålla sig underrättad om bl. a.
försurningens inverkan på vattenförsörjningsmöjligheterna och att använda
sina kunskaper i planläggnings- och bygglovsfrågor. Att föreskriva en
generell uppgiftsskyldighet för miljö- och hälsoskyddsnämnderna kan mot
denna bakgrund inte anses erforderligt. Dessutom kan bygglovsprocessen
komma att kompliceras.Motionärens syfte torde vara i huvudsak tillgodosett
med de återgivna lagreglerna. Utskottet avstyrker motion Bo505 (s).

Bygglovfrihet för vissa yttre åtgärder rörande småhus

I PBL har tagits in regler som innebär att vissa yttre åtgärder som utförs på
eller i anslutning till en- och tvåbostadshus (småhus) skall vara befriade från
krav på bygglov. Den beslutade lydelsen av reglerna i PBL överensstämmer i
stort med de bestämmelser som infördes i byggnadsstadgan (BS) den 1
januari 1980 (prop. 1978/79:111 bil. 12, CU 1979/80:3), men innebär i vissa
hänseenden också ändringar. Detaljplaner som antas enligt PBL kommer att
påverka åtgärderna på ett annat sätt än i dag. Verkningarna blir också

BoU 1986/87:8

annorlunda än i dag inom områden där det vid PBL:s ikraftträdande finns
stads- och byggnadsplaner som kommer att gälla som detaljplan enligt PBL.

Den ännu gällande ordningen är den följande. I 54 § 2 mom. BS anges att
bl. a. följande åtgärder beträffande en bostadsbyggnad med högst två
bostadslägenheter eller en byggnad av annat slag som hör till en sådan
bostadsbyggnad får utföras utan byggnadslov (punkterna 1 och 2 avser inre
åtgärder och berörs inte här).

3. Omfärgning av byggnadens fasad, om åtgärden inte medför att
byggnadens karaktär väsentligt ändras.

4. Anordnande av skyddad uteplats med hjälp av en mur eller ett plank
som uppförs i anslutning till bostadsbyggnaden och placeras minst 4,5 meter
från tomtgränsen. Muren eller planket får dock inte vara högre än 1,80 meter
och inte sträcka sig mer än 3 meter ut från byggnaden.

5. Anordnande av ett skärmtak i anslutning till bostadsbyggnaden över en
sådan uteplats som anges i punkt 4, över en altan, balkong eller entré.
Skärmtaket får dock inte vara större än 12 kvadratmeter och inte heller
sträcka sig närmare tomtgränsen än 4,5 meter.

6. Uppförande av högst två uthus eller andra fristående byggnader, som
inte är avsedda som bostad, i omedelbar närhet av bostadsbyggnaden. Dessa
får dock uppföras endast under förutsättning

att den sammanlagda byggnadsarean inte är större än 10 kvadratmeter,

att taknockshöjden inte överstiger 3 meter,

att byggnaderna placeras minst 4,5 meter från tomtgränsen eller på det
avstånd från denna som kan vara föreskrivet i fastställd generalplan,
stadsplan, byggnadsplan eller utomplansbestämmelser.

I 75 § tredje stycket BS har vidare föreskrivits att de nu uppräknade
åtgärderna inte skall anses vara nybyggnad i den mening som detta uttryck
har enligt byggnadslagen (BL) och enligt BS. Vissa egenskapskrav för nya
byggnader i BS (38 §, 39 § första stycket första punkten och 40-48 §§) skall
ändå tillämpas i skälig omfattning beträffande åtgärderna.

Av 1979 års proposition (s. 21 f.) framgår bl. a. följande. Om en
bestämmelse i en stads- eller byggnadsplan innehåller specifika miljökrav,
torde ett påtagligt avsteg från dessa ofta innebära att åtgärden väsentligt
ändrar byggnadens karaktär. I samma utsträckning kräver alltså omfärgning
byggnadslov. Vidare framhålls att, om en uteplats förses med dörrar eller
glaspartier så att den övergår till att bli ett tillbyggt rum, krävs bygglov.
Uteplats och skärmtak skall inte räknas in i den största tillåtna area för
bebyggelse på tomt som kan vara föreskriven i en stads- eller byggnadsplan.
Beträffande uthus framhålls att en bastubyggnad eller en sjöbod som
uppförts vid strand inte kan hänföras under bestämmelsen med mindre
bostadsbyggnaden på fastigheten finns helt nära stranden. För varje fastighet
kan enligt propositionen den fria kvoten utnyttjas bara en gång. Delas en
fastighet kan fler uthus uppföras enligt bestämmelsen.

Det anförs (s. 24) vidare att till de egenskapskrav i BS som inte skall
tillämpas i fråga om de lovfria åtgärderna hör bestämmelserna i 39 § såvitt
avser byggnads placering i gatulinje eller inre förgårdslinje och om avståndet
mellan byggnader på samma tomt. Eljest skulle i många fall olämpliga
placeringar av uthusbyggnader kunna uppkomma.

BoU 1986/87:8

Bland de egenskapskrav i BS som å andra sidan skall tillämpas är reglerna i
38 § som innebär att åtgärderna skall utföras så att stads- eller landskapsbilden
inte störs och så att särskild hänsyn tas till egenarten hos ett bebyggelseområde
som utgör en värdefull miljö. En byggnad som är av större värde från
historisk, kulturhistorisk eller konstnärlig synpunkt får inte förvanskas vare
sig genom arbeten på själva byggnaden eller genom bebyggelse i grannskapet.

Att vissa egenskapskrav sålunda skall tillämpas utan att åtgärderna först
lovprövas innebär att ansvaret för att egenskapskraven uppfylls ligger helt på
den byggande. Om t. ex. ett skärmtak uppförs så att det förvanskar ett
värdefullt kulturhus, kan byggnadsnämnden i efterhand behöva ingripa mot
fastighetsägaren för att åstadkomma rättelse.

Beträffande frågan om hur stads- och byggnadsplaner påverkar de
byggnadslovbefriade åtgärderna kan följande framhållas.

Enligt 34 § och 110 § första stycket BL får nybyggnad inte företas i strid
mot stadsplan resp. byggnadsplan, såvida inte undantag av särskilda skäl kan
beviljas. Ett motsvarande förbud mot nybyggnad i strid mot tomtindelning
finns i 38 § BL. Eftersom de lovbefriade åtgärderna inte anses utgöra
nybyggnad, innebär en plan i princip inte något hinder mot att företa
åtgärderna, trots att de i och för sig inte är medgivna i planen. T. ex. får man
överskrida största tillåtna byggnadsarea genom att uppföra skärmtak eller
uthus. Man får också uppföra lovbefriade uthus utöver det högsta antal
byggnader på en tomt som kan vara bestämt i planen, åtminstone så länge
man håller sig inom den lovfria kvot som omnämndes i propositionen.

I fråga om uthus har emellertid i 54 § 2 mom. punkt 6 BS föreskrivits att de
skall placeras minst 4,5 meter från tomtgränsen eller på det avstånd från
denna som kan vara föreskrivet i en fastställd plan. Om ett uthus skall
uppföras närmare tomtgränsen än som sålunda är medgivet, krävs byggnadslov.
Dessutom kommer åtgärden att anses som nybyggnad. Eftersom den
strider mot en planbestämmelse fordrar den därför också dispens för att få
utföras. Det kan påpekas att det i och för sig inte finns något hinder mot att all
tomtmark utom den som är avsedd för huvudbyggnaden tas undan från
bebyggelse genom en sådan avståndsbestämmelse i en plan.

Det kan i sammanhanget också noteras att de här behandlade lovfria
åtgärderna kan beröras av förbud enligt annan lagstiftning, t. ex. byggnadsförbud
inom strandskyddat område enligt naturvårdslagen eller inom visst
avstånd från allmän väg enligt väglagen.

Regleringen i PBL skiljer sig från den nuvarande i följande avseenden (8
kap. 4 § första stycket 3—6 och tredje stycket). Uthusen - som tillsammans
med garage och andra mindre byggnader benämns komplementbyggnader -får uppföras även för bostadsändamål. Uteplatser, skärmtak och komplementbyggnader
får uppföras utan lov även på kortare avstånd från gränsen
än 4,5 meter, om berörda grannar medger det. För komplementbyggnader,
som skall uppföras närmare gränsen än som medges i en detaljplan eller
områdesbestämmelser, krävs dock lov, även om grannarna har medgett
uppförandet. Föreskrifterna att komplementbyggnader skall uppföras i
omedelbar närhet av bostadsbyggnaden och inom vissa måttangivelser
beträffande höjd och area gäller oförändrade.

BoU 1986/87:8

Utöver vad som nu har beskrivits medges i 8 kap. 4 § tredje stycket 1 att
yttre åtgärder får utföras utan bygglov i ett speciellt fall. En- och tvåbostadshus,
som inte ingår i samlad bebyggelse, får förses med mindre tillbyggnader,
om åtgärden inte sträcker sig närmare gränsen än 4,5 meter. Vad som är
samlad bebyggelse har bostadsutskottet angett i sitt betänkande (s. 100).
Därmed avses i huvudsak bebyggelsegrupper om 10-20 hus, där bebyggda
tomter gränsar till varandra eller åtskiljs endast av väg, parkmark o.d.
Beträffande vad som är en mindre tillbyggnad hänvisar utskottet till
PBL-propositionen (s. 276 jfr. s. 721). Så som bestämmelsen är avfattad
gäller bygglovfriheten även inom detaljplaneområde, innan samlad bebyggelse
uppkommit.

Det kan i sammanhanget också nämnas att kommunen genom 8 kap. 4 §
fjärde stycket och 6 § PBL får möjlighet att införa bygglovplikt för
omfärgningsåtgärder och för mindre tillbyggnader. Kommunen kan också
enligt 8 kap. 5 § upphäva lovplikten i den mån den berör t. ex. komplementbyggnader
och mindre tillbyggnader.

För byggnader som får uppföras utan lov skall de egenskapskrav som anges
i 3 kap. 1-8 §§ tillämpas i skälig utsträckning (3 kap. 9 §). För befintliga
byggnader gäller dessutom enligt föreskrifterna i 3 kap. 10-13 §§ krav på
varsamhet med ändringar, förbud mot förvanskning av särskilt värdefull
bebyggelse och skyldighet att underhålla byggnader.

För åtgärder som inte kräver lov gäller generellt enligt 5 kap. 36 § första
stycket andra meningen PBL att åtgärderna skall utföras så att de inte strider
mot detaljplan eller områdesbestämmelser. En motsvarande föreskrift i 6
kap. 16 § anger att åtgärder som inte kräver lov inte heller får strida mot en
fastighetsplan. Detta innebär t. ex. att om en detaljplan eller områdesbestämmelser
innehåller en begränsning av den högsta tillåtna byggnadsarean,
får man inte uppföra skärmtak eller komplementbyggnader som medför att
denna area skulle överskridas. Inte heller får man uppföra fler byggnader på
en tomt än som kan vara angivet i en plan. Om det finns en fastighetsplan, får
man inte uppföra komplementbyggnader över gränslinjer enligt planen eller
på område som är avsett för gemensamhetsanläggningar. Här uppkommer
alltså genom PBL en skillnad i förhållande till dagens regler.

Beträffande stads- och byggnadsplaner, som enligt PBL kommer att gälla
som detaljplaner, har det i 17 kap. 4 § tredje stycket PBL föreskrivits att 39 §
BS skall tillämpas som bestämmelse i planen, om inte planen innehåller
andra regler. Därigenom kommer denna paragrafs olika bestämmelser om
byggnads förläggande till gatulinje eller inre förgårdslinje, om 4,5 meter som
en byggnads minsta avstånd från tomtgräns och om minsta avstånd mellan
byggnader på samma tomt, att bli tillämpliga även på lovbefriade skärmtak
och komplementbyggnader, om inte planen redan innehåller andra bestämmelser
eller ändras så att reglerna i 39 § BS sätts ur kraft. Övergångsregeln
medför att byggnadsnämnden i och för sig kan medge undantag från reglerna
i 39 § BS, men också att en grannes medgivande inte medför lovbefrielse i de
fall en komplementbyggnad läggs närmare gränsen än 4,5 meter.

Sett från den byggandes synpunkt innebär PBL sålunda att bygglovbefrielsen
ökar i vissa avseenden. Komplementbyggnader får uppföras även för
bostadsändamål, dvs. somt. ex. gäststugor och småövernattningsstugor. Om

BoU 1986/87:8

grannarna går med på det, får skärmtak och komplementbyggnader förläggas
närmare gränsen än eljest utan att byggnadsnämnden behöver kopplas
in.

I andra avseenden innebär PBL att möjligheten att utföra de här aktuella
åtgärderna blir beroende av fler regler än i dag. Detta gäller bl. a. områden
med stads- och byggnadsplaner som inte innehåller några regler som träder i
stället för bestämmelsen i 39 § BS. I dessa planområden kommer som en
planbestämmelse att gälla de relativt komplicerade reglerna i 39 § BS om hur
komplementbyggnader skall placeras på tomten. I den mån det inte blir
praktiskt att följa dessa regler, kommer bygglov att krävas, eftersom
åtgärderna då kommer i konflikt med en planbestämmelse. Byggnadsnämnden
har visserligen möjlighet att ge dispens från placeringsreglerna i 39 § BS
enligt paragrafens tredje stycke, men man kommer inte ifrån den bygglovprövning
som bestämmelserna i 8 kap. 4 § i princip syftar till att eliminera.

Vidare kommer planbestämmelser i dagens stads- och byggnadsplaner om
högsta tillåtna byggnadsarea eller antal byggnader på en tomt att efter PBL:s
ikraftträdande kunna begränsa uppförandet av skärmtak och komplementbyggnader
i förhållande till vad som anses gälla i dag, när dessa åtgärder inte
träffas av förbudet mot nybyggnad i strid mot plan. Även om bygglov söks för
en sådan åtgärd, gäller att undantag från planbestämmelser kan medges
endast om undantaget kan anses som en mindre avvikelse, som inte äventyrar
syftet med planen (8 kap. 11 § femte stycket PBL).

Även i fortsättningen kan en plan innehålla sådana regler om avstånd till
gränsen att det inte finns något tillåtet utrymme på tomten för en komplementbyggnad.
Vill man ändå uppföra en sådan byggnad, krävs lov. Vid
lovprövningen kan som nämnts endast mindre avvikelser från planen tillåtas.
Att en byggnad skjuter in något på s. k. punktprickad mark har angetts som
exempel på en sådan mindre avvikelse (PBL-propositionen s. 714).

Såväl regeringen som riksdagen, efter förslag från bostadsutskottet, har
strävat efter att införa ytterligare lättnader i tillståndsplikten för småhusbebyggelse.
De här beskrivna effekterna i fråga om stads- och byggnadsplaneområden
som övergår till att vara detaljplaneområden enligt PBL står i
mindre god överensstämmelse med denna allmänna strävan. Den har inte
heller varit avsedd.

Givetvis kan även detaljplaner och områdesbestämmelser som antas eller
ändras enligt PBL innehålla regler om högsta tillåtna byggnadsarea eller
antal byggnader på en tomt. Planbestämmelser av det nu nämnda slaget
medför inte - till skillnad från avståndsbestämmelser i en plan - att lovplikt
kommer att gälla för åtgärderna, men planen kan ändå begränsa möjligheten
att uppföra skärmtak och komplementbyggnader, eftersom även lovfria
åtgärder skall följa planbestämmelser. Detta förhållande kan kommunerna
emellertid ta hänsyn till i de nya planerna och ge dessa en lämplig utformning
i fråga om möjligheterna att utnyttja bygglovfriheten. En kommun som t. ex.
anser att 160 kvadratmeter är en lämplig största byggnadsarea per småhustomt
kan sålunda ange huruvida detta mått inkluderar eller exkluderar ett
skärmtak om högst 12 kvadratmeter och komplementbyggnader om högst 10
kvadratmeter.

Effekterna på bygglovfriheten av att de nya reglerna träder i kraft blir

BoU 1986/87:8

således framträdande huvudsakligen inom dagens stads- och byggnadsplaneområden.
Det framstår inte som motiverat att det inom sådana områden skall
gälla en delvis utvidgad, i stället för en minskad, tillståndsplikt i fråga om
yttre åtgärder som rör småhus.

De oönskade effekterna kan visserligen undanröjas med övergångsregler
som avser just de här nämnda gamla planområdena. Nackdelen med en
övergångsregel är dock att det kommer att gälla olika bestämmelser i gamla
planområden och i nya. Redan härigenom kan det uppstå missförstånd hos
allmänheten. Risken för missuppfattningar ökar i den utsträckning som
gamla planer delvis ändras efter ikraftträdandet. Därvid kan oklarhet
uppkomma om huruvida och när planen övergått till att bli en PBL-plan. En
planbestämmelse om högsta tillåtna byggnadsarea kan vidare som en följd av
en sådan övergång bli ett hinder för uppförande av komplementbyggnader,
även om avsikten med planändringen måhända var att tillgodose helt andra
syften. Nackdelarna får anses så stora att utskottet inte vill förorda en lösning
som avser enbart gamla planer.

I stället föreslår utskottet att de här behandlade bygglovfria åtgärderna
rörande en- och tvåbostadshus - omfärgning, anordnande av uteplatser och
skärmtak samt uppförande av komplementbyggnader - skall få utföras
oavsett vad som anges i gamla eller nya planbestämmelser, inkl. de
övergångsvis gällande placeringsreglerna i 39 § BS.

I fråga om placering skall gälla bara 4,5-metersregeln. Denna regel kan
grannarna medge undantag från med den verkan att bygglov inte heller
behövs för en placering närmare gränsen. Innehåller planen andra placeringsregler
och vill någon t. ex. uppföra komplementbyggnader eller skärmtak
i strid mot dessa, bör det vara möjligt. Det planstridiga i åtgärderna bör
inte utlösa någon lovplikt. Lovplikten minskas således i omfattning, men
dessutom blir regelsystemet mer lättförståeligt.

För att de bygglovfria åtgärderna på detta sätt skall tas undan från
räckvidden av detaljplane- och områdesbestämmelser fordras en ändring av
reglerna i 5 kap. 36 § och 6 kap. 16 §, som föreskriver att även lovfria
åtgärder skall följa planer. Dessutom bör 8 kap. 4 § tredje stycket andra
meningen upphävas.

Liksom i dag kommer dock egenskapskraven för byggnader, som regleras i
3 kap., att vara tillämpliga också för lovfria åtgärder. Det innebär att
småhusinnehavaren själv har att bedöma om en tänkt åtgärd uppfyller
kraven och att - om åtgärden utförs i strid mot kraven - rättelse kan bli
aktuell i efterhand. Byggnader, som är särskilt värdefulla från historisk,
kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt eller som ingår i ett
byggelseområde av denna karaktär, får enligt 3 kap. 12 § inte förvanskas.
Sådana byggnader skall också enligt 3 kap. 13 § tredje stycket underhållas så
att deras särart bevaras. Det vilar sålunda ett speciellt ansvar på innehavaren
av ett sådant särskilt värdefullt småhus att tillse att lovfria åtgärder inte utförs
på eller invid byggnaden på ett sådant sätt att bevarandekravet äventyras.

Det kan påpekas att om någon i förväg vill få kommunens bedömning av en
tilltänkt lovfri åtgärd, står det honom fritt att ändå söka bygglov. Därmed
undviker han risken för att kommunen i efterhand begär t. ex. att ett
vanprydande uthus eller skärmtak vid skyddsvärt kulturhus tas bort, om

BoU 1986/87:8

byggnaden därmed har förvanskats. Genom en lovprövning klarläggs även
hur åtgärderna förhåller sig till grannarnas intressen.

För omfärgning av ett småhus eller komplementbyggnad som är beläget
inom ett detaljplaneområde gäller enligt 8 kap. 6 § första stycket 2 att krav på
bygglov skall kunna införas av kommunen, om området utgör en värdefull
miljö. Denna möjlighet bör enligt utskottets mening kvarstå. Någon ändring
i förhållande till dagens regler är sålunda inte avsedd. Om lovplikt införs, blir
också eventuella bestämmelser i detaljplanen om hur byggnadernas exteriörer
bör vara beskaffade tillämpliga (5 kap. 36 § första stycket och 8 kap.
11 §).

Samband med de här behandlade normalt bygglovbefriade yttre åtgärderna
har bygglovfriheten inom inte samlad bebyggelse för mindre tillbyggnader
enligt 8 kap. 4 § andra stycket punkt 1. Detsamma gäller även styckets punkt
2, som avser vissa inre åtgärder. Som redan har angetts gäller den här
aktuella friheten från bygglov även inom detaljplan, åtminstone innan
planområdet bebyggts i den utsträckningen att 10-20 hus - och därmed
samlad bebyggelse - har kommit till stånd. Planverket har i en skrivelse till
utskottet påpekat att utformningen av reglerna på denna punkt medför att
bygglovplikt inträder successivt inom planområdet, men att det blir oklart
när detta sker. Oklarheten blir en belastning både för markägare och för
kommunen. Den kommer att få betydelse bl. a. för om reglerna av påföljder
och ingripanden enligt 10 kap. PBL skall tillämpas eller ej.

Utskottet finner att reglerna även på denna punkt har fått en olycklig och
inte avsedd utformning. De skäl som motiverar viss bygglovfrihet inom inte
samlad bebyggelse föreligger inte inom detaljplanerade områden där avsikten
normalt får förutsättas vara att reglera just den samlade bebyggelse som
normalt sett skall komma till stånd inom ganska kort tid. Reglerna i 8 kap. 4 §
andra stycket bör därför enligt utskottets mening ändras så att bygglovfrihet
för mindre tillbyggnader och inre åtgärder inom inte samlad bebyggelse inte
gäller inom detaljplaneområde. En annan sak är att kommunen även i
fortsättningen genom en detaljplan bör kunna upphäva lovplikten för
åtgärderna (8 kap. 5 §).

I samband med justeringen av 8 kap. 4 § andra stycket bör också klarläggas
att även komplementbyggnader till småhus inom inte samlad bebyggelse
skall vara i samma mån som småhusen befriade från lovplikt i fråga om
mindre tillbyggnader och inre åtgärder.

Utskottet har ovan beskrivit vad som är att anse som samlad bebyggelse.
Till förtydligande härav vill utskottet anföra att med hus inom samlad
bebyggelse avses bostadshus men också andra byggnader som inte är
komplementbyggnader till bostadshus, t. ex. butiker och industribyggnader.

Rättegångskostnader i gatukostnadsmål

De tvister om gatukostnadsersättning som en fastighetsdomstol kan få att
bedöma rör tillämpningen i enskilda fall av kommunens beslut om vilken
ersättning fastighetsägarna skall betala för anläggande eller förbättring av
gator eller andra allmänna platser inom ett område (6 kap. 31 §) eller vid en
viss gata (6 kap. 32 §). Giltigheten av besluten som sådana kan inte prövas av

BoU 1986/87:8

domstolen. Den frågan kan däremot enligt bestämmelserna i 13 kap. 2 §
första stycket 4 och andra stycket göras till föremål för kommunalbesvär.

Vad domstolen har att bedöma i ett gatukostnadsmål är dels frågan
huruvida den ersättning som enligt 6 kap. 31 § eller 32 § belöper på varje
fastighet skall jämkas enligt 6 kap. 33 § därför att kostnaderna är oskäligt
höga eller avser onormala åtgärder, dels frågor om betalningsvillkoren enligt
6 kap. 35 §, däribland frågor om tidpunkt för betalning, om avbetalning och
om ränta.

Beträffande ansvaret för rättegångskostnader i gatukostnadsmål föreslogs
i PBL-propositionen (s. 406, 851) att i princip rättegångsbalkens regler-via
en hänvisning till lagen om domstolar i fastighetsmål - skulle vara tillämpliga
(15 kap. 8 § andra stycket). Dessa innebär i korthet att förlorande part får
betala både sin egen och motpartens rättegångskostnader. Med hänvisning
till att det ofta kan vara svårt för den enskilde fastighetsägaren att avgöra
vilken gatukostnadsersättning som kan anses skälig för hans fastighet och
vilka betalningsvillkor som kan anses rimliga för honom, ansåg departementschefen
dock att domstolen med stöd av en undantagsregel borde ha
möjligheten att förordna att kommunen skall stå för kostnaderna eller att
kostnaderna skall kvittas mellan parterna, även om fastighetsägaren förlorar
målet. Förutsättningen var att fastighetsägaren haft skälig anledning att få
tvisten prövad av domstol. Den föreslagna undantagsregeln skulle gälla även
i mål om betalningsvillkor och i mål om ersättning som har väckts av
kommunen.

Bostadsutskottet (PBL-betänkandet s. 161) ansåg att rättegångskostnadsfrågor
borde regleras på samma sätt som i de fall som avses i 15 kap. 6 §. Den
bestämmelsen utgör ett undantag från huvudregeln i PBL att expropriationslagens
regler skall gälla i mål om inlösen och intrångsersättning, såvitt avser
bl. a. rättegångskostnader. Undantaget innebär att fastighetsägaren eller en
rättighetshavare skall kunna förpliktas betala egna kostnader om han inlett
en rättegång om inlösen eller ersättning utan tillräckliga skäl. Har rättegången
uppenbart inletts utan skälig grund, får domstolen dessutom förplikta
honom att ersätta motparten dennes rättegångskostnader. - Hade i stället
expropriationslagen varit tillämplig, skulle kommunen i princip ha varit
skyldig att betala båda parternas kostnader i första instans, oavsett vem som
väckt talan och vem som förlorat målet där.

Beträffande rättegångskostnader i mål om gatukostnader föreslog bostadsutskottet
emellertid också en specialregel som innebär att i mål som rör
endast betalningsvillkoren, dvs. där ersättningsbeloppets storlek inte ifrågasätts,
skall rättegångsbalkens regler gälla. Riksdagen beslutade enligt
utskottets förslag till lagtext.

Om fastighetsägaren förlorar ett mål om enbart betalningsvillkoren enligt
6 kap. 35 §, får han alltså som huvudregel betala egna och kommunens
rättegångskostnader. Vad som dock fortfarande är i någon mån oklart är vad
som skall gälla om fastighetsägaren vill ha en domstolsprövning av jämkningsfrågor
enligt 6 kap. 33 §, dvs. om han anser att gatukostnaden är
oskäligt hög eller åtgärderna har en i förhållande till användningen av hans
fastighet onormal omfattning m. m.

Om en fastighetsägare väcker talan mot kommunen om jämkning enligt 6

BoU 1986/87:8

kap. 33 §, t. ex. med anledning av att han fått en räkning av kommunen, blir
15 kap. 6 § tillämplig på grund av hänvisningen i 15 kap. 8 §. Vem som skall
betala rättegångskostnaderna blir alltså beroende av om han inlett rättegången
med tillräckliga skäl eller ej.

Om fastighetsägaren däremot inte vidtar någon åtgärd med anledning av
kommunens räkning och inte betalar denna, är det kommunen som blir
tvungen att väcka talan för att få sin fordran indrivningsbar. I ett sådant mål
bör fastighetsägaren kunna göra invändningar om att ersättningen bör
jämkas. Eftersom fastighetsägaren i detta fall inte kan sägas ha ”inlett
rättegången” blir emellertid tillämpningen av 15 kap. 6 § tveksam. Inte
heller den i propositionen föreslagna lagtexten, som anger att rättegångskostnaderna
skall bedömas i förhållande till om fastighetsägaren haft skälig
anledning att få tvisten prövad av domstolen, framstår som utformad för det
fall tvisten prövas på kommunens initiativ.

Utskottet anser att de nu beskrivna otydligheterna bör undanröjas.
Avsikten med den nya regleringen är enligt såväl regeringens som bostadsutskottets
förslag att fastighetsägaren skall kunna få prövade av domstol de skäl
som han anser kan finnas för en jämkning av den gatukostnadsersättning som
belöper på hans fastighet. Detta bör gälla oavsett vem av parterna som
anhängiggör tvisten vid domstol. Endast om fastighetsägaren kommer med
otillräckligt grundade påståenden inom ramen för en jämkningstvist, bör han
riskera att få bära sina egna rättegångskostnader. Därmed avses påståenden
som grundas på felaktiga sakuppgifter, inte endast det förhållandet att
fastighetsägaren gjort en annan rättslig bedömning av jämkningsmöjligheterna
än den domstolen stannat för. Är påståendena uppenbart ogrundade,
bör han kunna förpliktas att betala också kommunens kostnader. Detta
synsätt ansluter nära till de tankegångar som i mål om inlösen och
intrångsersättning bär upp regeln i 15 kap. 6 §.

Regeln i 15 kap. 8 § andra stycket bör ges följande utformning

I mål som avses i första stycket skall bestämmelserna i lagen (1969:246) om
domstolar i fastighetsmål tillämpas. I mål om jämkning av ersättning enligt 6
kap. 33 § skall dock beträffande rättegångskostnader expropriationslagen
(1972:719) tillämpas. Förlorar fastighetsägaren ett sådant mål, kan domstolen
förordna att han skall bära sina egna kostnader om han grundat sin talan i
målet på otillräckliga skäl. Har hans talan uppenbart saknat skälig grund, får
domstolen dessutom förplikta honom att ersätta kommunen dess rättegångskostnader.

En följd av den nu föreslagna regeln är att i mål som rör endast
betalningsvillkoren enligt 6 kap. 35 § kommer rättegångsbalkens regler att
gälla. Om kommunen t. ex. ansöker om betalningsföreläggande och utslag
ges mot fastighetsägaren, får denne alltså normalt betala rättegångskostnaderna
i målet.

BoU 1986/87:8

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande PBL och enskilda rättigheter

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Bo205 yrkande 9, 1986/
87:Bo258 yrkande 11, 1986/87:Bo423 yrkande 3, 1986/87:Bo508
yrkande 3, 1986/87:Bo509 och 1986/87:Bo510,

2. beträffande det generella strandskyddet m. m.

att riksdagen avslår motion 1986/87:Bo205 yrkande 10,

3. beträffande rekreationspolitiken

att riksdagen avslår motion 1986/87 :Bo507,

4. beträffande anpassning av bostäderna till allergikers behov
att riksdagen avslår motion 1986/87:Bo511,

5. beträffande de handikappades möjligheter att påverka samhällsplaneringen att

riksdagen avslår motion 1986/87:Bo518 yrkande 1,

6. beträffande vattenförsörjningen i bygglovsprocessen
att riksdagen avslår motion 1986/87:Bo505,

7. beträffande bygglovfrihet för vissa yttre åtgärder rörande småhus
att riksdagen antar förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen
(1987:10) såvitt avser 5 kap. 36 §, 6 kap. 16 § och 8 kap. 4 § enligt
bilaga,

8. beträffande rättegångskostnader i gatukostnadsmål

att riksdagen antar förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen
(1987:10) såvitt avser 15 kap. 8 § enligt bilaga.

Stockholm den 24 mars 1987

På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Maj-Lis Landberg (s),
Rolf Dahlberg (m), Magnus Persson (s). Erling Bager (fp), Per Olof
Håkansson (s), Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Margareta Palmqvist
(s), Rune Evensson (s), Birgitta Hambraeus (c), Tore Claeson (vpk),
Margareta Gard (m) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp).

Reservationer

1. PBL och enskilda rättigheter (mom. 1)

Rolf Dahlberg, Knut Billing och Margareta Gard (alla m) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 3 som börjar ”De frågor” och på
s. 4 slutar ”och Bo510 (m)” bort lyda:

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i moderata samlingspartiets
partimotion Bo205 att plan- och bygglagen på avgörande punkter bör
revideras. Till grund för revisionen bör läggas följande grundsatser. Planer

BoU 1986/87:8

och därmed byggrätt bör gälla utan tidsbegränsning. Översiktsplaneringen
bör bli frivillig för kommunerna och inriktas på utformningen av olika
utvecklingsalternativ. Planer bör inte få användas för att detaljreglera vilken
typ av handel som skall få bedrivas. Systemet med områdesbestämmelser bör
utmönstras ur lagen. Utanför planlagd mark behövs ingen lämplighetsprövning
av en- och tvåbostadshus. Allt intrång i äganderätten från statens eller
kommunernas sida bör kompenseras med ersättning så att ägare hålls helt
skadeslösa.

Motion Bo205 bör i enlighet härmed bifallas av riksdagen. Vad som anförts
i övriga här behandlade motioner bör också läggas till grund för reformarbetet.

dels utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande PBL och enskilda rättigheter
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Bo205 yrkande 9 och med
anledning av motionerna 1986/87:Bo258 yrkande 11, 1986/87:Bo423
yrkande 3, 1986/87:Bo508 yrkande 3, 1986/87:Bo509 och 1986/
87:Bo510 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

2. PBL och enskilda rättigheter (mom. 1)

Erling Bager och Ingrid Hasselström Nyvall (båda fp) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 3 som börjar ”De frågor” och på
s. 4 slutar ”och Bo510 (m)” bort lyda:

Utskottet instämmer i den kritik av plan- och bygglagen som framförts i
motion Bo258 (fp). Den översyn av lagen som begärs i yrkande 11 är
välmotiverad. Vid översynen bör följande punkter läggas till grund för
förslag om ny utformning av lagstiftningen.

o Den enskildes ställning bör framhävas tydligare. I stället för att i lagen
skriva att mark får bebyggas om det är lämpligt ur allmän synvinkel bör
lagen utformas så att det finns en rätt att bygga men att den kan inskränkas
beroende på allmänna intressen. Härigenom utformas lagen i enlighet med
Europarådskonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna,
o Genomförandetiderna skall normalt vara 15 år. Minimitiden skall vara 10
år och någon maximitid skall inte finnas,
o Kommunen skall inte ges möjlighet att utan normalt expropriationsförfarande
lösa in mark som inte har bebyggts sedan genomförandetiden har
löpt ut.

o Kommunernas möjligheter att besluta att åtgärder får vidtas utan krav på
bygglov bör utökas väsentligt, t. ex. avseende byggande av garage, förråd
och bastu.

o Alla skall ha rätt att göra mindre tillbyggnader eller mindre ombyggnader
även om åtgärderna strider mot detaljplan eller andra bestämmelser,
o Det skall vara lättare att få bygglov i områden som inte är detaljplanerade,
o Kommunen skall inte kunna vägra bygglov i mer än två år med hänvisning
till att kommunen avser att upprätta en detaljplan.

BoU 1986/87:8

o Kommunens beslut om förhandsbesked om rätt att bygga skall gälla i minst
ett år.

o Det skall inte vara möjligt att i en detaljplan reglera handelns utveckling,
o Organisationer som berörs av en plan skall ha möjlighet att påverka
planarbetet och rätt att överklaga beslut,
o Ersättningen till fastighetsägare för vissa bebyggelsereglerande åtgärder
som t. ex. att vägra rivningslov och skydd för kulturhistoriskt värdefulla
fastigheter bör utformas så att enskildas rätt bättre tillvaratas,
o Planer som är fastställda efter 1978 skall ges en genomförandetid på tio år
efter ikraftträdandet av PBL. Ersättningsreglerna till markägare i områden
med äldre planer med nybyggnadsförbud bör bli generösare,
o Klimatdata bör beaktas vid bebyggelseplanering.

Vad utskottet här har angett bör riksdagen med bifall till motion Bo258
(fp) som sin mening ge regeringen till känna. Även de synpunkter som
anläggs i övriga i detta avsnitt behandlade motioner bör kunna beaktas i
översynsarbetet.

dels utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande PBL och enskilda rättigheter

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Bo258 yrkande 11 och med
anledning av motionerna 1986/87: Bo205 yrkande 9, 1986/87 :Bo423
yrkande 3, 1986/87:Bo508 yrkande 3, 1986/87:Bo509 och 1986/
87:Bo510 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

3. Det generella strandskyddet m. m. (mom. 2)

Rolf Dahlberg, Knut Billing och Margareta Gard (alla m) anser att

dels den del av utskottets betänkande som på s. 4 börjar ”Inom de” och på
s. 5 slutar ”det anförda” bort lyda:

Utskottet ansluter sig till det synsätt på utformningen av fritidsmiljön som
förespråkats i moderata samlingspartiets partimotion Bo205 yrkande 10. Det
bör således vara möjligt att bygga väsentligt fler fritidshus i de stora områden
av landet där inte några speciella restriktioner behövs av hänsyn till natureller
kulturvärden. Det generella strandskyddet bör ersättas med en ordning
där länsstyrelsen får möjlighet att förordna om strandskydd där det är
speciellt motiverat. Detta bör riksdagen med bifall till motion Bo205 yrkande
10 som sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande det generella strandskyddet

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Bo205 yrkande 10 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

BoU 1986/87:8

4. Rekreationspolitiken (mom. 3, motiveringen)

BoU 1986/87:8

Rolf Dahlberg, Knut Billing och Margareta Gard (alla m) anser att

den del av utskottets betänkande på s. 5 som börjar ”Utskottet har” och
slutar ”avstyrks sålunda” bort lyda:

Utskottet kan inte instämma i den uppfattning av utformningen av
fritidsmiljön och rekreationspolitiken som förespråkas i vänsterpartiet kommunisternas
partimotion Bo507. PBL och särskilt de genom följdlagstiftningen
till PBL införda ändringar i naturvårdslagen ger statsmakterna och
kommunerna alltför stora möjligheter att utfärda restriktioner för ägare till
skogs- och jordbruksfastigheter. Att ytterligare vidga omfattningen av s. k.
ströv- och rekreationsområden på i huvudsak markägarnas bekostnad bör
inte förekomma. Motionen bör därför avslås av riksdagen.

5. Rekreationspolitiken (morn. 3)

Tore Claeson (vpk) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 5 som börjar ”Utskottet har” och
slutar ”avstyrks sålunda” bort lyda:

Utskottet delar den uppfattning om inriktningen av samhällets insatser för
utformningen av fritidsmiljön som förespråkas i vänsterpartiet kommunisternas
partimotion Bo507. Samhället bör således sträva efter att tillgodose
sådana fritidssysselsättningar som det stora flertalet människor efterfrågar
och göra fritidsanläggningar m. m. tillgängliga för alla. Ströv- och rekreationsområden,
fler kolonilotter, mindre idrottsanläggningar i närheten av
bostäder och arbetsplatser och bättre kollektivtrafik borde utvecklas. Detta
bör riksdagen med bifall till motionen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande rekreationspolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Bo507 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Förslag till
Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)

Härigenom föreskrivs i fråga om plan- och bygglagen (1987:10) att 5 kap.
36 §, 6 kap. 16 §, 8 kap. 4 § och 15 kap. 8 § skall ha nedan angivna lydelse.

Beslutad lydelse

5 kap.

Av 8 kap. 11, 12, 16 och 18 §§
följer att bygglov, rivningslov och
marklov inte får meddelas i strid mot
detaljplan eller områdesbestämmelser
i vidare mån än som sägs där.
Åtgärder sorn inte kräver lov och som
avser byggnader, andra anläggningar,
tomter och allmänna platser skall
utföras så att de inte strider mot
detaljplan eller områdesbestämmelser.

Enligt vad som föreskrivs särskilt
får beslut enligt vissa andra författningar
än denna lag inte meddelas i
strid mot detaljplan eller områdesbestämmelser.

6 kap.

Av 8 kap. 11 § följer att bygglov
inte får meddelas i strid mot fastighetsplan.
Även åtgärder som inte
kräver bygglov och som avser byggnader,
andra anläggningar, tomter
och allmänna platser skall utföras så
att de inte strider mot planen.

Enligt vad som föreskrivs särskilt
får beslut enligt vissa andra författningar
än denna lag inte meddelas i
strid mot fastighetsplan.

Föreslagen lydelse
36 §

Av 8 kap. 11, 12, 16 och 18 §§
följer att bygglov, rivningslov och
marklov inte får meddelas i strid mot
detaljplan eller områdesbestämmelser
i vidare mån än som sägs där.

Åtgärder som inte kräver lov och
som avser byggnader, andra anläggningar,
tomter och allmänna platser
skall utföras så att de inte strider mot
detaljplan eller områdesbestämmelser.
Detta gäller dock inte sådana
åtgärder som anges i 8 kap. 4 § första
stycket 3—6 och som inte kräver lov.

Enligt vad som föreskrivs särskilt
får beslut enligt vissa andra författningar
än denna lag inte meddelas i
strid mot detaljplan eller områdesbestämmelser.

16 §

Av 8 kap. 11 § följer att bygglov
inte får meddelas i strid mot fastighetsplan
i vidare mån än som sägs
där.

Åtgärder som inte kräver bygglov
och som avser byggnader, andra anläggningar,
tomter och allmänna
platser skall utföras så att de inte
strider mot en fastighetsplan. Detta
gäller dock inte sådana åtgärder som
anges i 8 kap. 4 § första stycket 3—6.

Enligt vad som föreskrivs särskilt
får beslut enligt vissa andra författningar
än denna lag inte meddelas i
strid mot fastighetsplan.

BoU 1986/87:8

Bilaga

Beslutad lydelse

Föreslagen lydelse
8 kap. 4 §

BoU 1986/87:8

Bilaga

Bestämmelserna i 1—3 §§ gäller
inte i fråga om nedan angivna åtgärder
beträffande en- eller tvåbostadshus
och till dem hörande fristående
uthus, garage och andra mindre
byggnader (komplementbyggnader): 1.

installera eller ändra anordningar
för vattenförsörjning eller avlopp,
om byggnaden skall vara ansluten
till en egen anläggning för
vattenförsörjning eller avlopp,

2. göra andra invändiga ändringar,
som inte innebär att det inreds
någon ytterligare bostad eller någon
lokal för handel, hantverk eller industri
och ej heller berör konstruktionen
av byggnadens bärande delar,
eldstäder eller rökkanaler,

3. färga om byggnader inom områden
med detaljplan, om byggnadens
karaktär därigenom inte ändras väsentligt,

4. med mur eller plank anordna
skyddade uteplatser i anslutning till
bostadshuset, om muren eller planket
inte är högre än 1,8 meter, inte
sträcker sig mer än 3,0 meter ut från
huset och inte placeras närmare
gränsen än 4,5 meter,

5. anordna skärmtak över sådana
uteplatser som anges i 4 eller över
altaner, balkonger eller entréer, om
skärmtaket inte är större än 12,0
kvadratmeter och inte sträcker sig
närmare gränsen än 4,5 meter,

6. uppföra högst två komplementbyggnader
i omedelbar närhet av
bostadshuset, om byggnadernas
sammanlagda byggnadsarea inte är
större än 10,0 kvadratmeter, taknockshöjden
inte överstiger 3,0 meter
och byggnaderna inte placeras
närmare gränsen än 4,5 meter.

En- och tvåbostadshus som ej ingår
i samlad bebyggelse är undantagna
från bestämmelserna i 1— 3 §§
även i fråga om följande åtgärder.

1. göra mindre tillbyggnader, om
åtgärden inte sträcker sig närmare
gränsen än 4,5 meter,

installera eller ändra anordningar
för vattenförsörjning eller avlopp,
om byggnaden skall vara ansluten
till en egen anläggning för
vattenförsörjning eller avlopp,

3. färga om byggnader inom områden
med detaljplan, om byggnadens
karaktär därigenom inte ändras väsentligt,

Utanför detaljplan är en- och tvåbostadshus
och tillhörande komplementhyggnader
som ej ingår i samlad
bebyggelse undantagna från bestämmelserna
i 1 och 2 §§ även i fråga om
följande åtgärder.

1. göra mindre tillbyggnader, om

Beslutad lydelse

2. utföra sådana åtgärder som avses
i 1 § första stycket 4 och 5.

Om de grannar som berörs medger
att åtgärder som avses i första
stycket 4—6 och i andra stycket 1
utförs närmare gränsen än 4,5 meter,
krävs inte bygglov. Anges i en
detaljplan eller områdesbestämmelser
att byggnader skall placeras på ett
visst avstånd från gränsen, krävs
dock alltid bygglov för åtgärder som
avses i första stycket 6 och i andra
stycket 1, om de skall utföras inom
det angivna avståndet.

Enligt 6 § får kommunen bestämma
att de åtgärder som avses i första
stycket 3 och andra stycket kräver
bygglov.

Föreslagen lydelse

åtgärden inte sträcker sig närmare
gränsen än 4,5 meter,

2. utföra sådana åtgärder som avses
i 1 § första stycket 4 och 5.

Om de grannar som berörs medger
att åtgärder som avses i första
stycket 4-6 och i andra stycket 1
utförs närmare gränsen än 4,5 meter,
krävs inte bygglov.

Enligt 6 § får kommunen bestämma
att de åtgärder som avses i första
stycket 3 och andra stycket 1 kräver
bygglov.

15 kap. 8 §

Tvist mellan kommunen och fastighetsägare
om ersättning för gatukostnader
och kostnader för andra
allmänna platser och om villkoren
för betalning av sådan ersättning
prövas av den fastighetsdomstol inom
vars område fastigheten är belägen.

I mål som avses i första stycket
skall bestämmelserna i lagen
(1969:246) om domstolar i fastighetsmål
tillämpas. Förlorar fastighetsägaren,
skall dock 6 § tillämpas,
om målet inte rör endast betalningsvillkoren
enligt 6 kap. 35 §.

I mål som avses i första stycket
skall bestämmelserna i lagen
(1969:246) om domstolar i fastighetsmål
tillämpas. I mål om jämkning
av ersättning enligt 6 kap. 33 §
skall dock beträffande rättegångskostnader
expropriationslagen
(1972:719) tillämpas. Förlorar fastighetsägaren
ett sådant mål, kan domstolen
förordna att han skall bära sina
egna kostnader, om han grundat sin
talan i målet på otillräckliga skäl. Har
hans talan uppenbart saknat skälig
grund, får domstolen dessutom förplikta
honom att ersätta kommunen
dess rättegångskostnader.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

BoU 1986/87:8

Bilaga