Om ändringar i arvs- och gåvoskattelagstiftningen med anledning av äktenskapsbalken, m.m. (prop. 1987/88:61) (Betänkande 1987/88:SkU14 Skatteutskottet)

Skatteutskottets betänkande

1987/88:14

om ändringar i arvs- och gåvoskattelagstiftningen
med anledning av äktenskapsbalken, m.m. (prop.
1987/88:61)

Sammanfattning

I propositionen föreslås vissa ändringar i arvs- och gåvoskattelagstiftningen
med anledning av de nya regler på familjerättens område som träder i kraft
den 1 januari 1988.

Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker de motioner som har
väckts i ärendet.

Till betänkandet har fogats reservationer angående uppskov med reformen
(fp), informationen om de nya reglerna (m, c) och höjningar av
grundavdragen (m, c).

Propositionen

Regeringen (finansdepartementet) föreslår i proposition 1987/88:61 att
riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

3. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor.

1 propositionen föreslås de ändringar i arvs- och gåvoskattelagstiftningen
som föranleds av den familjerättsreform som träder i kraft den 1 januari
1988.

Som en huvudregel föreslås även i fortsättningen gälla att arvsskatten
beräknas efter ett schematiskt förfarande på grundval av uppgifterna i de
bouppteckningar som skall ges in till tingsrätterna. Den efterlevande makens
skattefria giftorättsandel beräknas därvid till hälften av makarnas bo
och återstoden fördelas i enlighet med lag och testamente.

1 propositionen föreslås att det schematiska förfarandet skall kunna
frångås i fler fall än nu. Den efterlevande makens skattefria giftorättsandel
skall därvid kunna beräknas till annan andel än hälften av boet även om
verklig bodelning inte skett eller kunnat ske. Detta hänger ihop med den
nya bestämmelsen i ärvdabalken om att efterlevande make ärver framför
gemensamma barn. Dessa har efterarvsrätt och är inte dödsbodelägare i
den först avlidnes bo. Finns det inga andra dödsbodelägare än den efterlevande
maken kan en formenlig bodelning inte ske. Den efterlevande och
efterarvingarna kan dock ingå ett reellt bodelande avtal där parterna inom
ramen för äktenskapsbalkens bestämmelser om bodelning med bindande
verkan kan komma överens om fördelningen av giftorättsgods och arv
efter den döde i det bo den efterlevande tar över. Det föreslås att en sådan

SkU

1987/88:14

1 Riksdagen 1987188. 6sami. Nr 14

överenskommelse skall jämställas med bodelning och därigenom kunna
ligga till grund för beskattningen. Detsamma föreslås gälla om det av
bouppteckningen eller eljest i skatteärendet framgår att den efterlevande
begärt att vardera sidan skall behålla hela eller viss kvotdel av sitt giftorättsgods.
Enligt förslaget skall också dom eller avtal där villkor i äktenskapsförord
jämkats kunna beaktas vid beskattningen.

I propositionen föreslås vidare att grundavdraget för efterlevande make
vid arvsbeskattningen höjs från 100000 kr. till 200000 kr.

Propositionen innehåller också förslag till vissa ändringar av beskattningsreglerna
vid efterarv. Avsteg från huvudregeln om en hälftendelning
av boet vid den sist avlidnes död skall kunna göras om den först avlidne
maken hade enskild egendom eller efterlämnade testamente eller om fördelningen
vid den först avlidnes död på grund av bodelning eller vad
därmed är jämställt i beskattningshänseende avvikit från en hälftendelning.

Propositionen innehåller också förslag om att vissa verkliga delningar,
som leder till högre skatt än vad som skulle bli följden av en schematisk
hälftendelning, skall ges in till beskattningsmyndigheten. Reglerna om
efterbeskattning och återvinning föreslås justerade i enlighet härmed.

I propositionen föreslås en långtgående förenkling av reglerna om beskattning
av försäkringar.

Till följd av den nya regleringen av samboförhållanden som även omfattar
homosexuella sambor föreslås i propositionen att sambor i arvsbeskattningshänseende
skall jämställas med makar.

I övrigt innebär förslagen i huvudsak en formell anpassning av arvsskattereglerna
till den nya familjerättsliga lagstiftningen.

Propositionen innehåller även förslag till vissa följdändringar i kommunalskattelagen.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1988.

Lagförslagen berör bl.a. 19 § kommunalskattelagen (1928:370). Den författningsmässiga
regleringen av detta lagrum kommer att tas upp i annat
sammanhang. I det nu aktuella betänkandet tar utskottet upp den författningsmässiga
reglering som föranleds av proposition 1987/88:52 i fråga om
punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen (jfr SkU 1987/88:8).
Med den ändring som föranleds härav har de nu aktuella lagförslagen
följande lydelse.

SkU 1987/88:14

-3 a morn., räknas

Propositionens lagförslag

1 Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 35 § 4 morn., punkt 1 av anvisningarna till 31 §
och punkt 2 a av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen (1928:370)
skall ha följande lydelse.

35 §

4 morn.2 Avyttras annan egendom än som avses i 2
som skattepliktig realisationsvinst:
om egendom innehafts

mindre än 2 år

2 år men mindre än 3 år

3 år men mindre än 4 år

4 år men mindre än 5 år

100% av vinsten
75% av vinsten
50% av vinsten
25% av vinsten

Skatteplikt enligt första stycket
inträder endast om den skattskyldige
förvärvat den avyttrade egendomen
genom köp, byte eiler därmed
jämförligt fång. Har han förvärvat
egendomen genom gåva av make
eller skyldeman och har egendomen
av givaren förvärvats genom
köp, byte eller därmed jämförligt
fång, skall dock frågan om och i vad
mån skattepliktig realisationsvinst
skall anses föreligga bedömas med
hänsyn till sistnämnda fång. Motsvarande
skall gälla om make vid
bodelning i anledning av andra makens
död erhållit egendom, som
förstnämnda make före äktenskapets
ingående eller under äktenskapet
förvärvat genom köp, byte eller
därmed jämförligt fång, eller om
make vid bodelning av annan anledning
än den andra makens död erhållit
egendom, som någondera
maken före äktenskapets ingående
eller under äktenskapet förvärvat
genom köp, byte eller därmed jämförligt
fång. Har även den skattskyldiges
fångesman erhållit egendomen
såsom gåva av make eller
skyldeman eller vid sådan bodelning
som nyss nämnts, skall bedömningen
ske som om avyttringen
verkställts av den som närmast
dessförinnan förvärvat egendomen
på annat sätt än genom sådan gåva
eller bodelning.

Skatteplikt enligt första stycket
inträder endast om den skattskyldige
förvärvat den avyttrade egendomen
genom köp, byte eller därmed
jämförligt fång. Har han förvärvat
egendomen genom gåva av make
eller skyldeman och har egendomen
av givaren förvärvats genom
köp, byte eller därmed jämförligt
fång, skall dock frågan om och i vad
mån skattepliktig realisationsvinst
skall anses föreligga bedömas med
hänsyn till sistnämnda fång. Motsvarande
skall gälla om en make
eller en sambo vid bodelning i anledning
av den andra makens eller
sambons död erhållit egendom,
som den förstnämnda maken eller
sambon förvärvat genom köp, byte
eller därmed jämförligt fång, eller
om en make eller en sambo vid bodelning
av annan anledning än den
andra makens eller sambons död
erhållit egendom, som någon av
makarna eller samborna förvärvat
genom köp, byte eller därmed jämförligt
fång. Har även den skattskyldiges
fångesman erhållit egendomen
såsom gåva av make eller
skyldeman eller vid sådan bodelning
som nyss nämnts, skall bedömningen
ske som om avyttringen
verkställts av den som närmast
dessförinnan förvärvat egendomen
på annat sätt än genom sådan gåva
eller bodelning.

SkU 1987/88:14

2 Senaste lydelse 1983:1043.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:14

Har egendom som avses i detta moment avyttrats genom sådan tvångsförsäljning
som anges i 2 § lagen (1978:970) om uppskov med beskattning
av realisationsvinst är vinsten skattepliktig endast om det skäligen kan
antagas, att avyttringen skulle ha ägt rum även om tvång icke förelegat.

Avyttras egendom, som avses i detta moment, till fåmansföretag av
delägare eller honom närstående person, skall oavsett bestämmelserna i
detta moment som skattepliktig realisationsvinst räknas vad den skattskyldige
erhåller för egendomen, såvida denna icke är eller kan antagas bli till
nytta för företagets verksamhet.

Anvisningar
till 31 §

l.3 Med pension förstås dels belopp, som annorledes än i följd av
försäkring utgår på grund av föregående tjänsteförhållande, dels belopp,
som på grund av lagen (1962:381) om allmän försäkring utgår i form av
folkpension eller tilläggspension, dels belopp som utgår på grund av pensionsförsäkring.

Med pensionsförsäkring förstås försäkring, som inte medför rätt till
andra försäkringsbelopp än ålderspension, invalidpension eller efterlevandepension.
För att en försäkring skall anses som pensionsförsäkring fordras
vidare, om inte annat följer av förklaring enligt sjuttonde stycket, att
försäkringen meddelats i en här i landet bedriven försäkringsrörelse. Med
försäkrad avses den på vars liv försäkringen tagits eller, i fråga om invalidpension,
den vars arbetsoförmåga försäkringen avser. Med tjänstepensionsförsäkring
förstås pensionsförsäkring, som har samband med tjänst
och för vilken den försäkrades arbetsgivare åtagit sig att ansvara för
betalning av hela avgiften. Med tjänstepensionsförsäkring förstås också
pensionsförsäkring, som - om en anställd avlidit - tagits av den anställdes
arbetsgivare till förmån för den anställdes efterlevande och för vilken
försäkring arbetsgivaren åtagit sig att ansvara för betalning av hela avgiften.

I fråga om annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring skall
försäkringstagaren vara den försäkrade. Har försäkringstagaren eller hans
make eller person med vilken han sammanbor under äktenskapsliknande
förhållanden barn under 16 år, får han ta försäkring avseende efterlevandepension
på sin makes eller den sammanboendes liv, om barnet insätts som
förmånstagare. Om särskilda skäl föreligger kan riksskatteverket efter
ansökan medge att dödsboet efter skattskyldig som här i riket drivit jordbruk,
skogsbruk eller rörelse får ta försäkring avseende efterlevandepension.
Som förutsättning för att medgivande skall lämnas gäller att den
efterlevande saknar betryggande pensionsskydd och att försäkringen tas i
samband med att boet upphör med driften i förvärvskällan. Motsvarande
gäller om den avlidne drivit verksamheten genom förmedling av juridisk
person.

Ålderspension får inte börja utgå vid lägre ålder än 55 år. Om särskilda
skäl föreligger, får dock regeringen eller, efter regeringens förordnande,
riksskatteverket efter ansökan besluta att pension får börja utgå vid lägre
ålder.

Ålderspension får utgå högst så länge den försäkrade lever, men under
den försäkrades livstid lägst fem år eller, om försäkringen skall upphöra
när den försäkrade fyller 65 år, lägst tre år. Pensionen får under den första

3 Lydelse enligt prop. 1987/88:52.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:14

femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå med annat än samma
belopp vid vatje utbetalningstillfälle eller med stigande pensionsbelopp.

För ålderspension som utgår enligt allmän pensionsplan gäller, om den
skall upphöra innan den försäkrade avlider, vad därom utfästs enligt planen.
Vad som enligt denna lag avses med allmän pensionsplan framgår av
punkt 2 av anvisningarna till 29 §.

Förmånstagare får inte insättas till annan ålderspensionsförsäkring än
tjänstepensionsförsäkring. Till tjänstepensionsförsäkring avseende ålderspension
skall anställd, som då försäkringsavtalet ingicks var den försäkrade,
vara förmånstagare.

Med invalidpension förstås pension som utgår till den försäkrade högst
så länge denne är arbetsoförmögen eller har nedsatt arbetsförmåga. Invalidpension
får upphöra tidigast fem år efter det försäkringsavtalet träffades.
I fråga om förmånstagare gäller föreskrifterna i föregående stycke.

Med efterlevandepension förstås pension

1. som efter den försäkrades död utgår till den försäkrades make, varmed
i detta sammanhang förstås person med vilken den försäkrade varit
gift eller sammanbott under äktenskapsliknande förhållanden,

2. som efter den försäkrades död utgår till barn till den försäkrade eller
barn till person som angivits under 1,

3. som utgår till efterlevande på grund av försäkring som tagits av
dödsbo efter medgivande av riksskatteverket enligt tredje stycket, varvid
pension får utgå som om den avlidne varit försäkrad, eller

4. som utgår på grund av försäkring som tagits av arbetsgivare till
förmån för anställds efterlevande med stöd av andra stycket sista meningen,
varvid pension får utgå som om den avlidne varit försäkrad.

Efterlevandepension får utgå högst så länge den efterlevande lever och
får under den första femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå med
annat än samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande
pensionsbelopp. Efterlevandepension till person som avses i föregående
stycke 1. får upphöra när denne ingår nytt äktenskap men i annat fall under
dennes livstid inte förrän fem år förflutit efter den försäkrades död. Har
den försäkrade avlidit mindre än fem år före den tidpunkt då försäkringen
annars skulle ha upphört, får dock sådan efterlevandepension som nyss
sagts upphöra vid sistnämnda tidpunkt. Efterlevandepension till barn, som
avses i föregående stycke 2., skall upphöra senast när barnet fyller 20 år.
Är barnet varaktigt oförmöget till arbete, får pension utgå så länge barnet
lever. Har försäkring avseende efterlevandepension till barn tagits på
sådan persons liv som avses i föregående stycke 1., skall pensionen upphöra
senast när barnet fyller 16 år.

Som efterlevandepension anses även pension som - om försäkrad eller
efterlevande make avlider innan ålders- eller efterlevandepension har utgått
under viss i försäkringsavtalet angiven minsta tid - skall utgå under
återstoden av denna tid (försörjningsränta). En förutsättning för detta är
dock att försörjningsräntan skall kunna utgå endast till person som avses i
nionde stycket. Vidare förutsätts

a) att försörjningsräntan är förenad med livsvarig ålderspension eller
med sådan livsvarig efterlevandepension till make, som skall börja utgå
omedelbart efter den försäkrades död, samt att försörjningsräntans årsbelopp
inte överstiger den livsvariga pensionens årsbelopp,

b) att försörjningsräntan skall utgå under högst tjugo år, dock med den
inskränkningen att. då räntan är förenad med livsvarig ålderspension,
räntan inte får utgå längre än till den tidpunkt, då den försäkrade skulle ha
fyllt 90 år, och inte heller, vid pensionsålder över 70 år, under längre tid än

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:14

som motsvarar skillnaden mellan 90 år och pensionsåldern,

c) att premier för försörjningsräntan och den med denna förenade
livsvariga pensionen skall erläggas under tid, som inte med mera än fem år
understiger den tid under vilken försörjningsräntan enligt avtalet längst
skall utgå, samt att inte vid utgången av något kalenderår under förstnämnda
tid det sammanlagda beloppet av erlagda premier överstiger det belopp,
som vid samma tidpunkt skulle ha erlagts, om premiebetalningen jämnt
fördelats på tid, som med fem år understiger den tid under vilken försörjningsräntan
längst skall utgå.

Vid tillämpningen av bestämmelserna under a) i nästföregående stycke
skall efterlevandepension anses såsom livsvarig, även om pension skall
upphöra vid omgifte.

Som förmånstagare till försäkring avseende efterlevandepension får endast
insättas person till vilken efterlevandepension kan utgå enligt nionde
och tionde styckena eller, vid försörjningsränta, person som anges i nionde
stycket.

Försäkringsvillkor, som med hänsyn till bestämmelserna i denna lag är
avgörande för frågan huruvida försäkringen är att anse som pensionsförsäkring,
skall tas in i försäkringsavtalet. Detta skall dessutom innehålla
villkor att försäkringen inte får pantsättas eller belånas och inte heller
ändras på sådant sätt att den inte längre uppfyller de föreskrifter, som
anges för pensionsförsäkring i denna lag, eller i andra fall än nedan föreskrivs
överlåtas eller återköpas. Avtalet får inte innehålla villkor som är
oförenligt med bestämmelserna om pensionsförsäkring i denna lag.

Under den försäkrades livstid får pensionsförsäkring endast överlåtas

1. till följd av anställningsförhållande, därvid försäkringen före eller
efter överlåtelsen skall ha karaktär av tjänstepensionsförsäkring,

2. på grund av utmätning liksom vid ackord eller konkurs eller

3. genom bodelning.

Ny ägare till pensionsförsäkring Ny ägare till pensionsförsäkring
skall omedelbart underrätta försäk- skall omedelbart underrätta försäkringsgivaren
om förvärvet av för- ringsgivaren om förvärvet av försäkringen.
Återköp av pensionsför- säkringen. Återköp av pensionsförsäkring
får utan hinder av bestäm- säkring får utan hinder av bestämmelserna
i denna lag ske, om det melserna i denna lag, ske om det

tekniska återköpsvärdet uppgår till tekniska återköpsvärdet uppgår till

högst 10000 kronor eller om sär- högst 10000 kronor eller om särskilda
skäl föreligger och riksskat- skilda skäl föreligger och riksskat teverket

på särskild ansökan med- teverket på särskild ansökan medger
det. ger det. Bestämmelserna i lagen

hindrar inte heller återbetalning enligt
13 kap. 4 § äktenskapsbalken
av försäkringstagarens tillgodohavande.

Om särskilda skäl föreligger, kan riksskatteverket efter ansökan förklara
att försäkring som har meddelats i utomlands bedriven försäkringsrörelse
skall anses som pensionsförsäkring. Sådan förklaring får meddelas endast
under förutsättning att villkoren för försäkringen i huvudsak står i överensstämmelse
med bestämmelserna i denna anvisningspunkt om pensionsförsäkring.
Har riksskatteverket meddelat förklaring som här avses kan
försäkringen inte övergå till kapitalförsäkring.

Med kapitalförsäkring förstås annan livförsäkring än pensionsförsäkring.
Till kapitalförsäkring hänförs mot statens grupplivförsäkring svarande
förmån från kommun, även om förmånen inte utgår på grund av försäkring.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:14

Försäkring som enligt denna lag är att hänföra till pensionsförsäkring får
anses såsom kapitalförsäkring, om förbehåll härom intagits i avtalet vid
dess ingående.

Premiebefrielseförsäkring skall anses tillhöra samma slag av försäkring
som huvudförsäkringen.

För att sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall anses ha tagits i samband
med tjänst fordras, att premier för försäkringen skall betalas av arbetsgivaren.
Vidare fordras att anmälan görs till försäkringsanstalten om att försäkringen
har tagits i samband med tjänst.

Till livränta räknas även höjning av livräntan och sådant tillägg till denna
som skall utgå under livräntans fortsatta bestånd.

Mot beslut, som riksskatteverket meddelat i ärende enligt denna anvisningspunkt,
får talan inte föras.

till 36 §

2 a.4 Skall vid beräkning av realisationsvinst på grund av avyttring av
fastighet vederlaget för viss del av fastigheten tas upp som intäkt av
fastighet eller av rörelse (jfr punkt I av anvisningarna till 35 §) får i
omkostnadsbeloppet inte inräknas utgift som hänför sig till sådan del av
fastigheten som vid inkomsttaxeringen har behandlats enligt reglerna för
maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier.

Som förbättringskostnad enligt punkt 1 räknas även kostnad, som under
tid, då intäkt av avyttrad fastighet eller i förekommande fall del därav har
beräknats enligt 24 § 2 morn., har nedlagts på reparation och underhåll av
fastigheten eller fastighetsdelen, i den mån den avyttrade egendomen på
grund därav vid avyttringen har befunnit sig i bättre skick än vid förvärvet,
samt kostnad för reparation och underhåll för vilken avdrag inte medges på
grund av föreskrifterna i 25 § 2 mom. första stycket b eller c och för vilken
bidrag ej har utgått. Förbättringskostnad, som inte har uppförts på avskrivningsplan,
och med förbättringskostnad jämförlig reparations- eller underhållskostnad
får dock inräknas i omkostnadsbeloppet endast för år då de
nedlagda kostnaderna har uppgått till minst 3 000 kronor. Kostnad, som
har uppförts på avskrivningsplan, skall normalt anses nedlagd det år då
kostnaden har uppförts på planen. I andra fall skall sådan kostnad normalt
anses nedlagd när faktura eller räkning har erhållits, varav framgår vilket
arbete som har utförts.

Har fastighet varit föremål för förbättringsarbete eller därmed jämförligt
reparations- eller underhållsarbete i ägarens byggnadsrörelse skall — med
iakttagande av de begränsningar som har angetts i föregående stycke —
som förbättringskostnad räknas det belopp som enligt punkt 3 tredje stycket
av anvisningarna till 27 § har tagits upp som intäkt i rörelsen på grund
av byggnadsarbetet.

Omkostnadsbeloppet skall minskas med värdeminskningsavdrag m. m.,
som belöper på tid före avyttringen av fastigheten, såsom avdrag på grund
av avyttring av skog, avdrag för värdeminskning av annan naturtillgång
eller för värdeminskning av täckdiken eller andra markanläggningar (jfr
punkterna 1,4,7 och 9 av anvisningarna till 22 § samt punkterna 1, 8 och
16 av anvisningarna till 29 §). På samma sätt skall omkostnadsbeloppet
minskas med avdrag för värdeminskning av byggnad m. m. (jfr punkterna 3
och 4 av anvisningarna till 22 §, punkterna 2 a, 2 b och 4 av anvisningarna

4 Senaste lydelse 1986: 1113.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:14

till 25 § samt punkterna 7 och 16 av anvisningarna till 29 §), dock inte för år
då avdraget har understigit 3000 kronor. Omkostnadsbeloppet skall minskas
även med belopp varmed fastigheten har avskrivits i samband med
ianspråktagande av investeringsfond e. d.

Vid beräkning av omkostnadsbeloppet skall fastighet, som förvärvats
före år 1952, anses förvärvad den 1 januari 1952. Ingångsvärdet skall
därvid anses utgöra 150 procent av fastighetens taxeringsvärde för år 1952.
Hänsyn skall vid vinstberäkningen icke tagas till kostnader och avdrag
som belöper på tid före år 1952. Dock får det vid förvärvet erlagda vederlaget
för fastigheten upptagas som ingångsvärde, om den skattskyldige kan
visa att köpeskillingen överstiger 150 procent av taxeringsvärdet för år
1952. Fanns taxeringsvärde ej åsatt för år 1952, får motsvarande värde
uppskattas med ledning av taxeringsvärdet för fastighet, i vilken den
avyttrade egendomen ingått, eller närmast därefter åsätta taxeringsvärde.

Har fastighet vid avyttringen innehafts mer än tjugo år får den skattskyldige
vid vinstberäkningen som ingångsvärde upptaga ett belopp motsvarande
150 procent av det taxeringsvärde, som gällde tjugo år före avyttringen.
Har taxeringsvärdet åsatts vid fastighetstaxering som verkställts år
1970 eller senare får dock som ingångsvärde upptagas endast 133 procent
av taxeringsvärdet. Om ingångsvärdet beräknas med ledning av det taxeringsvärde
som gällde tjugo år före avyttringen, skall hänsyn vid vinstberäkningen
icke tagas till kostnader och avdrag, som belöper på tidigare år
än tjugo år före avyttringen. Fanns taxeringsvärde ej åsatt tjugo år före
avyttringen, får motsvarande värde uppskattas på sätt angives i femte
stycket sista meningen.

Har avyttrad fastighet förvärvats
genom arv eller testamente eller genom
bodelning i anledning av makes
död, får den skattskyldige, i
stället för köpeskilling eller motsvarande
vederlag för fastigheten vid
närmast föregående köp, byte eller
därmed jämförliga fång eller i stället
för ett med stöd av föregående stycke
framräknat värde, som ingångsvärde
upptaga 150 procent av fastighetens
taxeringsvärde året före
det år då dödsfallet inträffade eller
motsvarande i arvsskattehänseende
gällande värde, förutsatt att dödsfallet
ägt rum efter år 1952. Ägde
dödsfallet rum efter år 1970 får
dock som ingångsvärde upptagas
endast 133 procent av taxeringsvärdet
eller motsvarande i arvsskattehänseende
gällande värde. Fanns
taxeringsvärde ej åsatt året före det
år då dödsfallet inträffade, får motsvarande
värde uppskattas på sätt
som angives i femte stycket sista
meningen. Har ingångsvärdet upptagits
med stöd av bestämmelserna
i detta stycke, skall hänsyn vid

Har avyttrad fastighet förvärvats
genom arv eller testamente eller genom
bodelning i anledning av makes
eller sambos död, får den skattskyldige,
i stället för köpeskilling
eller motsvarande vederlag för fastigheten
vid närmast föregående
köp, byte eller därmed jämförliga
fång eller i stället för ett med stöd
av föregående stycke framräknat
värde, som ingångsvärde upptaga
150 procent av fastighetens taxeringsvärde
året före det år då dödsfallet
inträffade eller motsvarande i
arvsskattehänseende gällande värde,
förutsatt att dödsfallet ägt rum
efter år 1952. Ägde dödsfallet rum
efter år 1970 får dock som ingångsvärde
upptagas endast 133 procent
av taxeringsvärdet eller motsvarande
i arvskattehänseende gällande
värde. Fanns taxeringsvärde ej
åsatt året före det år då dödsfallet
inträffade, får motsvarande värde
uppskattas på sätt som angives i
femte stycket sista meningen. Har
ingångsvärdet upptagits med stöd
av bestämmelserna i detta stycke,

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:14

vinstberäkningen icke tagas till skall hänsyn vid vinstberäkningen

kostnader och avdrag, som belöper icke tagas till kostnader och av på

tidigare år än året före dödsåret. drag, som belöper på tidigare år än

året före dödsåret.

Beräknas ingångvärdet med ledning av taxeringsvärde skall, såvida viss
del av taxeringsvärdet avser egendom som i kostnadshänseende hänförts
till maskiner och andra inventarier i jordbruk eller rörelse (jfr punkt 1 av
anvisningarna till 35 §), taxeringsvärdet reduceras med den del därav som
kan anses belöpa på egendom av nyss angivet slag. Sådan reducering skall
dock icke göras om mindre än 25 procent av hela vederlaget för den
avyttrade fastigheten belöper på egendom, som vid beräkning av värdeminskningsavdrag
hänföres till maskiner och andra inventarier.

Skall taxeringsvärdet reduceras enligt föregående stycke iakttages följande.
Har taxeringsvärdet åsatts tidigare än vid 1975 års fastighetstaxering,
skall taxeringsvärdet reduceras med så stor del därav som vederlaget
för egendom, som vid beräkning av värdeminskningsavdrag hänföres till
maskiner och andra inventarier, utgör av hela vederlaget för den avyttrade
fastigheten. Vad nu sagts gäller även om taxeringsvärdet åsatts år 1975
eller senare, dock att vid beräkningen skall bortses från den del av vederlaget
vid avyttringen som belöper på egendom som avses i 2 kap. 3 §
jordabalken. Kan den skattskyldige visa att den andel av taxeringsvärdet
som kan anses belöpa på egendom, som vid beräkning av värdeminskningsavdrag
hänföres till maskiner och andra inventarier, är mindre än den
andel av hela vederlaget för den avyttrade fastigheten som kan anses
belöpa på egendom av nu angivet slag, får dock taxeringsvärdet reduceras
på grundval av förhållandena vid fastighetstaxeringen.

Det för fastigheten gällande ingångsvärdet — om det inte har beräknats
enligt trettonde stycket sista meningen — liksom de förbättringskostnader
och därmed likställda belopp för vilka avdrag får ske samt de värdeminskningsavdrag
och andra belopp som skall minska omkostnadsbeloppet skall
i den omfattning som anges i punkterna 6 a och 6 b nedan räknas om med
hänsyn till förändringarna i det allmänna prisläget (prisutvecklingen) under
den tid då fastigheten har innehafts.

Omräkningen sker med ledning av en indexserie, grundad på konsumentprisindex.
Riksskatteverket fastställer årligen omräkningstalen.

Har avyttring av fastighet omfattat byggnad, som i huvudsak är avsedd
att användas för bostadsändamål och som vid avyttringstillfället varit eller
bort vara åsatt ett taxerat byggnadsvärde av lägst 10000 kronor, avdrages
ytterligare ett belopp av 3000 kronor för vaije påbörjat kalenderår före
taxeringsåret som bostadsbyggnaden under innehavstiden funnits på fastigheten.
Om det taxerade byggnadsvärdet inte uppgått eller bort uppgå till
10000 kronor, avdrages 3000 kronor för varje påbörjat kalenderår under
innehavstiden som byggnaden utnyttjats till stadigvarande bostad. Avdrag
medges inte för tidigare år än år 1952 och inte heller för senare år än år
1980. Finns på fastigheten mer än en bostadsbyggnad beräknas nu avsett
avdrag endast för fastighetens huvudbyggnad. Sker vinstberäkningen med
utgångspunkt från taxeringsvärdet tjugo år före avyttringen enligt sjätte
stycket ovan eller från taxeringsvärdet året före dödsfallet enligt sjunde
stycket ovan eller motsvarande värden, får avdrag enligt detta stycke ej
ske för tidigare år än tjugo år före avyttringen eller året före dödsfallet. Om
bostadsbyggnad rivits eller förstörts genom brand eller liknande, skall
avdrag enligt detta stycke medges även för tid då denna byggnad funnits på

fastigheten, om den skattskyldige inom ett år igångsatt arbete med att 9

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:14

uppföra ersättningsbyggnad. Om en bostadsbyggnad under mer än ett år
tagits i anspråk huvudsakligen för annat ändamål än bostadsändamål medges
avdrag enligt detta stycke endast för tid då byggnaden därefter åter
utnyttjats huvudsakligen för bostadsändamål.

Vinstberäkning på grund av avyttring av en del av en fastighet skall
grundas på förhållandena på den avyttrade fastighetsdelen. Vid tillämpning
av de beloppsgränser som anges i andra och fjärde styckena skall dock
hänsyn tas till förhållandena på hela fastigheten. Avdrag enligt tolfte stycket
får göras endast om avyttringen har omfattat bostadsbyggnad som vid
tiden för avyttringen var huvudbyggnad för hela fastigheten. På den skattskyldiges
begäran skall omkostnadsbeloppet för fastighetsdelen — i stället
för att beräknas enligt första meningen - tas upp till ett belopp som
motsvarar så stor del av det för hela fastigheten beräknade omkostnadsbeloppet
- i förekommande fall minskat med värdeminskningsavdrag m.m.
- som vederlaget för fastighetsdelen utgör av fastighetens hela värde vid
avyttringstillfället. I sist avsedda fall skall, om den skattskyldige begär det
och värdet av skogen och skogsmarken på den avyttrade fastighetsdelen är
mindre än 20 procent av värdet av hela fastighetens skog och skogsmark,
omkostnadsbeloppet inte minskas med avdrag på grund av avyttring av
skog. Om den avyttrade delen avser en eller ett fåtal tomter avsedda att
bebyggas med bostadshus och vederlaget är mindre än 10 procent av
fastighetens taxeringsvärde, får vidare ingångsvärdet på den avyttrade
fastighetsdelen utan särskild utredning beräknas till 1 krona per kvadratmeter,
dock ej till högre belopp än köpeskillingen.

Vad i de fem första meningarna av föregående stycke föreskrivits gäller i
tillämpliga delar även vid marköverföring enligt fastighetsbildningslagen
(1970:988).

Har den skattskyldige erhållit sådan engångsersättning som avses i
punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 35 §, skall så stor del av det för
hela fastigheten beräknade omkostnadsbeloppet - i förekommande fall
minskat med värdeminskningsavdrag m. m. - anses belöpa på den del av
fastigheten som ersättningen avser, som engångsersättningen utgör av
fastighetens hela värde vid tiden för upplåtelsen eller inskränkningen i
förfoganderätten. Vid bedömningen av om omkostnadsbeloppet skall
minskas med avdrag på grund av avyttring av skog gäller vad som är
föreskrivet i fråga om del av fastighet. Den som enligt punkt 4 fjärde
stycket av anvisningarna till 35 § erhåller avdrag från den eller de engångsersättningar
han fått på grund av upplåtelser får inte tillgodoräkna sig något
omkostnadsbelopp hänförligt till dessa ersättningar.

Har den skattskyldige under innehavstiden avyttrat en del av en fastighet,
skall hänsyn tas till detta vid beräkning av omkostnadsbeloppet för
återstoden av fastigheten. Kan utredning inte förebringas om den andel av
omkostnadsbeloppet - i förekommande fall minskat med värdeminskningsavdrag
m.m. - för fastigheten, som belöpt på den avyttrade fastighetsdelen,
skall denna andel anses ha motsvarat hälften av erhållen ersättning
för fastighetsdelen. Andelen skall dock i intet fall anses överstiga
omkostnadsbeloppet - i förekommande fall minskat med värdeminskningsavdrag
m. m. - för hela fastigheten omedelbart före avyttringen av
fastighetsdelen.

Föreskrifterna i föregående stycke tillämpas också om den skattskyldige
under innehavstiden erhållit sådan engångsersättning som avses i punkt 4
andra stycket av anvisningarna till 35 §. Har den skattskyldige under
innehavstiden avstått från mark genom marköverföring enligt fastighetsbildningslagen
(1970:988), skall omkostnadsbeloppet på återstoden av fas -

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:14

tigheten anses ha minskat med så stor del av omkostnadsbeloppet för den
tidigare avstådda marken som ersättningen i pengar utgjort av det totala
vederlaget för marken.

Beräknas omkostnadsbeloppet vid avyttring av återstoden av fastigheten
eller del därav med ledning av ett taxeringsvärde som åsatts efter det
att delavyttringen, markupplåtelsen eller marköverföringen m. m. ägt rum,
är bestämmelserna i de två föregående styckena icke tillämpliga.

Kostnad för förbättringsarbete eller därmed jämförligt reparations- och
underhållsarbete för vilket försäkringsersättning eller annan skadeersättning
har utgått beaktas, såvida ersättningen inte räknas till skattepliktig
inkomst enligt denna lag, vid beräkning av realisationsvinst endast i den
mån kostnaden har överstigit ersättningen. Har sådan skattefri ersättning
uppburits med större belopp än det som har gått åt för skadans avhjälpande
gäller följande. Fastighetens ingångsvärde, omräknat enligt tionde stycket
till tiden för skadetillfället, minskas med skillnaden mellan ersättningen
och kostnaden för skadans avhjälpande. För tid efter skadetillfället ligger
återstoden av det omräknade ingångsvärdet till grund för omräkning enligt
tionde stycket.

Avyttrar delägare i fåmansföretag eller honom närstående person fastighet
till företaget får vid vinstberäkningen fastighetens ingångsvärde icke
beräknas på grundval av taxeringsvärde enligt sjätte och sjunde styckena.
Ej heller får omräkning göras enligt tionde stycket eller tillägg göras enligt
tolfte stycket. Riksskatteverket får medge undantag från bestämmelserna i
detta stycke om det kan antagas att avyttringen skett av organisatoriska
eller andra synnerliga skäl. Mot beslut av riksskatteverket i sådan fråga får
talan icke föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988 och tillämpas första gången vid
1989 års taxering. Den nya bestämmelsen i punkt 1 av anvisningarna till 31 §
om återbetalning gäller även för försäkringar som har tecknats före utgången
av år 1975.

2 Förslag till

SkU 1987/88:14

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt1

dels att 8 §, 12 §, 15 § 1,2 och 3 morn., 16, 17,28,32,39, 45-47,51,54,
59 och 67 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 3 a och 15 a §§, och
ett nytt moment, 15 § 1 a mom. av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Vad som i denna lag föreskrivs
om sambor gäller sådana samboförhållanden
där en ogift kvinna
och en ogift man bor tillsammans
under äktenskapsliknande förhållanden.

§2

Skall jämlikt 3 kap. ärvdabalken
eller på grund av testamente egendom,
som tillfallit någon med fri
förfoganderätt, därefter övergå å
annan eller å flera efter varandra,
inträder skattskyldighet för senare
förvärv, då föregående innehavares
rätt upphör. I fall av avstående från
arv enligt 3 kap. 9 § ärvdabalken inträder
skattskyldighet för den avstående
först vid den efterlevande
makens död.

Vad sålunda stadgas äger tillämpning jämväl då genom testamente viss
egendom tillagts två eller flera efter varandra under villkor att egendomen
skall oförminskad övergå från den ena till den andre.

I fall, som avses i denna paragraf,
äga motsvarande tillämpning.

Har någon i enlighet med lagen
(1927:77) om försäkringsavtal insatts
såsom förmånstagare och erhåller
han vid försäkringstagarens
död förfoganderätten över försäkringen
eller, utan att sådan rätt
förvärvas, utbetalning på grund av
försäkringen, skall vad förmånsta -

skall vad i 7 § andra stycket stadgas

§3

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857.

2 Senaste lydelse 1964:310.

3 Senaste lydelse 1982:1191.

Nuvarande lydelse

garen sålunda bekommer vid beräknande
av arvsskatt anses såsom
arvfallen egendom. Vad nu sagts
skall gälla jämväl förvärv, som på
grund av stadgandet i 104 § andra
stycket nämnda lag tillfaller dödsbodelägare,
vilken är berättigad till
laglott, med iakttagande dock av
vad beträffande fördelning av sådant
förvärv kan vara bestämt i
skifteshandling, vilken jämlikt 16 §
lägges till grund för lotternas beräknande.
Har försäkringstagarens
make insatts såsom förmånstagare,
föreligger icke skattskyldighet
för den del av förvärvet, som motsvarar
det belopp, varmed, därest
förvärvet ingått i försäkringstagarens
kvarlåtenskap, makens jämlikt
15 § skattefria andel i boet skolat
ökas.

Vidare skall

a) där livförsäkring, som är kapitalförsäkring men ej livränteförsäkring,
tagits å försäkringstagarens eller hans makes liv samt den rätt, som på
grund av försäkringsavtalet tillkommit endera av dem, jämlikt 116 § första
stycket lagen om försäkringsavtal icke kunnat tagas i mät för någonderas
gäld, eller

b) där försäkring tagits för olycksfall eller sjukdom, vid skattens beräknande
från värdet av vad som tillfallit någon i egenskap av förmånstagare
såsom skattefritt avräknas ett belopp som motsvarar sex gånger basbeloppet
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för det år under vilket
skattskyldigheten inträdde. Har på grund av förordnande av samma person
förmånstagaren tidigare erhållit sådant förvärv, som jämlikt 37 § 2 mom. är
i beskattningshänseende likställt med gåva, får likväl från värdet av vad
som inom loppet av tio år tillfallit förmånstagaren ej avräknas mer än ett
belopp som motsvarar sex gånger basbeloppet enligt lagen om allmän
försäkring för det år under vilket skattskyldighet inträdde för det senaste
förvärvet.

Vad som på grund av insättningar av samma person i ränte- och kapitalförsäkringsanstalt
på en gång tillfaller någon såsom förmånstagare skall
denne anses erhålla på grund av en och samma försäkring, och skall så
anses som om försäkringen tagits vid tiden för den första insättningen och
på villkor att premiebetalning skolat ske i den ordning, vari insättningarna i
anstalten skett eller enligt avtal mellan anstalten och försäkringstagaren
skolat äga rum.

Skattskyldighet enligt första stycket föreligger inte för rätt till pension
som utgår på grund av pensionsförsäkring. Skattskyldighet föreligger inte
heller för rätt till livränta som utgår på grund av annan försäkring än
pensionsförsäkring. Skattskyldighet föreligger inte heller för rätt till livränta
som utgår på grund av annan försäkring än pensionsförsäkring i den mån
vad som på grund av förordnande av samma person tillfallit den berättigade
inte överstiger 2 500 kronor per år.

Angående vad som förstås med kapitalförsäkring och pensionsförsäk -

Föreslagen lydelse

garen sålunda bekommer vid beräknande
av arvsskatt anses såsom
arvfallen egendom. Vad nu sagts
skall gälla jämväl vad som tillfaller
någon enligt bestämmelserna i
104 § andra stycket nämnda lag.
Hälften av vad som tillfaller försäkringstagarens
make i egenskap av
förmånstagare är fritt från skatt.

SkU 1987/88:14

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:14

ring stadgas i anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen (1928:370).

Vad i första och andra styckena här ovan sägs skall, även om förmånstagarförordnande
i enlighet med lagen om försäkringsavtal icke föreligger,
äga tillämpning jämväl i fråga om vad som tillfallit någon på grund av
statens grupplivförsäkring eller jämförbar av kommunal eller enskild arbetsgivare
avtalad grupplivförsäkring eller på grund av sådan förmån från
kommun, som avses i punkt 1 adertonde stycket av anvisningarna till 31 §
kommunalskattelagen.

Vad som vid en försäkringstagares död tillfaller någon på grund av
förordnande som avser utländsk försäkring skall vid beräknande av arvsskatt
behandlas som om det hade tillhört boet och tillagts förmånstagaren
genom testamente. Har försäkringen tagits för olycksfall eller sjukdom
eller är fråga om en sådan försäkring som — om den inte hade varit
utländsk - skulle ha uppfyllt de förutsättningar som anges i andra stycket

a), tillämpas bestämmelserna i det stycket. För rätt till pension på grund av
en utländsk försäkring som skall behandlas som pensionsförsäkring vid
inkomsttaxeringen föreligger inte skattskyldighet. Vid övriga förvärv av
livränta på grund av utländsk försäkring tillämpas bestämmelserna i fjärde
stycket andra meningen.

Med utländsk försäkring förstås en försäkring som har meddelats i en
utomlands bedriven försäkringsrörelse.

15 §

1 morn.4 Andel, som vid bodelning
skall tillfalla efterlevande
make, beräknas till hälften av makarnas
behållna giftorättsgods, där
ej annat följer av 13 kap. 12 |3J andra
stycket giftermålsbalken eller
andelen enligt lag blivit annorlunda
bestämd vid bodelning, varöver i
behörig ordning upprättad handling
föreligger i skatteärendet.

Är äldre giftermålsbalken till -

1 mom. Andel, som vid bodelning
skall tillfalla efterlevande
make, beräknas till hälften av makarnas
behållna giftorättsgods. Den
efterlevande makens andel skall
dock beräknas i enlighet med en
bodelningshandling som ges in i
skatteärendet under förutsättning
att bodelningen förrättats enligt
lag. Med bodelning likställs det fall
att i skatteärendet föreligger

1. skriftligt avtal, varigenom efterlevande
make och de som vid avtalstillfället,
näst denne, har rätt till
arv eller testamente, enligt lag har
bestämt vad som skall tillkomma
den efterlevande med äganderätt
och med fri förfoganderätt,

2. skriftlig uppgift, utvisande att
efterlevande make framställt sådan
begäran som avses i 12 kap. 2 § äktenskapsbalken
eller

3. dom eller avtal mellan efterlevande
make och sådan efterarvinge
eller testamentstagare som avses i
punkten 1, vari 12 kap. 3 § äktenskapsbalken
tillämpats.

Är äldre giftermålsbalken till -

4 Senaste lydelse 1969:623.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:14

lämplig å förmögenhetsförhållandena
i boet, beräknas den andel, som
tillfaller efterlevande make såsom
fördel, giftorätt och morgongåva,
till hälften av den gemensamma behållningen
i boet, där ej annat följer
av 13 kap. 12 § andra stycket nya
giftermålsbalken eller andelen enligt
lag annorlunda bestämts vid boskifte
och däröver i skatteärendet
föreligger behörigen upprättad

lämplig å förmögenhetsförhållandena
i boet, beräknas den andel, som
tillfaller efterlevande make såsom
fördel, giftorätt och morgongåva,
till hälften av den gemensamma behållningen
i boet, där den inte enligt
lag annorlunda bestämts vid boskifte
och däröver i skatteärendet föreligger
behörigen upprättad handling.
Med boskifte likställs sådant
avtal som avses i första stycket 1.

handling.

För efterlevande makes sålunda beräknade andel erlägges ej arvsskatt.
Har efterlevande make enskild När efterlevande makes enskilda

egendom, skall bouppteckningen egendom enligt 20 kap. 4 § ärvda -

vara åtföljd av skriftlig uppgift om
värdet av sådan egendom i den
mån det krävs för tillämpning av 13
kap. 12 § andra stycket giftermålsbalken
i skatteärendet. Vid uppskattning
av egendomens värde
äga 20—27 §§ motsvarande
tillämpning.

balken antecknas i bouppteckning,
skall vid dess värdering 20—27 §$
äga motsvarande tillämpning.

I a mom. I bouppteckningen
eller i särskild handling som ges in
tillsammans med bouppteckningen
skall anges

1. om den efterlevande maken i
fall som avses i 15 § 1 mom. första
stycket med tillämpning av 12 kap.
2 § äktenskapsbalken erhållit mindre
än hälften av giftorättsgodset,

2. om den efterlevande makens
enskilda egendom med tillämpning
av 10 kap. 4 § äktenskapsbalken ingått
i sådan delning som avses i
15 § 1 mom. första stycket, eller

3. om någon, som är bröstarvinge
till den först avlidne maken
men inte till den efterlevande maken,
vid den först avlidne makens
död avstått från sitt arv till förmån
för den efterlevande maken.

Sådan handling som avses i första
stycket skall ges in tillsammans
med bouppteckningen. Om handlingen
upprättas efter det att bouppteckningen
getts in men innan
beslut meddelats om fastställande
av skatt, skall handlingen ges in till
beskattningsmyndigheten.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:14

2 morn.5 Har kvarlåtenskap
tillkommit efterlevande make såsom
arvinge och äga vid dennes
död den först avlidnes arvingar
taga andel i den efterlevandes bo,
beräknas denna andel till hälften
därav, såframt icke jämlikt 3 kap.
2 § ärvdabalken annat föranledes
av förefmtligheten av enskild egendom
eller testamente till förmån för
annan än den efterlevande, eller
andelen blivit enligt lag annorlunda
bestämd vid delningsförrättning,
varöver behörig handling föreligger
i skatteärendet.

1 fall, som avses i 12 kap. 1 §
ärvdabalken, skall vad i föregående
stycke stadgas äga motsvarande
tillämpning, där ej annat följer av
testamente, varom fråga är.

2 mom. Har kvarlåtenskap tillkommit
efterlevande make såsom arvinge
och har vid dennes död den
först avlidnes arvingar rätt till andel i
den efterlevandes bo, beräknas denna
andel till hälften, om inte annat
sägs i andra-fjärde styckena.

Andel som nu sagts skall bestämmas
med tillämpning av 3 kap. 2 §
tredje stycket ärvdabalken, om

1. makarna eller någon av dem
ägde enskild egendom vid den först
avlidne makens död,

2. den först avlidne genom testamente
så förordnat att något av
kvarlåtenskapen vid dennes död
tillföll annan än den efterlevande
maken,

3. den först avlidne efterlämnade
bröstarvinge som inte är den efterlevande
makens bröstarvinge
och denne inte avstod från sin rätt
till arv till förmån för den efterlevande
maken eller

4. den efterlevande makens andel
efter den först avlidne maken i
fall, som avses i 15 § 1 mom. första
stycket, enligt lag blivit bestämd till
annat än hälften av boet.

Har den andel i den sist avlidne
makens bo som tillkommer den
först avlidnes arvingar vid delningsförrättning
blivit enligt lag bestämd
till annat än hälften av boet
och föreligger i skatteärendet i behörig
ordning upprättad handling
över förrättningen, skall andelen
bestämmas i enlighet med denna.

Ett ytterligare undantag från
första stycket föijer av 3 kap. 8 §
ärvdabalken.

I fall, som avses i 12 kap. 1 §
ärvdabalken, skall vad i första-fjärde
styckena stadgas äga motsvarande
tillämpning, där ej annat följer
av testamente, varom fråga är.

I bouppteckning skall anges om
den avlidne tidigare varit gift och
om det finns efterarvingar till den
avlidnes tidigare bortgångne make.

5 Senaste lydelse 1964:310.

Nuvarande lydelse

3 mom. Sådan handling rörande
delning av dödsbo, som i 1 och 2
mom. sägs, skall vid ingivandet
vara åtföljd av bestyrkt avskrift. Ingives
ej avskrift, skall sådan på bekostnad
av dödsboet eller den
skattskyldige tagas. Avskriften förvaras
hos beskattningsmyndigheten.

Föreslagen lydelse

l sådant fall skall bouppteckning
och, i förekommande fall, delningshandling
avseende den först avlidnes
dödsbo ges in till beskattningsmyndigheten.

3 mom. En sådan handling rörande
delning av dödsbo, som avses
i 1, la och 2mom. skall vid
ingivandet vara åtföljd av styrkt avskrift
eller styrkt kopia. Inges ej avskrift
eller kopia, skall sådan göras
på bekostnad av dödsboet eller den
skattskyldige. Avskriften eller kopian
förvaras hos beskattningsmyndigheten.

15 a §

Om bodelning skall äga rum enligt
lagen (1987:232) om sambors
gemensamma hem, skall den andel
som skall tillfalla den avlidnes sambo
vid fördelning av bostad och bohag
beräknas till hälften av den behållna
egendomen om inte annat
följer av 12 § andra stycket nämnda
lag eller andelen blivit enligt lag
annorlunda bestämd vid bodelning
över vilken i behörig ordning upprättad
handling föreligger i skatteärendet.

För sambons sålunda beräknade
andel erläggs inte arvsskatt.

När en sådan handling som avses
i första stycket ges in till beskattnings
myndig heten gäller vad
som stadgas i 15 § 3 mom.

16 §6

Föreligger i skatteärendet i behörig
ordning upprättad arvskifteshandling,
skola arvingars och
universella testamentstagares lotter
beräknas enligt skifteshandlingen
med tillämpning av däri angivna
värden, dock icke där i 15 § avsedd
delning av boet skett annorlunda än
enligt lag eller universell testamentstagares
lott enligt skifteshandlingen
utgör större del av kvarlåtenskapen
än i testamentet bestämts.
Om i skifteshandling angi -

Föreligger i skatteärendet i behörig
ordning upprättad arvskifteshandling,
skola arvingars och
universella testamentstagares lotter
beräknas enligt skifteshandlingen
med tillämpning av däri angivna
värden, dock icke där i 15 eller 15
a § avsedd delning av boet skett annorlunda
än enligt lag eller universell
testamentstagares lott enligt
skifteshandlingen utgör större del
av kvarlåtenskapen än i testamentet
bestämts. Om i skifteshandling

5 Senaste lydelse 1958:562.

SkU 1987/88:14

2 Riksdagen 1987/88. 6sami. Nr 14

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:14

vits grunden för blivande delning av
från skiftet undantagen egendom
ävensom dess värde, skall jämväl
sådan egendom anses fördelad å
lotterna enligt angiven grund.

Har sammanlagda värdet av arvingars
och universella testamentstagares
sålunda bestämda lotter i
skifteshandlingen upptagits lägre än
vad som återstår av behållningen i
dödsboet, beräknad på sätt i 13,
20-23 och 27 §§ stadgas, sedan
därifrån avräknats dels efterlevande
makes jämlikt 15 § skattefria andel,
dels legat, dels i 11 § 2
mom. omförmäld skattelott och
dels värdet av jämlikt 6 och 7 §§
först framdeles beskattningsbar
egendom, skola lotterna bestämmas
såsom om det belopp, varmed
deras sammanlagda värde understiger
dödsbobehållningen efter nu
nämnd avräkning, uppdelats å lotterna
i förhållande till deras storlek.

Skifteshandling skall vid ingivandet
vara åtföljd av bestyrkt avskrift.
Ingives ej avskrift, skall sådan på
bekostnad av dödsboet eller skattskyldig
tagas. Avskriften förvaras
hos beskattningsmyndigheten.

angivits grunden för blivande delning
av från skiftet undantagen
egendom ävensom dess värde, skall
jämväl sådan egendom anses fördelad
å lotterna enligt angiven
grund.

Har sammanlagda värdet av arvingars
och universella testamentstagares
sålunda bestämda lotter i
skifteshandlingen upptagits lägre än
vad som återstår av behållningen i
dödsboet, beräknad på sätt i 13,
20-23 och 27 §§ stadgas, sedan
därifrån avräknats dels efterlevande
makes jämlikt 15 § skattefria andel
eller efterlevande sambos enligt
15 a § skattefria andel, dels legat,
dels i 11 § 2 mom. omförmäld skattelott
och dels värdet av jämlikt 6
och 7 §§ först framdeles beskattningsbar
egendom, skola lotterna
bestämmas såsom om det belopp,
varmed deras sammanlagda värde
understiger dödsbobehållningen efter
nu nämnd avräkning, uppdelats
å lotterna i förhållande till deras
storlek.

När skifteshandling ges in till beskattningsmyndigheten
gäller vad
som stadgas i 15 §3 mom.

17 §7

För företeende av sådan handling
rörande delning av dödsbo, som avses
i 15 §, eller av arvskifteshandling
skall av beskattningsmyndigheten
medgivas anstånd med skattens
fastställande, såvitt arvinge, universell
testamentstagare, boutredningsman
eller testamentsexekutör
gör framställning därom i samband
med ingivande inom vederbörlig tid
av bouppteckning för inregistrering.

För företeende av sådan handling
rörande delning av dödsbo, som avses
i 15 § /, 1 a och 2 mom. eller av
sådan handling, som avses i 15 a §,
eller av arvskifteshandling skall av
beskattningsmyndigheten medgivas
anstånd med skattens fastställande,
såvitt arvinge, universell testamentstagare,
boutredningsman eller
testamentsexekutör gör framställning
därom i samband med ingivande
inom vederbörlig tid av bo -

uppteckning för inregistrering.
Anstånd skall bestämmas till högst fyra månader från det bouppteckningen
senast skolat vara ingiven. Ställes omedelbart eller, om anstånd
redan beviljats, före anståndstidens utgång nöjaktig säkerhet för det be -

7 Senaste lydelse 1986:1306.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

lopp, vartill skatten uppgår vid lotternas beräkning enligt lag och testamente,
må anstånd medgivas högst ett år från det bouppteckningen senast
skolat vara ingiven.

Anstånd som nu sagts skall icke föranleda uppskov med bouppteckningens
registrering.

På framställning av delägare, boutredningsman
eller testamentsexekutör
i dödsbo efter den, som vid
sin död ej hade hemvist i riket, skall
för förrättande av sådan delning av
dödsbo, som avses i 15 §, eller av
arvskifte anstånd beviljas med avlämnande
av deklaration, därvid
bestämmelserna i första och andra
styckena skola äga motsvarande
tillämpning.

På framställning av delägare, boutredningsman
eller testamentsexekutör
i dödsbo efter den, som vid
sin död ej hade hemvist i riket, skall
för förrättande av sådan delning av
dödsbo, som avses i 15 § / eller 2
mom. eller 15 a §, eller av arvskifte
anstånd beviljas med avlämnande
av deklaration, därvid bestämmelserna
i första och andra styckena
skola äga motsvarande tillämpning.

Ställd säkerhet skall av beskattningsmyndigheten omedelbart överlämnas
till länsskattemyndigheten. Mot bevis att sedermera påförd skatt blivit
gulden skall säkerheten återställas till den, som nedsatt densamma. Därest
genom löftesmäns död eller av annan orsak säkerheten blivit minskad och
icke efter anmaning annan nöjaktig säkerhet lämnas, skall beskattningsmyndigheten
förklara beviljat anstånd icke vidare gälla.

28 §8

Till klass I hänföras efterlevande
make, barn, avkomling till barn,
make till barn och efterlevande
make till avlidet barn. Detta gäller
även om barnet eller avkomlingen
till följd av adoption förlorat sin
arvsrätt efter arvlåtaren.

Som skattefritt avdrages från lott
som tillkommer den avlidnes efterlevande
make 100000 kronor, från
vad som tillkommer annan i klass I
50000 kronor och från lott, som beskattas
enligt klass II eller klass III,
15000 kronor. Har barn eller avkomling
till avlidet barn vid skattskyldighetens
inträde ej fyllt 18 år,
avdrages ytterligare 5000 kronor
för varje helt år eller del därav, som
då återstod till dess sagda ålder
uppnås.

Med make jämställes den som
vid tiden för dödsfallet sammanlevde
med den avlidne, om de
sammanlevande tidigare varit gifta
med varandra eller gemensamt ha
eller ha haft barn. Motsvarande

Till klass I hänföras efterlevande
make, sambo, barn, avkomling
till barn, make och sambo till barn
och efterlevande make eller sambo
till avlidet barn. Detta gäller även
om barnet eller avkomlingen till
följd av adoption förlorat sin arvsrätt
efter arvlåtaren.

Som skattefritt avdrages från lott
som tillkommer den avlidnes efterlevande
make eller sambo 200000
kronor, från vad som tillkommer
annan i klass I 50000 kronor och
från lott, som beskattas enligt klass
II eller klass lil, 15000 kronor. Har
barn eller avkomling till avlidet
barn vid skattskyldighetens inträde
ej fyllt 18 år, avdrages ytterligare
5000 kronor för varje helt år eller
del därav, som då återstod till dess
sagda ålder uppnås.

Styvbarns- och fosterbarnsförhållande
räknas lika med skyldskap.
Med fosterbarn avses barn,
som före fyllda 16 år stadigvarande
vistats i den avlidnes hem och därvid
erhållit vård och fostran som

SkU 1987/88:14

8 Senaste lydelse 1986:1198.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:14

gäller, i förhållande till den avlid- eget barn.
nes barn, beträffande den som
sammanlevt med barnet. Styvbarns-
och fosterbamsförhållande
räknas lika med skyldskap. Med
fosterbarn avses barn, som före
fyllda 16 år stadigvarande vistats i
den avlidnes hem och därvid erhållit
vård och fostran som eget barn.

Högre avdrag än enligt andra stycket får ej åtnjutas i fråga om vad som
erhålles från samme arvlåtare eller testator, även om det erhålles vid skilda
tillfällen. Till klass II hänföres annan arvinge eller testamentstagare än
sådan som avses i klass I eller III.

Till klass III hänföras

landstingskommun, kommun eller annan menighet ävensom hushållningssällskap
med stadgar som fastställts av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer;

stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, sociala,
politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella
eller eljest allmännyttiga ändamål;

stiftelse med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv;

registrerad understödsförening;

sådan sammanslutning, som, utan att hava till syfte att i sin verksamhet
tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, huvudsakligen fullföljer
ovan angivet ändamål;

folketshusförening, bygdegårdsförening eller annan liknande sammanslutning,
som har till främsta syfte att anordna eller tillhandahålla allmän
samlingslokal,

där fråga är om svensk juridisk person och skattebefrielse ej åtnjutes
jämlikt 3 §.

För skattelott, som i 11 § 2 mom. sägs, beräknas skatten efter den klass,
gällande för arvinge eller universell testamentstagare i dödsboet eller för
mottagaren av det legat varom fråga är, som medför lägst skatt. Från
skattelott medgives icke avdrag enligt andra stycket.

Vad som återstår, sedan avdrag enligt andra stycket gjorts, utgör skattepliktig
lott. Denna skall jämnas till närmast lägre hundratal kronor. Om
öretal uppkommer vid beräkning av skatt, skall skatten jämnas nedåt till
närmast hela krontal.

Skatten beräknas enligt följande skalor.

Skattepliktig lott, kr.
- 100000

Klass I
Arvsskatt, kr.

10% inom skiktet

100000- 200000
200000- 400000
400000- 800000
800000-8000000
8000000-

10000 + 20% ”
30000 + 30% ”
90000 + 40% ”
250000 + 50% ”

3850000 + 60% ”

Nuvarande lydelse

Skattepliktig lott, kr.
- 25000

25000- 50000

50000- 100000
100000- 200000
200000- 2000000
2000000-

Skattepliktig lott, kr.

-30000
30000- 60000
60000-

Föreslagen lydelse
Klass II
Arvsskatt, kr.

15 % inom skiktet
3 750+ 25% ”

10000 + 35% ”

27500 + 45% ”

72500 + 55% ”

1062500 + 65% ”

Klass lil
Arvsskatt, kr.

10% inom skiktet;
3000 + 20% ” ” ;

9000 + 30% ”

32 §»

Har efter det beslut meddelats om fastställande av skatt

a) kännedom erhållits om förut icke känt testamente;

b) testamente, förordnande enligt lagen (1927:77) om försäkringsavtal
om insättande av förmånstagare eller motsvarande förordnande som avser
utländsk försäkring, vartill hänsyn tagits vid skatteärendets prövning, blivit
genom lagakraftvunnen dom helt eller delvis förklarat ogillt;

c) genom lagakraftvunnen dom c) genom lagakraftvunnen dom
eljest blivit bestämt angående del- eljest blivit bestämt angående del -

ningen av egendom i dödsbo, där
skatten fastställts med ledning av
handling, som avses i 15 eller 16 §;

ningen av egendom i dödsbo, där
skatten fastställts med ledning av
handling, som avses i 15 § /, / a
och 2 morn., 15 a § eller 16 §;

d) omständighet inträffat som
föranleder tilläggsbouppteckning;

d) beträffande bouppteckning
yppats felaktighet, som efter vad i
20 kap. 10 § ärvdabalken stadgas
föranleder tilllägg till eller rättelse
av bouppteckningen;

e) kännedom erhållits angående vid tiden för skattskyldighetens inträde
föreliggande omständighet, som föranleder, att i deklaration uppgiven
behållning eller egendom bort upptagas eller fördelas annorledes än i
deklarationen angivits;

f) kunskap vunnits om förhållande, som föranleder tillämpning av 19 §;

g) klarhet vunnits om hur arvet slutligen skall fördelas i sådana fall som
avses i 18 §;

h) kunskap vunnits om att sådan
delning som avses i 15 § 1 a mom.
har skett;

och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, för någon
lott skatt skolat gäldas utöver vad för lotten beräknats, skall efterbeskattning
ske med sålunda felande belopp.

39 §'°

Skattefrihet åtnjutes

a) för gåva av möbler, husgeråd och andra lösören, som äro avsedda för

SkU 1987/88:14

9 Senaste lydelse 1980:75.

10 Senaste lydelse 1974:312.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:14

gåvotagarens eller hans familjs personliga bruk och vars värde för samme
mottagare under ett och samma kalenderår icke överstiger 10000 kronor;

b) för periodiskt understöd i den mån understödet skall inräknas i gåvotagarens
skattepliktiga inkomst;

c) för vad make vid bodelning, c) för vad make eller sambo vid
som förrättats av annan anledning bodelning, som förrättas av annan

än makes död, erhållit utöver ho- anledning än makes eller sambos

nom enligt lag tillkommande andel i död, erhållit utöver honom enligt

boet, i den mån värdet av vad ma- lag tillkommande andel, i den mån

ken bekommit icke överstiger vär- värdet av vad maken eller sambon

det av hans giftorättsgods eller, om bekommit icke överstiger värdet av

äldre giftermålsbalken är till- hans i bodelningen ingående egen lämplig,

värdet av samfälld egen- dom eller, om äldre giftermålsbal dom,

som av honom i boet vid äk- ken är tillämplig, värdet av samfälld

tenskapets ingående eller därefter egendom, som av maken i boet vid

införts; äktenskapets ingående eller däref ter

införts;

d) för annan än under a), b) och c) omförmäld fullbordad gåva, i den
mån värdet av gåvan eller, om gåvotagaren under samma kalenderår av
samme givare erhåller flera sådana gåvor som här avses, det sammanlagda
värdet av dessa gåvor icke överstiger 2 000 kronor.

45 §"

Deklaration skall av den, som är skattskyldig, avgivas

A) angående förvärv av arvs- eller testamentslott, när lotten utgöres av

1) egendom i dödsbo efter svensk medborgare i fall, då denne vid sin
död ej hade hemvist i riket och skyldighet ej inträtt att efter honom här
förrätta bouppteckning enligt svensk lag;

2) egendom i dödsbo efter utlänning, som vid sin död ej hade hemvist i
riket;

3) äganderätt eller rättighet, vilken jämlikt 6-9 §§ beskattas senare än
vid arvlåtarens (testators) död, dock icke där fråga är om förvärv efter den
som på livstid innehaft egendom med i 8 § första stycket avsedd rätt;

4) egendom i dödsbo, som avträtts till konkurs, i fall där arvsskatt skall
beräknas med tillämpning av 33 § 1 morn.;

B) angående förvärv, som tillfallit förmånstagare vid försäkringstagares
död; är förmånstagaren tillika arvinge eller testamentstagare, skall han
dock avgiva deklaration endast om dödsboanmälan enligt 20 kap. 8 a §
ärvdabalken gjorts och bouppteckning därför ej förrättats;

C) angående sådan i 32 § a-c C) angående sådan i 32 § a—c
och e-g samt i 33 § 2 mom. angi- och e-/i samt i 33 § 2 mom. angiven
omständighet, som föranleder ven omständighet, som föranleder

efterbeskattning, dock ej där i fall efterbeskattning, dock ej där i fall

som avses i 32 § a) testamente, var- som avses i 32 § a) testamente, varom
kännedom erhållits, blivit beva- om kännedom erhållits, blivit bevakat;
kat och ej heller när sådan delning

som avses i 32 § Ii) har ägt rum
innan beslut meddelats om fastställande
av skatt;

D) angående förvärv genom gåva eller annat jämlikt 37 § därmed i
beskattningshänseende likställt fång.

11 Senaste lydelse 1981:390.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:14

Skall enligt vad nu stadgas deklaration avgivas angående lott i dödsbo
efter den som vid sin död ej hade hemvist i riket och är den för lotten
skattskyldige ej bosatt inom riket, åligger det den som omhänderhar dödsboets
egendom att i den skattskyldiges ställe avgiva deklaration.

46 §'2

Deklaration skall, i fall som an- Deklaration skall, i fall som angivas
i 45 § under A), B) och C), givas i 45 § under A), B) och C),

vara till beskattningsmyndigheten vara till beskattningsmyndigheten

avlämnad inom fyra månader, räk- avlämnad inom fyra månader, räknat
i fall som angivas under A) 1), 2) nät i fall som angivas under A) 1), 2)

och 3) samt B) från det skattskyl- och 3) samt B) från det skattskyldighet
inträdde; dighet inträdde;

under A) 4) från det överskott i under A) 4) från det överskott i

dödsboets konkurs överlämnades dödsboets konkurs överlämnades

till den skattskyldige; till den skattskyldige;

under C) från det kännedom er- under C) i fall som avses i 32 § h)

hölls angående den omständighet, från det att delningen skedde och i

som föranleder efterbeskattningen. övrigt från det att kännedom er hölls

angående den omständighet,
som föranleder efterbeskattningen.

I fall som angivas i 45 § under D) skall deklaration avlämnas till beskattningsmyndigheten
senast den 15 februari året efter det varunder skattskyldighet
inträdde. Har givaren eller, vad angår förvärv som i 37 § 2 mom. avses,
försäkringstagaren avlidit efter det skattskyldighet inträtt, må dock
deklarationen icke lämnas senare än fyra månader efter dödsfallet.

47 §'■’

Deklaration skall avgivas på heder och samvete och innehålla uppgift om
A) då deklarationen avser arvfallen eller testamenterad egendom:

1) arvlåtarens (testators) och den skattskyldiges fullständiga namn och
hemvist;

2) arvlåtarens (testators) dödsdag och om skattskyldighet inträtt senare,
tidpunkten härför;

3) förhållandet mellan arvlåtaren (testator) och den skattskyldige ävensom,
vid tillämpning av 30 § första stycket, det förhållande, efter vilket i
sådant fall skatten skall beräknas:

4) de grunder, efter vilka lottens storlek bestämts;

5) beskaffenheten och värdet av den egendom, varav lotten består;

B) då deklarationen avser förvärv, som vid försäkringstagares död tillfallit
förmånstagare, vilken icke tillika är arvinge eller testamentstagare:

förhållanden motsvarande de ovan under A) 1), 2), 3) och 5) angivna;

C) då deklarationen avser gåva eller annat jämlikt 37 § därmed i beskattningshänseende
likställt fång:

1) givarens och den skattskyldiges fullständiga namn och hemvist;

2) tidpunkten för gåvans fullbordande eller för överlämnandet till mottagaren
av handling, innefattande giltig utfästelse om gåvan, eller, om skattskyldighet
inträtt senare, tidpunkten härför;

3) förhållandet mellan givaren och den skattskyldige ävensom, vid
tillämpning jämlikt 40 § av föreskriften i 30 § första stycket, det förhållande
efter vilket i sådant fall skatten skall bestämmas;

12 Senaste lydelse 1964:669.

13 Senaste lydelse 1981:1118.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4) egendomens beskaffenhet och värde;

5) tidigare förvärv, till vilka jämlikt 41 § hänsyn skall tagas vid skattens
bestämmande.

Angående skyldighet att i deklaration, som avser arvfallen eller testamenterad
egendom eller förvärv, som omförmäles ovan under B) lämna
uppgift angående vissa tidigare förvärv stadgas i 19 §.

Där deklaration avser egendom, vilken av föregående innehavaren på
livstid innehafts med sådan rätt, varom förmäles i 8 §, skola jämväl föregående
innehavarens fullständiga namn och hemvist uppgivas.

Vad ovan sägs beträffande arvlåtare (testator) skall beträffande fideikommiss,
som avses i 30 § andra stycket, gälla närmast föregående inneha -

varen.

Deklaration som avser gåva eller
annat enligt 37 § därmed i beskattningshänseende
likställt fång, avfattas
på blankett enligt formulär,
som fastställs av regeringen eller av
den myndighet som regeringen bestämmer.
Deklarationen skall åtföljas
av handlingar, innefattande upplysning
om de förhållanden, som är
av betydelse för skattens bestämmande.
Har bouppteckning efter
utlänning förrättats här men vid ingivandet
av deklaration angående
kvarlåtenskapen ännu icke blivit inregistrerad,
skall vid deklarationen
fogas bouppteckningen i huvudskrift
eller bestyrkt avskrift.

Ärende rörande fastställande av
skatt, som ej skall uttagas efter deklaration,
upptages till avgörande
vid inregistrering av bouppteckning
eller handling, som avses i 20 kap.
10 § ärvdabalken, eller när handling
som avses i 49 a § inkommit till
beskattningsmyndigheten eller, där
jämlikt 17 § anstånd med skattens
fastställande blivit beviljat, när till
beskattningsmyndigheten ingivits
handling, för vars företeende anståndet
beviljats, eller, om sådan
handling icke ingives inom anståndstiden,
vid utgången av sist -

§'4

Ärende rörande fastställande av
skatt, som ej skall uttagas efter deklaration,
upptages till avgörande
vid inregistrering av bouppteckning
eller tilläggsbouppteckning, eller
när handling som avses i 49 a § inkommit
till beskattningsmyndigheten
eller, där jämlikt 17 § anstånd
med skattens fastställande blivit beviljat,
när till beskattningsmyndigheten
ingivits handling, för vars företeende
anståndet beviljats, eller,
om sådan handling icke ingives
inom anståndstiden, vid utgången
av sistnämnda tid eller, då jämlikt

SkU 1987/88:14

14 Senaste lydelse 1981:1118.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:14

nämnda tid eller, då jämlikt 32 § a)
efterbeskattning skall äga rum till
följd av bevakning av där omförmält
testamente, vid bevakningen.

Bevis om det belopp, vartill skatten
blivit fastställd, skall tecknas på
bouppteckning eller handling, som
avses i 20 kap. 10 § ärvdabalken
eller i 49 a §. När efterbeskattning
enligt 32 § a) skall ske till följd av
bevakning av testamente, skall sådant
bevis tecknas på utgående expedition
angående bevakningen.

32 § a) efterbeskattning skall äga
rum till följd av bevakning av där
omförmält testamente, vid bevakningen.

Bevis om det belopp, vartill skatten
blivit fastställd, skall tecknas på
bouppteckning, tilläggsbouppteckning
eller handling, som avses i
49 a §. När efterbeskattning enligt
32 § a) skall ske till följd av bevakning
av testamente, skall sådant bevis
tecknas på utgående expedition
angående bevakningen.

Har jämlikt 17 § beviljats anstånd med fastställande av skatten, åligger
det dödsboet att tillhandahålla beskattningsmyndigheten utlämnad bouppteckning
för sådan anteckning som sägs i föregående stycke.

Handling, som anges i andra stycket, skall för anteckning, som där
avses, tillhandahållas överrätt, när denna fastställt skatt till högre belopp
än förut beräknats, och den enligt 64 § 1 mom. förordnade granskningsmyndigheten,
när skattskyldig vitsordat anmärkning som framställts av
denna myndighet.

54 §'5

Arvsskatt för egendom, för vilken skattskyldighet inträtt vid arvlåtarens
(testators) eller i fall, som avses i 8 § första stycket, föregående innehavarens
död, ävensom i 52 § 1 mom. omnämnd ränta förskjutas av dödsboet,
dock icke där fråga är om lott, som beskattas efter vad i 6 § andra stycket

d) sägs, eller förvärv, som avses i 1 § andra stycket eller 12 §. Skattskyldig
skall vid tillträde av honom tillkommande lott, för vilken skatten förskjutits
av dödsboet, till boet gälda på lotten belöpande skatt jämte andel i
räntan; och skall tillika å belopp, som sålunda skall erläggas, gäldas den
ränta, som kunnat av dödsboet påräknas vid insättning å bankräkning.

Saknas i dödsbo tillgång till gäl- Har skatt och påförd ränta inte
dande av skatt och ränta, som icke betalats inom den tid som anges i

erlagts inom tid, som angives i 52 §
1 morn., svare dödsbodelägarna för
vad som brister såsom i 21 kap.
ärvdabalken är stadgat i fråga om
gäld efter den döde; dock vare efterlevande
make fri från sådant ansvar,
där han vid bodelning icke erhållit
mer än som enligt lag tillkommer
honom.

52 § 1 mom. och har delning eller
arvskifte skett, tillämpas reglerna i
21 kap. 4 § ärvdabalken om återgång
av bodelning och skifte. Beträffande
egendom som genom delning
tillagts efterlevande make eller
sambo gäller dock vad som nu
sagts endast i den mån den efterlevande
erhållit mer än som enligt
lag tillkommer honom.

59 §'<•

Har efter det beslut meddelats om fastställande av skatt

a) kännedom erhållits om förut icke känt testamente;

b) testamente, förordnande enligt lagen (1927:77) om försäkringsavtal
om insättande av förmånstagare eller motsvarande förordnande som avser

15 Senaste lydelse 1969:386.

16 Senaste lydelse 1986:1306. 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

utländsk försäkring, vartill hänsyn tagits vid skatteärendets prövning, blivit
genom lagakraftvunnen dom helt eller delvis förklarat ogillt;

c) genom lagakraftvunnen dom c) genom lagakraftvunnen dom
eljest blivit bestämt angående del- eljest blivit bestämt angående delningen
av egendom i dödsbo, där ningen av egendom i dödsbo, där

skatten fastställts med ledning av skatten fastställts med ledning av

handling, som avses i 15 eller 16 §; handling, som avses i 15 § /, / a

och 2 moni, 15 a § eller 16 §;

d) beträffande bouppteckning d) omständighet inträffat som
yppats felaktigthet, som efter vad i föranleder tilläggsbouppteckning;
20 kap. 10 § ärvdabalken stadgas

föranle der tillägg till eller rättelse
av bouppteckningen',

e) kännedom erhållits angående vid tiden för skattskyldighetens inträde
föreliggande omständighet, som föranleder att i deklaration uppgiven behållning
eller egendom bort upptagas eller fördelas annorledes än i deklarationen
angivits;

0 klarhet vunnits om hur arvet slutligen skall fördelas i sådana fall som
avses i 18 §;

g) genom sådan delning, som
enligt 32 § h) föranlett efterbeskattning,
fördelningen av kvarlåtenskapen
kommit att avvika från den som
legat till grund för skattens fastställande; och

hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, någon
skattskyldig haft att gälda mindre skatt än vad beräknats, skall honom
påförd skatt nedsättas med sålunda för högt beräknat belopp.

Ansökan om återvinning av skatt efter vad nu sagts göres skriftligen och
upptages av den underrätt eller länsskattemyndighet som meddelat beslut i
skatteärendet.

67 §'7

Skattskyldig eller annan må av beskattningsmyndighet genom vite tillhållas
att fullgöra vad enligt denna lag åligger honom, dock ej såvitt avser
gäldande av fastställd skatt.

Underrätt må vid vite tillhålla Underrätt må vid vite tillhålla
den, som uppgivit dödsbo, att med den, som uppgivit dödsbo, att med

ed fästa riktigheten av lämnade ed fasta riktigheten av lämnade

uppgifter. Edgång må åläggas uppgifter. Edgång må åläggas

jämväl delägare elter efterlevande jämväl delägare, efterlevande make

make, som ej uppgivit boet, även- eller efterlevande sambo, som ej

som annan som med boet tagit be- uppgivit boet, ävensom annan som

fattning. med boet tagit befattning.

Bestämmelserna i 123 § taxeringslagen (1956:623) skall tillämpas vid
vitesföreläggande enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988 och tillämpas i de fall då
skattskyldighet inträder efter utgången av år 1987.

SkU 1987/88:14

17 Senaste lydelse 1974:857.

3 Förslag till

SkU 1987/88:14

Lag om ändring i lagen (1987: 813) om homosexuella sambor

Härigenom föreskrivs att lagen (1987:813) om homosexuella sambor
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Om två personer bor tillsammans
i ett homosexuellt förhållande, skall
vad som gäller i fråga om sambor
enligt följande lagar och bestämmelser
tillämpas även på de homosexuella
samborna:

1. lagen (1987:232) om sambors
gemensamma hem,

2. ärvdabalken,

3. jordabalken,

4. 10 kap. 9 § rättegångsbalken,

5. 4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken,

6. 6 § lagen (1946: 807) om handläggning
av domstolsärenden,

7. bostadsrättslagen (1971:479),

8. 9 § rättshjälpslagen (1972:
429), samt

9. lagen (1981:131) om kallelse
på okända borgenärer.

Föreslagen lydelse

Om två personer bor tillsammans
i ett homosexuellt förhållande, skall
vad som gäller i fråga om sambor
enligt följande lagar och bestämmelser
tillämpas även på de homosexuella
samborna:

1. lagen (1987:232) om sambors
gemensamma hem,

2. ärvdabalken,

3. jordabalken,

4. 10 kap. 9 § rättegångsbalken,

5. 4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken,

6. 19 § första stycket, 35 § 4
mom. samt punkt 2 a sjunde stycket
av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen
(1928:370),

7. lagen (1941:416) om arvsskatt
och gåvoskatt,

8. 6 § lagen (1946: 807) om handläggning
av domstolsärenden,

9. bostadsrättslagen (1971:479),

10. 9 § rättshjälpslagen (1972:
429), samt

11. lagen (1981: 131) om kallelse
på okända borgenärer.

Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara ogifta,
gäller det också de homosexuella samborna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

Motionerna

SkU 1987/88:14

1987/88:Skl9 av Per-Olof Strindberg m.fl. (m), vari yrkasatt riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
information till medborgarna om äktenskapsbalken m.m.

1987/88:Sk20 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp), vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att efterlevande make eller sambo skall vara
befriad från skattskyldighet för sin arvslott,

2. att riksdagen beslutar att anstånd för företeende av handling rörande
delning av dödsbo enligt 17 § arvs- och gåvoskattelagen skall kunna
bestämmas till högst åtta månader,

3. att riksdagen beslutar att uppskjuta ikraftträdandet av den totala
civilrättsliga reformen och det skatterättsliga förslaget till den 1 januari 1989,

4. att riksdagen beslutar - för det fall att yrkande 3. ej bifalls - att särskild
övergångsbestämmelse införs i arvs- och gåvoskattelagen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kraftfulla informationsinsatser.

1987/88:Sk21 av Martin Olsson och Stig Josefson (c), vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförs om särskilda informationsinsatser med anledning av den
nya regleringen inom det familjerättsliga området,

2. att riksdagen beslutar fastställa grundavdraget i gåvoskatteskalan till
5 000 kr.,

3. att riksdagen beslutar att grundavdraget för efterlevande make eller
sambo vid arvsbeskattningen skall fastställas till 300 000 kr.

1987/88:Sk22 av Knut Wachtmeister m.fl. (m), vari yrkas att riksdagen
beslutar att grundavdraget vid arvsbeskattningen skall höjas i enlighet med
vad som anförts i motionen.

Yttrande från annat utskott

Lagutskottet har yttrat sig i ärendet (LU 1987/88:1 y). Yttrandet fogas som
bilaga till betänkandet.

Utskottet

Riksdagen beslutade 1986 att ersätta giftermålsbalken med en ny balk,
äktenskapsbalken, och genomföra betydelsefulla ändringar i ärvdabalken.
Tidpunkten för ikraftträdandet av reformen bestämdes våren 1987 till den 1
januari 1988. Den nu aktuella propositionen behandlar olika följdfrågor på
arvs- och gåvoskatteområdet.

Nyheterna i äktenskapsbalken avser främst makars egendom och frågan
om bodelning. Vid bodelning gäller fortfarande huvudregeln om hälftendelning
av makarnas giftorättsgods, men denna huvudregel kan frångås i större

utsträckning än tidigare. Här kan nämnas att efterlevande make får rätt att
ensam bestämma att vardera sidan skall behålla sin egendom. Vidare kan
makarnas enskilda egendom helt eller delvis dras in i bodelningen och
betraktas som giftorättsgods, om parterna är ense härom.

De nya reglerna i ärvdabalken innebär att det i första hand är den
efterlevande maken som ärver kvarlåtenskapen. Gemensamma bröstarvingar
får ut sitt arv först efter båda föräldrarnas död. En särskild regel gäller
dock för barn som inte är makarnas gemensamma. Barn som inte är barn
även till den efterlevande maken har rätt att få ut sitt arv genast. - Den s.k.
basbeloppsregeln, som nu gäller vid bodelning, förs över till ärvdabalken
som en arvsregel.

Arvsskattereglerna innebär för närvarande att arvsskatten normalt beräknas
på grundval av bouppteckningen enligt ett schematiskt förfarande där den
efterlevande makens skattefria giftorättsandel beräknas till hälften av
makarnas bo. Återstoden fördelas i enlighet med lag och testamente. Om en
bodelningshandling ges in i skatteärendet läggs denna till grund för beräkningen
av giftorättsandelen, under förutsättning att bodelningen förrättats
enligt lag.

Propositionen innebär att arvsskattereglerna anpassas till de nya bodelnings-
och arvsreglerna. Den efterlevande makens giftorättsandel skall i vissa
fall kunna beräknas till en annan andel än hälften av giftorättsgodset, även
om bodelning inte ägt rum.

Förslaget avser bl.a. den situationen att efterlevande make ärver kvarlåtenskapen
och makarna har gemensamma barn. Dessa blir då efterarvingar
och är inte dödsbodelägare i den först avlidnes bo. Finns det inte några andra
dödsbodelägare än den efterlevande maken kan en formenlig bodelning inte
ske. Den efterlevande maken och barnen kan dock ingå ett s.k. reellt
bodelande avtal angående fördelningen av giftorättsgods och arv i det bo som
den efterlevande maken tar över. Enligt propositionen skall en sådan
överenskommelse jämställas med bodelning och kunna läggas till grund för
beskattningen.

En skriftlig uppgift som visar att den efterlevande maken begärt att
vardera sidan skall behålla hela eller viss kvotdel av sitt giftorättsgods skall
också likställas med bodelning. Vidare skall en dom eller ett avtal där villkor i
ett äktenskapsförord har jämkats kunna beaktas vid beskattningen.

Som en följd av att efterlevande make satts in som arvtagare före makarnas
gemensamma barn höjs grundavdraget för makar från 100 000 kr. till 200 000
kr.

Även beskattningsreglerna vid efterarv justeras i vissa hänseenden.
Utskottet återkommer senare till en detalj i dessa regler. Vidare kan nämnas
att vissa verkliga delningar som leder till högre skatt än en schematisk
hälftendelning enligt förslaget skall ges in till beskattningsmyndigheten och
läggas till grund för beskattningen, att beskattningen av försäkringar
förenklas och att lagstiftningen om samboförhållanden skall iakttas även vid
arvsbeskattningen så att sambor jämställs med makar.

I tre av motionerna riktas kritik mot att förslagen till ändringar i arvsbeskattningen
lagts fram alltför kort tid före det planerade ikraftträdandet.

SkU 1987/88:14

I motion Sk20 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp) anförs att information om
de skatterättsliga konsekvenserna av den nya äktenskaps- och arvsrätten
därför inte kan lämnas på ett sådant sätt att medborgarna hinner anpassa sig
till det ändrade rättsläget. Motionärerna anser att risken för rättsförluster är
stor och yrkar bl.a. att ikraftträdandet för de nya civilrättsliga och arvsskatterättsliga
reglerna skjuts upp ett år.

Enligt motionerna Skl9 av Per-Olof Strindberg m.fl. (m) och Sk21 av
Martin Olsson och Stig Josefson (c) är det inte lämpligt att ikraftträdandet
ändras. Motionärerna anser emellertid att den uppkomna situationen ställer
stora krav på extraordinära insatser från regeringens sida i syfte att ge
allmänheten en tillfredsställande information om den nya lagstiftningen och
yrkar att detta ges regeringen till känna.

Som lagutskottet anför i sitt yttrande över motionerna kommer de
familjerättsliga ändringarna att få genomgripande betydelse för ett stort
antal människor i vårt land, och det är givetvis av vikt att allmänheten får
möjlighet att ta ställning till hur de skall inrätta sig efter den nya situationen.

Lagutskottet anför att lagutskottet våren 1987, efter att noga ha vägt
behovet av en förhållandevis lång övergångstid mot intresset av att reformen
träder i kraft så snart som möjligt, funnit sig kunna godta att ikraftträdandetidpunkten
bestämdes till den 1 januari 1988. Lagutskottet framhåller att ett
ändrat ikraftträdande nu skulle kunna leda till rättsförluster för dem som
redan har anpassat sina rättsförhållanden till de nya familjerättsliga reglerna.
Med hänvisning till den informations- och utbildningsverksamhet som har
förekommit rörande dessa regler anser lagutskottet att också de problem som
kan uppkomma på grund av att den nu aktuella propositionen framlagts sent
bör kunna mötas genom en ökad information.

Skatteutskottet vill för sin del framhålla att de familjerättsliga reglerna är
grundläggande för arvsbeskattningen och att den beslutade reformen
rörande dessa regler innehåller flera inslag som medför skattetekniska
problem. Enligt utskottets uppfattning är det förenat med stora svårigheter
att nu finna lösningar som är lätta att förstå och tillämpa, om man samtidigt
vill undvika att frammana ett stort antal äktenskapsförord, testamenten och
avtal av olika slag som i första hand syftar till att uppnå skattefördelar. En
sådan utveckling skulle givetvis vara olycklig från allmän synpunkt, bl.a. med
tanke på de familjerättsliga olägenheter som då skulle kunna uppkomma och
allmänhetens tilltro till regelsystemet. I det förslag som regeringen nu lägger
fram har synpunkter av denna art delvis fått stå tillbaka för önskemålen att i
allt väsentligt ansluta till de nya reglerna i äktenskapsbalken och ärvdabalken.

Det nu aktuella förslaget tillgodoser lagrådets kritik vid remissbehandlingen,
och de valda lösningarna har inte heller kritiserats i de motioner som har
väckts i ärendet. Även om utskottet för sin del inte är övertygat om att
propositionen kan ses som en slutlig lösning av de nu aktuella frågorna, vill
utskottet inte motsätta sig att förslaget genomförs.

Lagutskottet har i sitt yttrande redogjort för den information som
genomförts och planerats från justitiedepartementets sida. Inom finansdepartementet
utarbetar man för närvarande en broschyr rörande de nya
skattereglerna, och denna kommer att ges ut kort tid efter det att riksdagen

SkU 1987/88:14

fattat sitt beslut i skattefrågorna. Enligt utskottets uppfattning finns det
förutsättningar för regeringen att på olika sätt snabbt sprida den ytterligare
information som erfordras. Utskottet utgår också från att de tillämpande
myndigheterna står beredda att i erforderlig omfattning besvara förfrågningar
från allmänheten.

Med hänvisning till det anförda finnér utskottet att reformen bör kunna
genomföras som planerat. Utskottet avstyrker således motion Sk20 yrkande

Eftersom behovet av information om reglerna redan uppmärksammas av
regeringen avstyrker utskottet även motionerna Skl9, Sk20 yrkande 5 och
Sk21 yrkande 1.

I motion Sk20 yrkas i andra hand en särskild övergångsbestämmelse av
innebörd att beskattningsmyndigheten under år 1988 skall samråda med
dödsboet för att möjliggöra arvsavståenden m.m.

Som utskottet nyss anfört bör skattemyndigheterna vara beredda att i
erforderlig omfattning besvara frågor från allmänheten. Häri ligger att
myndigheterna i viss utsträckning bör kunna lämna de skattskyldiga råd och
hjälp i ett aktuellt ärende. Enligt utskottets mening bör emellertid myndigheterna
ålägga sig en viss återhållsamhet i denna verksamhet och inte ta egna
initiativ av det slag som föreslås i motionen. Utskottet avstyrker således
motion Sk20 yrkande 4.

Utskottet finner inte heller anledning att förorda att möjligheterna till
anstånd med ingivande av bodelningshandling förlängs från 4 till 8 månader
på sätt som yrkas i motion Sk20 (yrkande 2). Redan i dag finns möjlighet till
förlängning av anståndet till högst ett år, om nöjaktig säkerhet ställs för
skatten. Utskottet avstyrker således motionen i denna del.

Innan utskottet övergår till frågorna om grundavdragen vill utskottet
beröra en detalj som lagutskottet gått in på i sitt yttrande, nämligen frågan
om efterarv för de s.k. särkullbarnen. Efterarvingarnas andel i den sist
avlidne makens bo skall normalt tas upp till hälften. I vissa fall tillämpas
emellertid en annan fördelning. Om ett barn till den först avlidne maken inte
också är barn till den efterlevande maken är han normalt berättigad att
omedelbart få ut sitt arv. En efterarvssituation uppstår emellertid om barnet
trots allt inte får ut sitt arv. I små dödsbon kan t.ex. inträffa att den s.k.
basbeloppsregeln tar över så att arvet i stället helt eller delvis tillfaller den
efterlevande maken. Särkullbarnet blir då efterarvinge, även om han vid det
första dödsfallet inte avstått från sitt arv. Som lagutskottet anför i sitt
yttrande kan det i sådana basbeloppsfall finnas anledning till annan
fördelning efter den sist avlidne än hälftendelning. Detta skall då iakttas
enligt ordalydelsen i det aktuella lagförslaget (15 § 2 mom. andra stycket 3
lagen om arvsskatt och gåvoskatt jämfört med 3 kap. 2 § tredje stycket
ärvdabalken). Någon ändring på denna punkt erfordras således inte.

Som redan nämnts bör grundavdraget för makar vid arvsbeskattningen enligt
förslaget i propositionen höjas från 100 000 till 200 000 kr.

Enligt motion Sk20 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp) bör make - och
sambo - helt befrias från skattskyldighet för sin arvslott (yrkande 1). Martin
Olsson och Stig Josefson yrkar i motion Sk21 (yrkande 3) att grundavdraget

SkU 1987/88:14

för makar höjs till 300 000 kr., medan Knut Wachtmeister m.fl. (m) i motion
Sk22 yrkar en höjning för makar till 10 basbelopp, barn m.fl. till 5 basbelopp
och övriga i klass II och III till 2 basbelopp. I motion Sk21 yrkas att också
grundavdraget vid gåva höjs, till 5 000 kr. i enlighet med ett nyligen avlämnat
förslag från arvs- och gåvoskattekommittén.

Vad som nu bör komma i fråga beträffande grundavdragen är att
åstadkomma en rimlig anpassning för makar till de nya reglerna. En höjning
till 200 000 kr. är enligt utskottets uppfattning väl avvägd för detta syfte. Med
hänvisning härtill och till vad departemenschefen anfört till stöd för sitt
förslag tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionerna i aktuella
delar.

Avslutningsvis kan utskottet konstatera att de ändringar som redan har
genomförts i arvsreglerna automatiskt medför vissa ändrade förhållanden
som får betydelse också för inkomstbeskattningen. Detta kan exemplifieras
med följande exempel. En person avlider efter nyåret och efterlämnar hustru
och två barn. Bland tillgångarna ingår en jordbruksfastighet. Enligt de nya
arvsreglerna tillfaller kvarlåtenskapen hustrun som ensam dödsbodelägare.
Någon dödsbobeskattning blir inte längre aktuell. Avkastningen av fastigheten
kommer i fortsättningen att beskattas hos hustrun. Fråga uppkommer då
om upplösning av de reserver som den avlidne satt av t.ex. på skogskonto.
Att de nya arvsreglerna kan få effekter på inkomstbeskattningen har
uppmärksammats inom finansdepartementet, och överväganden pågår i
frågan om följdändringar som kan anses erforderliga. Utskottet utgår ifrån
att regeringen snarast lägger fram förslag i denna fråga så att ej avsedda
effekter kan undvikas efter årsskiftet.

De framlagda lagförslagen berör bl.a. 19 § kommunalskattelagen (1928:370).
Den författningsmässiga regleringen av detta lagrum kommer att tas upp i
annat sammanhang, varför denna paragraf utgår ur de nu aktuella lagförslagen.
Punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen berörs såväl av
den nu aktuella propositionen som av proposition 1987/88:52. Utskottet har i
sitt betänkande SkU 1987/88:8 tillstyrkt den sistnämnda propositionen i
denna del men föreslagit att den författningsmässiga regleringen tas upp i
detta sammanhang. Förslaget i den nu aktuella propositionen innefattar det i
proposition 1987/88:52 framlagda förslaget rörande detta lagrum.

Utskottet hemställer

1. beträffande uppskov med den familjerättsliga och den skatterätts -liga reformen

att riksdagen avlår motion 1987/88:Sk20 yrkande 3,

2. beträffande informationsfrågan

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Skl9, 1987/88:Sk20 yrkande
5 och 1987/88:Sk21 yrkande 1,

3. beträffande särskilda övergångsbestämmelser
att riksdagen avlår motion 1987/88:Sk20 yrkande 4,

4. beträffande anstånd med bodelningshandling
att riksdagen avslår motion 1987/88:Sk20 yrkande 2,

SkU 1987/88:14

5. beträffande grundavdraget för makar m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sk20 yrkande 1, 1987/
88:Sk21 yrkande 3 och 1987/88:Sk22 i denna del och bifaller proposition
1987/88:61 i denna del,

6. beträffande grundavdraget för övriga kategorier
att riksdagen avslår motion 1987/88:Sk22 i dessa delar,

7. beträffande grundavdraget vid gåvobeskattningen
att riksdagen avslår motion 1987/88:Sk21 yrkande 2,

8. beträffande lagförslagen

att riksdagen till följd av vad utskottet ovan anfört och hemställt antar
de vid proposition 1987/88:61 fogade förslagen till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) med den
ändringen att 19 § i förslaget utgår,

2. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

3. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor.

Stockholm den 3 december 1987
På skatteutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Närvarande: Jan Bergqvist (s), Knut Wachtmeister (m), Olle Westberg (s),
Stig Josefson (c), Lars Hedfors (s), Britta Bjelle (fp), Bruno Poromaa (s),
Karl-Anders Petersson (c), Sverre Palm (s), Kjell Nordström (s), Margit
Gennser (m), Leif Olsson (fp), Karl-Gösta Svenson (m), Paul Lestander
(vpk) och Sylvia Lindgren (s).

Reservationer

1. Uppskov med den familjerättsliga och den skatterättsliga
reformen (mom. 1)

Britta Bjelle (fp) och Leif Olsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ”Skatteutskottet
vill” och slutar på s. 31 med ”Sk21 yrkande 1.” bort ha följande lydelse:
Som lagutskottet framhöll vid riksdagsbehandlingen av förslaget till
äktenskapsbalk m.m. (LU 1986/87:18) kommer den nya reformen att få
genomgripande betydelse för det helt övervägande antalet människor i vårt
land. Med hänsyn härtill är det sjävfallet angeläget att ikraftträdandetidpunkten
bestäms så att allmänhetens behov av information och rådgivning
inför övergången till ett nytt regelsystem kan tillgodoses.

Riksdagen 1987188. 6 sami Nr 14

Rättelse: S. 37 Reservationsnumreringen ändrad. Raderna 29 och 37 Står: 5 Rättat
till: 3. Reservation 7 raderna 1-4 ny text

S. 41-44 omkastade sidor

SkU 1987/88:14

gen om ändringar i arvsskattelagstiftningen kommer att fattas först i mitten
av december. Som framhålls i motion Sk20 innebär det att information om de
skatterättsliga konsekvenserna av den nya familjerätten inte hinner spridas
till allmänheten i så god tid före ikraftträdandet att de enskilda har någon
reell möjlighet att anpassa sig till ändringarna i rättsläget. Uppenbart är
också att många människor dröjt med att vidta erforderliga anpassningsåtgärder
i avvaktan på besked om ändringarna i arvsskattereglerna. Eftersom
tiden fram till ikraftträdandet nu är kort måste risken för att många drabbas
av allvarliga rättsförluster bedömas som mycket stor.

Vid en samlad bedömning föreligger det enligt utskottets mening mycket
starka rättssäkerhetsskäl för att hela reformen senareläggs.

Som anförs i motion Sk20 är syftet med den familjerättsliga reformen bl.a.
att stärka den efterlevande makans ställning. För att detta syfte inte skall
förfelas och för att undvika den dubbelbeskattning som kan bli följden av att
den efterlevande makan sätts in som arvtagare före barnen bör efterlevande
makans lott befrias från skatt. Utskottet instämmer alltså i motionärernas
förslag i detta hänseende.

Att helt befria efterlevande maka från arvsskatt aktualiserar emellertid
vissa andra ändringar i arvs- och gåvolagstiftningen. Utskottet är inte berett
att nu lägga fram förslag i dessa hänseenden.

Mot denna bakgrund finner utskottet att den familjerättsliga reformen bör
uppskjutas till den 1 januari 1989 på sätt som yrkas i motionen. Samtidigt bör
riksdagen avslå den nu aktuella propositionen och begära nytt förslag från
regeringen rörande arvs- och gåvobeskattningen. Förslaget bör läggas fram i
början av år 1988 och innefatta skattefrihet för efterlevande makens lott och
förslag även beträffande de övriga delfrågor som tas upp i motion Sk20.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa

1. beträffande uppskov med den familjerättsliga och den skatterättsliga
reformen

att riksdagen med avslag på proposition 1987/88:61 och med anledning
av motion 1987/88:Sk20
dels antar följande

1 Förslag till
Lag om uppskov med ikraftträdandet av äktenskapsbalken och
därmed sammanhängande lagstiftning

Härigenom föreskrivs att ikraftträdandet av följande lagar förskjuts ett år till
den 1 januari 1989, nämligen lagarna1987:788-790, 792-813 och 816 om
införande av äktenskapsbalken, om ikraftträdande av lagen (1987:232) om
sambors gemensamma hem, om ändring i föräldrabalken, om ändring i
rättegångsbalken, om ändring i utsökningsbalken, om ändring i sjölagen
(1891:35 s. 1), om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt, om
ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal, om ändring i lagen (1936:83)
angående vissa utfästelser om gåva, om ändring i lagen (1946:807) om
handläggning av domstolsärenden, om ändring i lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, om ändring i lagen (1966:680)
om ändring av vissa underhållsbidrag, om ändring i lagen (1968:576) om
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksförening -

SkU 1987/88:14

ar, om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988), om ändring i rennäringslagen
(1971:437), om ändring i bostadsrättslagen (1971:479), om
ändring i rättshjälpslagen (1972:429), om ändring i vapenlagen (1973:1176),
om ändring i riksdagsordningen, om ändring i gruvlagen (1974:342), om
ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer, om ändring i
lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt,
om ändring i lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället,
om homosexuella sambor och om ändring i jordabalken.

Denna lag träder i kraft den 31 december 1987.

2 Förslag till
Lag om ändring i konkurslagen (1987:672)

Härigenom föreskrivs att övergångsbestämmelserna i konkurslagen
(1987:672) skall tillföras en ny punkt, 11, av följande lydelse.

11. Bestämmelserna i 4 kap. 7 § andra stycket tillämpas fr. o. m. den 1
januari 1989.

dels hos regeringen begär nytt förslag rörande arvs- och gåvoskatte lagstiftningen

i enlighet med vad som här har anförts.

2. Informationsfrågan (mom. 2)

Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Karl-Anders Petersson (c),
Margit Gennser (m) och Karl-Gösta Svenson (m) anser

dels att de delar av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ”Eftersom
behovet” och slutar med ”Sk21 yrkande 1.” och på s. 32 börjar med
”Avslutningsvis kan” och slutar med ”efter årsskiftet.” bort ha följande
lydelse:

Utvecklingen har visat att den kritik som framförts mot att olika
följdfrågor - däribland skattefrågorna - inte prövades i samband med
lagstiftningen i våras och mot en för snäv övergångsperiod var berättigad. De
åtgärder som hittills har vidtagits från regeringens sida i syfte att informera
allmänheten är otillräckliga. Vidare har regeringen först den 9 november
1987 framlagt en proposition om följdändringar i arvsskattelagstiftningen,
vilket medför att ett riksdagsbeslut i frågan troligen kan fattas först ca två
veckor före ikraftträdandet. I yttrande över lagrådsremissen med förslag till
ändringar i arvs- och gåvoskattelagstiftningen har lagrådet understrukit att
det är ett utomordentligt starkt samhällsintresse att kännedom sprids om de
äktenskapsrättsliga, arvsrättsliga och arvsskatterättsliga förändringar som
förestår. Med hänsyn särskilt till den korta tid som står till förfogande innan
de nya reglerna träder i kraft har lagrådet förordat att information om den
nya lagstiftningens innebörd i arvsskatterättsligt hänseende sprids på ett
effektivt sätt.

SkU 1987/88:14

påtaglig. För att denna risk skall kunna motverkas och för att medborgarna
skall få underlag för en bedömning av vilka åtgärder som de måste vidta krävs
enligt utskottets mening att regeringen skyndsamt ger allmänheten en
omfattande information om de nya reglerna. Viktigt är härvidlag att
informationen utformas så att den verkligen når ut till allmänheten. I detta
hänseende kan mera extraordinära informationsåtgärder vara påkallade.

Informationen bör inte endast omfatta de nu aktuella arvsskattereglerna i
belysning av de familjerättsliga reglerna utan också innefatta en redogörelse
för de effekter som reformen kan få på inkomstbeskattningen och för de
lagstiftningsåtgärder som regeringen planerar beträffande följdfrågorna på
detta område. De ändringar som har genomförts i arvsreglerna medför
automatiskt vissa ändrade förhållanden som kan innebära svåra ekonomiska
konsekvenser vid inkomstbeskattningen, om de inte beaktas på rätt sätt.

Vad utskottet menar kan belysas med följande exempel. En person avlider
efter nyåret och efterlämnar hustru och två barn. Bland tillgångarna ingår en
jordbruksfastighet. Enligt de nya arvsreglerna tillfaller kvarlåtenskapen
hustrun som ensam dödsbodelägare. Någon dödsbobeskattning blir inte
längre aktuell. Avkastningen av fastigheten kommer i fortsättningen att
beskattas hos hustrun. Fråga uppkommer då om upplösning av de reserver
som den avlidne satt av t.ex. på skogskonto.

Den skärpning av inkomstskatten och de andra negativa effekter som på så
sätt kan uppkomma måste elimineras med verkan från den 1 januari 1988.
Sådana följdfrågor borde ha varit lösta före ikraftträdandet av den nu
aktuella reformen, och det är att beklaga att så inte har skett. Utskottet
förutsätter att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag i
detta avseende och att planläggningen och inriktningen av detta arbete
redovisas i den information som nu kommer att utgå till allmänheten.

Vad utskottet här har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Det anförda innefattar bifall till motionerna Skl9, Sk20 yrkande 5
och Sk21 yrkande 1.

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa:

2. beträffande informationsfrågan
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Skl9, 1987/88:Sk20
yrkande 5 och 1987/88:Sk21 yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad som här har anförts om informationen om de nya
reglerna.

3. Grundavdraget för makar, m.m. (mom. 5)

Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Karl-Anders Petersson (c),
Margit Gennser (m) och Karl-Gösta Svenson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ”Vad som” och
slutar med ”aktuella delar.” bort ha följande lydelse:

Ändringarna i arvsreglerna innebär en stärkt ställning för den efterlevande
maken. Denne får arvsrätt även om gemensamma barn finns. För att denna
nya arvsrätt skall få den eftersträvade effekten och för att undvika den extra
beskattning som på sikt blir följden av att den efterlevande maken sätts in

SkU 1987/88:14

som arvtagare mellan den avlidne och hans bröstarvingar bör grundavdragen
höjas. Familjelagssakkunniga har föreslagit att grundavdraget för makar
höjs till sådan nivå att någon arvsskatt normalt inte kommer att utgå. Med
beaktande av resultatet av en undersökning som de sakkunniga hade
företagit stannade de för att grundavdraget borde höjas till 200 000 kr. Om
hänsyn tas till penningvärdeförändringarna sedan denna undersökning
utfördes 1981 kommer man nu till en nivå på 300 000 kr., dvs. drygt 12
basbelopp.

Enligt utskottets uppfattning bör grundavdraget för efterlevande make
läggas fast på denna nivå genom en anknytning till basbeloppet. Att helt
undanta efterlevande make från arvsbeskattning för större arv skulle i alltför
hög grad öppna möjligheter till skatteundandragande åtgärder.

Samtidigt bör grundavdraget för barn och övriga i klass I höjas till fem
basbelopp och för skattskyldiga i klass II och III till två basbelopp.

Grundavdraget vid gåvobeskattningen har varit oförändrat sedan 1958.
Utskottet förordar att detta avdrag höjs till 5 000 kr. i enlighet med det
förslag som arvs- och gåvoskattekommittén nyligen har lagt fram.

Utskottets förslag går något längre än propositionens och tillgodoser i allt
väsentligt de aktuella motionsyrkandena.

dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa

5. beträffande grundavdraget för makar, m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Sk20 yrkande 1,
1987/88:Sk21 yrkande 3 och 1987/88:Sk22 i denna del och proposition
1987/88:61 i denna del beslutar att grundavdraget för makar bestäms
till tolv basbelopp.

I. Grundavdraget för övriga kategorier (mom. 6)

Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Karl-Anders Petersson (c),
Margit Gennser (m) och Karl-Gösta Svenson (m) anser - under åberopande
iv innehållet i reservation 3 - att utskottet under mom. 6 bort hemställa

6. beträffande grundavdraget för övriga kategorier

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sk22 i dessa delar beslutar
att grundavdraget för barn m.fl. i klass I bestäms till fem basbelopp
och grundavdraget i klass II och klass III bestäms till två basbelopp.

5. Grundavdraget vid gåvobeskattningen (mom. 7)

Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Karl-Anders Petersson (c),
Margit Gennser (m) och Karl-Gösta Svenson (m) anser - under åberopande
av innehållet i reservation 3 - att utskottet under mom. 7 bort hemställa

7. beträffande grundavdraget vid gåvobeskattningen

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sk21 yrkande 2 beslutar att
grundavdraget vid gåvobeskattningen skall vara 5 000 kr.

6. Lagförslagen (mom. 8) i vissa delar

Under förutsättning av bifall till reservationerna 3—5

Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Karl-Anders Petersson (c),

SkU 1987/88:14

Margit Gennser (m) och Karl-Gösta Svenson (m) anser att utskottet under
morn. 8 i motsvarande del bort hemställa

8. beträffande lagförslagen
att riksdagen såvitt avser regeringens förslag beträffande grundavdragen
i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt beslutar
dels att orden ”200 000 kronor”, ”50 000 kronor” och ”15 000
kronor” i 28 § andra stycket skall bytas ut mot ”ett belopp som
motsvarar tolv gånger basbeloppet”, ”ett belopp som motsvarar fem
gånger basbeloppet” resp. ”ett belopp som motsvarar två gånger
basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för året
närmast före det år då skattskyldigheten inträffade”,
dels att beloppet ”2 000” i 39 § skall bytas ut mot ”5 000”.

Särskilt yttrande

Knut Wachtmeister (m), Margit Gennser (m) och Karl-Gösta Svenson (m)
anför:

Vi har tidigare krävt att det gåvoskattefria beloppet skall vara ett halvt
basbelopp. Detta krav kommer vi att upprepa under den allmänna motionstiden
1988. Det i motion Sk21 nu framlagda förslaget om en höjning från 2 000
till 5 000 kr. är ett steg i rätt riktning. Vi har därför nu anslutit oss till detta
yrkande.

SkU 1987/88:14

Lagutskottets yttrande sku 1987/88: m

Bilaga

1987/88:6 y

om ändring i arvs- och gåvoskattelagstiftningen med
anledning av äktenskapsbalken, m.m. (prop. 1987/

88:61)

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har berett lagutskottet tillfälle att yttra sig över proposition
1987/88:61 om ändringar i arvs- och gåvoskattelagstiftningen med anledning
av äktenskapsbalken, m.m. jämte motioner.

Med anledning av propositionen har väckts motionerna 1987/88:Skl9 av
Per-Olof Strindberg m.fl. (m), 1987/88:Sk20 av Bengt Harding Olson m.fl.
(fp), 1987/88:Sk21 av Martin Olsson och Stig Josefson (c) samt 1987/88:Sk22
av Knut Wachtmeister m.fl. (m).

Lagutskottet har beslutat avge yttrande över propositionen och motionerna
Sk 19, Sk20 yrkandena 3 och 5 samt Sk21 yrkande 1.

Lagutskottet får anföra följande.

Våren 1987 beslöt riksdagen (prop. 1986/87:1, LU 18, prop. 1986/87:86,
LU 26) att giftermålsbalken skall ersättas med en ny balk, äktenskapsbalken.
Till den nya balken har gällande bestämmelser om ingående och upplösning
av äktenskap samt om makars underhållsskyldighet förts över i huvudsakligen
oförändrat skick. De materiella nyheterna i äktenskapsbalken avser
främst reglerna om makars egendom och bodelning. Vid bodelning skall
huvudregeln om likadelning av makarnas giftorättsgods kunna frångås i
större utsträckning än som för närvarande är möjligt. En annan nyhet är att
enskild egendom skall kunna dras in i bodelningen om makarna är överens
om det och då behandlas som giftorättsgods. Äktenskapsbalken innehåller
också en särskild regel om jämkning av oskäliga äktenskapsförord. Vidare
utvidgas makes rätt att vid bodelning få överta makarnas gemensamma
permanentbostad samt får make rätt att överta bohag som har begagnats
gemensamt av dem i hemmet. När bodelning skall ske med anledning av den
ena makens död gäller en särskild regel som ger den efterlevande maken rätt
att ensam bestämma att vardera sidan skall behålla sin egendom.

I lagstiftningsärendet vidtogs även betydelsefulla ändringar i ärvdabalken
(ÄB). Enligt de nya reglerna får en make vid den andra makens död rätt att
ärva den makens kvarlåtenskap framför makarnas gemensamma bröstarvingar.
De gemensamma bröstarvingarna får - på samma sätt som i dag gäller
beträffande den avlidnes föräldrar, syskon och syskonbarn - rätt till efterarv
när den efterlevande maken i sin tur dör. Vad den efterlevande ärver innehas
med fri förfoganderätt om det finns efterarvingar. En annan nyhet är att den
s.k. basbeloppsregeln som enligt giftermålsbalken gäller vid bodelning förs
över till ÄB och utformas som en arvsbestämmelse med karaktär av
garantiregel.

Riksdagen antog även en särskild lag om sambors gemensamma hem.
Genom en lag om homosexuella sambor gjordes bl.a. reglerna i sambolagen
tillämpliga på homosexuella parförhållanden (prop. 1986/87:124, LU 28).

Den nya lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 1988 och skall med några
få undantag tillämpas på de äktenskap och samboförhållanden som består vid
årsskiftet.

I den nu aktuella propositionen läggs fram förslag till sådana ändringar i
bl.a. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt (AGL) som föranleds av
den ovan redovisade reformen av äktenskapsrätten, arvsreglerna m.m.

I de fall bodelnings- och arvsskifteshandlingar inte företes i arvsskatteärendena
skall enligt propositionen som en huvudregel även i fortsättningen
gälla att arvsskatten beräknas efter ett schematiskt förfarande på grundval av
uppgifterna i bouppteckningarna. Den efterlevande makens skattefria
giftorättsandel beräknas därvid till hälften av makarnas bo och återstoden
fördelas i enlighet med lag och testamente.

I propositionen föreslås att det schematiska förfarandet skall kunna
frångås i fler fall än nu. Förslaget innebär en anpassning av arvsskattereglerna
till de nya bodelnings- och arvsreglerna. Den efterlevande makens
skattefria giftorättsandel skall kunna beräknas till annan andel än hälften av
boet även om verklig bodelning inte skett eller kunnat ske. Detta hänger ihop
med den nya bestämmelsen i ärvdabalken om att efterlevande make ärver
framför gemensamma barn. Dessa har efterarvsrätt och är inte dödsbodelägare
i den först avlidnes bo. Finns det inga andra dödsbodelägare än den
efterlevande maken kan en formenlig bodelning inte ske. Den efterlevande
och efterarvingarna kan dock ingå ett reellt bodelande avtal där parterna
inom ramen för äktenskapsbalkens bestämmelser om bodelning med bindande
verkan kan komma överens om fördelningen av giftorättsgods och arv
efter den döde i det bo den efterlevande tar över. Det föreslås att en sådan
överenskommelse skall jämställas med bodelning och därigenom kunna ligga
till grund för beskattningen. Detsamma föreslås gälla om det av bouppteckningen
eller eljest i skatteärendet framgår att den efterlevande begärt att
vardera sidan skall behålla hela eller viss kvotdel av sitt giftorättsgods. Enligt
förslaget skall också dom eller avtal där villkor i äktenskapsförord jämkats
kunna beaktas vid beskattningen.

Propositionen innehåller också förslag till vissa ändringar av beskattningsreglerna
vid efterarv. Avsteg från huvudregeln om en hälftendelning av boet
vid den sist avlidnes död skall kunna göras om den först avlidne maken hade
enskild egendom eller efterlämnade testamente eller om fördelningen vid
den först avlidnes död på grund av bodelning eller vad därmed är jämställt i
beskattningshänseende avvikit från en hälftendelning.

I motion Sk20 (fp) framhålls att propositionen om ändring i arvsbeskattningen
framlagts sent och att information om de skatterätts! iga konsekvenserna
av den nya äktenskaps- och arvsrätten därför inte kan ges medborgarna
på ett sådant sätt att de hinner anpassa sig till det ändrade rättsläget.
Motionärerna påpekar också att risken för att enskilda skall drabbas avrättsförluster
är stor. Motionärerna hävdar att grundläggande rättsprinciper
kräver att ikraftträdandet av hela reformen skjuts upp och yrkar (yrkande 3)
att ikraftträdandetidpunkten för de nya civilrättsliga och arvsskatterättsliga
reglerna bestäms till den 1 januari 1989.

SkU 1987/88:14

Bilaga

Lagutskottet erinrar om att frågan om tidpunkten för ikraftträdandet av
reformen med anledning av flera motioner prövades ingående av utskottet
vid behandlingen av förslagen till följdlagstiftning till äktenskapsbalken,
m.m. (prop. 1986/87:86, LU 26). Efter att noga ha vägt behovet av en
förhållandevis lång övergångstid mot intresset av att reformen trädde i kraft
så snart som möjligt fann sig utskottet kunna godta att ikraftträdandetidpunkten
bestämdes till den 1 januari 1988.

Då frågan om ikraftträdandetidpunkten nu åter tagits upp motionsvägen
vill lagutskottet än en gång framhålla att det är angeläget att de nya reglerna
kan börja tillämpas snarast möjligt. Såväl den tidigare beslutade lagstiftningen
som de nu föreslagna ändringarna i arvs- och gåvoskattelagstiftningen
medför avsevärda fördelar för enskilda människor, särskilt efterlevande
makar. Enligt lagutskottets mening hade det i och för sig varit önskvärt om
riksdagen tidigare än som nu blir fallet kunnat besluta om följdändringar i
AGL. Med hänsyn till att de föreslagna nya arvsskattereglerna i allt
väsentligt sluter an till äktenskapsbalken och de nya arvsbestämmelserna bör
dock tidpunkten för riksdagsbeslutet inte hindra att reformen genomförs vid
årsskiftet. De problem som kan uppkomma på grund av att den nu aktuella
propositionen framlagts sent bör kunna mötas genom en ökad information.
Vad som framför allt talar för att riksdagen nu inte bör ändra sitt tidigare
beslut om ikraftträdandetidpunkten är emellertid hänsynen till rättssäkerheten.
Som berörs i motionerna Sk21 (c) och Sk22 (m) skulle nämligen ett
ändrat ikraftträdande kunna leda till rättsförluster för dem som redan
anpassat sina rättsförhållanden till de nya familjerättsliga reglerna. Med det
anförda förordar lagutskottet att motion Sk20 yrkande 3 avslås.

Även i motionerna Skl9 (m) och Sk21 (c) riktas kritik mot att förslaget till
ändringar i arvs- och gåvoskattelagstiftningen framlagts endast kort tid före
ikraftträdandet. Motionärerna anser det inte lämpligt att ikraftträdandetidpunkten
ändras men framhåller att i den uppkomna situationen det ställs
stora krav på insatser från regeringens sida i syfte att ge allmänheten en
tillfredsställande information om den nya lagstiftningen. Motionärerna yrkar
(yrkande 1 i motion Sk21) att det anförda ges regeringen till känna. Också i
motion Sk20 (fp) begärs ett tillkännagivande om behovet av extraordinära
informationsåtgärder (yrkande 5).

Som utskottet framhöll vid behandlingen av förslaget till äktenskapsbalk
m.m. (LU 1986/87:18) kommer reformen att få genomgripande betydelse för
det helt övervägande antalet människor i vårt land. Det är därför mera
angeläget än eljest då ny lagstiftning genomförs att en allsidig och brett
upplagd information om de nya reglerna och deras konsekvenser kommer till
stånd. Viktigt är också att stor omsorg läggs ned på utformningen av den
information som skall spridas till allmänheten. Av stor betydelse härvidlag är
bl.a. att upplysningarna om de nya arvsreglerna utformas så att människor
ges möjlighet att ta ställning till om de nya reglerna bör föranleda dem att
ändra sina testamenten.

Sedan riksdagen våren 1987 fattade beslut om ikraftträdandetidpunkten
har enligt vad utskottet inhämtat en omfattande informations- och utbildningsverksamhet
förekommit. Genom justitiedepartementets försorg har
information spridits till allmänheten genom en broschyr med redogörelse för

SkU 1987/88:14

Bilaga

de familjerättsliga regler som gäller efter årsskiftet 1987-1988 och en
kortfattad folder med uppgift om nyheterna på familjerättens område.
Vidare har information lämnats genom TV. En ny upplaga av foldern är nu
under utarbetande och skall spridas till allmänheten före årsskiftet. Ytterligare
åtgärder planeras. Sålunda avser justitiedepartementet att inom den
närmaste tiden införa annonser om de nya reglerna i de tidningar som
tillställs medlemmarna i landets två pensionärsorganisationer. Vidare kommer
över hela landet skyltning om reformen att äga rum på bussar,
pendeltåg, t-banor och spårvagnar i lokaltrafik.

Genom de informationsåtgärder som sålunda skall komma till stånd får
motionärernas önskemål om information rörande den familjerättsliga reformen
anses i allt väsentligt tillgodosett. Utskottet utgår från att regeringen
även överväger vilka andra möjligheter som står till buds för att allmänhetens
behov av information i nämnda hänseende skall kunna tillgodoses. Vad
gäller de nya arvsskattereglerna anser sig inte lagutskottet böra ta ställning
till frågan om informationsbehovet. Sett från lagutskottets beredningsområde
är således något särskilt tillkännagivande från riksdagen i enlighet med
motionärernas önskemål inte påkallat. Motionerna Skl9, Sk20 yrkande 5
och Sk21 yrkande 1 bör därför avslås.

Utskottet övergår härefter till att behandla två särskilda frågor som berörs
i propositionen.

Som tidigare nämnts innebär ändringarna i ÄB att efterlevande make får
en direkt rätt till arv före gemensamma bröstarvingar (3 kap. 1 § första
stycket ÄB). Vad den efterlevande maken ärver skall innehas med fri
förfoganderätt. När den efterlevande i sin tur avlider skall bröstarvingarna
till den först avlidne ha rätt till efterarv i den sistnämndes kvarlåtenskap.
Bröstarvingar till den först avlidne som inte är också den efterlevandes
arvingar, särkullbarn, skall dock ha rätt att få ut sitt arv genast vid det första
dödsfallet.

Särkullbarn till den först avlidne kan avstå från sitt arv till förmån för den
efterlevande maken och får då på samma sätt som makarnas gemensamma
bröstarvingar en rätt till efterarv. En annan nyhet är att den s.k. basbeloppsregeln
i 13 kap. 12 § giftermålsbalken omvandlats till en arvsregel. Enligt den
nya bestämmelsen, 3 kap. 1 § andra stycket ÄB, skall den efterlevande
maken alltid ha rätt att ärva så mycket av den avlidnes kvarlåtenskap att det
tillsammans med hans eller hennes andel i giftorättsgodset och enskilda
egendom motsvarar fyra basbelopp. I beloppet skall även inräknas vad som
tillfaller den efterlevande maken genom testamente av den avlidne. Vad den
efterlevande erhåller i arv med stöd av basbeloppsregeln skall innehas med
fri förfoganderätt. Regeln skall tillämpas också när den avlidne efterlämnar
särkullbarn.

När den efterlevande maken i sin tur avlider skall en fördelning ske av den
makens kvarlåtenskap mellan å ena sidan den först avlidnes efterarvingar och
å andra sidan den sist avlidnes arvingar. Närmare bestämmelser härom finns i
3 kap. 2 § ÄB. Huvudregeln är enligt paragrafens första stycke att vardera
sidans andel skall bestämmas till hälften av den efterlevande makens bo.
Likadelningsprincipen skall dock frångås om det som den efterlevande
maken fick i arv utgjorde en annan andel än hälften av makarnas samlade

SkU 1987/88:14

Bilaga

tillgångar vid den först avlidnes död (3 kap. 2 § tredje stycket). En sådan
skevdelning kan bli aktuell om exempelvis någon av makarna haft enskild
egendom eller det funnits testamente av den först avlidne. Andra fall då
avsteg från likadelningsprincipen skall ske är om ett särkullbarn fått ut sin
arvslott vid det första dödsfallet eller om särkullbarnet på grund av
basbeloppsregeln i 3 kap. 1 § ÄB endast fått ut en del av sin arvslott.
Sistnämnda fall kan belysas med följande exempel. Den först avlidne maken
efterlämnar som arvingar ett särkullbarn och ett barn som den avlidne har
med den efterlevande maken. Makarnas samlade tillgångar utgör 120 000
kr., varav den efterlevande erhåller 60 000 kr. genom bodelningen. Återstoden
utgör kvarlåtenskapen efter den avlidne. Av kvarlåtenskapen utgör
särkullbarnets arvslott 30 000 kr. Med stöd av basbeloppsregeln (basbeloppet
beräknat till 25 000 kr.) har den efterlevande rätt att ärva så mycket att
det tillsammans med vad som erhållits vid bodelningen uppgår till 100 000 kr.
Den efterlevande maken ärver således 40 000 kr. av kvarlåtenskapen och
särkullbarnet får ut endast 20 000 kr. av sin arvslott på 30 000 kr. Eftersom
särkullbarnet har fått stå tillbaka för den efterlevande maken har det rätt till
efterarv. Barnets andel vid efterarvet skall dock minskas med vad det tidigare
fått ut. Om boets behållning vid den efterlevandes död utgör 100 000 kr. skall
4/10 (40 000 kr.) anses utgöra vad den efterlevande ärvde och vari särkullbarnet
och det gemensamma barnet har rätt till efterarv. 6/10 av behållningen
utgjorde den efterlevandes andel vid bodelningen och tillfaller dennes
arvingar, dvs. det gemensamma barnet.

Enligt förslaget till ändringar i arvs- och gåvoskattelagstiftningen skall som
inledningsvis redovisats huvudregeln vid arvsbeskattning i efterarvsfallen
även i fortsättningen vara en schematisk hälftendelning av boet efter den sist
avlidne maken. I de fall reglerna i äktenskapsbalken och ÄB lett till att
huvudprincipen om hälftendelning frångåtts vid den först avlidne makens
död skall avsteg också göras vid den andra makens död. Bl.a. skall enligt 15 §
2 mom. andra stycket 2 och 3. förslaget till ändring i AGL hälftendelningsregeln
frångås vid arvsbeskattningen om den först avlidne maken testamenterat
egendom till annan än sin make eller om den först avlidne efterlämnade
särkullbarn som inte avstod från sin arvsrätt till förmån för den efterlevande
maken. I propositionen (s. 39) uttalar departementschefen att någon avvikelse
från en schematisk hälftendelning inte bör ske om tillämpningen av
basbeloppsregeln påverkat fördelningen vid det första dödsfallet. Om som i
det ovan anförda exemplet ett särkullbarn på grund av basbeloppsregeln fått
ut endast en del av sin arvslott vid det första dödsfallet och den andel som den
efterlevande maken ärvt och till vilken barnen har rätt till efterarv därför
utgör mindre än hälften av den efterlevandes tillgångar skall således enligt
departementschefen boet vid den efterlevandes död delas schematiskt i
hälftendelar vid arvsbeskattningen. I propositionen konstateras att den
verkliga andelen i dessa fall kan bli mindre än vad en schematisk hälftendelning
leder till och att arvsskatten följaktligen beräknas på en för stor lott.
Som stöd för den förordade ordningen åberopas att en fullständig följsamhet
på arvsskatteområdet till basbeloppsregeln skulle föra med sig en komplicering
av arvsbeskattningen.

Med anledning av vad departementschefen sålunda anför vill lagutskottet

SkU 1987/88:14

Bilaga

erinra om att den ovan redovisade bestämmelsen i 15 § 2 mom. andra stycket
AGL om frångående av hälftendelningsprincipen tar sikte på det fallet att ett
särkullbarn inte avstått från sin arvsrätt till förmån för den efterlevande
maken och således fått ut sitt arv vid det första dödsfallet. Då den
efterlevande maken avlidit skall i sådana fall den del vari rätt till efterarv
föreligger inte beräknas till hälften utan till vad den efterlevande faktiskt
ärvt. Ordalydelsen i lagtexten ger inte vid handen att bestämmelsen skulle
vara tillämplig endast då särkullbarnet fått ut hela sin arvslott. Lagtexten ger
således utrymme för att bestämmelsen tillämpas även då särkullbarnet på
grund av basbeloppsregeln endast fått ut en del av sin arvslott tidigare och har
rätt till efterarv i fråga om återstoden av lotten, dock under den förutsättningen
att något arvsavstående inte skett. Enligt utskottets mening talar också
övervägande skäl för att bestämmelsen bör vara tillämplig när särkullbarn till
följd av basbeloppsregeln har rätt till efterarv. Att ett särkullbarn i nu
berörda fall vid beräkningen av arvsskatten skall anses ha efterarv i hälften av
den sist avlidne makens kvarlåtenskap trots att barnet enligt arvsreglerna
endast har rätt till efterarv i en mindre del kan enligt lagutskottets mening
inte anses innebära en helt tillfredsställande ordning. I linje med vad som
framhålls i propositionen (s. 104) anser lagutskottet att det för den enskilde
kan framstå som svårbegripligt att ett schematiskt beskattningsförfarande
kan leda till att de arvslotter som framräknas vid beskattningen avviker från
den fördelning som faktiskt skall ske mellan arvingarna och andra dödsbodelägare.
Om den schematiska uppdelningen av boet är annorlunda än den som
arvsreglerna föreskriver finns det vidare risk för missförstånd mellan
dödsbodelägarna, något som kan leda till onödiga konflikter. Utskottet vill
också peka på att den i propositionen föreslagna ordningen (15 § 2 mom.
andra stycket 2.) bl.a. innebär att hälftendelningsprincipen alltid skall
frångås när det finns ett testamente av den först avlidne till förmån för någon
annan än den efterlevande maken och detta även i de fall testamentstagarens
rätt inskränks genom basbeloppsregeln. Att i vissa fall basbeloppsregeln
skall föranleda skevdelning vid arvsbeskattningen medan den i andra fall inte
skall det torde, sett med allmänhetens ögon, te sig svårförklarligt.

Det sist anförda leder vidare utskottet till den uppfattningen att det bör
kunna underlätta beskattningsmyndigheternas arbete vid efterarv om avsteg
från hälftendelningsprincipen alltid skall ske när tillämpningen av basbeloppsregeln
påverkat fördelningen vid det första dödsfallet. Utskottet vill
understryka att en sådan ordning inte leder till en lägre arvsbeskattning än
huvudregeln. Som departementschefen framhåller aktualiseras basbeloppsregeln
nämligen i mindre bon där de hösten 1986 höjda grundavdragen för
bröstarvingar leder till att någon beskattning inte sker eller till att skatten blir
låg. I själva verket förhåller det sig så enligt vad lagutskottet kan bedöma att i
de fall arvslotterna överstiger grundavdraget hälftendelning leder till en för
bröstarvingarna gynnsammare arvsbeskattning än en skevdelning.

Sammanfattningsvis förordar lagutskottet att 15 § 2 mom. andra stycket
förslaget till ändring i AGL ges den innebörden att hälftendelningsprincipen
skall frångås när tillämpningen av basbeloppsregeln påverkat fördelningen
vid det första dödsfallet.

I propositionen föreslås att vid beräkningen av den efterlevande makens

SkU 1987/88:14

Bilaga

giftorättsandel hälftendelningsprincipen skall frångås när i arvsskatteärendet
företes dom eller avtal mellan den efterlevande maken samt efterarvingar om
jämkning av äktenskapsförord enligt 12 kap. 3 § äktenskapsbalken. Med
efterarvingar jämställs testamentstagare vars rätt inträder först vid den
efterlevande makens död. Bestämmelsen gäller endast i de fall efterlevande
make är ensam dödsbodelägare.

Förslaget föranleder i och för sig inte några erinringar från lagutskottets
sida. Utskottet vill emellertid erinra om de uttalanden rörande tillämpningen
av jämkningsbestämmelserna i äktenskapsbalken som riksdagen gjorde då
balken antogs (LU 1986/87:18 s. 20 och 21). Avsikten är att jämkningsregeln
skall utnyttjas restriktivt och endast då ett äktenskapsförord i så hög grad
missgynnar den ekonomiskt svagare av makarna att en tillämpning av
äktenskapsförordet framstår som oskälig. När den efterlevande maken är
ensam dödsbodelägare och således berättigad att ärva den avlidne makens
kvarlåtenskap, däri inbegripet den avlidnes enskilda egendom, torde enligt
utskottets mening förutsättningarna för jämkning av äktenskapsförord inte
föreligga. Syftet med jämkningsregeln är nämligen att ge ett skydd åt den
ekonomiskt svagare maken. När maken har rätt att ärva kvarlåtenskapen
tillgodoses i allmänhet makens intressen fullt ut genom arvsrätten, och det
förhållandet att en tillämpning av bestämmelsen kan leda till lägre arvsskatt
för den efterlevande maken utgör inte skäl för jämkning. Utskottet kan
endast tänka sig ett fall där det över huvud taget finns anledning att jämka ett
äktenskapsförord till förmån för en arvsberättigad make, nämligen det fallet
att den avlidne genom testamente bestämt att den i kvarlåtenskapen
ingående enskilda egendomen skall tillfalla någon annan än den efterlevande.
Om förutsättningarna för jämkning är för handen bör i den situationen
den efterlevande kunna påkalla jämkning.

Utöver det anförda föranleder propositionen och motionerna inte några
uttalanden från lagutskottets sida.

Stockholm den 1 december 1987
På lagutskottets vägnar

Per-Olof Strindberg

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Owe Andréasson
(s), Martin Olsson (c), Inga-Britt Johansson (s), Allan Ekström (m),
Bengt Kronblad (s), Bengt Harding Olson (fp), Gunnar Thollander (s),
Marianne Karlsson (c), Berit Löfstedt (s), Ewa Hedkvist Petersen (s), Hans
Rosengren (s), Ewy Möller (m) och Kjell-Arne Welin (fp).

SkU 1987/88:14

Bilaga

Avvikande meningar

1. Ikraftträdandetidpunkten

Bengt Harding Olson och Kjell-Arne Welin (båda fp) anser att den del av
utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Lagutskottet erinrar” och slutar
med ”3 avslås” bort ha följande lydelse:

Som lagutskottet framhöll vid riksdagsbehandlingen av förslaget till
äktenskapsbalk m.m. (LU 1986/87:18) kommer den nya reformen att få
genomgripande betydelse för det helt övervägande antalet människor i vårt
land. Med hänsyn härtill är det självfallet angeläget att ikraftträdandetidpunkten
bestäms så att allmänhetens behov av information och rådgivning
inför övergången till ett nytt regelsystem kan tillgodoses.

En för de enskilda viktig del av reformen på äktenskaps- och arvsrättens
område utgörs av det nu framlagda förslaget till ändringar i arvsskattelagstiftningen.
Rätteligen borde en proposition i ämnet ha förelegat redan i
samband med de övriga reformförslagen. Så skedde emellertid inte utan
regeringen avlämnade propositionen först den 9 november. Ett beslut i
riksdagen om ändringar i arvsskattelagstiftningen torde kunna fattas först i
mitten av december. Som framhålls i motion Sk20 innebär det att information
om de skatterättsliga konsekvenserna av den nya familjerätten inte
hinner spridas till allmänheten i så god tid före ikraftträdandet att de enskilda
har någon reell möjlighet att anpassa sig till ändringarna i rättsläget.
Uppenbart är också att många människor dröjt med att vidta erforderliga
anpassningsåtgärder i avvaktan på besked om ändringarna i arvsskattereglerna.
Eftersom tiden fram till ikraftträdandet nu är kort måste risken för att
många drabbas av allvarliga rättsförluster bedömas som mycket stor.

Vid en samlad bedömning föreligger det enligt utskottets mening mycket
starka rättssäkerhetsskäl för att hela reformen senareläggs. Lagutskottet
tillstyrker således bifall till motion Sk20 yrkande 3.

2. Informationsfrågor

Per-Olof Strindberg (m), Martin Olsson (c), Allan Ekström (m), Bengt
Harding Olson (fp), Marianne Karlsson (c), Ewy Möller (m) och Kjell-Arne
Welin (fp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 3 med
”Sedan riksdagen” och slutar på s. 4 med ”därför avslås” bort ha följande
lydelse:

Redan i samband med riksdagsbehandlingen av äktenskapsbalken m.m.
och följdlagstiftningen höjdes kritiska röster mot att riksdagen skulle fatta
beslut om en reform innan reformens samlade konsekvenser för bestående
rättsförhållanden kunde överblickas.

Under utskottsbehandlingen av proposition 1986/87:1 med förslag till
äktenskapsbalk m.m. yrkade sålunda moderaternas, folkpartiets och centerpartiets
representanter i lagutskottet att riksdagen - såsom framhålls i det till
betänkandet LU 1986/87:18 fogade särskilda yttrandet - inte skulle fatta
beslut i lagstiftningsärendet förrän slutliga förslag framlagts om dels ikraftträdande-
och övergångsbestämmelser, dels följdlagstiftning, dels också nya
regler gällande arvsbeskattningen.

SkU 1987/88:14

Bilaga

Vid behandlingen av proposition 1986/87:86 med förslag till följdlagstiftning
till äktenskapsbalken m.m. framfördes också kritik mot ett ikraftträdande
redan den 1 januari 1988. Som skäl åberopades att propositionen innebar
en alltför snävt tilltagen övergångsperiod med hänsyn til! att reformen krävde
en omfattande information till allmänheten och till att medborgarna behövde
rådrum för att anpassa sig till de nya reglerna.

I den reservation som fogades till utskottsbetänkandet LU 1986/87:26
yrkades därför sammanfattningsvis att den nya familjerättsliga lagstiftningen
skulle träda i kraft den 1 januari 1989.

Utvecklingen har visat att den kritik som sålunda framfördes var berättigad.
De åtgärder som hittills vidtagits från regeringens sida i syfte att
informera allmänheten är otillräckliga. Vidare har regeringen först den 9
november framlagt en proposition om följdändringar i arvsskattelagstiftningen,
vilket medför att ett riksdagsbeslut i frågan troligen kan fattas först ca två
veckor före ikraftträdandet. I yttrande över lagrådsremissen med förslag till
ändringar i AGL har lagrådet understrukit att det är ett utomordentligt starkt
samhällsintresse att kännedom sprids om de äktenskapsrättsliga, arvsrättsliga
och arvsskatterättsliga förändringar som förestår. Med hänsyn särskilt till
den korta tid som står till förfogande innan de nya reglerna träder i kraft har
lagrådet förordat att information om den nya lagstiftningens innebörd i
arvsskatterättsligt hänseende sprids på ett effektivt sätt.

Utskottet konstaterar att till följd av regeringens senfärdighet med
arvsskattelagstiftningen det stora flertalet människor i vårt land som berörs
av reformen får en orimligt kort tid att sätta sig in i de samlade konsekvenserna
av den nya familjerätten och att anpassa sina förhållanden till den. Risken
för att många personer kommer att drabbas av rättsförluster är därför
påtaglig. För att denna risk skall kunna motverkas och för att medborgarna
skall få underlag för en bedömning av vilka åtgärder som de måste vidta krävs
enligt utskottets mening att regeringen skyndsamt ger allmänheten en
omfattande information om de nya reglerna. Viktigt är härvidlag att
informationen utformas så att den verkligen når ut till allmänheten. I detta
hänseende kan mera extraordinära informationsåtgärder vara påkallade.

Vad som sålunda anförts bör riksdagen med bifall till motionerna Skl9,
Sk20 yrkande 5 och Sk21 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.

Särskilt yttrande

Per Olof Strindberg (m), Martin Olsson (c), Allan Ekström (m), Bengt
Harding Olson (fp), Marianne Karlsson (c), Ewy Möller (m) och Kjell-Arne
Welin (fp) anför:

Skatteutskottet har utan begränsningar berett lagutskottet tillfälle att yttra
sig över proposition 1987/88:61 angående ändringar i arvs- och gåvoskattelagstiftningen
med anledning av äktenskapsbalken, m.m. jämte motioner.

Lagutskottets majoritet har beslutat att endast yttra sig över en begränsad
del av propositionen jämte vissa motionsyrkanden. För vår del anser vi att
det varit naturligt att utskottet - som haft att bereda förslaget till ny
äktenskapsbalk, m.m. - utnyttjat den erbjudna möjligheten att vaka över
harmonin i rättsordningen och över att, i likhet med vad lagrådet uttalat (s.

SkU 1987/88:14

Bilaga

87), den civilrättsliga grundregleringen inte betas sin verkan genom den
arvsskatterättsliga regleringen. Detta berör i detta sammanhang frågorna om
efterlevandes skattskyldighet, rimligt rådrum enligt 17 § andra stycket AGL
och skattemyndighetens samrådsskyldighet.

På grund härav hade utskottet bort yttra sig även över motion Sk20
yrkandena 1, 2 och 4.

SkU 1987/88:14

Bilaga

gotab Stockholm 1987 14082