om ändringar i allemanssparandet (prop. 1985/86:50) (Betänkande 1985/86:FiU7 Finansutskottet)

Finansutskottets betänkande

1985/86:7

om ändringar i allemanssparande! (prop. pjpf

1985/86:50) 1985/86:7

Sammanfattning

I proposition 1985/86:50 föreslås att 5 000 kr. får sättas in i allemanssparande!
under första kvartalet 1986 utöver högsta tillåtna månadsinsättningar.
Vidare föreslås att gränsen för de samlade nettoinsättningarna höjs från
30000 till 35000 kr.

Utskottet tillstyrker enhälligt propositionens förslag. Företrädarna för
moderata samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet i utskottet redovisar
dock andra motiv för sitt ställningstagande än utskottsmajoriteten.

Utskottet avstyrker motionsyrkandena om ytterligare sparstimulerande
åtgärder, däribland förslag om fortsatt skattebefrielse för medel som kvarstår
i det tidigare skattesparsystemet. Företrädarna för moderata samlingspartiet,
folkpartiet och centerpartiet reserverar sig mot beslutet.

Propositionen

I proposition 1985/86:50 har regeringen (finansdepartementet) - efter
föredragning av statsrådet Bengt K. Å. Johansson — föreslagit riksdagen att
anta det till propositionen fogade förslaget till lag om ändring i lagen
(1983:890) om allemanssparande.

Lagförslaget har följande lydelse:

1 Riksdagen 1985/86. 5 sami. Nr 7

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983: 890) om allemanssparande

Härigenom föreskrivs att 4 och 5 lagen (1983:890) om allemanssparande
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §'

Varje sparare får sätta in högst 800 kronor i månaden i allemanssparandet.

Under första kvartalet år 1986
får en sparare, utöver insättningar
enligt första stycket, sätta in sammanlagt
högst 5 000 kronor i allemanssparande!.

Spararens insättningar, i före- Spararens insättningar, i förekommande
fall minskade med ut- kommande fäll minskade med uttag,
får sammanlagt inte överstiga tag. får sammanlagt inte överstiga

30000 kronor. 35000 kronor.

5 S

Den som börjar spara under år Den som börjar spara och som
1984 får för detta år ett särskilt till- det första kalenderåret han sparar

lägg (bonusränta) motsvarande fem fyller högst 25 år får för detta år ett

procent årlig ränta. Även den som särskilt tillägg (bonusränta) mot hörjar

spara ett senare år och som svarande fem procent årlig ränta,

det året fyller högst 25 år får en dock högst 300 kronor,
sådan bonusränta.

Bonusråntan bekostas av staten och tillförs sparmedlen med utgången
av det år då sparandet inleddes.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

FiU 1985/86:7

' Senaste lydelse 1984: 1036

Motionerna

FiU 1985/86:7

1985/86:162 av Lars Tobisson m. fl. (m), vari hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om vikten av att stimulera hushållssparande!,

2. att riksdagen beslutar att avkastning och värdestegring på skattesparande
i bank och i fond skall vara skattebefriade även efter bindningstidens
utgång,

3. att riksdagen beslutar att aktiesparfonderna befrias från skattskyldighet
för realisationsvinster i enlighet med vad som gäller för allemansfonderna.

1985/86:163 av Björn Molin m. fl. (fp), vari hemställs

1. att riksdagen beslutar om fortsatt skattebefrielse för avkastning och
värdestegring på medel inom skattesparandet även efter den femåriga
bindningstidens utgång,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett generellt och varaktigt
system med stimulanser för enskilt sparande i enlighet med vad som förordas
i motionen.

1985/86:164 av Stig Josefson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen beslutar
att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om
sparpolitikens inriktning.

Utskottet

Hushållssparande! minskade kraftigt i början av 1980-talet från en redan i
utgångsläget låg nivå. År 1982 hade sparkvoten sjunkit till endast 0,5 %. Två
år senare sjönk den ytterligare och uppgick då till 0%. År 1984 förekom
alltså, totalt sett, inget sparande i hushållssektorn.

Under första halvåret 1985 ökade hushållens konsumtion kraftigt, framför
allt av varaktiga konsumtionsvaror. Samtidigt fortsatte hushållens banksparande
att minska.

Utskottet har vid upprepade tillfällen uttryckt stor oro över tillbakagången
i hushållssparande!, som i längden inte går att förena med en sund
samhällsekonomisk utveckling. Flera omständigheter har emellertid inneburit
att förutsättningarna för sparandet nu har förbättrats. Marginalskatten
har successivt sänkts under de tre senaste åren. Inflationen har begränsats.
Realräntan har stigit och ligger nu på en hög nivå. Allemanssparande! har
tillkommit, vilket ger en skattebefriad avkastning utan krav på vare sig långa
bindningstider eller regelbundenhet i sparandet. Vid årsskiftet införs ytterligare
stimulanser för hushållssparande!. Då individualiseras sparavdraget
samtidigt som avdraget höjs till 1 600 kr. för alla skattskyldiga. Dessutom
införs ett nytt avdrag på 1000 kr. vid realisationsvinstbeskattningen av aktier
som innehafts kortare tid än två år. Av intresse i sammanhanget är också att
en särskild spardelegation har tillsatts med uppgift att bl. a. informera
hushållen om olika sparalternativ och den trygghet som följer med ett
regelbundet sparande.

Trots de förbättrade förutsättningarna kan det, i enlighet med vad som
förordas i propositionen, finnas skäl att vidta ytterligare åtgärder i syfte att

1 * Riksdagen 1985/86. 5 samt. Nr 7

stimulera hushållssparande under år 1986. Då frigörs nämligen betydande
sparbelopp som sammantaget kommer att medföra en mycket kraftig
likviditetspåspädning i hushållssektorn. Enbart i januari 1986 kommer
närmare 10 miljarder kronor att frigöras, vilket motsvarar 2—3 % av den
beräknade privata konsumtionen under nästa år. För att en extra åtstramning
av finanspolitiken skall kunna undvikas är det angeläget att detta tillskott
omsätts i nytt sparande.

Det får förutsättas att riksgäldskontoret kommer att kunna neutralisera
betydande belopp, bl. a. genom attraktiva erbjudanden till hushållen vid
förlängning av tidigare lån. Såsom påpekas i propositionen har allemanssparandet
visat sig vara en mycket attraktiv sparform. Utskottet delar därför
föredragandens bedömning att en tillfällig höjning av beloppsgränsen i
allemanssparande! är en lämplig åtgärd för att ytterligare stimulera sparandet
och därmed begränsa riskerna för en kraftig konsumtionsökning.
Utskottet har ej heller i övrigt några erinringar mot föredragandens förslag,
vilket med vissa förbehåll godtas även i de tre motioner som väckts i
ärendet.

Förslaget innebär att en sparare ges möjlighet att, utöver de maximalt
tillåtna månadsinsättningarna på 800 kr., sätta in högst 5 000 kr. i allemanssparande!
under första kvartalet år 1986. Vidare höjs gränsen för de samlade
nettoinsättningarna från 30000 kr. till 35000 kr. Liksom tidigare utgår
bonusränta med 5 % till ungdomar under det första kalenderåret de sparar.
Bonusen begränsas dock till högst 300 kr.

I motion 162 av Lars Tobisson m. fl. (m) och motion 163 av Björn Molin m. fl.
(fp) föreslås att hushållen dessutom skall erbjudas att ha kvar pengarna i
skattesparandet under samma fördelaktiga villkor som gäller för allemanssparande!.
I skattesparandet bör därför både avkastning och värdestegring
vara befriad från skatt även efter bindningstidens utgång. Enligt motionärerna
bör dessutom aktiesparfondema befrias från skattskyldighet för realisationsvinster
i enlighet med vad som nyligen genomförts för allemansfonderna.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att när riksdagen våren 1985
beslöt att de till allemanssparande! knutna kapitalsparfonderna helt skulle
befrias från realisationsvinstbeskattning hade detta sin grund i att man ville
åstadkomma en fullständig neutralitet i beskattningshänseende mellan å ena
sidan allemanssparande på rikssparkonto och å andra sidan allemanssparande
i kapitalsparfond. Motsvarande neutralitetsaspekter kan enligt utskottets
mening inte läggas på skattesparandet. Detta sparsystem utgick nämligen
från principen att sparande i aktier skulle erhålla en större skattereduktion än
sparande i bank. Utskottet anser det därför inte påkallat med någon ändring
av aktiesparfondernas realisationsvinstbeskattning. Utskottet finner ej heller
i övrigt skäl att nu ompröva reglerna för skattesparandet som är under
avveckling. Med det anförda avstyrker utskottet motion 162 yrkandena 2 och
3 samt motion 163 yrkande 1.

I motionerna 162 av Lars Tobisson m. fl. (m), 163 av Björn Molin m. fl. (fp)
och 164 av Stig Josefson m. fl. (c) framförs härjämte olika synpunkter och
förslag på hur enskilt sparande bör stimuleras. I likhet med motionärerna

FiU 1985/86:7

anser utskottet att det är angeläget att på olika sätt stimulera till ett ökat
sparande. Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen har emellertid
en rad åtgärder redan vidtagits i syfte att stimulera hushållssparande!.
Enligt utskottets mening utgör i nuvarande läge dessa åtgärder tillsammans
med det aktuella förslaget om en extrainsättning i allemanssparande! en
lämpligt avvägd stimulans med hänsyn tagen till åtgärdernas statsfinansiella
och samhällsekonomiska effekter. Utskottet är därför inte berett att nu
förorda ytterligare förslag till stimulanser. Med det anförda avstyrks
motionerna 162 yrkande 1, motion 163 yrkande 2 och motion 164.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ändringar i allemanssparandet

att riksdagen antar i proposition 1985/86:50 framlagt förslag till lag om
ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande,

2. beträffande fortsatt skattebefrielse för skattesparandet

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:162 yrkandena 2 och 3 samt
1985/86:163 yrkande 1,

3. beträffande stimulans för hushållssparandet

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:162 yrkande 1,1985/86:163
yrkande 2 och 1985/86:164.

Stockholm den 5 och 6 december 1985
På finansutskottets vägnar
Arne Gadd

Närvarande vid justeringen av moment 1: Arne Gadd (s), Roland Sundgren
(s), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Iris Mårtensson (s), Lars De Geer
(fp), Filip Fridolfsson (m), Arne Andersson i Gamleby (s), Hans Petersson i
Hallstahammar (vpk), Arne Kjörnsberg (s), Rolf Kenneryd (c), Marianne
Carlström (s), Anne Wibble (fp), Leo Persson (s) och Stina Eliasson (c).

Närvarande vid justeringen av moment 2 och 3: Arne Gadd (s), Björn Molin
(fp), Roland Sundgren (s), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Iris
Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Lars De Geer (fp), Filip Fridolfsson (m),
Arne Andersson i Gamleby (s), Britta Hammarbacken (c), Hans Petersson i
Hallstahammar (vpk), Arne Kjörnsberg (s), Rolf Kenneryd (c) och Marianne
Carlström (s).

Reservationer

1. Ändringar i allemanssparande! (mom. 1)

Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp), Filip Fridolfsson
(m), Rolf Kenneryd (c), Anne Wibble (fp) och Stina Eliasson (c) anser att
den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med ”Utskottet har” och på

FiU 1985/86:7

s. 4 slutar med ”högst 300 kr.” bort ha följande lydelse:

Konjunkturinstitutet förutsåg i sin höstrapport att hushållssparande i år
kommer att sjunka till -0,5%. Även år 1986 bedöms sparkvoten bli
negativ.

Utskottet har vid upprepade tillfällen uttryckt stor oro över tillbakagången
i hushållssparande, som i längden inte går att förena med en sund
samhällsekonomisk utveckling. Det är anmärkningsvärt — och i ett internationellt
perspektiv helt unikt - att sparkvoten förblir negativ trots förbättrade
förutsättningar, framför allt den positiva realräntan. Krisen för hushållssparande
har heller inte avhjälpts genom tillkomsten av vissa skattefavörer,
främst inom ramen för allemanssparande.

Den inträffade och förutsedda utvecklingen visar att sparandet i första
hand bestäms av den allmänna ekonomiska politiken. Viktigast är att sänka
inflationstakten genom att minska budgetunderskottet. Detta bör ske genom
nedskärningar av offentliga utgifter, som görs så omfattande att de ger
utrymme för skattesänkningar. Den bästa sparstimulansen är en ekonomisk
politik, som ökar hushållens disponibla inkomster och höjer realavkastningen
efter skatt på sparande.

Med hänsyn till den rådande krisen för hushållssparande! behövs det
emellertid härutöver särskilda stimulansåtgärder. Enligt utskottets mening
är det särskilt angeläget att öka det personliga sparandet i bostäder och
aktier.

Det år 1984 införda allemanssparande! har mest inneburit placeringar i
statsskulden. Allemansfonderna har endast fått en mindre och krympande
del av insättningarna. Genom att allemanssparande! drar medel från
traditionellt banksparande finns det också en risk att den grundläggande
kund/bank-relationen rubbas.

Det skattemässiga gynnandet av sparande i statsskulden innebär en
diskriminering av allt annat sparande. Sparande i direkt ägda aktier, i bostad
och i bank missgynnas med dagens skatteregler. Det finns därför enligt
utskottets mening anledning att se över beskattningen av olika sparformer i
syfte att uppnå konkurrensneutralitet.

Under år 1986 frigörs betydande sparbelopp från skattesparande och
obligationslån. Detta kan medföra en oönskad likviditetspåspädning i
hushållssektorn. I regeringens proposition föreslås att 5 000 kr. får sättas in i
allemanssparande! under första kvartalet 1986 utöver de nuvarande tillåtna
månadsinsättningarna. Dessutom föreslås att maximigränsen för den sparandes
totala nettoinsättningar höjs från 30000 kr. till 35000 kr.

Dessa förslag kan enligt utskottets mening bara ses som en tillfällig lösning.
Det blir nämligen nödvändigt att återkomma med åtgärder under de
kommande åren, när ytterligare stora belopp frigörs från skattesparandet. I
avvaktan på att förslag om mer varaktiga stimulanser till enskilt sparande kan
läggas fram, godtar utskottet dock propositionens förslag.

FiU 1985/86:7

2. Fortsatt skattebefrielse för skattesparandet (mom. 2)

Björn Molin (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp),
Filip Fridolfsson (m), Britta Hammarbacken (c) och Rolf Kenneryd (c) anser
att

dels den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Utskottet vill” och
slutar med ”yrkande 1” bort ha följande lydelse:

I januari 1986 frigörs de sparmedel som varit bundna i skattesparandet
sedan år 1980. Sammanlagt rör det sig om 3,5 miljarder kr. För att under
detta och efterföljande år begränsa riskerna för en ökad privat konsumtion
bör skattesparandet förlängas. Avkastningen och värdestegringen på medel
inom denna sparform bör erhålla fortsatt skattebefrielse även efter den
femåriga bindningstidens utgång. Aktiesparfonderna bör dessutom befrias
från skattskyldighet för realisationsvinster i enlighet med vad som nyligen
genomförts för allemansfonderna. Genom dessa åtgärder skapas konkurrensneutralitet
mellan skattesparande i bank, skattefondsparande, allemansfondsparande
och allemanssparande. Vad utskottet här anfört bör ges
regeringen till känna.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion 162 yrkandena 2 och 3 samt
motion 163 yrkande 1.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande fortsatt skattebefrielse för skattesparandet
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:162 yrkandena 2 och 3 samt
motion 1985/86:163 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

3. Stimulans för hushållssparande! (mom. 3)

Björn Molin (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp)
och Filip Fridolfsson (m) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ”1 motionerna" och
• på s. 5 slutar med ”motion 164” bort ha följande lydelse:

I motionerna 162 av Lars Tobisson m. fl. (m), 163 av Björn Molin m. fl. (fp)
och 164 av Stig Josefson m. fl. (c) framförs olika synpunkter och förslag på
hur enskilt sparande bör stimuleras.

Utskottet vill med anledning härav framhålla följande. Staten bör bedriva
en aktiv politik för att stimulera enskilda människors sparande och ägande.
Målet bör vara att hushållen skall ha ett sparkapital motsvarande den
genomsnittliga årslönen för en industriarbetare.

Såsom påpekas i bl. a. motion 163 har hushållssparande i aktier minskat
kraftigt. Detta är en följd av att det enskilda aktiesparandet under lång tid
har straffbeskattats. Resultatet har blivit att privatpersoners aktieinnehav
minskat. I början av 1950-talet ägde enskilda hushåll 70% av börsaktierna.
År 1970 hade andelen minskat till 55-60%. Enligt de senaste uppgifterna
äger hushållen i dag inte mer än ca 20% av börsvärdet genom direkt ägande.
Därtill kommer ca 5% ägande i aktiefonder. Institutionernas aktieinnehav
har i motsvarande utsträckning ökat. Denna utveckling måste brytas.

FiU 1985/86:7

Den väsentligaste orsaken till institutionaliseringen av aktieägandet är
hushållens ogynnsamma skattesituation. Alla institutioner beskattas lindrigare
än privatpersoner. Enligt utskottets mening bör följande åtgärder vidtas
för att stimulera enskilt aktiesparande och bryta den fortsatta utvecklingen
mot institutionalisering av ägandet.

Kapitalvinstkommittén bör ges i uppdrag att utarbeta förslag om slutgiltigt
avskaffande av dubbelbeskattningen. Uppdraget bör innebära att dubbelbeskattningens
avskaffande löses på samma sätt i börsnoterade som icke
börsnoterade företag.

I avvaktan på ett sådant slutgiltigt förslag bör dubbelbeskattningen
temporärt lindras genom att den 30-procentiga skattereduktionen för
aktieutdelningar återinförs fr. o. m. år 1986.

Vidare bör förmögenhetsskatten på arbetande kapital i familjeföretag
avskaffas. För att undvika problem i samband med arvsskiften bör även
arvsskatten på arbetande kapital sänkas.

Taxeringsvärdet på börsaktier måste sänkas. Vid förmögenhets- och
arvsbeskattningen bör börsaktier åsättas ett värde på 65% av marknadsvärdet.
På så sätt elimineras beskattning av den latenta skatteskulden. Detta
medverkar också till att undvika upprepning av s. k. Kistner-effekter.

Aktievinstbeskattningen bör ändras så att omplaceringar inom en aktieportfölj
inte blir realisationsvinstbeskattade. Först vid nettoförsäljning av
aktier bör aktieägaren drabbas av realisationsvinstskatt. På så sätt kan ökad
rörlighet och återinvesteringar i aktier stimuleras. Utskottet anser att ett
sådant system snarast bör utredas.

Utskottet anser också att anställda i börsnoterade och i alla andra företag
måste få möjlighet att spara i aktier i det egna företaget utan att eventuell
skillnad mellan marknadsvärdet och förvärvspriset betraktas som löneförmån.
Utskottet föreslår således skattefrihet för alla anställdas aktieköp i det
egna företaget utan annan begränsning än att köpen skall ha skett på samma
villkor som tillämpas för utomstående.

Vad utskottet här anfört bör ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande stimulans för hushållssparandet
att riksdagen med anledning av motionerna 1985/86:162 yrkande 1,
1985/86:163 yrkande 2 och 1985/86:164 hos regeringen begär förslag i
enlighet med vad utskottet förordat.

4. Stimulans för hushållssparande! (morn. 3)

Britta Hammarbacken (c) och Rolf Kenneryd (c) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ”1 motionerna" och
på s. 5 slutar med ”motion 164” bort ha följande lydelse:

I motionerna 162 av Lars Tobisson m. fl. (m), 163 av Björn Molin m. fl. (fp)
och 164 av Stig Josefson m. fl. (c) framförs olika synpunkter och förslag på
hur enskilt sparande bör stimuleras.

Såsom framhålls i bl. a. motion 164 är det oerhört väsentligt att på olika sätt
stimulera hushållssparande!. Staten har till viss del finansierat budgetunder -

FiU 1985/86:7

skottet genom upplåning hos hushållen. Framgent måste emellertid en
mindre andel av hushållens sparande behöva tas i anspråk för statens
upplåning. I stället bör hushållssparande! ställas till förfogande för näringslivets
investeringar. Utskottet anser det därför oerhört väsentligt att budgetunderskottet
snarast nedbringas genom minskningar av statens utgifter.

Höjningen av det allmänna sparavdraget från 800 kr. till 1600 kr. från den
1 januari 1986 är ett steg i rätt riktning. Enligt utskottets mening bör dock
make även i fortsättningen ha rätt att tillgodogöra sig andra makens
outnyttjade sparavdrag. Utskottet anser att sparavdraget bör höjas successivt.

Det skattepremierade sparsystem som aktualiseras i motion 164 finner
utskottet vara förenat med uppenbara fördelar. Genom ett system med
privata investeringskonton skapas stora möjligheter att öka investeringar och
produktion. Därmed torde också intäkterna för statskassan öka samtidigt
som den statliga upplåningen till budgetunderskottet underlättas med
minskade påfrestningar på betalningsbalansen som följd.

Insättningar på ett privat investeringskonto skall berättiga till en skattereduktion
med 50% av insatt belopp. Endast ett ökat sparande skall berättiga
till skattereduktion. Också ett sparande av exempelvis den uppburna räntan
räknas som ett nysparande. Skattereduktionen skall sedan kvarstå så länge
inget uttag görs från kontot. Först om medlen lyfts för annat än eget
företagande, egen bostad eller vissa andra prioriterade ändamål, skall det
åligga ifrågavarande kreditinstitut att inbetala reduktionen till statsverket.

Den kortsiktiga nominella ökning av budgetunderskottet som en partiell
skattefrihet för avsättningar till privata investeringskonton kan väntas
medföra motsvaras av en lika stor fordran på skatt. Risk för något påtagligt
skattebortfall på sikt till följd av ett sparsystem enligt kontomodellen
föreligger alltså inte. Mot bakgrund härav biträder utskottet yrkandet i
motion 164.

Vad utskottet här anfört bör ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande stimulans för hushållssparandet
att riksdagen med anledning av motionerna 1985/86:162 yrkande 1 och
1985/86:163 yrkande 2 samt med bifall till 1985/86:164 hos regeringen
begär förslag i enlighet med vad utskottet förordat.

Särskilt yttrande

Hans Petersson (vpk) anför:

Jag delar utskottets uppfattning att ett ökat hushållssparande är önskvärt.

De åtgärder som nu sätts in inom ramen för allemanssparande! får dock
endast effekter för dem som har relativt god ekonomi. Någon ”risk” för en
allmän konsumtionsökning inom hela hushållssektorn föreligger inte mot
bakgrund av de tilltagande försörjningsproblem som nu benämns ”nyfattigdom”
och som drabbar en ökande andel av befolkningen.

FiU 1985/86:7