om ändringar i äktenskapsbalken, m.m. (Betänkande 1987/88:LU19 Lagutskottet)

Lagutskottets betänkande

om ändringar i äktenskapsbalken, m.m

1987/88:19

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet tre motioner om ändring av bodelningsreglerna
i äktenskapsbalken samt tre motioner med krav på kartläggning
m.m. av regler som missgynnar äktenskapet som samlevnadsform. I en av
motionerna yrkas härjämte dels att lagstiftningen skall utformas så att den
uppmuntrar till ingående av äktenskap, dels att lagen om sambors gemensamma
hem, regler i ärvdabalken avseende sambor och lagen om homosexuella
sambor skall upphävas.

Utskottet avstyrker bifall till motionerna. Ledamöterna från moderata
samlingspartiet, folkpartiet och centern reserverar sig till förmån för
motionsyrkandena om en kartläggning m.m. av de regler som missgynnar
äktenskapet. Ledamöterna från moderata samlingspartiet och centern
reserverar sig till förmån för motionsyrkandet om upphävande av lagen om
homosexuella sambor. Vidare har två särskilda yttranden (m resp. fp) fogats
till betänkandet.

Motionerna

1987/88:L403 av Mona Saint Cyr (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till sådan ändring i äktenskapsbalkens bodelningsregler att i
motionen angivet missförhållande undanröjs.

1987/88:L404 av Marianne Karlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att en utredning skall tillsättas för att
undanröja regler som missgynnar gifta i förhållande till sambor.

1987/88:L408 av förste vice talman Ingegerd Troedsson och Ann-Cathrine
Haglund (båda m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär sådan
ändring av 12 kap. 1 § äktenskapsbalken att bodelning kan ske efter en
skälighetsbedömning till förmån för båda makarna och med beaktande av
pensionsförsäkringar.

1987/88:L409 av Margareta Persson och Sylvia Pettersson (båda s) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring av 10 kap.
3 § äktenskapsbalken att privata pensionsförsäkringar tas med vid bodelningen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att hänsyn skall tas till substansvärdet av aktier vid en bodelning.

1 Riksdagen 1987188. 8 sami. Nr 19

1987/88:L411 av Martin Olsson och Karin Israelsson (båda c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
dels en kartläggning av de ekonomiska konsekvenserna av äktenskap jämfört
med övrigt samboende, dels förslag till åtgärder för att äktenskapet ej skall
missgynnas.

1987/88:L417 av Alf Svensson (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av de förhållanden inom
familje-, skatte- och sociallagstiftningen som leder till att äktenskapet
missgynnas i förhållande till eller likställs med samboende utan äktenskap,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att lagstiftningen
bör ges en sådan utformning inom familje-, skatte- och sociallagstiftningen
att den uppmuntrar till ingående av äktenskap,

3. att riksdagen beslutar upphäva lagen om sambors gemensamma hem,

4. att riksdagen beslutar upphäva reglerna i ärvdabalken avseende
sambor,

5. att riksdagen beslutar upphäva lagen om homosexuella sambor.

Inledning

Den familjerättsliga lagstiftningen har under de senaste två årtiondena varit
föremål för en genomgripande omarbetning. Efter en lång rad av delreformer
under denna tid fattade riksdagen i april 1987 beslut om en ny
äktenskapsbalk (ÄktB). Samtidigt fattades beslut om viktiga ändringar i
ärvdabalken och om införandet av en ny lag om sambors gemensamma hem
(sambolagen). Samma år beslöt riksdagen också att anta en lag om
homosexuella sambor. Den nya lagstiftningen trädde i kraft den 1 januari
1988.

I fråga om förmögenhetsordningen i äktenskapet och fördelningen av
makarnas egendom vid äktenskapets upplösning innebär ÄktB betydelsefulla
förändringar i förhållande till den ordning som gällde före den 1 januari
1988. Ett uttalat syfte med förändringarna har varit att åstadkomma en högre
grad av ekonomisk rättvisa mellan makarna vid äktenskapsskillnad. Införandet
av sambolagen har i främsta rummet föranletts av behovet av att
tillförsäkra den svagare parten i ett samboförhållande en större ekonomisk
grundtrygghet än tidigare i fall då förhållandet upplöses. Avsikten har
däremot inte varit att söka uppnå en med äktenskapet jämförbar reglering av
samboförhållanden. Genom lagen om homosexuella sambor har sambolagen
och regler i vissa andra lagar gjorts tillämpliga på homosexuella samboförhållanden.

De nyligen ikraftträdda ändringarna i äktenskapslagstiftningen har inneburit
flera nyheter i fråga om bodelning mellan makar. Möjligheterna att frångå
huvudregeln om likadelning vid bodelning med anledning av äktenskapsskillnad
har vidgats genom att den allmänna jämkningsregel som fanns även
tidigare givits ett något utökat tillämpningsområde framför allt när det gäller
kortvariga äktenskap. Vidare har en förenkling skett av de s. k. vederlagsreglerna,
vilka vid bodelning ger en make kompensation i vissa fall då den andra
maken har minskat sitt giftorättsgods. En annan nyhet är att också enskild
egendom kan dras in i bodelningen, om makarna är överens om det.

LU 1987/88:19

Egendomen skall i så fall behandlas som giftorättsgods. I ÄktB har vidare
införts en regel om jämkning av äktenskapsförord.

Bodelning med anledning av äktenskapsskillnad kan enligt ÄktB förrättas
inte bara när äktenskapet har upplösts utan även dessförinnan när ansökan
har gjorts om äktenskapsskillnad. Institutet boskillnad har ersatts av en
möjlighet att förrätta bodelning under pågående äktenskap efter anmälan till
domstol. Till skillnad från tidigare skall en sådan bodelning inte medföra att
makarnas egendom blir enskild.

Den nya sambolagen innebär att när ett samboförhållande upplöses
samborna får en giftorättsliknande rätt till delning av sådan egendom i det
gemensamma hemmet som har anskaffats för gemensamt begagnande.
Huvudregeln är alltså att denna egendom delas lika mellan dem. Denna
huvudregel kan dock - på samma sätt som för makar - frångås om en
likadelning skulle framstå som oskälig. För sådana sambor som önskar hålla
isär sina ekonomiska förhållanden har en möjlighet öppnats att avtala om att
lagens delningsregler inte skall gälla i deras samboförhållande.

Sambo har vidare givits rätt att överta inte bara den andra sambons bostad
utan också dennes bohag. Denna rättighet har fått i huvudsak samma
utformning som för makar. I fall då ett samboförhållande upphör genom den
ena sambons död har den efterlevande alltid rätt att erhålla så mycket av den
egendom i det gemensamma hemmet som har anskaffats för gemensamt
begagnande - så långt egendomen räcker - att dess värde motsvarar två
basbelopp.

Genom lagen om homosexuella sambor har sambolagen samt vissa
bestämmelser i ärvdabalken och ytterligare ett antal lagar gjorts tillämpliga
också i det fall att två personer bor tillsammans i ett homosexuellt
förhållande.

Bodelning mellan makar
Äktenskapsbalkensbodelningsregler

När ett äktenskap upplöses skall makarnas egendom fördelas mellan dem
genom bodelning. I likhet med den tidigare lagstiftningen bygger ÄktB på
principen att makarnas giftorättsgods vid bodelningen skall delas lika mellan
dem sedan vardera maken erhållit täckning för sina skulder. Skuldtäckning
skall normalt ske ur giftorättsgodset (11 kap. 2 § ÄktB). Är skulderna
förenade med särskild förmånsrätt i enskild egendom eller har de eljest
särskild anknytning till enskild egendom, t.ex. skulder för underhåll av en
fastighet som är enskild egendom, får en make dock täckning för skulden ur
sitt giftorättsgods endast i den mån värdet av den enskilda egendomen inte
räcker till för betalning av skulden.

Enligt bestämmelser i 10 kap. ÄktB har vardera maken rätt att undanta
viss egendom eller rättighet från bodelning trots att egendomen eller
rättigheten utgör giftorättsgods. Bland vad som sålunda får undantas märks
rätt till pension på grund av en försäkring som någon av makarna äger, dock
endast om utfallande belopp skall beskattas som inkomst och om försäkringen
gäller rätt till (1) ålderspension eller invalidpension, eller (2) efterlevande -

LU 1987/88:19

pension i fall då rätt till utbetalning av pension föreligger vid bodelningen (10
kap. 3 § ÄktB).

De regler som tidigare fanns om makes rätt till vederlag vid bodelning
saknar direkt motsvarighet i ÄktB. Endast för det fall att en make inför en
förestående äktenskapsskillnad företagit mot den andra maken illojala
transaktioner finns en sådan rätt till vederlag. Bestämmelsen härom (11 kap.
4 § ÄktB) innebär att bodelningen skall korrigeras om den ena maken inom
ett år före ansökan om äktenskapsskillnad genom gåva avhänt sig giftorättsgods
i inte obetydlig omfattning eller använt sitt giftorättsgods till att öka
värdet av sin enskilda egendom. Detsamma gäller när giftorättsgodset
använts till att öka värdet av en sådan pensionsförsäkring som enligt 10 kap.
3 § ÄktB (se ovan) inte skall ingå i bodelningen. Korrigeringen i fråga skall
göras så att man vid bodelningen beräknar den andra makens andel i boet
som om det aktuella giftorättsgodset alltjämt hade funnits kvar.

Sedan den egendom som inte skall ingå i bodelningen frånskilts och
korrigering gjorts för skuldtäckning och för dispositioner, som någon av
makarna gjort inom ett år från ansökan om äktenskapsskillnad, skall som
huvudprincip makarnas samlade giftorättsgods delas lika mellan dem. Denna
princip kan emellertid frångås i vissa situationer då ett strikt fasthållande vid
en likadelningsregel skulle leda till ett orättfärdigt resultat. Sålunda stadgas i
12 kap. 1 § ÄktB att ena maken av sitt giftorättsgods kan få behålla mer än sin
andel av giftorättsgodset om en likadelning skulle vara oskälig med hänsyn
särskilt till äktenskapets längd men även till makarnas ekonomiska förhållanden
och omständigheterna i övrigt. Med stöd av denna bestämmelse kan
alltså den av makarna som har mest giftorättsgods i särskilda fall helt eller
delvis förhindra att en förmögenhetsöverföring sker till den andra maken.
Den förstnämnda maken har dock aldrig rätt att ta i anspråk vad som hör till
den andra makens giftorättsgods.

Är en make försatt i konkurs när bodelning skall förrättas eller finns det
andra särskilda skäl att över huvud taget inte dela giftorättsgodset skall
vardera maken behålla sitt giftorättsgods som sin andel. Om ett villkor i ett
äktenskapsförord är oskäligt med hänsyn till förordets innehåll, omständigheterna
vid förordets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna
i övrigt, får det jämkas eller lämnas utan avseende vid bodelningen
(12 kap. 3 § ÄktB).

Motionsmotiveringar

Motionärerna i motion L408 (m) anmärker att möjligheten till jämkning av
hälftendelningsprincipen vid bodelning ger den ekonomiskt starkare parten i
äktenskapet ett skydd mot att bli lurad om den andra maken har gift sig för
pengarnas skull. Enligt motionärerna behöver också den ekonomiskt svagare
av makarna - som oftast är hustrun - ett skydd mot illojala transaktioner. De
nya bodelningsreglerna ger emellertid inte den av makarna som äger minst
giftorättsgods någon möjlighet att påkalla jämkning till sin fördel. Detta
innebär enligt motionärerna att den svagare parten inte vid bodelningen kan
kompenseras i de fall då den rikare parten minskat sitt giftorättsgods genom
illojala transaktioner tidigare än ett år före ansökan om äktenskapsskillnad.

LU 1987/88:19

Mot bakgrund härav anser motionärerna att jämkningsregeln behöver
ändras så att det blir möjligt med skäliga bodelningar inte bara till förmån för
den rikare utan också för den fattigare maken samt att det är angeläget med
en översyn av regeln att pensionsförsäkring som tagits tidigare än ett år från
ansökan om äktenskapsskillnad inte skall ingå i bodelning i anledning av
äktenskapsskillnad.

Också i motion L403 (m) yrkas att jämkningsregeln vid bodelning i
anledning av äktenskapsskillnad skall ändras så att jämkning kan ske även till
förmån för den ekonomiskt svagare parten i ett äktenskap. Motiveringen för
motionsyrkandet är väsentligen densamma som i motion L408.

I motion L409 (s) påpekas att enligt 10 kap. 3 § ÄktB privata pensionsförsäkringar
inte skall ingå i bodelning. Motionärerna hävdar att den ekonomiskt
starkare parten i ett äktenskap härigenom får möjlighet att använda de
gemensamma tillgångarna för att betala en pensionsförsäkring som han
sedan ensam kan tillgodogöra sig efter en skilsmässa. I praktiken innebär
detta att den kvinnliga parten vid en skilsmässa inte får någon del i den
förmögenhetstillväxt som hon varit med om att åstadkomma under äktenskapet.
En annan orättvisa, som enligt motionärerna nästan uteslutande drabbar
kvinnor, anges i motionen ha sin grund i att aktier vid en bodelning inte
behöver värderas till substansvärdet. Om nämligen mannen bland sitt
giftorättsgods har aktier i ett familjeföretag, i vilket hustrun genom t.ex.
arbete till låg lön varit med och plöjt ner pengar, kan en för låg värdering av
aktierna vid bodelningen medföra ett orättvist tillgodoseende av mannens
intressen. Med hänvisning till det anförda begär motionärerna att 10 kap. 3 §
ÄktB ändras så att privata pensionsförsäkringar måste tas med vid bodelning
samt att hänsyn skall tas till substansvärdet av aktier vid en bodelning.

Frågans behandling vid 1986/87 års riksmöte

Lagutskottet tog i mars 1987 ställning till proposition 1986/87:1, vari
föreslogs att den dåvarande giftermålsbalken skulle ersättas med en ny balk,
ÄktB. En av huvudpunkterna i propositionen utgjordes av det till ökad
rättvisa mellan makarna syftande förslaget till nya regler om bodelning i
anledning av äktenskapsskillnad. I sitt av riksdagen godkända betänkande
LU 1986/87:18 tillstyrkte utskottet de föreslagna bodelningsreglerna. Vad
särskilt gällde frågan om betydelsen av dessa regler för den ekonomiskt
svagare av makarna i äktenskapet erinrade utskottet (s. 17 f.) om att en
tillämpning av likadelningsprincipen medför att den maken vid bodelningen
får ut egendom till större värde än om han eller hon endast fått behålla sitt
giftorättsgods. Regeln innebär att den ekonomiskt svagare parten i allmänhet
får en förmögenhetsökning genom bodelningen samtidigt som han eller
hon aldrig riskerar att behöva avstå från sitt eget giftorättsgods. Det fanns
därför enligt utskottets mening knappast anledning att inom ramen för en
mera vidsträckt jämkningsregel ge den ekonomiskt svagare parten en större
jämkningsmöjlighet. En regel som inte bara tillät en make att behålla mer av
sitt giftorättsgods än som följer av likadelningsprincipen utan också medgav
att bodelningsresultatet korrigerades i andra avseenden med hänsyn till den
ena makens transaktioner under äktenskapet ansåg utskottet skulle föra med

LU 1987/88:19

sig praktiska svårigheter och kunna leda till att den ekonomiskt svagare
riskerade att behöva dela med sig av sin egendom. En jämkningsregel som
tog sikte på den maken skulle vidare enligt utskottet inte ha någon praktisk
betydelse.

Även om lagutskottet således avvisade tanken på en generell regel om
jämkning av bodelningsresultatet till förmån för den make som äger minst
giftorättsgods framhöll utskottet (s. 15) att det alltjämt kunde finnas ett
behov av att korrigera bodelningsresultatet med hänsyn till transaktioner
som en make företagit inför en förestående äktenskapsskillnad. Såsom
föreslagits i propositionen borde därför i ÄktB tas in en regel som medgav att
en make vid bodelningen fick kompensation för att den andra maken en viss
tid före ansökan om äktenskapsskillnad minskat sitt giftorättsgods genom
vederlagsfria överlåtelser eller därmed jämförbara förfoganden. Tidsgränsen
borde bestämmas till ett år. Utskottet tilläde att de särskilda jämkningsreglerna
i 12 kap. 1 och 3 §§ ÄktB i vissa fall kunde tillämpas för att korrigera
bodelningsresultatet när en make under lång tid före separationen systematiskt
minskat sitt giftorättsgods till nackdel för den andra maken. Det sagda
gällde inte minst när maken hade använt giftorättsgodset för att öka värdet av
sin enskilda egendom. Som utskottet närmare utvecklade i betänkandet
borde i sådana fall det äktenskapsförord varigenom egendomen gjorts till
enskild kunna jämkas.

Vissa uttalanden under förarbetena

I regeringens proposition 1986/87:1, som ligger till grund för den äktenskapsrättsliga
lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari 1988, togs upp till
behandling frågan i vad mån rätt till pension på grund av försäkring bör ingå i
bodelning. I det sammanhanget uttalade departementschefen (s. 162 f.) att
det stora flertalet människor har sin pensionering ordnad på det sättet att
förmånen inte ingår i en bodelning. Pension som utgår på grund av
pensionsförsäkring skulle emellertid, enligt då gällande regler, ingå i
bodelningen. Till försvar för denna ordning brukade enligt departementschefen
anföras att betalningen av försäkringspremierna i realiteten belastar
bägge makarnas ekonomi och därför får anses utgöra resultatet av deras
gemensamma uppoffringar. Det hade också framhållits att pensionsförsäkringar
ofta innefattade mycket stora ekonomiska tillgångar. Skatteaspekter
och andra hänsyn hade medverkat till att pensionsförsäkringar ofta hade
karaktär av kapitalplacering.

Emellertid hade också kritik riktats mot att pensionsförsäkringarna inte
följde samma regler som annan pension. Kritiken mot att dessa försäkringar
beaktades vid bodelning efter äktenskapsskillnad framträdde enligt departementschefen
med särskild styrka i det fallet att den andra maken hade en rätt
till pension vars värde inte ingick i bodelningen. I anslutning härtill erinrade
departementschefen om att pensionsförsäkringar i kommunalskattelagens
bemärkelse numera är inskränkta till sådana former av försäkring som
tillgodoser pensioneringsbehov. Vid inkomstbeskattningen tillåts inte heller
avdrag för högre premier än som anses behövliga för att försäkringstagaren
skall erhålla en normal pension. Försäkringstagaren saknar vidare - med

LU 1987/88:19

vissa i sammanhanget betydelselösa undantag - möjligheter att disponera
över det förmögenhetsvärde som försäkringen representerar.

Med hänsyn till anförda förhållanden ansåg departementschefen att det
inte längre borde göras någon skillnad vid bodelning mellan vanlig pension
och pensionsförmåner från pensionsförsäkring. En lagändring i enlighet
härmed skulle dessutom innebära ett närmande till vad som gäller i Finland
och Norge. Motsvarande försäkringar i dessa länder har nämligen sedan
länge betraktats som sådana personliga rättigheter som inte skall ingå i
bodelning.

Vissa allmänna frågor om äktenskap m.m.
Motionsmotiveringar

I motion L411 (c) framhåller motionärerna att det självklart skall vara helt
fritt för varje par att välja samlevnadsform men att det är väsentligt att de
ekonomiska konsekvenserna av äktenskap är sådana att det stora flertalet
kan finna att äktenskapet är en lämplig och naturlig samlevnadsform. Enligt
motionärerna är det både ett samhällsintresse och en rättighet för berörda
personer att äktenskapet inte diskrimineras. Äktenskapet är resultatet av en
aktiv och överlagd handling och skall ge trygghet åt kontrahenterna.
Däremot är det enligt motionärerna naturligt att det för ogifta sambor inte
kan och bör tillämpas alla de regler som gäller för dem som är gifta med
varandra. Motionärerna betonar att de ställde sig bakom införandet av
sambolagen och att de inte tar upp frågor om äktenskap kontra samboende
för att argumentera mot sambolagen. Motionärerna anser att det emellertid
är synnerligen nödvändigt att skatte- och bidragsregler m.m. inte är så
utformade att äktenskapet leder till konsekvenser som medför att människor
av ekonomiska skäl väljer att bo samman utan äktenskap i stället för att gifta
sig. Enligt motionärerna framhålls det ofta att flera regler för beskattning,
bidrag, stöd m.m. är utformade så att äktenskapet missgynnas, och i
motionen ges exempel på sådana regler.

Motionärerna anser mot denna bakgrund att det bör göras en fullständig
kartläggning av de olika ekonomiska konsekvenserna av äktenskap jämfört
med samboende och även jämfört med förhållandet för dem som avstår från
direkt samboende. Genom en sådan kartläggning skulle enligt motionärerna
främst två fördelar vinnas. Dels skulle klarhet erhållas om de olika
konsekvenserna av olika samlevnadsformer. Dels skulle en sådan kartläggning
ge underlag för utarbetande av förslag till erforderliga ändringar av
regler så att äktenskapet inte diskrimineras. Motionärerna yrkar att det
anförda ges regeringen till känna.

Även i motion L404 (c) anförs att gifta par i olika hänseenden missgynnas
jämfört med par som lever i samboförhållanden. Enligt motionären har det
exempelvis förekommit att kommunala bostadstillägg bestämts till lägre
belopp för gifta än för sambor i likartade situationer. Motionären anser att
detta är mycket oroande och att de regler som möjliggör missgynnandet av
äktenskapet som samlevnadsform bör undanröjas.

Motionären i motion L417 (c) framhåller att samhället bör prioritera

LU 1987/88:19

äktenskapet som livsvarig samlevnadsform. Enligt honom diskriminerar
lagstiftningen äktenskapet i ekonomiska och andra hänseenden. Motionären
begär därför en utredning rörande de förhållanden inom familje-, skatte- och
sociallagstiftningen som leder till att äktenskapet missgynnas eller likställs
med samboende utan äktenskap samt vidare att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna att lagstiftningen bör utformas så att den uppmuntrar
till ingående av äktenskap. Motionären hävdar dessutom att sambolagen
och lagen om homosexuella sambor tillkommit utan att det funnits något
egentligt behov härav och att par som genom att välja samboformen velat
avstå från rättslig reglering påtvingats en sådan i och med införandet av de
nämnda lagarna. I enlighet härmed yrkas att såväl sambolagen som lagen om
homosexuella sambor skall upphävas.

Tidigare riksdagsbehandling

I lagutskottets förenämnda betänkande LU 1986/87 över proposition 1986/
87:1 behandlade utskottet bl.a. förslaget om införandet i lagstiftningen av nu
gällande sambolag. Utskottet hade därvid också att ta ställning till flera
motionsyrkanden vari yrkats avslag på propositionen i denna del. Utskottet
tillstyrkte - med viss komplettering - förslaget till sambolag och avstyrkte
därmed de berörda motionsyrkandena. Som skäl för sitt ställningstagande
anförde utskottet (s. 45 f.) inledningsvis att det visserligen från flera
synpunkter är önskvärt att äktenskapet bevaras som den normala och
naturliga formen av familjebildning för det helt övervägande antalet
människor men att samhället som en realitet måste räkna med att det även i
fortsättningen kommer att finnas män och kvinnor som inte vill ge
samlevnaden äktenskapets form och att lagstiftaren måste ta hänsyn till
detta. Utskottet övervägde ingående frågan om de samboendes möjligheter
att avtalsvägen eller genom att förlita sig på allmänna civilrättsliga bestämmelser
uppnå en tillfredsställande och rättvis reglering av sina mellanhavanden.
Utskottet kom därvid fram till att det, inte minst med hänsyn till den
ekonomiskt svagare partens intressen, fanns ett klart behov av regler som ger
lösningar på praktiska problem av juridisk art i den situation som uppstår vid
upplösningen av ett samboförhållande.

Enligt vad utskottet framhöll i betänkandet var det likväl angeläget att man
inte genom en begränsad reglering av rättsverkningarna i ett samboförhållande
införde ett äktenskapsliknande system av lägre dignitet. En lagstiftning
med den i propositionen föreslagna inriktningen skulle emellertid inte
behöva riskera att uppfattas på det sättet, eftersom lagförslaget begränsats
till vad som ur praktisk synvinkel framstod som oundgängligt, nämligen
fördelningen av bostad och bohag som anskaffats för gemensamt bruk, rätten
att mot ersättning överta den andra sambons bostad och bohag samt
efterlevandeskyddet i fråga om det gemensamma hemmet. För dem som
valde att stå utanför äktenskapet skulle det alltjämt finnas ett behov av att
genom inbördes avtal, testamenten och försäkringar skapa ett ömsesidigt
skydd. I anslutning härtill underströk utskottet att den föreslagna sambolagen
tvärtemot vad som påståtts i motionsmotiveringarna inte inskränkte
valfriheten utan snarast ökade den. Utan den föreslagna lagen skulle sambor

LU 1987/88:19

ha att välja mellan att leva i ett förhållande vars rättsverkningar inte kan
regleras och att gifta sig. Med den nya lagstiftningen skulle det bli möjligt för
dem att få ett begränsat skydd om de inte avtalar om att stå utanför
sambolagen och att gifta sig.

1 sitt av riksdagen godkända betänkande LU 1986/87:28 behandlade
lagutskottet proposition 1986/87:124 såvitt gällde regeringens förslag till
lagstiftning för homosexuella sambor. Förslaget innebar att den då redan
antagna sambolagen samt vissa regler i ytterligare ett antal lagar skulle gälla
också då två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande. Vid
behandlingen av förslaget underströk utskottet (s. 8) att samma typer av
problem kan uppkomma vid upplösningen av homosexuella samboförhållanden
som vid heterosexuella. Behovet av en lagreglering för homosexuella
sambor gjorde sig därför gällande på motsvarande sätt som det gjort i fråga
om de heterosexuella. Härtill kom att en lagstiftning för de homosexuella
rent allmänt sett skulle innebära en markering av samhällets syn på
homosexuella parförhållanden som kunde bidra till att undanröja negativa
attityder hos allmänheten och till att ändra känslan hos många homosexuella
av att vara diskriminerade. Utskottet fann att det förelåg starka skäl för en
rättslig reglering av homosexuell samlevnad i enlighet med det framlagda
regeringsförslaget. Utskottet tillstyrkte därför bifall till propositionen i
denna del och avstyrkte följaktligen de motioner vari yrkats avslag på
förslaget. Lagen om homosexuella sambor trädde i kraft den 1 januari 1988.

1 lagutskottets ovan redovisade betänkande LU 1986/87:18 behandlade
utskottet med anledning av ett antal motioner också vissa allmänna frågor om
äktenskap m.m. Utskottet underströk därvid (s. 48 f.) att det bör vara ett mål
för lagstiftningen att äktenskapet bevaras som den normala och naturliga
formen för familjebildning för det helt övervägande antalet människor.
Genom att ingå äktenskap får parterna tillgång till ett regelsystem som
tillhandahåller lösningar på praktiska problem och ger dem skydd i åtskilliga
hänseenden. Jämfört med andra samlevnadsformer ger alltså äktenskapet
betydande fördelar. Trots detta, konstaterade utskottet, väljer många
människor av olika skäl att sammanleva utan att ingå äktenskap. Detta
förhållande måste lagstiftaren ta hänsyn till. Utrymme måste därför ges
människorna att själva forma sitt personliga liv och bestämma vilka normer
som skall gälla för deras familjeliv. Samtidigt måste det beaktas att en
ordning där människors grundläggande behov och väsentliga intressen blir
sämre tillgodosedda eller helt åsidosatta enbart av den anledningen att de
inte vill ingå äktenskap inte är godtagbar i ett modernt samhälle. På åtskilliga
områden måste därför eftersträvas att reglerna i sak blir enhetliga för alla
sammanlevande oberoende av om samlevnaden sker i äktenskap eller ej. Vid
utformningen av sådana regler är det självfallet angeläget att man inte
påverkar människors val av samlevnadsform så att de förlorar på att gifta sig
eller vinner på att separera. Enligt utskottets mening kunde det inte heller
med fog hävdas att lagstiftningen i vårt land generellt sett missgynnar
äktenskapet. Mot bakgrund härav fann utskottet inte anledning för riksdagen
att - såsom hade begärts i två motioner - uttala att lagstiftningen inom
familje-, skatte- och socialrätten skall ges en sådan utformning att den
uppmuntrar till ingående av äktenskap.

LU 1987/88:19

Med anledning av motionsönskemål om en kartläggning resp. översyn av
gällande regelsystem m.m. framhöll utskottet att det i många fall kan vara
svårt att utforma reglerna så att inte en samlevnadsform framstår som mera
förmånlig i ett särskilt hänseende. Vissa speciella bestämmelser, exempelvis i
skatte- och socialförsäkringslagstiftningen, kan uppfattas så att lagstiftningen
prioriterar en samlevnadsform på bekostnad av en annan. Utskottet framhöll
att en sådan prioritering inte bör få förekomma. Att skillnad ändå i vissa fall
görs mellan äktenskap och annan samlevnad har sin orsak i att - medan
äktenskap är ett lätt konstaterbart förhållande - det är svårt att konstruera
enkla och objektiva kriterier för när äktenskapsliknande samlevnad skall
anses föreligga vilka kan användas på olika lagstiftningsområden och i skilda
syften. Kriterier som kan utnyttjas i civilrättsliga sammanhang därför att
parterna har motstridiga intressen kan sålunda vara mindre användbara i
offentligrättslig lagstiftning på grund av att parterna kan ha ett gemensamt
intresse av hur bedömningen utfaller. Enligt utskottets mening skulle de
nämnda svårigheterna komma att kvarstå oavsett om den då föreslagna
sambolagen genomfördes eller ej.

Mot bakgrund av det anförda förklarade sig utskottet inte kunna finna att
en kartläggning av äktenskapets ekonomiska konsekvenser skulle kunna
fylla någon annan funktion än att visa att i vissa särskilda hänseenden
äktenskap och andra samlevnadsformer rent faktiskt behandlas olika. Ett
tillrättaläggande av sådana brister i lagstiftningen som leder till att en
samlevnadsform uppfattas som mera prioriterad än en annan borde kunna
göras i samband med en översyn av reglerna i fråga och utan någon
föregående kartläggning. Utskottet förklarade sig förutsätta att så också
skulle komma att ske. Utskottet fann inte heller att det hade framkommit
några bärande skäl för att den av motionärerna begärda kartläggningen
skulle tillgodose något verkligt behov. På anförda skäl avstyrkte utskottet de
motionsyrkanden som framställts om en sådan kartläggning.

Utskottet

I betänkandet behandlar utskottet tre motioner om ändring av bodelningsreglerna
i äktenskapsbalken samt tre motioner med krav på kartläggning
m.m. av bestämmelser som missgynnar äktenskapet som samlevnadsform. I
en av motionerna yrkas dessutom upphävande av lagen om sambors
gemensamma hem och lagen om homosexuella sambor samt därtill anknytande
regler i ärvdabalken.

Som en allmän bakgrund till motionsyrkandena vill utskottet erinra om att
den familjerättsliga lagstiftningen under de två senaste årtiondena varit
föremål för en genomgripande omarbetning. Efter en lång rad delreformer
på området fattade riksdagen år 1987 beslut om att giftermålsbalken (GB)
skulle ersättas av en ny balk, ÄktB. Samtidigt fattades beslut om viktiga
ändringar i ärvdabalken och om införandet av lagen om sambors gemensamma
hem. Samma år beslöt riksdagen också att anta en lag om homosexuella
sambor. Den nya lagstiftningen trädde i kraft den 1 januari 1988 och är i
princip tillämplig på de äktenskap och samboförhållanden som bestod vid
årsskiftet.

LU 1987/88:19

Reformen av äktenskapslagstiftningen avser främst reglerna om makars
egendom och särskilt bodelningsreglerna. ÄktB bygger liksom GB på
principen att makarnas giftorättsgods efter avdrag för skulder skall delas lika
mellan makarna vid bodelning. Vid bodelning med anledning av äktenskapsskillnad
skall dock likadelningsprincipen kunna frångås i något större
utsträckning än tidigare. Sålunda gäller enligt 12 kap. 1 § ÄktB att en make
vid bodelningen kan få behålla mera av sitt giftorättsgods än som följer av
likadelningsprincipen i de fall en likadelning skulle framstå som oskälig med
hänsyn särskilt till äktenskapets längd men också till makarnas ekonomiska
förhållanden och omständigheterna i övrigt. En annan nyhet i ÄktB är att
som närmare redovisats ovan (s. 3) rätt till pension på grund av en privat
pensionsförsäkring skall, även om försäkringen utgör giftorättsgods, hållas
utanför bodelningen under vissa förutsättningar.

I motion L409 (s) kritiseras den genom ÄktB införda lagändringen som
innebär att privata pensionsförsäkringar inte längre skall ingå i bodelning
med anledning av äktenskapsskillnad. Enligt motionärerna medför lagändringen
att den ekonomiskt starkare av makarna kan använda sitt giftorättsgods
för att betala en pensionsförsäkring som han sedan ensam kan
tillgodogöra sig efter en skilsmässa. I samma motion påtalas vidare att en för
låg värdering av aktier vid bodelning i vissa fall kan medföra ett orättvist
tillgodoseende av i allmänhet mannens intressen. Motionärerna yrkar att
ÄktB ändras så att privata pensionsförsäkringar skall ingå i bodelning samt
att regler införs om hänsynstagande till substansvärdet av aktier.

Motionärerna i motion L403 (m) och motion L408 (m) framhåller att
bestämmelserna om jämkning i 12 kap. 1 § ÄktB ensidigt skyddar den
ekonomiskt starkare maken mot oskäliga bodelningsresultat. Något effektivt
skydd för den ekonomiskt svagare parten mot illojala transaktioner från den
andra makens sida ger däremot inte ÄktB. Reglerna behöver därför enligt
motionärerna ändras så att det vid bodelning blir möjligt att göra en
skälighetsprövning till förmån inte bara för den rikare utan också för den
fattigare maken. I motion L408 begärs också en översyn av bestämmelsen om
att privata pensionsförsäkringar skall hållas utanför bodelningen.

Utskottet erinrar om att reformen av äktenskapslagstiftningen föregåtts av
ett långvarigt lagstiftningsarbete. De nya reglerna trädde i kraft den 1 januari
1988 och har således tillämpats under föga mer än två månader. Utskottet
saknar därför underlag för en bedömning av i vad mån det finns behov av
ändringar i regelsystemet i enlighet med motionärernas önskemål. Utan att
nu i sak ta ställning till de ändringsförslag som förts fram i motionerna anser
utskottet att erfarenheterna från den praktiska tillämpningen av ÄktB bör
avvaktas innan frågan om en översyn tas upp till närmare prövning. Utskottet
avstyrker därför bifall till motionerna L403, L408 och L409.

I motion L404 (c) anförs att de som är gifta missgynnas i olika hänseenden
jämfört med par som lever i samboförhållanden. Motionären anser att en
utredning bör tillsättas med uppdrag att göra en genomgång av regelsystemet
och framlägga förslag till undanröjande av de bestämmelser som missgynnar
äktenskapet. Motionärerna i motion L411 (c) framhåller att det självfallet
skall vara helt fritt för varje par att välja samlevnadsform men att det är
väsentligt att de ekonomiska konsekvenserna av äktenskap är sådana att det

LU 1987/88:19

stora flertalet kan finna att äktenskapet är en lämplig och naturlig samlevnadsform.
Enligt motionärerna framhålls det ofta att flera regler för
beskattning, bidrag, stöd m.m. är utformade så att äktenskapet missgynnas.
Mot denna bakgrund anser motionärerna att det bör göras en fullständig
kartläggning av de olika ekonomiska konsekvenserna av äktenskapet
jämfört med samboende och även jämfört med förhållandet för dem som
avstår från direkt samboende. En sådan kartläggning skulle bl.a. ge underlag
för utarbetandet av förslag till erforderliga lagändringar så att äktenskapet
inte diskrimineras. Även i motion L417 (c) anförs att lagstiftningen
diskriminerar äktenskapet i ekonomiska och andra hänseenden. Motionären
yrkar att en utredning tillsätts rörande de förhållanden inom familje-, skatteoch
sociallagstiftningen som leder till att äktenskapet missgynnas eller
likställs med samboende utan äktenskap.

I samband med proposition 1986/87:1 om äktenskapsbalk m.m. behandlade
utskottet även motioner med samma syfte som den nu aktuella. I sitt av
riksdagen godkända betänkande LU 1986/87:18 framhöll utskottet att det i
många fall kunde vara svårt att utforma reglerna så att inte en samlevnadsform
framstår som mera förmånlig i ett särskilt hänseende. Vissa speciella
bestämmelser, exempelvis i skatte- och socialförsäkringslagstiftningen, kunde
uppfattas så att lagstiftningen prioriterar en samlevnadsform på bekostnad
av en annan. Enligt utskottet borde emellertid en sådan prioritering inte
få förekomma. Att skillnad ändå i vissa fall gjordes mellan äktenskap och
annan samlevnad hade sin orsak i att - medan äktenskap är ett lätt
konstaterbart förhållande - det är svårt att konstruera enkla och objektiva
kriterier för när äktenskapsliknande samlevnad skall anses föreligga, vilka
kriterier kan användas på olika lagstiftningsområden och i skilda syften.
Kriterier som kan utnyttjas i civilrättsliga sammanhang därför att parterna
har motstridiga intressen kunde sålunda vara mindre användbara i offentligrättslig
lagstiftning på grund av att parterna kan ha ett gemensamt intresse av
hur bedömningen utfaller. Enligt utskottets mening skulle de nämnda
svårigheterna komma att kvarstå oavsett om den i propositionen föreslagna
sambolagen genomfördes eller ej.

Vad utskottet sålunda anförde äger alltjämt giltighet. Utskottet kan därför
lika litet nu som då frågan prövades våren 1987 finna att en sådan
kartläggning som begärs i motionerna skulle kunna fylla någon annan
funktion än att visa att i vissa särskilda hänseenden äktenskap och andra
samlevnadsformer rent faktiskt behandlas olika. Ett tillrättaläggande av
sådana brister i lagstiftningen som leder till att en samlevnadsform uppfattas
som mera prioriterad än en annan bör kunna göras i samband med en översyn
av reglerna i fråga och utan någon föregående kartläggning. Utskottet
förutsätter att så också sker. Några bärande skäl för att kartläggningen skulle
tillgodose något verkligt behov har inte heller framförts av motionärerna.
Utskottet avstyrker således bifall till motionerna L404, L411 och L417
yrkande 1.

I sistnämnda motion begärs även ett tillkännagivande om att lagstiftningen
bör utformas så att den uppmuntrar till äktenskap (yrkande 2). Utskottet
erinrar om att liknande motionsyrkanden också behandlades i samband med
propositionen om äktenskapsbalk m.m. Av närmare anförda skäl fann

LU 1987/88:19

utskottet då (se LU 1986/87:18 s. 48 och 49) att det inte fanns anledning för
riksdagen att göra något sådant uttalande som begärdes i de då aktuella
motionerna. Enligt utskottets mening har några nya omständigheter inte
tillkommit som bör föranleda ett ändrat ställningstagande. Utskottet avstyrker
således bifall till motion L417 yrkande 2.

I motion L417 yrkas också att sambolagen och därtill anknytande regler i
ärvdabalken samt lagen om homosexuella sambor skall upphävas (yrkandena
3-5).

Frågan om behovet av särskilda lagregler för heterosexuella samboförhållanden
prövades ingående av riksdagen då sambolagen infördes våren 1987
(prop. 1986/87:1, LU 1986/87:18). Någon anledning för riksdagen att nu
bedöma spörsmålet annorlunda än våren 1987 kan utskottet inte finna.
Utskottet vidhåller därför uppfattningen att det finns starka skäl för
lagstiftningen i fråga. Utskottet vill också understryka att det av rättssäkerhetsskäl
inte kan komma i fråga att riksdagen nu skulle upphäva den
lagstiftning för sambor som trädde i kraft vid årsskiftet 1987-1988. Ett
slopande av reglerna skulle nämligen kunna leda till allvarliga rättsförluster
för dem som anpassat sina rättsförhållanden till de nya reglerna. Utskottet
avstyrker således bifall till motion L417 yrkandena 3 och 4.

Av enahanda skäl bör även yrkande 5 i motionen avslås.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande bodelning

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:L403, 1987/88:L408 och
1987/88:L409,

2. beträffande kartläggning av äktenskapets ekonomiska konsekvenser att

riksdagen avslår motionerna 1987/88:L404, 1987/88:L411 och
1987/88:L417 yrkande 1,

3. beträffande prioritering av äktenskapet

att riksdagen avslår motion 1987/88:L417 yrkande 2,

4. beträffande sambolagen

att riksdagen avslår motion 1987/88:L417 yrkandena 3 och 4,

5. beträffande lagen om homosexuella sambor

att riksdagen avslår motion 1987/88:L417 yrkande 5.

Stockholm den 15 mars 1988
På lagutskottets vägnar

Lennart Andersson

LU 1987/88:19

Närvarande: Lennart Andersson (s), Owe Andréasson (s), Ulla Orring (fp),
Martin Olsson (c), Inga-Britt Johansson (s), Allan Ekström (m), Bengt
Kronblad (s), Inger Hestvik (s), Bengt Harding Olson (fp), Gunnar
Thollander (s), Marianne Karlsson (c), Berit Löfstedt (s), Hans Rosengren
(s), Ewy Möller (m) och Håkan Stjernlöf (m).

Reservationer

1. Kartläggning av äktenskapets ekonomiska konsekvenser
(mom. 2)

Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Allan Ekström (m), Bengt Harding
Olson (fp), Marianne Karlsson (c), Ewy Möller (m) och Håkan Stjernlöf (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”1 samband”
och slutar med ”yrkande 1” bort ha följande lydelse:

Vad härefter angår önskemålet om en kartläggning av gällande regelsystem
vill utskottet framhålla att det inte bör komma i fråga att i alla avseenden
jämställa äktenskap med andra samlevnadsförhållanden. En strävan måste
däremot vara att lagstiftningen inte är utformad så att människor av
ekonomiska skäl väljer att bo samman utan äktenskap i stället för att gifta sig.
Av olika skäl har emellertid denna strävan inte upprätthållits utan på vissa
områden har reglerna getts en sådan innebörd att de i realiteten ekonomiskt
missgynnar äktenskapet. I motionerna lämnas flera exempel på regler inom
bl.a. skatte- och bidragsområdet som leder till sådana negativa konsekvenser
för dem som gifter sig.

Med hänsyn till det anförda delar utskottet uppfattningen att det skulle
vara av värde om en närmare kartläggning skedde i fråga om de olika
ekonomiska konsekvenserna av äktenskapet och andra samlevnadsformer.
Sålunda skulle klarhet vinnas om i vilka avseenden de olika samlevnadsformerna
skiljer sig åt. Vidare skulle underlag erhållas för bedömningen av vilka
lagändringar som erfordras för att äktenskapet i fortsättningen inte skall
anses vara ekonomiskt diskriminerat. Enligt utskottets mening talar således
starka skäl för motionärernas önskemål, och utskottet förordar att den
begärda kartläggningen genomförs. Det bör ankomma på regeringen att
bestämma formerna för arbetets bedrivande. Vad utskottet anfört bör ges
regeringen till känna. Ställningstagandet innebär att utskottet tillstyrker
bifall till motion L411. Motion L404 och motion L417 yrkande 1 får
härigenom anses i allt väsentligt tillgodosedda.

dels att utskottet under moment 2 bort hemställa:

2. beträffande kartläggning av äktenskapets ekonomiska konsekvenser att

riksdagen med bifall till motion 1987/88:L411 och med anledning av
motionerna 1987/88:L404 och 1987/88:L417 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

LU 1987/88:19

2. Lagen om homosexuella sambor (mom. 5)

Martin Olsson (c), Allan Ekström (m), Marianne Karlsson (c), Ewy Möller
(m) och Håkan Stjernlöf (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på sid. 13 som börjar med ”Av
enahanda” och slutar med ”motionen avslås” bort ha följande lydelse:

Vid behandlingen i lagutskottet av propositionen om homosexuellas
situation i samhället tog ledamöterna från centerpartiet och två ledamöter
från moderata samlingspartiet på anförda skäl avstånd från förslaget att göra
den då redan antagna sambolagen tillämplig även på homosexuella sambor.
Utskottet anser att de skäl som åberopades i det lagstiftningsärendet
bibehåller sin fulla giltighet. Med hänsyn härtill och då den omständigheten,
att lagen om homosexuella sambor hunnit vara i kraft under knappt tre
månader, inte i sig utgör ett tillräckligt skäl häremot bör lagen upphävas.

dels att utskottet under moment 5 bort hemställa:

5. beträffande lagen om homosexuella sambor
att riksdagen med bifall till motion L417 yrkande 5 beslutar anta
följande:

Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1987:813) om homosexuella
sambor

Härigenom föreskrivs att lagen (1987:813) om homosexuella sambor skall
upphöra att gälla vid utgången av juni 1988.

Särskilda yttranden

1. Sambolagen (mom. 4)

Allan Ekström, Ewy Möller och Håkan Stjernlöf (alla m) anför:

Vid behandlingen i lagutskottet av förslaget om sambolag reserverade sig
ledamöterna från moderata samlingspartiet mot att lagfästa denna samlevnadsform.
Till stöd därför åberopade vi en mångfald skäl, såväl att anledning
saknades för lagfästande som att lagen var behäftad med betydande tekniska
brister och därför helt allmänt kunde inge de berörda en falsk trygghetskänsla.

Lagen har emellertid nu trätt i kraft efter att ha antagits samtidigt med
äktenskapsbalken för nära ett år sedan.

I den sålunda föreliggande situationen har vi - vid en helhetsbedömning -ansett oss kunna avstå från att reservera oss mot utskottets ställningstagande.

LU 1987/88:19

2. Sambolagen och lagen om homosexuella sambor (mom. 4
och 5)

Ulla Orring och Bengt Harding Olson (båda fp) anför:

Vid behandling i lagutskottet våren 1987 av rättslig reglering för heterosexuella
förhållanden - sambolagen - och för homosexuella samboförhållanden
föreslog folkpartiet en annan konstruktion än den som blev lag.

För vårt ställningstagande åberopade vi olika skäl, bl.a. att det är
angeläget att regler ställs upp till skydd för dem som verkligen behöver skydd
i ett heterosexuellt förhållande, nämligen barnen.

Vi anser att homosexuella bör erbjudas en rättslig reglering som så långt
som möjligt anknyter till existerande lagregler för att uppnå största möjliga
lika behandling.

De båda lagbestämmelserna har nu trätt i kraft och med hänsyn till risken
för icke acceptabla rättsförluster för dem som inrättat sina förhållanden efter
den nya lagstiftningen har vi anslutit oss till utskottets ställningstagande. Vi
avser emellertid att intensivt följa sakläget.

LU 1987/88:19

gotab Stockholm 1988 14890