om ändring i rennäringslagen (1971:437) (prop. 1984/85:226) (Betänkande 1985/86:JoU2 Jordbruksutskottet)

Jordbruksutskottets betänkande
1985/86:2

om ändring i rennäringslagen (1971:437)

(prop. 1984/85:226) 1985/86:2

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens i proposition 1984/85:226
framlagda förslag till ändring i rennäringslagen (1971:437) i fråga om
koncessionsrenskötsel samt fyra motioner som väckts med anledning av
propositionen.

Utskottet tillstyrker de förordade lagändringarna, som bl. a. syftar till att
stärka koncessionshavarnas ekonomiska ställning och deras ställning i övrigt
i förhållande till ägare av skötesrenar. Rätten att inneha skötesrenar
begränsas av regionalpolitiska skäl. Motionerna avstyrks, bl. a. med hänvisning
till samerättsutredningens arbete.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1986.

Till betänkandet är fogade fyra särskilda yttranden.

Propositionen

Hemställan

I proposition 1984/85:226 har regeringen (jordbruksdepartementet) föreslagit
riksdagen att anta det av lagrådet granskade lagförslaget med vidtagna
ändringar.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Koncessionsrenskötsel är en särskild form av renskötsel som bedrivs i
Kalix och Torne älvdalar. Koncession kan meddelas den som är renskötselberättigad
(koncessionshavare). Ägare eller brukare av jordbruksfastighet
kan få inneha renar (skötesrenar) som vårdas av koncessionshavaren.

1 propositionen läggs fram förslag till ändringar i rennäringslagen
(1971:437). Ändringarna syftar bl. a. till att stärka koncessionshavarnas
ekonomiska ställning och deras ställning i övrigt i förhållande till ägare av
skötesrenar. Rätten att inneha skötesrenar begränsas av regionalpolitiska
skäl.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1986.

Lagförslaget är av följande lydelse: 1

1 Riksdagen 1985186. lösaml. Nr2

Förslag till

Lag om ändring i rennäringslagen (1971:437)

Härigenom föreskrivs att 85, 86 och 88 §§ rennäringslagen (1971:437)
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

85 §

Den som är renskötselberättigad
kan få tillstånd (koncession) att driva
renskötsel i Norrbottens län nedanför
lappmarksgränsen inom område
där renskötsel av ålder förekommer
under hela året. Koncession
kan innefatta rätt att mottaga
skötesrenar från ägare eller brukare
av jordbruksfastighet inom
koncessionsområdet.

Koncession får lämnas endast
om fortsatt renskötsel inom området
är till gagn för ortsbefolkningen
och endast om den som söker
koncession kan antagas komma att
driva renskötseln på ett ändamålsenligt
sätt.

Den som är renskötselberättigad
kan få tillstånd (koncession) att driva
renskötsel i Norrbottens län nedanför
lappmarksgränsen inom område
där renskötsel av ålder förekommer
under hela året. Koncession
innefattar rätt för koncessionshavaren
att driva renskötseln även
med skötesrenar som tillhör.

1. den som äger eller brukar jordbruksfastighet,
vilken helt eller delvis
är belägen inom koncessionsområdet,
om han är bosatt på fastigheten
eller inom området,

2. den som tidigare har haft
koncession inom området, om han
är bosatt där och inte har övergått
till annat huvudsakligt förvärvsarbete,

3. efterlevande make eller efterlevande
underårigt barn till koncessionshavare
eller till sådan under 2
angiven förutvarande koncessionshavare
som vid tidpunkten för
dödsfallet ägde skötesrenar, om
den efterlevande är bosatt inom
koncessionsområdet.

Koncession får lämnas endast
om fortsatt renskötsel inom området
är till övervägande nytta för orten
och endast om den som söker
koncession kan antagas komma att
driva renskötseln på ett ändamålsenligt
sätt.

Koncession meddelas för viss tid, högst 10 år.

86 §

För renskötseln inom koncessionsområde
skall finnas sameby.
Medlem i sådan sameby är koncessionshavaren,
dennes make och
hemmavarande barn, renskötselberättigad
som biträder konces -

För renskötseln inom koncessionsområde
skall finnas sameby.
Medlem i sådan sameby är koncessionshavare,
dennes make och
hemmavarande barn, renskötselberättigad
som biträder konces -

JoU 1985/86:2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JoU 1985/86:2

sionshavaren i renskötseln och
ägare av skötesrenar inom koncessionsområdet.

Bestämmelserna om sameby och
dess förvaltning gäller i tillämpliga
delar i fråga om sameby för koncessionsrenskötsel.

Skötesrenägare anses därvid
som renskötande medlem. Koncessionshavaren
leder under styrelsens
inseende renskötseln inom
byn.

I beslut varigenom koncession
beviljas skall anges

1. koncessionsområdet,

2. flyttningsvägs sträckning,

3. det högsta antal renar som får
hållas inom koncessionsområdet,

4. om och till vilket antal koncessionshavaren
får mottaga skötesrenar,

5. i vad mån koncessionshavaren
har rätt att anlägga stängsel, uppföra
byggnader och taga virke inom
koncessionsområdet,

6. de villkor i övrigt under vilka
renskötseln får bedrivas.

sionshavare i renskötseln och som
inte har annat huvudsakligt förvärvsarbete
samt ägare av skötesrenar
inom koncessionsområdet.

Bestämmelserna om sameby och
dess förvaltning gäller i tillämpliga
delar i fråga om sameby för koncessionsrenskötsel
med följande avvikelser: 1.

Ägare av skötesrenar anses
som renskötande medlem.

2. Renskötande medlem har i frågor
som avses i 59 § 2 en röst för
varje påbörjat tjugotal renar som
enligt gällande renlängd innehas av
honom.

3. Koncessionshavaren eller, om
det finns flera, minst en av dem
skall vara ledamot av styrelsen.
Koncessionshavare leder renskötseln
inom byn och anställer den arbetskraft
som kan behövas för renskötseln.

I beslut varigenom koncession
beviljas skall anges

1. koncessionsområdet,

2. flyttningsvägs sträckning,

3. det högsta antal renar som varje
koncessionshavare får hålla
inom området och det högsta antal
skötesrenar som han får ta emot,

4. i vad mån koncessionshavare
har rätt att anlägga stängsel, uppföra
byggnader och taga virke inom
koncessionsområdet,

5. de villkor i övrigt under vilka
renskötseln får bedrivas.

För samma hushåll får hos
koncessionshavare finnas högst
trettio skötesrenar i vinterhjord.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

2. En ägare av skötesrenar som vid lagens ikraftträdande äger eller
brukar jordbruksfastighet inom ett koncessionsområde men som inte är
bosatt på fastigheten eller inom området får utan hinder av bestämmelsen i
85 § första stycket 1 ha skötesrenar i koncessionshavarens vård intill den

1 * Riksdagen 1985/86.16 sami. Nr2

tidpunkt som lantbruksnämnden bestämmer. Motsvarande gäller när ägare
av skötesrenar vid lagens ikraftträdande har fler skötesrenar i koncessionshavares
vård än som anges i 88 § andra stycket.

3. Lantbruksnämnden får medge renskötselberättigad, som vid lagens
ikraftträdande vid sidan av annat huvudsakligt förvärvsarbete biträder
koncessionshavare i renskötseln, rätt att såsom medlem i samebyn under
en övergångstid ha kvar renar i byn.

Motionsyrkanden

1985/86:38 av Martin Olsson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att som sin
mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om vikten av att
utvecklingen inom koncessionsrenskötseln noga följs.

1985/86:39 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar att 85 §
rennäringslagen (1971:437), sista stycket, får följande lydelse: ”Koncession
meddelas för viss tid, högst 5 år.”

1985/86:40 av Hans Dau och Ingrid Hemmingsson (båda m) vari yrkas att
riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att koncessionsrenskötseln
på sikt skall avvecklas.

1985/86:41 av Paul Lestander vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
sägs om behovet av att klargöra koncessionsinnehavarnas partsförhållanden,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till förändrade
rösträttsregler i syfte att garantera koncessionsinnehavarna ett avgörande
inflytande över renskötseln i resp. byar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
sägs om koncessionsinnehavarnas familjers ställning.

Uppvaktning m. m.

Vid en uppvaktning inför utskottet har Svenska samernas riksförbund (SSR)
tillsammans med representanter för Torne lappmarks sameförening och
Muonio sameby hävdat att de näringsekonomiska förhållandena i dag har
ändrats så väsentligt att grunden för koncessionsrenskötseln har försvunnit.
Koncessionsrenskötseln står dessutom enligt förbundets mening i strid med
grundläggande samiska krav och intressen såväl principiellt-rättsligt som
näringsmässigt.

Förbundet hemställer att riksdagen vid sin behandling av propositionen
jämte motioner tar fasta på vad som här anförts och uttalar att koncessionsrenskötseln
skall avvecklas.

Vidare har hovrättsassessor Bjarne Örnstedt, jordbruksdepartementet,
lämnat viss kompletterande information rörande koncessionsrenskötseln.

JoU 1985/86:2

Utskottet

JoU 1985/86:2

Inledning

Koncessionsrenskötsel är en särskild form av renskötsel som bedrivs
inom vissa områden nedanför lappmarksgränsen i Kalix och Torne älvdalar.
Den regleras genom bestämmelser i 85-89 §§ rennäringslagen
(1971:437). Koncessionsrenskötseln skiljer sig i väsentliga avseenden från
den vanliga formen av renskötsel som bedrivs i andra delar av Norrland.
En skillnad är att koncessionsrenskötsel får bedrivas inom de angivna
områdena nedanför lappmarksgränsen under hela året medan den vanliga
renskötseln av hänsyn till jordbruket får bedrivas nedanför denna gräns
endast vintertid. En annan skillnad är att markägarna (skötesrenägarna)
har en starkare ställning i koncessionsbyarna än i vanliga samebyar. Utmärkande
för koncessionsrenskötseln är också att det krävs särskilt tillstånd
(koncession) av lantbruksnämnden för att få bedriva renskötsel.
Koncessionerna är tidsbegränsade och omprövas efter viss tid. högst 10 år.
Koncession får lämnas endast om fortsatt renskötsel inom ett område är
till gagn för ortsbefolkningen.

För renskötseln inom koncessionsområdena finns nio samebyar som
utnyttjar ett område om ca 14 100 km2. Inom områdena finns för närvarande
drygt 16 000 renar. Av dessa ägs omkring 4 500 av 24 koncessionshavare,
som skall vara samer. I detta antal ingår de renar som ägs av koncessionshavares
make och hemmavarande barn samt renskötselberättigad som biträder
koncessionshavaren i renskötseln. Återstoden, de s. k. skötesrenama, vars
skötsel mot ersättning has om hand av koncessionshavarna, tillhör ägare eller
brukare av jordbruksfastigheter inom koncessionsområdena.

Medlem i en koncessionssameby är koncessionshavaren, dennes make
och hemmavarande barn, renskötselberättigad som biträder koncessionshavaren
i renskötseln och ägare av skötesrenar inom koncessionsområdet.
Koncessionshavaren leder under inseende av samebyns styrelse renskötseln
inom byn.

Frågan om koncession prövas av lantbruksnämnden i Norrbottens län
som fastställer de villkor under vilka renskötseln får bedrivas.

Reglerna om koncessionsrenskötsel infördes första gången i 1928 års
renbeteslag. Därmed löstes en gammal stridsfråga. Tidigare hade renskötsel
i Norrbottens län nedanför lappmarksgränsen inte varit tillåten under
sommartid. Trots förbudet hölls emellertid renar sedvanemässigt under
hela året i vissa socknar nedanför lappmarksgränsen. Sedan försök att
avskaffa denna renskötsel misslyckats valde statsmakterna att i 1928 års
renbeteslag anvisa lagliga former för denna renskötsel. Renskötseln legaliserades
härigenom i huvudsak till förmån för den bofasta befolkningen för
vilken renen var oumbärlig dels som dragdjur när djup snö omöjliggjorde
körning med häst, dels som tillskott till den enskilda hushållningen. För de
renskötande samerna medförde det en avsevärd merinkomst att få sköta de
bofastas renar.

Förutsättningarna för koncessionsrenskötseln har med tiden ändrats.
Den bofasta befolkningen har inte längre behov av att hålla renen som

dragdjur. Inte heller är behovet av renen som tillskott till den enskilda
hushållningen lika framträdande. Från samisk sida har anförts att koncessionshavarnas
ställning numera är mycket svag i förhållande till skötesrenägarnas.
Antalet tvister mellan koncessionshavare och skötesrenägare har
ökat sedan rennäringslagen trädde i kraft den I juli 1971. Det finns enligt
samernas företrädare ingen anledning att fortsätta en koncessionsrenskötsel
som inte gagnar samiska intressen. De anser därför att markerna bör få
användas av angränsande vanliga samebyar för vinterbete. Från markägarhåll
har anförts att fördelarna av koncessionsrenskötseln inte uppväger
dess negativa inverkan på jordbruket och skogsbruket.

Mot denna bakgrund tillkallades den 6 september 1982 en särskild
utredare för att göra en översyn av bestämmelserna om koncessionsrenskötseln.
Utredningen överlämnade i mars 1984 betänkandet (Ds Jo 1984:2)
Koncessionsrenskötseln. Bl. a. har utredaren prövat frågan om koncessionsrenskötselns
fortbestånd. Han har därvid funnit att det för närvarande inte
finns anledning att avveckla den. Betänkandet har remissbehandlats.
Samtliga remissinstanser som har yttrat sig i frågan utom Svenska samernas
riksförbund (SSR) och Same Ätnam delar utredarens inställning. Enligt SSR
och Same Ätnam bör koncessionsrenskötseln avvecklas på sikt och markerna
i stället utnyttjas av de vanliga samebyarna som vinterbetesmarker i enlighet
med dessa samebyars sedvanerätt.

I föreliggande proposition lägger regeringen fram förslag till ändringar i
rennäringslagens bestämmelser om koncessionsrenskötseln som i allt väsentligt
överensstämmer med utredarens förslag.

Regeringens förslag

Föredragande statsrådet, jordbruksminister Lundkvist, anför inledningsvis
för egen del att koncessionsrenskötseln huvudsakligen bedrivs inom utpräglade
glesbygdsområden i Norrbotten, där de regionalpolitiska problemen är
särskilt stora. Möjligheten till alternativ sysselsättning är starkt begränsad.
Inget annat län har en så ogynnsam sysselsättningssituation som Norrbotten.
Enligt länsstyrelsen i Norrbottens län ger koncessionsrenskötseln arbetstillfällen
som motsvarar omkring 45 årsarbeten. Till denna kommer vissa
arbetstillfällen vid en skinnfabrik och vid renslakterier. Direkt ger renskötseln
koncessionshavarna sysselsättning och inkomster. Den ger också ett
viktigt tillskott till många små lantbruksföretag, som drivs i kombination med
flera andra verksamheter såsom skogsbruk, bärodling, slöjd och pälsdjursföretag.
Genom de slaktuttag som skötesrenägarna gör för egen del och genom
försäljning av slaktrenar får markägare ett tillskott till sin försörjning.

Sammanfattningsvis anser jordbruksministern att koncessionsrenskötseln
bör behållas i sin nuvarande form med hänsyn till dess väsentliga sysselsättningseffekter
och andra positiva effekter från regionalpolitisk synpunkt.
Eventuella olägenheter av koncessionsrenskötseln kan enligt vad jordbruksministern
anför motverkas. Det finns emellertid enligt hans mening anledning
att i vissa hänseenden modernisera reglerna för koncessionsrenskötseln.

De förslag till ändringar i rennäringslagen som i detta syfte läggs fram i

JoU 1985/86:2

propositionen innebär dels ett ökat beaktande av motstående intressen så till
vida att koncession i fortsättningen får lämnas endast om fortsatt renskötsel
är till övervägande nytta för orten. Av regionalpolitiska skäl föreslås vidare
att rätten att inneha skötesrenar förbehålls den som äger eller brukar
jordbruksfastighet inom koncessionsområdet och som är bosatt på fastigheten
eller eljest inom området. Lantbruksnämnden skall emellertid kunna
medge de markägare som för närvarande har renar i byarna rätt att låta
renarna vårdas av koncessionshavare under en övergångsperiod även om
bosättningskravet inte är uppfyllt.

Som inledningsvis nämnts syftar förslagen till ändringar i rennäringslagen
också till att stärka koncessionshavarnas ställning. Propositionen innebär i
nämnda hänseende att koncessionshavarnas möjligheter att hålla egna renar
ökas. En ökning av renantalet blir möjlig om det antal renar som ägare eller
brukare av jordbruksfastighet får lämna i koncessionshavares vård begränsas
till högst 30 renar i vinterhjorden för varje hushåll. Lantbruksnämnden skall
fastställa en viss tid efter vilken ägare av skötesrenar inte längre får ha
övertaliga renar i koncessionshavares vård.

Vidare föreslås att medlemskapet i koncessionssameby för renskötselberättigad
som biträder koncessionshavaren i renskötseln begränsas till att avse
endast biträden som inte har annat huvudsakligt förvärvsarbete. Lantbruksnämnden
skall fastställa en viss tid efter vilken de renskötselberättigade
biträden som har annat huvudsakligt förvärvsarbete inte längre får ha renar i
samebyn. Renskötande medlem bör vid röstning i ekonomiska frågor
tillerkännas en röst för varje påbörjat tjugotal renar som enligt gällande
renlängd innehas av honom.

För att stärka koncessionshavarens ställning tas en bestämmelse om att
han regelmässigt skall vara ledamot av samebyns styrelse in i lagen. Finns det
flera koncessionshavare i en by skall åtminstone en av dem vara ledamot av
styrelsen. Koncessionshavaren skall leda renskötseln inom byn och anställa
den arbetskraft som kan behövas för renskötseln. Den som tidigare har haft
koncession inom området men som av ålders- eller hälsoskäl lämnat
renskötseln bör enligt propositionen kunna medges rätt att inneha skötesrenar
även om han inte äger eller brukar någon jordbruksfastighet inom
området. Av regionalpolitiska skäl bör dock krävas att han är bosatt inom
området och inte har övergått till annat huvudsakligt förvärvsarbete.
Efterlevande make eller efterlevande underårigt barn till koncessionshavare
eller till f. d. koncessionhavare som vid tidpunkten för dödsfallet ägde
skötesrenar bör också kunna medges rätt att inneha skötesrenar utan att äga
eller bruka jordbruksfastighet om den efterlevande är bosatt inom området.
Den underåriges rätt att inneha skötesrenar upphör när han fyller 18 år.

Överväganden

Utskottet anser för sin del att den koncessionsrenskötsel som bedrivs inom
vissa områden nedanför lappmarksgränsen i Kalix och Torne älvdalar med
hänsyn till dess väsentliga sysselsättningseffekter och andra positiva effekter
från regionalpolitisk synpunkt tills vidare bör bibehållas i sin nuvarande
form. Koncessionsrenskötseln bedrivs som anges i propositionen huvudsakli -

JoU 1985/86:2

gen inom utpräglade glesbygdsområden, där de regionalpolitiska problemen
är särskilt stora, bl. a. genom att möjligheten till alternativ sysselsättning är
starkt begränsad.

Från konkurrerande markanvändningsintressen, främst jordbruk och
skogsbruk, har vid flera tillfällen anförts att fördelarna av koncessionsrenskötseln
inte uppväger de nackdelar som åsamkas övriga näringar i området.
Som redovisas i propositionen kan de olägenheter det här är fråga om
emellertid motverkas. Ett exempel på detta är att lantbruksnämnden med
stöd av rennäringslagen har förbjudit renskötsel inom vissa känsliga områden.
Så får t. ex. enligt nu gällande koncessioner renar hållas endast vintertid
i området söder om järnvägen Boden-Karungi. Ett annat exempel på
särskilda åtgärder är det statliga stöd som kan lämnas för uppförande av
stängsel runt bärodlingar som riskerar att bli utsatta för renskador. Som
jordbruksministern anför bör det finnas goda möjligheter för lantbruksnämnden
att föreskriva sådana villkor som ger tillräcklig garanti för att andra
markanvändarintressen inte skall drabbas av olägenheter av koncessionsrenskötseln.

SSR anser som i det föregående redovisats att de marker som används för
koncessionsrenskötseln vid en avveckling skall få användas som vinterbetesmarker
av angränsande vanliga samebyar. I likhet med jordbruksministern
vill utskottet påpeka att de vanliga samebyarnas rätt att bedriva renskötsel
nedanför lappmarksgränsen är begränsad till att avse vinterbete inom de
trakter där renskötsel av ålder bedrivs vissa tider av året. Någon exakt gräns
för sedvanerättsområdena kan inte anges. Det förhållandet att ett sedvanerättsområde
ligger inom ett koncessionsområde innebär emellertid inte att de
vanliga byarnas rätt till sedvanerättsbete vintertid upphävs. Områdena får i
stället utnyttjas gemensamt av koncessionssamebyn och den vanliga samebyn.
För att trygga de vanliga samebyarnas behov av och rätt till vinterbetesmark
har lantbruksnämnden i vissa fall som villkor för koncession föreskrivit
att vissa områden vintertid skall unyttjas med ensamrätt av de vanliga
samebyarna. Det gäller som framgår av propositionen två områden inom
Muonio sameby närmast lappmarksgränsen och ett mindre område inom
Ängeså sameby vid lappmarksgränsen.

Utskottet delar således jordbruksministerns uppfattning att en avveckling
av koncessionsrenskötseln inte innebär att nya vinterbetesmarker ställs till de
vanliga samebyarnas förfogande, utan endast att vissa områden inom
koncessionssamebyarna i fortsättningen kan utnyttjas utan konkurrens från
koncessionsrenskötseln. En avveckling av koncessionsrenskötseln skulle
leda till en minskad sysselsättning utan att medföra några mera betydande
positiva effekter för de vanliga samebyarna.

Vad nu anförts innebär bl. a. att utskottet i likhet med regeringen och det
övervägande flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i frågan delar
utredarens inställning att det för närvarande inte finns anledning att avveckla
koncessionsrenskötseln. Ej heller har utskottet funnit tillräckliga skäl för att
nu förorda att sagda renskötsel på sikt avvecklas. Yrkandet härom i motion
40 av Hans Dau och Ingrid Hemmingsson (båda m) biträds därför inte av
utskottet.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att den hösten 1982 tillkallade

JoU 1985/86:2

samerättsutredningen (Ju 1983:5) som en av sina huvuduppgifter har att
utreda möjligheterna att stärka samernas rättsliga ställning i frågor som rör
rennäringen. Om kommittén kommer till slutsatsen att skyddet för renskötseln
bör utvidgas, bör kommittén föreslå nödvändiga författningsändringar.
Enligt utskottets mening är det naturligt att även förutsättningarna för
koncessionrenskötselns fortsatta utveckling kommer att prövas i samband
med de överväganden som blir följden av samerättsutredningens arbete.
Med hänsyn bl. a. härtill finner utskottet inte anledning att på sätt som
föreslås i motion 39 av Britta Bjelle (fp) nu göra en ändring i 85 §
rennäringslagen. Motionsyrkandet avstyrks således.

De ändringar i rennäringslagen som föreslås i propositionen i syfte bl. a. att
stärka koncessionshavarnas ställning finner utskottet i allt väsentligt väl
avvägda, och utskottet vill därför förorda att riksdagen antar föreliggande
lagförslag. Ändringarna i rennäringslagen bör som föreslås träda i kraft från
och med instundande årsskifte.

I motion 41 pekar Paul Lestander (vpk) på några frågeställningar som han
finner otillräckligt belysta i propositionen och han begär därför kompletteringar
på vissa punkter. Det gäller dels en önskan att få koncessionshavarnas
partsförhållanden klargjorda. Vidare förordas en ändring av rösträttsreglerna
i syfte att garantera koncessionshavarna ett avgörande inflytande över
renskötseln i resp. byar. Slutligen bör enligt motionärens mening ställningen
för koncessionshavares efterlevande familjer stärkas.

Koncessionshavarnas partsförhållanden har bl. a. aktualiserats genom
förslaget att åtminstone en koncessionshavare regelmässigt skall vara
ledamot av samebyns styrelse. Enligt propositionen bör förhållandet mellan
koncessionshavarna och koncessionssamebyarna beträffande anställning och
ersättning för arbetet kunna regleras genom förhandlingar. Detta kräver
dock att koncessionssamebyarnas stadgar ses över, eftersom det enligt dessa
ankommer på ordinarie bystämma att bl. a. fastställa värdet för dag eller
timme av det arbete som renskötande medlemmar utför för byn. Frågan om
anställningsförhållandet bör enligt regeringens uppfattning närmast övervägas
av de berörda fackliga organisationerna.

I vad gäller frågan om att stärka koncessionshavarnas ställning i förhållande
till skötesrenägarna bör detta enligt vad som anförs i propositionen ske
genom att deras röstinflytande ställs i bättre relation till koncessionshavarnas
renantal än vad som är fallet med nuvarande regler. Enligt jordbruksministerns
mening kan det dock inte komma i fråga att frånta skötesrenägarna
deras medlemskap i byarna. En sådan åtgärd går alltför långt och strider mot
de praktiska syften som ligger bakom reglerna om koncessionsrenskötsel.
Markerna i fråga utnyttjas ju till renskötsel även på sommaren trots att
markerna till skillnad mot vad som gäller inom renskötselområdet i övrigt till
största delen ägs av enskilda och trots att huvudnäringarna inom området är
jordbruk och skogsbruk. En grundläggande förutsättning för att denna
speciella form av renskötsel skall kunna fungera är därför att markägarna har
möjligheter att påverka driften av renskötseln och att de får äga renar som ett
tillskott till sin försörjning. Därigenom är de också beredda att i viss
utsträckning tåla det intrång och de skador som renskötseln orsakar
jordbruket och skogsbruket. Till detta kommer att markägarna såsom

JoU 1985/86:2

renägare är skyldiga att bidra till kostnaderna för renskötseln i proportion till
renantalet.

I fråga om efterlevandes ställning stadgas allmänt i rennäringslagens 14 §
att renskötande medlems dödsbo får fortsätta den av medlemmen bedrivna
renskötseln under tre år från dödsfallet. Är en renskötselberättigad dödsbodelägare
under 18 år räknas tiden från det han fyller 18 år. Bestämmelserna
om sameby och dess förvaltning gäller enligt 86 § andra stycket rennäringslagen
i tillämpliga delar sameby för koncessionsrenskötsel. En koncession att
bedriva renskötsel är emellertid enligt 85 § personlig. Den upphör därför att
gälla när koncessionshavaren avlider, varför 14 § rennäringslagen inte är
tillämplig i fråga om sameby för koncessionsrenskötsel.

Nu föreliggande regeringsförslag innebär som förut nämnts att även en
efterlevande make eller efterlevande underårigt barn till koncessionshavare,
eller till förutvarande koncessionshavare som vid tidpunkten för dödsfallet
ägde skötesrenar, av sociala skäl skall kunna få rätt att inneha skötesrenar
även om maken eller barnet inte äger eller brukar jordbruksfastighet inom
koncessionsområdet. Det bör ställas samma krav på bosättning och på
begänsning av antalet skötesrenar för de efterlevande som för förutvarande
koncessionshavare. Efterlevande make och efterlevande underårigt barn till
koncessionshavare, eller till förutvarande koncessionshavare som vid tidpunkten
för dödsfallet ägde skötesrenar, kan således få inneha högst 30 renar
i vinterhjorden om den efterlevande är bosatt inom koncessionsområdet.
Den underåriges rätt att inneha skötesrenar upphör när han fyller 18 år.

Utskottet, som enligt vad nyss nämnts inte funnit anledning till erinran mot
det i föreliggande proposition framlagda lagförslaget, vill härutöver endast
tillägga att utskottet förutsätter att det blir tillfälle att få de frågor som tas upp
i motion 41 ytterligare belysta i samband med samerättsutredningens
kommande överväganden. Någon särskild riksdagens åtgärd med anledning
av motionen finner utskottet mot bakgrund härav inte nödvändig.

Med hänvisning bl. a. till vad utskottet anfört rörande väntade överväganden
från samerättsutredningens sida finner utskottet inte heller motion 38 av
Martin Olsson (c) påkalla något särskilt uttalande eller initiativ från
riksdagens sida. Enligt årets kommittéberättelse kan utredningsarbetet
väntas bli slutfört omkring årsskiftet 1986-1987.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1985/86:39 antar i propositionen framlagt förslag till lag om
ändring i rennäringslagen (1971:437),

2. beträffande uttalande om avveckling av koncessionsrenskötseln
att riksdagen avslår motion 1985/86:40,

3. beträffande koncessionshavares partsförhållanden m. m.
att riksdagen lämnar motion 1985/86:41 utan ytterligare åtgärd,

JoU 1985/86:2

4. beträffande utvecklingen inom koncessionsrenskötseln
att riksdagen lämnar motion 1985/86:38 utan ytterligare åtgärd.

Stockholm den 5 november 1985

På jordbruksutskottets vägnar

Karl Erik Olsson

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Håkan Strömberg (s), Grethe Lundblad
(s), Arne Andersson i Ljung (m), Lars Emestam (fp), Martin Segerstedt (s),
Sven Eric Lorentzon (m), Jan Fransson (s), Kerstin Gellerman (fp), Jens
Eriksson (m), Åke Selberg (s), Lennart Brunander (c), John Andersson
(vpk), Leif Marklund (s) och Ulf Lönnqvist (s).

Särskilda yttranden

Ändring i rennäringslagen (mom. 1)

1. Arne Andersson i Ljung, Sven Eric Lorentzon och Jens Eriksson (alla m)
anför:

Moderata samlingspartiet har inte funnit anledning att motsätta sig de
ändringar i rennäringslagen som här föreslås. Vi utgår dock ifrån att
koncessionsrenskötseln också kommer att behandlas av den pågående
samerättsutredningen.

Vi delar jordbruksministerns uppfattning att renskötseln i Torne och Kalix
älvdalar är värdefull ur sysselsättningssynpunkt. Det är därför viktigt att
varje förändring av koncessionsrenskötseln sker på så sätt att sysselsättningssituationen
i berörda områden inte försämras.

2. Lars Emestam och Kerstin Gellerman (båda fp) anför:

Utskottet anför att det är naturligt att förutsättningarna för koncessionsrenskötselns
fortsatta utveckling kommer att prövas i samband med de
överväganden som blir följden av samerättsutredningens arbete. Enligt vår
uppfattning är koncessionsrenskötseln en så speciell del i rättsfrågorna kring
renskötseln att utskottet klarare borde ha markerat att dessa frågor enligt
utskottets uppfattning skall behandlas av samerättsutredningen. Inte minst
gäller frågeställningen omfattningen av samernas rätt att utnyttja de privata
markerna som finns inom koncessionsrenskötselns områden.

Utskottet framhåller dessutom att förslagen i propositionen att stärka
koncessionsinnehavarnas ställning är väl avvägda. Vi anser att utskottet
borde ha markerat att koncessionsinnehavarna fortfarande får en svag
ställning i de beslutssammanhang som föreligger i koncessionsbyarna.

JoU 1985/86:2

Koncessionshavares partsförhållanden m. m. (mom. 3) JoU 1985/86:2

3. John Andersson (vpk) anför:

Om möjlighet hade funnits att avvakta en ändring i rennäringslagen i fråga
om koncessionsrenskötseln tills samerättsutredningen hade slutfört sitt
uppdrag, så hade detta självfallet varit önskvärt. När detta nu inte var möjligt
så utgår jag ifrån att frågor som tas upp i motion 41 (vpk) och andra frågor
hörande till rennäringen kommer att övervägas i samerättsutredningen.

Utvecklingen inom koncessionsrenskötseln (mom. 4)

4. Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anför:

I den proposition som behandlas i detta betänkande framläggs förslag om
ändring i rennäringslagen som berör koncessionsrenskötseln. Syftet med
förhandlingarna är att stärka koncessionshavarnas ställning. I motioner har
det framförts tveksamhet om förändringen ger koncessionshavaren den
ökade trygghet - ekonomiskt och i övrigt - som är avsikten och som är
närmast självklar för alla andra i vårt moderna samhälle.

Vi har ställt oss bakom den förändring av lagstiftningen som föreslås, men
delar motionärernas tveksamhet, när det gäller effekterna av lagändringen.
Därför ser vi det som självklart att denna fråga följs upp av den arbetande
samerättsutredningen. Utskottets skrivning har vi tolkat så att utredningen
skall studera effekterna av de ändringar som görs och om så anses erforderligt
föreslå ytterligare förändringar.

gotab Stockholm 1985 83484