om ändring i lagen om gravrätt (Betänkande 1983/84:LU24 Lagutskottet)

LU 1983/84:24

Lagutskottets betänkande
1983/84:24

om ändring i lagen om gravrätt
Ärendet

1 betänkandet behandlar utskottet motion 1983184:605 av Margareta Gard
och Björn Körlof (båda m) vari yrkas att riksdagen beslutar ändra lagen
(1963:537) om gravrätt m. m. i enlighet med vad som anförts i motionen.

Motionärerna föreslår i motionen att till 12 § gravrättslagen fogas ett nytt
stycke, som införs mellan första stycket och nuvarande andra stycket. Det
nya stycket föreslås få följande lydelse.

Med god gravkultur avses att gravvårds utseende och beskaffenhet icke får
uppfattas som stötande av anhöriga eller av innehavare av närbelägen
gravrätt. Därest gravrättsinnehavares önskemål icke är förenligt med
föreskrift enligt första stycket skall han beredas möjlighet att erhålla gravrätt
inom annan del av begravningsplatsen när så är möjligt. Inom allmän
begravningsplats skall del av begravningsplatsen vara tillgänglig för detta
ändamål.

Gällande ordning

Bestämmelser om kyrkogård och annan allmän begravningsplats samt om
upplåtelse av gravplats finns i lagen (1963:537) om gravrätt m. m. Gravplats
kan inte förvärvas med äganderätt. Endast upplåtelse av s. k. gravrätt är
tillåten. Till bevis om upplåtelsen skall särskilt gravbrev utfärdas. Upplåtelse
av gravrätt kan ske för alltid eller viss tid, minst 15 och högst 50 år. Upplåtelse
för alltid skall dock ej avse längre tid än den under vilken gravplatsen utgör
del av allmän kyrkogård. Har upplåtelsetid ej bestämts skall upplåtelsen
anses ha skett för 25 år.

Gravrätt får ej överlåtas till annan än närstående eller upplåtaren. Avlider
gravrättsinnehavaren övergår gravrätten i enlighet med vad som förordnats
vid upplåtelsen eller genom senare skriftligt förordnande. Saknas sådant
förordnande övergår gravrätten till efterlevande make eller arvingar.

Gravplatsen skall av gravrättsinnehavaren hållas i ordning och värdigt
skick. Om gravplatsen vanvårdas kan gravrätten förklaras förverkad.
Förverkande får dock inte ske om kyrkogårdsmyndigheterna är ansvariga för
gravplatsens vård och underhåll. Enligt 12 § medför gravrätt även en rätt att
förse graven med gravvård. Vad upplåtaren föreskriver om utseende och
beskaffenhet av gravvården samt om övriga anordningar på gravplatsen är
gravvårdsinnehavaren skyldig att iaktta. Upplåtaren får dock inte meddela
andra sådana föreskrifter än som är påkallade för att tillgodose en god
gravkultur. Sedan gravvård blivit uppsatt får den inte föras bort utan

1 Riksdagen 1983184. 8 sami. Nr 24

LU 1983/84:24

medgivande av upplåtaren av gravplatsen.

Gravrätt får inte pantsättas och inte heller utmätas. Detsamma gäller
beträffande gravvård eller annan gravöverbyggnad.

Motionen

I motionen anförs att det under senare år vid flera tillfällen har uppstått
uppmärksammade tvister om gravplatser och dessas utsmyckning. De
anhöriga har exempelvis blivit vägrade när de velat förse gravvårdar med
marmorduvor och i några fall har man förbjudit upprättandet av gravvårdar
av natursten.

Grunden för denna vägran har enligt motionärerna varit formellt att dessa
utsmyckningar inte är förenliga med en god gravkultur. Det har dock visat sig
att ”god gravkultur” i vissa fall har fått betyda att utsmyckningen skall stå i
överensstämmelse med de tillståndsbeviljande personernas egna personliga
estetiska synpunkter. Enligt motionärernas uppfattning bör dock en begravningsplats
inte vara en plats där myndigheternas företrädare får utlopp för
sina estetiska ambitioner, utan en plats där de anhöriga kan vårda minnet av
sina döda. Det är därför, anser motionärerna, utomordentligt angeläget att
de anhöriga får möjlighet att anordna gravplatserna så som de själva vill ha
dem eller, i förekommande fall, i enlighet med den avlidnes egna önskemål.
Många människor reagerar mycket kraftigt och uppfattar det som djupt
stötande, när de förvägras rätten att tillgodose den avlidnes uttryckliga
önskemål om gravvårdens utformning.

För att rätta till de missförhållanden som råder på vissa håll och för att
förhindra framtida övergrepp mot människor som redan befinner sig i en
emotionellt pressad situation föreslår motionärerna, såsom ovan redovisats,
ett tillägg till 12 § gravvårdslagen.

Pågående utredningsarbete

Vid 1979/80 års riksmöte behandlade riksdagen två motioner, vari togs upp
frågor om förfarandet vid förverkande av gravrätt och om ändring av
anordningar på en gravplats. På hemställan av utskottet (LU 1979/80:4) gav
riksdagen med anledning av motionerna som sin mening regeringen till
känna vad utskottet anfört om behovet av översyn av berörda regler om
gravrätt (rskr 1979/80:11).

Med anledning av riksdagsskrivelsen utarbetades i justitiedepartementet
en promemoria med förslag till lag om ändring i gravrättslagen. Promemorian
har remissbehandlats.

Utöver de i promemorian behandlade frågorna har under senare år hos
regeringen aktualiserats ett flertal frågor som rör lagstiftningen om gravrätt
och jordfästning. Bl. a. har i skrivelse till regeringen flera allmänna
kyrkomöten hemställt om att frågor om lagstiftning till skydd för kyrkogår -

LU 1983/84:24

dars helgd övervägs. I betänkandet (SOU 1981:36) Begravningsverksamheten
har föreslagits att kravet på invigning av allmänna begravningsplatser
slopas. Flera kyrkogårdsförvaltningar har i skrivelser till regeringen begärt
att lagstiftningsåtgärder vidtas för att avveckla sådana avtal om vård av
gravplats, som har träffats för all framtid. En kyrkogårdsförvaltning har
begärt klarare regler om vem som i egenskap av närstående till en avliden får
bestämma om begravningen. Från Svenska eldbegängelseföreningen har
kommit in en framställning om lagstiftningsåtgärder för att hindra tillgrepp
av ädelmetaller i samband med kremering.

Sedan den ovannämnda promemorian överlämnats till civildepartementet
i samband med den ändring i departementsindelningen som skedde den 1
januari 1983 har man i civildepartementet funnit att de ovannämnda
framställningarna och förslagen aktualiserade en i ett sammanhang gjord
översyn av bestämmelserna i gravrättslagen, lagen (1957:585) om jordfästning
m. m., begravningskungörelsen (1963:540) och anslutande författningar.
Genom beslut den 23 juni 1983 har departementschefen tillsatt en
arbetsgrupp inom departementet att verkställa denna översyn.

Utskottet

I betänkandet behandlas en motion vari begärs ändringar i lagen
(1963:537) om gravrätt m. m.

Gravrätt innebär en upplåtelse av nyttjanderätt till ett visst område på
allmän begravningsplats för gravplats. Upplåtelsen får ske för viss tid, minst
15 år och högst 50 år, eller för alltid. Med gravrätt följer enligt 12 §
gravrättslagen en rätt för innehavaren att förse graven med gravvård.
Beträffande gravvårdens utseende och beskaffenhet samt övriga anordningar
på gravplatsen skall iakttas vad upplåtaren bestämmer. Denne får dock
inte meddela andra föreskrifter i dessa hänseenden än som erfordras för att
tillgodose en god gravkultur.

I motionen framhålls att det under senare år vid flera tillfällen uppstått
uppmärksammade tvister om gravplatsens utsmyckning. Som exempel
anförs att det har förekommit att anhöriga har vägrats tillstånd att förse
gravarna med marmorduvor eller att sätta upp gravvårdar av natursten.
Avslagen har motiverats med att dessa utsmyckningar inte är förenliga med
en god gravkultur. Enligt motionärernas mening synes avslagsbesluten ha sin
grund i vederbörande beslutsfattares egen estetiska uppfattning. Motionärerna
anser det angeläget att anhöriga till en avliden i så stor utsträckning som
möjligt får utsmycka gravplatsen som den avlidne önskat eller de själva vill.
Med stöd av det anförda yrkar motionärerna att riksdagen till 12 § fogar ett
nytt stycke av innebörd bl. a. att med god gravkultur avses att den föreslagna
gravvården har ett utseende och en beskaffenhet som inte uppfattas som
stötande av anhöriga till den avlidne eller av innehavare av närbelägna
gravplatser.

LU 1983/84:24

Utskottet vill framhålla att eftersom utsmyckningen av en gravplats kan ha
betydelse för kyrkogårdens utseende det är nödvändigt att gravrättsupplåtaren
har inflytande över hur gravplatserna anordnas. Enligt utskottets mening
bör emellertid bestämmelserna härom vara så utformade att hänsyn i
möjligaste mån tas till den avlidnes eller de anhörigas önskemål. Mot
bakgrund av den uppmärksamhet som tillämpningen av gällande bestämmelser
i vissa fall fått anser utskottet det motiverat med en översyn av
bestämmelserna.

Som framgår av redogörelsen ovan (s. 2) har riksdagen tidigare uttalat sig
för en översyn av vissa bestämmelser i gravrättslagen. Med anledning härav
och av att i skrivelser till regeringen aktualiserats andra frågor som rör
lagstiftningen om gravrätt och jordfästning har inom civildepartementet
tillsatts en arbetsgrupp med uppdrag att göra en samlad översyn av
gravrättslagen, lagen om jordfästning, begravningskungörelsen samt därtill
anslutande författningar. Enligt vad utskottet inhämtat kommer arbetsgruppen
att därvid pröva även det genom motionen väckta spörsmålet. Någon
åtgärd från riksdagens sida är därför f. n. inte erforderlig.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1983/84:605.

Stockholm den 27 mars 1984

På lagutskottets vägnar
PER-OLOF STRINDBERG

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Martin
Olsson (c), Elvy Nilsson (s), Mona Saint Cyr (m), Arne Andersson i
Gamleby (s), Ingemar Konradsson (s), Allan Ekström (m), Owe Andréasson
(s), Nic Grönvall (m)*, Sigvard Persson (c), Per Israelsson (vpk),
Inga-Britt Johansson (s), Kersti Johansson (c) och Berit Löfstedt (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

minab/gotab 78292 Stockholm 1984