om ändring av benämningen Kopparbergs län till Dalarnas län (Betänkande 1980/81:CU2 Civilutskottet)

CU 1980/81:2

Civilutskottets betänkande
1980/81:2

om ändring av benämningen Kopparbergs län till Dalarnas län
Motionen m.m.

I motion 1979/80:1505 av Björn Körlof m.fl. (m, c, fp) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär att benämningen Kopparbergs län ändras till
Dalarnas län. ,

Utskottet beslöt den 5 februari 1980 anmoda riksantikvarieämbetet,
statens lantmäteriverk och länsstyrelsen i Kopparbergs län att yttra sig över
motionen.

Utskottet beslöt den 20 maj 1980 bereda kulturutskottet tillfälle att yttra
sig över motionen jämte inkomna remissyttranden.

Samtliga yttranden bifogas detta betänkande som bilaga.

Utskottet

Utskottet behandlade år 1978 (CU 1977/78:25) en motion med samma
yrkande som det nu föreliggande. Därvid ansåg utskottet - i likhet med
kulturutskottet som yttrade sig även över 1978 års motion - att det låg ett
betydande kulturellt värde i att länsnamnen bibehålls. Inte minst viktigt
ansåg civilutskottet det vara att ett namn med så unik historia som
benämningen Kopparbergs län fick leva kvar som länsbeteckning. Civilutskottet
anförde att en namnändring inte borde genomföras utan att
önskemål därom omfattades av en bred opinion med lokal förankring. Den
av ett enigt civilutskott avstyrkta motionen avslogs av riksdagen.

Som kulturutskottet konstaterar har alla de myndigheter som avgivit
yttrande till civilutskottet avstyrkt den nu föreliggande motionen. Vad som
anförts i motionen har inte gett kulturutskottet anledning att ändra
uppfattning i frågan.

Inte heller civilutskottet finner anledning att frångå sitt tidigare ställningstagande
i frågan. Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motion 1979/80:1505.

Stockholm den 4 november 1980

På civilutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

1 Riksdagen 1980/81. 19 sami. Nr 2

CO 1980/81:2

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Per Bergman (s), Rolf Dahlberg (m),
Oskar Lindkvist (s), Lars Henrikson (s), Knut Billing (m), Thure Jadestig
(s), Elvy Olsson (c), Maj-Lis Landberg (s), Bertil Danielsson (m), Magnus
Persson (s), Bertil Dahlén (fp), Kerstin Andersson i Hjärtum (c), Margareta
Palmqvist (s) och Erik Börjesson (fp).

Reservation

Rolf Dahlberg (m), Bertil Dahlén (fp) och Kerstin Andersson i Hjärtum
(c) anser att utskottets yttrande och hemställan bort lyda:

Som anförs i motionen torde namnet Dalarna ha väsentligt större spridning
och genomslagskraft än benämningen Kopparbergs län. Sålunda har alla de
stora folkrörelserna, turistreklamföretag, militärförband, massmedia, m.fl.
namnet Dalarna ingående i namnet medan beteckningen Kopparbergs län
huvudsakligen ingår i verksamheter knutna till statliga institutioner av typen
länsarbetsnämnd och länsbostadsnämnd samt i verksamheter med anknytning
till landstinget.

Länsstyrelsen framhåller i sitt remissyttrande det faktum att Dalarna både
i tal och skrift är det helt dominerande begreppet även när man syftar på
länet. Styrelsen fäster stor vikt vid detta förhållande.

Enligt utskottets mening är det av stor betydelse att den spridning som
namnet Dalarna har både inom landet och internationellt även kommer till
uttryck genom att beteckningen används som namn på länet. Dessutom bör
erinras om att landskapsbegreppet är mycket äldre än länsbegreppet som
tillkom främst i administrativt syfte på 1600-talet. Namnet Kopparberg har
således inte i nämnvärd utsträckning slagit igenom som länsnamn under ca
300 år. Mot bakgrund av de båda benämningarnas olika utbredning och
användning är, som motionärerna anför, tiden nu kommen att göra landskap
och län till en enhet som till namnet har samma ursprung som landskapsbeteckningen
- en beteckning som visat sig livskraftig och som ofta kommit till
uttryck genom namngivningen av olika verksamheter som bedrivs i Dalarna.
Tanken på ett namnbyte stöds även av reservanter i länsstyrelsens
styrelse.

Det av utskottet förordade namnbytet bör ske under en övergångstid och i
former så att den offentliga verksamhet som nu använder namnet Kopparberg
åsamkas så små extra kostnader som möjligt. Det bör ankomma på
regeringen att besluta om de närmare åtgärder som erfordras i sammanhanget.

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen med bifall till motion 1979/80:1505 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

CU 1980/81:2

Bilaga 1

Kulturutskottets yttrande
1980/81:1 y

över motion om ändring av benämningen Kopparbergs län till
Dalarnas län

Till civilutskottet

Genom beslut den 20 maj 1980 har civilutskottet berett kulturutskottet
tillfälle att yttra sig över motion 1979/80:1505 om ändring av benämningen
Kopparbergs län till Dalarnas län.

Kulturutskottet vill med anledning härav anföra följande.

Utskottet har tidigare i yttrande till civilutskottet avstyrkt en motion med
samma yrkande som det som nu föreligger (KrU 1977/78:2 y). Utskottet
framhöll därvid som sin uppfattning att det ligger ett betydande kulturellt
värde i ett bibehållande av gamla namn på orter och områden, däribland
länen. Namnen är en del av vårt kulturarv som det är angeläget att slå vakt
om. Utskottet ansåg att en namnändring inte bör genomföras utan ingående
överväganden och inte utan att önskemålet om en ändring bärs upp av en
bred opinion med lokal förankring och därjämte kan ges en stark saklig
motivering. Dessa synpunkter ansåg utskottet särskilt viktiga i fråga om ett
namn med en så kulturhistorisk klang som Kopparbergs län.

Den nu föreliggande motionen har med utförliga motiveringar avstyrkts av
alla de myndigheter som avgivit yttranden till civilutskottet i ärendet.

Vad som anförts i motionen har inte gett kulturutskottet anledning att
ändra uppfattning i fråga om den föreslagna namnändringen. Utskottet
föreslår därför att civilutskottet avstyrker motion 1979/80:1505.

Stockholm den 14 oktober 1980

På kulturutskottets vägnar
GEORG ANDERSSON

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Georg Andersson (s), Karl-Eric
Norrby (c). Åke Green (s). Kerstin Anér (fp). Tyra Johansson (s),
Lars-Ingvar Sörenson (s), Olle Eriksson (c), Lars Ahlmark (m). Anna
Eliasson (c), Kerstin Andersson i Kumla (s). Bertil Hansson (fp). Stina
Eliasson (c) och Maja Bäckström (s).

1* Riksdagen 1980/81. 19 sami. Nr 2

CU 1980/81:2

Bilaga 2

Remissyttranden över motion 1979/80:1505

RIKSANTIKVARIEÄMBETET

Såsom motionären framhåller har namnen på de svenska landskapen
urgammal hävd, och de är fortfarande i regel väl kända av allmänheten,
ehuru ofta vissa oklarheter kan råda i områden, där smärre skillnader mellan
landskaps- och länsgränser förekommer. Landskapsnamnen som sådana är
därför väl värda att bevara, och de torde inte heller - bortsett från nämnda,
smärre oklarheter - ge anledning till missförstånd eller vara hotade av
utplåning.

Landskapsnamnen grundar sig på en successivt framvuxen indelning, som
till sitt ursprung sannolikt ligger före den svenska nationalstatens uppkomst.
De har däremot aldrig varit principiellt relaterade till länsindelningen.
Denna tillkom i sina huvuddelar under förra delen av 1600-talet men hade
föregåtts bl a av de medeltida slottslänen, som kunde vara växlande till både
namn och utsträckning och hade förvaltningsmässiga och fiskaliska uppgifter.
Länens namn har också utformats enligt växlande principer.

En grupp av länsnamn är utformade på i princip samma sätt som de äldre
slottslänen, dvs. namngivna efter ett befäst slott (typ Kronoberg, Malmöhus,
Älvsborg, Skaraborg och Gävleborg). En annan grupp har namngivits efter
residensstäderna (typ Stockholm, Uppsala, Jönköping, Kalmar, Kristianstad
och Örebro), vilka också i flera fall har befästa slott. En tredje grupp har
namn efter de ingående landskapen och kan i vissa fall helt eller nästan helt
sammanfalla med dessa (typ Östergötland, Gotland, Blekinge, Halland och
Värmland), medan de i andra fall avviker väsentligt från landskapens
utbredning (typ Södermanland, Västmanland och Jämtland). De tre
nordligaste länen har namngivits efter äldre landsdelsbenämningar, som i
äldre tid kan ha haft växlande betydelse och av vilka ett nu också uppfattas
som ett landskapsnamn (Västerbotten).

Mot denna bakgrund framstår namnet Kopparbergs län som helt unikt
bland våra länsnamn. Det är nämligen namngivet efter en äldre bergshanterings-
och industriort, som är belägen i länets residensstad. Staden och
länet kan ses som ett bebyggelsehistoriskt respektive administrativt utslag av
Falu kopparbergs alltsedan medeltiden utomordentligt stora industrihistoriska
och statsfinansiella betydelse. I inget annat landskap har järn- och
kopparhantering varit direkt bebyggelseskapande på samma sätt som i
Dalarna. Gruvan var också under långa tider en förutsättning för landets
yttre politik och är därför av nationell betydelse. Namnet är visserligen också
socken- och församlingsnamn och löper därför knappast isk att försvinna,
om länsnamnet ändras. Bergets unika historiska roll motiverar dock ur

CU 1980/81:2

kulturhistorisk synpunkt, att länet också för framtiden behåller det namn,
som det burit alltsedan sin tillkomst på 1600-talet.

Namnet Dalarna har som motionären framhåller stark hävd i lokalt bruk
och folklig tradition. Det kommer därför med all sannolikhet för framtiden
att liksom nu brukas i skilda sammanhang, och någon risk för bristande eller
felaktig identifiering torde inte föreligga. En likriktning av läns- och
landskapsnamnen skulle däremot innebära, att även landskapet går förlustigt
ett synligt uttryck för ett i dess historia utomordentligt viktigt skede.

LANTMÄTERIVERKET

Lantmäteriverket (LMV) har inhämtat yttrande från ortnamnsarkivet i
Uppsala (OAU). OAUs yttrande bifogas. För egen del får LMV anföra
följande.

Landskap och län är, som berörs i OAUs yttrande, skilda begrepp med
olika användning och syfte. En majoritet av länsnamnen bygger på annan
grund än landskapsnamnen. Att läns- och landskapsnamnen i stor utsträckning
inte stämmer överens torde i allmänhet inte innebära några olägenheter.
Landskapsnamnen är, som motionärerna påpekar, oavsett länsindelningen
och länsnamnen väl förankrade hos allmänheten, vilket kommer till synes i
uttryck som smålänning, dalkarl, östgöte och skåning samt i namn som
Upplandsmuseet, Dalarnas museum, Smålands-Posten och Dala-Demokraten.

Namnet Kopparbergs län har i likhet med namnet Dalarna gammal hävd
som namn på länet respektive landskapet. Allmänt vedertagna namn som har
kulturhistoriskt intresse, vilket måste anses vara fallet med Kopparbergs län,
bör i enlighet med tillämpade principer för ett ändamålsenligt ortnamnsskick
inte ändras utan starka skäl. Det kan tilläggas att en ändring också innebär en
del olägenheter av rent praktisk art, som inte är avgörande men heller inte
bör förbises, t ex ändringar på de allmänna kartorna.

I förevarande fall har tillräckliga skäl för ändring inte anförts i motionen
enligt LM Vs uppfattning. LMV får därför avstyrka bifall till motionen.

Om riksdagen inte skulle finna skäl att avslå motionen bör frågan hanteras
så att den utreds och därefter läggs fram för ställningstagande. LMV är berett
att som ortnamnsmyndighet utföra ett sådant utredningsuppdrag.

ORTNAMNSARKIVET I UPPSALA

Riksdagsmotion 1979/80:1505 med hemställan att riksdagen hos regeringen
skall begära att namnet Kopparbergs län ändras till Dalarnas län har av

CU 1980/81:2

civilutskottet remitterats till lantmäteriverket för yttrande. Lantmäteriverket
har remitterat frågan till ortnamnsarkivet i Uppsala. Arkivet får i ärendet
anföra följande.

Motionen anger som skäl för förslaget

att namnet Dalarna har större spridning och genomslagskraft än länets
nuvarande namn,

att det nuvarande namnet på länet utgör en källa till missförstånd i olika
sammanhang,

att folkrörelserna, turistreklam, militärförband, massmedieverksamhet,
flygplats, industriutställning etc har namnet Dalarna ingående i namnet på
den verksamhet det gäller,

att namnet Kopparbergs län framstår som en anomali, och
att tiden torde vara kommen att göra landskap och län till en begreppsmässig
enhet.

Delvis i polemik mot civilutskottets betänkande 1977/78:25 med anledning
av motionen 1977/78:850 av samme huvudmotionär och med samma yrkande
framhålls vidare bl a
att landskapsnamnet har ett sannolikt större kulturellt värde än nuvarande
länsbenämning,
att Dalarna är den äldre benämningen,

att Dalarna redan från 1300-talet även avsett området från By till Tuna
samt Västerbergslagen,

att namnet Kopparberg inte har samma hävd och inte nyttjats av invånarna
lika mycket som Dalarna,
att det synes tveksamt om namnet Kopparberg skulle ha en unik historia
som länsnamn och
att namnet Kopparberg bör förbehållas den kultur och den verksamhet
som är förknippad med Kopparberget i Falun.

Landskapet är ett bebyggelsehistoriskt-geografiskt begrepp medan länet
är ett kameralt-administrativt begrepp. Att ”göra landskap och län till en
begreppsmässig enhet” är varken möjligt eller önskvärt. Det kan då anses
fördelaktigt att de båda begreppen har olika beteckningar, vilket bidrar till
att undvika missförstånd.

Namnet Dalarna har äldst avsett landet kring Siljan och Öster- och
Västerdalälven. Detta framgår bl a av namn som Darlkarlsbo i Stora Tuna,
Stora Kopparberg och Hedemora, namn som inte är meningsfulla på
dalkarlarnas eget område. Än i dag avser man i t ex Svärdsjöbygden med
”dalsocknarna” socknarna kring Siljan och Västerdalälven. Senare kom det
kamerala begreppet Dala hundare att omfatta i stort sett det nuvarande
landskapet Dalarna (utom Idre, Särna och Orsa finnmark) samt Norbergs
bergslag. Inom detta område var Dalalagen gällande. Namnet Kopparberget
är känt från 1288, före 1347 i olika böjningsformer av den latinska
översättningen mons cupri, från detta år i både svensk och latinsk form,.

CU 1980/81:2

syftande på koppargruvan vid Falun. Då länet organiserades 1647 blomstrade
gruvbrytningen, varför det var naturligt att förlägga residenset hit och
ge länet namn efter rikets största industriort.

Frågan om landskapsnamnet eller länsnamnet har det största kulturella
värdet är föga meningsfull.

Kopparbergs län har sitt administrativa centrum vid Kopparberget, och
namnet är såtillvida mera sakligt motiverat än namn som Skaraborgs län med
säte i Mariestad och Älvsborgs län med säte i Vänersborg.

En huvudtanke i motionen synes vara att landskapsnamnet använt som
länsnamn skulle kunna utnyttjas kommersiellt inom bl a industri och turism.
De flesta landskapsnamnen stöttas inte av likalydande länsnamn, men det
torde inte ha gjorts gällande att turism eller övrigt näringsliv i t ex Skåne,
Västergötland, Härjedalen, Lappland eller på Öland skulle hämmas av
detta.

Som konstateras i motionen är landskapsnamnet mera spritt och känt än
länsnamnet. Om länets namn ändrades enligt motionen, skulle namnet
Kopparberget leva kvar enbart i den kyrkliga enheten Stora Kopparbergs
församling och i det privata industriföretaget Stora Kopparbergs Bergslags
AB, som lokalt kallas ”Bergslaget” och internationellt ”Stora”. En sådan
utveckling ligger inte i linje med de i annat sammanhang uttalade
strävandena att slå vakt om ortnamnens kulturhistoriska värde.

Ortnamnsarkivet i Uppsala avstyrker förslaget att ändra namnet Kopparbergs
län till Dalarnas län.

I detta ärende har den rådgivande nämnden hörts.

Arkivet anhåller att få del av beslut i ärendet.

LÄNSSTYRELSEN I KOPPARBERGS LÄN

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har av riksdagens civilutskott genom
remiss anmodats avge yttrande över motionen 1979/80:1505 om ändring av
namnet Kopparbergs län till Dalarnas län.

Länsstyrelsen har för yttrande för sin del remitterat ärendet till Dalarnas
Idrottsförbund, Dala Tour AB, Dalarnas turistservice AB, Dalarnas
Bildningsförbund, Dalarnas museum och Dalarnas Köpmannaförbund.
(Dessa yttranden har inte bifogats länsstyrelsens remissyttrande.)

Namnen på landskap i Sverige har urgammal hävd. Dock har de
geografiska områden som ingått i begreppen varit oklara. Dalarna (fornsv.
Dalar, i Dalum) har ursprungligen betecknat de områden som genomflutits
av Dalälven och speciellt då Väster- och Österdalälvarna. Uppgifterna om
det medeltida Dalarnas omfattning är oklara men landskapet omfattade
troligen främst socknarna kring de båda älvarnas dalgångar, möjligen också
socknarna längs älven söder om älvmötet. Först efter 1644, då de norska

CU 1980/81:2

områdena Särna och Idre ockuperades, har landskapet kommit att omfatta
det område som nu kallas Dalarna. Dalarna liksom övriga landskapsnamn i
Sverige betecknar kulturbygder och har sin tradition i tidig medeltid. De hör i
vissa fall förmodligen ihop med en äldre administrativ indelning kopplad
bl. a. till de olika s. k. landskapslagarna, t. ex. Uppland och Småland.
Landskapens geografiska omfattning har dock inte alltid varit densamma.

Genom kungligt brev 1647 bildades Kopparbergs län, som kom att
benämnas Stora Kopparbergs hövdingadöme. Det nya länet kom att omfatta
Näsgårds län, Kopparbergs län, Säters län, Öster Dalarne, Wäster Dalarne
och Wäster Bergslagen (Särna socken, till vilken räknades Idre, kom att ingå
i Öster Dalarne). Hövdingadömet, eller ”storlänet”, bestod således av sex
delområden.

Länsgränserna har förändrats vid ett par tillfällen, sålunda tillhör nu norra
delen av Orsa finnmark, Hamra kapellförsamling, Gävleborgs län och delar
av Äppelbo finnmark, Värmlands län. Dessa delar ingår dock i landskapet.

Det är viktigt, inte minst ur kulturhistorisk synpunkt, att skilja mellan det
uråldriga landskapsbegreppet och det förhållandevis moderna länsbegreppet
som tillskapades under en period i vår historia då svensk byråkrati
organiserades - den svenska stormaktstiden.

Landskapen fick ofta naturbetonade gränser som höll samman kulturbygder
med specifika särdrag. Skogs- och bergområdet mellan Västerdalälven
och Klarälven är ett sådant gränsland, liksom skogarna öster om OrsasjönSiljan
och Dalälven i sydost. Länet däremot skapades för den statliga
administrationen i stormaktstidens ”storsverige” men har nu genom sin mer
än 300-åriga tillvaro kommit att bli en väsentlig del i det moderna Sveriges
kulturhistoria.

Det nyss anförda utesluter inte att namnet på landskapet och länet
sammanfaller. Så är fallet i frågan om bl. a. Östergötland. När det gäller
Kopparbergs län är överensstämmelsen visserligen inte fullständig men
avvikelserna är så små att de inte rimligen kan tillmätas någon betydelse i
detta sammanhang.

Ett av de skäl som kan tala för ett bifall till motionen är att Kopparbergs län
ofta på något sätt sammanblandas med Kopparberg i Ljusnarsbergs kommun
i Örebro län.

Ett skäl som väger tyngre är naturligtvis att Dalarna är det helt
dominerande begreppet. Det råder ingen tvekan om att detta gäller också
som beteckning på det område som motsvarar länet. Denna användning av
begreppet är inte heller förbehållen osakkunniga personer. Så snart en
formell precisering inte är ofrånkomlig och ett krav på ”myndighetsspråk”
därmed kan undvaras används regelmässigt beteckningen Dalarna. Belysande
är t. ex. att de allra flesta organisationer (ideella, ekonomiska, fackliga
eller politiska, bransch- eller yrkesorganisationer) som har länet som
verksamhetsområde använder ordet Dalarna. Detsamma gäller åtskilliga

CU 1980/81:2

företag (Dala Bil, Dala Gummi, Dala Invest, Dala Tour, Radio Dalarna).
Man talar om t. ex. södra Dalarna, flera tidningar innehåller ordformen
Dala, riksdagsmän anges komma från Dalarna (trots att de är valda för länet)
eller sitta på ”Dala-bänken” etc.

Beteckningen Kopparbergs län synes ingå, förutom i benämningen på
landstinget, endast i namnet på statliga institutioner av typen länsarbetsnämnd
och i subjekt knutna till landsting eller kommuner, t ex Kopparbergs
läns utvecklingsfond. Även det av landstinget och kommunerna ägda bolaget
för kollektivtrafiken i länet avses emellertid innehålla ordet Dala.

Huruvida man vid en avvägning mellan de olika synpunkter som kan läggas
på frågan om länets namn bör låta det faktiska språkbruket eller historiska
skäl vara avgörande kan vara föremål för delade meningar. Länsstyrelsen vill
för sin del fästa mycket stor vikt vid det faktum att Dalarna är det i både tal
och skrift helt dominerande begreppet även när man syftar på länet. Det är
också det enda begrepp som används vid marknadsföring av länet inom
Sverige och i utlandet.

Länsstyrelsen finner trots allt ej att skälen överväger för det namnbyte som
föreslås i motionen.

Beslut i detta ärende har fattats av styrelsen. I beslutet deltog landshövding
Ingvar Gullnäs jämte ledamöterna Bertil Andersson, Henry Andersson,
Sven Bergström, Ture Byttner, Edvin Ekholm, Emil Ericson, Bertil Helldin,
Georg Karlsson, Rune Karlsson, Torris Lars Larsson, Barbro Lång, Göte
Nordström, Nils Steiving och Anna-Lena Winge.

Ledamöterna Ture Byttner, Barbro Lång och Nils Steiving var skiljaktiga
beträffande förslaget att avstyrka namnbyte.

I den slutliga handläggningen deltog även länsråd Åke Etsare, förste
länsassessor Stig Holback och länsantikvarie Bengt Åkerlund, föredragande.

GOTAB 65741 Stockholm 1980