om ändrade regler för god mans förvaltning av fast egendom (Betänkande 1983/84:LU5 Lagutskottet)

LU 1983/84:5

Lagutskottets betänkande
1983/84:5

om ändrade regler för god mans förvaltning av fast egendom
Ärendet

I motion 1982/83:1224 av Gullan Lindblad och Ann-Cathrine Haglund
(båda m) yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till lagreglering
av god mans förvaltning av fast egendom på sätt som anförts i
motionen.

Utskottet har inhämtat remissyttranden över motionen från Stockholms
tingsrätt, Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund och Sveriges
fastighetsägareförbund.

Motionsmotivering

1 motionen framhålls att reglerna om sysslomans förvaltnings- och
redovisningsskyldighet är ålderdomliga och föga utvecklade. Reglerna i 18
kap. 9 § handelsbaden (HB) är sålunda i princip oförändrade sedan 1734
och ger endast föreskrift om hur man skall klandra en sysslomans redovisning
efter avslutat uppdrag. Motionärerna menar att av bestämmelsen
motsatsvis kan utläsas att sysslomannen inte har någon laglig skyldighet
att redovisa förrän hans uppdrag upphört och att han således inte är
skyldig att på eget initiativ avge periodiska redovisningar. Huvudmannen
kan till följd härav tvingas att hos domstol begära vitesföreläggande för att
få fram en löpande redovisning. Ett vitesföreläggande kan huvudmannen
dock få endast om domstolen finner huvudmannen ha tillräckligt intresse
av en redovisning. Motionärerna påpekar vidare att en syssloman, om han
i dag av eget initiativ lägger fram en periodisk redovisning, samtidigt kan
förklara att redovisningen inte är bindande för honom. Med dagens rättsläge
vet enligt motionärerna huvudmannen inte om en sådan redovisning
kan klandras.

Motionärerna erinrar om att sysslomannareglerna kan bli tillämpliga på
förvaltning av betydande omfattning, t. ex. sådan förvaltning som handhas
av god man enligt 1904 års lag om samäganderätt. En god man som
förvaltar en fastighet är med nu gällande rättsregler således inte skyldig att
på eget initiativ avge periodiska redovisningar. Detta förhållande kan
enligt motionärerna medföra ekonomiska problem för delägarna och försvåra
för dem att upprätta självdeklaration.

Motionärerna pekar vidare på att en god man i princip kan vara hur
gammal som helst. Detta anser motionärerna inte rimligt. Den som förvaltar
annans egendom måste vara fullt arbetsför och i stånd att utföra de
uppgifter som följer med uppdraget. Motionärerna anser att en åldersgräns
på förslagsvis 70 år bör införas. Motionärerna hävdar slutligen att en

I Riksdagen 1983/84. 8 sami. Nr 5

LU 1983/84:5

god man måste tillsättas för en bestämd tid, förslagsvis för maximalt två år
i sänder. Något tillsvidareförordnande utan tidsgräns, som vissa domstolar
praktiserar, anser motionärerna inte bör få förekomma, eftersom ett
sådant förordnande kan medföra rättslöshet för den enskilde delägaren.

Gällande ordning

Uppdrag (sysslomanskap) kan sägas i allmänhet innebära ett avtal,
varigenom en person (sysslomannen) åtar sig att för en annans (huvudmannens)
räkning företa rättshandlingar eller åtgärder av förmögenhetsförvaltande
natur.

Vissa allmänna, från 1734 stammande regler om uppdrag finns i 18 kap.
handelsbalken (HB). Reglerna gäller endast i den mån ej annat är avtalat.

Enligt 18 kap 1 § HB har sysslomannen en redovisnings- och underhållsskyldighet
gentemot huvudmannen. Sysslomannen är skyldig att utföra sitt
uppdrag med normal aktsamhet och omtanke. Gör han sig skyldig till fel
eller försummelse är han skyldig att ersätta huvudmannen den skada han
därigenom förorsakar (18:3 och 4 HB).

Sysslomannen är berättigad att erhålla arvode och ersättning för sina
kostnader för uppdraget (18:5 HB). Huvudmannen kan i princip när som
helst återkalla uppdraget. Sysslomannen däremot kan inte avsäga sig uppdraget
i förtid utan att ha skälig anledning därtill (18:7 HB). Om sysslomannen
utan skälig orsak avsäger sig uppdraget i förtid blir han i princip
skyldig att ersätta huvudmannen den förlust som denne lider.

När sysslomannen har slutfört sitt uppdrag eller uppdraget av annan
anledning upphört är han skyldig att avge slutredovisning till huvudmannen
och att till huvudmannen lämna ut de medel och övriga tillgångar som
tillkommer denne. Vill huvudmannen klandra redovisningen skall han
enligt 18 kap. 9 § HB göra detta inom ett år sedan sysslomannen avslutat
uppdraget och lämnat redovisning härför. Även utan uttryckligt lagstadgande
anses sysslomannen kunna avkrävas löpande redovisning i det
ärende som han har om hand. Vidare anses sysslomannen efter talan vid
domstol kunna föreläggas vid vite att avge redovisning.

Reglerna i 18 kap. HB är i viss utsträckning tillämpliga också på uppdragsförhållanden
som i övrigt regleras i särskild lagstiftning. Sålunda
föreskrivs i 14 § lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt (samäganderättslagen)
att vad som stadgas i 18 kap. HB för syssloman i fråga om ansvarighet
och redovisning samt om arvode och ersättning för kostnader är gällande
även för en god man som förordnats enligt samäganderättslagen.

Samäganderättslagen reglerar de problem som uppstår när två eller flera
är samfällt ägare till en sak. Lagen är tillämplig på såväl fast som lös
egendom. Enligt 2 § fordras samtliga delägares samtycke för förfogande
över det samfällda godset i dess helhet eller för vidtagande av åtgärd i
godsets förvaltning. Brådskande åtgärder får dock vidtas av övriga deläga -

LU 1983/84:5

re om någon på grund av sjukdom, frånvaro eller annan orsak är ur stånd
att delta i åtgärden. För att avhjälpa den handlingsförlamning som uppstår
om delägarna inte kan enas om förvaltningen ger lagen (3 §) varje delägare
rätt att ansöka om att tingsrätten förordnar att godset under viss tid skall
omhänderhas av en av rätten utsedd god man. Gode mannens uppgift är
att under en från början bestämd tidsperiod förvalta egendomen. Han äger
inte förfoga över den genom försäljning eller överlåta den helt eller delvis
på annat sätt. Egendomen skall bevaras i i huvudsak oförändrat skick tills
delägarna själva åter övertar ansvaret för förvaltningen.

Delägarna äger återta förvaltningen före utgången av den tid förordnandet
avser, om de är ense om detta och gör en anmälan därom till rätten. Har
gemenskapen upplösts genom att egendomen sålts, eller genom att någon
delägare löst ut de övriga eller upphört på annat sätt skall den gode
mannen också entledigas (5 §). Enligt 16 § kan rätten vidare på ansökan av
delägare entlediga gode mannen när det finns skäl härför. Gode mannen
kan slutligen entledigas på egen begäran om han kan visa att han har
giltiga skäl för sin begäran.

Vissa förvaltningsuppdrag har en sådan vikt att samhället funnit behov
att kunna utöva kontroll över förvaltningen. I fråga om sådana uppdrag
har en särskild och mer ingående reglering kommit till stånd. Som exempel
kan nämnas reglerna om god man enligt föräldrabalken och reglerna i
ärvdabalken om boutredningsman i dödsbo.

Utskottet vill slutligen hänvisa till att när det gäller vissa speciella typer
av uppdrag finns utförliga bestämmelser i lagen (1914:45) om kommission,
handelsagentur och handelsresande (kommissionslagen), vilken lag f. n. är
föremål för översyn av kommissionslagkommittén.

Tidigare behandling

Våren 1975 behandlade riksdagen en motion (1975:1137) i vilken yrkades
att samäganderättslagen skulle ändras så att vad i motionen anförts
bl. a. om hembudsplikt, tillsättande av god man och omfattningen av god
mans uppdrag blev tillgodosett. I motionen behandlade problem avsåg
framför allt samägande av jordbruksfastigheter.

I sitt av riksdagen godkända betänkande, LU 1975:19, konstaterade
utskottet att den då sittande jordförvärvsutredningens arbete kunde få
betydelse för de situationer som motionären påtalat och kunde komma att
minska behovet av lagstiftningsåtgärder angående flerägande av fastigheter.
Utskottet hemställde på grund härav att riksdagen skulle hos regeringen
begära att motionen överlämnades till jordförvärvsutredningen för
beaktande.

I betänkandet framhöll utskottet emellertid också att det med hänsyn till
samäganderättslagens ålder kunde vara motiverat med en mera allmän
översyn av lagens bestämmelser. Utskottet förutsatte att så skulle komma

LU 1983/84:5

att ske i lämpligt sammanhang.

Någon översyn av samäganderättslagen har ännu inte kommit till stånd.

Remissyttranden

Sveriges advokatsamfund tillstyrker motionen såvitt avser införandet av
en lagregel om skyldighet för god man att avge periodisk redovisning men
avstyrker övriga förslag. Sveriges fastighetsägareförbund förklarar sig sakna
förutsättningar för att kunna bedöma angelägenhetsgraden av de frågor
som tas upp i motionen. Stockholms tingsrätt och Sveriges domareförbund
avstyrker motionen.

Sveriges advokatsamfund framhåller att enligt nu gällande rätt torde
redovisning från god man, som har förordnats enligt samäganderättslagen,
kunna framtvingas genom vitesföreläggande. God man som försummar
att redovisa trots att delägare visar ett berättigat intresse härav bör
också kunna entledigas. Dessutom kan delägarna återta förvaltningen, om
de är ense om detta och gör en anmälan därom till rätten. Enligt samfundet
är det emellertid uppenbart att en delägare i egendom (ej enbart fast
egendom), som förvaltas enligt samäganderättslagen, kan ha ett betydande
intresse av redovisning under förvaltningens gång och han/hon bör då ha
möjlighet att få sådan redovisning utan att exempelvis behöva begära
vitesföreläggande härom. Det framstår också som önskvärt att gode mannens
årliga fördelning av förvaltningens överskott skall åtföljas av redovisning.
Med hänvisning till det anförda anser samfundet i likhet med
motionärerna att en lagregel bör införas som innebär att god man enligt
samäganderättslagen skall avge periodisk redovisning. Förslagsvis bör
redovisningen ske en gång per år. Med hänsyn till redovisningens betydelse
för delägarnas självdeklarationer bör redovisningen avges före januari
månads utgång.

Vad motionärerna i övrigt föreslagit om tidsbegränsade förordnanden
och om åldersgräns vid 70 år kan enligt samfundets mening befaras få
menlig inverkan på förvaltningen och ytterst innebära merkostnader för
delägarna. Enligt samfundets erfarenhet tillämpar domstolarna regelmässigt
tidsbegränsade förordnanden. Om tillsvidareförordnanden skulle förekomma
och förvaltningen drar ut på tiden mer än vad som är acceptabelt,
bör gode mannen kunna entledigas. Detsamma gäller om en god man
blir fysiskt eller psykiskt ur stånd att fullgöra sitt uppdrag.

Sveriges fastighetsägareförbund har inte haft anledning att utröna förekomsten
av godmansförordnanden, som avser förvaltning av enskilt ägda
hyresfastigheter. Förbundet saknar därför förutsättningar utifrån sina utgångspunkter
att rätt kunna bedöma angelägenhetsgraden av de frågor
som motionärerna behandlar. I den mån det har framkommit att nu

LU 1983/84:5

gällande sysslomannaregler inte fungerar på ett för fastighetsägare nöjaktigt
sätt, har förbundet i och för sig ingen erinran mot motionärernas
hemställan.

Förbundet erinrar om att god man enligt gällande rätt kan förordnas i
många olika situationer bl. a. för förvaltning av fast egendom. I den mån
med stöd av samäganderättslagen tillsvidareförordnanden förekommer
strider detta mot föreskrifterna i lagen. Förordnande enligt samäganderättslagen
— vilket det synes förbundet som om motionärerna särskilt
önskar fästa uppmärksamheten på — skall enligt 3 § i lagen avse viss tid.
Vidare kan enligt 16 § samma lag delägare när som helst ansöka om att få
frågan om god mans entledigande prövad av tingsrätten. Det synes därför
förbundet som om vissa av de frågor motionärerna berör redan är tillgodosedda
i lagstiftningen.

Stockholms tingsrätt utgår i sitt remissvar från att motionärerna med sitt
förslag om lagreglering av god mans förvaltning av fast egendom avser
förvaltning av sådan god man som utses av rätten i enlighet med bestämmelserna
i samäganderättslagen. Tingsrätten vill till en början allmänt
framhålla att det beträffande sådana gode män inte kan anses föreligga
samma intresse från samhällets sida att utöva kontroll över förvaltningen
såsom exempelvis när det gäller gode män enligt föräldrabalken eller
boutredningsmän i dödsbon.

I samäganderättslagen (14 §) hänvisas beträffande god mans ansvar och
redovisning m. m. till 18 kap. handelsbalken, i vars 1 och 9 §§ föreskrifter
om sysslomans redovisningsplikt lämnas. Förutom en plikt att avge slutredovisning
anses det enligt tingsrätten ligga i sysslomannaavtalets natur
att en syssloman även under uppdragets fullgörande på begäran är skyldig
att lämna huvudmannen tillfällig redovisning. Underlåtenhet att lämna
sådan redovisning torde ge huvudmannen rätt att häva avtalet framhåller
tingsrätten. Enligt 16 § samäganderättslagen äger rätten på ansökan av
delägare entlediga en god man när skäl är därtill. Att en god man underlåter
att lämna delägare erforderlig redovisning måste, liksom uppkomna
förtroendeklyftor mellan god man och delägare i övrigt, kunna utgöra skäl
att entlediga den gode mannen. Delägare torde vidare, i enlighet med vad
som enligt praxis gäller beträffande sysslomän, kunna framtvinga en tillfällig
redovisning genom vitesföreläggande vid domstol under förutsättning
att kravet på redovisning grundas på ett rimligt behov av upplysning.
Tingsrätten ställer sig välvillig till motionens syfte att ge delägare till
fastighet rätt till erforderlig redovisning under tiden för gode mannens
uppdrag men anser med hänsyn till vad som anförts att gällande lagreglering
är till fyllest för att tillgodose detta behov.

Enligt tingsrättens mening Finns ej skäl att införa en åldersgräns för gode
män, som förordnas enligt samäganderättslagen. En regel därom skulle
förhindra förordnande av en ”för gammal” person, som föreslås av deläga -

LU 1983/84:5

re och av rätten anses lämpad, eller som annars, t. ex. på grund av specialkunskaper
i ett visst fall, skulle vara lämpad för uppdraget. Att god man
skall förordnas för en bestämd tid framgår redan nu av 3 § samäganderättslagen.

Sveriges domareförbund anför att — såsom framhålls i motionen — det
av reglerna i 18 kap. 9 § handelsbaden inte följer någon skyldighet för god
man att på eget initiativ avge s. k. tillfällig redovisning. Däremot torde det
vara möjligt för delägare att utverka sådan redovisning (jfr Hasselrot —
Handelsbaden VII —IX, Stockholm 1903, s. 1483—1484). En vägran utan
rimlig anledning att efterkomma en begäran om redovisning torde med
framgång kunna åberopas som skäl för entledigande med stöd av bestämmelsen
i 16 § samäganderättslagen. Enligt domareförbundets uppfattning
torde sistnämnda regel utgöra en tillräcklig garanti också mot övriga, av
motionärerna påstådda missförhållanden. Med hänsyn till det anförda
anser förbundet att tillräckliga skäl inte föreligger för bifall till motionen.

Utskottet

I motion 1982/83:1224 begärs vissa ändringar i reglerna om god mans
förvaltning av fast egendom. Motionärerna anser att det bör införas en
skyldighet för gode mannen att avge löpande redovisning för sin förvaltning.
Vidare bör införas en åldersgräns för godmansuppdraget, förslagsvis
70 år. Slutligen bör enligt motionärernas mening ett godmansförordnande
alltid vara tidsbestämt.

Utskottet utgår från att motionärerna med sitt förslag avser sådan förvaltning
som handhas av god man som förordnas av domstol i enlighet
med bestämmelserna i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt.

Enligt samäganderättslagen är gode mannen redovisningsskyldig för sin
förvaltning av fastigheten. Redovisning skall avges till delägarna i fastigheten,
när gode mannen slutfört sitt uppdrag. Även utan uttryckligt lagstöd
har det i praxis ansetts ligga i godmansuppdragets natur att en god man är
skyldig att under uppdragets fullgörande på begäran lämna delägare tillfällig
redovisning. Om gode mannen inte efterkommer sådan begäran kan
delägaren framtvinga redovisning genom vitesföreläggande vid domstol.
Att en god man vägrar att lämna en delägare erforderlig redovisning kan
också utgöra skäl för rätten att entlediga gode mannen. Dessutom kan
delägarna återta förvaltningen om de är ense om detta och gör anmälan
härom till rätten.

Gällande rätt innebär således att gode mannen alltid är skyldig att avge
redovisning när uppdraget är slutfört och dessutom under uppdragets gång
om delägare begär detta. Utskottet anser att delägarnas behov av att kunna
få erforderlig redovisning härigenom är tillgodosett.

Motionärernas yrkande om en åldersgräns för godmansuppdraget har

LU 1983/84:5

avstyrkts av samtliga remissinstanser. Inte heller utskottet kan finna att en
sådan gräns bör införas.

Vad slutligen angår yrkandet om att godmansuppdraget alltid skall vara
tidsbestämt framgår redan nu av 3 § samäganderättslagen att god man
alltid skall förordnas för viss tid.

Något behov av att med anledning av motionen begära några ändringar
i samäganderättslagen föreligger enligt utskottets mening således inte.

Utskottet vill emellertid erinra om att utskottet år 1975 uttalade (LU
1975:19) att det med hänsyn till samäganderättslagens ålder kunde vara
motiverat med en mera allmän översyn av lagens bestämmelser och att
utskottet förutsatte att en sådan översyn skulle ske. Utskottet vidhåller sin
uppfattning och utgår från att den önskade översynen kommer till stånd
i lämpligt sammanhang.

På anförda skäl hemställer utskottet

att riksdagen avslår motion 1982/83:1224.

Stockholm den 17 november 1983

På lagutskottets vägnar
PER-OLOF STRINDBERG

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Stig Olsson
(s), Martin Olsson (c), Elvy Nilsson (s), Ingemar Konradsson (s)*, Allan
Ekström (m), Marianne Karlsson (c), Per Israelsson (vpk), Bengt Silfverstrand
(s)*, Inga-Britt Johansson (s), Kersti Johansson (c)*, Inger Wickzén
(m)*, Berit Löfstedt (s) och Sten Andersson i Malmö (m)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

LiberTryck Stockholm 1983