om allmän miljövård (Betänkande 1985/86:JoU5 Jordbruksutskottet)

Jordbruksutskottets betänkande
1985/86:5

om allmän miljövård

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet ett antal motioner om allmän miljövård
som väckts i januari 1985. Ämnesområdet omfattar frågor om metoder och
principer för miljöskyddsarbetet, om kommunernas ansvar i miljöfrågor, om
ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken och om risker för miljökatastrofer.
Vidare behandlas motionsyrkanden om freoner, om koldioxidproblemet
samt om vattenmiljön i Öresund. Samtliga motioner avstyrks av utskottet.
Till betänkandet är fogade 9 reservationer och 3 särskilda yttranden.

Motionsyrkanden

1984/85:370 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 1 och 3)

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
rörande ökad användning av ekonomiska styrmedel såsom miljöavgifter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
rörande kommunernas ansvar för miljö och naturvård.

1984/85:882 av Eric Hägelmark (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna att Blekinge bör bli försökslän i miljöskydd.

1984/85:1164 av Karin Ahrland och Hans Petersson i Röstånga (båda fp) vari
yrkas, med hänvisning till vad som anförts i motion 1984/85:1157, såvitt nu är
i fråga (yrkande 3), att riksdagen hemställer att regeringen tar upp
överläggningar med danska staten angående föroreningar av Öresund.

1984/85:2051 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen hemställer om förslag om information till medborgarna om hälsooch
miljörisker i omgivningen i enlighet med vad som anförts i motionen.

1984/85:2054 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 3), att riksdagen hos regeringen begär åtgärder syftande till att
minska utsläpp av freoner till atmosfären i enlighet med vad i motionen
anförts.

1984/85:2244 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 1, 2, 4 och 5),

1. att riksdagen beslutar att uppdra åt regeringen att utarbeta riktlinjer för

JoU

1985/86:5

1 Riksdagen 1985/86.16 sami. Nr 5

det internationella miljöarbetet enligt vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar uppdra åt regeringen att återkomma med förslag
till system med offentliga urfrågningar och vetenskaplig medling,

4. att riksdagen beslutar uppdra åt regeringen att kartlägga energiförbrukningens
effekter på koldioxidhalten samt förelägga riksdagen förslag om
åtgärder med anledning av detta,

5. att riksdagen beslutar uppdra åt regeringen att vidta åtgärder för att
minska produktion och användning av freoner i enlighet med motionen.

1984/85:2280 av Eric Hägelmark (fp) vari yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande
5), att riksdagen uttalar sig för en utveckling av näringslivet i Kristianstads
län och hos regeringen hemställer om åtgärder innebärande att kontroll och
forskning utförs för att kartlägga skador som orsakats av miljögifter.

1984/85:2591 av Lars Ernestam och Börje Stensson (båda fp) vari yrkas,
såvitt nu är i fråga (yrkandena 7 och 8),

7. att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag beträffande miljöavgiften,

8. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av tillämpningen av
miljöskyddsavgiften.

1984/85:2600 av Bertil Jonasson och Jan Hyttring (båda c) vari yrkas att
riksdagen beslutar att täktavgiften för grus skall tas ut i efterskott på basis av
deklaration från entreprenörerna.

1984/85:2610 av Einar Larsson m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att upphäva tidigare beslut om principer för tillsyn
och prövning enligt miljöskyddslagen,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att den återkommer
med nytt förslag om principer för avgiftsuttag.

Utskottet

Utskottet behandlar i betänkandet ett antal motioner och motionsyrkanden
som väckts i januari 1985 i skilda miljöpolitiska frågor och vilka icke
upptagits resp. beräknas komma att tas upp till behandling i samband med
regeringsförslag under föregående och innevarande riksmöte.

Metoder och principer för miljöskyddsarbetet

Förslag till riktlinjer och metoder för miljövårdsarbetets bedrivande framförs
i några motioner. I centerns partimotion 1984/85:2244 erinrar Thorbjörn
Fälldin m. fl. om att det är nödvändigt att de globala frågorna länkas ihop
med det nationella arbetet i naturresurs- och miljöpolitiken. Regeringen bör
ta fram riktlinjer för vårt internationella miljöarbete med tyngdpunkt på
långsiktiga effekter. Enligt motionen påbörjades ett sådant arbete under
förra regeringen. Det bör nu fullföljas (yrkande 1). I motionen lämnas vidare
förslag till införande av nya metoder i det svenska utredningsväsendet för att
förbättra beslutsunderlaget vid en bedömning av miljöfrågorna i samband
med exempelvis naturresursutnyttjandet. Ett system med offentliga utfråg -

JoU 1985/86:5

ningar (hearings) bör därför prövas liksom vetenskaplig medling (yrkande

2).

Utskottet får erinra om att riksdagen för ett år sedan avslagit motionsyrkanden
i samma riktning som de nu behandlade (JoU 1984/85:8). Utskottet
fann då att förslaget om riktlinjer för det internationella miljöarbetet
knappast var meningsfullt. Vårt internationella miljöarbete bedrevs i nära
anslutning till miljöarbetet inom landet, med anlitande av experter på
området och med jordbruksdepartementet som samordnande och ledande
politisk instans i nära samarbete med utrikesdepartementet och övriga
berörda departement.

Det förda resonemanget har full giltighet i dag. Utskottet får erinra om det
omfattande arbete som bedrivs parallellt inom landet och i det mellanstatliga
umgänget. Exempel härpå är de konventioner som slutits om långväga
gränsöverskridande luftföroreningar och om bevarandet av ozonskiktet och
det pågående internationella samarbetet för att precisera och fullfölja
åtagandena enligt dessa konventioner. Arbetet på att begränsa föroreningarna
från bilar, Östersjösamarbetet och annat miljösamarbete i frågor om
havens nedsmutsning är andra exempel.

Yrkandet om införande av nya metoder för att hantera osäkerheten vid
utformning av underlag för samhällsbeslut i vissa miljöfrågor har sin grund i
förslag som lagts av naturresurs- och miljökommittén i betänkandet Naturresursers
nyttjande och hävd (SOU 1983:56). Betänkandet bereds inom
regeringens kansli med sikte på att delar därav, vilka ännu icke prövats i
samband med regeringsförslag, skall behandlas i en proposition under
innevarande riksmöte. Enligt utskottets mening finns icke anledning att
föregripa den behandlingen. Med det anförda avstyrks således motion 2244
såvitt nu är i fråga (yrkandena 1 och 2).

Folkpartiet yrkar i sin partimotion 1984/85:370 av Bengt Westerberg m. fl.
(yrkande 3) att kommunerna ges vidgat ansvar för miljö- och naturvården.
Regeringen bör ta initiativ till att kommunerna ger ett politiskt organ,
exempelvis miljö- och hälsoskyddsnämnden, ett samlat miljöansvar.

I motion 1984/85:882 framhåller Eric Hägelmark (fp) att Blekinge i många
avseenden är ett bra län att bedriva forskningsarbete och försöksverksamhet
i miljöskyddsfrågor. Länets hanterbara storlek är en fördel då insatser kräver
samarbete.

Utskottet instämmer med motionärerna i motion 370 att det finns fördelar
med den utveckling som lett fram till att kommunerna successivt fått ett ökat
ansvar för miljö- och naturvård. Efter den nya hälsoskyddslagens tillkomst
har kommunernas ansvar för miljöskyddet markerats i och med införandet av
miljö- och hälsoskyddsnämnder (i stället för hälsovårdsnämnderna). Det är
värdefullt att kommunerna i ökande utsträckning själva tar hand om ansvaret
för miljö och naturvård. Därigenom kan de lokala betingelserna för att lösa
uppkommande problem bättre beaktas.

Utskottet tår erinra om att kommunstyrelsen är det kommunala organ som
har det övergripande ansvaret i sin egenskap av kommunal ”regering”. I
övrigt har under senare år bred enighet rått om att kommunerna skall ges
organisatorisk frihet, dvs. varje kommun skall själv avgöra hur och var de
kommunala frågor skall behandlas som inte är specialreglerade i lag. Mot

JoU 1985/86:5

1 * Riksdagen 1985186.16 sami. Nr 5

bakgrund av det anförda är utskottet icke berett att tillstyrka motionärernas
förslag om ett riksdagsuttalande om hur kommunerna skall administrera sina
miljöfrågor. Motionsyrkandet avstyrks alltså.

När det gäller förslaget i motion 882 om Blekinge län som ett försökslän får
utskottet hänvisa till att flera kommuner själva gör sig till försökskommuner i
miljövårdsfrågor. Ett exempel på detta är Landskrona kommun som nyligen
genomfört en utredning om hur kommunens miljö skall förbättras, med ett
omfattande samrådsarbete direkt visavi kommuninnevånarna. Utskottet
finner att kommunala initiativ av detta slag är föredömliga när det gäller att
driva en miljöpolitik där medborgarnas engagemang tas till vara. Däremot
torde det icke vara riksdagens sak att genom ett uttalande ålägga en region
som Blekinge län att bli försökslän för miljöskyddsfrågor. Motion 882
avstyrks således.

Ekonomiska styrmedel

Under senare år har frågan om att införa ekonomiska styrmedel i form av
avgifter i miljöpolitiken för att därigenom påverka industrin och de areella
näringarna att minska miljöstörningarna diskuterats livligt. Olika avgifter
har också införts som kan betraktas som ekonomiska styrmedel. För två år
sedan bemyndigade riksdagen regeringen att besluta om föreskrifter om
avgift för kostnader i samband med tillståndsprövning och tillsyn enligt
miljöskyddslagen (1969:387, ML) samt om täktavgift (prop. 1983/84:40 bil.
7, JoU 1983/84:15). Som skäl för införandet av avgifterna anförde utskottet
att det är rimligt att kostnaderna för sådan prövning och tillsyn betalas av
dem som utövar den verksamhet som kontrolleras. Enligt förordningen
(1984:380) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöskyddslagen skall
kostnader som koncessionsnämnden för miljöskydd, statens naturvårdsverk
och länsstyrelserna har för sådan prövning och tillsyn täckas genom avgifter
till staten. I den mån tillsynen överlåtits åt miljö- och hälsoskyddsnämnden i
en kommun, skall motsvarande avgift inbetalas till kommunen.

Avgiften utgår enligt viss taxa enligt förordningen och beräknas efter den
handläggningstid som åtgår för prövningen eller tillsynen. Avgift enligt
förordningen utgår inte för rådgivning i miljöskyddsfrågor om rådgivningen
inte utgör ett led i handläggningen av ett tillstånds- eller tillsynsärende, För
vissa verksamheter gäller begränsad avgiftsskyldighet. Avgift skall inte
betalas för tillsyn som föranletts av klagomål som visar sig vara obefogade. I
regeringens förordningsmotiv 1984:5 lämnas vissa ytterligare regler för hur
avgiftsuttaget skall ske. Statens naturvårdsverk har utfärdat allmänna råd
m. m. (1985:2) om avgiftsbeläggningen.

En motsvarande avgift, kallad täktavgift tas ut för prövning och tillstånd av
viss täktverksamhet enligt 18 § naturvårdslagen, NVL (1964:822) resp.
vattenlagen, VL (1983:291).

Av helt annan karaktär är den miljöskyddsavgift som kan utdömas enligt
ML mot den som överträtt vissa föreskrifter enligt lagen, framför allt villkor
som meddelats av koncessionsmyndighet. Miljöskyddsavgiften har karaktären
av sanktion och skall verka avskräckande från lönsamma utsläpp. Den
infördes genom lagändring 1981 (1981:420). Ett likartat syfte har vattenföro -

JoU 1985/86:5

reningsavgiften enligt lagen (1980:424) om vattenförorening från fartyg.
Denna avgift infördes genom lag (1983:463).

Ytterligare exempel på ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken är burkpanten
enligt lagen (1982:349) om återvinning av dryckesförpackningar av
aluminium samt gödsel- och bekämpningsmedelsavgifterna enligt lagen
(1984:409) om avgift på gödselmedel och lagen (1984:410) om avgift på
bekämpningsmedel.

I flera motioner diskuteras olika frågor om ekonomiska styrmedel.

Folkpartiet förordar i partimotion 1984/85:370 av Bengt Westerberg m. fl.
ökad användning av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken och lägger
synpunkter på hur miljöavgifter bör utnyttjas. Som regel bör de inkomster
miljöavgifterna ger återföras för nya insatser inom miljövårdssektorn enligt
principen om att ”förorenaren betalar”, anser motionärerna. De välkomnar i
och för sig de nyligen införda avgifterna på gödselmedel och bekämpningsmedel.
Att som regeringen gjort betrakta dessa avgifter i första hand som ett
medel att förstärka statskassan är dock olämpligt. I stället bör inkomsterna
tillföras miljösektorn. Regeringens förslag hade dessutom klara tekniska
brister anser motionärerna (yrkande 1). I motion 1984/85:2591 av Lars
Ernestam och Börje Stensson (båda fp) begärs en ny konstruktion av avgiften
för prövning och tillsyn. Ett nytt avgiftssystem kan exempelvis enligt
motionärernas mening utgå som schablonavgift antingen i kronor eller i
procent av företagets omsättning (yrkande 7). I centerns kommittémotion
1984/85:2610 av Einar Larsson m. fl. framhålls att särskilt företag med
allvarliga utsläpp drabbas av avgiftens konstruktion som den nu är utformad.
Motionärerna yrkar att riksdagens tidigare principbeslut upphävs och att
regeringen återkommer med nytt förslag om principer för avgiftsuttag. Bertil
Jonasson och Jan Hyttring (båda c) framhåller i motion 1984/85:2600 att den
konstruktion som täktavgiften fått genom att den tas ut i förskott dels
åsamkar entreprenörerna administrativa problem och kostnader som vida
överstiger själva avgiften, dels motverkar ett samhällsekonomiskt förnuftigt
grusuttag. I motionen yrkas att täktavgiften tas ut i efterskott på grundval av
deklaration från entreprenörerna.

Miljöskyddsavgiften enligt ML har enligt motion 2591 (fp) visat sig fungera
otillfredsställande. Den nuvarande avgiften har kunnat dömas ut endast i ett
fåtal fall, och tillämpningen bör mot den bakgrunden utvärderas, anser
motionärerna (yrkande 8).

Utskottet får erinra om att riksdagen för ett år sedan avslog ett motionsyrkande
om ökad användning av ekonomiska styrmedel, likartat det som
framställts i motion 370 (fp). Utskottet var då icke berett att ställa sig bakom
ett allmänt uttalande om införande av ytterligare styrmedel av den innebörd
som avsågs i motionen (JoU 1984/85:8). Utskottet har icke funnit att
motionärerna i den nu aktuella motionen framlagt några argument som talar
för en ändrad inställning från utskottets sida. Motionen avstyrks således,
såvitt nu är i fråga (yrkande 1). Utskottet får i sammanhanget erinra om att
miljökostnadsutredningen redovisade ingående överväganden beträffande
bl. a. de ekonomiska styrmedlen i sitt slutbetänkande Miljökostnader (SOU
1978:43). Utredningen fann starka skäl tala för införande av särskilda

JoU 1985/86:5

avgifter på överutsläpp och på prövning och tillsyn men pekade samtidigt på
att andra avgiftstyper, t. ex. på restutsläpp, skulle vara förenade med så stor
osäkerhet att de måste avvisas från praktisk synvinkel. Utredningen underströk
emellertid det angelägna i att principen om fullt kostnadsansvar för
utnyttjande av naturresurser får utgöra en utgångspunkt i det fortsatta
miljöpolitiska arbetet.

När det gäller de i motionerna 2591 (yrkande 7) och 2610 framförda
förslagen om ändring av principen för uttag av avgifter för prövning och
tillsyn enligt miljöskyddslagen får utskottet erinra om att systemet fungerat
sedan halvårsskiftet den 1 juli 1984. Under budgetåret 1984/85 beräknas
avgifterna ha givit staten och kommunerna en inkomst av ca 18 milj. kr.
Detta är betydligt mindre än vad som förväntades då riksdagen behandlade
regeringens förslag om bemyndigande att införa avgifterna. Då bör å andra
sidan märkas att regeringen vid utformningen av bestämmelserna satt ned
avgiften för vissa verksamheter. Inom naturvårdsverket pågår en utvärdering
av verksamheten. Sedan utvärderingen slutförts torde den komma att
redovisas för regeringen, varvid eventuellt vissa ändringar av avgiftsuttaget
kommer att föreslås. Med hänsyn till att systemet sålunda är föremål för
prövning inom den ansvariga myndigheten bör motionen i nu berört
hänseende icke föranleda någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet finner heller icke anledning att föreslå någon ändring av reglerna
för uttag av täktavgift, vilket föreslagits i motion 2 600 (c). Enligt gällande
regler får stora avgifter periodiceras över ett antal år. Motionen avstyrks
alltså.

Utskottet hade vid sin behandling för ett år sedan även att behandla ett
förslag om ändring av reglerna för miljöskyddsavgiften, närbesläktat med det
yrkande som framställs i motion 2591 (yrkande 8) (fp). Utskottet redovisade
därvid att naturvårdsverket ifrågasatt effektiviteten av miljöskyddsavgiften
så som bestämmelserna nu är utformade. Utskottet erinrade samtidigt om att
erfarenheterna av ML:s regler i frågan ännu var begränsade. Utskottet utgick
från att de erinringar som naturvårdsverket framfört skulle komma att
beaktas i samband med att regeringen ser över sanktionssystemet enligt ML
med anledning av en framställning från riksdagen (JoU 1982/83:17, rskr
1982/83:94). Mot den bakgrunden fann utskottet icke motionen påkalla
något riksdagens uttalande (JoU 1984/85:8). Riksdagen följde utskottet.

Miljöskyddsutredningen har i sitt slutbetänkande (SOU 1983:20) Bättre
miljöskydd II lagt fram förslag till ändringar i miljöskyddslagen m. m.
Förslagen bereds i jordbruksdepartementet med sikte på att en proposition
skall kunna läggas fram under innevarande riksmöte. Därvid torde även de
av naturvårdsverket framförda erinringarna om miljöskyddsavgiften komma
att beaktas. Mot den angivna bakgrunden avstyrks även yrkande 8 i motion
2591.

Miljörisker

I partimotion 1984/85:2051 framhåller Lars Werner m. fl. (vpk) att den
senaste tidens händelser inom miljöområdet såsom katastroferna i Mexico
och Indien, gasutsläppet i Karlskoga och tankexplosionerna i Mellaneuropa
har blivit en väckarklocka för många människor. Mot bakgrund av de

JoU 1985/86:5

nämnda händelserna föreslås i motionen åtgärder för att höja allmänhetens
beredskap inför miljökatastrofer. Samhället borde ålägga sig informationsplikt
gentemot medborgarna om miljörisker i omgivningen. Samhället borde
sålunda ha skyldighet att informera medborgarna om vilka miljöfarliga
industrier som finns i närheten av deras bostäder, vilka miljöfarliga
transporter som går till dessa industrier, möjliga olyckor, beredskapsplaner
resp. anvisning om åtgärder som den enskilde skall vidta vid olika olyckstillbud.
En sådan informationsinsats från samhällets sida kan närmast jämföras

med den broschyr som tidigare gavs ut benämnd Om kriget kommer I

motion 1984/85:2280 av Eric Hägelmark (fp) om utveckling av näringslivet i
Kristianstads län yrkas att kontroll och forskning utförs för att kartlägga
skador som orsakats av miljörisker.

Utskottet får erinra om att frågorna om samhällets beredskap mot miljöfarliga
kemikalier och miljörisker genom stora utsläpp behandlats i flera
sammanhang i riksdagen under föregående riksmöte. De i vpk-motionen
omnämnda händelserna i Bhopal (Indien) och i Karlskoga föranledde frågor
i riksdagen till såväl jordbruksministern som försvarsministern. Från regeringens
sida betonades angelägenheten av att riskerna vid hantering av
farliga kemikalier redovisas på ett öppet sätt. Åtgärder hade vidtagits resp.
planerades för att förbättra samhällets beredskap mot kemikalieolyckor.

Riksdagen fattade våren 1985 principbeslut om ledningen av befolkningsskyddet
och räddningstjänsten m. m. Samtidigt beslöt riksdagen inrätta ett
nytt centralt ämbetsverk, statens räddningsverk (prop. 1984/85:161, FöU
1984/85:12). I propositionen pekade försvarsministern särskilt på behovet av
att förbättra beredskapen mot kemikalieolyckor och framhöll i det avseendet
bl. a. följande:

I 1982 års totalförsvarsbeslut har i fråga om huvudinriktningen av civilförsvarsverksamheten
angetts att ökad uppmärksamhet skall ägnas åt skyddet
mot kärnvapen och kemiska stridsmedel. Detta har samband med det arbete
som bedrivs för att öka beredskapen mot kemikalieolyckor i fred. Erfarenheterna
såväl från Sverige, senast gasutsläppet i Karlskoga, som från andra
länder, Mexico, Indien och Italien, visar att konsekvenserna av sådana
olyckor kan bli mycket allvarliga. Kunskaperna är emellertid begränsade om
hur beredskapen för bekämpning av kemikalieolyckor bäst bör utformas.
Detsamma gäller vilken teknik som bör användas. Man kan således
konstatera att det är angeläget att kunskapsuppbyggande forskning och
studier samt teknikutveckling genomförs på detta område. Från svensk sida
har därför initiativ tagits hos Nordiska ministerrådet för att få till stånd ett
gemensamt nordiskt forsknings- och utvecklingsarbete om bekämpning av
kemikalieolyckor. Jag vill i detta sammanhang peka på att samarbete med
andra länder, inte minst i Norden, är betydelsefullt på räddningstjänstområdet.

Under våren 1985 antog riksdagen en ny lag (1985:426) om kemiska
produkter (prop. 1984/85:118, JoU 1984/85:30). Utskottet anförde därvid att
målet för kemikaliekontrollen måste vara att förhindra skada på människor
och miljö. Ansvaret för att kemikaliekontrollens mål uppnås måste i första
hand ligga hos de företag som tillverkar, importerar, överlåter eller använder
kemiska produkter. Myndigheternas huvuduppgift inom kemikaliekontrol -

JoU 1985/86:5

len borde vara att se till att företagen gör vad som behövs för att undanröja
och förebygga hälso- och miljörisker. Utskottet ansåg det angeläget att
åtgärder för att förebygga skada vidtas så tidigt som möjligt. Mycket höga
krav måste därför ställas på tillverkare och importörer.

Miljövårdsberedningen ägnade i april 1985 ett sammanträde åt diskussion
av de problem som är förknippade med risken för stora utsläpp från
miljöfarlig industri. Vid mötet redovisade företrädare för en rad olika
myndigheter, bl. a. Karlskogapolisen, Kommittén för undersökning av
allvarliga olyckshändelser, statens brandnämnd, länsstyrelsen i Malmö och
socialstyrelsen sitt arbete med förebyggande åtgärder och beredskap resp.
sina erfarenheter från gasutsläppet i Karlskoga.

Vid miljövårdsberedningens sammanträde redovisades även att
kemikalieindustrins branschorganisation, Sveriges kemiska industrikontor,
tillsatt en arbetsgrupp för processäkerhet vid den kemiska industrin. Enligt
vad utskottet erfarit avser arbetsgruppen att lägga fram en första rapport, om
säkerhetsgranskning, i november 1985. I rapporten ges vägledning för
skadeförebyggande arbete vid industriell kemikaliehantering. En andra
rapport, om katastrofberedskap, beräknas föreligga i början av 1986. Den
kommer att behandla bl. a. planering av information till allmänheten och
myndigheter. Kemikontoret är även i färd med att utarbeta en mall till
informationsbroschyr som de olika kemiska industrierna skall kunna bruka
som underlag för att informera allmänheten i sin närhet. Underlaget bygger
på material som några företag redan har givit ut.

Kemikommissionen har nyligen lagt fram sitt slutbetänkande (SOU
1985:25) Kunskap för kemikaliekontroll. Enligt kommissionen behövs det
mer och bättre kunskaper om kemiska hälso- och miljörisker. Förslag
framläggs därför om förstärkta insatser på utbildningsområdet. Bl. a. vill
kommissionen omvandla utbildningslinjen i ekotoxikologi vid Uppsala
universitet till allmän utbildningslinje.

Utskottet får för sin del anföra följande. Av den lämnade redogörelsen
framgår att de stora kemikalieutsiäpp som nyligen ägt rum i bl. a. Karlskoga
givit upphov till överväganden i såväl riksdagen som i regeringskansliet,
bland myndigheter på olika nivåer och inom den berörda industrin. Som
utskottet framhöll i samband med antagandet av lagen om kemikaliekontroll
är det i första hand företagen själva som skall ha ansvaret för att förhindra
skada på människor och miljö, medan myndigheternas huvuduppgift inom
kemikaliekontrollen bör vara att se till att företagen gör vad som behövs för
att undanröja och förebygga hälso- och miljörisker. Sverige har, som
framhållits i propositionen om räddningstjänsten, tagit initiativ hos Nordiska
ministerrådet för att få till stånd ett gemensamt nordiskt forsknings- och
utvecklingsarbete om bekämpning av kemikalieolyckor. Såväl myndigheter
som företag har med anledning av de inträffade händelserna tagit sig an
uppgiften att se över gällande rutiner för att undvika katastrofer och stärka
beredskapen inför eventuellt kommande händelser. Berörda företag är i färd
med att utarbeta informationsmaterial till allmänheten. Utskottet utgår från
att de nyinrättade myndigheterna statens räddningsverk och kemikalieinspektionen
var inom sitt område noga följer den vidare utvecklingen och
vidtar de åtgärder som kan visa sig erforderliga. Någon ytterligare riksdagens

JoU 1985/86:5

åtgärd med anledning av motionerna 2051 och 2280 (yrkande 5) synes mot
den angivna bakgrunden icke erforderlig.

Luftvård

I partimotionerna 1984/85:2054 (yrkande 3) av Lars Werner m. fl. (vpk) och
1984/85:2244 (yrkande 5) av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c)yrkaspå åtgärderför
att minska produktion och användning av freoner och deras utsläpp till
atmosfären. Motionärerna hänvisar till att frågan behandlats av riksdagen
vid olika tillfällen. Syftet med de nu aktuella motionerna är att få bort
användningen av freoner i skumplast. I sistnämnda motion (yrkande 4)
framhålls även att de problem som på lång sikt förutses uppstå genom att
mängden koldioxid i luften ökar genom förbränning av fossila bränslen bör
kartläggas i en statlig utredning eller i en offentlig utfrågning, hearing.

Utskottet får anföra följande om bakgrunden till de frågor som tas upp i
motionerna. Dessa rör miljöproblem av global karaktär, vilka på sikt bedöms
få inverkan på livsmiljön. Frågorna har under en följd av år varit föremål för
riksdagens uppmärksamhet.

Ozonskiktet, som omger jorden i stratosfären, på en höjd av 10 - 50 km,
fungerar som ett skydd mot den ultravioletta strålningen från solen.
Ozonskiktet har visat sig vara känsligt för påverkan från miljöföroreningar.
Bl. a. har forskningen påvisat att vissa klorfluorkol- (CFC-)föreningar, med
ett handelsnamn kallade freoner, med stor sannolikhet verkar nedbrytande
på ozonskiktet. Den ökade ultravioletta strålning som skulle bli följden om
ozonlagret tunnas ut kan enligt forskningen åstadkomma ökad hudcancerfrekvens
och svåra skador på miljön, bl. a. skada plankton och fiskägg.

I Sverige är av detta skäl import och tillverkning av sprayförpackningar
med CFC-föreningar som drivmedel förbjudna sedan den 1 juli 1979.
Produktkontrollnämnden har sedan år 1977 regeringens uppdrag att följa
utvecklingen när det gäller användningen av CFC och att föreslå erforderliga
åtgärder. Inom statens naturvårdsverk pågår arbete för att belysa möjligheterna
till alternativa produkter, återvinning, rening osv. för olika användningsområden.

Användningen av CFC inom bl. a. skumplastindustrin och kylindustrin har
ökat på senare år. Då naturvårdsverket haft att ta ställning till framställningar
om tillstånd till utbyggnad av denna industri har verket konstaterat att
såvitt man kunnat bedöma har tekniska möjligheter saknats att vid polystyrenskumtillverkningen
byta ut freon mot ett från miljösynpunkt bättre ämne
inom rimliga ekonomiska ramar. Verket har vidare framhållit att med hänsyn
till att utsläppen av freoner har en global och icke lokal påverkan på miljön
måste denna fråga lösas i ett internationellt sammanhang.

Problemet med freoner och deras inverkan på ozonskiktet är föremål för
kontinuerlig internationell uppmärksamhet. I USA och i flertalet nordiska
länder, men icke i EG, råder förbud mot användande av freon som drivmedel
i sprayflaskor. Inom den nordiska kretsen pågår samordnad forskning och
utvecklingsarbete. De nordiska länderna söker uppträda på enad front när
frågan diskuteras i OECD och i FN.

Inom FN:s miljöskyddsstyrelse UNEP har en global konvention om

JoU 1985/86:5

skyddet av ozonskiktet i atmosfären undertecknats i Wien i mars 1985, efter
flera års förhandlingar. Texten utgör en ramkonvention. Däri läggs grunden
för ett fortsatt samarbete och gemensamma åtgärder för att skydda ozonlagret.
Konventionen undertecknades omedelbart av 20 länder, däribland de
nordiska länderna, Schweiz, flertalet EG-stater, Sovjetunionen, USA,
Canada och några få u-länder. Konventionen skall ratificeras. Den träder i
kraft så snart 20 länder ratificerat den.

Trots stora ansträngningar kunde enighet icke uppnås i Wien om ett
tilläggsprotokoll till konventionen angående mer precisa åtaganden från
konventionsstaternas sida. I gengäld antogs en resolution vari riktlinjer
anges för det fortsatta arbetet under de närmaste två åren. Enligt resolutionen
siktar man mot ett tilläggsprotokoll år 1987 som skall innehålla bindande
klausuler om vissa konkreta åtgärder för att minska riskerna för det hotade
ozonlagret. Under tiden skall omfattande vetenskapliga undersökningar
fortsätta. I avvaktan på ett sådant protokoll uppmanas alla länder att vidta de
åtgärder som står till deras förfogande att kontrollera utsläppen av freoner.

Om bakgrunden till koldioxidproblemet, som tas upp i motion 1984/
85:2244, må följande framhållas.

Ett långsiktigt miljöproblem som hänger samman med användningen av
fossila bränslen är ökningen av koldioxidhalten i atmosfären. Koldioxidproblemet
är i högsta grad ett globalt problem som måste lösas efter samråd i
internationella organisationer, främst inom FN:s miljöprogram (UNEP) och
Världsmeteorologorganisationen (WMO). För närvarande pågår en kartläggning
av problematiken på globalt plan inom ramen för WMO:s World
Climate Programme. I arbetet spelar Internationella meteorologiska institutet
i Stockholm en viktig roll. En stor internationell konferens har hållits i
Villach, Österrike, i oktober 1985 för att utvärdera resultaten.

Vid konferensen i Villach framkom uppgifter som tyder på att de problem
som koldioxidökningen medför kan komma att få genomslag långt tidigare
än man på forskarhåll hitills angivit som troligt. Sedan länge har man ansett
att ökningen av koldioxiden i luften får en drivhuseffekt. En fördubbling av
gasen jämfört med dess mängd omkring år 1800, vid industrialismens början,
har ansetts som en kritisk punkt. Då kan temperaturen på jorden beräknas ha
ökat med 1,5 å 4,5 grader. Vid Villachkonferensen framkom uppgifter som
tyder på att icke blott koldioxidökningen, utan även ökningen av andra gaser
som vissa freoner, metan och dikväveoxid bidrar till drivhuseffekten. Den
kritiska punkten kan därmed inträffa redan om femtio år, i stället för, som
tidigare angivits, om hundra år.

Utskottet får med hänvisning till den lämnade redovisningen framhålla att
riksdagen under en följd av år haft anledning uppmärksamma de frågor som
berörs i motionerna (senast JoU 1984/85:8). Utskottet har därvid betonat
vikten av att stora ansträngningar görs såväl inom landet som i det
internationella samfundet för att komma till rätta med den miljöpåverkan
som freonutsläpp och koldioxidökning riskerar att få. Förbudet mot freon i
sprayflaskor får ses mot den bakgrunden. Med hänsyn härtill och till att
svenska forskare och ombud i internationella förhandlingar tagit en aktiv del
i det internationella utvecklingsarbetet har utskottet under senare år icke
bedömt något initiativ från riksdagens sida påkallat. När det gäller frågan om

JoU 1985/86:5

att minska den inhemska plast- och kylindustrins användning av freoner har
utskottet hänvisat till att ett arbete i detta syfte pågår inom ramen för den
nordiska ämbetsmannakommitténs verksamhet.

Utvecklingen under det senaste året föranleder icke utskottet att ändra sin
uppfattning. Undertecknandet av FN-konventionen om skydd av ozonskiktet
får ses som en betydande framgång. En förhoppning bör uttalas att det
skall vara möjligt nå fram till en överenskommelse om konkreta åtaganden i
det tilläggsprotokoll som planeras till 1987. Utskottet utgår även från att
naturvårdsverket som ansvarigt organ driver frågan om att finna ersättningsmedel
för freoner i skumplast- och kylindustrin med kraft. Någon ytterligare
riksdagens åtgärd med anledning av motionerna 2054 (yrkande 3) och 2244
(yrkande 5) synes mot den angivna bakgrunden icke erforderlig.

Svensk forskning intar en framskjuten position även när det gäller
koldioxidproblemet. Som framgår av den lämnade redogörelsen har framtidsbilden
i detta hänseende undergått vissa förändringar. Utskottet utgår
från att vederbörande myndigheter följer den vidare utvecklingen av
forskningen på området och om så erfordras inkommer med framställningar
om åtgärder. Någon riksdagens åtgärd med anledning av motion 2244
(yrkande 4) påkallas således icke för närvarande.

Öresund

I motion 1984/85:1157 som innehåller motiven till yrkandena i motion
1984/85:1164 av Karin Ahrland och Hans Petersson i Röstånga (båda fp)
uttalas oro över uppgifter som framkommit att Öresund håller på att
förvandlas till ett kloakdike. I motionen återges även uppgifter om att
tungmetallhalten är hög vid den svenska kusten, i Lundåkrabukten. Köpenhamns
reningsverk lär fungera bristfälligt. Mot bakgrund härav yrkar
motionärerna att regeringen söker föra överläggningar med den danska
staten i syfte att få till stånd en förbättrad rening av avloppsutsläppen längs
den danska kusten i Öresund.

Utskottet får erinra om att riksdagen för ett par år sedan avslog en motion
av samma innebörd som den nu aktuella (JoU 1983/84:10). Utskottet
framhöll då att ett samarbete mellan Sverige och Danmark pågår alltsedan
1950-talet för att skydda Öresund mot föroreningar. Ett avtal som formulerar
samarbetet slöts år 1974. En särskild kommission, Öresundskommissionen,
svarar för samarbetet inom avtalets ram. Kommissionen presenterade år
1979 en utvärdering av effekterna av närsalter i Öresund. Då föreslogs inga
ytterligare åtgärder utöver de redan beslutade. Mot bakgrund av föreliggande
uppgifter fann utskottet att motionärernas yrkande om förhandlingar med
danska staten om utsläppen i Öresund sålunda var tillgodosett sedan
åtskilliga år.

Utskottet har erfarit att Öresundskommissionen i en nyligen framlagd
rapport (publicerad i Sverige av naturvårdsverket, rapport 3008) påvisat att
koncentrationerna av kvävenärsalter har ökat. Kommissionen framhåller att
myndigheterna både på den svenska och den danska sidan är i färd med att
säkra att kväveutlakningen från jordbruket till vattenområdena minskas.
Den stora folktätheten vid Öresund gör det dock nödvändigt att skärpa

JoU 1985/86:5

uppmärksamheten kring de kommunala reningsverkens funktion och möjlighet
att reducera kväveutsläppen, framhåller kommissionen. I sin rapport om
Öresunds tillstånd, belastning och nivåer av toxiska ämnen (SNV rapport
3009), konstaterar kommissionen att belastningen av vissa ämnen såsom
arsenik, krom, bor etc. idag kan betraktas som mindre problematiska tack
vare reningsverken. Belastningen av andra ämnen, bl. a. vissa tungmetaller
som kvicksilver, bly och kadmium samt PCB, DDT m. m. anges vara mera
problematisk. Torsk- och flundrefisket utanför Köpenhamn är svartlistat
sedan 1984 på grund av kvicksilverhalten i fisken. Tidigare svartlistning av
fisket i Lundåkrabukten kunde hävas för något år sedan.

Utskottet får med hänvisning till vad som anförts om Öresundskommissionens
berättelser framhålla att ett omfattande svensk-danskt samarbete pågår
för att påverka kommunala och andra myndigheter att förbättra reningsanordningarna
kring Öresund. Frågan har även tagits upp i arbetet inom
Nordiska rådet. Utskottet utgår från att myndigheterna uppmärksammar
vattenkvaliteten i sundet och vidtar de åtgärder som befinns möjliga.
Öresundskommissionen har ett särskilt ansvar i detta hänseende i sin
egenskap av forum för den svensk-danska dialogen. Utskottet är däremot
icke berett tillstyrka motionärernas förslag att i nuvarande läge föra upp
frågan på regeringsnivå. Motionen avstyrks alltså, såvitt nu är i fråga
(yrkande 3).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riktlinjer för det internationella miljöarbetet m. m.

att riksdagen avslår motion 1984/85:2244 yrkandena 1 och 2,

2. beträffande kommunernas ansvar

att riksdagen avslår motion 1984/85:370 yrkande 3,

3. beträffande Blekinge som försöks län

att riksdagen avslår motion 1984/85:882,

4. beträffande ekonomiska styrmedel

att riksdagen avslår motion 1984/85:370 yrkande 1,

5. beträffande avgiften för prövning och tillsyn

a) att riksdagen avslår motion 1984/85:2591 yrkande 7,

b) att riksdagen avslår motion 1984/85:2610,

6. beträffande täktavgift

att riksdagen avslår motion 1984/85:2600,

7. beträffande miljöskyddsavgiften

att riksdagen avslår motion 1984/85:2591 yrkande 8,

8. beträffande miljörisker

att riksdagen avslår motion 1984/85:2051,

9. beträffande kartläggning av skador

att riksdagen avslår motion 1984/85:2280 yrkande 5,

10. beträffande ozonskiktet

att riksdagen avslår motion 1984/85:2054 yrkande 3

och motion 1984/85:2244 yrkande 5,

JoU 1985/86:5

11. beträffande koldioxidproblemet

att riksdagen avslår motion 1984/85:2244 yrkande 4,

12. beträffande Öresund

att riksdagen avslår motion 1984/85:1164 yrkande 3.

Stockholm den 5 november 1985
På jordbruksutskottets vägnar
Karl Erik Olsson

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Håkan Strömberg (s), Grethe Lundblad
(s), Arne Andersson i Ljung (m), Lars Ernestam (fp), Martin Segerstedt (s),
Sven Eric Lorentzon (m), Jan Fransson (s), Kerstin Geberman (fp), Jens
Eriksson (m), Åke Selberg (s), Lennart Brunander (c), John Andersson
(vpk), Leif Marklund (s) och Ulf Lönnqvist (s).

Reservationer

1. Riktlinjerför det internationella miljösamarbetetm. m.
(mom. 1)

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser att

dels den del av utskottets yttranden på s. 3 som börjar med ”Utskottet får”
och slutar med ”(yrkandena 1 och 2)” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner, liksom motionärerna, att den svenska förståelsen för och
inställningen till de globala miljöfrågorna måste genomsyra hela vårt
internationella agerande och inte minst vår biståndsverksamhet. De stora
miljöproblemen som försurning, ozonförstöring, koldioxidproblem och
havsföroreningar kan aldrig lösas på nationell nivå. Regeringen bör därför ta
fram riktlinjer för vårt internationella miljöarbete med tyngdpunkt på
långsiktiga effekter.

Utskottet instämmer även i centermotionens krav på att nya metoder bör
prövas för att förbättra kunskapsläget i miljöskyddsarbetet. Utskottet
ansluter sig till de förslag som framförts i motionen om att vetenskaplig
medling och offentliga hearings kan vara lämpliga att införa som komplement
till det traditionella svenska utredningsförfarandet. Vad utskottet
sålunda anfört med anledning av motionen såvitt nu är i fråga (yrkandena 1
och 2) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande riktlinjer för det internationella miljöarbetet m. m.
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1984/85:2244 yrkandena 1 och 2,

JoU 1985/86:5

2. Ekonomiska styrmedel (mom. 4)

JoU 1985/86:5

Arne Andersson i Ljung (m), Lars Ernestam (fp), Sven Eric Lorentzon (m),
Kerstin Gellerman (fp) och Jens Eriksson (m) anser att

dels den del av utskottets yttrande som börjar på s. 5 med ”Utskottet får” och
slutar på s. 6 med ”miljöpolitiska arbetet” bort ha följande lydelse:
Utskottet biträder den uppfattning som framförts i motion 370 att vi i
större utsträckning än vad nu är fallet bör utnyttja ekonomiska styrmedel i
form av avgifter i miljöpolitiken. Om vi mer renodlat tillämpar ”förorenaren
betalar” - principen, kan vi komma åt vissa miljöproblem. Miljön står då inte
längre gratis till förorenarens förfogande. Varor eller tjänster som medför
stora miljökostnader, vilka nu inte finns inräknade i priset, blir dyrare och
därmed mindre efterfrågade. Utsläppen kan begränsas. Nya ekonomiska
resurser kan tillföras miljöarbetet genom att inkomsterna från miljöavgifterna
utnyttjas för att förbättra miljövården. Vad utskottet sålunda anfört med
anledning av motionen såvitt nu är i fråga (yrkande 1) bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande ekonomiska styrmedel

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1984/85:370 yrkande 1,

3. Avgiften för prövning och tillsyn (morn. 5a)

Lars Ernestam och Kerstin Gellerman (båda fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”När det” och
slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion 2591 har den av regeringen införda prövnings- och
tillsynsavgiften visat sig få negativa konsekvenser. Av redovisningen för
tillämpningen av bestämmelserna under det första året framgår även att
intäkterna icke på långt när når upp till den nivå som angavs av regeringen då
förslaget om avgiften först introducerades. Utskottet biträder mot bakgrund
av det anförda motionärernas förslag att riksdagen hos regeringen begär nytt
förslag beträffande miljöavgiften. Därigenom tillgodoses även i viss utsträckning
motion 2610.

dels utskottets hemställan under 5a bort ha följande lydelse:

5. beträffande avgiften för prövning och tillsyn

a) att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2591 yrkande 7 hos
regeringen begär nytt förslag beträffande miljöavgiften,

4. Täktavgift (morn. 6)

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet finner”
och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Däremot ansluter sig utskottet till förslaget i motion 2600 om ändring av

reglerna för uttag av täktavgift. Som motionärerna visar medför de nuvarande
uttagsreglerna höga administrativa kostnader. De kan också innebära
samhällsekonomiska förluster genom att i och för sig lönsamma täkter icke
kommer att öppnas på grund av de betydande initialkostnader som täktavgiften
innebär. Reglerna bör således ändras så att täktavgiften för grus skall tas
ut i efterskott på basis av deklaration från entreprenörerna. Vad utskottet
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande täktavgift

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1984/85:2600,

5. Miljöskyddsavgiften (mom. 7)

Lars Ernestam och Kerstin Gellerman (båda fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet hade”
och slutar med ”motion 2591” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion 2591 har även den avgift som tas ut enligt
miljöskyddslagen, den s. k. miljöskyddsavgiften, visat sig fungera otillfredsställande.
Den nuvarande avgiften har kunnat dömas ut endast i ett fåtal fall.
Utskottet tillstyrker således motionärernas krav att avgiftssystemet utvärderas.

dels utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande miljöskyddsavgiften

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2591 yrkande 8 hos
regeringen begär en utvärdering av tillämpningen av miljöskyddsavgiften,

6. Miljörisker (mom. 8)

John Andersson (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande som börjar på s. 8 med ”Utskottet får” och
slutar på s. 9 med ”icke erforderlig” bort ha följande lydelse:

Utskottet får (lika med utskottet) kommande händelser.

Däremot synes icke något initiativ ha tagits vare sig av regeringen eller av
myndigheter på central eller lokal nivå för att få i gång ett informationsarbete
gentemot allmänheten och därigenom stärka beredskapen mot miljökatastrofer.
Utskottet finner det synnerligen olämpligt att överlåta informationsansvaret
på industrin. De åtgärder som föreslås i motion 2051 bör därför
omgående tas upp till övervägande i regeringen. Samhällets organ bör
åläggas en informationsplikt gentemot medborgarna om miljörisker i
omgivningen, med det innehåll som anges i motionen. Riksdagen bör således
bifalla motionen och hemställa hos regeringen om förslag i nu angiven
riktning.

JoU 1985/86:5

dels utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande miljörisker
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2051 hos regeringen
hemställer om förslag om information till medborgarna om hälso- och
miljörisker i omgivningen i enlighet med vad som anförts i motionen,

7. Ozonskiktet (morn. 10)

Karl Erik Olsson (c), Lars Ernestam (fp), Kerstin Gellerman (fp), Lennart
Brunander (c) och John Andersson (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utvecklingen
under” och slutar med ”icke erforderlig” bort ha följande lydelse:
Utskottet noterar med tillfredsställelse att arbetet på en FN-konvention
om skydd för ozonskiktet nu krönts med framgång. En förhoppning bör
uttalas att det skall vara möjligt att nå fram till en överenskommelse om
konkreta åtaganden i det tilläggsprotokoll som planeras till år 1987.
Utskottet uttrycker å andra sidan sin oro över utvecklingen mot ökad
användning av freoner inom skumplast- och kylindustrierna. Som framhålls i
motionerna 2054 och 2244 är det angeläget att minska eller helt få bort
användningen av freoner i skumplast. Ett särskilt problem utgör skrotning av
kyl- och frysskåp från hushållen. Det nordiska samarbetet bör intensifieras.
Regeringen bör vidta åtgärder för att minska produktionen och användningen
av freoner samt främja andra produktionsmetoder. Vad utskottet sålunda
anfört med anledning av här berörda motionsyrkanden bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande ozonskiktet
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motionerna 1984/85:2054 yrkande 3 och
1984/85:2244 yrkande 5,

8. Koldioxidproblemet (mom. 11)

Karl Erik Olsson (c), Lars Ernestam (fp), Kerstin Gellerman (fp) och
Lennart Brunander (c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Svensk
forskning” och slutar med ”för närvarande” bort ha följande lydelse:
Svensk forskning intar en framskjuten position även när det gäller
koldioxidproblemet. Som framgår av den föregående framställningen har
detta problem genom nyligen presenterade forskningsresultat kommit att
framstå som betydligt mer akut än vad man tidigare beräknat. Mot den
bakgrunden framstår kraven i motion 2244 om att problematiken och dess
konsekvenser belyses i en statlig utredning eller i en offentlig utfrågning,
hearing, ännu mer angelägen. Riksdagen bör således bifalla motionen såvitt
nu är i fråga (yrkande 4).

JoU 1985/86:5

dels utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande koldioxidproblemet

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2244 yrkande 4 beslutar
uppdra åt regeringen att kartlägga energiförbrukningens effekter på
koldioxidhalten samt förelägga riksdagen förslag om åtgärder med
anledning av detta,

9. Öresund (mom. 12)

Karl Erik Olsson (c), Arne Andersson i Ljung (m), Lars Ernestam (fp), Sven
Eric Lorentzon (m), Kerstin Gellerman (fp), Jens Eriksson (m) och Lennart
Brunander (c) anser att

dels den del av utskottets yttrande som börjar på s. 12 med ”Utskottet får”
och slutar med ”fråga (yrkande 3)” bort ha följande lydelse:

Utskottet ser med allvar på de problem som konstaterats av Öresundskommissionen,
såväl när det gäller kvävebelastningen som halterna av giftiga
ämnen i Öresund. Mot den bakgrunden ansluter sig utskottet till motionärernas
yrkande att frågan bör föras upp på regeringsnivå. Krav måste ställas på
fullgod rening av utsläppen från såväl kommunala reningsverk som industrier
på ömse sidor om sundet. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av
motionen såvitt nu är i fråga (yrkande 3) bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande Öresund

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1984/85:1164 yrkande 3.

Särskilda yttranden

1. Ekonomiska styrmedel (mom. 4,5 och 7)

John Andersson (vpk) anför:

Riktlinjen för miljöpolitiken måste vara att, så långt detta är möjligt, undvika
skador på miljön. Ekonomiska styrmedel kan i vissa fall vara en effektiv
åtgärd i denna målsättning. Emellertid måste även beaktas faran för att
miljöförstörande verksamhet ”köps” genom t. ex. en avgift. Enligt min
mening måste därför varje enskilt fall där ekonomiska styrmedel sätts in
övervägas noggrant. Av den anledningen har jag inte kunnat ställa mig
bakom ett allmänt uttalande om ökad användning av ekonomiska styrmedel i
miljöpolitiken.

När det gäller principen för uttag av avgifter för prövning och tillsyn enligt
miljöskyddslagen, pågår en utvärdering av verksamheten inom naturvårdsverket.
Trots att systemet fungerat bara under cirka ett och ett halvt år så har
mycket kritiska synpunkter framförts mot den gällande principen. Den
kritiken bör tas på allvar, men jag har ansett mig kunna avvakta naturvårdsverkets
utvärdering innan eventuella förändringar aktualiseras.

JoU 1985/86:5

Slutligen har jag icke ansett det vara meningsfullt att ånyo göra en
framställning till regeringen om ändring av reglerna för miljöskyddsavgiften
när en proposition på detta område förväntas under detta riksmöte.

2. Avgiften för prövning och tillsyn (mom. 5)

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anför:

Vi instämmer i uttalandet i motion 1984/85:2610, att många skäl i dag talar för
en ändring av miljöavgifterna. Med hänsyn till att dessa är föremål för
utvärdering inom naturvårdsverket anser vi dock inte erforderligt att för
närvarande följa upp motionsyrkandet. Vi avser uppmärksamt följa den
vidare utvecklingen.

3. Miljörisker (morn. 8)

John Andersson (vpk) anför:

I betänkandet redovisas att kemikontoret tillsatt en arbetsgrupp för processsäkerhet
vid den kemiska industrin. En första rapport om säkerhetsgranskning
avses läggas fram i november 1985. En andra, om katastrofberedskap,
beräknas föreligga i början av 1986. Den kommer att behandla bl. a.
planering av information till allmänheten och myndigheter. Kemikontoret är
även i färd med att utarbeta en mall till informationsbroschyr som de olika
kemiska industrierna skall kunna bruka som underlag för att informera
allmänheten i sin närhet.

I motion 1984/85:2051 yrkas att samhället borde ålägga sig informationsplikt
gentemot medborgarna om miljörisker i omgivningen. Det är enligt min
mening en väsentlig skillnad mellan att ansvariga myndigheter i samhället
informerar än att överlåta detta till företagen själva. Det måste ses som
mycket anmärkningsvärt och högst otillfredsställande att den informationsplikt
som efterlyses i nämnda motion i en viss omfattning kommer att
ombesörjas av de olika kemiska företagen.

JoU 1985/86:5

gotab Stockholm 1985 83487