Om alkoholpolitiken (Betänkande 1985/86:SkU1 Skatteutskottet)

Skatteutskottets betänkande
1985/86:1

om alkoholpolitiken

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet olika motioner från riksmötet
1984/85 på alkoholpolitikens område rörande såväl denna politiks målsättning
och allmänna utformning som olika detaljfrågor rörande tillverkning,
försäljning, beskattning och införsel av alkoholdrycker.

Utskottet avstyrker motionerna.

Fem reservationer och sju särskilda yttranden har avgivits. Reservationerna
avser delmål för alkoholpolitiken (fp), utvärdering av alkoholpolitiken (fp
och vpk), statistikfrågor (fp) och beskattningen av kvalitetsviner (m, fp).

Motionerna

1984/85:407 av Marianne Karlsson (c), vari yrkas att riksdagen beslutar om
att förbjuda försäljning av s. k. snabbvinsatser.

1984/85:684 av Per Stenmarck (m), vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om systembutikernas
öppethållande på lördagar.

1984/85:824 av Sten Andersson i Malmö (m), vari yrkas att riksdagen
beslutar anpassa minimiåldern för inköp på systembolaget till myndighetsåldern.

1984/85:950 av Karin Ahrland (fp) och Hans Petersson i Röstånga (fp), vari
yrkas att riksdagen hos regeringen upprepar sin begäran om en översyn av
vinbeskattningen samt som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om försäljning av kvalitetsviner ”en primeur” och om
vinauktioner.

1984/85:957 av Karin Israelsson (c) och Gunhild Bolander (c), vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning som förhindrar
ungdomar under 20 år att inköpa snabbvinsatser,

2. att riksdagen begär att regeringen låter utreda frågan om begränsad
marknadsföring av snabbvinsatser,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till särskild lagstiftning som
medger särskild beskattning av snabbvinsatser.

1984/85:961 av Barbro Nilsson i Örnsköldsvik (s) och Tyra Johansson (s),

SkU

1985/86:1

1 Riksdagen 1985/86. 6 sami. Nrl

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om alkoholfria drycker.

1984/85:1158 (hänv. 1157) av Karin Ahrland (fp) och Hans Petersson i
Röstånga (fp), vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
Lex Öresund.

1984/85:1192 av Georg Andersson m.fl. (s), vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av utvärdering av effekterna av 1977 års
alkoholpolitiska beslut,

2. att riksdagen uttalar sig för att enkätundersökningar i syfte att kartlägga
olika gruppers alkoholvanor genomförs.

1984/85:1198 av dåvarande tredje vice talman Karl Erik Eriksson (fp), vari
yrkas att riksdagen beslutar hemställa hos regeringen om förslag till ändring i
tullbestämmelserna så att all införsel av alkoholhaltiga drycker beskattas.

1984/85:1199 av dåvarande tredje vice talman Karl Erik Eriksson m. fl. (fp),
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående priset på alkohol.

1984/85:1235 av Rune Torwald m.fl. (c, s, fp), vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att ett treårigt, väl planerat
vetenskapligt försök med inköpsbegränsning av alkohol kommer till stånd
och att försöket kombineras med en successiv forskningsbaserad utvärdering
och rapportering av de medicinska och sociala effekterna,

2. att riksdagen hos regeringen begär att en statlig alkoholkommission och
vetenskaplig expertgrupp tillsätts med uppgift att dels analysera de medicinska,
sociala och samhälleliga skador som förorsakas av alkoholförtäring, dels
utarbeta en noggrann plan för ett treårigt vetenskapligt försök med
inköpsbegränsning av alkohol.

1984/85:1506 (hänv. 1505) av Bengt Westerberg m.fl. (fp), vari yrkas

2. att riksdagen beslutar i enlighet med vad som i motionen föreslås om
tillståndskrav för detalj- och partihandel med öl klass II,

3. att riksdagen beslutar i enlighet med vad som i motionen föreslås om
servering av alkoholdrycker i slutna sällskap,

4. att riksdagen beslutar i enlighet med vad som i motionen föreslås om
servering av öl klass II i personalmatsalar,

5. att riksdagen beslutar i enlighet med vad som i motionen föreslås om
godkännande av ersättare för föreståndare för serveringsställe.

Yrkande 1 har utskottet behandlat i sitt betänkande 1984/85:46.

1984/85:1590 av Görel Bohlin (m), vari yrkas att riksdagen beslutarom sådan
förändring av bestämmelserna angående skattefri försäljning av varor på
flygplatser att försäljning kan ske vid ankomsten.

1984/85:1591 av Anita Bråkenhielm (m) och Nils Carlshamre (m), vari yrkas
att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till uppläggning av ett försök
med alkoholransonering.

SkU 1985/86:1

1984/85:1600 av Birger Hagård (m), vari yrkas

1. att riksdagen beslutar fastställa den övre alkoholgränsen för öl som
försäljs i den allmänna handeln till 3,6 viktprocent,

2. att riksdagen beslutar avveckla alla restriktioner kring försäljning av
folköl,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om öppethållande på lördagarna i systembutikerna,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande att restauranger
kan inköpa alkoholhaltiga drycker till reducerat pris,

5. att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning och förslag i syfte att
avskaffa eller minska restriktionerna på det alkoholpolitiska området.

1984/85:1602 av Margareta Hemmingsson m. fl. (s), vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om en
exportbutik på Hässiö flygplats.

1984/85:1607 av Elver Jonsson (fp) och Olle Grahn (fp), vari yrkas att
riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om åtgärder mot de s. k.
snabbvinsatserna som innebär att alkohollagstiftningen inte kan kringgås.

1984/85:1628 av Bengt Silfverstrand (s) och Hans Pettersson i Helsingborg
(s), vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om behovet av ändrad prissättning på alkoholdrycker vid
servering.

1984/85:2178 (hänv. 2177) av Rolf Clarkson m.fl. (m), vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag beträffande ankomst-taxfree-försäljning
vid landets flygplatser med utlandstrafik.

Yrkande 1 har utskottet behandlat i sitt betänkande 1984/85:50 och
yrkande 3 i betänkande 1984/85:26.

1984/85:2198 av Bengt Westerberg m.fl. (fp), vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av 1977 års
alkoholpolitiska beslut,

2. att riksdagen uttalar att målet för sänkning av den totala alkoholkonsumtionen
bör sättas till 20 % för en kommande tioårsperiod,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande restriktioner och förebyggande åtgärder,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om alkoholbeskattningen och konsumentprisindex,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande förbättrad alkoholstatistik.

1984/85:2267 av dåvarande tredje vice talman Karl Erik Eriksson m. fl. (fp,
m, c, vpk), vari yrkas att riksdagen beslutar hemställa hos regeringen att en
utvärdering av 1977 års alkoholpolitiska beslut genomförs i vad gäller
effekter av information, utnyttjandet av prisinstrumentet, avveckling av
privat vinstintresse, m.fl. åtgärder.

1984/85:2694 (hänv. 2693) av Per Stenmarck m. fl. (m), vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts angående gränser för försäljning av tobaksvaror i Öresundstrafiken.

1 * Riksdagen 1985/86. 6 sami. Nr 1

SkU 1985/86:1

1984/85:2728 (hänv. 2727) av Per Stenmarck m.fl. (m), vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till taxfree-försäljning på flygplatser.

1984/85:2740 av Göran Ericsson (m) och Knut Billing (m), vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ändring av lagen (1977:293) om handel med drycker
(LHD),

2. att riksdagen beslutar hos regeringen begära förslag till åtgärder
syftande till att styra över en större del av alkoholkonsumtionen från enskild
miljö till restaurangmiljö,

3. att riksdagen beslutar hos regeringen begära förslag till sådana åtgärder i
LHD att vad i motionen anförts om ett 11-punktsprogram beaktas.

1984/85:2811 (hänv. 2809) av Inga Lantz m. fl. (vpk), vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att en alkoholkommission bör
tillsättas i enlighet med vad som anförts i motion 2809.

Frågornas tidigare behandling

Alkoholpolitikens allmänna målsättning, m. m.

De riktlinjer som tillämpas för alkoholpolitiken fastslogs 1977 (prop.
1976/77:108, SkU 1976/77:40) efter ett mångårigt utredningsarbete. Under
bred enighet fastställdes då ett samlat alkoholpolitiskt program med tonvikt
på socialpolitiska insatser i vid mening och ökade resurser till förebyggande
åtgärder och upplysningsverksamhet med målsättningen att begränsa den
totala, alltför höga alkoholkonsumtionen och att komma till rätta med
alkoholmissbruket. Det centrala ansvaret för samhällets alkoholpolitik lades
på socialstyrelsen och en därtill knuten nämnd, a-nämnden. Vidare skulle
beskattningen i högre grad än tidigare användas i konsumtionsbegränsande
syfte.

Samtidigt avstyrkte utskottet vissa motionsvis framställda krav på preciserade
delmål för en sänkning av alkoholkonsumtionen. Utskottet anförde att
det torde fordras en samordning av flera olika insatser för att kunna sänka
den totala alkoholkonsumtionen och pekade på behovet av information, på
utnyttjandet av prisinstrumentet och på en övervakning av hur konsumtionen
av drycker med olika alkoholhalt inbördes kan styras. Utskottet såg det
inte som sin uppgift att närmare precisera behövliga insatser för att under en
följd av år begränsa den totala alkoholkonsumtionen utan utgick från att
detta skulle bli en uppgift för socialstyrelsen.

I fråga om beskattningens höjd betonades vikten av att beskattningsinstrumentet
inte bara används för att hålla tillbaka konsumtionen av alkoholdryckerna
utan även för att styra över konsumtionen till de alkoholsvagare
dryckerna. Vidare framhölls att en höjning av den relativa prisnivån måste
avvägas mot riskerna för bl. a. hembränning. Utskottet avstyrkte motionsvis
framställda yrkanden om ytterligare skatteskärpningar och om en särskild
utredning beträffande en starkt progressiv alkoholbeskattning.

SkU 1985/86:1

Utskottet har senare vid sin återkommande behandling av hithörande frågor
vidhållit sin ståndpunkt. Vid sin senaste behandling av ransoncringsfrågor

m. m. anförde utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande, SkU
1984/85:1, följande:

Utskottet uttalade i samband med reformen att målsättningen borde vara att
begränsa den totala, alltför höga alkoholkonsumtionen och att komma till
rätta med alkoholmissbruket. Vad som nu kan konstateras är att den mätbara
konsumtionen av alkohol sjunkit väsentligt under de senaste åren men att
missbruksproblemen ännu inte reducerats i motsvarande mån. En följd av
det effektivare utnyttjandet av skatteinstrumentet för att dämpa konsumtionen
som reformen innebar är att hembränningen och hemtillverkningen av
vin har ökat. Som socialutskottet framhållit i sitt yttrande tyder en viss
nedgång i alkoholskadorna under senare år på att totalkonsumtionen och
inte endast den registrerade försäljningen minskat. På sikt bör en fortsatt
utveckling i denna riktning också kunna leda till en reducering av missbruket,
som främst kan konstateras hos gruppen storkonsumenter.

Ser man alltså till utvecklingen i stort är det enligt utskottets mening inte
någon överdrift att påstå att verkningarna av 1977 års reform hittills i
huvudsak motsvarat förväntningarna. Det som främst återstår att åstadkomma,
förutom en fortsatt konsumtionsminskning, finner utskottet vara att
långsiktigt ändra attityderna till alkoholbruket genom bl. a. ökad information
till ungdomen och att på alla sätt hjälpa alkoholproblematikerna ur deras
svåra situation. Det fortsatta arbetet bör i huvudsak kunna bedrivas efter de
riktlinjer som gäller och utan några väsentliga ändringar av försäljnings- eller
beskattningsregler. När den alkoholpolitiska utvecklingen i stora drag
överensstämmer med statsmakternas intentioner saknas enligt utskottets
mening anledning att tillgripa åtgärder som inte har stöd i någon bredare
opinion för att påskynda utvecklingen, särskilt som sådana ingripanden kan
skapa negativa attityder mot de alkoholpolitiska strävandena överlag. De
motionärer som förordar införandet av en alkoholransonering gör det främst
i det vällovliga syftet att begränsa storkonsumenternas alkoholförbrukning.
Det är möjligt men långt ifrån säkert att en ransonering skulle vara till gagn
för denna grupp. Däremot är det helt okänt hur övriga konsumenter kommer
att reagera. Några av de bärande skälen för motbokens avskaffande var att
den inte visat sig kunna skydda dem den var avsedd att skydda - främst
ungdomen - och att man ville avveckla den suggestionseffekt som ansågs
ligga i ransoneringssystemet och som antogs verka så att ett flertal konsumenter
köpte ut sin ranson och drack upp den för att den inte skulle frysa inne.
Även med den - jämfört med motbokstiden - väsentligt lägre ranson som
förordas av rikskommittén för alkoholransonering kan det inte uteslutas att
ett ransoneringssystem kan medverka till att öka konsumtionen hos vissa
grupper. En ransonering kan också bidra till att konservera alkoholvanorna
och till att bibringa konsumenterna den uppfattningen att alkoholförtäring
inom gränserna för den fastställda ransonen alltid är riskfri.

Mot denna bakgrund och med instämmande i vad socialutskottet anfört i
denna fråga anser skatteutskottet att man i första hand bör fortsätta den
hittills förda politiken, helst med intensifierade insatser i fråga om alkoholproblematikerna
och ungdomen och att restriktionsåtgärder alltså bör
övervägas först om utvecklingen mera påtagligt försämras.

Med det anförda avstyrkte utskottet motionsyrkanden om införande av
alkoholransonering, särskilda uttalanden rörande restriktioner m. m. och om
utredning i syfte att avskaffa eller minska de alkoholpolitiska restriktionerna.

Samtidigt behandlade utskottet motionsyrkanden rörande en utvärdering
av 1977 års alkoholpolitiska beslut och om tillsättande av en statlig alkoholkommission.
Utskottet avstyrkte också dessa yrkanden och anförde följande: -

SkU 1985/86:1

Enligt utskottets mening torde det vara förenat med utomordentliga
svårigheter att inom rimlig tid göra en meningsfull utvärdering av ett så
vittomfattande beslut som 1977 års alkoholpolitiska reform. Även om man
begränsar utvärderingen vilket föreslås i motion 1132 till enskilda beslut som
information, reklamförbud m. m. är det knappast troligt att man därigenom
skulle nå några resultat av större värde för den kommande alkoholpolitiken.
Inte ens i de fall då en utvärdering startar samtidigt med att den åtgärd som
skall utvärderas sätts i kraft - såsom skedde i fråga om lördagsstängningen av
systembutikerna - blir resultatet alltid entydigt. Att i efterhand försöka
fastställa exempelvis effekterna av reklamförbudet förefaller under sådana
förutsättningar inte meningsfullt. I stället bör det ankomma på en central
ledningsgrupp att följa upp alkoholpolitiken och ta de initiativ som erfordras.
Vid 1977 års reform förutsattes att den till socialstyrelsen knutna a-nämnden
skulle ha denna funktion. I syfte att skapa en bättre samordning av bl. a.
alkoholinformationen har i en särskild utredning föreslagits att a-nämnden
avskaffas och att en del av dess uppgifter överförs till ett särskilt råd med
direkt anknytning till regeringen. Regeringen väntas - som framgår av
socialutskottets yttrande - i höst lägga fram en proposition rörande bl. a.
denna fråga. Skatteutskottet anser att de nu förväntade förslagen bör kunna
leda till bredare och bättre samordnade informationsinsatser på alkoholområdet.
Utskottet finner en sådan verksamhet mera angelägen än ytterligare
utredningar eller statistik i alkoholfrågan eller tillsättande av en särskild
alkoholkommission.

Beträffande kravet på ett preciserat delmål för alkoholpolitiken, nämligen att
sänka alkoholkonsumtionen med 20 % för en kommande tioårsperiod, hade
socialutskottet då liksom tidigare avstyrkt detta med hänvisning bl. a. till
svårigheterna att fastställa den totala alkoholkonsumtionen. I sitt nyssnämnda
betänkande SkU 1984/85:1 anslöt sig skatteutskottet till socialutskottets
bedömning och avstyrkte också detta yrkande.

Även frågan om sambandet mellan konsumentprisindex (KPI) och alkoholbeskattningen
behandlades i betänkandet SkU 1984/85:1. Utskottet hade
tidigare framhållit att det saknades anledning att befara att alkoholpriserna
mera bestående skulle ligga under KPI och underströk nu vikten av att
alkoholbeskattningen ändrades i sådan takt att alkoholpriserna inte kom att
ligga efter KPI-utvecklingen. Utskottet avstyrkte det yrkande som framställts
i denna fråga i den mån yrkandet inte var tillgodosett genom vad
utskottet här uttalat.

Alkohol- och narkotikapolitiska rådet

Det centrala ansvaret för samhällets alkoholpolitik ligger fortfarande på
socialstyrelsen. Den till socialstyrelsen knutna a-nämnden har emellertid
avvecklats fr. o. m. den 1 juli 1985 (prop. 1984/85:19, SoU 1984/85:8). Dess
roll som initiativtagare och talesman för folkrörelserna i drogfrågor har i
stället lagts på ett alkohol- och narkotikapolitiskt råd med representanter
bl. a. för folkrörelser och organisationer som i sin verksamhet arbetar med
drogfrågor. Rådet är knutet till regeringen för att skapa direktkontakter i
olika drogpolitiska frågor mellan folkrörelserna och regeringen. Avsikten är
att rådet skall vara ett forum för ömsesidig information om pågående och
planerad verksamhet samt för diskussion om behov av åtgärder. I rådet skall

SkU 1985/86:1

också kunna tas upp olika förslag om t. ex. undersökningar av utvecklingen
på drogområdet. Samtidigt kvarstår Centralförbundet för alkohol- och
narkotikaupplysning (CAN) som ett organ för folkrörelserna med uppgift
främst att förmedla basfakta på drogområdet, följa drogutvecklingen och
sprida information om förändringarna.

Vid sin behandling av vissa forskningsfrågor har socialutskottet i sitt
betänkande Soll 1984/85:20 anfört bl. a. följande:

Bruket av beroendeframkallande medel är ett av våra största samhällsproblem.
Behovet av fortsatta och fördjupade forskningsinsatser är därför stort.
Dessa insatser bör enligt utskottets mening i första hand inriktas på att
klarlägga de mänskliga och samhälleliga faktorer som gör att så många
människor missbrukar droger. Forskning om alkohol och ekonomi kan dock
utgöra ett värdefullt komplement till denna forskning och ge kunskap om
t. ex. de ekonomiska faktorer som påverkar alkoholkonsumtionens storlek
och dess fördelning. Därigenom kan sådan forskning bidra till en mer effektiv
alkoholpolitik. Initiativ till önskvärd forskning kring alkohol kan bl. a. tas av
det alkohol- och narkotikapolitiska råd som inom kort skall tillsättas (jfr
prop. 1984/85:19, SoU 8). Behöriga myndigheter får därefter i vanlig ordning
pröva vilka forskningsprojekt som bör beviljas statligt stöd.

Beskattningen av vin, m.m.

Under en lång följd av år har frågan om lättnader i beskattningen av vissa
lättviner-s. k. kvalitetsviner-varit föremål för riksdagens prövning. Förslag
har bl. a. väckts om en sänkning av procentavgiften för viner i prislägen upp
till 60-70 kr. Utskottet har genomgående avstyrkt sådana yrkanden, men
under våren 1983 biföll riksdagen en reservation med begäran om förslag till
en sådan ändrad vinbeskattning. I proposition 1983/84:7, som bl. a. innehöll
förslag om vissa höjningar av vinbeskattningen, anförde emellertid finansministern
att han inte funnit någon acceptabel lösning som utan olägenheter av
skilda slag sänker priset på viner i mellanprisläget. Någon ändring av
beskattningsprinciperna föreslogs därför inte.

Vid sin behandling av propositionen avstyrkte utskottet (SkU 1983/84:7)
de motioner som åter väckts i denna fråga och sammanfattade sin ståndpunkt
sålunda:

Yrkanden om lättnader i beskattningen av kvalitetsviner har behandlats av
riksdagen vid upprepade tillfällen. Dessa yrkanden har grundat sig på
uppfattningen att inköpspriserna på kvalitetsviner stigit snabbare än i fråga
om annat vin och att beskattningsreglerna förstärkt prisskillnaderna på ett
sätt som inte kan motiveras av alkoholpolitiska skäl. En annan utformning av
beskattningen skulle enligt denna ståndpunkt kunna göra kvalitetsvinerna
åtkomliga även för normala inkomsttagare och främja en övergång till
alkoholsvaga drycker.

Utskottet har vid sin återkommande prövning av denna fråga avvisat de
framställda kraven. Som utskottet då framhållit slår skatten redan i dag
väsentligt hårdare mot det prisbilliga sortimentet, om man ser till försäljningspriset
i förhållande till inköpspriset. Härtill kommer att prisökningarna
för dessa viner under en följd av år hållits på en högre nivå än som föranleds
av den allmänna prisutvecklingen. Detta medför att utskottet - med hänsyn

SkU 1985/86:1

1 * * Riksdagen 1985186. 6 sami. Nr 1

bl. a. till den oroande utvecklingen i fråga om hemtillverkning- inte är berett
att förorda skatteskärpningar för detta sortiment utöver vad som följer av de
principer som hittills har tillämpats i fråga om denna prissättning. Utrymmet
för skattehöjningar är av motsvarande skäl begränsat även när det gäller
spritdrycker. Eftersom beskattningen av de billigaste dryckerna bör avvägas
med hänsyn till vad som är lämpligt från alkoholpolitiska utgångspunkter
saknas enligt utskottets uppfattning utrymme för att därutöver vidta
skattehöjningar inom detta sortiment för att finansiera skattelättnader för
andra drycker.

Utskottet kan inte heller vitsorda att skatten på de dyrare vinerna är
oskäligt hög. Höjningarna av skatten på lättviner har alltsedan början av
1960-talet utformats så att skattehöjningarna i kronor räknat blivit lika stora
för alla viner. Procentavgiften har hela tiden varit oförändrad, och Vin&
Spritcentralens och Systembolagets prispålägg i övrigt är förhållandevis små.
Enligt vad utskottet erfarit är inte heller prisläget för kvalitetsvinerna
anmärkningsvärt högt här jämfört med Europa i övrigt.

Utskottet finner - nu liksom tidigare - att en sänkning av procentavgiften
för lättviner inte kan motiveras och avstyrker motionerna. Utskottet har inte
heller i övrigt något att erinra mot de förslag rörande dryckesbeskattningen
som läggs fram i propositionen.

Riksdagen godtog nu utskottets ståndpunkt. Påföljande år väcktes återigen
motioner i denna fråga som avslogs av riksdagen sedan utskottet (SkU
1984/85:1) avstyrkt dem med hänvisning till sitt tidigare ställningstagande.

Snabbvin

Reglerna om hemtillverkning av vin för eget behov har blivit föremål för
särskild uppmärksamhet alltsedan de s. k. snabbvinsatserna lanserades.
Alkoholpolitiska utredningen föreslog förbud mot användande av extrakt
och koncentrat av druvmust eller av annan fruktsaft, vilket också blev
riksdagens beslut 1977. Leverantörerna ändrade då snabbvinsatserna så att
de i stället för extrakt och koncentrat innehöll ren fruktsaft, och försäljningen
fortsatte att öka.

I proposition 1980/81:91 föreslogs vissa ändringar av reglerna i syfte att
förbjuda försäljning och användning av snabbvinsatser. Förslaget innebar
bl. a. att man vid hemtillverkning endast skulle få använda färska eller
torkade frukter, bär, rabarber eller druvor och att förpackningar som
innehöll två eller flera separat förpackade råvaror eller beredningsämnen för
tillverkningen inte skulle få saluhållas.

Propositionen avslogs på förslag av skatteutskottet (SkU 1980/81:23).
Utskottet ansåg att den föreslagna lagstiftningen var komplicerad och
svårkontrollerbar och att det med hänsyn till olika omständigheter som
redovisades i betänkandet knappast fanns något avgörande argument för det
föreslagna förbudet.

Då förbudsfrågan åter aktualiserades 1983 genom motionsvis framförda
yrkanden anförde utskottet (SkU 1982/83:47) följande (s. 19):

Vid förra riksmötet visade utskottet förståelse för ett förslag i en motion om
beskattning av snabbvinsatser. Utskottet ansåg dock att en beskattning
knappast var meningsfull, eftersom snabbvinsatserna enligt utskottets uppfattning
utan svårighet kunde säljas i olika beståndsdelar, var för sig
skattefria.

SkU 1985/86:1

Den nu aktuella motionen innehåller inte några förslag till nya lösningar av
de problem som är förenade med att effektivt ingripa mot snabbvinsatserna
utan att samtidigt förbjuda all hemtillverkning av vin. Utskottet är därför inte
berett att nu ompröva sina tidigare ställningstaganden till dessa frågor, även
om utskottet nu liksom tidigare instämmer i uppfattningen att snabbvinsatserna
kan bli ett allvarligt alkoholpolitiskt problem. Möjligheterna till en
laglig och så enkel och snabb hemtillverkning som dessa vinsatser medger
innebär att syftet med alkoholbeskattningen lätt kan kringgås. En fortsatt
ökning kan skapa ett utbrett beteendemönster som inte kan godtas i längden
men som kan vara svårt att bryta. Som socialutskottet anfört i sitt yttrande
innebär försäljningen av billiga snabbvinsatser också att alkohol finns lätt
tillgänglig även för ungdomar. Utskottet utgår från att regeringen och
socialstyrelsen uppmärksamt följer utvecklingen och på nytt lägger fram
förslag till åtgärder mot snabbvinsatserna om försäljningen visar samma
oroande utveckling som nu är fallet.

Utskottet vidhöll sin uppfattning vid sin behandling av samma fråga följande
år (SkU 1984/85:1) och anförde bl. a. följande:

De svårigheter som är förenade med en lagstiftning av angivet slag hänger
närmast samman med att alla de komponenter som ingår i snabbvinsatserna,
med undantag av fruktsaften, normalt funnits att köpa i de affärer som
tillhandahållit tillbehör för vanlig hemtillverkning av vin. Snabbvinsatsen
innebär alltså bara att man gjort ett paket som innehåller saft, vissa
kemikalier och en bruksanvisning. Utan tvivel underlättar vinsatserna
hemtillverkningen av vin, särskilt som de numera saluförs i flertalet större
varuhus och genom postorderfirmor, men det torde vara svårt att fastställa i
vilken omfattning snabbvinerna bidragit till en ökad totalkonsumtion. Den i
början snabbt ökande försäljningen av vinsatser synes numera ha avtagit.
Verkställda undersökningar tyder på att snabbvinsatserna svarar för en
tredjedel av hemtillverkningen av vin. Den som anskaffat utrustning för
tillverkning av snabbvin kan vid ett förbud mot vinsatserna lätt övergå till
ordinär hemtillverkning på samma sätt men med billigare råvara. Utskottet
vill med dessa synpunkter inte försvara det kommersiella utnyttjandet av
hemtillverkningsreglerna som snabbvinsatserna innebär utan endast framhålla
svårigheterna att med bibehållen rätt till hemtillverkning av vin
förbjuda saluförandet av vinsatser. Utskottet förutsätter att socialstyrelsen
följer utvecklingen med uppmärksamhet och föreslår de åtgärder som
påkallas härav.

När det gäller marknadsföringen av snabbvinsatser bör också ett utslag av
marknadsdomstolen nämnas. Ett företag som marknadsför snabbvinsatser,
bl. a. genom direktreklam, hade på begäran av konsumentverket gått med på
att inte sända ut sådan reklam till ungdomar under 20 år (se NU 1982/83:23 s.
8). Sedan bolaget fortsatt som tidigare och KO därför fört frågan till
marknadsdomstolen slog domstolen fast att det inte är tillåtet att marknadsföra
snabbviner genom direktreklam till ungdomar under 20 år (1984:1 MD
1983:25).

Resandeinförseln

SkU 1985/86:1

Resande som kommer till Sverige får införa resandeutrustning och vissa
varor fritt från tull, skatt och andra avgifter. I fråga om sprit, vin, starköl och

tobaksvaror gäller att den som fyllt 20 år i regel får medföra 1 liter sprit, 1 liter
vin, 2 liter starköl och 200 cigaretter eller motsvarande mängd andra
tobaksvaror. Om sprit ej medförs får 2 liter vin medföras. Tullfriheten gäller
inte alkoholfria drycker som anskaffats ombord på fartyg på s. k. korta rutter
- Öresundstrafiken och jämställda rutter. Högst 40 cigaretter eller motsvarande
mängd andra tobaksvaror som inköpts på sådana rutter får införas
tullfritt.

Vid tidigare behandling av frågan om beskattning av resandeinförseln av
alkoholdrycker har utskottet bl. a. hänvisat till Nordiska rådets rekommendation
till regeringarna i de nordiska länderna att på ett internationellt
plan samfällt verka för alkoholpolitiska begränsningar i den legala införseln
och framhållit att den skattefria införseln vilade på internationell praxis och
att speciella lösningar av denna fråga för Sveriges del såvitt möjligt borde
undvikas. Frågan är fortfarande aktuell i Nordiska rådet.

Vid sin senaste behandling av hithörande frågor anförde utskottet följande
(SkU 1984/85:1):

Utskottet har från de angivna utgångspunkterna större förståelse för kravet
att beskatta all resandeinförsel men är samtidigt medvetet om att en sådan
åtgärd knappast kan räkna på stöd från någon bredare opinion. Vid tidigare
behandling av motsvarande yrkanden har utskottet också framhållit angelägenheten
av att söka nordiska samförståndslösningar på detta problem.
Framhållas bör dock att möjligheterna att nå sådana lösningar synes vara
begränsade. Under sådana förutsättningar anser utskottet att en fullständig
avveckling av resandeinförseln för i Sverige bosatta personer endast kan bli
aktuell om den alkoholpolitiska situationen förvärras så att man måste
överväga att införa ett ransoneringssystem. Med hänvisning till att utskottet i
det föregående avvisat tanken på att nu införa ransonering finner utskottet
inte skäl tillstyrka bifall till motion 1453.

Öresundstrafiken

I fråga om Öresundstrafiken och vissa andra s. k. korta rutter gäller särskilda
begränsningar i fråga om de resandes rätt att tullfritt införa varor som
anskaffats ombord. En redogörelse för dessa begränsningar har redan
lämnats. Särskilda regler gäller också i fråga om fartygens rätt till skattefri
proviantering. Enligt förordningen (1961:128) med särskilda bestämmelser
om utförsel av obeskattade varor i fartygstrafiken över Öresund i sin
nuvarande lydelse (SFS 1985:186) får spritdrycker, vin, maltdrycker och
tobaksvaror, som är obeskattade, medföras från tullområdet endast under
villkor att

1. god ordning och nykterhet upprätthålls ombord;

2. spritdrycker eller vin inte tillhandahålls passagerare, som kan antas inte
ha fyllt 18 år, och tobaksvaror inte utlämnas till passagerare, som kan antas
inte ha fyllt 15 år;

3. spritdrycker, vin eller maltdrycker inte utlämnas till passagerare för att
föras i land;

4. spritdrycker eller vin inte utskänks till passagerare före klockan 12;

5. högst 20 cigaretter eller 10 cigarrer eller 10 cigariller eller 50 gram andra
tobaksvaror utlämnas till en passagerare för enkel resa.

SkU 1985/86:1

Om det av omständigheterna framgår att huvudsyftet med turen inte är att
upprätthålla trafik i egentlig bemärkelse, får obeskattade spritdrycker, vin,
maltdrycker, tobaksvaror och chokladvaror inte medföras.

Ändringarna i våras innebär att reglerna mjukats upp något i samråd med
Danmark. Ändringarna innebär bl. a. att bestämmelserna förtydligats så att
skattefri proviantering kan medges även om dans eller annan underhållning
anordnas ombord, så länge det framgår att huvudsyftet dock är att
upprätthålla trafik i egentlig bemärkelse.

Vid utskottets senaste behandling av frågan om Öresundstrafiken (SkU
1983/84:22 s. 88) hade finansministern nyligen meddelat riksdagen att han
inte avsåg att ta initiativ till en uppluckring av gällande bestämmelser, vilka
enligt hans mening var sakligt motiverade. Han ansåg det principiellt
felaktigt att stödja viss trafikverksamhet genom ökade möjligheter till
skattefria inköp. En ökning av tobaksförsäljningen ombord på färjorna i
Öresund skulle enligt hans mening knappast komma att påverka lönsamheten
för rederierna i någon nämnvärd grad. Utskottet delade i princip
finansministerns bedömning men ansåg att det kunde vara motiverat att i
lämpligt sammanhang ta upp även de frågor motionärerna aktualiserat på det
nordiska planet för att åstadkomma regler som bättre överensstämde med
dem som gällde i fråga om annan nordisk färjetrafik.

Exportbutik

Enligt 27 § tullagen (1973:670) får regeringen lämna tillstånd att inrätta
särskilda butiker (exportbutiker) för försäljning av oförtullade eller eljest
obeskattade varor till flygpassagerare som avreser till utlandet. Beträffande
exportbutikerna gäller i övrigt enligt 48 § tullstadgan (1973:671) i princip
samma allmänna bestämmelser som för tullupplag och tullager.

Reglerna tillkom 1962 för att möjliggöra att den skattefria försäljningen av
tobaksvaror och alkoholdrycker överflyttades från flygplanen till taxfree
shops. Sådana butiker har också inrättats på de större flygplatserna med
utlandstrafik.

Regeringen har den 17 oktober 1985 medgivit att en exportbutik får
inrättas också på Hässiö flygplats i Västerås.

Ankomstförsäljning

Utskottet har senast i sitt betänkande SkU 1978/79:46 avstyrkt en motion om
s. k. ankomstförsäljning av obeskattade varor i syfte att minska flygets
drivmedelsförbrukning. Utskottet anförde följande:

Det i motionen framförda förslaget att obeskattade varor, främst då
alkoholdrycker och tobaksvaror, skall få säljas i taxfree shops till resenärer
som anländer med flyg från utlandet har tidigare avvisats av riksdagen.
Förslaget torde ha fått viss förnyad aktualitet i samband med att luftfartsverket
framfört samma tanke i ett remissyttrande över en framställning från SAS
om återupptagande av viss ombordförsäljning av här avsedda skattefria
varor. Av de av utskottet inhämtade yttrandena i frågan framgår att
luftfartsverket och SAS tillstyrker förslaget i motionen med hänvisning bl. a.

SkU 1985/86:1

till att åtgärden skulle bidra till ökad bekvämlighet för passagerarna och till
minskat valutautflöde. Till stöd för tillstyrkandet åberopas också de erfarenheter
man har från Egypten, Island och Singapore som tillämpar
ankomstförsäljning. Generaltullstyrelsen tar däremot av främst principiella
skäl bestämt avstånd från förslaget.

Utskottet vill inte bestrida att det kan anföras skäl för införande av en
ankomstförsäljning om man bedömer frågan uteslutande från transporttekniska
utgångspunkter. Utskottet har emellertid ansett att det av såväl
statsfinansiella som alkoholpolitiska skäl finns anledning att såvitt möjligt
eftersträva begränsningar i den skattefria resandeinförseln och den skattefria
fartygsprovianteringen. Det finns enligt utskottets mening inte några motiv
för att med en sådan målsättning göra någon skillnad mellan båt- och
flygpassagerares införsel. Utskottet vill också i likhet med generaltullstyrelsen
reagera mot det synsätt som ligger bakom tanken i motionen, nämligen
att tull- och avgiftsfriheten skulle vara ett skatteprivilegium som tillkommer
var och en som företagit en utrikes flygresa.

Utskottet finner att en ankomstförsäljning av obeskattade varor på
flygplatserna skulle strida mot den princip som ligger till grund för den
skattefria försäljningen, nämligen att utförseln motiverar skattefriheten. En
sådan försäljning skulle också som generaltullstyrelsen framhållit strida mot
våra internationella åtaganden och kunna skapa irritation hos våra grannländer.
Med hänsyn härtill och med hänvisning till utskottets tidigare uttalanden
att den skattefria resandeinförseln bör begränsas avstyrker utskottet bifall till
motionen 1978/79:1157.

Frågan om ankomstförsäljning har numera aktualiserats i Nordiska rådet och
behandlas för närvarande i rådets kommunikationsutskott.

Inköpsåldern

När myndighetsåldern 1974 sänktes från 20 till 18 år gjordes inte någon
motsvarande sänkning av åldersgränsen för inköp i systembutik. Vid 1977 års
alkoholpolitiska reform föreslogs i proposition 1976/77:108 att ett ställningstagande
till frågan om sänkning av denna åldersgräns till myndighetsåldern
skulle anstå tills följderna för ungdomen av mellanölets avskaffande kunde
överblickas. Utskottet (SkU 1976/77:40) anslöt sig till förslaget i propositionen
men uttalade att en ändring av inköpsåldern borde anstå inte endast med
hänsyn till kommande erfarenheter av mellanölets avskaffande utan att man
borde avvakta verkningarna av de beslutade alkoholpolitiska åtgärderna i sin
helhet.

Utskottet har härefter vidhållit sin ståndpunkt i denna fråga, senast i
betänkandet SkU 1984/85:1 där utskottet avstyrkte en motion om sänkning
av minimiåldern till 18 år med hänvisning till att man ännu inte i erforderlig
omfattning kunnat begränsa ungdomens alkoholkonsumtion.

Systembutikernas öppethållande

Riksdagen beslutade 1982 att systembutikerna skulle hållas stängda under
lördagarna. Beslutet byggde på erfarenheterna från en försöksverksamhet
med lördagsstängning under perioden juni-september 1981. Vid behandlingen
av förslaget om en fortsatt lördagsstängning anförde utskottet (SkU
1981/82:50) bl. a. följande (s. 10, 11):

SkU 1985/86:1

Utskottet vill inte övervärdera den alkoholpolitiska betydelsen av lördagsstängda
systembutiker. Det förhållandet att man kunnat redovisa vissa
positiva effekter under en kort försöksperiod måste inte med nödvändighet
innebära att dessa vinster blir bestående om systemet permanentas. Blir
resultatet på sikt i stället en väsentlig ökning av langningen som vissa
motionärer befarar kan självfallet värdet av lördagsstängningen diskuteras.
Mot denna bakgrund är det givetvis angeläget att en ny och mera grundlig
utvärdering av de alkoholpolitiska verkningarna av lördagsstängningen
kommer till stånd när man fått mera bestående erfarenheter av systemet. Det
är enligt utskottets mening inte lämpligt att nu fastställa någon ny och längre
försöksperiod som skall följas av nya utvärderingar och diskussioner. En
avgjort enklare väg är att nu besluta om lördagsstängningen och sedan noga
följa upp verkningarna, vilket enligt socialministerns uttalanden också skall
ske. Skulle de kommande erfarenheterna ge vid handen att lördagsstängningen
på sikt medför fler alkoholpolitiska nackdelar än fördelar kan beslutet
ändras med kort varsel.

De fördelar som kunnat redovisas som resultat av försöksverksamheten
finner utskottet vara av sådant värde att det skulle framstå som ansvarslöst
om man inte fullföljer försöket med en permanent lördagsstängning.
Utskottet kan följaktligen inte biträda yrkandena om avslag på propositionen
i denna del eller om ytterligare försöksverksamhet.

Den ovannämnda uppföljningen av verkningarna av lördagsstängningen
redovisas i en utvärdering som socialdepartementet publicerat under våren
1984, Effekterna av lördagsstängda systembutiker (Ds S 1984:8). I denna
utvärdering sammanfattas resultatet sålunda:

De effekter av lördagsstängningen som kunde konstateras i samband med
försöket sommaren 1981 kvarstår i stora drag. Även under sommaren 1982
och sommaren 1983 har lördagsstängningen lett till ett minskat antal
ingripanden mot berusade personer, ett minskat antal polisingripanden med
anledning av lägenhetsbråk och ett minskat antal anmälda misshandelsfall.
Dessutom visar utvärderingen att också antalet anmälda skadegörelser
minskar under sommarmånaderna, såväl 1981 som 1982 och 1983. Att detta
inte gick att påvisa i samband med utvärderingen av försöket sommaren 1981
beror på att analysen vid det tillfället inte gjordes på dygnsuppdelade data.

Lördagsstängningens effekter under övriga delar av året är inte lika
entydiga. Resultatet för hela den hittillsvarande stängningsperioden (t.o.m.
december 1983) visar att fylleri, lägenhetsbråk och misshandel inomhus
mellan bekanta minskar till följd av lördagsstängningen oberoende av årstid.
När det gäller misshandel utomhus mellan obekanta samt skadegörelse, som
också i huvudsak sker utomhus, föreligger ingen positiv effekt totalt sett.
Med de beräkningsmetoder som använts blir resultatet i stället att lördagsstängningen
lett till en ökning.

Under förra riksmötet avstyrkte utskottet en motion om öppethållande på
lördagar (SkU 1984/85:1). Utskottet hänvisade till den nyssnämnda utvärderingen
och fortsatte:

Resultatet kan i huvudsak sägas vara att de positiva effekterna är påtagliga
under sommarmånaderna. Effekterna är inte lika entydiga under resten av
året men även här kan vissa fördelaktiga verkningar iakttas. Det saknas
därför enligt utskottets mening anledning att nu ompröva beslutet om
lördagsstängning. I fråga om det alternativa yrkandet om förlängt öppethållande
någon dag i veckan har utskottet erfarit att regeringen för närvarande

SkU 1985/86:1

prövar denna fråga och att resultatet härav kommer att redovisas för
riksdagen under hösten.

Senare under hösten 1984 godkände riksdagen (prop. 1984/85:44, SkU
1984/85:13) att Systembolaget självt skall kunna besluta om öppethållande
någon kväll måndag-fredag efter kl. 18. Samtidigt anförde utskottet att
ingenting inträffat som gav utskottet anledning att ändra sin tidigare
ståndpunkt att lördagsstängningen bör bibehållas.

Prissättningen på alkoholdrycker vid servering

Restaurangpriserna på alkoholdrycker har kritiserats vid upprepade tillfällen.
Vid sin senaste behandling av denna fråga uttalade utskottet (SkU
1984/85:1 s. 24 och 25) följande:

Som socialutskottet tidigare framhållit beror de höga serveringspriserna på
drycker huvudsakligen på de påslag som restauratörerna gör utöver vad som
är möjligt enligt alkohollagstiftningen. Där föreskrivs att serveringspriset
skall motsvara inköpspriset plus skäligt tillägg, för närvarande fastställt till 25
%, för serveringskostnaderna och att priserna inte får främja försäljningen
av starkare alkoholdrycker.

Utskottet vill inte bestrida att de höga restaurangpriserna på drycker
medför vissa alkoholpolitiska olägenheter såsom smygkonsumtion och
benägenhet att förlägga tillställningar av olika slag till andra mera slutna
lokaler. De höga restaurangpriserna på alkoholdrycker motverkar också
strävandena att skapa alkoholfria miljöer genom att de gör de alkoholserverande
restaurangerna mer lönsamma än de alkoholfria. Det kan dock enligt
utskottets mening inte komma i fråga att man löser detta problem genom
skattefavörer för restauratörerna med mindre man samtidigt återinför det
tidigare tillämpade ganska krångliga systemet med utskänkningsskatt och
fastställda serveringspriser. En annan metod, som tillämpas i Finland, är att i
administrativ ordning fastställa maximipriser på dryckerna. Utan att ta
någon ställning i frågan förutsätter utskottet att den pågående utredningen
om bl. a. serveringsreglerna är oförhindrad att ta upp detta problem till
prövning.

Övriga försäljnings- och tillverkningsfrågor

Olika frågor rörande tillverkning och försäljning av drycker är föremål för en
ingående reglering, bl. a. i lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m. m.
och lagen (1977:293) om handel med drycker. Syftet med reglerna är bl. a. att
begränsa tillgängligheten av alkoholdryckerna och att skapa förutsättningar
för att upprätthålla en god ordning på restauranger och andra serveringsställen.

Riksrevisionsverket (RRV) har genomfört en kartläggning av hur reglerna
för servering av alkoholdrycker tillämpas och kommit med förslag till vissa
ändringar. Enligt verket omgärdas serveringsfrågorna av ett förhållandevis
krångligt regelsystem och en omfattande administration. I en promemoria
har verket rekommenderat att dessa och en rad andra frågor ses över mer
ingående.

Alkoholhandelsutredningen (S 1984:02) tillsattes 1984 för att göra en
översyn av vissa regler i lagstiftningen på alkoholområdet. Som grund för

SkU 1985/86:1

detta arbete ligger de synpunkter som förts fram av bl. a. RRV. Översynsarbetet
berör främst frågor om servering och annan handel med alkoholdrycker.
Syftet är att åstadkomma förenklingar och rationaliseringar - och därmed
en minskad byråkrati - i det alkoholpolitiska regelsystemet.

Utredningen har i ett första delbetänkande, Handel med alkoholdrycker
(SOU 1985:15), tagit upp frågor som gäller förenklingar och rationaliseringar
i regelsystemet rörande servering och annan handel med alkoholdrycker.
Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Utredningen planerar att
redovisa återstående frågor under första halvåret 1986.

Utskottet

Alkoholpolitikens allmänna målsättning m. m.

De alkoholpolitiska huvudlinjerna lades fast i samband med 1977 års
alkoholpolitiska reform och har sedan dess bestått oförändrade. Utskottet
uttalade då att målsättningen borde vara att begränsa den totala, alltför höga
alkoholkonsumtionen och att komma till rätta med alkoholmissbruket.
Utskottet vill framhålla värdet av den enighet som sedan länge rått rörande
denna grundläggande inriktning av politiken. En bred uppslutning kring
alkoholpolitiken är enligt utskottets uppfattning en av förutsättningarna för
att på bred front med framgång kunna föra en aktiv kamp mot de svåra
problem som föreligger på detta område. Enligt utskottets uppfattning har
också den förda politiken i stort vunnit förståelse från allmänhetens sida och
lett till ett ökat engagemang för de alkoholpolitiska strävandena.

De skilda uppfattningar som kommit till synes har - bortsett från detalj er -närmast rört möjligheterna att genom ransonering eller uppställande av
särskilda delmål uppnå snabba förbättringar av alkoholsituationen. Utskottet
har vid sin återkommande behandling av sådana frågor konstaterat att
den mätbara konsumtionen av alkohol sjunkit väsentligt under senare år och
att även totalkonsumtionen torde ha sjunkit, trots att hembränningen och
hemtillverkningen av vin tilltagit som en följd av att skatteinstrumentet
utnyttjats för att dämpa konsumtionen. Samtidigt har utskottet anfört att en
fortsatt minskning av totalkonsumtionen också bör kunna leda till en
reducering av missbruket, som främst kan konstateras hos gruppen storkonsumenter.
Utskottet har funnit att utvecklingen i stort således överensstämmer
med intentionerna för alkoholpolitiken och att det som främst återstår
att åstadkomma, förutom en minskning av totalkonsumtionen, är att
långsiktigt ändra attityderna till alkoholbruket genom bl. a. ökad information
till ungdomen och att på alla sätt hjälpa alkoholproblematikerna ur deras
svåra situation.

Utskottet finner att några nya synpunkter som bör föranleda ändrade
bedömningar inte har tillkommit. Utskottet vidhåller därför att det fortsatta
arbetet i huvudsak bör kunna bedrivas efter de riktlinjer som gäller och utan
några väsentliga ändringar av försäljnings- eller beskattningsreglerna. Enligt
utskottets uppfattning finns det således inte nu anledning att tillgripa
åtgärder som inte har stöd i någon bredare opinion för att begränsa
konsumtionsutvecklingen, särskilt som sådana ingripanden kan skapa nega -

SkU 1985/86:1

tiva attityder mot de alkoholpolitiska strävandena över lag. Som framgår av
utskottets yttrande 1984/85:1 kan också betänkligheter av annan art riktas
mot de krav på ransonering som ställs med det i och för sig vällovliga syftet att
begränsa storkonsumenternas alkoholförtäring.

Enligt utskottets mening bör alltså ökade restriktioner övervägas först om
utvecklingen mera påtagligt försämras. Utskottet avstyrker således de
yrkanden om försök med alkoholransonering som framställs i motionerna
1235 av Rune Torwald m. fl. (c) och 1591 av Anita Bråkenhielm (m) och Nils
Carlshamre (m). Vad utskottet anfört om ett fullföljande av 1977 års
alkoholpolitiska beslut innebär också att utskottet liksom i fjol avstyrker
yrkande 5 i motion 1600 av Birger Hagård (m) om en utredning i syfte att
minska de alkoholpolitiska restriktionerna.

Vad utskottet nu uttalat torde i huvudsak tillgodose de synpunkter som
anförts i motion 2198 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) på frågan om
avvägningen mellan restriktioner och åtgärder i förebyggande syfte. Något
särskilt uttalande från riksdagens sida i denna fråga erfordras inte enligt
utskottets uppfattning, varför utskottet avstyrker motionen i denna del
(yrkande 3).

I den sistnämnda motionen återkommer också kravet på ett preciserat
delmål för alkoholpolitiken, nämligen att sänka alkoholkonsumtionen med
20 % under en tioårsperiod. Såväl skatteutskottet som socialutskottet har
tidigare ställt sig bakom de värderingar som ligger till grund för motionen
men avstyrkt det framställda kravet med hänvisning bl. a. till svårigheterna
att fastställa den totala alkoholkonsumtionen. Något nytt har inte framkommit
i denna fråga och utskottet avstyrker motionen även i denna del (yrkande
2).

I motionerna 1192 (yrkande 1) av Georg Andersson m. fl. (s), 2267 av
numera andre vice talman Karl Erik Eriksson m. fl. (fp, m, c, vpk) och 2198
(yrkande 1) av Bengt Westerberg m. fl. (fp) begärs en utvärdering av 1977 års
alkoholpolitiska beslut. Inga Lantz m. fl. (vpk) begär i motion 2811 att en
alkoholkommission tillsätts för att skapa en mer medveten och utvecklad
alkoholpolitik.

Som utskottet anförde förra året vid sin prövning av motsvarande frågor
torde det vara förenat med utomordentliga svårigheter att inom rimlig tid
göra en meningsfull utvärdering av ett så vittomfattande beslut som 1977 års
alkoholpolitiska reform eller att på detta sätt uppnå resultat av större värde
för den kommande alkoholpolitiken. Utskottet vidhåller att det i stället bör
ankomma på en central ledningsgrupp att följa upp alkoholpolitiken och ta
de initiativ som erfordras. Detta är något som numera ingår i arbetsuppgifterna
för det nyinrättade alkohol- och narkotikapolitiska rådet, som är direkt
knutet till regeringen. I den mån syftet med de nu aktuella motionsyrkandena
inte är tillgodosett med den lösning av organisationsfrågorna inom alkoholoch
narkotikapolitiken som genomfördes under förra riksmötet (prop.
1984/85:19, SoU 1984/85:8) avstyrker utskottet desamma.

Utskottet utgår också från att syftet med yrkande 2 i motion 1192 av Georg
Andersson m. fl. (s) om enkätundersökningar om olika gruppers alkoholvanor
och yrkande 5 i motion 2198 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) om
förbättringar av alkoholstatistiken såvitt möjligt kommer att tillgodoses av

SkU 1985/86:1

socialstyrelsen och genom verksamheten inom det alkohol- och narkotikapolitiska
rådet och centralförbundet för alkohol- och narkotikafrågor (CAN).
Enligt utskottets uppfattning saknar riksdagen anledning att nu ta initiativ i
dessa frågor, varför utskottet avstyrker också dessa motionsyrkanden.

I motionerna 1199 av numera andre vice talman Karl Erik Eriksson m. fl.
(fp) och 2198 (yrkande 4) av Bengt Westerberg m. fl. (fp) återkommer
motionärerna till frågan om sambandet mellan konsumentprisindex (KPI)
och alkoholbeskattningen.

Utskottet har i olika sammanhang understrukit vikten av att alkoholbeskattningen
ändras i sådan takt att alkoholpriserna i vart fall inte ligger efter
KPI-utvecklingen och har vid sin behandling av den nu aktuella frågan ansett
sig sakna anledning att befara en annan utveckling av alkoholpriserna.
Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker motionsyrkandena i den
mån de inte är tillgodosedda genom vad utskottet uttalat.

Kvalitetsviner

Utskottet har redan lämnat en utförlig redovisning av frågan om beskattningen
av vissa kvalitetsviner. Sedan hösten 1983 har riksdagen åter ställt sig
bakom utskottets uppfattning att reglerna bör behållas i sin nuvarande
utformning. När Karin Ahrland (fp) och Hans Petersson i Röstånga (fp) i
motion 950 nu återkommer till denna fråga inskränker sig utskottet liksom
förra året till att hänvisa till sina tidigare ställningstaganden och avstyrker
motionen i denna del.

Utskottet finnér inte heller skäl att närmare gå in på motionärernas krav på
en ändrad inriktning av Vin- och spritcentralens verksamhet i form av
försäljning av kvalitetsviner ”en primeur” och om anordnande av vinauktioner
utan avstyrker motionen även i dessa delar.

Snabbvinsatser

I tre motioner-407 av Marianne Karlsson (c), 957 av Karin Israelsson (c) och
Gunhild Bolander (c) och 1607 av Elver Jonsson (fp) och Olle Grahn (fp) -återkommer yrkanden om sådana åtgärder mot snabbvinsatser att alkohollagstiftningen
inte kan kringgås. Motionerna går ut på att man skall införa
förbud mot försäljning av snabbvinsatser, framför allt till ungdomar under 20
år, begränsa marknadsföringen eller införa en särskild beskattning.

Utskottet har förståelse för uppfattningen att syftet med alkohollagstiftningen
motverkas av försäljningen av snabbvinsatser och för oron över att
ungdomen kan lägga grunden till alkoholproblem genom en enkel vintillverkning.
Som utskottet konstaterat tidigare år har det emellertid visat sig
svårt att med bibehållen rätt till hemtillverkning förbjuda eller beskatta
vinsatserna. Enligt vad utskottet inhämtat prövas emellertid denna fråga på
nytt inom alkoholhandelsutredningen (S 1984:02) på grundval av ett
omarbetat förslag från nykterhetsrörelsen. I sammanhanget vill utskottet
också peka på möjligheterna att ingripa mot olämplig marknadsföring när
det gäller direktreklam till ungdomar under 20 år. Utskottet vill också nämna
det från alkoholpolitisk synpunkt diskutabla förhållandet att reklam- och

SkU 1985/86:1

marknadsföringsförbudet på alkoholområdet inte tillämpas i fråga om
snabbvinsatser m. m.

Utskottet utgår nu liksom tidigare från att hithörande problem kommer att
uppmärksammas, förutom av alkoholhandelsutredningen, också inom socialstyrelsen,
konsumentverket och det alkohol- och narkotikapolitiska rådet.
Med det anförda avstyrker utskottet de nu aktuella motionerna.

Resandeinförseln

I motion 1198 yrkar numera andre vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp) att
all resandeinförsel skall beskattas.

Utskottet har senast förra året behandlat en motion med ett likartat krav.
Utskottet framhöll då angelägenheten av att söka nordiska samförståndslösningar
på det problem som den betydande ökningen av den skattefria
resandeinförseln utgör. Möjligheterna att nå sådana lösningar torde dock
vara begränsade. Under sådana förutsättningar har utskottet ansett att en
fullständig avveckling av resandeinförseln för i Sverige bosatta personer
endast kan bli aktuell om den alkoholpolitiska situationen förvärras så att ett
ransoneringssystem måste övervägas. Med hänvisning till dessa tidigare
ställningstaganden finner utskottet sig inte kunna tillstyrka ensidiga åtgärder
från Sveriges sida i denna fråga. Utskottet avstyrker således motionen.

Öresundstrafiken

I motion 1158 begär Karin Ahrland (fp) och Hans Petersson i Röstånga (fp)
en översyn av ”Lex Öresund” i syfte att åstadkomma förbättringar för
färjetrafiken. Även Per Stenmarck m. fl. (m) begär i motion 2694 lättnader i
dessa regler och menar att ytterligare ett paket cigaretter bör få införas
skattefritt.

Vid sin senaste behandling av dessa frågor delade utskottet finansministerns
bedömning att det är principiellt felaktigt att stödja en viss trafikverksamhet
genom ökade möjligheter till skattefria inköp men ansåg att det
kunde vara motiverat att i lämpligt sammanhang ta upp de frågor som då
aktualiserats på det nordiska planet för att åstadkomma regler som bättre
överensstämmer med dem som gäller i fråga om annan nordisk färjetrafik.
En viss översyn av reglerna har numera kommit till stånd och bl. a. resulterat
i vissa förtydliganden rörande möjligheterna att ordna underhållning ombord.
Utskottet förutsätter att regeringen fortlöpande följer dessa frågor i
enlighet med vad utskottet tidigare anfört. Med hänvisning härtill avstyrker
utskottet motionerna.

Exportbutik i Västerås

I motion 1602 yrkar Margareta Hemmingsson m. fl. (s) att en exportbutik
skall få inrättas på Hässiö flygplats i Västerås.

Regeringen har numera lämnat tillstånd att inrätta en exportbutik på den
aktuella flygplatsen. Något initiativ i frågan från riksdagens sida erfordras
inte, varför utskottet avstyrker motionen.

SkU 1985/86:1

Ankomstförsäljning

SkU 1985/86:1

I tre motioner -1590 av Görel Bohlin (m), 2178 (yrkande 2) av Rolf Clarkson
m. fl. (m) och 2728 av Per Stenmarck m. fl. (m) - yrkas att s. k. ankomstförsäljning
av obeskattade varor skall tillåtas bl. a. för att minska flygets
drivmedelsförbrukning.

Utskottet har vid sin tidigare behandling av denna fråga inte bestridit att en
ankomstförsäljning kan vara fördelaktig från transportekonomiska utgångspunkter.
Utskottet har emellertid avstyrkt de aktuella yrkandena med
hänvisning till att en ankomstförsäljning skulle strida mot de principer som
ligger till grund för den skattefria försäljningen och mot våra internationella
åtaganden och kunna skapa irritation hos våra grannländer. Numera har
frågan aktualiserats i Nordiska rådet på initiativ av Finland. I avvaktan på
Nordiska rådets kommande ställningstaganden saknar utskottet anledning
att ompröva sin ståndpunkt och avstyrker alltså motionerna.

Minimiåldern för inköp i systembutik

Sten Andersson (m) upprepar i motion 824 ett tidigare krav från hans sida att
minimiåldern för systeminköp i likhet med myndighetsåldern sänks från 20
till 18 år.

Samma yrkande avstyrkte utskottet förra året med hänvisning till att man
ännu inte i erforderlig omfattning kunnat begränsa ungdomens alkoholkonsumtion.
Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker motion 824.

Systembutikernas öppethållande

I motionerna 684 av Per Stenmarck (m) och 1600 (yrkande 3) av Birger
Hagård (m) yrkas att systembutikerna skall få ha öppet på lördagar.

Vid sin prövning av motsvarande fråga förra året fann utskottet mot
bakgrund av den redovisning av frågan som utskottet samtidigt lämnade inte
anledning att ompröva beslutet om lördagsstängning. Eftersom några nya
omständigheter inte har tillkommit avstyrker utskottet även de nu aktuella
motionerna.

Prissättningen på alkoholdrycker vid servering

I motionerna 1600 (yrkande 4) av Birger Hagård (m) och 1628 av Bengt
Silfverstrand (s) och Hans Pettersson i Helsingborg (s) framställs yrkanden
som syftar till att sänka de enligt motionärernas mening alltför höga
restaurangpriserna på alkoholdrycker. Motionärerna bakom den förra
motionen anvisar en lösning som går ut på att restaurangerna skall få köpa
alkoholdrycker till reducerat pris, medan yrkandet i den senare går ut på att
en ändring bör åstadkommas genom maximipriser.

Som utskottet konstaterade vid sin senaste behandling av denna fråga
medför de höga restaurangpriserna på drycker - som för övrigt beror på att
restaurangernas påslag vida överstiger det minsta påslag om 25 % som gäller
enligt alkohollagstiftningen - vissa alkoholpolitiska olägenheter, såsom

smygkonsumtion, tillställningar på slutna lokaler och svårigheter att skapa
attraktiva alkoholfria miljöer. Utskottet förutsatte att alkoholhandelsutredningen
(S 1984:02) skulle vara oförhindrad att ta upp detta problem till
prövning. Enligt vad utskottet numera erfarit kommer utredningen emellertid
inte att ta upp denna fråga, eftersom dess översyn närmast gäller den
tekniska utformningen av regelsystemet. Mot bakgrund av restaurangbranschens
ekonomiska problem är det inte heller att vänta att branschen av egen
kraft skall kunna genomföra en förbättring av de nu kritiserade förhållandena.
Enligt utskottets uppfattning är frågan av sådan vikt att den bör tas upp
inom det alkohol- och narkotikapolitiska rådet och av regeringen i syfte att
uppnå mer tillfredsställande förhållanden. Utskottet utgår från att så
kommer att ske utan särskild framställning från riksdagens sida. I avvaktan
härpå är utskottet för sin del inte berett att förorda något av de förslag som nu
läggs fram i motionerna. Utskottet avstyrker således desamma i den mån de
inte kan anses tillgodosedda genom vad utskottet här har anfört.

Tillståndsfrågor m. m.

Av vad utskottet nyss anfört framgår att utskottet i och för sig inte har något
att erinra mot att en del av den nuvarande alkoholkonsumtionen i enskild
miljö styrs över till restaurangmiljö, vilket är ett av de förslag som läggs fram i
motion 2740 av Göran Ericsson (m) och Knut Billing (m). Detta förslag och
de övriga yrkanden som framställs i denna motion torde främst syfta till att få
till stånd en allmän förbättring av förhållandena inom restaurangbranschen
genom avsevärda förenklingar i den lagstiftning som rör denna näring.

Som framgår av den tidigare redogörelsen har alkoholhandelsutredningen
i ett första delbetänkande nyligen lagt fram förslag till vissa förenklingar av
företrädesvis teknisk karaktär i regelsystemet angående serveringsfrågorna.
Innan slutresultat av detta arbete föreligger finns det enligt utskottets
uppfattning ingen anledning att ta ställning till frågan om en sådan mer
genomgripande översyn som föreslås i motionen. Utskottet avstyrker således
denna motion.

Motsvarande gäller också de yrkanden om åtgärder mot krångel och
byråkrati i fråga om ölförsäljning m. m. som framställs av Bengt Westerberg
m. fl. (fp) i motion 1506 och de krav på avveckling av restriktionerna kring
försäljning av öl som framställs av Birger Hagård (m) i motion 1600 (yrkande
2). I den mån motionerna i dessa delar inte är tillgodosedda genom det
pågående utredningsarbetet avstyrker utskottet desamma.

Mellanöl

Ett annat yrkande i den sistnämnda motionen (1600 yrkande 1) är att
mellanölet skall återinföras.

Erfarenheterna under mellanölstiden 1965-1977 visade på ett ökande
missbruk bland ungdomar i låga åldrar. Vid förra årets prövning av denna
fråga fann utskottet inte skäl att åter utsätta ungdomen för de risker
mellanölet kan medföra, och utskottet avstyrker av samma skäl motionen
även i år.

SkU 1985/86:1

Alkoholfria drycker

SkU 1985/86:1

Barbro Nilsson i Örnsköldsvik (s) och Tyra Johansson (s) yrkar i motion 961
sådana ändringar i gällande regler att marknadsföringen av alkoholfria
drycker underlättas.

Som motionärerna konstaterar har enligt olika uttalanden av socialstyrelsen
och konsumentverket vissa svårigheter förelegat att marknadsföra s. k.
alkoholfritt vin och alkoholfritt öl med den utformning reglerna har i
alkohollagstiftningen, livsmedelslagstiftningen och konsumentlagstiftningen.
Problemet torde delvis ha sin förklaring i att nu aktuella försök att ta upp
vissa drycker på marknaden av typen avalkoholiserat öl inte har förutsetts i
lagstiftningen. Enligt vad utskottet inhämtat kommer frågan nu att tas upp av
alkoholhandelsutredningen, och utskottet utgår från att syftet med motionerna
kommer att tillgodoses. Eftersom någon åtgärd alltså inte erfordras
med anledning av motionen avstyrker utskottet även denna motion.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ransonering eller andra restriktioner

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:1235, 1984/85:1591, 1984/
85:1600 yrkande 5 och 1984/85:2198 yrkande 3,

2. beträffande delmål för alkoholpolitiken

att riksdagen avslår motion 1984/85:2198 yrkande 2,

3. beträffande utvärdering av alkoholpolitiken och en särskild
alkoholkommission

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:1192 yrkande 1,1984/85:2198
yrkande 1, 1984/85:2267 och 1984/85:2811,

4. beträffande statistikfrågor m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:1192 yrkande 2 och 1984/
85:2198 yrkande 5,

5. beträffande prisindex och alkoholbeskattningen

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:1199 och 1984/85:2198 yrkande
4,

6. beträffande kvalitetsviner

a) att riksdagen avslår motion 1984/85:950 i vad avser beskattningen,

b) att riksdagen avslår motion 1984/85:950 i övrigt,

7. beträffande snabbvinsatser

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:407, 1984/85:957 och 1984/
85:1607,

8. beträffande resandeinförsel

att riksdagen avslår motion 1984/85:1198,

9. beträffande Öresundstrafiken

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:1158 och 1984/85:2694,

10. beträffande exportbutik i Västerås
att riksdagen avslår motion 1984/85:1602,

11. beträffande ankomstförsäljning

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:1590,1984/85:2178 yrkande 2
och 1984/85:2728,

12. beträffande inköpsåldern i systembutik
att riksdagen avslår motion 1984/85:824,

13. beträffande systembutikernas öppethållande

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:684 och 1984/85:1600 yrkande
3,

14. beträffande prissättningen på restauranger

att riksdagen avslår motion 1984/85:1600 yrkande 4 och 1984/85:1628,

15. beträffande tillståndsfrågor m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:1506 yrkandena 2-5, 1984/
85:1600 yrkande 2 och 1984/85:2740,

16. beträffande mellanöl

att riksdagen avslår motion 1984/85:1600 yrkande 1,

17. beträffande alkoholfria drycker
att riksdagen avslår motion 1984/85:961.

Stockholm den 22 oktober 1985

På skatteutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Närvarande: Jan Bergqvist (s), Knut Wachtmeister (m), Olle Westberg (s),
Bo Forslund (s), Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Torsten Karlsson
(s), Bo Lundgren (m), Egon Jacobsson (s), Britta Bjelle (fp), Karl Björzén
(m), Lars Hedfors (s), Karl-Anders Petersson (c), Tommy Franzén (vpk) och
Bruno Poromaa (s).

Reservationer

Delmål för alkoholpolitiken (mom. 2)

1. Kjell Johansson och Britta Bjelle (båda fp) har

dels anfört följande:

Enligt yrkande 2 i fp-motionen 2198 bör man uppställa ett preciserat
delmål för alkoholpolitiken, nämligen att sänka alkoholkonsumtionen med
20 % för en kommande tioårsperiod. Invändningarna häremot har riktat sig
mot svårigheterna att uppskatta den totala konsumtionen, inräknat hembränning,
annan tillverkning, smuggling m. m.

Vissa åtgärder mot den alltför höga alkoholkonsumtionen, såsom prishöjningar
på alkoholdrycker, kan - samtidigt som de är ägnade att dämpa
totalkonsumtionen - få som bieffekt att den oregistrerade konsumtionen
ökar. Att samhällets resurser att ingripa häremot är begränsade måste
givetvis beaktas vid utformningen av alkoholpolitiken. Detta är emellertid
ett generellt problem som föreligger oavsett om ett delmål uppställs eller ej.
Det finns också anledning att anta att utvecklingen av totalkonsumtionen och
den mätbara konsumtionen i stort sett följs åt.

SkU 1985/86:1

Enligt vår uppfattning finns det stora fördelar med att ha ett preciserat
delmål, inte minst i fråga om informationskampanjer och attitydpåverkande
arbete för att bekämpa vårt största sociala problem. Enligt vår uppfattning
skulle det enbart vara av värde att samhällets ambitioner på detta område
preciseras på sätt som anges i motionen.

dels ansett att utskottet under mom. 2 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:2198 yrkande 2
uttalar att målet för sänkningen av den mätbara alkoholkonsumtionen
bör sättas till 20 % för en kommande tioårsperiod.

Utvärdering av alkoholpolitiken och en särskild
alkoholkommission (mom. 3)

2. Kjell Johansson och Britta Bjelle (båda fp) har

dels anfört följande:

Som anförs i motion 2198 torde det finnas ett samband mellan den
inriktning alkoholpolitiken fick genom 1977 års riksdagsbeslut och den
konstaterade minskningen av alkoholkonsumtionen. Vilka åtgärder som
varit mest effektiva kan emellertid diskuteras. Det kan också finnas ett
samband mellan andra förändringar i samhället under senare år (bl. a. sänkta
reallöner) och utvecklingen av alkoholkonsumtionen. Det är angeläget att
söka fastslå de närmare sambanden mellan alkoholpolitikens medel och
konsumtionsförändringarna. En uppföljning och utvärdering av den förda
alkoholpolitiken är därför påkallad.

Vi föreslår att riksdagen i enlighet med motion 2198 hos regeringen begär
en snabb utvärdering av 1977 års beslut och förelägger riksdagen de slutsatser
som kan dras av det arbetet. Därmed torde syftet med de likartade
yrkandena som framställs i motionerna 1192 och 2267 och yrkandet i motion
2811 om en alkoholkommission helt eller delvis tillgodoses.

dels ansett att utskottet under mom. 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2198 yrkande 1 och med
anledning av motionerna 1984/85:1192 yrkande 1, 1984/85:2267 och
1984/85:2811 begär en utvärdering av 1977 års alkoholpolitiska beslut.

3. Tommy Franzén (vpk) har

dels anfört följande:

Bakom kravet i motion 2811 om tillsättande av en alkoholkommission
ligger uppfattningen att det behövs en mer medveten och utvecklad
alkoholpolitik för att påskynda en nedgång av konsumtionen. Alkoholdrickandet
är ett av våra viktigaste samhällsproblem, och ett stort antal
människor dör varje år en för tidig död på grund av alkoholskador.

Det finns mycket starka ekonomiska intressen inblandade i såväl narkotikahantering
som i utskänkning av alkohol. Det kan sägas att drogkulturen
ingår som en del i klassamhället. Det är viktigt att folkrörelserna liksom
hittills engageras i kampen mot drogmissbruket och mot de dåliga sociala

SkU 1985/86:1

förhållanden som föder missbruket och förvärrar de sociala problemen.
Samtidigt bör framhållas att det är ute i kommunerna som det mesta av det
förebyggande och det rehabiliterande arbetet måste göras. Socialtjänsten har
en nyckelroll härvidlag såsom samordnare mellan olika kommunala myndigheter.
Vad som krävs är kommunala program för tidiga, humana och
mindre resurskrävande åtgärder mot utslagning, kriminalitet och resurskrävande
specialvård. Ett annat problem för en konsekvent alkoholpolitik är att
alkoholbeskattningen tillfaller statskassan medan däremot de tunga kostnaderna
för alkoholskadorna faller på landsting och kommuner.

Av vad som här har anförts framgår några av de huvudlinjer som bör gälla
för kommissionens verksamhet.

Yrkandet i motion 2811 om tillsättande av en alkoholkommission bör
således bifallas. Därmed torde också syftet med utredningskravet i motionerna
1192, 2198 och 2267 delvis tillgodoses.

dels ansett att utskottet under mom. 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2811 och med anledning
av motionerna 1984/85:1192 yrkande 1, 1984/85:2198 yrkande 1 och
1984/85:2267 hos regeringen begär att en alkoholkommission tillsätts
enligt vad som här har anförts.

Statistikfrågor m. m. (mom. 4)

4. Kjell Johansson och Britta Bjelle (båda fp) har

dels anfört följande:

För att rätt kunna bedöma vilka effekter olika alkoholpolitiska åtgärder
har haft eller kan komma att få och för att kunna bilda sig en grundad
uppfattning om orsak och verkan i fråga om olika företeelser på detta område
är det angeläget att i möjligaste mån förbättra statistiken och komplettera
forskningen. I motion 2198 pekar motionärerna på flera brister som bör
avhjälpas, och förslag till förbättringar läggs fram även i motion 1192. Enligt
vår uppfattning är det angeläget att dessa uppslag tas till vara.

dels ansett att utskottet under mom. 4 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1984/85:1192 yrkande 2
och 1984/85:2198 yrkande 5 ger regeringen till känna vad som här har
anförts beträffande en förbättrad alkoholstatistik.

Kvalitetsviner (mom. 6 a)

5. Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Bo Lundgren (m), Britta
Bjelle (fp) och Karl Björzén (m) har

dels anfört följande:

I samband med vissa höjningar av dryckesbeskattningen hösten 1983
förklarade finansministern att han på grund av tekniska svårigheter inte var
beredd att föreslå en sådan successiv sänkning av skatten på kvalitetsviner
som riksdagen begärt våren 1983. Enligt vår uppfattning bör arbetet med att
finna en tekniskt godtagbar utformning av vinbeskattningen i enlighet med

SkU 1985/86:1

riksdagens tidigare beslut fortsätta och förslag i frågan snarast föreläggas
riksdagen.

Den skattejustering som erfordras för att successivt göra kvalitetsviner i
mellanprislägena tillgängliga för en bredare krets är enligt vår uppfattning
tekniskt möjlig att genomföra och skulle bidra till att skapa en bättre
dryckeskultur. Detta måste från alkoholpolitisk synpunkt vara av värde.

dels ansett att utskottet under mom. 6 a bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:950 i vad avser
beskattningen begär att regeringen utarbetar ett förslag till vinbeskattning
i enlighet med riksdagens beslut våren 1983.

Särskilda yttranden

Ransonering eller andra restriktioner (mom. 1)

1. Kjell Johansson och Britta Bjelle (båda fp) anför:

Som anförs i motion 2198 bör man i största utsträckning koncentrera de
alkoholpolitiska åtgärderna till förebyggande insatser, och de alkoholpolitiska
instrument som står till förfogande bör användas med större konsekvens
än hittills. Först om det efter hand visar sig att redan beslutade åtgärder inte
är tillräckligt effektiva bör mera långtgående åtgärder aktualiseras. Vid
bedömningen av denna fråga skulle givetvis ett uppställt delmål för
alkoholpolitiken vara till värdefull hjälp.

Enligt vår uppfattning är det angeläget att den nuvarande alltför höga
alkoholkonsumtionen fortlöpande nedbringas. Som anförs i motion 2198 bör
åtgärderna emellertid tills vidare koncentreras på förebyggande insatser, och
ytterligare restriktioner bör komma i fråga endast om den framtida utvecklingen
motiverar detta.

Öresundstrafiken (mom. 9)

2. Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Bo Lundgren (m), Britta
Bjelle (fp) och Karl Björzén (m) anför:

Som framgår av motionerna 1158 och 2694 är det av vikt att skapa så goda
förutsättningar för Öresundstrafiken som möjligt. Den s.k. Lex Öresund,
som bl. a. reglerar fartygens möjligheter till proviantering och passagerarnas
rätt till skattefri införsel, har sedan länge kritiserats för att den ställer denna
viktiga trafik inför särskilda svårigheter. Vi har nått en viss framgång genom
att reglerna numera mjukats upp något. Med hänsyn till frågornas vikt
förutsätter vi att regeringen tillsammans med danskarna ägnar dessa frågor
fortsatt uppmärksamhet.

Ankomstförsäljning (morn. 11)

3. Knut Wachtmeister, Bo Lundgren och Karl Björzén (alla m) anför:

En ankomstförsäljning av obeskattade varor på flygplatserna skulle

onekligen medföra avsevärda fördelar från transportekonomiska synpunkter

SkU 1985/86:1

och skulle också innebära förenklingar för passagerarna. Möjligheterna att
genomföra sådana förbättringar uppmärksammas nu i Nordiska rådet, och vi
utgår från att frågan kommer att prövas förutsättningslöst. Vidare ställningstaganden
från riksdagens sida i denna fråga bör enligt vår uppfattning anstå i
avvaktan på resultatet av de pågående övervägandena.

Inköpsåldern i systembutik (mom. 12)

4. Bo Lundgren (m) anför:

Enligt min uppfattning kan det ifrågasättas om förbudet för myndiga
personer i åldern 18-20 år att köpa alkoholdrycker i systembutikerna har
någon positiv alkoholpolitisk effekt. Eftersom man anser att 18-åringar skall
kunna ta fullt ansvar i alla andra situationer bör man inte utan tungt vägande
skäl låta dem stå omyndigförklarade just när det gäller inköp av detta slag.
Enligt min uppfattning bör man därför i lämpligt sammanhang anpassa
inköpsåldern till myndighetsåldern 18 år. Frågan bör enligt min mening
kunna tas upp inom alkohol- och narkotikapolitiska rådet.

Systembutikernas öppethållande (mom. 13)

5. Knut Wachtmeister, Bo Lundgren och Karl Björzén (alla m) anför:
Lördagsstängningen i systembutikerna har enligt en utvärdering medfört

påtagliga positiva effekter under sommarmånaderna medan effekterna inte
är lika entydiga under resten av året. Det bör framhållas att en permanent
lördagsstängning innebär risker för att en svart marknad blir fast etablerad.

En tänkbar lösning skulle kunna vara att behålla lördagsstängningen under
sommarmånaderna men att ha lördagsöppet under resten av året. I Finland
har denna lösning valts för att tillgodose såväl nykterhets- som kriminalpolitiska
syften. En annan lösning vore att - så som föreslås i motionerna - låta
systembutikerna själva avgöra om de med hänsyn till kundernas krav skall ha
öppet på lördagarna.

Vi förutsätter att regeringen i sina fortsatta överväganden beaktar även
dessa alternativ.

Tillståndsfrågor m. m. (mom. 15)

6. Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Bo Lundgren (m), Britta
Bjelle (fp) och Karl Björzén (m) anför:

Enligt vår uppfattning är det av många skäl angeläget att söka begränsa allt
krångel och den stora byråkrati som följer av den detaljerade reglering som
gäller för restaurangnäringen. Detta är också en rättssäkerhetsfråga för dem
som söker sin utkomst inom denna bransch. Det finns anledning att
återkomma till dessa frågor i samband med kommande ställningstaganden
till alkoholhandelsutredningens förslag.

SkU 1985/86:1

Mellanöl (mom. 16)

SkU 1985/86:1

7. Knut Wachtmeister, Bo Lundgren och Karl Björzén (alla m) anför:

Det kan finnas många förklaringar till att det uppstod ett mellanölsproblem
bland ungdomen under första hälften av 1970-talet men det är därför
inte givet att mellanöl skulle medföra samma svårigheter i dag. Det måste
betecknas som egendomligt att en öltyp som får säljas fritt i de flesta länder
inte skall finnas att tillgå i Sverige. Den under senare tid kraftigt ökade
starkölsförsäljningen kan ses som ett tecken på att åtskilliga konsumenter
inte nöjer sig med det s. k. folkölet. Målsättningen bör därför vara att
återinföra mellanölet.

gotab Stockholm 1985 83477