om ägarlägenheter och bostadsrätt (Betänkande 1983/84:LU16 Lagutskottet)

LU 1983/84:16

Lagutskottets betänkande
1983/84:16

om ägarlägenheter och bostadsrätt
Ärendet

I betänkandet behandlas vissa till lagutskottet hänvisade yrkanden i
partimotioner (m och fp) om bostadspolitiken. De yrkanden som tas upp i
detta sammanhang avser frågan om införande av ett system med ägarlägenheter,
frågan om möjligheten att inteckna bostadsrätt samt spörsmål som
rör övergång från hyresrätt till bostadsrätt.

I motion 1983184:926 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) yrkas såvitt nu är i fråga

1. att riksdagen hos regeringen anhåller om ett förslag till system för
ägarlägenheter i flerbostadshus på sätt anges i motionen,

2. att riksdagen beslutar ändra bostadsrättslagen (1971:479) i enlighet
med vad i motionen anförts vad avser minsta antal medlemmar i
bostadsrättsförening och förbudet mot s. k. dubbelupplåtelse för allmännyttigt
bostadsföretag,

3. att riksdagen hos regeringen anhåller att bostadsrättsinnehavares
möjlighet att inteckna bostadsrätten utreds.

I motion 1983/84:2115 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp) yrkas såvitt nu är i
fråga

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om ägarlägenheter.

Motionsmotiveringar

Ägarlägenheter

I motiveringen till yrkandena i motion 926 (m), som återfinns i motion 923,
erinras om att ett system för ägarlägenheter saknas i Sverige. Motionärerna
hänvisar till att det är mycket vanligt i andra europeiska länder med ett direkt
ägande av lägenhet i flerbostadshus. Enligt motionärerna bör man, oavsett
om man vill bo i en- eller flerbostadshus, ha möjlighet att välja upplåtelseform.
Införandet av ägarlägenheter i Sverige är, menar motionärerna, en
förutsättning för att man skall kunna tala om valfrihet för bostadskonsumenterna.

Motionärerna framhåller att den som äger sin bostad har ett avgörande
inflytande över och ansvar för sin bostad och kan genom egna arbetsinsatser
sänka boendekostnaderna. Sparande i egen ägd bostad är enligt motionärerna
av värde inte bara för den enskilde utan också från samhällsekonomisk

1 Riksdagen 1983184. 8 sami. Nr 16

LU 1983/84:16

synpunkt. Om äganderätt till lägenhet likställs med sådan rätt till fast
egendom ger det också ägaren möjlighet att överlåta eller pantsätta
lägenheten.

I motionen pekas på att ägarlägenhetsutredningen i sitt betänkande (SOU
1982:40) Ägarlägenheter har presenterat ett system för ägarlägenheter.
Förslaget har enligt motionen i stort anpassats till det fastighetsrättsliga
regelsystemet, och det visar att det inte heller i Sverige föreligger juridiska
eller andra hinder för att införa ett system med ägarlägenheter. Motionärerna
anser att regeringen snarast bör förelägga riksdagen ett förslag om ett
system för ägarlägenheter.

I motiveringen till yrkandet i motion 2115 (fp) som återfinns i motion 2113,
anförs att folkpartiet eftersträvar valfrihet i boendet. De enskilda människorna
måste enligt motionärerna ges ökade förutsättningar att själva ta ansvar
för sitt boende. Bl. a. bör de som vill äga sin bostad få större möjligheter att
göra det. Därför måste skapas lagliga möjligheter för införande av ägarlägenheter,
anser motionärerna.

Möjlighet att inteckna bostadsrätt

Motionärerna i motion 926 framhåller att villkoren för lån vid förvärv av
bostadsrätt regelmässigt är sämre än vid förvärv av bostad med äganderätt.
Skillnaden beror enligt motionärerna huvudsakligen på att det f. n. inte är
möjligt att inteckna bostadsrätt. För att stärka bostadsrättens värde som
kreditsäkerhet bör en sådan rätt införas. Detta skulle, menar motionärerna,
medföra att lånen blir billigare, vilket skulle ge fler människor möjlighet att
förvärva en bostadsrätt.

Vissa frågor rörande övergång frän hyresrätt till bostadsrätt

Motionärerna i motion 926 erinrar om att det krävs att en fastighet
innehåller minst fem lägenheter för att egendomen skall få ombildas till
bostadsrätt. Enligt motionärerna är det i städernas ytterområden och i många
mindre tätorter vanligt med flerbostadshus som innehåller tre eller fyra
lägenheter. För att möjliggöra bildandet av bostadsrätt i denna typ av hus
föreslås att en bostadsrättsförening skall kunna bildas i en fastighet med
minst tre lägenheter.

Motionärerna vill vidare underlätta en ombildning till bostadsrätt av
lägenheter i hyreshus som tillhör de allmännyttiga bostadsföretagen. Därför
föreslås att förbudet mot s. k. dubbelupplåtelse av bostadsrätt upphävs såvitt
avser de allmännyttiga bostadsföretagen. Detta skulle göra det möjligt för
bostadsföretaget att övergångsvis, i de fall där de boende inte vill byta
upplåtelseform, inneha en lägenhet med bostadsrätt.

LU 1983/84:16

Gällande ordning

Ägarlägenheter

Den svenska fastighetsrättsliga lagstiftningen bygger på principen att
fastigheterna är utlagda på marken. En fastighet kan sägas bestå av ett
markområde och de byggnader som finns på området. En del av en byggnad,
t. ex. en lägenhet, kan inte bilda en särskild fastighet. Man kan inte heller få
lagfart på eller inteckning i en enskild lägenhet. Lagfart kan nämligen
beviljas endast på hela fastigheter eller på ideella andelar i fastighet och
inteckning kan bara ske i hela fastigheter.

Möjlighet att inteckna bostadsrätt

I bostadsrättslagen (1971:479) saknas särskilda bestämmelser om pantsättning
av bostadsrätt. Bestämmelserna i lagen tar nämligen i huvudsak sikte på
att reglera rättsförhållandet mellan bostadsrättsföreningen och bostadsrättshavaren.
Förhållandet mellan bostadsrättshavaren och tredje man får därför
bedömas efter allmänna civilrättsliga regler.

Trots avsaknaden av bestämmelser om pantsättning av bostadsrätt har
bostadsrätt sedan länge utnyttjats som pantobjekt. Det som då pantsätts kan
sägas vara det ekonomiska värde som bostadsrätten representerar. Pantsättningen
sker genom avtal om pantförskrivning. Några särskilda formföreskrifter
för själva avtalet mellan parterna finns inte, men regelmässigt torde ett
sådant avtal upprättas skriftligen.

Vid bedömandet av hur en pantsättning bör vara beskaffad för att vara
giltig mot bostadsrättshavarens övriga borgenärer har i viss utsträckning
reglerna om enkla skuldebrev i lagen (1936:81) om skuldebrev fått en analog
tillämpning. Det innebär att pantsättningen inte anses giltig förrän bostadsrättsföreningen
underrättats om åtgärden. Underrättelsen skall enligt 49 §
bostadsrättslagen antecknas i lägenhetsförteckningen. Föreningen har skyldighet
att på begäran av bostadsrättshavaren lämna utdrag ur förteckningen
beträffande lägenheten (50 §). Sådant utdrag skall innehålla bl. a. uppgift om
anteckning om pantsättning.

Vissa regler av intresse för frågan om pantsättning av bostadsrätt finns i
lagen (1959:157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma
bostad. Av 5 och 6 §§ i denna lag framgår att om make utan den andre makens
samtycke överlåter eller pantsätter bostadsrätt till lägenhet som utgör
makarnas gemensamma bostad, kan den andra maken i vissa fall yrka att
överlåtelsen eller pantsättningen skall återgå. Motsvarande gäller enligt 4
och 5§§ lagen (1973:651) om ogifta samboendes gemensamma bostad.

En pantsatt bostadsrätt kan alltid utmätas för panthavarens fordran (5 kap.
1 och 13 §§ utsökningsbalken). Panthavaren har också enligt 4 § första stycket

2. förmånsrättslagen (1970:979) s. k. särskild förmånsrätt för sin fordran vid
utmätning eller konkurs.

LU 1983/84:16

I syfte att stärka pantens värde som säkerhet har i 37 § bostadsrättslagen
tagits in bestämmelser om skyldighet för bostadsrättsförening att underrätta
panthavare när bostadsrättshavare häftar i skuld till föreningen. I paragrafen
föreskrivs (tredje stycket) att om en bostadsrättsförening har underrättats
om pantsättning av en bostadsrätt så skall föreningen i sin tur underrätta
panthavaren så snart bostadsrättshavaren har obetalda avgifter till föreningen
som överstiger en månadsavgift och bostadsrättshavaren dröjer med
betalningen mer än två veckor. Försummar föreningen sin underrättelseskyldighet
har föreningen vid en försäljning på offentlig auktion företräde till
betalning före panthavaren endast i fråga om belopp som skulle ha betalats
innan underrättelse skulle ha skett.

Vissa frågor rörande övergång från hyresrätt till bostadsrätt

Lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt
trädde i kraft den 1 juli 1982. Enligt lagen är en fastighetsägare, när han
vill sälja sin fastighet, skyldig att erbjuda hyresgästerna att köpa den, om
hyresgästerna i fastigheten har bildat en bostadsrättsförening och gjort en
s. k. intresseanmälan hos inskrivningsmyndigheten.

Enligt 43 § bostadsrättslagen (1971:479) krävs för registrering av en
bostadsrättsförening att föreningen har minst fem medlemmar. Av 65 §
bostadsrättslagen följer vidare att en bostadsrättsförening kan tvingas träda i
likvidation om antalet medlemmar eller bostadsrättshavare gått ned under
fem. Mot den bakgrunden föreskrivs i lagen om rätt till fastighetsförvärv för
ombildning till bostadsrätt att lagen inte skall gälla en fastighet som
innehåller färre än fem lägenheter.

I syfte att motverka att kvarboende hyresgästers ställning försämras när en
hyresfastighet ombildas till en fastighet med bostadsrätt infördes den 1
oktober 1981 ett förbud mot dubbelupplåtelse av hyresrätt och bostadsrätt.
Enligt 2§ tredje stycket bostadsrättslagen får sålunda en lägenhet som är
upplåten med hyresrätt inte upplåtas med bostadsrätt så länge hyresförhållandet
består. Upplåtelse av bostadsrätt får dock ske, om mindre än tre
månader återstår av hyrestiden och hyresvärden och hyresgästen är ense om
att hyresförhållandet skall upphöra utan att hyresrätten överlåts till någon
annan. Om en bostadsrätt har upplåtits i strid med nämnda bestämmelser, är
upplåtelsen ogiltig (8§ tredje stycket bostadsrättslagen).

Tidigare behandling

Ägarlägenheter och möjlighet att inteckna bostadsrätt

Frågorna om införande av ett system med ägarlägenheter och en möjlighet
att inteckna bostadsrätt har åtskilliga gånger tagits upp till prövning i olika
sammanhang. Av riksdagen prövades frågorna senast hösten 1983, då

LU 1983/84:16

riksdagen avslog motionsyrkanden med samma innebörd som de nu aktuella.
För en närmare redogörelse av frågornas tidigare behandling m. m. hänvisas
till utskottets betänkande LU 1983/84:4.

Här kan tilläggas att bostadsministern den 19 januari 1984 svarade på en
fråga (m) i riksdagen om när han ämnade lägga fram en proposition om
införande av ägarlägenheter. Bostadsministern hänvisade till riksdagens
ställningstagande hösten 1983 och ansåg att det inte fanns anledning att
ytterligare överväga införandet av en sådan upplåtelseform.

Vissa frågor rörande övergång från hyresrätt till bostadsrätt

I samband med förslaget i proposition 1981/82:169 om införande av lagen
om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt behandlade
riksdagen ett motionsyrkande (m) om att endast hyresfastigheter med färre
än tre lägenheter skulle undantas från lagens tillämpning. I yttrande till
civilutskottet över propositionen och motionsyrkandet pekade lagutskottet
(LU 1981/82:4 y) på de ovan (s. 4) redovisade bestämmelserna i bostadsrättslagen
om lägsta antalet medlemmar för registrering av en bostadsrättsförening
m. m. Lagutskottet erinrade om att bestämmelserna motiverats av
bostadsrättsföreningarnas kooperativa karaktär. Enligt lagutskottet skulle
ett genomförande av motionsförslaget inte få någon praktisk betydelse om
inte samtidigt också kravet på minimiantalet medlemmar i en bostadsrättsförening
sänktes. En sådan ändring i bostadsrättslagen var lagutskottet inte
berett att förorda. Civilutskottet (CU 1981/82:41) anslöt sig till lagutskottets
bedömning, och riksdagen avslog motionsyrkandet.

Förbudet mot dubbelupplåtelse av hyresrätt och bostadsrätt infördes efter
förslag i proposition 1980/81:148 (LU 1980/81:29). Förslaget grundades på
1978 års bostadsrättskommittés betänkande (Ds Bo 1980:3) Rättsskydd för
kvarboende hyresgäster vid övergång från hyresrätt till bostadsrätt. I
propositionen diskuterades möjligheten att ge dispens från förbudet mot
dubbelupplåtelse. De fördelar som därvid skulle kunna uppnås avsåg enligt
propositionen framför allt finansieringsmöjligheterna och förfarandet vid
upprättande av ekonomisk plan. Såväl departementschefen som lagutskottet
fann att dessa fördelar inte var så stora att de borde hindra införandet av ett
förbud mot dubbelupplåtelse. Departementschefen framhöll vidare i propositionen: Om

man genom införandet av en dispensbestämmelse skulle behålla
möjligheten att i vissa fall upplåta bostadsrätt vid sidan av hyresrätt skulle
man bli nödsakad att införa kompletterande bestämmelser som garanterade
rättsskyddet för de kvarboende hyresgästerna i den aktuella situationen.

Följden av en dispensmöjlighet skulle också bli att man vid ombildning av
hyresfastigheter till bostadsrättsfastigheter i framtiden skulle kunna få
bostadsrättsföreningar av två olika slag. I föreningar av det ena slaget skulle
det vara förbjudet att upplåta bostadsrätt till uthyrda lägenheter, i föreningar
av det andra slaget skulle det vara tillåtet. En sådan ordning skulle vara ägnad

LU 1983/84:16

att leda till missförstånd och olägenheter för berörda parter.

Till detta kommer att man, om man inför en dispensmöjlighet, i lagtexten
bör ange vilka förutsättningar som skall föreligga för att dispens skall
beviljas. Det är emellertid inte lätt att ange några omständigheter som är
lämpliga att ställa upp som generella normer för en dispensgivning. I ett av de
särskilda yttrandena till kommitténs betänkande har nämnts möjligheten att
som en förutsättning för dispens föreskriva bl. a. att det finns tillfredsställande
garantier för att fastighetsägaren fullgör sina förpliktelser gentemot de
boende. Ett sådant villkor är emellertid enligt min mening alltför allmänt
hållet för att kunna godtas som förutsättning för dispens.

På grund av det anförda anser jag att det inte bör införas någon möjlighet
att ge dispens från förbudet mot upplåtelse av bostadsrätt till uthyrda
lägenheter. Jag vill tillägga att det inte torde vara förenat med några större
svårigheter för de företag som i dag tillämpar ett förfarande som bygger på
dubbelupplåtelse att göra om förfarandet så att det inte kommer i strid med
de bestämmelser som föreslås nu.

Utredningsarbete

1983 års bostadsrättskommitté (Ju 1983:06) har tillkallats för att se över
bostadsrättslagen. Kommittén skall enligt sina direktiv (dir. 1983/84:34) i
huvudsak överväga frågor som rör den fria prisbildningen vid överlåtelser av
bostadsrätt, något som enligt direktiven i vissa fall har lett till prisnivåer som
är klart oacceptabla ur både bostadssocial och fördelningspolitisk synpunkt.
Kommittén skall därvid bl. a. pröva om det bör möjliggöras eller införas en
skyldighet för bostadsrättsföreningarna att i sina stadgar ta in inte bara
prisföreskrifter utan även bestämmelser om rätt att lösa bostadsrätten. I
direktiven anförs också att om det under utredningsarbetets gång skulle
aktualiseras andra frågor som har samband med dem som anges i direktiven,
är kommittén oförhindrad att ta upp dem. Utredningsarbetet bör enligt
direktiven bedrivas skyndsamt.

Utskottet

I betänkandet behandlar utskottet dels två motionsyrkanden om införande
av äganderätt till lägenheter i flerbostadshus, dels ett yrkande om möjligheten
att inteckna bostadsrätt, dels ett yrkande som rör reglerna om övergång
från hyresrätt till bostadsrätt.

System med ägarlägenheter förekommer i utländsk rätt men finns inte
reglerat i svensk lagstiftning. Denna bygger i stället på principen att
upplåtelse av lägenhet i flerbostadshus skall ske antingen genom hyresavtal
eller i form av bostadsrätt. Den svenska fastighetsrättsliga lagstiftningen
innebär att en enskild lägenhet i ett flerbostadshus inte kan lagfaras eller
intecknas. Lagfart kan nämligen beviljas endast på hela fastigheter eller på
ideella andelar i fastighet, och inteckning kan bara ske i hela fastigheter.

I motion 926 (m) yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om ett förslag

LU 1983/84:16

till system för ägarlägenheter i flerbostadshus på sätt anges i motionen
(yrkande 1). Motionärerna hänvisar bl. a. till att ägarlägenhetsutredningen i
sitt betänkande (SOU 1982:40) Ägarlägenheter har lagt fram förslag till ett
system med ägarlägenheter, vilket enligt motionen visar att det inte heller i
Sverige föreligger juridiska eller andra hinder för upplåtelse av lägenheter
med äganderätt.

Också motionärerna i motion 2115 (fp) anser att det bör skapas lagliga
möjligheter för införande av ägarlägenheter. Motionärerna yrkar att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs i motionen om
ägarlägenheter (yrkande 1).

Lagutskottet har senast i november 1983 - efter hörande av civilutskottet
(numera bostadsutskottet) - prövat ett motionsyrkande om införande av
ägarlägenheter. Civilutskottet förordade i sitt yttrande till lagutskottet att
motionsyrkandet borde avstyrkas redan med hänsyn till de bostadspolitiska
konsekvenser som ett utbrett system med äganderätt till lägenheter i
flerbostadshus skulle medföra. I sitt av riksdagen godkända betänkande LU
1983/84:4 anslöt sig lagutskottet till civilutskottets uppfattning. Lagutskottet
framhöll dessutom att införandet av äganderätt till bostadslägenheter skulle
- även om det tekniskt sett är genomförbart - göra den fastighetsrättsliga
lagstiftningen och regelsystemet i övrigt på bostadsområdet mer komplicerat
utan att några egentliga fördelar för de boende skulle uppkomma. Lagstiftningen
beträffande bostadsrätter ger, menade utskottet, de boende i allt
väsentligt samma fördelar som åberopats till stöd för införande av ägarlägenheter.
På hemställan av utskottet avslog riksdagen motionsyrkandet.

Sedan frågan senast prövades har några nya omständigheter inte tillkommit
som bör föranleda riksdagen att frångå sitt tidigare ställningstagande.
Utskottet avstyrker därför bifall till de aktuella yrkandena i motionerna 926
och 2115.

F. n. saknas möjlighet för en bostadsrättshavare att få inteckning i
bostadsrätten. Sedan länge har bostadsrätter ändå utnyttjats som pantobjekt.
Pantsättningen sker genom avtal om pantförskrivning av bostadsrätten, och
reglerna om enkla skuldebrev i lagen (1936:81) om skuldebrev tillämpas i viss
utsträckning analogt. Detta innebär bl. a. att bostadsrättsföreningen måste
underrättas om pantsättningen för att denna skall bli giltig mot pantsättarens
borgenärer. Underrättelsen skall antecknas i lägenhetsförteckningen. En
pantsatt bostadsrätt kan utmätas för panthavarens fordran, och panthavaren
har särskild förmånsrätt för sin fordran enligt förmånsrättslagen (1970:979).
Ett problem vid pantsättning av bostadsrätter är att bostadsrätten i första
hand belastas av den fordran som bostadsrättsföreningen kan ha för obetalda
avgifter. Pantens värde kan därför komma att minska i takt med att skulden
till föreningen växer. I syfte att motverka detta och stärka pantens värde som
säkerhet infördes fr. o. m. den 1 juli 1982 en skyldighet för bostadsrättsförening
att underrätta panthavare så snart bostadsrättshavaren står i skuld till

LU 1983/84:16

föreningen för obetalda avgifter av viss omfattning (prop. 1981/82:169, CU
1981/82:41).

I motion 926 yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller att bostadsrättsinnehavares
möjlighet att inteckna bostadsrätten utreds (yrkande 3). Motionärerna
anför att lånevillkoren vid förvärv av bostadsrätt är sämre än vid
förvärv av bostad med äganderätt, vilket enligt motionen beror på att det f. n.
inte finns möjlighet att inteckna bostadsrätt.

Utskottet behandlade i det ovan nämnda betänkandet LU 1983/84:4 en
motion med samma yrkande som det nu aktuella. Utskottet konstaterade att
det redan finns ett fungerande system för pantsättning av bostadsrätter och
att det inte framkommit annat än att bostadsrätt anses som en tämligen god
säkerhet för lån till förvärv av bostadsrätt. Utskottet fann att det inte syntes
föreligga något behov av ytterligare möjligheter att belåna bostadsrätter.
Sammanfattningsvis framstod det enligt utskottet inte som befogat att begära
en utredning i frågan om möjligheten att inteckna bostadsrätt. Motionen
avslogs av riksdagen.

Några nya omständigheter har inte åberopats till stöd för yrkande 3 i
motion 926. Inte heller i övrigt har förekommit något som tyder på att det nu
skulle vara motiverat med en utredning i frågan. Utskottet anser därför att
riksdagen bör avslå motionsyrkandet.

I motion 926 tas också upp vissa frågor som rör reglerna om övergång från
hyresrätt till bostadsrätt.

Enligt lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till
bostadsrätt är en fastighetsägare i vissa fall skyldig att, inför en försäljning av
fastigheten, erbjuda hyresgästerna att köpa den. En förutsättning är att
hyresgästerna i fastigheten har bildat en bostadsrättsförening och gjort en
s.k. intresseanmälan hos inskrivningsmyndigheten. Lagen gäller dock inte
fastigheter som innehåller färre än fem lägenheter. Detta hänger samman
med att det enligt bostadsrättslagen (1971:479) krävs minst fem medlemmar
för registrering av en bostadsrättsförening.

För att kvarboende hyresgästers ställning inte skall försämras vid en
ombildning till bostadsrättsfastighet föreskrivs i bostadsrättslagen att en
lägenhet som är upplåten med hyresrätt inte får upplåtas med bostadsrätt så
länge hyresförhållandet består. Förbudet mot dubbelupplåtelse gäller dock
inte om mindre än tre månader återstår av hyrestiden och hyresvärden och
hyresgästen är överens om att hyresförhållandet skall upphöra utan att
hyresrätten överlåts till någon annan.

För att ytterligare främja en övergång från hyresrätt till bostadsrätt bör
enligt motionärerna i motion 926 ombildningar kunna ske i fastigheter som
innehåller minst tre lägenheter. Motionärerna begär därför (yrkande 2) att
riksdagen beslutar ändra bostadsrättslagen i vad avser kravet på minsta antal
medlemmar i en bostadsrättsförening. Dessutom yrkas att förbudet mot
dubbelupplåtelse skall upphävas såvitt avser de allmännyttiga bostadsföretagen.
Som skäl härför åberopas att ändringen skulle underlätta ombildning till

LU 1983/84:16

bostadsrätt i hus som ägs av allmännyttiga företag.

Som framgår av redogörelsen ovan (s. 5) behandlade lagutskottet i
yttrandet LU 1981/82:4y till civilutskottet frågan om också hyresfastigheter
med tre eller fyra lägenheter skulle omfattas av lagen om rätt till fastighetsförvärv
för ombildning till bostadsrätt. Lagutskottet hänvisade till sambandet
mellan kravet på visst antal lägenheter och bestämmelserna i
bostadsrättslagen om lägsta antalet medlemmar för registrering av en
förening. Utskottet framhöll att dessa bestämmelser motiverats av bostadsrättsföreningarnas
kooperativa karaktär och att utskottet då inte var berett
att förorda att de ändrades. På hemställan av civilutskottet avslogs motionsyrkandet.

Utskottet har inte funnit skäl att nu frångå sin av riksdagen tidigare
godkända uppfattning och avstyrker därför bifall till denna del av yrkande 2 i
motion 926.

Som ovan redovisats (s. 5 och 6) prövades frågan om undantag i form av
dispens från förbudet mot dubbelupplåtelse då förbudet infördes (prop.
1980/81:148, LU 1980/81:29). Departementschefen framhöll bl. a. att om
man skulle behålla möjligheten att i vissa fall upplåta bostadsrätt vid sidan av
hyresrätt skulle man vara tvungen att införa kompletterande bestämmelser
som garanterade rättsskyddet för de kvarboende hyresgästerna i den aktuella
situationen. En ordning med bostadsrättsföreningar av två olika slag - en där
det skulle vara förbjudet att upplåta bostadsrätt till uthyrda lägenheter och
en annan där det skulle vara tillåtet - var enligt departementschefen också
ägnad att leda till missförstånd och olägenheter för berörda parter. Dessutom
var det svårt att i lagtexten ange vilka förutsättningar som skulle föreligga för
att dispens skulle beviljas.

De skäl som sålunda åberopades mot ett dispensförfarande har enligt
utskottets mening bärkraft också när det gäller det i motionen föreslagna
undantaget. Utskottet kan därför inte heller tillstyrka motion 926 i detta
hänseende.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ägarlägenheter

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:926 yrkande 1 och 1983/

84:2115 yrkande 1,

2. beträffande möjlighet att inteckna bostadsrätt

att riksdagen avslår motion 1983/84:926 yrkande 3,

LU 1983/84:16

3. beträffande vissa frågor rörande övergång frän hyresrätt till bostadsrätt att

riksdagen avslår motion 1983/84:926 yrkande 2.

Stockholm den 6 mars 1984

På lagutskottets vägnar
PER-OLOF STRINDBERG

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Stig Olsson
(s), Martin Olsson (c),* Elvy Nilsson (s),* Allan Ekström (m), Owe
Andréasson (s), Stig Gustafsson (s),* Sigvard Persson (c), Per Israelsson
(vpk), Margit Gennser (m),* Inga-Britt Johansson (s), Kersti Johansson (c),
Berit Löfstedt (s) och Sten Andersson i Malmö (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1. Ägarlägenheter (mom. 1)

Per-Olof Strindberg, Allan Ekström, Margit Gennser och Sten Andersson
i Malmö (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Lagutskottet
har” och slutar med ”och 2115.” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill till en början erinra om att småhus i dag kan upplåtas med
såväl äganderätt som hyresrätt och bostadsrätt medan lägenheter i flerbostadshus
kan upplåtas endast med hyresrätt eller bostadsrätt. Enligt utskottets
mening är det otillfredsställande att inte lägenheter också kan upplåtas
med äganderätt. Först genom att ge de boende möjlighet att äga sin lägenhet
uppnår man den nödvändiga valfriheten i boendet.

Utskottet vill tillägga att ett direkt ansvar för bostaden genom ett ägande är
av stort värde både för den enskilde lägenhetsinnehavaren och för samhället.
Genom egna arbetsinsatser kan nämligen den enskilde nedbringa kostnaderna
för sitt boende och samhällsekonomiskt sett är sparandet i egen bostad
eftersträvansvärt.

Införandet av ett system med ägarlägenheter skulle enligt utskottets
mening således vara betydelsefullt från bostadspolitiska utgångspunkter.
Ägarlägenhetsutredningen har i sitt betänkande visat att ett sådant system
mycket väl kan infogas i den nuvarande fastighetsrättsliga lagstiftningen.
Enligt utredningens förslag jämställs i huvudsak ägande av småhus med
ägande av lägenhet, vilket är av vikt för möjligheten att få inteckning i
lägenheten. Regeringen bör därför på grundval av utredningens betänkande

LU 1983/84:16

snarast förelägga riksdagen förslag till lagstiftning om ägarlägenheter. Vad
utskottet anfört bör med bifall till yrkandena 1 i motionerna 926 och 2115 ges
regeringen till känna.

dels att utskottet under moment 1 bort hemställa

1. beträffande ägarlägenheter
att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:926 yrkande 1 och
1983/84:2115 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om att förslag till lagstiftning om ägarlägenheter
bör föreläggas riksdagen.

2. Ägarlägenheter (mom. 1)

Martin Olsson, Sigvard Persson och Kersti Johansson (alla c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Lagutskottet
har” och slutar med ”och 2115.” bort ha följande lydelse:

1 enlighet med uttalanden i 1979 års regeringsförklaring tillsattes ägarlägenhetsutredningen
för att pröva frågan om de fastighetsrättsliga förutsättningarna
för att skapa möjligheter att äga lägenheter i flerbostadshus.
Utredningen har i sitt betänkande visat att det är möjligt att införa ett system
med ägarlägenheter i vårt land motsvarande de system som finns i flera andra
europeiska länder. Vid remissbehandlingen av betänkandet har olika
synpunkter både för och emot ett system med ägarlägenheter framkommit.

När riksdagen hösten 1983 (LU 1983/84:4) behandlade ett motionskrav om
införande av ägarlägenheter framhölls av lagutskottets centerpartister i en till
utskottets betänkande fogad reservation att med ledning av betänkandet och
de inkomna remissyttrandena borde beredningsarbetet inom regeringens
kansli fullföljas för att klarhet skall erhållas om behovet av och för- och
nackdelar med ett system med ägarlägenheter. Enligt reservanterna fanns
det därför inte då anledning för riksdagen att i enlighet med motionsyrkandet
begära att ett system med ägarlägenheter snarast skulle införas.

Situationen har förändrats sedan riksdagen fattade sitt beslut i höstas. I ett
frågesvar i riksdagen den 19 januari i år har nämligen bostadsministern
förklarat att regeringen inte anser att det finns anledning att ytterligare
överväga frågan om införande av en sådan upplåtelseform.

Eftersom regeringen alltså inte har för avsikt att fullfölja beredningsarbetet
gällande ägarlägenhetsutredningens betänkande bör riksdagen nu, enligt
utskottets mening, göra ett uttalande om att beredningsarbetet bör fullföljas
så att en fullständig bedömning kan göras om bl. a. de fastighetsrättsliga och
praktiska förutsättningarna för införande av ett sådant system, liksom motiv
för att öka möjligheterna att äga sin bostad. Även behovet och lämpligheten
av ett system med ägarlägenheter från bostadspolitiska synpunkter måste
belysas liksom den skattemässiga behandlingen av och de ekonomiska
förutsättningarna för systemet. Det bör bli en uppgift för den nyligen tillsatta

LU 1983/84:16

bostadskommittén att pröva ett system med ägarlägenheter från bl. a.
bostadspolitisk synpunkt.

Vad utskottet med anledning av motionerna 1983/84:926 yrkande 1 och
1983/84:2115 yrkande 1 anfört om vikten av att beredningsarbetet gällande
ägarlägenhetsutredningens betänkande fullföljs bör ges regeringen till
känna.

dels att utskottet under moment 1 bort hemställa

1. beträffande ägarlägenheter

att riksdagen med anledning av motionerna 1983/84:926 yrkande 1
och 1983/84:2115 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om fullföljande av beredningsarbetet
gällande ägarlägenhetsutredningens betänkande.

3. Möjlighet att inteckna bostadsrätt (mom. 2)

Per-Olof Strindberg (m), Martin Olsson (c), Allan Ekström (m), Sigvard
Persson (c), Margit Gennser (m), Kersti Johansson (c) och Sten Andersson i
Malmö (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Utskottet
behandlade” och slutar med ”avslå motionsyrkandet.” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det i regel är svårt att få lån
för förvärv av bostadsrätt på lika gynnsamma villkor som gäller vid förvärv av
småhus med äganderätt. En orsak till skillnaden i lånevillkor är att
bostadsrätten anses ha ett sämre värde som pant, eftersom den inte kan
intecknas. Enligt utskottets mening har upplåtelseformen bostadsrätt i likhet
med småhusägandet betydande fördelar från både samhällsekonomisk och
familjeekonomisk synpunkt. Det finns därför skäl för att ytterligare stärka
bostadsrättens värde som kreditsäkerhet. Utskottet anser sålunda att det är
angeläget att frågan om möjligheterna att inteckna bostadsrätt utreds.

I det av utskottet förordade utredningsarbetet bör tas upp frågan om
behovet av ett inteckningsförfarande beträffande bostadsrätter. Vidare bör
redovisas de formella möjligheterna att införa ett sådant förfarande samt
kostnaderna härför. Detsamma gäller följderna i övrigt på bostadsmarknaden
av införandet av ett inteckningssystem. Det bör ankomma på regeringen
att närmare bestämma formerna för utredningsarbetets bedrivande.

Vad utskottet anfört bör med bifall till yrkande 3 i motion 926 ges
regeringen till känna.

dels att utskottet under moment 2 bort hemställa

2. beträffande möjlighet att inteckna bostadsrätt

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:926 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om utredning
av möjligheten att inteckna bostadsrätt.

LU 1983/84:16

4. Vissa frågor rörande övergång från hyresrätt till bostadsrätt (mom. 3)

Per-Olof Strindberg, Allan Ekström, Margit Gennser och Sten Andersson
i Malmö (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Sorn
framgår” och slutar med ”detta hänseende.” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser liksom motionärerna att det är angeläget att ytterligare
öka möjligheterna att ombilda hyresfastigheter till fastigheter med bostadsrätt.

Som framhålls i motionen är det inte ovanligt att flerbostadshus innehåller
tre eller fyra lägenheter. För att underlätta ombildning till bostadsrätt i denna
typ av hus bör, som ett första steg på vägen, ändring ske i bostadsrättslagen i
vad avser kravet på minsta antal medlemmar i en bostadsrättsförening.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att antalet medlemmar i fortsättningen
bör uppgå till minst tre, i stället som f. n. minst fem. I konsekvens
härmed bör även bestämmelsen i 65 § bostadsrättslagen om skyldighet i vissa
fall för bostadsrättsförening att träda i likvidation ändras.

Även när det gäller hus som ägs av de allmännyttiga bostadsföretagen bör
ombildningar underlättas genom att man undantar dessa företag från
förbudet mot dubbelupplåtelse. Företaget kan därmed övergångsvis inneha
de lägenheter med bostadsrätt där de boende inte vill byta upplåtelseform.
Några särbestämmelser för att tillförsäkra de kvarboende hyresgästerna
rättsskydd i dessa fall är enligt utskottets mening inte erforderliga. Inte heller
i övrigt anser utskottet att det skulle medföra några nackdelar om förbudet
mot dubbelupplåtelse hävdes, såvitt avser de allmännyttiga bostadsföretagen.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till yrkande 2 i motion 926. De
förordade lagändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1984.

dels att utskottet under moment 3 bort hemställa

3. beträffande vissa frågor rörande övergång från hyresrätt till bostadsrätt att

riksdagen med anledning av motion 1983/84:926 yrkande 2
antar följande

Förslag till

Lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479)

Härigenom föreskrivs att 2 §, 43 § och 65 § bostadsrättslagen (1971:479)'
skall ha nedan angivna lydelse.

1 Lagen omtryckt 1982:353.

LII 1983/84:16

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2§

Nyttjanderätt enligt 1§ får upplåtas endast av bostadsrättsförening.
Upplåtelse får icke ske till annan än medlem i föreningen. Medlems rätt i
föreningen på grund av upplåtelse kallas bostadsrätt.

En kommun till vilken bostadsrätt skall anses upplåten enligt bostadsanvisningslagen
(1980:94) förvärvar medlemskap i föreningen genom upplåtelsen.

En lägenhet som är upplåten med En lägenhet som är upplåten med
hyresrätt får inte upplåtas med bo- hyresrätt får inte upplåtas med bo -

stadsrätt så länge hyresförhållandet
består. Upplåtelse av bostadsrätt får
dock ske, om mindre än tre månader
återstår av hyrestiden och hyresvärden
och hyresgästen är ense om att
hyresförhållandet skall upphöra
utan att hyresrätten överlåts till någon
annan.

stadsrätt så länge hyresförhållandet
består. Upplåtelse av bostadsrätt får
dock ske, om mindre än tre månader
återstår av hyrestiden och hyresvärden
och hyresgasten är ense om att
hyresförhållandet skall upphöra
utan att hyresrätten överlåts till någon
annan. Upplåtelse av bostadsrätt
får även ske av en lägenhet som ingär
i en av ett allmännyttigt bostadsföretag
ägd fastighet.

Med bostadslägenhet avses lägenhet som är avsedd att helt eller till icke
oväsentlig del användas som bostad.

43 §

För registrering av bostadsrättsförening
fordras att föreningen har
minst fem medlemmar samt att den
antagit stadgar och utsett styrelse
och revisorer.

För registrering av bostadsrättsförening
fordras att föreningen har
minst tre medlemmar samt att den
antagit stadgar och utsett styrelse
och revisorer.

Bestämmelserna i 70-95 §§ lagen
(1951:308) om ekonomiska föreningar
äger motsvarande tillämpning
i fråga om bostadsrättsförening.
Vad i 71 och 75 §§ föreskrives för det
fall antalet föreningsmedlemmar
nedgått under det i 5 § föreskrivna
lägsta antalet skall i bostadsrättsförening
tillämpas, om antalet medlemmar
eller antalet bostadsrättshavare
nedgått under/em. Vidare skall vad i
83 § sägs om insatskapital i stället
gälla inträdesavgift, grundavgift och
upplåtelseavgift i bostadsrättsförening.

Bestämmelserna i 70-95 §§ lagen
(1951:308) om ekonomiska föreningar
äger motsvarande tillämpning
i fråga om bostadsrättsförening.
Vad i 71 och 75 §§ föreskrivs för det
fall antalet föreningsmedlemmar
nedgått under det i 5 § föreskrivna
lägsta antalet skall i bostadsrättsförening
tillämpas, om antalet medlemmar
eller antalet bostadsrättshavare
nedgått under tre. Vidare skall vad i
83 § sägs om insatskapital i stället
gälla inträdesavgift, grundavgift och
upplåtelseavgift i bostadsrättsförening.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

minab/gotab 78002 Stockholm 1984