Ökad säkerhetskontroll vid sammanträde med riksdagens kammare och utskott (Betänkande 1989/90:KU33 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets betänkande
1989/90:KU33

Ökad säkerhetskontroll vid sammanträde
med riksdagens kammare och utskott

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet riksdagens förvaltningskontors förslag
till lag om ändring i lagen (1988:144) om säkerhetskontroll vid
sammanträde med riksdagens kammare och utskott (förs. 1989/90:7)
och tre motioner som har väckts med anledning av förslaget.

Under ärendets beredning i utskottet har inom utskottets kansli
upprättats en kanslipromemoria. Promemorian innehåller lagförslag
som något skiljer sig från förvaltningskontorets lagförslag. På utskottets
begäran har lagrådet yttrat sig över lagförslaget i promemorian. Promemorian
har fogats till betänkandet som bilaga 2 och lagrådets yttrande
som bilaga 3.

Utskottet hemställer att riksdagen antar lagförslaget i promemorian
med den ändring utskottet föreslagit. Förslaget innebär att säkerhetskontrollen
även i fortsättningen skall inriktas på att förebygga att
allvarliga våldsbrott förövas vid sammanträden med riksdagens kammare
och utskott. Som förutsättning skall emellertid inte längre gälla
att det till följd av särskilda omständigheter finns risk för ett sådant
brott. Möjligheterna att företa säkerhetskontroll utvidgas således.

Förvaltningskontorets förslag

I förslag 1989/90:7 hemställer förvaltningskontoret att riksdagen antar
förslag till lag om ändring i lagen (1988:144) om säkerhetskontroll vid
sammanträde med riksdagens kammare och utskott. Förvaltningskontorets
lagförslag har fogats till betänkandet som bilaga I.

Motionerna

1989/90:K6 av Göran Ericsson (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att inrätta en säkerhetskontroll i enlighet
med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen begär förslag om säkerhetsanordningar i enlighet
med vad i motionen anförts.

1989/90

KU33

1 Riksdagen IVSV/bO. 4 sami. Nr 33

1989/90:K7 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen avslår
förvaltningskontorets förslag till lag om ändring i lagen om säkerhetskontroll
vid sammanträde med riksdagens kammare och utskott.

1989/90:K8 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
avslår förvaltningskontorets förslag till lag om ändring i lagen
(1988:144) om säkerhetskontroll vid sammanträde med riksdagens
kammare och utskott.

Utskottet

Bakgrund

Bestämmelser i riksdagsordningen om ordningen vid
sammanträde med kammaren och med utskott m.m.

Enligt 2 kap. 4 § första meningen riksdagsordningen är sammanträde
med kammaren offentligt. I förarbetena till riksdagsordningen uttalade
konstitutionsutskottet att i denna föreskrift slås fast den i ett demokratiskt
statsskick fundamentala principen att riksdagens förhandlingar
skall vara offentliga (KU 1973:26). I vissa undantagsfall kan sammanträde
dock hållas inom stängda dörrar.

För utskotten är huvudregeln att de skall sammanträda inom stängda
dörrar. Ett utskott kan dock besluta att sammanträde till den del
det avser inhämtande av upplysningar helt eller delvis skall vara
offentligt (4 kap. 12 § första stycket).

I tilläggsbestämmelsen 2.4.1 finns bestämmelser som rör ordningen
vid sammanträde med kammaren. Där föreskrivs att det skall finnas
särskilda platser för åhörare i plenisalen. Åhörare som uppträder
störande skall genast utvisas. Om oordning uppstår bland åhörare, kan
talmannen utvisa samtliga åhörare. Vidare föreskrivs att besökare till
åhörarläktaren på anmodan skall avlämna ytterkläder och väskor samt
föremål, som kan användas för att störa ordningen i plenisalen, för
förvaring. Den som inte efterkommer en sådan anmodan får vägras
tillträde till åhörarläktaren. I tilläggsbestämmelsen 4.12.2 finns föreskrifter
som gäller ordningen vid offentlig del av utskottssammanträde.
De har samma innebörd som föreskrifterna i 2.4.1.

Lagen (1988:144) om säkerhetskontroll vid sammanträde med
riksdagens kammare och utskott

Den angivna lagen trädde i kraft den 1 maj 1988. Lagen gör det
möjligt att i extraordinära situationer utföra säkerhetskontroll i samband
med sammanträde med kammaren och vid en offentlig del av ett
utskottssammanträde.

Säkerhetskontroll får nämligen äga rum om det till följd av särskilda
omständigheter finns risk för att det vid sammanträdet kan komma att
förövas ett brott som innebär en allvarlig fara för någons liv, hälsa
eller frihet eller för omfattande förstörelse av egendom (1 §). Säker -

1989/90:KU33

hetskontrollen beslutas av talmannen (2 §). Säkerhetskontrollen omfattar
besökare till plenisalens åhörarläktare och lokalen för utskottssammanträdet
(3 §). Med besökare avses även journalister och pressfotografer
men inte riksdagens ledamöter, den som kallats till en utfrågning
eller dennes bisittare eller den i övrigt som skall närvara vid
sammanträdet på grund av allmän tjänst (KU 1987/88:34 s. 3). Säkerhetskontrollen
utförs av polisman efter närmare anvisningar av polismyndigheten
med biträde av vaktpersonal vid riksdagen (4 §). Vid
säkerhetskontrollen skall vapen och andra föremål som kan komma
till användning vid den nämnda typen av brott eftersökas. För detta
ändamål får kroppsvisitation äga rum och väskor och andra föremål
undersökas (5 §). Besökare som inte underkastar sig föreskriven säkerhetskontroll
skall vägras tillträde till åhörarläktaren eller sammanträdeslokalen
(6 §). Påträffas föremål som avses i 5 § och tas det inte i
beslag enligt bestämmelserna i rättegångsbalken, skall den hos vilken
föremålet påträffas uppmanas att lämna det ifrån sig för förvaring.
Efterkommer han inte uppmaningen, får han avlägsnas från riksdagens
lokaler (7 §).

Lagens utformning innebär att säkerhetskontroll bara kan komma i
fråga när våldshandlingar kan befaras på grund av något konkret hot
eller andra särskilda omständigheter. Lagen medger således inte att
kontrollen utförs när som helst eller regelmässigt vid vissa tillfällen.

När lagstiftningsärendet behandlades erinrade konstitutionsutskottet
om att riksdagen vid upprepade tillfällen hade uttalat att öppenhet i
vårt statsskick utgör en grundläggande förutsättning för vårt demokratiska
samhällssystem och att detta självfallet skall prägla arbetet i
riksdagen i dess egenskap av ledande statsorgan. Utskottet anförde
vidare att kontrollåtgärder som syftar till att förebygga brott eller
förhindra störningar av allmän ordning och säkerhet kan innebära
mer eller mindre kännbara inskränkningar i lagskyddade fri- och
rättigheter. Vid bedömningen av vilka begränsningar som får göras
skall särskilt beaktas vikten av vidast möjliga yttrande- och informationsfrihet.
Detta gäller i hög grad politiska angelägenheter och därmed
också allmänhetens tillträde till sammanträden med politiska
församlingar. Utskottet ansåg emellertid att det borde finnas en möjlighet
för riksdagen att i vissa extraordinära situationer kunna besluta om
säkerhetskontroll vid sammanträde med kammaren och vid offentliga
utskottsutfrågningar (KU 1987/88:34).

Förvaltningskontorets förslag

Enligt förvaltningskontorets förslag skall säkerhetskontroll få äga rum i
betydligt större utsträckning än vad som för närvarande är möjligt.
Förslaget har främst föranletts av två ordningsstörande händelser som
har inträffat vid kammarens sammanträden. Det ena fallet inträffade
den 10 juni 1988. Under en debatt i kammaren klättrade en grupp
demonstranter ner från läktaren och tog sig fram till talarstolen.
Sammanträdet ajournerades, och efter ett visst tumult fördes demon -

1989/90: KU33

1 * Riksdagen I9W/90. 4 sand Nr 3.?

Rättelse: S. 8 sista raden tillkommer: och 1.

stranterna ut. Vid det andra tillfället, den 31 maj 1989, kedjade demonstranter
fast sig vid stolarna på åhörarläktaren och ropade slagord.
Oordning uppstod och talmannen tvingades utrymma läktaren.

Enligt förslaget skall 1 § lagen om säkerhetskontroll vid sammanträde
med riksdagens kammare och utskott ändras så att säkerhetskontroll
får äga rum till förekommande av brott som utgör allvarlig fara
för ordningen vid sammanträdet. Det behöver inte föreligga några
särskilda omständigheter i det enskilda fallet som motiverar kontrollen.
Att närmare ange när kontrollen bör anordnas är enligt förslaget
inte möjligt. Som exempel på anledningar till kontroll anges det vid
tillfället rådande debattklimatet i samhället eller närvaron av särskilt
utsatta personer i sarpmanträdeslokalen. Kontrollen är inte heller
förbehållen förebyggandet av brott som innebär en allvarlig fara för
någons liv, hälsa eller frihet eller för omfattande förstörelse av egendom.
Kontrollen kan även avse att förhindra brottet störande av
förrättning (16 kap. 4 § brottsbalken). Enligt förslaget blir det möjligt
att rutinmässigt tvinga besökarna att underkasta sig eftersökning av
föremål som kan tänkas användas för att störa ett sammanträde. Det är
meningen att uttrycket "brott som utgör allvarlig fara för ordningen
vid sammanträde" även skall innefatta de allvarliga brott av attentatskaraktär
som lagen för närvarande avser.

Mot förslaget anmäldes två reservationer. Ledamöterna från moderata
samlingspartiet föreslog att säkerhetskontroll skulle få äga rum så
länge talmannen inte beslutat annat. Ledamoten från vänsterpartiet
kommunisterna förordade en oförändrad lagstiftning.

Motionerna

I motion K6 yrkande 1 förespråkas att säkerhetskontroll alltid skall få
äga rum. Möjligen skall talmannen kunna besluta om att sådan inte
skall företas. Motionären anför att förvaltningskontorets förslag endast
är en del av ett säkerhetssystem för riksdagen och efterlyser ytterligare
åtgärder för att höja säkerheten. Motionären föreslår vissa säkerhetsanordningar
i plenisalen (yrkande 2). I läktarens frontpanel bör ett
pansarglas monteras in. Det skall snabbt kunna hissas upp till en sådan
höjd att ingen beväpnad person skall kunna avge eld ner i plenisalen.
Pansarglasdörren in till läktaren skall automatiskt kunna låsas när
någon passerar en detektorbåge som ger utslag. I motionerna K7 och
K8 anför motionärerna att det inte finns någon anledning att ändra
lagen. De hemställer därför att förslaget avslås.

Promemorieförslaget

Den promemoria som har upprättats inom utskoitets kansli innehåller
lagförslag som något skiljer sig från det som läggs fram i förvaltningskontorets
förslag. I promemorian föreslås att 1 § lagen om säkerhetskontroll
vid sammanträde med riksdagens kammare och utskott ändras
så att säkerhetskontroll får äga rum i syfte att förebygga att det i
samband med ett sammanträde med riksdagens kammare eller vid
offentlig del av av sammanträde med et* utskott förövas brott som

1989/90: KU33

innebär en allvarlig fara för någons liv, hälsa eller frihet eller för
omfattande förstörelse av egendom. Vidare föreslås att det i 2 § nämnda
lag görs ett tillägg till den nuvarande lydelsen av innebörd att
talmannens beslut om säkerhetskontroll skall avse viss tid, högst en
månad. När det gäller det närmare innehållet i promemorian hänvisas
till bilaga 2. Lagrådet har i sitt yttrande över promemorians lagförslag
förordat ett mindre tillägg i 2 § i lagförslaget. I övrigt har lagrådet
lämnat lagförslaget utan erinran. Yttrandet finns i bilaga 3 till betänkandet.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att säkerhetskontrollen vid sammanträde med riksdagens
kammare och utskott även i fortsättningen bör inriktas på skyddet
mot grövre våldsbrott. De ordningsstörande händelser som beskrivs i
förvaltningskontorets förslag har emellertid väckt frågan om lagen gör
det möjligt att åstadkomma ett tillräckligt skydd. Visserligen förelåg det
inte vid något av tillfällena något särskilt hot som innebar att det fanns
risk för något allvarligt våldsbrott. Något beslut om säkerhetskontroll
hade därför inte fattats. Några våldshandlingar förekom inte heller.
Enligt utskottet visar emellertid händelserna tydligt att möjligheterna
att garantera säkerheten genom förebyggande åtgärder är begränsade.

I plenisalen kan ibland en stor del av landets politiska ledning vara
samlad. Det är enligt utskottet uppenbart att det vid sådana tillfällen
kan finnas behov av åtgärder för att garantera säkerheten även om det
inte föreligger något konkret hot om våldshandlingar. Utskottet vill i
detta sammanhang också erinra om att vissa statsråd har ett ständigt
liwaktsskydd på grund av hot som de bedöms vara utsatta för. Ett
sådant hot bortfaller givetvis inte när statsrådet är i plenisalen. Det nu
anförda talar enligt utskottet för att säkerhetskontroll bör kunna äga
rum i större utsträckning än vad som är möjligt enligt nuvarande
ordning. Som anförs i promemorian kan behov av säkerhetskontroll
föreligga vid vissa tillfällen då många ledamöter och andra är samlade,
t.ex. vid riksmötets öppnande eller vid behandlingen av ärenden som
väcker starka känslor hos olika grupper i samhället. Enligt utskottets
mening är det inte möjligt att närmare ange när kontrollen skall äga
rum. I varje särskilt fall måste en avvägning göras mellan å ena sidan
intresset av säkerhet vid sammanträden med riksdagens kammare och
utskott och å andra sidan intresset av största möjliga öppenhet i
riksdagens arbete och den enskildes intresse av skydd för den personliga
integriteten. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att rätten att
besluta om säkerhetskontroll tillkommer talmannen. Det innebär en
garanti för att intresset av öppenhet och intresset för integriteten
kommer att beaktas.

På grund av det anförda förordar utskottet att 1 § lagen om säkerhetskontroll
vid sammanträde med riksdagens kammare och utskott
ändras så att säkerhetskontroll får äga rum i syfte att förebygga att det i
samband med ett sammanträde med riksdagens kammare eller vid
offentlig del av sammanträde med ett utskott förövas brott som innebär

1989/90:KU33

en allvarlig fara för någons liv, hälsa eller frihet eller för omfattande
förstörelse av egendom. Detta ställningstagande innebär att utskottet
avstyrker motionerna K7 och K8.

Utskottet vill vidare framhålla att en utvidgad säkerhetskontroll kan
fa en viss betydelse när det gäller möjligheterna att förhindra att
ordningen störs vid sammanträdena. Om det vid säkerhetskontrollen
upptäcks att en besökare till plenisalen har med sig ett föremål som
kan användas för att störa ordningen, kan han nämligen enligt tilläggsbestämmelsen
2.4.1 till riksdagsordningen anmodas att lämna kvar
föremålet. Den som inte efterkommer en sådan anmodan får enligt
bestämmelsen vägras tillträde. Föreskrifter av likartat innehåll för
offentlig del av ett utskottssammanträde finns i tilläggsbestämmelsen

4.12.2.

I normala fall sker säkerhetskontrollen med användande av en
detektor. Även om denna metod för undersökning utgör ett förhållandevis
litet ingrepp i den personliga integriteten bör säkerhetskontroll
enligt utskottets mening inte äga rum i vidare mån än vad som är
motiverat från säkerhetssynpunkt. Behovet av säkerhetskontroll är
också olika starkt vid olika tidpunkter. Utskottet avstyrker därför
yrkandet om ständig säkerhetskontroll i motion K6 yrkande 1. I
promemorian föreslås att beslut om säkerhetskontroll skall gälla för en
viss tid. När tiden är till ända får frågan om fortsatt kontroll prövas på
nytt. Den längsta tid som ett beslut om säkerhetskontroll skall kunna
avse bör enligt förslaget vara en månad. I 2 § i promemorians lagförslag
görs därför ett tillägg till den nuvarande lydelsen. Tillägget innebär
att talmannens beslut om säkerhetskontroll skall avse viss tid, högst en
månad varje gång. Lagrådet har i sitt yttrande anfört att lagens övriga
bestämmelser tar sikte på att säkerhetskontrollen görs i anslutning till
ett sammanträde med riksdagens kammare eller utskott. Det är enligt
lagrådet då naturligt att talmannens beslut kan avse visst eller vissa
sammanträden utan att det närmare anges tidpunkter för dessa. För att
det klart skall framgå att detta är ett möjligt alternativ har lagrådet
förordat att tillägget utformas så att talmannens beslut skall avse visst
sammanträde eller viss tid, högst en månad varje gång. Utskottet
ansluter sig till vad som anförs i promemorian om begränsning i tiden
av beslut om säkerhetskontroll och förordar att 2 § utformas i enlighet
med lagrådets förslag.

Vad utskottet har anfört om sammanträde med kammaren gäller i
allt väsentligt även en offentlig del av sammanträde med utskott.
Utskottet förutsätter att anordnandet av säkerhetskontroll i samband
med en offentlig del av ett sammanträde med ett utskott föregås av
samråd med utskottet i fråga.

Den nya ordningen bör gälla fr.o.m. den 1 maj IWO.

Som anförs i motion K6 yrkande 2 är de föreslagna åtgärderna
endast en del av säkerhetssystemet för riksdagens lokaler. I motionsyrkande!
förespråkas ytterligare åtgärder av teknisk karaktär. Utskottet
vill erinra om att det ankommer på riksdagens förvaltningskontor att

1989/90:KU33

fortlöpande pröva vilka åtgärder av praktisk natur som behöver vidtas
för att upprätthålla och förbättra säkerheten. Med det anförda får
motionsyrkandet anses besvarat.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ökad säkerhetskontroll

att riksdagen med anledning av förslag 1989/90:7 och med avslag
på motionerna 1989/90:K6 yrkande 1, 1989/90:K7 och 1989/90:
K8 antar i bilaga 4 intaget förslag till lag,

res. I (m)
res. 2 (vpk, mp)

2. beträffande vissa tekniska säkerhetsåtgärder

att riksdagen förklarar motion 1989/90:K6 yrkande 2 besvarad
med vad utskottet anfört.

Stockholm den 20 mars 1990
På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m). Catarina Rönnung
(s), Kurt Ove Johansson (s). Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c).
Sture Thun (s), Hans Nyhage (m). Sören Lekberg (s), Torgny Larsson
(s), Elisabeth Fleetwood (m), Ylva Annerstedt (fp). Bengt Kindbom
(c), Bo Hammar (vpk). Hans Leghammar (mp), Ulla Pettersson (s) och
Rosa-Lill Wåhlstedt (s).

Reservationer

1. Ökad säkerhetskontroll (mom. 1)

Anders Björck, Hans Nyhage och Elisabeth Fleetwood (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "1 normala
fall och slutar med "lagrådets förslag." bort ha följande lydelse:
Säkerhetskontroll bör fa anordnas utan särskild prövning. Talmannen
bör dock ha befogenhet att besluta att kontroll inte skall äga rum.
Föreskriften i 2 § i lagförslaget bör utformas i enlighet med detta.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande ökad säkerhetskontroll

19S9/90:KU33

att riksdagen med anledning av förslag 1989/90:7 och motion
1989/90:K6 yrkande 1 och med avslag på motionerna
1989/90:K7 och 1989/90:K8 antar i bilaga 4 intaget förslag till lag
med den ändringen att 2 § skall ha följande lydelse.

2 §

Talmannen lår besluta att säkerhetskontroll inte skall äga rum.

2. Ökad säkerhetskontroll (mom. 1)

Bo Hammar (vpk) och Hans Leghammar (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Utskottet
anser” och på s. 6 slutar med "1990." bort ha följande lydelse:
Öppenheten i vårt statsskick är en grundläggande förutsättning för
ett demokratiskt samhälle. Lagförslaget innebär ett avsteg från den
öppenhet som kännetecknar riksdagens arbete. Utskottet kan inte
finna ätt det finns några motiv för en sådan skärpt lagstiftning. Utskottet
avstyrker därför lagförslaget.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande ökad säkerhetskontroll
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:K7 och
1989/90:K8 avslår förslag 1989/90:7 och motion 1989/90:6 yrkande
1.

1989/90:KU33

Förvaltningskontorets lagförslag

1989/90: KU33

Bilaga 1

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1988:144) om
säkerhetskontroll vid sammanträde med riksdagens
kammare och utskott

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1988:144) om säkerhetskontroll
vid sammanträde med riksdagens kammare och utskott skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Säkerhetskontroll får äga rum,
om det till följd av särskilda omständigheter
finns risk för att det i
samband med ett sammanträde
med riksdagens kammare eller
vid offentlig del av sammanträde
med ett utskott kan komma att
förövas brott som innebär en allvarlig
fara för någons liv, hälsa
eller frihet eller för omfattande förstörelse
av egendom.

Föreslagen lydelse

Säkerhetskontroll får äga rum
hos riksdagen till förekommande
av brott som utgör allvarlig fara
för ordningen vid ett sammanträde
med riksdagens kammare eller
vid offentlig del av sammanträde
med ett utskott.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1990.

Kanslipromemoria

1990-03-06

Ökad säkerhetskontroll vid sammanträde med
riksdagens kammare och utskott

Sammanfattning

I denna promemoria föreslås ändringar i lagen (1988:144) om säkerhetskontroll
vid sammanträde med riksdagens kammare och utskott.
Säkerhetskontrollen skall som hittills inriktas på att förebygga att
allvarliga våldsbrott förövas vid sådana sammanträden. Som förutsättning
för kontrollen skall emellertid inte längre gälla att det till följd av
särskilda .omständigheter finns risk för ett sådant brott. Förslaget
innebär således att möjligheterna att företa säkerhetskontroll utvidgas.

Bakgrund

Bestämmelser om kroppsvisitation

Enligt 2 kap. 6 § regeringsformen är varje medborgare gentemot det
allmänna skyddad mot kroppsvisitation. Kroppsvisitation innebär undersökning
av någons kläder eller av något som denne har med sig,
t. ex. en handväska (prop. 1975/76:209). Skyddet mot kroppsvisitation
får dock begränsas genom lag. Det får emellertid bara göras för att
tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle.
Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn
till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så
långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av
folkstyrelsens grundvalar (2 kap. 12 § andra stycket).

Om det förekommer anledning att ett brott förövats på vilket det
kan följa fängelse får enligt 28 kap. 1 § rättegångsbalken kroppsvisitation
företas för eftersökande av föremål som är underkastat beslag,
eller annars för att utröna omständighet som kan ha betydelse för
utredning om brott.

I 19 § polislagen (1984:387) finns också bestämmelser om kroppsvisitation.
Enligt den paragrafen får en polisman som med laga stöd
griper eller annars omhändertar eller avlägsnar någon i anslutning till
ingripandet kroppsvisitera denne i den utsträckning som är nödvändig
antingen av säkerhetsskäl för att vapen eller andra farliga föremål skall
kunna tas om hand, eller för att hans identitet skall kunna fastställas.
Enligt paragrafen får en polisman också kroppsvisitera i den utsträck -

1989/90:KU33

Bilaga 2

ning det behövs för att söka efter vapen eller andra farliga föremål som
är ägnade att användas vid brott mot liv eller hälsa, om det med
hänsyn till omständigheterna kan antas att ett sådant föremål kan
förklaras förverkat enligt 36 kap. 3 § brottsbalken (brottsverktyg och
vapen). För detta ändamål får polismannen även undersöka portfölj,
handväska eller annat liknande handbagage.

Enligt 1 § lagen (1981:1064) om säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar
får säkerhetskontroll äga rum, om det till följd av särskilda
omständigheter finns risk för att det i samband med en domstolsförhandling
kan komma att förövas brott som innebär en allvarlig fara
för någons liv, hälsa eller frihet eller för omfattande förstörelse av
egendom. Vad som menas med säkerhetskontroll och vad som händer
om någon vägrar att underkasta sig säkerhetskontroll är reglerat i
huvudsak på samma sätt som i lagen (1988:144) om säkerhetskontroll
vid sammanträde med riksdagens kammare och utskott. En redogörelse
för den lagen lämnas nedan.

Enligt 1 § lagen (1970:926) om särskild kontroll på flygplats får till
förekommande av brott som utgör allvarlig fara för säkerheten vid
luftfart särskild kontroll på flygplats äga rum. Förordnande om särskild
kontroll skall avse viss tid, högst tre månader varje gång (2 §''
Vid särskild kontroll eftersöks vapen eller annat föremål, som är ägn.
att komma till användning vid brott som avses i 1 §. Väska eller annat
slutet förvaringsstäile inom flygplatsens område får undersökas. Flygpassagerare
eller annan som uppehåller sig inom området får kroppsvisiteras
(3 §).

Bestämmelser i riksdagsordningen om ordningen vid
sammanträde med kammaren och med utskott m.m.

1989/90: KU33

Bilaga 2

I tilläggsbestämmelsen 4.12.2 finns föreskrifter som gäller ordningen
vid offentlig del av utskottssammanträde. De har samma innebörd som
föreskrifterna i 2.4.1.

Lagen (1988:144) om säkerhetskontroll vid sammanträde med
riksdagens kammare och utskott

Lagen (1988:144) om säkerhetskontroll vid sammanträde med riksdagens
kammare och utskott trädde i kraft den 1 maj 1988. Lagen gör
det möjligt att i extraordinära situationer utföra säkerhetskontroll i
samband med sammanträde med kammaren och vid en offentlig del av
ett utskottssammanträde.

Säkerhetskontroll fär nämligen äga rum, om det till följd av särskilda
omständigheter finns risk för att det vid sammanträdet kan komma
att förövas ett brott som innebär en allvarlig fara för någons liv, hälsa
eller frihet eller för omfattande förstörelse av egendom (1 §). Säkerhetskontrollen
beslutas av talmannen (2 §). Säkerhetskontrollen omfattar
besökare till plenisalens åhörarläktare och lokalen för utskottssammanträdet
(3 §). Med besökare avses även journalister och pressfotografer
men inte riksdagens ledamöter, den som kallats till en utfrågning
eller dennes bisittare eller den i övrigt som skall närvara vid
sammanträdet på grund av allmän tjänst (KU 1987/88:34 s. 3). Säkerhetskontrollen
utförs av polisman efter närmare anvisningar av polismyndigheten
med biträde av vaktpersonal vid riksdagen (4 §). Vid
säkerhetskontrollen skall vapen och andra föremål som kan komma
till användning vid den nämnda typen av brott eftersökas. För detta
ändamål får kroppsvisitation äga rum och väskor och andra föremål
undersökas (5 §). Besökare som inte underkastar sig föreskriven säkerhetskontroll
skall vägras tillträde till åhörarläktaren eller sammanträdeslokalen
(6 §). Påträffas föremål som avses i 5 § och tas det inte i
beslag enligt bestämmelserna i rättegångsbalken, skall den hos vilken
föremålet påträffas uppmanas att lämna det ifrån sig för förvaring.
Efterkommer han inte uppmaningen, får han avlägsnas från riksdagens
lokaler (7 §).

Lagens utformning innebär att säkerhetskontroll bara kan komma i
fråga när våldshandlingar kan befaras på grund av hot eller andra
särskilda omständigheter. Lagen medger således inte att kontrollen
utförs när som helst eller regelmässigt vid vissa tillfällen.

1989/90:KU33

Bilaga 2

med också allmänhetens tillträde till sammanträden med politiska
församlingar. Utskottet ansåg emellertid att det borde finnas en möjlig'
het för riksdagen att i vissa extraordinära situationer kunna besluta om
säkerhetskontroll vid sammanträde med kammaren och vid offentliga
utskottsutfrågningar (KU 1987/88:34).

I det utredningsarbete som föregick förslaget redovisades regler om
tillträde för åhörare i nio andra europeiska parlament, bl.a. i Storbritannien
och Förbundsrepubliken Tyskland. Av redovisningen framgår
att åhörarna i många fall måste genomgå någon form av kontroll —
ofta i form av detektor eller liknande. I några fall förekommer även
identitetskontroll (förs. 1987/88:9).

Behov av utvidgad säkerhetskontroll i riksdagen

Efter lagens ikraftträdande har vissa händelser inträffat som har väckt
frågan om lagen gör det möjligt att åstadkomma ett tillräckligt skydd
vid sammanträden med riksdagens kammare och utskott.

Under en debatt i kammaren den 10 juni 1988 klättrade en grupp
demonstranter ned från läktaren och tog sig fram till talarstolen.
Sammanträdet ajournerades och efter ett visst tumult fördes demonstranterna
ut. Vid ett sammanträde i kammaren den 31 maj 1989
kedjade demonstranter fast sig vid stolarna på åhörarläktaren och
ropade slagord. Oordning uppstod och det dröjde länge innan demonstranterna
blev avlägsnade. Vid inget av dessa tillfällen hade det
förelegat någon särskild omständighet som innebar att det fanns risk
för något allvarligt våldsbrott, och något beslut om säkerhetskontroll
hade därför inte fattats. Några våldshandlingar förekom inte heller.
Händelserna visar emellertid tydligt att möjligheterna att garantera
säkerheten genom förebyggande åtgärder är begränsade.

I plenisalen kan ibland en stor del av landets politiska ledning vara
samlad. Det framstår som uppenbart att det vid sådana tillfällen kan
finnas behov av åtgärder för att garantera säkerheten även om det inte
föreligger något konkret hot om våldshandlingar. Det kan i sammanhanget
också erinras om att vissa statsråd har ett ständigt liwaktsskydd
på grund av hot som de bedöms vara utsatta för. Ett sådant hot
bortfaller givetvis inte när statrådet är i plenisalen. Det nu anförda
talar för att säkerhetskontroll bör kunna äga rum i större utsträckning
än vad som är möjligt enligt nuvarande ordning.

Förslag från riksdagens förvaltningskontor

Riksdagens förvaltningskontor har mot denna bakgrund lagt fram ett
förslag till ändring i lagen om säkerhetskontroll vid sammanträde med
riksdagens kammare och utskott (förs. 1989/90:7).

Förslaget innebär att säkerhetskontroll får äga rum i betydligt större
utsträckning än vad som för närvarande är möjligt. Det föreslås nämligen
att 1 § ändras så att säkerhetskontroll får äga rum till förekommande
av brott som utgör allvarlig fara för ordningen vid sammanträdet.
Det behöver inte föreligga några särskilda omständigheter i det
enskilda fallet som motiverar kontrollen. Att närmare ange när kon -

1989/90: KU33

Bilaga 2

trollen bör anordnas är enligt förslaget inte möjligt. Som exempel på
anledningar till kontroll anges det vid tillfället rådande debattklimatet
i samhället eller närvaron av särskilt utsatta personer i sammanträdeslokalen.
Kontrollen är inte heller förbehållen förebyggandet av brott
som innebär en allvarlig fe ra för någons liv, hälsa eller frihet eller för
omfattande förstörelse av egendom. Kontrollen kan även avse att
förhindra brottet störande av förrättning (16 kap. 4 § brottsbalken).
Enligt förslaget blir det möjligt att rutinmässigt tvinga besökarna att
underkasta sig eftersökning av föremål som kan tänkas användas för att
störa ett sammanträde. Det är meningen att uttrycket "brott som utgör
allvarlig fara för ordningen vid sammanträde" även skall innefatta de
allvarliga brott av attentatskaraktär som lagen för närvarande avser.

Mot förslaget har två reservationer anmälts. Ledamöterna från moderata
samlingspartiet föreslår att säkerhetskontroll Sr äga rum så
länge talmannen inte beslutat annat. Ledamoten från vänsterpartiet
kommunisterna förordar en oförändrad lagstiftning.

Med anledning av förslaget har tre motioner väckts, nämligen
1989/90:K6— 8. I motion K6 av Göran Ericsson (m) förespråkas ytterligare
säkerhetsåtgärder. I motionerna K7 av Lars Werner m.fl. (vpk)
och K8 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) hemställs att förslaget
avslås.

Promemorieförslag

Säkerhetskontrollen vid sammanträde med riksdagens kammare och
utskott bör liksom hittills inriktas på skyddet mot grövre våldsbrott.
Som framgår av det föregående kan det förekomma tillfallen då det
finns ett behov av att säkerhetskontroll görs i detta syfte, även om det
inte finns några särskilda omständigheter som pekar på att det finns
risk för att ett grovt våldsbrott kommer att förövas. Det kan gälla vissa
tillfällen då många riksdagsledamöter och andra är samlade, t.ex. vid
riksmötets öppnande. Men det kan också gälla vid behandlingen av
ärenden som väcker starka känslor hos olika grupper i samhället. Att
närmare ange när kontrollen skall äga rum är inte möjligt. I varje
särskilt fall måste en avvägning göras mellan å ena sidan intresset av
säkerhet vid sammanträden med riksdagens kammare och utskott och
å andra sidan intresset av största möjliga öppenhet i riksdagsarbetet
och den enskildes intresse av skydd för den personliga integriteten.
Rätten att besluta om kontrollen tillkommer talmannen. Detta innebär
en garanti för att intresset av öppenhet och intresset för integriteten
kommer att beaktas.

En utvidgad säkerhetskontroll i enlighet med det föregående kan
också fa en viss betydelse när det gäller möjligheterna att förhindra att
ordningen störs vid sammanträdena. Om det vid säkerhetskontrollen
upptäcks att en besökare till plenisalen har med sig ett föremål som
kan användas för att störa ordningen, kan han nämligen enligt tilläggsbestämmelsen
2.4.1 till riksdagsordningen anmodas att lämna kvar
föremålet. Den som inte efterkommer en sådan anmodan far enligt

1989/90:KU33

Bilaga 2

bestämmelsen vägras tillträde. Föreskrifter av likartat innehåll för
offentlig del av utskottssammanträde finns i tilläggsbestämmelsen

4.12.2.

Säkerhetskontrollen sker i normala fall med användande av en
detektor. Även om denna metod för undersökning utgör ett förhållandevis
litet ingrepp i den personliga integriteten bör säkerhetskontroll
inte äga rum i vidare mån än vad som är motiverat från säkerhetssynpunkt.
Behovet av säkerhetskontroll är också olika starkt vid olika
tidpunkter. En beslutad säkerhetskontroll bör därför vara beroende av
en fortlöpande prövning. Beslut om säkerhetskontroll bör därför — i
likhet med vad som är fallet med säkerhetskontroll på flygplats —
gälla för en viss tid. När tiden är till ända får frågan om fortsatt
kontroll prövas på nytt. Den längsta tid som ett beslut om säkerhetskontroll
skall kunna avse bör vara en månad.

Vad som har sagts om sammanträde med kammaren gäller i allt
väsentligt även en offentlig del av sammanträde med utskott. Det
förutsätts att anordnandet av säkerhetskontroll i samband med en
offentlig del av ett sammanträde med ett utskott föregås av samråd med
utskottet i fråga.

Den nya ordningen bör gälla fr.o.m. den 1 maj 1990.

1 enlighet med det anförda har upprättats förslag till lag om ändring
i lagen om säkerhetskontroll vid sammanträde med riksdagens kammare
och utskott (bilaga).

1989/90: K.U33

Bilaga 2

Kanslipromemorians lagförslag
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1988:144) om
säkerhetskontroll vid sammanträde med riksdagens
kammare och utskott

Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1988:144) om säkerhetskontroll
vid sammanträde med riksdagens kammare och utskott skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Säkerhetskontroll får äga rum,
om det lill följd av särskilda omständigheter
finns risk för att det i
samband med ett sammanträde
med riksdagens kammare eller
vid offentlig del av sammanträde
med ett utskott kan komma att förövas
brott som innebär en allvarlig
fara för någons liv, hälsa eller
frihet eller för omfattande förstörelse
av egendom.

Beslut om säkerhetskontroll fattas
av talmannen.

Föreslagen lydelse

Säkerhetskontroll får äga rum i
syfte att förebygga att det i samband
med ett sammanträde med
riksdagens kammare eller vid offentlig
del av sammanträde med
ett utskott förövas brott som innebär
en allvarlig fara för någons
liv, hälsa eller frihet eller för omfattande
förstörelse av egendom.

Beslut om säkerhetskontroll fattas
av talmannen och skall avse
viss tid, högst en månad varje
gäng.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1990.

1989/90: KU 33

Bilaga 2

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1990-03-13

Närvarande: f.d. regeringsrådet Stig Nordlund, justitierådet Fredrik
Sterzel, regeringsrådet Björn Sjöberg.

Enligt protokoll vid riksdagens konstitutionsutskotts sammanträde
den 6 mars 1990 har utskottet beslutat inhämta lagrådets yttrande över
ett som bilaga till en upprättad kanslipromemoria fogat förslag till lag
om ändring i lagen (1988:144) om säkerhetskontroll vid sammanträde
med riksdagens kammare och utskott.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ingvar
Åkesson.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet.

I 2 § i lagförslaget görs ett tillägg till den nuvarande lydelsen av
innebörd att talmannens beslut om säkerhetskontroll skall avse viss tid,
högst en månad varje gång. Lagens övriga bestämmelser tar sikte på att
säkerhetskontrollen görs i anslutning till ett sammanträde med riksdagens
kammare eller utskott. Det är då naturligt, att talmannens beslut
kan avse visst eller vissa sammanträden utan att det närmare anges
tidpunkter för dessa. För att det klart skall framgå att detta är ett
möjligt alternativ förordar lagrådet att 2 § ges följande lydelse: "Beslut
om säkerhetskontroll fattas av talmannen och skall avse visst sammanträde
eller viss tid, högst en månad varje gång."

I övrigt har lagrådet ingen erinran mot lagförslaget.

1989/90: KU33

Bilaga3

Utskottets lagförslag
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1988:144) om
säkerhetskontroll vid sammanträde med riksdagens
kammare och utskott

Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1988:144) om säkerhetskontroll
vid sammanträde med riksdagens kammare och utskott skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Säkerhetskontroll får äga rum,
om det till följd av särskilda omständigheter
finns risk för att det i
samband med ett sammanträde
med riksdagens kammare eller
vid offentlig del av sammanträde
med ett utskott kan komma att förövas
brott som innebär en allvarlig
fara för någons liv, hälsa eller
frihet eller för omfattande förstörelse
av egendom.

Beslut om säkerhetskontroll fattas
av talmannen.

Föreslagen lydelse

Beslut om säkerhetskontroll fattas
av talmannen och skall avse
visst sammanträde eller viss tid,
högst en månad varje gång.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1990.

1989/90: KU33

Bilaga 4