Officiell namnlängd m.m.
Betänkande 1993/94:KrU4
Kulturutskottets betänkande
1993/94:KRU04
Officiell namnlängd m.m.
Innehåll
1993/94 KrU4
Sammanfattning
I betänkandet behandlas två motioner från allmänna motionstiden 1993.
En av motionerna syftar till att det skall fastställas en officiell namnlängd som införs i statskalendern. Motionen avstyrks bl.a. med hänvisning till att det numera står var och en fritt att ge ut en almanacka och själv bestämma vilken namnlängd som skall införas i en sådan.
Utskottet avstyrker även en motion som syftar till att ordet riksdagen skall skrivas med stor begynnelsebokstav.
Motionerna
1992/93:Kr238 av Carl B Hamilton och Olle Schmidt (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar att riksdagen skall stavas med stor bokstav.
1992/93:Kr319 av Birger Hagård (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär fastställande av en auktoritativ officiell namnlängd i statskalendern.
En officiell namnlängd (motion 1992/93:Kr319)
Allmänna uppgifter
De första svenska almanackorna -- av vilka den äldsta bevarade härrör från år 1585 -- var i regel kopior av tyska almanackor. Namnlängder i almanackorna byggde på olika katolska kalendarier. En större enhetlighet skapades först när Kungl. Vetenskapsakademien år 1747 fick ensamrätt att ge ut almanackor från år 1749. Namnlängden behöll sin ålderdomliga prägel under hela 1800-talet. Först år 1901 utkom en moderniserad version, av Kungl. Maj:t gillad och stadfäst året innan (uppgifterna hämtade ur Vanliga almanackan för året efter Frälsarens Kristi födelse 1993, Stockholm 1992).
De följande uppgifterna i detta avsnitt har i huvudsak hämtats från en uppsats om Den svenska almanackans namnlängd 1901--1993 i vilken rektor Per Henningsson redovisar svensk namnlängdshistoria. Uppsatsen kommer att publiceras under hösten 1993 i Studia Anthroponymica Scandinavica nr 11 1993. Bl.a. citerar författaren ett yttrande från år 1944 av Uppsalaprofessorerna H.S. Nyberg och Gunnar Rudberg över en riksdagsmotion med förslag att modernisera namnlängden.
Almanackans gamla namnlängd, som var gällande t.o.m. år 1900, var ett arv från den katolska kyrkan och grundade sig på en religiös princip: varje dag på året var helgad åt en biblisk person eller ett katolskt helgon och ställd under dess beskydd. Genom den reform, som första gången kom till uttryck i 1901 års almanacka, bröts denna princip och namnlängden sekulariserades. Därmed var grunden lagd till en ny typ av namnlängd, nämligen ett allmänt namnregister till vägledning vid namngivning. Principen genomfördes dock icke konsekvent, och många av de gamla helgonnamnen bibehöllos, även sådana som sällan eller aldrig förekomma som verkliga namn. Man kan sätta ifråga, huruvida denna kompromiss var lyckad, och om det under sådana förhållanden icke hade varit klokare att behålla den gamla namnlängden som ett vördnadsvärt dokument från en gången tid. Men då nu den gamla principen en gång är bruten, tala många skäl för att steget bör tagas fullt ut och almanackans namnlängd förvandlas till ett verkligt register över de vanligaste och mest brukliga förnamnen i vårt språk.
1901 års namnlängd innebar en väsentlig förändring i jämförelse med tidigare namnlängder. Mer än 150 gamla helgonnamn ströks och nya namn tillkom. Antalet kvinnonamn ökade till 134 mot tidigare 79. En del historiska bemärkelsedagar togs också in i almanackan (t.ex. Olavus Petri på dennes dödsdag den 19 april, Jenny på Jenny Linds födelsedag den 6 oktober och Birger på Birger Jarls dödsdag den 21 oktober).
Frågan om en modernisering av namnlängden har vid flera tillfällen behandlats av riksdagen och har även debatterats i fråge- och interpellationsdebatter. Också förslag av innehåll som ligger nära den nu aktuella motionen och som avser en återgång till namnlängden från tiden före 1901 har behandlats av riksdagen, något som närmare redovisas i ett följande avsnitt i detta betänkande.
Vetenskapsakademiens privilegium att ge ut almanackor gällde t.o.m. den 15 juli 1972, då den löpande privilegieperioden utgick. Efter denna tidpunkt står det envar fritt att ge ut en almanacka och att själv bestämma namnlängd. Namnlängden har således inte längre någon officiell, auktoritativ status.
Esselte almanacksförlag tog sedermera initiativ till en namnlängdsreform och vände sig till namnforskaren docent Roland Otterbjörk, som var den som i huvudsak utarbetade en trenamnslängd som första gången utkom år 1986 i en särskild kalender, Nya namnsdagskalendern. Den nya namnlängden -- med tre namn fördelade på varje dag -- infördes successivt av Esselte i flertalet av förlagets kalendrar. Även andra almanacksförlag använde trenamnslängden.
Efter att vissa kritiska synpunkter framkommit på 1986 års namnlängd lät Esselte almanacksförlag utarbeta en tvånamnslängd med inslag av ett mindre antal ettnamnsdagar som finns i de flesta kalendrar för 1993. Svenska språknämnden har stött principen med två namn för varje dag och har även uttalat att det knappast är möjligt att nå fram till för alla acceptabla principer och lösningar. Huvudansvarig har varit Per Henningsson som nämnts i det föregående. Syftet med revideringen har angetts i följande tre punkter:
att redovisa ett representativt namnurval som tar hänsyn både till den kulturhistoriska traditionen och till frekvensundersökningar under hela 1900-talet, att erbjuda vägledning vid val av förnamn, att genom ett fylligare och modernare namnurval uppmuntra till namnsdagsfirande.
Den nya tvånamnslängden bygger på namnstatistik från hela 1900-talet. Av de 719 namnen är ca en tredjedel nordiska, en tredjedel bibliska eller kyrkliga och en tredjedel från övriga språkområden. Huvudprincipen har varit att såvitt möjligt sammanföra besläktade namn. Fyra typer av släktskap nämns: 1. Mans- och kvinnonamn av typen August -- Augusta. 2. Namnpar av typen Mattias -- Mats. 3. Namn med gemensam för- eller efterled såsom Ingvar -- Ingvor. 4. Namn som börjar på samma bokstav utan att vara släkt enligt 1--3, s.k. allitteration, t.ex. Hugo -- Hagar.
I dagarna har Svenska Akademien informerat om att den beslutat ge ut en almanacka, grundad på den traditionella namnlängden från år 1901. Enligt akademien har de olika namnlängder som lanserats vållat en hel del olägenheter, bl.a. genom att ett fyrtiotal namn har flyttats från sina hävdvunna dagar. Akademien framhåller att namnlängden tillhör vårt kulturarv. Att låta almanackans namnlängd variera med namnmodet är enligt akademien inte rimligt och kräver ständiga revisioner. Den s.k. Akademialmanackan, som beräknas ges ut vid månadsskiftet november/december 1993, kommer att ha endast ett namn per dag men ger ändå alla landets invånare möjlighet att fira namnsdag. Detta uppnås på följande sätt.
Själva almanackans namn täcker en stor del av befolkningen. En alfabetisk namnlista åtföljer almanackan. Den upptar förutom namnen i almanackan en lång rad namn som är språkligt besläktade med något av almanackans namn. Vid ett namn som Birgit ges upplysningen att det är besläktat med Birgitta, vilket innebär att Birgit kan fira sin namnsdag på Birgittadagen den 7 oktober. Vidare införs en allmän namnsdag, Nyårsdagen, för alla som vill fira namnsdag men inte kan eller vill göra det på något av de tidigare nämnda sätten.
Uppgifter om statskalendern
Statskalendern utkommer för närvarande i en upplaga om 5 500 exemplar. Kalendern säljs i huvudsak till statliga och kommunala myndigheter samt till ett fåtal privata kunder.
Tidigare riksdagsbehandling
Frågan om återinförande i statskalendern av den gamla namnlängd som gällde före år 1901 har behandlats av kulturutskottet i betänkandet KrU 1981/82:1. Motionärerna bakom den då behandlade motionen påpekade bl.a. att den gamla almanackan speglade gamla kulturtraditioner och framhöll att det är en missuppfattning att tro att namnlängdens uppgift är att vara en namnlista för namnsdagsfirande. Motionärerna ansåg att det skulle vara en kulturgärning att återinföra den gamla namnlängden och att det skulle öppna förståelsen för äldre tiders kultur och litteratur samt stärka anknytningen till det europeiska kulturarvet.
Kulturutskottet anförde bl.a. följande.
I den svenska statskalendern ingick fram t.o.m. år 1971 ett kalendarium innehållande bl.a. en namnlängd motsvarande den som fanns i almanackan. Från och med 1972 års statskalender har detta kalendarium slopats men det har senare ersatts med vissa kortfattade almanacksuppgifter på pärmarnas insidor -- -- --. Dessa almanacksuppgifter innehåller inte någon namnlängd.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om det kulturhistoriska värdet av den gamla namnlängden från tiden före 1901 års revision. Den påminner om gamla kulturtraditioner och är på sitt sätt ett kulturminne som är värt att bevara. Utskottet har förståelse för syftet med motionen men finner det inte sannolikt att ett införande av namnlängden i statskalendern med dess relativt begränsade spridning skulle ha den värdefulla effekt som motionärerna tänkt sig. Utskottet avstyrker därför motionen men vill samtidigt uttala att det ökade intresse för den historiska bakgrunden till dagens samhälle, som numera kommer till uttryck på så många sätt, enligt utskottets bedömning också kan väntas medföra att uppmärksamheten riktas mot den gamla namnlängden och de kulturtraditioner som ligger bakom denna.
Även förslag som avser modernisering av namnlängden har behandlats och avslagits av riksdagen, senast hösten 1985. I sitt betänkande KrU 1985/86:2 framhöll utskottet bl.a. följande.
Var och en som vill ge ut en almanacka är enligt tryckfrihetsförordningen berättigad att göra detta och kan därmed själv bestämma vilken namnlängd han vill införa i denna almanacka.
Stor eller liten begynnelsebokstav i ordet riksdagen (motion 1992/93:Kr238)
Allmänna uppgifter
Svenska Akademiens ordlista (SAOL) har karaktär av rikslikare för svensk stavning och ordböjning (se förordet till SAOL, 11 uppl., Stockholm 1986).
Svenska språknämnden har till uppgift att följa det svenska språkets utveckling i tal och skrift samt utöva en språkvårdande verksamhet. Språknämnden utgav år 1991 en handledning i skrivtekniska frågor, Svenska skrivregler. I skriften framhålls bl.a. följande (s. 54 f.).
Det är ibland svårt att urskilja vad som är egennamn och vad som är rent beskrivande substantiv -- inte minst beträffande myndigheter, förvaltningar och liknande. Är t.ex. regeringen, kommunfullmäktige, länsstyrelsen, utrikesdepartementet, konsumentverket, televerket, lokala skattemyndigheten osv. att betrakta som egennamn eller som beteckningar som beskriver respektive organs funktion?
De flesta sådana benämningar är bådadera -- men i olika grad.
Språknämnden rekommenderar därefter att centrala myndigheter och andra organ som är ensamma i sitt slag i landet skall skrivas med stor bokstav, t.ex. Bankinspektionen, Jordbruksutskottet, Rikspolisstyrelsen. Däremot bör enligt nämnden ord som staten, kronan, regeringen, riksdagen etc. alltid skrivas med liten bokstav.
I riksdagstrycket tillämpas Myndigheternas skrivregler (Ds 1991:58) som har utarbetats av Civildepartementets skrivregelgrupp. Gruppen har samarbetat med Svenska språknämnden och riksdagens språkgrupp. Skrivreglerna är basskrivregler för användning inom hela den offentliga förvaltningen. Skriften innehåller bl.a. grundläggande regler för bruket av stor och liten bokstav. En nyhet i skrivreglerna är att myndigheters namn skrivs med stor bokstav, t.ex. Boverket, Kammarkollegiet, Lagutskottet (avsnitt 5.3.1). Liten bokstav rekommenderas däremot för t.ex. regeringen och riksdagen (avsnitt 5.3.2).
För riksdagen och regeringskansliet har ett komplement till Myndigheternas skrivregler utarbetats våren 1992. I komplementet ingår följande avsnitt om stor eller liten bokstav.
Liten bokstav används i namn på riksdagens utskott, t.ex. lagutskottet, i motsats till vad som anges i Myndigheternas skrivregler, avsnitt 5.3.1.
Liten bokstav används också i ordet kammaren (jämför även orden riksdagen och regeringen i Myndigheternas skrivregler, avsnitt 5.3.2).
Utöver Svenska språknämnden bör i sammanhanget också andra språkvårdande organ nämnas, nämligen Tekniska nomenklaturcentralen (TNC) och Standardiseringskommissionen i Sverige (SIS). TNC arbetar med fackspråk och terminologi och har givit ut skrivregler, ordlistor och handböcker inom olika tekniska områden. SIS är centralorgan för standardiseringsverksamheten i Sverige och har som mål att det i svensk standard skall användas ett begripligt språk och en terminologi som är enhetlig och lämplig med hänsyn till såväl svenska förhållanden som internationell standard.
Riksdagsbehandling av frågan om en stavningsreform
Utskottet behandlade hösten 1988 ingående frågan om en stavningsreform. Utskottet framhöll bl.a. att Svenska Akademiens ordlista -- även utan officiell sanktion -- får anses utgöra rikslikare för svenska språket. Utskottet underströk också den betydelse som Svenska språknämnden har för vården av svenska språket. Utskottet ansåg inte att det fanns skäl att ta initiativ till en kartläggning i syfte att åstadkomma en stavningsreform (bet. 1988/89:KrU4).
Utskottet
Fråga om officiell namnlängd
I motion Kr319 (m) anförs bl.a. att det är angeläget att kommande generationer får insikter i vårt lands kulturhistoriska utveckling. Dit hör enligt motionären almanackans namnlängd som har sin grund i ett historiskt dokument, ett medeltida kalendarium, där varje helgonnamns förekomst kan motiveras. Detta förhållande har enligt motionären fått genomslag i såväl konsten som litteraturen. Utan kunskap blir anspelningar på företeelser i det förflutna utan mening för en modern publik. I motionen föreslås att en restaurerad, auktoritativ officiell namnlängd skall fastställas och införas i statskalendern.
Som framgår av ett tidigare avsnitt i detta betänkande framhöll utskottet hösten 1981 -- med anledning av ett motionsyrkande snarlikt det nu aktuella -- det kulturhistoriska värdet av den gamla namnlängden från tiden före 1901 års revision. Utskottet uttalade att det ökade intresset för den historiska bakgrunden till dagens samhälle kommer till uttryck på många sätt och kan väntas medföra att uppmärksamheten riktas mot den gamla namnlängden och de kulturtraditioner som ligger bakom denna (bet. KrU 1981/82:1).
Utskottet har alltjämt samma synsätt. Utskottet gör den bedömningen att det finns skäl att uppmärksamma namnlängdens betydelse för bevarandet av vårt kulturarv och att det mot den bakgrunden är angeläget att namnlängden speglar såväl tradition som levande namnbruk.
Därutöver vill utskottet erinra om att frågan om namnlängdens innehåll har behandlats från olika utgångspunkter av riksdagen sedan Vetenskapsakademiens privilegium att ge ut almanackor upphörde år 1972. Det står numera var och en fritt att ge ut en almanacka och själv bestämma vilken namnlängd som skall införas i en sådan. Som framgår av den tidigare redogörelsen ges det numera ut almanackor dels med reviderade namnlängder, dels med 1901 års namnlängd. Utskottet anser att det inte är sannolikt att införandet av en namnlängd i statskalendern med dess relativt begränsade spridning skulle få den värdefulla effekt som motionären avser.
Mot den angivna bakgrunden anser utskottet att motionen inte bör föranleda något riksdagens initiativ. Motionen avstyrks således.
Stor eller liten begynnelsebokstav i ordet riksdagen
I motion Kr238 (fp) konstateras att riksdagen är landets högsta beslutande organ, vilket bör återspeglas i normen för god svenska. Motionärerna föreslår därför att riksdagen skall stavas med stor bokstav.
Utskottet vill inledningsvis erinra om att olika organ inom språkvårdsområdet följer språkutvecklingen och utarbetar rekommendationer för språkbruket. I ett tidigare avsnitt i detta betänkande har främst Svenska språknämndens uppgift att följa det svenska språkets utveckling i tal och skrift berörts.
I skriften Svenska skrivregler från år 1991 rekommenderar Språknämnden skrivning med liten bokstav i ord som riksdag och regering. Anledningen härtill är att dessa ord inte anses vara egennamn. Snarare har de en beskrivande karaktär. Utskottet har från Språknämnden inhämtat att det råder samstämmighet bland språkexperter och inom tidningsvärlden i fråga om bruket att skriva riksdagen och regeringen med liten begynnelsebokstav. Även i skriften Myndigheternas skrivregler, likaledes från år 1991, rekommenderas liten bokstav. Reglerna tillämpas i riksdagstrycket.
Enligt utskottets mening bör det -- liksom hitintills -- ankomma på de språkvårdande organen att ta ställning till frågor av det slag som tas upp i motionen. Riksdagen bör därför inte ta något initiativ med anledning av motionsyrkandet.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande en restaurerad, auktoritativ officiell namnlängd i Sveriges statskalender
att riksdagen avslår motion 1992/93:Kr319,
2. beträffande sättet att skriva ordet riksdagen
att riksdagen avslår motion 1992/93:Kr238.
Stockholm den 11 november 1993
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Charlotte Branting (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Hugo Hegeland (m), Maja Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Stina Gustavsson (c), Anders Nilsson (s), Göran Åstrand (m), Leo Persson (s), Rose-Marie Frebran (kds), Ingegerd Sahlström (s), Björn Kaaling (s), Birgitta Wistrand (m) och Monica Widnemark (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.