Offentlighet och sekretess
Betänkande 1997/98:KU22
Konstitutionsutskottets betänkande
1997/98:KU22
Offentlighet och sekretess
Innehåll
1997/98 KU22
Sammanfattning
I betänkandet behandlas åtta motionsyrkanden från allmänna motionstiden 1997. Motionerna gäller frågor om insyn i statliga bolag och i viss privat näringsverksamhet, offentlighet vid de svenska LEADER-kontoren, översyn av sekretesslagen, begränsning av sekretess vid brottsmisstanke, sekretess mellan myndigheter vid misstanke om övergrepp mot barn, sekretess hos gymnasieskolas intagningsnämnd och sekretess för avtal mellan högskola och näringsliv. Utskottet avstyrker samtliga motioner. När det gäller frågan om en översyn av sekretesslagen anser utskottet att det inte är tillfredsställande att en sådan översyn ännu inte har påbörjats, trots att en utredning aviserades redan våren 1997. Till betänkandet har fogats två reservationer (mp) om insyn i statliga bolag och i viss privat näringsverksamhet samt om sekretess för avtal mellan högskola och näringsliv.
Motionerna
1997/98:K403 av Chatrine Pålsson och Åke Carnerö (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av sekretesslagen. 1997/98:K406 av Agne Hansson och Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av sekretesslagen i syfte att underlätta polisens brottsbekämpning. 1997/98:K408 av Nils-Göran Holmqvist och Håkan Strömberg (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om analys av förutsättningarna för ökad offentlighet i statliga företag, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av kraven på offentlighet för näringsverksamhet som i huvudsak finansieras med skattemedel och/eller fullgör viktiga myndighetsuppgifter. 1997/98:K409 av Margareta Andersson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att den i direktiven till vilka som skall ha anmälningsplikt även tar med frågan om översyn av sekretessen mellan myndigheterna. 1997/98:K410 av Sven Bergström (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att säkra principen om offentlighet vid de svenska Leaderkontoren. 1997/98:K411 av Lars U Granberg och Monica Öhman (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av en översyn av sekretesslagen. 1997/98:Ub477 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas 6. att riksdagen hos regeringen begär att den tar fram förslag till åtgärder så att avtal mellan högskola och näringsliv inte skall omfattas av sekretesslagen.
Utskottet
Offentlighet i statliga bolag och i viss privat näringsverksamhet
Motionen I motion 1997/98:K408 av Nils-Göran Holmqvist och Håkan Strömberg (s) anförs att det är angeläget med en genomgång av möjligheterna att öka insynen i de statliga bolagen. Erfarenheten av att tillämpa kraven på offentlighet i de stora kommunala bolagen bör vara en viktig utgångspunkt för en sådan översyn. Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 1). Vidare anför motionärerna att också kraven på offentlighet i privat verksamhet, som i huvudsak finansieras med skattemedel och/eller fullgör viktiga myndighetsuppgifter, bör ses över. Enligt motionärerna borde det vara lika angeläget för skattebetalarna att ha insyn i förvaltningen av medel som handhas av t.ex. en styrelse för en privat grundskola som att ha insyn i en kommunal skola. Motionärerna anser att det också är svårt att finna några hållbara skäl till att betygen för varje enskild elev i en kommunal skola är offentlig handling, medan elevernas betyg i en privat skola inte lämnas ut. Vad som nu anförts bör ges regeringen till känna (yrkande 2).
Bakgrund
Gällande regler I 2 kap. tryckfrihetsförordningen (TF) anges de grundläggande bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet. Enligt 2 kap. 1 § skall till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning varje svensk medborgare ha rätt att ta del av allmänna handlingar. Rätten att ta del av allmänna handlingar får begränsas endast om det är påkallat med hänsyn till skäl som anges i TF, de s.k sekretessgrunderna (2 kap. 2 §). En sådan begränsning skall anges noga i en bestämmelse i en särskild lag eller, om det i visst fall anses lämpligare, i annan lag som den särskilda lagen hänvisar till. Med särskild lag avses sekretesslagen (1980:100, SekrL). Vidare anges i 2 kap. 5 § att med myndighet likställs i detta kapitel riksdagen, kyrkomötet och beslutande kommunal församling. Enligt 1 kap. 8 § SekrL skall vad som föreskrivs i TF om rätt att ta del av allmänna handlingar hos en myndighet i tillämpliga delar också gälla handlingar hos de organ som anges i bilagan till denna lag, i den mån handlingarna hör till den verksamhet som nämns där. Bestämmelserna ger principen om allmänna handlingars offentlighet ett vidare tillämpningsområde utanför myndighetssektorn. Principen görs tillämplig också hos vissa aktiebolag, föreningar och stiftelser som på statens uppdrag handhar förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning eller liknande. I enlighet med denna bestämmelse är vidare sedan den 1 januari 1998 reglerna om handlingsoffentlighet tillämpliga på de stiftelser och stiftelsehögskolor som har bildats med medel som härrör från avvecklingen av löntagarfonderna samt deras bolag (SFS 1997:958). I 1 kap. 9 § SekrL anges att vad som föreskrivs i TF om rätt att ta del av handlingar hos myndighet i tillämpliga delar också skall gälla handlingar hos aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreningar och stiftelser där kommuner eller landsting utövar ett rättsligt bestämmande inflytande.
Utredningsarbeten Regeringen beslutade i juni 1995 att tillkalla en kommission med uppdrag att, med utgångspunkt i nuvarande statliga åtaganden och därav följande uppgifter för statliga myndigheter eller andra organ, bl.a. göra en analys av om nuvarande former för organisation eller styrning av statlig förvaltning och verksamhet är ändamålsenliga i förhållande till de uppgifter och mål som fastlagts av regering och riksdag (dir. 1995:93). I direktiven framhöll regeringen bl.a. vad gäller behovet av en översyn att användningen av bolags- och stiftelseformer i statlig verksamhet förutsätter att staten inte frånhänder sig ansvaret för och möjligheterna till styrning och kontroll av verksamheten. En tydlig ägarpolicy och effektiva styrnings- och kontrollsystem är därför nödvändiga. På detta område krävs enligt regeringen en ökad tydlighet. Regeringen anförde därutöver att särskilda överväganden behöver göras för att inte rätten till insyn i den offentliga verksamheten skall urholkas. En utgångspunkt för kommissionens arbete skulle enligt regeringen vara de grundläggande krav på demokratisk styrning, insyn och kontroll, rättssäkerhet, effektivitet och tillgänglighet som måste ställas på och tillgodoses av den statliga förvaltningen. Kommissionen, som antog namnet Förvaltningspolitiska kommissionen, avlämnade i april 1997 sitt betänkande I medborgarnas tjänst (SOU 1997:57). I fråga om organiseringen av statens verksamhet ger kommissionen inte något förord för en mera uniform organisering av statsförvaltningen. Kommissionen ser tvärtom stora värden i mångfald, variation och flexibilitet. Enligt kommissionen bör myndighetsformen vara självklar för större delen av det statliga åtagandet. Kommissionen anser vidare att en utvidgning av det offentligrättsliga regelsystemets tillämplighet till existerande organ som, utan att vara myndigheter, utför statliga förvaltningsuppgifter bör övervägas, särskilt frågan om insyn i statliga bolag och stiftelser. När en annan form än myndighetsformen används anser kommissionen att riksdagen och regeringen i varje särskilt fall skall ta ställning till det tilltänkta organets lämplighet för uppgiften och uttryckligen ange i vilken mån det offentligrättsliga regelsystemet skall tillämpas. Vidare anser kommissionen att förvaltningsmyndigheternas möjligheter att ingå avtal och delta i föreningsbildning och bolagsbildning bör klarläggas. Enligt uppgift från Regeringskansliet är Förvaltningspolitiska kommissionens betänkande under beredning och en proposition är att vänta under våren 1998. Utskottet har därutöver från Justitiedepartementet inhämtat att frågan om en utvidgning av offentlighetsprincipen till statliga bolag kommer att tas upp i den utredning som skall behandla frågan om en anpassning av 2 kap. TF till den nya tekniken och som aviserats i proposition 1997/98:44 Personuppgiftslag.
Tidigare riksdagsbehandling Konstitutionsutskottet har vid flera tillfällen haft anledning att ta ställning till frågor om ökad insyn i verksamheter som bedrivs med allmänna medel i form av bolag eller andra associationsformer. Senast skedde detta under föregående riksmöte då utskottet behandlade en motion med yrkande om att 1 kap. 9 § SekrL skulle kompletteras på sådant sätt att också de statligt majoritetsägda bolagen skulle komma att omfattas av reglerna i 2 kap. TF om handlingsoffentlighet. I motionen begärdes också ett tillkännagivande om insyn i offentligägda bolag (bet. 1996/97:KU23). I sin bedömning konstaterade utskottet att sekretesslagen innehåller bestämmelser om offentlighet i vissa statliga bolag. Beträffande de frågor i övrigt om insyn m.m. i offentligägda bolag som togs upp i motionen ansåg utskottet att beredningen av Förvaltningspolitiska kommissionens förslag borde avvaktas. Utskottet avstyrkte med det anförda motionen.
Utskottets bedömning Som redovisats ovan pågår arbete med att ta fram direktiv till en utredning som bl.a. skall ha till uppgift att behandla frågan om en anpassning av 2 kap. TF till den nya tekniken. Utskottet utgår från att utredningen kommer att behandla frågan om en ökad insyn i de statliga bolagen och därvid beakta bl.a. de erfarenheter som gjorts sedan den 1 januari 1995 då handlingsoffentlighet genom 1 kap. 9 § sekretesslagen infördes i vissa kommunala företag. Enligt utskottets mening bör vad som anförs i motion 1997/98:K408 yrkande 1 därför inte nu föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Motionen avstyrks i denna del. I motionen anförs därutöver att en översyn bör göras av kraven på offentlighet i privat verksamhet, som i huvudsak finansieras med skattemedel och/eller fullgör viktiga myndighetsuppgifter (yrkande 2). Utskottet utgår från att även denna fråga kommer att beröras i det kommande utredningsarbetet. Enligt utskottets mening bör motionen därför avslås även i denna del.
Offentlighet vid de svenska LEADER-kontoren
Motionen I motion 1997/98:K410 av Sven Bergström (c) konstateras att som en följd av Sveriges medlemskap i EU har LAG-grupper etablerats inom ramen för det s.k. LEADER-programmet, ett landsbygdsutvecklingsprogram inom EU. I dessa grupper finns representanter för bygderåd och lokala nätverk men också kommunala och landstingskommunala representanter. Enligt motionären är det dessa LAG-grupper som i praktiken avgör om ett utvecklingsprojekt skall få några pengar eller inte, även om en formell beslutsgrupp därefter bekräftar LAG-gruppernas beslut. Syftet med verksamheten är att stötta lokala utvecklingsprojekt inom respektive område, och det är i allmänhet flera miljoner kronor årligen som avses fördelas. Huvuddelen av de pengar som disponeras kommer från kommuner, landsting och länsstyrelser vid sidan av EU-pengar som utgör en mindre del. Sammanlagt finns det tolv grupper med egna LEADER-kontor. Motionären anför att det nu har visat sig att flera av dessa LAG-grupper med sina LEADER-kontor inte tillämpar offentlighet för sina handlingar. Flertalet av grupperna har beslutat att i princip tillämpa offentlighet, men uppenbarligen kan också dessa grupper själva besluta att när som helst ta tillbaka sina ställningstaganden om offentlighet. Vidare påpekar motionären att LEADER-kontoren dessutom kan besluta att sekretessbelägga vissa delar av sina handlingar och då går det inte att få detta beslut prövat i högre instans. Motionären hemställer att regeringen ges till känna vad som anförts om att säkra principen om offentlighet vid de svenska LEADER-kontoren.
Bakgrund Europeiska kommissionen har den 28 juni 1996 fattat ett beslut om beviljande av stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (utvecklingssektionen), Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) och Europeiska socialfonden (ESF) för ett operationellt program under kommissionsinitiativet LEADER[1] II i mål 5 b-områdena i Sverige (kommissionens dokument nummer K(96)1488). I bilaga till kommissionens beslut, som utgör en beskrivning av det operationella programmet, anges vad gäller den regionala beslutsorganisationen att de svenska LEADER II-planerna beslutsmässigt bör knytas till ordföranden alternativt vice-ordföranden i respektive 5 b-område. Därutöver anges att eftersom EU-medlen är statliga medel skall de formellt hanteras av en statlig myndighet. Grunden för besluten skall vara LAG-gruppernas[2] egna prioriteringar och bedömningar. När respektive grupp har beslutat om ett färdigt förslag överlämnas det till ordföranden/vice ordföranden för respektive bslutsgrupp. Ordföranden skall fatta det formella beslutet om användningen av EU-medlen, och ordföranden kan endast vägra godkännandet om det strider mot EU- förordningar, svensk lagstiftning eller det operativa programmet (LEADER- programmet). LAG-grupperna får därmed möjlighet att arbeta på ett väldigt självständigt sätt. Avslutningsvis anges att ett tillägg i instruktionen (SFS 1995:1325) kommer att göras som gör det möjligt att även fatta beslut om åtgärder inom LEADER II- planerna. Enligt 1 § 3 förordningen (1995:1325) med instruktion för beslutsgrupper gäller förordningen sedan den 1 januari 1997 för beslutsgrupper som genomför det operativa programmet för gemenskapsinitiativet LEADER II. I 2 § anges att en beslutsgrupp har till uppgift att inom ramen för ett fastställt samlat programdokument eller ett fastställt operativt program besluta om stöd från EG:s strukturfonder. Enligt 3 § skall beslutsgruppen inom ramen för de befogenheter som följer av programdokumentet eller det operativa programmet aktivt, genom egna initiativ och informationsspridning verka för att programmet genomförs och att de däri angivna målen uppnås. Beslutsgruppen skall ta till vara lokal och regional kompetens vid genomförandet av programmet. Av 5 § framgår att regeringen beslutar vilket antal ledamöter en beslutsgrupp skall ha. Ledamöterna samt ersättare utses av regeringen för en viss tid. I 7 § anges att en beslutsgrupp biträds av ett sekretariat. Vidare sägs att beträffande gemenskapsinitiativet LEADER II får beslutsgruppssekretariaten uppdra åt sådana LAG-grupper som avses i det operativa programmet att utföra kansligöromål åt sekretariatet. I 8 § anges vilka bestämmelser i verksförordningen (1995:1322) som skall tillämpas på beslutsgrupper. Enligt 12 § tredje stycket skall en sådan beslutsgrupp som avses i 1 § 3 pröva ärenden och utforma beslutsordningen i enlighet med det operativa programmet. Justitieministern har den 17 september 1997 svarat på en fråga om offentlighet vid de svenska LEADER-kontoren (prot. 1997/98:5). Frågan gällde vilka åtgärder justitieministern var beredd att vidta för att göra klart att offentlighet skall tillämpas inom de tolv LAG-grupperna i Sverige. I sitt svar konstaterade justitieministern inledningsvis att beslutsgrupperna är myndigheter, medan de s.k. LAG-grupperna däremot är ideella föreningar och endast lämnar en ansökan eller ett förslag till beslut till beslutsgrupperna. Justitieministern påpekade att offentlighetsprincipen inte gäller för bolag, föreningar och andra enskilda rättssubjekt. I vissa undantagsfall har dock offentlighetsprincipen gjorts tillgänglig på handlingar hos enskilda rättssubjekt. Justitieministern redogjorde härvid för 1 kap. 8 § SekrL, enligt vilken tryckfrihetsförordningens regler om rätt att ta del av handlingar hos myndigheter också skall gälla handlingar hos de organ som anges i bilagan till sekretesslagen. Justitieministern framhöll att det utmärkande för dessa bolag, föreningar och stiftelser är att de för statens räkning fullgör förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning, såsom att t.ex. besluta om statliga medel. Enligt justitieministern bedriver inte de s.k. LAG- grupperna myndighetsutövning. Något annat skäl att utvidga offentlighetsprincipen till att även omfatta dessa organ fanns enligt hennes bedömning inte. Avslutningsvis nämnde justitieministern att varje LAG-grupp har tecknat ett avtal med staten, genom Glesbygdsverket, där de förbundit sig att till nationella organ, representanter från EU m.fl. ge upplysningar om bl.a. gruppernas verksamhet och bokföring. Kammarrätten i Sundsvall har i en dom den 2 juli 1997, som vunnit laga kraft, prövat frågan om en s.k. LAG-grupps beslut att inte lämna ut handlingar är överklagbart. Kammarrätten fann, i enlighet med yttranden från den aktuella LAG-gruppen samt Glesbygdsverket, att var en ideell förening och inte en myndighet i trycksfrihetsförordningens och sekretesslagens mening. Något överklagbart beslut enligt dessa författningar förelåg därför inte. Med hänsyn till detta och då LAG-gruppens beslut inte kunde prövas enligt någon annan bestämmelse fann kammarrätten att överklagandet inte kunde tas upp till prövning. Överklagandet avvisades därför. Utskottet har från Närings- och handelsdepartementet inhämtat att LAGgrupperna för närvarande utgör ideella föreningar och i ett fall ett aktiebolag. Deras verksamhet finansieras i huvudsak genom medel från EU-kommissionen samt från länsstyrelserna, landstingen och kommunerna.
Utskottets bedömning Utskottet konstaterar att LAG-grupperna utgör ideella föreningar eller aktiebolag. De är således enskilda rättssubjekt, för vilka principen om allmänna handlingars offentlighet såsom huvudregel inte gäller. Principen om handlingsoffentlighet kan dock med stöd av 1 kap. 8 § SekrL göras tillämplig även utanför myndighetssektorn. Enligt denna bestämmelse skall tryckfrihetsförordningens regler om handlingsoffentlighet också gälla de organ som anges i bilagan till sekretesslagen. Genom bestämmelsen har principen om handlingsoffentlighet gjorts tillämplig hos vissa aktiebolag, föreningar och stiftelser som på statens uppdrag handhar förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning eller liknande. Utskottet konstaterar att LAG-grupperna inte bedriver någon myndighetsutövning. Enligt utskottets mening finns inte heller något annat skäl att låta principen om handlingsoffentlighet också omfatta dessa grupper. Utskottet vill avslutningsvis framhålla att LAG-grupperna såsom enskilda rättssubjekt inte heller omfattas av sekretesslagens bestämmelser och att det således står dem fritt att offentliggöra sina handlingar. Med det anförda avstyrker utskottet motionen.
Översyn av sekretesslagen
Motionen I motion 1997/98:K403 av Chatrine Pålsson och Åke Carnerö (kd) anförs att det för närvarande är huvudmannaskapet som bestämmer gränserna för sekretessbestämmelserna. Enligt motionärerna måste detta anses förlegat, särskilt med tanke på de huvudmannaskapsförändringar som har skett de senaste åren. Kristdemokraterna har länge ansett att en översyn av sekretessreglerna borde göras så att den enskilde och inte huvudmannen kommer i fokus. Motionärerna påpekar vidare att sekretesslagstiftningen har ändrats ca 150 gånger sedan den tillkom. Så gott som varje ändring har gällt enstaka paragrafer. Enligt motionärerna är det anmärkningsvärt att någon genomgripande översyn av sekretesslagen inte har företagits. Vidare framhåller motionärerna att frågan om sekretess är mycket viktig och förtjänar att hanteras med varsamhet. Personlig integritet och rättssäkerhet måste alltid vara ledstjärna och medborgarna måste känna fullt förtroende för myndigheterna och hur känsliga uppgifter hanteras. Samtidigt är det enligt motionärerna viktigt att det finns en helhetssyn i sekretesslagstiftningen som gör att frågor som t.ex. olika huvudmannaskap inte resulterar i onödiga gränsdragningar och blir till hinder i ett effektivt arbete. Enligt motionärernas uppfattning måste huvudfrågan när det gäller barns rättssäkerhet vara det enskilda barnet. Barnets bästa måste eftersträvas. Motionärerna anför att detta skulle underlättas om man gjorde en översyn av dagens sekretesslagstiftning utifrån perspektivet att med fortsatt beaktande av integritet och rättssäkerhet starkare betona helhetssyn och samverkan mellan olika instanser. Vad som anförts om en översyn av sekretesslagen bör ges regeringen till känna.
Bakgrund
Tidigare riksdagsbehandling Under riksmötet 1995/96 behandlade konstitutionsutskottet en motion med yrkande om att regeringen borde ges till känna vad som i motionen anförts om behovet av att utifrån en helhetssyn se över sekretesslagstiftningen (bet. 1995/96:KU24). Utskottet konstaterade att sekretesslagstiftningen är komplicerad och svåröverskådlig och att det självfallet vore önskvärt att den skulle kunna ändras på så sätt att det blev enklare att tillämpa de olika sekretessreglerna. Enligt utskottets mening gick det emellertid inte att bortse från att integritetshänsyn på olika områden kräver att undantag i form av sekretessbestämmelser görs från den annars gällande principen om allmänna handlingars offentlighet och rätten att röja uppgifter ur sådana handlingar. Ändrade samhällsförhållanden ställer sålunda krav på en fortgående anpassning av sekretessreglerna. Utskottet framhöll att en noggrann avvägning mellan integritetsaspekter och behov av offentlig insyn härvid måste göras i varje fall. Mot bakgrund av det anförda var utskottet för närvarande inte berett att förorda en sådan översyn som begärdes i motionen och den avstyrktes därför.
Kommande utredningsarbete Under föregående riksmöte konstaterade utskottet i betänkande 1996/97: KU23 att det inom Justitiedepartementet planerades en översyn av sekretesslagen med inriktning på att en utredning skulle kunna tillsättas under första halvåret 1997. Arbetet med att ta fram direktiv pågick och avsikten var att direktiven skulle vara färdiga under april månad 1997. Enligt uppgift från Justitiedepartementet har den aviserade utredningen ännu inte tillkallats. Arbete pågår alltjämt med att fastställa direktiv för utredningens arbete. Direktiven kan förväntas vara färdiga under februari 1998. Avsikten är att utredningen både skall ha till uppgift att göra en översyn av sekretesslagen och att, som ovan redovisats, behandla frågan om en anpassning av 2 kap. TF till den nya tekniken.
Utskottets bedömning Som redovisats ovan hänvisade utskottet vid sin behandling av motioner på sekretessområdet redan under föregående riksmöte till att en översyn av sekretesslagen planerades inom Regeringskansliet med inriktning på att direktiv skulle vara färdiga under april månad 1997. Utskottet kan nu konstatera att direktiv för en sådan utredning ännu inte har beslutats och något utredningsarbete således inte har påbörjats. Detta är inte tillfredsställande. Utskottet har inhämtat att regeringen inom kort kommer att fastställa direktiv för den aviserade utredningen. Utskottet utgår från att utredningen nu kommer till stånd och att de frågor som tas upp i motionen kommer att beröras i den kommande översynen. Motionen bör därför inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet avstyrker därmed motionen.
Begränsning av sekretess vid misstanke om brott
Motionen I motion 1997/98:K406 av Agne Hansson och Sivert Carlsson (c) anförs att en bred kamp mot den ökande brottsligheten måste föras. Det brottsförebyggande arbetet är viktigast. Enligt motionärerna finns det anledning att se på hur polisens arbete skall kunna underlättas i lagstiftningen. Frågan är om sekretesslagstiftningen har drivits därhän att brott kan begås i skydd av lagstiftningen. Motionärerna ger följande praktiska exempel ur verkligheten. Två ungdomar körde av vägen med en stulen bil och bilen totalförstördes. De vårdades sedan på sjukhus, där personalen med stöd av sekretesslagen vägrade att lämna ut deras namn till polisen. De kunde därefter lämna sjukhuset utan chans för polisen att ingripa. Motionärerna anför att lagstiftningen i ett fall som detta inte står i överensstämmelse med vad allmänheten uppfattar som rätt och riktigt. I situationer där brott med sannolikhet kan misstänkas bör enligt motionärerna sjukhuspersonalen kunna få lämna uppgifter om namn och adress. Om inte förr så bör uppgifterna få lämnas i samband med att en starkt misstänkt brottsling skrivs ut från sjukhuset. Motionärerna anser att sekretesslagen bör ses över i syfte att underlätta för polisen att arbeta effektivt mot brottsligheten i linje med vad som anförts i motionen. Detta bör ges regeringen till känna.
**FOOTNOTES**
[1]: Liaisons Entre Actions de Développement de l´Économie Rurale
[2]: Local Action Group Bakgrund Enligt 7 kap. 1 § första stycket SekrL gäller sekretess inom hälso- och sjukvården för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men. I 14 kap. 2 § fjärde stycket SekrL anges att sekretess inte hindrar att uppgift som angår misstanke om brott lämnas till åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan myndighet som har att ingripa mot brottet, om fängelse är föreskrivet för brottet och detta kan antas föranleda annan påföljd än böter. Därutöver anges i 14 kap. 2 § femte stycket SekrL att för uppgift som omfattas av sekretess enligt bl.a. 7 kap. 1- 6 §§ gäller vad som föreskrivs i fjärde stycket endast såvitt angår misstanke om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år (t.ex. mord, dråp, våldtäkt, grovt rån, mordbrand och grovt narkotikabrott). Dock hindrar sekretess enligt bl.a. 7 kap. 1- 6 §§ inte att uppgift som angår misstanke om brott enligt enligt 3, 4 och 6 kap. brottsbalken (dvs. brott mot liv och hälsa, brott mot frihet och frid resp. sexualbrott) mot någon som inte fyllt arton år lämnas till åklagarmyndighet eller polismyndighet. Med brott avses i denna bestämmelse fullbordat brott. Enligt 14 kap. 1 § SekrL hindrar sekretess inte att uppgift lämnas till regeringen eller riksdagen. Sekretess hindrar inte heller att uppgift lämnas till annan myndighet, om uppgiftsskyldigheten följer av lag eller förordning. Vittnesplikten enligt rättegångsbalken (RB) anses vara sådan i lag föreskriven uppgiftsskyldighet som tar över sekretessen. Bland annat 36 kap. 5 § RB avgör vilken omfattning vittnesplikten har. Inskränkningar i vittnesplikten görs i 36 kap. 5 § RB för bl.a. viss vårdpersonal. Denna inskränkning gäller dock inte mål angående brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än två år. Med brott avses härvid fullbordat brott. Sedan den 1 januari 1998 gäller inte heller inskränkningen i mål om brott mot någon som inte fyllt arton år, om det är fråga om brott enligt 3, 4 och 6 kap. brottsbalken (SFS 1997:314). Enligt 11 § lagen (1994:953) om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården är hälso- och sjukvårdpersonal utöver vad som annars följer av lag eller förordning skyldig att lämna ut bl.a. uppgift om huruvida någon vistas på en sjukvårdsinrättning, om uppgiften för särskilt fall begärs av en domstol, åklagarmyndighet, polismyndighet, kronofogdemyndighet eller skattemyndighet. Även denna uppgiftsskyldighet bryter sekretessen (prop. 1981/82:186 s. 65). I förarbetena till 11 § lagen om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården (prop. 1981/82:186 s. 65) anges i specialmotiveringen att bestämmelsen innebär att personalen inom hälso- och sjukvården skall lämna uppgift till bl.a. polis eller åklagare om huruvida någon vistas på ett sjukhus, då uppgiften begärs för ett särskilt fall. Bestämmelsen förutsätter inte att den efterfrågade är känd till namnet. Det skall emellertid vara en viss person som efterfrågas. Med uttrycket ?för särskilt fall ? menas att uppgiften begärs t.ex. med anledning av en inledd förundersökning eller som ett led i spaningarna efter en förrymd mentalpatient. Vidare anges att det dock inte är meningen att polisen med stöd av regeln skall ha generell tillgång till sjukhusens patientregister. Uppgiftsskyldigheten avser den omständigheten huruvida en enskild vistas på ett sjukhus. Även personer som söker sig till sjukhus för öppen vård får anses vistas på sjukhus så länge de finns där. Uppgiftsskyldigheten omfattar alltså bl.a. personer som begett sig till sjukhus för tillfällig vård efter exempelvis ett knivslagsmål eller en trafikolycka. I specialmotiveringen påpekas att den omständigheten att en s.k. adressuppgift (uppgift om huruvida någon finns på en sjukhusinrättning) kan lämnas ut medför inte utan vidare att patienten också får utsättas för förhör eller delges en handling etc. hans hälsotillstånd kan hindra detta. Sådana frågor får bedömas enligt andra regler. I den allmänna motiveringen anför departementschefen bl.a. vad gäller uppgiftsskyldighetens omfattning (s. 18) att han inte kan ansluta sig till en ordning som innebär att polisen med stöd av en ny regel skulle få tillgång till bostadsadresserna till patienter och andra som vistas på vårdinrättningar. En sådan ordning skulle enligt departementschefen kunna leda till att hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens myndigheter kom att utnyttjas i så hög grad i den polisiära verksamheten att förtroendet för vårdmyndigheterna rubbades. Därtill kommer att behovet av uppgifter i första hand torde avse just uppgifter om huruvida en viss person finns på en vårdinrättning, särskilt då en sjukvårdsinrättning.
Utskottets bedömning Enligt utskottets mening torde vad som efterfrågas i motionen redan tillgodoses genom den uppgiftsskyldighet som enligt gällande regler åligger personal inom hälso- och sjukvården. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla det betydelsfulla i att personer som är verksamma inom den offentliga sektorn har erforderliga kunskaper i frågor om sekretess och därmed sammanhängande frågor. Ansvaret härför när det gäller hälso- och sjukvårdsområdet åvilar i första hand landstingen och kommunerna. Enligt utskottets mening saknas anledning för riksdagen att vidta någon ågärd med anledning av motionen. Motionen avstyrks därför.
Sekretess mellan myndigheter vid misstanke om övergrepp mot barn
Motionen I motion 1997/98:K409 av Margareta Andersson (c) konstateras att man skall utreda vilka olika människor som skall ha anmälningsplikt till socialtjänsten när de ser något som kan misstänkas vara övergrepp mot barn på något sätt. En faktor som enligt motionären i detta sammanhang också bör ses över är sekretessen. Det finns lärare, poliser m.fl. som har anmälningsplikt i dag och som gör anmälan, men sedan kan de inte följa upp den på grund av sekretessen. Motionären anser att en översyn av lagen bör ske så att man kan följa fallet och inte behöver fundera över om åtgärder vidtas i ärendet eller om man behöver göra en förnyad anmälan. Enligt motionären bör riksdagen hos regeringen begära att den i direktiven till vilka som skall ha anmälningsplikt även tar med frågan om sekretessen mellan myndigheter.
Bakgrund
Gällande regler m.m.
Sekretessbestämmelser I 1 kap. 3 § SekrL anges att om sekretess gäller för uppgifter hos en myndighet, får uppgifterna inte heller röjas för andra myndigheter i andra fall än som anges i sekretesslagen eller i en lag eller förordning till vilken sekretesslagen hänvisar. Begränsningen i möjligheten att lämna uppgifter mellan olika myndigheter gäller också i förhållandet mellan olika verksamhetsgrenar inom samma myndighet, om de är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra. I sekretesslagen finns flera undantagsbestämmelser, som innebär att en uppgift får lämnas ut trots att sekretess normalt gäller för den. Enligt 1 kap. 5 § hindrar sekretess inte att uppgift lämnas ut, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten skall kunna fullgöra sin egen verksamhet. Bestämmelsen skall tillämpas restriktivt och kan inte åberopas för att hjälpa en annan myndighet att fullgöra sin verksamhet (prop. 1979/89:2 del A s. 465 och 494). Vidare sägs i 14 kap. 1 § att sekretess inte hindrar att uppgift lämnas till regeringen eller riksdagen. Inte heller hindrar sekretess att uppgift lämnas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. I 14 kap. 2 § finns bestämmelser som avser uppgiftslämnande i flera speciella situationer och som innebär begränsningar i den sekretess som normalt gäller. Uppgifter skall bl.a. kunna lämnas till annan myndighet om det behövs för förundersökning, rättegång eller andra rättsliga förfaranden. En annan situation som anges är att uppgift om misstanke om brott skall kunna lämnas till åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan myndighet som har att ingripa mot brottet. Begränsningar i denna möjlighet föreskrivs när det gäller bl.a. hälso- och sjukvårdssekretess och socialtjänstsekretess. Uppgifter som avser misstanke om brott enligt 3, 4 och 6 kap. brottsbalken (dvs. brott mot liv och hälsa, mot frihet och frid och sexualbrott) kan dock utan begränsning lämnas till åklagarmyndighet eller polismyndighet. Enligt 14 kap. 3 § får sekretessbelagd uppgift lämnas till myndighet, om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda. Bestämmelsen gäller dock inte inom området för hälso- och sjukvårdssekretessen och socialtjänstsekretess. Skälet till detta är att vården bygger på att den enskilde skall känna förtroende för den som har hand om vården. En konsekvens är att samråd med andra myndigheter i princip inte skall ske utan den enskildes samtycke (jfr prop. 1981/82:186 s. 14 f.). I 14 kap. 4 § anges att sekretess till skydd för enskild inte gäller i förhållande till den enskilde själv och kan i övrigt helt eller delvis efterges av honom.
Anmälan till socialtjänsten om barn som far illa I 71 § socialtjänstlagen (1980:620, SoL) finns bestämmelser om anmälan till socialtjänsten när barn far illa. Bestämmelserna avser dels en generell uppmaning om att anmälan bör göras i vissa fall, dels en skyldighet för vissa tjänstemän att göra anmälan. Genom en lagändring den 1 januari 1998 har 71 § första stycket SoL fått en ny uformning (SFS 1997:313). Enligt den nya lydelsen gäller att var och en som får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd bör anmäla detta till nämnden. Ändringen syftar till att på ett tydligare sätt markera att en anmälan inte förutsätter att det i det enskilda fallet står klart att ett barn misshandlas eller annars utsätts för skadlig behandling i hemmet (prop. 1996/97:124 s. 104). Enligt 71 § andra stycket SoL gäller vidare sen tidigare att en skyldighet att göra anmälan till socialtjänsten föreligger för myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom samt andra myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Genom paragrafens nya lydelse har anmälningsskyldigheten utvidgats till att även avse personer som är verksamma inom en yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet som berör barn och ungdom eller inom annan yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet inom hälso- och sjukvården eller på socialtjänstens område. I 71 § fjärde stycket anges att myndigheter, befattningshavare och yrkesverksamma som anges i andra stycket är skyldiga att lämna socialnämnden alla uppgifter som kan vara av betydelse för utredning av en underårigs behov av skydd. Denna skyldighet är en sådan i lag föreskriven uppgiftsskyldighet som enligt 14 kap. 1 § SekrL tar över sekretessen. I proposition 1996/97:124 anför regeringen angående den föreslagna ändringen i 71 § SoL att betydelsen av samverkan mellan socialtjänsten och i synnerhet barnomsorg och skola, men även andra i kommunen som i sin verksamhet kommer i kontakt med barn och ungdomar, inte nog kan betonas (s. 106). Regeringen nämner som exempel att ett förfarande som förekommer i en del kommuner i dag är att socialtjänsten ger dem som omfattas av bestämmelserna i 71 § möjlighet att anonymt konsultera en arbetsledare inom socialtjänsten i ärenden där det finns oro för att barn far illa. Detta kan ske enligt en överenskommen handlingsplan och utan att barnets identitet röjs. En sådan samverkan kan enligt regeringen resultera i att barnet får kontakt med socialtjänsten genom att barnets vårdnadshavare själva ansöker om hjälp i stället för att kontakten inleds genom en anmälan till socialtjänsten. Regeringen anför vidare att en annan form av samverkan som underlättar arbetet med utsatta barn är det samrådsförfarande som finns närmare beskrivet i Socialstyrelsens allmänna råd, Sexuella övergrepp mot barn (1991:3) och som numera är praxis i de flesta kommuner i ärenden som rör misshandel eller sexuella övergrepp. I Socialstyrelsens allmänna råd, Sexuella övergrepp mot barn (1991:3) framhålls att sexuella övergrepp mot barn är en typ av ärenden som ingen myndighet klarar ensam (s. 62 f.). Det är ärenden som enligt Socialstyrelsen fordrar nära samarbete mellan flera myndigheter. Utredningar och insatser måste samordnas. I de allmänna råden anger Socialstyrelsen vidare hur grundprinciperna för handläggningen kan formuleras, bl.a. att myndigheterna skall värna om rätssäkerheten och samordna och avgränsa sina åtgärder i inledningsskedet så att de inte hindrar eller försvårar varandras utredningar. Socialstyrelsen anser att ett formaliserat myndighetssamarbete bör finnas när det gäller sexuella övergrepp mot barn. Samarbetsmodellen kan se olika ut i olika delar av landet bl.a. beroende på om det rör sig om storstads- eller glesbygdskommuner. När det gäller samrådsgrupperna och sekretessen konstaterar Socialstyrelsen (s. 65) att den omständigheten att flera myndigheter samverkar i samrådsgrupper eller på annat sätt inte påverkar sekretessen. Socialstyrelsen framhåller att ett av syftena med sekretessreglerna är att upprätthålla den enskildes förtroende för myndighetens verksamhet. Reglerna fyller en viktig funktion inom verksamhetsområden där insatserna ofta förutsätter nära kunskap om enskildas personliga förhållanden. Socialstyrelsen nämner som exempel socialtjänsten och hälso- och sjukvården, där sekretesskyddet är särskilt starkt. Socialstyrelsen påpekar att utbyte av uppgifter inom samrådsgruppen om enskildas personliga förhållanden därför kräver den enskildes samtycke. Föreligger inte något sådant samtycke får sekretessen brytas endast med stöd av bestämmelse i lag. Sådan bestämmelse finns bl.a. i 71 § SoL (jfr ovan).
Tidigare riksdagsbehandling Konstitutionsutskottet behandlade under riksmötet 1995/96 en motion om ändring i sekretesslagen i syfte att underlätta polisens och socialtjänstens brottsförebyggande insatser mot ungdomar (bet. 1995/96:KU24). Utskottet redogjorde för Justitiedepartementets promemoria Ju 1994:E Sekretess vid samarbetet mot ungdomsbrott och ekobrott. Vidare konstaterade utskottet att frågor om sekretess i samband med samarbetet mot ungdomsbrott var föremål för beredning inom Regeringskansliet. Utskottet ansåg att beredningsarbetet borde avvaktas och avstyrkte motionen. Under föregående riksmöte behandlade konstitutionsutskottet en motion som tog upp frågan om sekretessen mellan vissa myndigheter (bet. 1996/97:KU23). Enligt motionären utgjorde den nuvarande utformningen av sekretesslagen en försvårande omständighet i t.ex. samarbetet mellan barnomsorg, skola och socialtjänst. I sin bedömning konstaterade utskottet att regeringen i proposition 1996/97:124 hade föreslagit en ändring av anmälningsskyldigheten i socialtjänstlagen. Utskottet noterade vidare att de frågor som motionären aktualiserade kunde komma att beröras både i beredningen av frågan om samarbetet mot ungdomsbrott och vid den översyn av sekretesslagen som planerades inom Justitiedepartementet. I enlighet med detta ansåg utskottet att något tillkännagivande inte borde göras med anledning av motionen. I samband med behandlingen av proposition 1996/97:124 jämte motioner konstaterade socialutskottet att såväl detta utskott som justitieutskottet nyligen hade behandlat motionsyrkanden om ändringar i sekretesslagen i syfte att underlätta polisens och socialtjänstens samarbete (1996/97:SoU10 respektive 1996/97:JuU12). Båda utskotten hade avstyrkt motionerna med hänvisning till att Justitiedepartementets promemoria Ju 1994:E fortfarande var under beredning i departementet. Socialutskottet vidhöll nu denna inställning och avstyrkte en motion med ett liknande yrkande.
Utredningsarbete Enligt uppgift från Justitiedepartementet är promemorian Ju 1994:E, Sekretess vid samarbetet mot ungdomsbrott och ekobrott, alltjämt föremål för beredning vad avser frågan om ungdomsbrott. Avsikten är att denna fråga skall behandlas i den kommande översynen av sekretesslagen.
Utskottets bedömning Utskottet utgår från att den fråga som aktualiseras i motionen kommer att beröras i den aviserade översynen av sekretesslagen. Någon åtgärd från riksdagens sida bör därför inte nu vidtas med anledning av motionen. Motionen avstyrks.
Sekretess hos gymnasieskolas intagningsnämnd
Motionen I motion 1997/98:K411 av Lars U Granberg och Monica Öhman (s) anförs att det finns en lucka i sekretesslagen som innebär att lagens bestämmelser om sekretess inom skolans verksamhet inte omfattar gymnasieskolas intagningsnämnder. Enligt motionären innebär detta i praktiken att känsliga uppgifter, som elever tillställer intagningsnämnder och som i grund- och gymnasieskolan är sekretessbelagda, i intagningsnämnder inte kan skyddas av sekretesslagen och måste lämnas ut till den som så begär. Motionärerna anför att sekretesslagen bör ses över med syfte att även känsliga uppgifter om enskilda hos gymnasieskolans intagningsnämnder kan sekretessbeläggas. Detta bör ges regeringen till känna.
Bakgrund
Gällande regler Enligt 2 kap. 1 § skollagen (1985:1100) skall varje kommun och landsting som styrelse för sitt offentliga skolväsende utse en eller flera nämnder. I skollagens femte kapitel lämnas föreskrifter om gymnasieskolan. I 15 § anges att styrelsen för utbildningen ansvarar för intagningen till de olika utbildningarna som anordnas inom kommunen eller landstingen, om inte annat följer av föreskrifter från regeringen. Intagningsorganisationen får vara gemensam med annan kommun och gemensam för gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning. Enligt 7 kap. 9 § SekrL gäller sekretess i grundskolan, gymnasieskolan, särskolan, specialskolan och sameskolan samt i en kommunal riksinternatskola för uppgift som hänför sig till psykologisk undersökning eller behandling och för uppgift om enskilds personliga förhållanden hos psykolog eller kurator, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men. På samma område gäller sekretess dels i skolans elevvårdande verksamhet i övrigt för uppgift om enskilds personliga förhållanden, dels för uppgift som hänför sig till ärende om tillrättaförande av elev eller om skiljande av elev från vidare studier. Sekretessen gäller dock endast, om det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller inte beslut i elevvårdsärende eller i annat ärende som nu har nämnts. Sedan den 1 januari 1998 gäller vidare sekretess på samma område i annat fall än som nämnts ovan för uppgift om enskilds identitet, adress och andra liknande uppifter om enskilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs (prop. 1997/98:9, bet. 1997/98:UbU5, rskr. 1997/98:107). I förarbetena till 7 kap. 9 § sekretesslagen (prop. 1979/80:2 Del A s. 194 f.) konstaterade föredragande departementschefen att det är uppenbart att det inom utbildningsväsendet kan finnas uppgifter om elevernas och deras anhörigas personliga förhållanden som är lika skyddsvärda som motsvarande uppgifter inom t.ex. samhällets hälso- eller socialvård. Det föreligger å andra sidan ett betydande allmänt intresse av insyn i utbildningsväsendets sätt att fungera. Enligt departementschefen var ett minimikrav att de uppgifter som uteslutande rör elevers studiesituation alltid är offentliga. Hit hör bl.a. skolbetyg och andra uppgifter om elevernas studieresultat och prestationer i övrigt. Vidare konstaterade departementschefen att enligt promemorieförslaget (Ds Ju 1977:1 och 11) skulle uppgifter som hänför sig till en elevs studiesituation i mera begränsad bemärkelse undantas från det sekretesskyddade området. Med uttrycket elevvårdande verksamhet avsågs i promemorian elevvården i mera avgränsad mening som beteckning på skolans strävanden att förebygga uppkomsten av skolsvårigheter och andra personliga problem för den enskilde eleven och på de särskilda åtgärder som kan vidtas för att komma till rätta med de svårigheter som ändå uppstår. Departementschefen ansåg att det saknades anledning att gå ifrån promemorians förslag när det gällde det sekretesskyddade området. För egen del anförde departementschefen att i den elevvårdande verksamheten inom den obligatoriska skolan och i gymnasieskolan ingår insamlandet av uppgifter om elevernas personliga förhållanden som ett grundläggande inslag. Departementschefen konstaterade vidare att det ibland sker hänvändelse till eller informationsutbyte med utomstående organ såsom socialvården och den psykiska barn- och ungdomsvården. Till elevvården räknas också mer aktiva rådgivnings- och stödåtgärder såsom t.ex. psykologisk behandling eller andra kurativa åtgärder. Också sådana åtgärder som uttagning av elev till stödundervisning, specialundervisning, särskild undervisning eller anpassad studiegång fick anses höra till elevvården. Härvid påpekade departementschefen att dylik undervisning ju sker därför att eleven har svårigheter i det vanliga skolarbetet. Till elevvården borde däremot inte hänföras tillrättaförande åtgärder och inte heller intagning av elev i specialskolan eller särskolan.
Tidigare riksdagsbehandling Riksdagen behandlade hösten 1989 en motion med yrkande om att sekretess skulle införas för vissa uppgifter hos gymnasieskolas intagningsnämnd. I sin redovisning av gällande rätt noterade konstitutionsutskottet (bet. 1989/90:KU5) att det för verksamhet hos gymnasieskolans intagningsnämnder inte finns någon särskild sekretessbestämmelse. I sin bedömning hänvisade utskottet därefter till de överväganden som ligger till grund för den reglering som i sekretesslagen valts i fråga om sekretessens spridning utanför det primära sekretessområdet. Utskottet konstaterade att den omständigheten att någon sekretessbestämmelse inte införts för uppgifter av aktuellt slag i ärenden hos gymnasieskolas intagningsnämnd uppenbarligen sammanhänger med att de intressen som bär upp offentlighetsprincipen i sådana ärenden gör sig starkt gällande. Med hänvisning till det anförda avstyrkte utskottet motionen. Under 1990/91 års riksmöte behandlade riksdagen regeringens proposition 1990/91:111 om sekretess inom och mellan myndigheter på vårdområdet m.m. I propositionen (s. 39) redogjorde regeringen för en framställning från Storstockholms intagningsnämnd för gymnasieskolan om att sekretess skulle införas för vissa uppgifter hos gymnasieskolans intagningsnämnder. Föredragande statsrådet redogjorde för de överväganden som gjorts vid införandet av sekretesslagen när det gällde frågan om sekretessen skulle följa en handling eller muntlig information utanför det primära sekretessområdet, s.k. sekundär sekretess, generellt eller om särskilda regler skulle krävas för detta. Slutsatsen blev att någon allmän regel om sekundär sekretess inte skulle införas (prop. 1979/80:2 Del A s. 75 f.). Därefter redogjorde föredragande statsrådet för det ovan redovisade uttalandet av konstitutionsutskottet vid 1989/90 års riksmöte. Enligt statsrådets mening fanns det inte nu anledning att göra någon annan bedömning än den riksdagen gjort. Hon anförde att det är uppenbart att offentlighetsintresset gör sig mycket starkt gällande hos intagningsnämnderna. Om sekretess gällde för uppgifter av detta slag skulle ju allmänheten inte få reda på vilka skäl som föranlett intagningsnämndernas prioriteringar. Något motsvarande insynsintresse fanns ju inte i skolornas elevvårdande verksamhet. Föredragande statsrådet var därför inte berett att föreslå någon ändring i detta avseende. Vid sin behandling av propositionen gjorde konstitutionsutskottet ingen annan bedömning i denna fråga (bet. 1990/91:KU34). Konstitutionsutskottet behandlade under föregående riksmöte en motion med ett liknande yrkande som i den nu aktuella motionen (bet. 1996/97:KU23). Utskottet ansåg att den bedömning som tidigare gjorts i frågan alltjämt ägde giltighet och avstyrkte motionen.
Utskottets bedömning Som redovisats i det föregående har utskottet senast under föregående riksmöte behandlat en motion med ett liknande yrkande som det nu aktuella. Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning i frågan och avstyrker motionen.
Begränsning av sekretess för avtal mellan högskola och näringsliv
Motionen I motion 1997/98:Ub477 av Yvonne Ruwaida (mp), som behandlar frågor om samarbete mellan högskola och näringsliv, anförs att all samverkan mellan högskola och näringsliv skall regleras med avtal. Enligt motionären skall dessa avtal inte omfattas av sekretesslagen. Motionären hemställer att riksdagen hos regeringen begär att den tar fram förslag till åtgärder så att avtal mellan högskola och näringsliv inte skall omfattas av sekretesslagen (yrkande 6).
Bakgrund
Gällande regler Sekretess vid forskningsstöd regleras i 8 kap. 6 § första stycket SekrL. Enligt denna bestämmelse gäller sekretess, i den utsträckning regeringen föreskriver det, i statlig myndighets verksamhet, som består i bl.a. stödverksamhet med avseende på produktion, handel, transportverksamhet eller näringslivet i övrigt, för uppgift om 1. enskilds affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs, 2. andra ekonomiska eller personliga förhållanden för den som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är föremål för myndighetens verksamhet. I tredje stycket anges att regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag från sekretess som har föreskrivits med stöd av första stycket 1, om den finner det vara av vikt att uppgiften lämnas. Av bestämmelsen framgår att sekretess endast gäller i den utsträckning som regeringen föreskrivit. Sådana föreskrifter meddelas av regeringen i sekretessförordningen (1980:657). I bilagan till sekretessförordningen anges att sekretess enligt 8 kap. 6 § bl.a. gäller i stödverksamhet hos NUTEK och Programrådet för forskning för ett avfallssnålt samhälle. Sekretess för uppdragsforskning regleras i 8 kap. 9 § SekrL. Enligt denna bestämmelse gäller sekretess hos myndighet för uppgift som avser provning, bestämning av egenskaper eller myckenhet, värdering, vetenskaplig, teknisk, ekonomisk eller statistisk undersökning eller annat sådant uppdrag som myndighet utför för enskilds räkning, om det måste antas att uppdraget har lämnats under förutsättning att uppgiften inte röjs. Regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag från sekretessen, om den finner det vara av vikt att uppgiften lämnas. I 8 kap. 9 § andra stycket anges att i fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. Hos högskoleenhet gäller sekretessen dock i högst tio år. Bestämmelsen innebär att vederbörande högskola eller institution har att iaktta sekretess i uppdragsforskning om det inte överenskommits att uppgifterna får publiceras eller uppdragsgivaren eljest medger att uppgifterna lämnas ut. Vid sekretesslagens tillkomst framhöll konstitutionsutskottet vad gällde denna bestämmelse att de forskningsuppdrag som universitet och högskolor erhåller från enskilda är ett viktigt led i den vetenskapliga utvecklingen med hänsyn till den stimulans och de resurser som på detta sätt kommer forskningen till godo (KU 1979/80:37 s. 31 f.) Eftersom uppdragsforskning i många fall går ut på att vidareutveckla uppdragsgivarens produkter kunde det enligt utskottet vara naturligt om denne inte alltid ville bringa uppdraget eller forskningsresultatet till offentligheten. Utskottet anförde att sekretess därför kan vara förutsättning för att uppdraget skall ges till en forskare eller ett forskningslag vid en offentlig undervisningsanstalt. Vidare fann utskottet att offentlighetsintresset när det gäller forskning dock motiverar en kortare sekretesstid i förhållande till andra fall som omfattas av paragrafen. Enligt 8 kap. 10 § sekretesslagen gäller sekretess hos myndighet för uppgift om affärs- eller driftsförhållanden för enskild, som i annat fall än som avses i 8 och 9 §§ har trätt i affärsförbindelse med myndigheten, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Sekretess gäller också hos myndighet för uppgift om affärs- eller driftsförhållanden för enskild som trätt i affärsförbindelse med bolag, förening, samfällighet eller stiftelse som driver affärsverksamhet och vari det allmänna genom myndigheten utövar ett bestämmande inflytande eller bedriver revision, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. I 1 kap. 12 § SekrL erinras om att i fråga om bl.a. företagshemligheter finns tystnadspliktsbestämmelser utöver bestämmelser som gäller enligt SekrL. Härvid åsyftas bestämmelserna i lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter. Enligt 7 § lagen om skydd för företagshemligheter skall en arbetstagare som uppsåtligen eller av oaktsamhet röjer eller utnyttjar en företagshemlighet hos arbetsgivaren, som han fått del av i sin anställning under sådana förhållanden att han insåg eller bort inse att han inte fick avslöja den, ersätta den skada som uppkommit genom hans förfarande. Vad gäller myndigheternas affärsverksamhet föreskrivs i 6 kap. 1 § SekrL att sekretess gäller för uppgift om myndighetens affärs- eller driftsförhållanden, om det kan antas att någon som driver likartad rörelse gynnas på myndighetens bekostnad om uppgiften röjs. Motsvarande gäller hos myndighet för uppgift om affärs- eller driftsförhållanden hos bolag, förening, samfällighet eller stiftelse som driver affärsverksamhet och vari det allmänna genom myndigheten utövar ett bestämmande inflytande eller bedriver revision. Enligt 8 kap. 13 § SekrL gäller sekretess i ärende om ansökan om patent för uppgift om uppfinning eller företagshemlighet.
Utredningsarbete I november 1995 beslutade regeringen att tillkalla en särskild utredare med updrag att se över det svenska systemet för nyttiggörande av forskningsresultat. Utredningens huvuduppgift var att överväga hur samverkan mellan högskolan och näringslivet kan förbättras (dir. 1995:139). I uppdraget ingick också att överväga behovet av nya sekretessregler eller ändringar i de nu gällande reglerna med anledning av utredningsresultatet. Utredningen, som antog namnet NYFOR, överlämnade sitt huvudbetänkande Samverkan mellan högskolan och näringslivet (SOU 1996:70) i maj 1996. I betänkandet föreslår utredningen bl.a. att sekretesslagen tillförs en bestämmelse som gör det möjligt för statlig part att göra sådana sekretessåtaganden som är en förutsättning för deltagande i forskningssamarbete, t.ex. inom EU-programmen. Vidare föreslås att sekretesslagen förtydligas så att det klart framgår att sekretess gäller för en uppgift i en forskningsansökan om det behövs för att en patentering inte skall göras omöjlig. Huvuddelen av förslagen i betänkandet SOU 1996:70 togs upp i proposition 1996/97:5 Forskning och samhälle, som har behandlats i riksdagen under föregående riksmöte (bet. 1996/97:UbU3, rskr. 1996/97:99). Betänkandets förslag vad gäller sekretessfrågor är dock alltjämt under beredning i Regeringskansliet.
Utskottets bedömning Enligt utskottets mening torde sekretess många gånger vara en förutsättning för att en samverkan mellan högskola och näringsliv skall komma till stånd, t.ex. i samband med att universitet och högskolor erhåller forskningsuppdrag från enskilda och där det är fråga om att vidareutveckla en uppdragsgivares produkter. Utskottet kan därför inte förorda en sådan ordning som efterfrågas i motionen och som skulle innebära att det helt saknades möjlighet att sekretessbelägga avtal mellan högskola och näringsliv. Som redovisats ovan har dock offentlighetsintresset när det gäller uppdragsforskning vid en högskoleenhet ansetts motivera en kortare sekretesstid än vad som annars gäller enligt 8 kap. 9 § SekrL. Mot bakgrund av vad som anförts avstyrker utskottet motionen.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande offentlighet i statliga bolag och viss privat näringsverksamhet att riksdagen avslår motion 1997/98:K408, res. 1 (mp) 2. beträffande offentlighet vid de svenska LEADER-kontoren att riksdagen avslår motion 1997/98:K410, 3. beträffande översyn av sekretesslagen att riksdagen avslår motion 1997/98:K403, 4. beträffande begränsning av sekretess vid brottsmisstanke att riksdagen avslår motion 1997/98:K406, 5. beträffande sekretess mellan myndigheter vid misstanke om övergrepp på barn att riksdagen avslår motion 1997/98:K409, 6. beträffande sekretess hos gymnasieskolas intagningsnämnd att riksdagen avslår motion 1997/98:K411, 7. beträffande sekretess för avtal mellan högskola och näringsliv att riksdagen avslår motion 1997/98:Ub477 yrkande 6. res. 2 (mp)
Stockholm den 17 februari 1998
På konstitutionsutskottets vägnar
Bo Könberg
I beslutet har deltagit: Bo Könberg (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Axel Andersson (s), Widar Andersson (s), Birger Hagård (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Pär-Axel Sahlberg (s), Jerry Martinger (m), Mats Berglind (s), Frank Lassen (s), Inger René (m), Peter Eriksson (mp), Margitta Edgren (fp), Lennart Brunander (c) och Bengt Hurtig (v).
Reservationer
1. Offentlighet i statliga bolag och viss privat näringsverksamhet (mom. 1) Peter Eriksson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ?Som redovisats? och slutar med ?även i denna del? bort ha följande lydelse: Som redovisats ovan pågår arbete med att ta fram direktiv till en utredning som bl.a. skall ha till uppgift att behandla frågan om en anpassning av 2 kap. TF till den nya tekniken. I detta sammanhang vill utskottet, i enlighet med vad som anförs i motion 1997/98:K408, framhålla det angelägna i att det nu görs en översyn av möjligheterna att öka insynen i de statliga bolagen. En viktig utgångspunkt för en sådan översyn bör enligt utskottet vara de erfarenheter som gjorts sedan den 1 januari 1995 då handlingsoffentlighet genom 1 kap. 9 § sekretesslagen införts i bolag, ekonomiska föreningar och stiftelser där kommun eller landsting utövar ett rättsligt bestämmande inflytande. Vad utskottet anfört bör med bifall till motion 1997/98:K408 yrkande 1 ges regeringen till känna. I nämnda motion anförs därutöver att en översyn bör göras av kraven på offentlighet i privat verksamhet, som i huvudsak finansieras med skattemedel och/eller fullgör viktiga myndighetsuppgifter (yrkande 2). Utskottet delar motionärernas uppfattning att det finns samma behov av insyn i en för det allmänna angelägen verksamhet, oavsett om den bedrivs i offentlig eller privat regi. Enligt utskottets mening finns det därför skäl att i det kommande utredningsarbetet överväga en ändring av nu gällande ordning. Med bifall till motion 1997/98:K408 yrkande 2 bör vad utskottet anfört ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande offentlighet i statliga bolag och viss privat näringsverksamhet att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K408 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Sekretess för avtal mellan högskola och näringsliv (mom. 7) Peter Eriksson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ?Enligt utskottets? och slutar med ?utskottet motionen? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening är det betydelsfullt att möjligheter till insyn ges i samarbetet mellan högskola och näringsliv. Utskottet finner dock inte anledning att ifrågasätta möjligheten till sekretess när det gäller forskningsresultat som uppnås i samband med t.ex. uppdragsforskning. Däremot anser utskottet att offentlighetsintresset talar för att en inskränkning bör övervägas när det gäller möjligheterna att sekretessbelägga avtal mellan högskola och näringsliv. Med bifall till motion 1997/98:Ub477 yrkande 6 bör riksdagen därför hos regeringen begära att den tar fram förslag till en sådan inskränkning. dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande sekretess för avtal mellan högskola och näringsliv att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ub477 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Motionerna............................................1 Utskottet.............................................2 Offentlighet i statliga bolag och i viss privat näringsverksamhet 2 Motionen 2 Bakgrund 2 Gällande regler 2 Utredningsarbeten 3 Tidigare riksdagsbehandling 4 Utskottets bedömning 4 Offentlighet vid de svenska LEADER-kontoren 5 Motionen 5 Bakgrund 5 Utskottets bedömning 7 Översyn av sekretesslagen 7 Motionen 7 Bakgrund 8 Tidigare riksdagsbehandling 8 Kommande utredningsarbete 8 Utskottets bedömning 9 Begränsning av sekretess vid misstanke om brott 9 Motionen 9 Bakgrund 10 Utskottets bedömning 11 Sekretess mellan myndigheter vid misstanke om övergrepp mot barn 11 Motionen 11 Bakgrund 12 Gällande regler m.m. 12 Tidigare riksdagsbehandling 14 Utredningsarbete 15 Utskottets bedömning 15 Sekretess hos gymnasieskolas intagningsnämnd 15 Motionen 15 Bakgrund 15 Gällande regler 15 Tidigare riksdagsbehandling 17 Utskottets bedömning 18 Begränsning av sekretess för avtal mellan högskola och näringsliv 18 Motionen 18 Bakgrund 18 Gällande regler 18 Utredningsarbete 20 Utskottets bedömning 20 Hemställan 21 Reservationer........................................22 1. Offentlighet i statliga bolag och viss privat näringsverksamhet (mom. 1) 22 2. Sekretess för avtal mellan högskola och näringsliv (mom. 7) 22