Offentlighet och sekretess
Betänkande 1995/96:KU23
Konstitutionsutskottets betänkande
1995/96:KU23
Offentlighet och sekretess
Innehåll
1995/96 KU23
Sammanfattning
I betänkandet behandlas elva motioner från allmänna motionstiden 1995 som i huvudsak gäller frågor om offentlighet och sekretess. Utskottet avstyrker samtliga motioner. Till betänkandet har fogats fyra reservationer och ett särskilt yttrande.
Motionerna
1994/95:K205 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i tryckfrihetsförordningen att medborgarnas grundlagsstadgade rätt till offentlighet och insyn utvidgas till att även gälla konsumenternas rätt till information om produkter, produkternas innehåll och deras inverkan på hälsa och miljö.
1994/95:K218 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag för stärkande av offentlighetsprincipen i enlighet med vad i motionen anförts.
1994/95:K401 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vissa sekretessproblem i vården.
1994/95:K404 av Göte Jonsson och Ulf Melin (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av sjukvårdssekretessen.
1994/95:K405 av Conny Sandholm m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökning och grundlagsskydd av svensk offentlighetsprincip och meddelarfrihet.
1994/95:K406 av Stig Grauers och Kent Olsson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att sekretesslagen ändras så att sekretesskydd gäller även för nämndemän i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:K413 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en kommission för att utreda och stärka yttrandefriheten och offentlighetsprincipen i stat, kommuner och landsting.
1994/95:K428 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör överväga om det behövs en översyn av regler för hantering och arkivering av elevhandlingar eller om andra åtgärder bör vidtagas för att elevernas integritet skall skyddas på ett tillfredsställande sätt.
1994/95:K429 av Tomas Eneroth m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvidgning av offentlighetsprincipen.
1994/95:L717 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om offentliga livsmedelsprotokoll.
1994/95:U406 av Ingrid Näslund (kds) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av reglerna för sekretess vid skyddsforskning.
Utskottet
Offentlighetsprincipen och yttrandefriheten m.m. inom offentlig och privat verksamhet
Motionerna
I motion 1994/1995:K405 av Conny Sandholm m.fl. (fp) påpekas att i tryckfrihetsförordningens andra kapitel stipuleras handlingars offentlighet inom offentliga verk och myndigheter. Då denna lagtext skrevs var tanken på att bolagisera offentlig verksamhet under privaträttsliga former långt fjärran i tid. På senare tid då bolagiseringar av offentlig verksamhet har blivit legio, har riksdagen kompletterat lagstiftningen genom t.ex. ändringar i sekretesslagen och kommunallagen. Enligt motionärerna har lagstiftningen på detta sätt anpassats till verkligheten, men kvar finns två brister. För det första saknar den del av offentlighetsprincipen som kompletterats enligt ovan grundlagsskydd. I motionen påpekas att i EU-debatten har framförts att EU kommer att respektera Sveriges grundlagsskyddade offentlighetsprincip. Mot den bakgrunden och även för att få hela offentlighetsprincipen grundlagsskyddad bör tryckfrihetsförordningen och annan berörd lagstiftning kompletteras i denna del. För det andra talas i tryckfrihetsförordningen om verk och myndighet, där kommunal församling likställs med dessa i detta hänseende, men offentligt företagande i form av t.ex. statligt ägda bolag i strikt mening inte kan omfattas av begreppet verk och myndighet . Även i detta avseende bör lagstiftningen kompletteras för att motsvara dagens verklighet och krav på offentlighet och insyn. Enligt motionärerna bör, för att få en helhetssyn och logiskt samband, även meddelarfrihetens omfattning och skydd ses över på samma sätt som offentlighetsprincipen. Detta bör ges regeringen till känna.
I motion 1994/95:K413 av Bo Holmberg m.fl. (s) anförs att under senare år har flera fall av brott mot yttrandefriheten för de anställda och brist på insyn uppmärksammats i offentlig verksamhet. Kritiken har mest kommit från anställda, fackliga organisationer och JO, men också journalister har reagerat. Vidare påpekas i motionen att man i det svenska samhället är van vid öppenhet - även för de anställda på arbetsplatserna. Det är också en del av vår demokrati. I de nedskärningstider och systemförändringar som gällt för den offentliga sektorn är det enligt motionärerna inte konstigt att personalen protesterar. Sådana protester har en del kommunala arbetsgivare mött med hot eller repressalier. Vidare anger motionärerna att vissa kommunal- och landstingsråd har liknat kommunen eller landstingen vid ett företag och i något fall anfört att chefer måste vara lojala mot sin arbetsgivare. Läkare i chefsställning som går ut i massmedierna med osakliga inlägg mot sin arbetsgivare bör få andra befattningar. I motionen påpekas att kommuner och landsting inte är några företag. De är demokratiska självstyrelseorgan som styrs av folkvalda och där offentlighetsprincipen gäller. Öppenhet är en viktig hörnsten i de demokratiska institutionerna. Enligt motionärerna finns det också anledning att uppmärksamma de formellt tvivelaktiga upphandlingar som gjorts i både stat och kommun. Mot den här bakgrunden finns det behov av en kraftfull markering av yttrandefriheten och offentlighetsprincipen i stat och kommun. Motionärerna anser att det bör tillsättas en representativ kommission med uppgift att kartlägga problemens omfattning och lägga fram åtgärdsförslag. Detta gäller yttrandefriheten, offentlighetsprincipen, meddelarfriheten, registreringsskyldigheten, myndighetsbegreppet m.m. Vad som nu anförts bör ges regeringen till känna.
I motion 1994/95:K429 av Tomas Eneroth m.fl. (s) påpekas att på det statliga området gäller för närvarande bara en begränsad handlingsoffentlighet utanför myndighetskretsen. Det är fråga om vissa aktiebolag, t.ex. AB Svensk Bilprovning, stiftelser m.fl. som på statens uppdrag har hand om förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning eller liknande. Frågan är enligt motionärerna varför inte statens företag, som tenderar att bli fler och fler, fullt ut skall omfattas av samma offentlighetsregler som kommunernas och landstingens företag. I motionen påpekas vidare att det under senare år har öppnats möjlighet för enskilda personer eller sammanslutningar att bedriva verksamhet som tidigare varit förbehållen kommuner och landsting. Gemensamt för många av dessa företag är att de för sin verksamhet är beroende av tilldelning av skattemedel. Enligt motionärerna måste regler tillskapas som garanterar allmänheten möjligheter till insyn och kontroll i alla företag vars verksamhet, utan att vara statlig eller kommunal, ändå huvudsakligen finansieras med skattemedel. Vad som nu anförts om utvidgning av offentlighetsprincipen bör ges regeringen till känna.
I motion 1994/95:K205 av Marianne Samuelsson m.fl (mp) behandlas frågor om folkstyrelse. Bland annat anförs att offentlighetsprincipen i dag endast gäller inom stat och kommun. Möjligheterna till insyn och offentlighet inom företagsvärlden är däremot mycket begränsade. Motionärerna påpekar att denna skillnad delvis är naturlig mot bakgrund av att det finns ett större allmänintresse av öppenhet inom det politiska verksamhetsområdet. Det finns också legitima skäl för näringslivet att skydda utvecklingsverksamhet m.m. från insyn. Men det finns också här ett väsentligt medborgar- och konsumentintresse som enligt motionärerna i dag inte tillgodoses. I motionen anförs att företagen blir allt större och starkare och konsumenterna behöver stärkas genom betydligt bättre tillgång till information om produkter och deras effekter på hälsa och miljö. Den grundlagsstadgade offentligheten och insynen skall enligt motionärernas uppfattning därför också utvidgas till att omfatta konsumenternas rätt till full information om produkter, produkternas innehåll och ursprung och deras inverkan på hälsa och miljö. Vidare påpekar motionärerna att ett lagförslag om utvidgad offentlighetsprincip även måste innehålla regler om arkivering och diarieföring för att fungera i praktiken. Enligt motionärerna bör hos regeringen begäras ett förslag till sådan ändring i tryckfrihetsförordningen att medborgarnas grundlagsskyddade rätt till offentlighet och insyn utvidgas till att även gälla konsumenternas rätt till information om produkter, produkternas innehåll och deras inverkan på hälsa och miljö (yrkande 4).
Bakgrund
Offentlighetsprincipen kan definieras som den grundsats enligt vilken samhällsorganens verksamhet skall ske under allmän insyn och kontroll. Yttrandefriheten och principen om allmänna handlingars offentlighet är inslag i offentlighetsprincipen. Meddelarfriheten, dvs. rätten för var och en att utom i vissa undantagsfall lämna uppgifter i vilket ämne som helst för publicering, kan också ses som en del av det regelverk som förverkligar offentlighetsprincipen. För att förverkliga de syften som bär upp meddelarfriheten finns vidare regler om anonymitetsskydd.
I 2 kap. tryckfrihetsförordningen (TF) regleras allmänna handlingars offentlighet. Enligt dessa bestämmelser är en handling allmän, om den förvaras hos en myndighet och enligt särskilda bestämmelser anses upprättad hos eller är inkommen till myndigheten. Med myndighet likställs enligt 2 kap. TF riksdagen, kyrkomötet och beslutande kommunal församling.
Enligt 1 kap. 8 § andra stycket sekretesslagen (1980:100) skall vad som föreskrivs i TF om rätt att ta del av handlingar hos myndigheter i tillämpliga delar också gälla handlingar hos de organ som anges i bilaga till lagen, i den mån handlingarna hör till verksamhet som nämns där. Bestämmelsen ger principen om allmänna handlingars offentlighet ett vidare tillämpningsområde utanför myndighetssektorn. Principen görs tillämplig också hos vissa aktiebolag, föreningar och stiftelser som på statens uppdrag handhar förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning eller liknande.
Vidare anges i 1 kap. 9 § sekretesslagen att vad som föreskrivs i TF om rätt att ta del av handlingar hos myndighet i tillämpliga delar också skall gälla handlingar hos aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreningar och stiftelser där kommuner eller landsting utövar ett rättsligt bestämmande inflytande.
Yttrandefriheten, dvs. friheten att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor, garanteras i regeringsformen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.
Meddelarfriheten innebär att det i viss utsträckning är möjligt att straffritt lämna normalt sekretessbelagda uppgifter för publicering i tryckt skrift, radio eller TV. I 1 kap. 1 § tredje stycket tryckfrihetsförordningen föreskrivs att det står envar fritt att i alla de fall då ej annat är i förordningen föreskrivet, meddela uppgifter och underrättelse i vad ämne som helst för offentliggörande i tryckt skrift. En motsvarande bestämmelse finns i 1 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen, som gäller andra medier än tryckt skrift.
Vidare har enligt 1 kap. 1 § fjärde stycket var och en rätt att anskaffa uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för att antingen själv offentliggöra dem i tryckt skrift eller lämna meddelande som avses i tredje stycket. Också undantag från detta anskaffandeskydd skall ha stöd i tryckfrihetsförordningen. En motsvarande bestämmelse finns även i detta fall i 1 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen.
I 3 kap. tryckfrihetsförordningen finns regler om anonymitetsskydd. Detta skydd består av flera komponenter. En är rätten till anonymitet som innebär att författare, meddelare samt utgivare av icke periodiska skrifter inte är skyldiga att låta sina namn sättas ut i skriften (1 §). Vidare finns bestämmelser om tystnadsplikt i 3 § för dem som tagit befattning med tillkomsten eller utgivningen av tryckt skrift och för dem som varit verksamma vid t.ex. bokförlag och nyhetsbyråer. Dessa får enligt huvudregeln inte röja vem som är författare, meddelare eller utgivare av en icke periodisk skrift. Därutöver finns en bestämmelse om efterforskningsförbud i 4 §. Detta innebär att myndigheter och andra allmänna organ inte får efterforska författaren till en framställning som har införts eller varit avsedd att införas i en tryckt skrift, den som har gett ut eller avsett att ge ut tryckt skrift eller den som lämnat ett meddelande för publicering. Författaren, meddelaren eller utgivaren får dock efterforskas då detta behövs för åtal eller annat ingripande som är tillåtet enligt tryckfrihetsförordningen. I den mån efterforskning får förekomma, skall den i 3 § stadgade tystnadsplikten beaktas. Motsvarande bestämmelser om anonymitetsskydd finns i 2 kap. 1, 3 och 4 §§ yttrandefrihetsgrundlagen.
Inom myndighetsområdet anses de offentliga funktionärerna kunna åläggas tystnadsplikt endast författningsvägen och inte genom avtal. Utanför detta område kan däremot avtal träffas om tystnadsplikt, och sådana anses i princip bryta meddelarfriheten (prop. 1986/87:151 s. 117-119). I detta sammanhang kan nämnas att enligt lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter kan en arbetstagare i det privata näringslivet som i strid med ett avtal med arbetsgivaren röjer dennes skyddade företagshemligheter ådömas skadeståndsskyldighet. Detta gäller dock inte om arbetstagaren röjer en företagshemlighet för att offentliggöra eller för behörigt organ avslöja misstänkt brottslighet av viss svårhet eller annat allvarligt missförhållande (2 § i nämnda lag).
Utredningsförslag om grundlagsfäst meddelarfrihet inom den privata sektorn
Frågan om att utvidga meddelarfriheten utanför myndighetsområdet har flera gånger varit föremål för utredning och övervägande. Yttrandefrihetsutredningen (SOU 1983:70) tog upp frågan och ansåg att som allmän princip borde gälla att meddelarfriheten inte skulle medföra att företagens möjligheter att fungera på marknaden äventyrades. Förslag lämnades om en utvidgning av meddelarfriheten. Frågan behandlades utförligt i en år 1986 avlämnad lagrådsremiss om förstärkt grundlagsskydd för yttrandefriheten m.m. (intagen i prop. 1986/87:151). Slutsatsen av övervägandena blev att övertygande skäl i och för sig kunde anföras för tanken att meddelarfriheten borde gälla också utanför myndighetsområdet men att något förslag inte kunde läggas fram i lagstiftningsärendet. I betänkandet KU 1987/88:36 ansåg konstitutionsutskottet att det fanns skäl att utvidga meddelarfriheten att i princip gälla förhållandet även utanför den offentliga sektorn. Enligt utskottet var det material som förelåg i ärendet inte tillräckligt. Utskottet ansåg att regeringen i stället borde se till att frågan blev föremål för utredning.
Konstitutionsutskottets uttalande ledde till att Meddelarskyddskommittén tillkallades. Kommittén föreslog i betänkandet Meddelarrätt (SOU 1990:12) en grundlagsreglering om en viss begränsad rätt för enskilda inom företag och organisationer att lämna uppgifter, som omfattas av avtalad tystnadsplikt, för publicering utan att drabbas av rättsliga sanktioner.
Kommittéförslaget behandlades i proposition 1990/91:64 om yttrandefrihetsgrundlag. Där konstaterades att förslaget mött starkt motstånd bland remissinstanserna. Med hänsyn härtill stod det enligt propositionen klart att det inte var möjligt att föra fram frågan om en vidgad insyn inom den privata sektorn till grundlagstiftning i samband med 1991 års riksdagsval. Vidare stod det enligt propositionen klart att en lagstiftning av det slag som finns redovisad i kommitténs betänkande - med grundlagsfäst meddelarfrihet inom privata företag och andra privata organisationer - inte kunde förordas i det dåvarande läget. Frågan borde ägnas fortsatt uppmärksamhet och göras till föremål för vidare överväganden. Regeringen ansåg sig inte beredd att då förorda någon särskild inriktning på beredningsarbetet utan ansåg att erfarenheterna av lagstiftningen om skydd för företagshemligheter borde avvaktas.
Vid riksdagsbehandlingen av grundlagsärendet anförde konstitutionsutskottet (bet. 1990/91:KU21) att det var angeläget att öka insynen i det privata näringslivet och i de stora organisationerna. Vilken väg man lagstiftningstekniskt skulle gå var enligt utskottet en komplicerad fråga. Också utskottet konstaterade att det inte hade varit möjligt att föra fram frågan om ett förstärkt meddelarskydd på den privata sektorn inför riksdagsvalet år 1991. Liksom regeringen ansåg utskottet att frågan borde ägnas fortsatt uppmärksamhet.
Senare års riksdagsbehandling
Med anledning av några motionsyrkanden hänvisade konstitutionsutskottet vid riksmötet 1992/93 till sitt tidigare uttalande i ovan nämnda grundlagsärende om att frågan borde ägnas fortsatt uppmärksamhet. Något särskilt uttalande från riksdagen ansågs inte påkallat (bet. 1992/93:KU2).
Frågan om insyn, meddelarfrihet och anonymitetsskydd i kommunala företag berördes under riksmötet 1993/94 i ett lagstiftningsärende om handlingsoffentligheten i kommunala företag. I ärendet föreslogs en ny regel, 1 kap. 9 §, i sekretesslagen (1980:100) av innebörd att vad som förskrivs i tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av allmänna handlingar hos myndighet i tillämpliga delar också gäller handlingar hos aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreningar och stiftelser där kommuner eller landsting utövar ett rättsligt bestämmande inflytande. Riksdagen antog förslaget och bestämmelsen trädde i kraft den 1 januari 1995.
I den proposition som låg till grund för förslaget (prop. 1993/94:48) anförde regeringen att något uttryckligt undantag i lag från principen om meddelarfrihet inte borde göras för de kommunala företagens del. Allmänhetens intresse av insyn kunde enligt regeringen sägas vara större i de kommunala företagen, vilka ytterst garanteras av kommunala medel, än i de privata. Samma ordning borde gälla i de kommunala företagens verksamhet som i de kommunala myndigheterna, om inte särskilda skäl talade för något annat. Regeringen ansåg för sin del inte att det fanns några sådana skäl och föreslog därför ingen inskränkning av meddelarfriheten. Konstitutionsutskottet delade denna bedömning (bet. 1993/94:KU13).
I ärendet hade Lagrådet anfört att det emellertid ändå kan kvarstå vissa skillnader vad gäller meddelarfriheten jämfört med de kommunala myndigheterna. Lagrådet gav några exempel på detta och kom till slutsatsen att det åtminstone finns en viss risk för att utrymmet för meddelarfriheten krymps när en kommunal verksamhet flyttas från en nämnd till ett kommunägt bolag eller jämställt organ som behandlas som myndighet när det gäller handlingsoffentligheten. Lagrådet hade även pekat på att efterforskningsförbudet inte torde gälla i de kommunala företagen.
Konstitutionsutskottet menade att de av Lagrådet aktualiserade problemen med tillämpningen av meddelarfriheten borde ägnas fortsatt uppmärksamhet och ansåg för sin del att frågan om ett utbyggt meddelarskydd i de kommunala företagen som omfattades av propositionens förslag kunde behöva bli föremål för utredning. Intill dess att erfarenheter av den nya regleringen hade vunnits borde riksdagen enligt utskottets mening dock inte vidta några åtgärder.
Under riksmötet 1993/94 behandlade utskottet ett annat lagstiftningsärende på det kommunala området (bet. 1993/94:KU40). Ärendet hade väckts genom proposition 1993/94:188 om lokal demokrati. Med anledning av ett flertal motioner föreslog utskottet ett tillkännagivande till regeringen om behovet av en samlad uppföljning och utvärdering av de reformer och omfattande förändringar som hade skett inom den kommunala sektorn. En för uppföljningen och utvärderingen viktig fråga var enligt utskottet offentlighetsprincipens tillämpning inom den kommunala verksamheten, vilket angavs bl.a. innefatta frågor om meddelarskydd och anonymitetsskydd. I sammanhanget uttalade utskottet att frågan om tillämpningen av offentlighetsprincipen i helt privatägda företag, som bedriver kommunal verksamhet på entreprenad, givetvis hade ett samband med möjligheten till insyn och kontroll. Utskottet ansåg att det borde finnas ett parlamentariskt inslag i uppföljnings- och utvärderingsarbetet. Enligt utskottet borde regeringen återkomma till riksdagen med en redogörelse för arbetet senast vid utgången av år 1996. Riksdagen beslutade om ett tillkännagivande i enlighet med detta (rskr. 1993/94:379).
I enlighet med riksdagsbeslutet beslutade regeringen i december 1994 att tillkalla en parlamentarisk kommitté. Den har till uppgift att göra en samlad utvärdering av de reformer och omfattande förändringar som har skett i kommunernas och landstingens organisation och verksamhetsformer samt föreslå åtgärder som utvecklar och stärker medborgarnas inflytande över det fortsatta förnyelsearbetet (dir. 1994:151).
I direktiven anför regeringen att det i diskussionen om det kommunala förnyelsearbetet har förts fram förslag om att öka medborgarnas möjligheter till insyn och kontroll av kommunal verksamhet. Därför bör kommittén ägna särskild uppmärksamhet åt denna fråga. Regeringen konstaterar vidare att för verksamhet som drivs på entreprenad åt kommunen av privata bolag, stiftelser, föreningar eller enskilda gäller fr.o.m. den 1 juli 1994 enligt 6 kap. 7 § kommunallagen (1991:900) att nämnderna har ett ansvar för sådan verksamhet och att de enligt 3 kap. 19 § skall tillförsäkra sig möjligheter att kontrollera och följa upp verksamheten. Den information som kommunen därvid får tillgång till kommer att utgöra en allmän handling och vara tillgänglig för allmänheten med de inskränkningar som följer av sekretesslagen (1980:100). Regeringen konstaterar härvid att det i den allmänna debatten har rests krav på att insynen bör vara bredare. Vidare anger regeringen att riksdagen i samband med behandling av propositionen om lokal demokrati också ansåg att förslagen om ett förstärkt kommunalt ansvar och kontroll över entreprenadverksamhet innebär en förbättring, men att de inte är tillräckliga för att tillgodose det behov av medborgerlig insyn och kontroll som här gör sig gällande (bet. 1993/94:KU40 s. 42-43).
Därutöver anför regeringen bl.a. att det från demokratisk synpunkt kan finnas risker med att delar av den offentliga verksamheten undandras den grundlagsskyddade rätten till insyn genom att den bedrivs av ett privat företag. Kommittén skall därför föreslå åtgärder som ökar medborgarnas möjligheter till insyn i och kontroll av kommunal verksamhet, främst då denna bedrivs på entreprenad. I detta arbete ingår även frågan om allmänhetens behov av insyn innan kommunen bundit upp sig i ett avtal med en entreprenör. I arbetet bör resultatet av Socialtjänstkommitténs uppdrag beaktas (SOU 1994:139).
Vidare konstaterar regeringen att kommunalt anställda, liksom alla andra, har en grundlagsskyddad rätt att delta i den offentliga debatten. De anställda har i vissa fall upplevt att de inte har kunnat delta i den offentliga debatten eller framföra kritik på sin arbetsplats av rädsla för olika typer av repressalier. JO har i några fall riktat kritik mot vissa ledande kommunala befattningshavares agerande mot de anställda i sådana fall. Utredningen skall därför analysera och klargöra vidden av de kommunalt anställdas yttrandefrihet.
Regeringen anför att reglerna i tryckfrihetsförordningen om meddelarfrihet, anonymitetsskydd och efterforskningsförbud gäller för kommunala myndigheter. Härvid hänvisar regeringen till vad Lagrådet med anledning av proposition 1993/94:48 Handlingsoffentlighet i kommunala företag konstaterat vad gäller en risk för att utrymmet för meddelarfrihet krymps när kommunal verksamhet flyttas från en nämnd till ett kommunägt bolag eller jämställt organ som behandlas som myndighet när det gäller handlingsoffentligheten. Bestämmelser om anonymitetsskydd för den som lämnar uppgifter till massmedier gäller fullt ut i kommunala företag (se prop. 1993/94:48 s. 34-37). Härvid påpekar regeringen att riksdagen har ansett att tillämpningen av meddelarfriheten bör ägnas fortsatt uppmärksamhet och att tillämpningen kan behöva bli föremål för ytterligare utredning när erfarenhet vunnits om de nya reglernas tillämpning (bet. 1993/94:KU13 s. 19). Enligt regeringen bör kommittén därför följa upp tillämpningen och de första erfarenheterna av offentlighetsprincipens tillämpning i kommunala företag och vid behov lämna förslag till åtgärder. Information om den kommunala verksamheten bör vara lättillgänglig. Regeringen påpekar att tillämpningen av gällande regler för insyn och rätt att ta del av allmänna handlingar i några fall har kritiserats av JO. Utredningen bör överväga om särskilda åtgärder krävs för att nå en bättre tillämpning av gällande regler. Kommitténs uppdrag skall vara avslutat senast den 31 december 1996. Vidare har kommittén aviserat att den kommer att avlämna ett delbetänkande under juni 1996, där man kommer att behandla frågan om insyn i kommunal verksamhet som bedrivs på entreprenad.
Under föregående riksmöte behandlade konstitutionsutskottet ett antal motionsyrkanden som behandlade frågor om ökad insyn i verksamheter som bedrivs med allmänna medel i form av bolag eller andra associationsformer (bet. 1994/95:KU14). Utskottet avstyrkte dessa motioner med hänvisning till att man borde avvakta arbetet i utredningen för utvärdering och vidareutveckling av det kommunala förnyelsearbetet. Därutöver behandlade utskottet en motion, vari begärdes att meddelarskyddet skulle utvidgas till att gälla utanför den offentliga sektorn. Utskottet hänvisade härvid till sitt uttalande i samband med första behandlingen av ärendet om yttrandefrihetsgrundlagen, där utskottet framhållit att det var angeläget att öka insynen i det privata näringslivet och i de stora organisationerna. Utskottet hade dock konstaterat att denna fråga lagstiftningstekniskt var mycket svår att lösa med hänsyn till de olika motstående intressen som gör sig gällande. Även nämnda motion avstyrktes med hänsyn till arbetet i den kommunala förnyelsekommittén. I fråga om utskottets yttrande i denna del avlämnades en reservation (fp, c, v och mp). Reservanterna ansåg att en meddelarfrihet i förhållande mellan enskilda skulle innebära en värdefull utbyggnad av det tryckfrihetsrättsliga skyddet i vårt land. Med de begränsningar och undantag som måste bli nödvändiga kunde risken för allvarliga publicitetsskador undvikas. Enligt reservanterna fanns det skäl att på nytt pröva en grundlagsreglering om rätt för enskilda inom företag och organisationer att lämna uppgifter som omfattas av avtalsgrundad tystnadsplikt för publicering utan att drabbas av straff eller andra rättsföljder. Prövningen borde inriktas på att riksdagen skulle föreläggas förslag i ämnet och borde kunna ske parallellt med arbetet med att utvärdera det kommunala förnyelsearbetet. I enlighet med detta tillstyrkte reservanterna motionen om att meddelarskyddet skulle utvidgas till att gälla utanför den offentliga sektorn.
Översyn av den statliga förvaltningens uppgifter och organisation
Regeringen beslutade i juni 1995 att tillkalla en kommission med uppdrag att, med utgångspunkt i nuvarande statliga åtaganden och därav följande uppgifter för statliga myndigheter eller andra organ, bl.a. göra en analys av om nuvarande former för organisation och styrning av statlig förvaltning och verksamhet är ändamålsenliga i förhållande till de uppgifter och mål som fastlagts av regering och riksdag (dir. 1995:93). I direktiven framhåller regeringen bl.a. vad gäller behovet av en översyn att användningen av bolags- och stiftelseformer i statlig verksamhet förutsätter att staten inte frånhänder sig ansvaret för och möjligheterna till styrning och kontroll av verksamheten. En tydlig ägarpolicy och effektiva styrnings- och kontrollsystem är därför nödvändiga. På detta område krävs enligt regeringen en ökad tydlighet. Regeringen anför därutöver att särskilda överväganden också behöver göras för att inte rätten till insyn i den offentliga verksamheten skall urholkas. En utgångspunkt för kommissionens arbete skall enligt regeringen vara de grundläggande krav på demokratisk styrning, insyn och kontroll, rättssäkerhet, effektivitet och tillgänglighet som måste ställas på och tillgodoses av den statliga förvaltningen. Kommissionens arbete skall vara avslutat senast den 31 december 1996.
Utvärdering av lagen om skydd för företagshemligheter
Justitieministern avgav i riksdagens kammare den 1 februari 1996 ett svar på en interpellation om meddelarsskyddets och efterforskningsförbudets omfattning och om regeringen avser att ta något initiativ för att förstärka dessa rättigheter i grundlagarna. Härvid konstaterade ministern att tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen inte utgör något hinder för att enskilda t.ex. i ett anställninsgförhållande träffar avtal - uttryckligen eller underförstått - som bryter meddelarfriheten och därmed också meddelarskyddet. Även om ett sådant avtal träffats finns det enligt lagen om skydd för företagshemligheter emellertid en möjlighet för en arbetstagare att utan risk för påföljder avslöja allvarliga missförhållanden i arbetsgivarens verksamhet. Justitieministern anförde att rättspraxis på området dock är ringa. Hon anförde vidare att större enskilda företag kan träffa avgöranden och beslut som är av väsentlig betydelse för enskildas liv och hälsa och att stora intresseorganisationer kan ha uppgifter som får till följd att deras beslut kan ha verkningar som är jämförbara med dem som meddelas av myndigheter. Enligt justitieministern kunde den omständigheten att lagen om skydd för företagshemligheter inte har tillämpats inte tas till intäkt för att man inte skulle vara uppmärksam på dessa frågor. Hon anförde att hon avser att ta initiativ till att lagen utvärderas.
Utskottets bedömning
Som framgår av det föregående har såväl den kommunala förnyelsekommittén som kommissionen om den statliga förvaltningens uppgifter och organisation i uppdrag att behandla frågor som tas upp i motionerna 1994/95:K405, 1994/95:K413 och 1994/95:K429. Vidare torde den aviserade vversynen av lagen om skydd för företagshemligheter kunna ge uppslag i frågan om meddelarfrihetens omfattning i både den offentliga och den privata bolagsverksamheten. Mot denna bakgrund får enligt utskottets mening syftet med nämnda motioner anses tillgodosett. Motionerna bör därför avslås.
I motion 1994/95:K205 yrkande 4 begärs att tryckfrihetsförordningen skall ändras på ett sådant sätt att medborgarnas grundlagstadgade rätt till offentlighet och insyn utvidgas till att även gälla konsumenternas rätt till information om produkter, produkternas innehåll och deras inverkan på hälsa och miljö. Utskottet konstaterar härvid att frågan om tillämpningen av principen om allmänna handlingars offentlighet skall utvidgas till att gälla utanför myndighetsområdet har diskuterats flera gånger. I dessa sammanhang har framhållits att handlingsoffentligheten har till syfte att utgöra en garanti för rättssäkerhet och effektivitet i förvaltningen och folkstyret (prop. 1986/87: 151 s. 148). I samband med att den offentliga förvaltningen har fått nya mål och i allt större utsträckning kommit att läggas på organ som står utanför det traditionella myndighetsområdet har tillämpningsområdet för handlingsoffentligheten utvidgats till att omfatta även vissa enskilda organ som på statens uppdrag handhar förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning eller liknande. Som redovisats i det föregående omfattas sedan den 1 januari 1995 också aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreningar och stiftelser där kommuner eller landsting utövar ett rättsligt bestämmande inflytande av principen om handlingsoffentlighet. En utgångspunkt för dessa lagstiftningsärenden har varit att principen om handlingsoffentlighet, med hänsyn till dess syfte, skall gälla allmänna angelägenheter. Som exempel härpå kan nämnas att i samband med sistnämnda lagstiftningsärende lämnades kommunala företag i form av ideella föreningar utanför den föreslagna utvidgningen av reglerna om offentlighet och sekretess. Motiveringen härför angavs vara att den verksamhet som dessa föreningar bedriver inte motsvarar sådan verksamhet som normalt eller lika väl kan skötas av en kommunal myndighet (prop. 1993/94:48 s. 19).
Enligt utskottets mening saknas anledning att frångå det principiella synsätt som hitintills präglat diskussionerna om en utvidgning av handlingsoffentligheten utanför myndighetsområdet. Vad gäller konsumentområdet vill utskottet vidare erinra om den verksamhet som bedrivs från det allmännas sida på såväl statlig som lokal nivå och som avser bl.a. marknadskontroll och stöd till enskilda konsumenter. Från det allmännas sida lämnas också bidrag till enskilda konsumentorganisationer. Mot denna bakgrund bör motion 1994/95:K205 yrkande 4 avslås.
Bevakning av offentlighetsprincipen
Motionen
I motion 1994/95:K218 av Gudrun Schyman m.fl. (v) behandlas frågor om Sveriges roll och uppgifter i EU. Bland annat anförs att inför folkomröstningen om EU lovade ja-sidans företrädare att offentlighetsprincipen inte skulle rubbas av ett EU-inträde och att det skulle upprätthållas en svensk offentlighetsnivå för EU-handlingar. Hittills har detta enligt motionärerna inte infriats. Vidare anförs i motionen att ett minimikrav är att regeringen regelbundet redovisar vilka handlingar som helt eller delvis bedömts vara sekretessbelagda av hänsyn till EU och dess medlemsstater. Därmed kan fortlöpande ske en kontroll av huruvida den svenska offentlighetsprincipen urvattnas eller ej. Med anledning av de nya villkor för offentlighetsprincipen som enligt motionärernas uppfattning av allt att döma följer av EU-medlemskapet - men även till följd av den kommunikationstekniska utvecklingen - bör övervägas någon form av offentlighetsombudsman som skall bevaka att offentlighetsprincipen inte urgröps utan förstärks. Enligt motionärerna bör hos regeringen begäras förslag för stärkande av offentlighetsprincipen i enlighet med vad som nu anförts (yrkande 3).
Tidigare riksdagsbehandling
Under föregående riksmöte behandlade riksdagen regeringens proposition 1994/95:19 angående Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. I samband med detta behandlades motioner med yrkanden om ett förstärkt skydd för offentlighetsprincipen vid ett medlemskap i EU och om att EU-handlingar inte skulle omfattas av bestämmelserna om utrikessekretess. Konstitutionsutskottet avlämnade ett yttrande till utrikesutskottet (1994/95:KU2y). I fråga om de nämnda motionsyrkandena uttalade konstitutionsutskottet att aktuella frågor berördes i en då nyligen framlagd proposition om utrikessekretess (prop. 1994/95:112). Utskottet skulle därför få anledning att ta ställning till frågorna vid behandlingen av denna proposition. Enligt utskottet borde denna behandling inte föregripas och avstyrkte därför motionerna.
Utskottet konstaterade dock att frågan om vilken påverkan ett EU-medlemskap kan ha på den svenska offentlighetsprincipen och meddelarfriheten hade varit en av de mest uppmärksammade i den allmänna debatten sedan medlemskapsförhandlingarna inleddes. Vidare uttalade utskottet att tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen liksom offentlighetsreglerna är nationella angelägenheter och att gemenskapsinstitutionerna inte har någon befogenhet att harmonisera reglerna på dessa lagstiftningsområden. De beröringspunkter som ändå kan uppkomma mellan EG-rätten och vår offentlighetsprincip och meddelarfrihet gäller andra avgränsade områden som har betydelse för den inre marknadens funktion och där institutionerna har befogenhet att fatta beslut. Här kunde konflikter enligt utskottet inte uteslutas. Men om konflikter skulle uppkomma, borde det enligt utskottets mening vara möjligt att med framgång hävda den centrala ställning som offentlighetsprincipen och meddelarfriheten har i vårt konstitutionella system.
Under föregående riksmöte behandlade riksdagen även propositionen 1994/95:112 med förslag till omläggning av utrikessekretessens tillämpning i Sverige. Förslaget innebar att ett enhetligt, rakt skaderekvisit skulle införas i 2 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100), vilken reglerar den s.k. utrikessekretessen. I enlighet med detta skulle en presumtion för offentlighet gälla för uppgifter såväl hos regeringen och inom utrikesrepresentationer som hos andra myndigheter.
Vid behandlingen av propositionen framhöll konstitutionsutskottet betydelsen av en noggrann skadeprövning (bet. 1994/95:KU18). Ett hemlighållande av en uppgift kunde bara försvaras i det fall ett utlämnande kunde medföra skada. Enligt utskottet kunde det inte uteslutas att konflikter uppstår i de fall svenska myndigheter efter skadeprövningen väljer att lämna ut handlingar som avsändare inom EU valt att beteckna som hemliga. Vidare konstaterade utskottet att den ändring som nu förordades innebar en viktig omläggning av utrikessekretessens tillämpning. Inte minst skulle den komma att få betydelse för regeringen och regeringskansliet. Regeringens tillämpning av de nya reglerna kunde bli vägledande för hur utrikessekretessen skall tillämpas när det gäller EU- frågor. Utskottet noterade härvid att regeringen förklarat att det var dess avsikt att tillämpningen skulle ske på ett sätt som åstadkommer en så långt gående öppenhet som över huvud taget är möjlig utan att det skadar vårt land. Vidare tillade utskottet att det kunde finnas anledning för utskottet att närmare följa denna praxis i samband med utskottets granskning av regeringsärendenas handläggning.
I två motioner begärdes en särreglering med innebörd att uppgifter i EU- samarbetet som berör svensk lagstiftning eller inrikes förhållanden endast skulle kunna hållas hemliga med stöd av andra bestämmelser i sekretesslagen än den som reglerar utrikessekretessen. Utskottet delade regeringens bedömning att underlag saknades för att lägga fram ett förslag av den angivna innebörden. Utskottet ansåg att frågan borde kunna beaktas i samband med den noggranna uppföljning av utvecklingen i utrikessekretessfrågor som regeringen aviserat i propositionen. Med hänsyn härtill avstyrkte utskottet motionerna. Vidare tillstyrkte utskottet regeringens förslag. Riksdagen följde utskottet (rskr. 1994/95:128) och ändringarna trädde i kraft den 1 januari 1995 (SFS 1994:1695).
Under innevarande riksmöte behandlar konstitutionsutskottet ett granskningsärende angående regeringens och regeringskansliets prövning av utlämnande av handlingar i ärenden som berör Sveriges förhållande till EU (ärende 1995/96:7).
Utskottets bedömning
Som redovisats ovan har utskottet haft anledning att tidigare behandla frågan om den svenska offentlighetsprincipens ställning vid ett medlemskap i EU. Bland annat konstaterade utskottet i samband med riksdagsbehandlingen av regeringens proposition 1994/95:19 angående Sveriges medlemskap i EU att frågan om vilken påverkan ett EU-medlemskap kan ha på den svenska offentlighetsprincipen och meddelarfriheten hade varit en av de mest uppmärksammade i den allmänna debatten sedan medlemskapsförhandlingarna inletts (1994/95:KU2y). Utskottet uttalade vidare att tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen liksom offentlighetsreglerna är nationella angelägenheter och att gemenskapsinstitutionerna inte har någon befogenhet att harmonisera reglerna på dessa lagstiftningsområden. Om konflikter skulle uppkomma, borde det enligt utskottets mening vara möjligt att med framgång hävda den centrala ställning som offentlighetsprincipen har i vårt konstitutionella system.
Utskottet fick vidare anledning att återkomma till frågan vid behandlingen av regeringens proposition 1994/95:112 med förslag till omläggning av utrikessekretessens tillämpning i Sverige. Av redogörelsen i det föregående framgår att utskottet i detta sammmanhang framhöll betydelsen av en noggrann skadeprövning (bet. 1994/95:KU18). Ett hemlighållande av en uppgift kunde enligt utskottets mening bara försvaras i det fall ett utlämnande kunde medföra skada. Utskottet anförde att det inte kunde uteslutas att konflikter uppstår i de fall svenska myndigheter efter skadeprövningen väljer att lämna ut handlingar som avsändare inom EU valt att beteckna som hemliga. Vidare framhöll utskottet att regeringens tillämpning av de nya reglerna kunde bli vägledande för hur utrikessekretessen skall tillämpas när det gäller EU-frågor. Härvid noterade utskottet att regeringen förklarat att dess avsikt var att tillämpningen skulle ske på ett sätt som åstadkommer en så långt gående öppenhet som över huvud taget är möjlig utan att det skadar vårt land. Utskottet anförde att det kunde finnas anledning för utskottet att närmare följa denna praxis i samband med utskottets granskning av regeringsärendenas handläggning.
Som tidigare nämnts har utskottet under innevarande riksmöte påbörjat en granskning som avser regeringens och regeringskansliets prövning av utlämnande av handlingar i ärenden som berör Sveriges förhållande till EU. Mot bakgrund av det anförda får enligt utskottets mening motion 1994/95:K218 yrkande 3 i huvudsak anses tillgodosedd. Motionen avstyrks därför.
Sekretess för nämndemäns personuppgifter
Motionen
I motion 1994/95:K406 av Stig Grauers och Kent Olsson (m) påpekas att genom beslut vid riksmötet 1993/94 ändrades sekretesslagen för att stärka skyddet för uppgifter om vissa offentliganställdas bostadsadresser, hemtelefonnummer och personnummer. Motivet för denna ändring var att skydda personer vid domstolarna som i sin rättsutövning riskerar att utsättas för våld eller annat allvarligt men om uppgifterna lämnas ut. Enligt motionärerna riskerar även nämndemännen att utsättas för detta. Något sekretesskydd för deras personuppgifter finns inte. Motionärerna anför att lekmannainflytandet i domstolarna är en betydelsefull och omistlig del av rättssamhället och måste för att kunna utövas på ett oklanderligt sätt åtnjuta samma skydd som den anställda personalen vid domstolarna åtnjuter. Riksdagen bör därför besluta att ändra sekretesslagen så att sekretesskydd gäller även för nämndemän.
Bakgrund
Enligt 7 kap. 11 § fjärde stycket sekretesslagen (1980:100) gäller sekretess i myndighets personaladministrativa verksamhet för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs. Vidare gäller, i den utsträckning regeringen föreskriver, sekretess i personaladministrativ verksamhet hos myndighet där personalen särskilt kan riskera att utsättas för sådant men. Sekretessen gäller för uppgift om enskilds bostadsadress, hemtelefonnummer och personnummer, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Sistnämnda bestämmelse infördes genom en ändring i sekretesslagen som trädde i kraft den 1 juli 1994 (prop. 1993/94:165, bet. 1993/94:KU38, rskr. 1993/94:382). Av 1 a § sekretessförordningen (1980: 657) framgår att sådan sekretess bl.a. gäller hos domstolarna.
Regeringsrätten har i ett avgörande från år 1989 (RÅ 1989 not 519) fastställt en dom av Kammarrätten i Jönköping gällande utbekommande av personuppgifter om domstolsledamöter. Enligt kammarrättens dom kunde personuppgifter om varken de nämndemän eller de lagfarna domare som dömt i ett visst brottmål lämnas ut med tillämpning av 7 kap. 11 § fjärde stycket enligt dess dåvarande lydelse.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att det av Regeringsrättens avgörande RÅ 1989 not 519 framgår att också nämndemäns personuppgifter anses ingå i en domstols personaladministrativa verksamhet i den mening som avses i den nu aktuella sekretessbestämmelsen. Nämndemän åtnjuter i detta hänseende således samma sekretesskydd som en domstols lagfarna ledamöter. Det sekretessskydd som efterfrågas i motion 1994/95:K406 torde därmed tillgodoses genom nu gällande bestämmelser. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionen.
Sekretess inom hälso- och sjukvården
Överföring av uppgifter mellan verksamheter i kommuner och landsting
Motionen
I motion 1994/95:K401 av Bertil Persson (m) påpekas att i samband med bl.a. Ädelreformen har i de landstingsfria städerna - exempelvis Malmö - vissa delar av primärvården överförts till socialförvaltningarna. Detta har enligt motionären fått den konsekvensen att information om patienter från primärvården inte är åtkomlig när besök på jourtid görs på akutmottagning. Röntgenavdelningar och laboratorier får inte lämna ut socialvårdens data till sjukvården. Detta uppenbara misstag måste enligt motionären snarast rättas till, eftersom nuvarande förhållande är till förfång för patienternas säkerhet. Detta bör ges regeringen till känna.
Gällande regler
Enligt 7 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) gäller med vissa undantag sekretess inom den offentliga hälso- och sjukvården för uppgifter om enskildas hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgifterna kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men. Sekretessen inom socialtjänsten för uppgifter om enskildas personliga förhållanden är enligt 7 kap. 4 § första stycket sekretesslagen utformad på samma sätt.
Om sekretess gäller för uppgifter hos en myndighet, får uppgifterna inte heller röjas för andra myndigheter i andra fall än som anges i sekretesslagen eller i en lag eller förordning till vilken sekretesslagen hänvisar (1 kap. 3 § första stycket). Begränsningarna i möjligheten att lämna uppgifter mellan olika myndigheter gäller också i förhållandet mellan olika verksamhetsgrenar inom samma myndighet, om de är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra (1 kap. 3 § andra stycket).
I sekretesslagen finns flera undantagsbestämmelser, som innebär att en uppgift får lämnas ut trots att sekretess normalt gäller för den. Av 1 kap. 5 § framgår att sekretess inte hindrar att en uppgift lämnas ut, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten skall kunna fullgöra sin egen verksamhet. Bestämmelsen skall tillämpas restriktivt och kan inte åberopas för att hjälpa en annan myndighet att fullgöra sin verksamhet (prop. 1979/80:2 del A s. 465 och 494). Vidare sägs i 14 kap. 1 § att sekretess inte hindrar att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. Bestämmelser om sådan uppgiftsskyldighet för myndigheterna på vårdområdet finns i ett flertal författningar.
Enligt 14 kap. 3 §, den s.k. generalklausulen, får vidare sekretessbelagd uppgift lämnas till myndighet, om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda. Bestämmelsen gäller dock inte inom området för hälso- och sjukvårdssekretess och socialtjänstsekretess. Skälet till detta är att vården bygger på att den enskilde skall känna förtroende för dem som har hand om vården. En konsekvens är att samråd med andra myndigheter i princip inte skall ske utan den enskildes samtycke (jfr. prop. 1981/82:186 s. 14 f.).
Av 14 kap. 4 § framgår att som huvudregel gäller inte sekretess till skydd för enskild i förhållande till den enskilde själv och kan i övrigt helt eller delvis efterges av honom.
Bakgrund
Genom den s.k. Ädelreformen gavs kommunerna ett samlat ansvar för långvarig service och vård av äldre och handikappade. Kommunernas ansvar för långvarig vård till äldre och handikappade utvidgades. Hälso- och sjukvårdslagen kom att reglera kommunernas skyldighet att erbjuda god hälso- och sjukvård. Vidare infördes en lagstadgad rätt för kommunerna att från landstingen överta sjukhem och andra somatiska långvårdsinrättningar. Kommunerna gavs också ett kostnadsansvar för sådan somatisk långtidssjukvård som man inte har verksamhetsansvar för. Reformen trädde i kraft den 1 januari 1992 (prop. 1990/91:14, bet. 1990/91:SoU9, rskr. 1990/91:97).
I propositionen 1990/91:14 framhölls (s. 85) att den verksamhet som enligt reformen skulle komma att läggas på kommunerna - avseende såväl insatser av hälso- och sjukvårdskaraktär som insatser av socialtjänstkaraktär - i sekretesshänseende skulle komma att omfattas av dels reglerna i 7 kap. 1-3 §§ sekretesslagen (hälso- och sjukvårdssekretess), dels reglerna i 7 kap. 4-6 §§ sekretesslagen (socialtjänstsekretess). Vidare konstaterades i propositionen att detta inte hade någon betydelse eftersom såväl skaderekvisiten som sekretesstidens längd m.m. var desamma inom såväl socialtjänsten som hälso- och sjukvården. Någon ändring i sekretesslagen i dessa delar föreslogs därför inte. Däremot föreslogs att 7 kap. 4 §§ skulle kompletteras med en bestämmelse om att sekretess inte skulle gälla för uppgifter i anmälan och beslut i ärenden om ansvar eller behörighet för personal inom kommunal hälso- och sjukvård. Bestämmelsen utgjorde en motsvarighet till 7 kap. 2 § 4 sekretesslagen som förhindrar hälso- och sjukvårdssekretess för uppgifter i anmälan och beslut i ärende hos hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.
Konstitutionsutskottet avgav ett yttrande till socialutskottet vid riksdagsbehandlingen av propositionen (1990/91:KU3y). Utskottets slutsats blev att den föreslagna reformen inte medförde behov av ytterligare lagändringar på sekretessområdet än vad regeringen föreslagit. Socialutskottet delade konstitutionsutskottets bedömning. Riksdagen följde utskottet.
I proposition 1990/91:14 aviserades att en proposition senare skulle avlämnas om försök med kommunalt huvudmannaskap för primärvården. En sådan försöksverksamhet inleddes därefter den 1 januari 1992 (prop. 1990/91:121, bet. 1990/91:SoU21, rskr. 1990/91:362). Försöksverksamheten, som avser fem kommuner, skall pågå t.o.m. år 1996. Vid beredningen av ärendet berördes inte frågor om sekretess.
Socialstyrelsen ansvarar för uppföljningen av Ädelreformen och har med anledning av detta arbete årligen avlämnat rapporter. En slutrapport kommer att avlämnas senast den 9 april 1996. Även försöksverksamheten med kommunalt huvudmannaskap för primärvården har följts upp av Socialstyrelsen. I denna uppföljning har hittills två rapporter avlämnats och en slutrapport kommer att avlämnas under våren 1997. Enligt uppgift från Socialstyrelsen har i uppföljningsarbetet inte aktualiserats det problem som motionären pekar på.
Utskottets bedömning
I motionen påtalas att problem kan uppstå om sekretessbelagda uppgifter behöver överföras från kommunalt till landstingskommunalt bedriven sjukvårdsverksamhet.
Som framgår av redogörelsen ovan föreligger enligt huvudregeln hinder mot att överföra sekretessbelagda uppgifter mellan myndigheter och även mellan olika verksamhetsgrenar inom samma myndighet, om de är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra (1 kap. 3 § sekretesslagen). Utskottet konstaterar att de problem som påtalas i motionen sålunda lika gärna kan uppstå inom den landstingsbedrivna sjukvården, i den mån uppgifterna överförs mellan skilda myndigheter eller självständiga verksamhetsgrenar inom en myndighet. Frågan om sekretess inom och mellan myndigheter på hälso- och sjukvårdsområdet behandlades utförligt i proposition 1990/91:111. I detta sammanhang erinrade föredragande statsrådet om att hälso- och sjukvårdslagstiftningen bygger på att vården av den enskilde patienten skall ske i samråd med honom själv och att det därför är ett naturligt inslag i vården att inhämta patientens samtycke till att hans journalhandlingar lämnas vidare till annan myndighet (s. 24). Utskottet utgår ifrån att de problem som påtalas i motionen i huvudsak kan lösas genom att patientens samtycke inhämtas. Mot bakgrund av det anförda är utskottet inte berett att förorda någon ändring av sekretessbestämmelserna på detta område. Motionen avstyrks därför.
Hälso- och sjukvårdens uppgiftsskyldighet i förhållande till allmän försäkringskassa m.m.
Motionen
I motion 1994/95:K404 av Göte Jonsson och Ulf Melin (m) påpekas att en övergripande målsättning är att aktiva insatser skall göras för att begränsa långtidssjukskrivningar. För att uppnå dessa målsättningar krävs insatser från olika parter, bl.a. från försäkringskassa och läkare. Sjukvårdssekretessen kan nu försvåra dessa kontakter, eftersom en läkare inte får lämna ut uppgifter till försäkringskassan utan patientens medgivande. Enligt motionärerna är det angeläget att rehabiliteringsarbetet kan bedrivas effektivt och utan onödiga hinder. Läkarna bör därför få möjlighet att på förfrågan - och när det inte är till men för behandlingen - lämna erforderliga uppgifter till försäkringskassan. Sjukvårdssekretessen bör därför ses över. Detta bör ges regeringen till känna.
Gällande regler
Som redovisats i föregående avsnitt gäller enligt 7 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) med vissa undantag sekretess inom hälso- och sjukvården för uppgifter om enskildas hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgifterna kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men.
Vidare redovisades att det av 14 kap. 1 § framgår att sekretess dock inte hindrar att uppgift lämnas till regering och riksdag och ej heller att uppgift lämnas till annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning.
Enligt 20 kap. 9 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall statliga och kommunala myndigheter ävensom arbetsgivare och försäkringsinrättningar på begäran lämna bl.a. Riksförsäkringsverket och allmän försäkringskassa uppgift för namngiven person rörande förhållande, som är av betydelse för tillämpningen av denna lag.
Vad gäller den enskilda hälso- och sjukvården stadgas i 8 § lagen (1994:953) om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården att den som tillhör eller har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen inte får röja vad han eller hon i sin verksamhet har fått veta om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Som obehörigt röjande anses inte att någon fullgör uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning.
Utredning om intyg och utlåtanden som utfärdas av hälso- och sjukvårdspersonal i yrkesutövningen
Regeringen beslutade i mars 1993 att tillsätta en utredning med uppdrag att se över bestämmelserna för hälso- och sjukvårdspersonal att i tjänsten utfärda intyg och utlåtanden samt föreslå de förändringar som kan behöva göras för att denna verksamhet skall kunna fullgöras på ett bra sätt (dir. 1993:36). Utredningen avlämnade i juni 1994 sitt betänkande Om intyg och utlåtanden som utfärdas av hälso- och sjukvårdspersonal i yrkesutövningen (SOU 1994:71).
Utredningen behandlar bl.a. frågan om hälso- och sjukvårdspersonals uppgiftsskyldighet i förhållande till Riksförsäkringsverket och allmän försäkringskassa. Härvid anför utredningen bl.a. att det i de flesta fall inte torde vara svårt att få ett samtycke av patienten till att lämna ut behövliga uppgifter till försäkringskassorna, i synnerhet om det råder ett gott förhållande mellan denne och den som skall lämna uppgifterna (s. 148). Härvid konstaterar utredningen att den uppgiftsskyldighet som föreskrivs i 20 kap. 9 § lagen om allmän försäkring för statliga och kommunala myndigheter m.fl. att lämna bl.a. Riksförsäkringsverket och försäkringskassan uppgifter gäller oberoende av samtycke från patienten. Enligt utredningen kan man emellertid inte bortse ifrån att den ökande privatiseringen inom hälso- och sjukvården kan göra att försäkringskassorna inte får del av sådana uppgifter som är av största betydelse för deras bedömning av hälsotillståndet hos en viss person och behovet av sjukskrivning och eventuella rehabiliteringsuppgifter m.m. Utredningen anför att det visserligen torde röra sig om få fall, där försäkringskasssorna inte kan få patientens samtycke till att de erhåller erforderliga uppgifter. Behovet av en i lag föreskriven uppgiftsskyldighet kan därför tyckas vara litet. Med hänsyn till utvecklingen inom hälso- och sjukvården mot ökad privatisering och det förhållandet att bestämmelsen om sekretessgenombrott i nu avsett hänseende i 20 kap. 9 § lagen om allmän försäkring endast gäller den offentliga vården anser utredningen att nämnda paragraf bör kompletteras på så sätt, att samma skyldighet att lämna uppgifter om patienter till bl.a. försäkringskassor, som dessa behöver för tillämpningen av lagen om allmän försäkring, skall gälla oberoende av om vården ges i offentlig eller privat regi. Givetvis skall enligt utredningen sekretesskydd även i fortsättningen gälla för andra uppgifter om en patients hälsotillstånd m.m. som hälso- och sjukvårdspersonalen har tillgång till. Vidare föreslår utredningen att en bestämmelse om nämnda sekretessgenombrott skall införas i lagen om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården.
Enligt uppgift från Socialdepartementet planeras utredningens förslag i nu berörd del att behandlas i en proposition om tillsynsfrågor, som beräknas att föreläggas riksdagen under hösten 1996.
Utskottets bedömning
Som framgår av det föregående pågår för närvarande beredning inom regeringskansliet beträffande den fråga som tas upp i motion 1994/95:K404. Enligt utskottets mening bör detta beredningsarbete avvaktas. Utskottet avstyrker därför motionen.
Hantering av elevhandlingar
Motionen
I motion 1994/95:K428 av Carl-Johan Wilson (fp) anförs att det finns anledning att för skolornas personal aktualisera sekretessens betydelse när det gäller förvaring och arkivering av anteckningsmaterial från studie- och yrkesorienteringssamtal, elevkonferenser, skolhälsovård m.m. Enligt motionären bör regeringen överväga om det behövs en översyn av regler för hantering och arkivering av elevhandlingar eller om andra åtgärder bör vidtas för att elevernas integritet skall skyddas på ett tillfredsställande sätt.
Gällande regler m.m.
Sekretess
Enligt 7 kap. 9 § första stycket sekretesslagen gäller i grundskolan, gymnasieskolan, särskolan, specialskolan och sameskolan samt i en kommunal riksinternatskola sekretess för uppgift som hänför sig till psykologisk undersökning eller behandling och för uppgift om enskilds personliga förhållanden hos psykolog eller kurator, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men.
Vidare sägs i 7 kap. 9 § andra stycket att sekretess gäller på samma område dels i skolans elevvårdande verksamhet i övrigt för uppgift om enskilds personliga förhållanden, dels för uppgift som hänför sig till ärende om tillrättaförande av elev eller om skiljande av elev från vidare studier. Sekretessen gäller dock endast, om det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller däremot inte beslut i elevvårdsärende eller i annat ärende som nu nämnts.
För den elevvård som bedrivs av skolläkare och skolsköterskor gäller bestämmelserna i 7 kap. 1 § sekretesslagen om hälso- och sjukvårdssekretess.
Registrering, arkivering m.m.
Enligt 15 kap. 1 § sekretesslagen gäller som huvudregel att när allmän handling kommit in till eller upprättats hos myndigheten skall handlingen registreras utan dröjsmål, om det inte är uppenbart att den är av ringa betydelse för myndighetens verksamhet. I fråga om allmänna handlingar, för vilka sekretess inte gäller, får dock registrering underlåtas om handlingarna hålls så ordnade att det utan svårighet kan fastställas om handling har kommit in eller upprättats.
I 15 kap. 2 § uppställs vissa minimikrav vad gäller uppgifterna i ett register (diarium). Av registret skall framgå 1. datum, då handlingen kom in eller upprättades, 2. diarienummer eller annan beteckning som åsatts handlingen, 3. i förekommande fall från vem handlingen har kommit in eller till vem den har expedierats samt 4. i korthet vad handlingen rör. Uppgifter enligt 3 och 4 skall dock utelämnas eller särskiljas om det behövs för att registret i övriga delar skall kunna företes för allmänheten.
I arkivlagen (1990:782) ges bestämmelser om bl.a. myndigheternas arkiv.
Enligt 3 § bildas myndigheternas arkiv av de allmänna handlingarna från myndigheternas verksamhet och sådana handlingar som avses i 2 kap. 9 § tryckfrihetsförordningen (minnesanteckningar, utkast eller koncept till myndighets beslut eller skrivelse eller därmed jämställd handling) och som myndigheten beslutar skall tas om hand för arkivering. Vidare sägs att myndigheternas arkiv skall bevaras, hållas ordnade och vårdas så att de tillgodoser rätten att ta del av allmänna handlingar, behovet av information för rättsskipningen och förvaltningen och forskningens behov.
I 6 § anges att i arkivvården ingår att myndigheterna skall organisera arkivet på ett sådant sätt att rätten att ta del av allmänna handlingar underlättas samt upprätta dels en arkivbeskrivning som ger information om vilka slag av handlingar som kan finnas i myndigheternas arkiv och hur arkivet är organiserat, dels en systematisk arkivförteckning. Vidare skall myndigheterna skydda arkiven mot skada, tillgrepp och obehörig åtkomst, avgränsa arkivet genom att fastställa vilka handlingar som skall vara arkivhandlingar och verkställa föreskriven gallring av arkivet.
För skolläkare och skolsköterskor verksamma inom skolhälsovården gäller skyldighet enligt patientjournallagen (1985:562) att föra patientjournal (9 § första stycket 1). Vad gäller rätten att ta del av journalhandlingar inom den allmänna hälso- och sjukvården hänvisar patientjournallagen till bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen (15 §). Vidare sägs i 7 § att varje journalhandling skall hanteras och förvaras så, att obehöriga inte får tillgång till den.
Enligt uppgift från Riksdagens ombudsmän har JO under senare år företagit inspektioner på vissa skolor. Inspektionerna har bl.a. avsett hantering av allmänna handlingar. I samband med dessa inspektioner har genomgående konstaterats brister vad gäller dessa skolors hantering av allmänna handlingar. Bland annat har brister iakttagits vad gäller rutinerna för registering och förvaring av handlingar i enlighet med bestämmelserna i 15 kap. sekretesslagen.
Utskottets bedömning
Utskottet vill framhålla betydelsen av att personer som genom sin verksamhet inom den offentliga sektorn kommer i beröring med hantering av allmänna handlingar och därtill knutna frågor om sekretess, registrering, arkivering och gallring m.m. har erforderliga kunskaper i sådana frågor. Vad gäller skolans område torde personalens eventuella utbildnings- och informationsbehov om gällande regler på detta område i första hand vara en fråga för kommunerna. Utskottet är för närvarande inte berett att förorda att regeringen skall vidta någon särskild åtgärd med anledning av vad som anförs i motion 1994/95:K428. Motionen avstyrks därför.
Offentliga livsmedelsprotokoll
Motionen
I motion 1994/95:L717 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) behandlas frågor om konsumentpolitiken. Motionärerna anför att det finns all anledning att bevaka hanteringen av offentlighetsprincipen efter vårt inträde i EU och även vid behov flytta fram positionerna. Livsmedelskontrollen som sker i kommunerna med bl.a. inspektioner och provtagning kan bli ett ännu effektivare påtryckningsmedel om resultaten av kontrollen regelmässigt offentliggörs. I motionen anförs att producenter och butiker har skydd i sekretesslagen med hänsyn främst till skyddet för enskilds ekonomiska förhållanden . Enligt motionärerna kan undantag emellertid göras om intresset av allmän kännedom om förhållanden som rör människors hälsa, miljö eller redligheten i handeln eller liknande allmänintresse har sådan vikt att uppgiften bör lämnas ut . I motionen anförs att frågan om en uppgift - t.ex. ett protokoll från Livsmedelsinspektionen - skall lämnas ut eller inte avgörs av enskilda tjänstemän i kommunerna och hanteringen är inte enhetlig. Enligt motionärerna måste det allmänna intresset - t.ex. att få veta att en viss butik ofta säljer dåligt kött - väga tyngre än att skydda en butik mot dålig reklam . Detta skulle dessutom påverka butiksinnehavare till en bättre livsmedelshantering. Enligt motionärerna skall därför protokoll och provtagningar från livsmedelsinspektioner vara offentliga. Det anförda bör ges regeringen till känna (yrkande 6).
Gällande regler
Enligt 8 kap. 6 § första stycket sekretesslagen gäller sekretess, i den utsträckning regeringen föreskriver det, i statlig myndighets verksamhet som består i utredning, planering prisreglering, tillståndsgivning, tillsyn eller stödverksamhet med avseende på produktion, handel, transportverksamhet eller näringslivet i övrigt. Sekretessen gäller för uppgift om dels enskilds affärs- eller driftsförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs, dels andra ekonomiska eller personliga förhållanden för den som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är föremål för myndighetens verksamhet.
Av 2 § sekretessförordningen (1980:657) framgår att sekretess enligt 8 kap. 6 § sekretesslagen gäller i den utsträckning som anges i bilagan till förordningen. I bilagan anges under punkt 33 att sekretess gäller i verksamhet som avser tillståndsgivning och tillsyn enligt livsmedelslagen (1971:511), livsmedelsförordningen (1971:807) och kungörelsen (1974:271) om kontroll vid utförsel av livsmedel eller enligt motsvarande äldre bestämmelser. Vidare anges som begränsningar i sekretessen att den inte gäller beslut i ärenden och inte för uppgifter i tillsynsverksamhet, om intresset av allmän kännedom om förhållande som rör människors hälsa, miljön eller redligheten i handeln eller ett liknande allmänintresse har sådan vikt att de bör lämnas ut.
Utskottets bedömning
Som redovisats ovan finns enligt nu gällande bestämmelser möjlighet att vid sekretessprövningen väga in allmänhetens behov av insyn i tillsynsverksamheten avseende livsmedelshantering. Vidare kan konstateras att beslut i nu aktuella ärenden inte omfattas av sekretess. Enligt utskottets mening är offentlighetsintresset därmed tillgodosett. Någon ändring i gällande bestämmelser med anledning av vad som anförts i motion 1994/95:L717 yrkande 6 bör därför inte företas. Motionen avstyrks därmed.
Sekretess rörande skyddsforskning
Motionen
I motion 1994/95:U406 av Ingrid Näslund (kds) behandlas frågor om genetisk krigföring. Motionären anför bl.a. att 1972 års konvention om biologiska vapen, som förbjuder forskning, utveckling och lagring av sådana vapen, inte utgör tillräckligt skydd. Den tillåter enligt motionären exempelvis skyddsforskning på biologiska vapen. Hon anför att sådan forskning ger kunskap om dels hur befolkningen kan skyddas mot biologiska vapen, dels hur nya biologiska vapen kan framställas. Problemet är enligt motionären att vad som i verkligheten kan klassas som offensiv försvarsforskning eller defensiv skyddsforskning är mycket svårt att avgöra. Hon anför att mycket av skyddsforskningen är hemlig, vilket motiveras med att befolkningen och de egna soldaterna inte bör oroas. Enligt motionären bör reglerna rörande sekretessen för skyddsforskning ses över. Det bör ges regeringen till känna (yrkande 3).
Bakgrund
Enligt 2 kap. 2 § första stycket sekretesslagen gäller sekretess för uppgift som angår verksamhet för att försvara landet eller planläggning eller annan förberedelse av sådan verksamhet eller som i övrigt rör totalförsvaret, om det kan antas att det skadar landets försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets säkerhet om uppgiften röjs.
Vid Försvarets forskningsanstalt (FOA) bedrivs vid dess avdelning i Umeå forskning avseende s.k. ABC-skydd (Atomvapen, Biologiska vapen, Kemiska vapen). Enligt uppgift från FOA är verksamheten vid avdelningen i Umeå enbart inriktad på skyddsforskning. Någon verksamhet som skulle kunna betecknas som offensiv försvarsforskning bedrivs inte. Vad gäller de handlingar som härrör från forskningen, t.ex. forskningsrapporter, förekommer enligt FOA i princip inte att dessa beläggs med sekretess.
Utskottets bedömning
Utskottet noterar att utrikesutskottet i sitt betänkande 1994/95:UU19 har behandlat den nu aktuella motionen i övriga delar. Utrikesutskottet har härvid uttalat att det är angeläget att man från svensk sida fortsatt verkar för att genteknikens framsteg inte utnyttjas för utvecklande av nya biologiska vapen och att konventionen om biologiska vapen förstärks med kontrollmöjligheter. Vidare anförde utskottet bl.a. att de ökade möjligheterna att missbruka den tekniska utvecklingen för att ta fram genetiskt selektiva vapen noga följs av FOA i samverkan med universitetsforskare.
Konstitutionsutskottet vill för sin del instämma i att det är angeläget med ett aktivt svenskt engagemang i de frågor som tas upp i motionen. Enligt utskottets mening saknas dock anledning att anta att en ändring av de svenska sekretessreglerna skulle kunna underlätta detta arbete. Motion 1994/95:U406 yrkande 3 bör därför avslås.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande offentlighetsprincipen och meddelarfriheten m.m. inom offentlig och privat verksamhet
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:K405, 1994/95:K413 och 1994/95:K429,
res. 1 ( fp, c, v, mp)
2. beträffande handlingsoffentlighet inom konsumentområdet
att riksdagen avslår motion 1994/95:K205 yrkande 4,
res. 2 (v, mp)
3. beträffande bevakning av offentlighetsprincipen
att riksdagen avslår motion 1994/95:K218 yrkande 3,
res. 3 (v)
4. beträffande sekretess för nämndemäns personuppgifter
att riksdagen avslår motion 1994/95:K406,
5. beträffande sekretess inom hälso- och sjukvården
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:K401 och 1994/95:K404,
6. beträffande hantering av elevhandlingar
att riksdagen avslår motion 1994/95:K428,
7. beträffande offentliga livsmedelsprotokoll
att riksdagen avslår motion 1994/95:L717 yrkande 6,
res. 4 (mp)
8. beträffande sekretess rörande skyddsforskning
att riksdagen avslår motion 1994/95:U406 yrkande 3.
Stockholm den 22 februari 1996
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Ingvar Johnsson (s), Widar Andersson (s), Birger Hagård (m), Tone Tingsgård (s), Björn von Sydow (s), Jerry Martinger (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Inger René (m), Peter Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp), Nils-Göran Holmqvist (s), Sivert Carlsson (c) och Henrik S Järrel (m).
Reservationer
1. Offentlighetsprincipen och meddelarfriheten m.m. inom offentlig och privat verksamhet (mom. 1)
Birgit Friggebo (fp), Kenneth Kvist (v), Peter Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp) och Sivert Carlsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med Som framgår och på s. 11 slutar med därför avslås bort ha följande lydelse:
I motion 1994/95:K405 anförs att tryckfrihetsförordningen och annan berörd lagstiftning bör kompletteras på så sätt att offentlighetsprincipen ges ett grundlagsskydd även vad avser statliga och kommunala bolag. Vidare anförs i motionen att även meddelarfrihetens omfattning och skydd bör ses över på motsvarande sätt. Även i motion 1994/95:K413 framförs krav på att stärka offentlighetsprincipen och yttrandefriheten i stat, kommun och landsting. Krav på att offentlighetsprincipen skall utvidgas till att gälla statliga bolag i samma omfattning som för närvarande är fallet i fråga om de kommunala bolagen framförs i motion 1994/95:K429.
Utskottet delar de uppfattningar som framförs i motionerna att det är angeläget att stärka offentlighetsprincipens ställning i den offentliga verksamhet som bedrivs utanför det egentliga myndighetsområdet. Enligt utskottets mening bör detta ske genom att kompletteringar görs i, i första hand, tryckfrihetsförordningen. Meddelarfrihetens utrymme i de kommunala och statliga bolagen bör vidare klargöras och vid behov stärkas genom komplettering i grundlag. En fråga som helt nära ansluter till det sistnämnda är behovet av att öka insynen i det privata näringslivet och i de stora organisationerna. Utskottet har, som redovisats, i tidigare sammanhang framhållit detta behov. Enligt utskottets mening är det därför angeläget att ånyo pröva frågan om en grundlagsreglerad rätt för enskilda inom företag och organisationer att för publicering lämna uppgifter utan att drabbas av rättsliga sanktioner.
Utskottet konstaterar att de ovan redovisade utredningarna på det kommunala och statliga området samt den aviserade utvärderingen av lagen om skydd för företagshemligheter kommer att beröra de nu aktuella frågorna. Enligt utskottets mening bör dock redan nu markeras att en översyn bör inriktas på att lämna förslag om en utvidgning av grundlagsregleringen när det gäller såväl offentlighetsprincipen inom den offentliga bolagsverksamheten som skyddet för meddelarfriheten inom både den offentliga och privata bolagsverksamheten i enlighet med vad som anförts ovan. Vad som nu anförts bör enligt utskottets mening med bifall till motion 1994/95:K405 och med anledning av motionerna 1994/95:K413 och K429 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande offentlighetsprincipen och meddelarfriheten m.m. inom offentlig och privat verksamhet
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:K405 och med anledning av motionerna 1994/95:K413 och 1994/95:K429 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Handlingsoffentlighet inom konsumentområdet (mom. 2)
Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med I motion och på samma sida slutar med yrkande 4 avslås bort ha följande lydelse:
Enligt nu gällande ordning är principen om allmänna handlingars offentlighet utsträckt till att endast gälla i verksamhet som har anknytning till stat och kommun. Utskottet konstaterar att vad däremot gäller det privata näringslivet ligger det i sakens natur att det inom detta område såsom grundprincip kan hävdas att det finns legitima skäl att hålla vissa förhållanden hemliga. Det går dock enligt utskottets mening inte att bortse ifrån att det finns ett alltmer växande behov från allmänhetens sida att få insyn även inom den privata sektorn. Detta gäller särskilt, såsom anförs i motion 1994/95:K205, konsumenternas behov av att få tillgång till information om produkter och dess effekter på hälsa och miljö. Enligt utskottet mening bör därför tillämpningsområdet för principen om handlingsoffentlighet utsträckas till att även gälla konsumentområdet. Såsom påpekas i motionen bör erforderliga kompletteringar även göras vad avser regler om arkivering och diarieföring. Vad utskottet nu anfört bör med bifall till motion 1994/95:K205 yrkande 4 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande handlingsoffentlighet inom konsumentområdet
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:K205 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Bevakning av offentlighetsprincipen (mom. 3)
Kenneth Kvist (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med Som redovisats och på s. 14 slutar med avstyrks därför bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening finns anledning att befara att den svenska offentlighetsprincipen kommer att urholkas i fråga om de handlingar som berör Sveriges förhållande till EU. Det finns därför ett behov av att särskilt bevaka hur hanteringen av framställningar om utlämnande av EU- handlingar bedrivs. Som redovisats ovan genomför utskottet under innevarande riksmöte en granskning av regeringens och regeringskansliets prövning av utlämnande av EU-handlingar. Utskottet anser emellertid att den nu efterfrågade bevakningen av offentlighetsprincipen bör pågå fortlöpande och att det kontinuerligt skall finnas en möjlighet att få framställningar behandlade som gäller missförhållanden på detta område. Något lämpligt kontrollorgan bör därför få som särskild uppgift att ansvara för denna bevakning. Enligt utskottets mening bör regeringen ges i uppdrag att överväga de närmare formerna för en sådan bevakning. Vad utskottet nu anfört bör med bifall till motion 1994/95:K218 yrkande 3 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande bevakning av offentlighetsprincipen
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:K218 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Offentliga livsmedelsprotokoll (mom. 7)
Peter Eriksson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med Som redovisats och på samma sida slutar med avstyrks därmed bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att det enligt gällande sekretessbestämmelser finns en viss möjlighet att tillgodose allmänhetens behov av insyn i livsmedelshanteringen. Enligt utskottets mening är denna möjlighet emellertid långt ifrån tillräcklig. Allmänintresset på detta område måste, särskilt mot bakgrund av att Sverige numera är medlem i EU, anses väga så tungt att det saknas tillräckliga skäl att ta hänsyn till enskilda handlares och producenters eventuella behov av viss integritet. Sekretessen på detta område bör enligt utskottets mening därför tas bort. Vad som nu anförts bör med bifall till motion 1994/95:L717 yrkande 6 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande offentliga livsmedelsprotokoll
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:L717 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Birger Hagård, Jerry Martinger, Inger René och Henrik S Järrel (m) anför:
I Sverige har massmedierna en mycket stor frihet. Endast bestämmelserna om tryck- och yttrandefrihetsbrott anger gränserna för tryck- och yttrandefriheten. Inom dessa gränser förekommer emellertid frivilliga publiceringsregler. Dessa syftar till att förhindra oriktiga eller alltför ofullständiga meddelanden och att skydda den enskilde mot onödigt lidande. Regler om sådana publiceringsinskränkningar har av hävd inte ansetts få förekomma i grundlagarna. Den frihet som härigenom garanteras massmedierna måste dock anses förpliktande. Under senare tid har utvecklingen inom massmedieområdet visat på allvarliga missförhållanden som enligt vår mening ger anledning till oro. Vi vill särskilt peka på journalistik som kränker privatlivets helgd genom att enskildas privata förhållanden offentliggörs och där enskilda åsamkas också ekonomisk skada utan godtagbara skäl för publiceringen i fråga. Enligt vår mening är det av stort samhällsintresse att sådana företeelser motverkas och att en god publicistisk sed upprätthålls. På etermediernas område finns regler om beriktigande och genmäle via hänvisning till radiolagen i public service-företagens avtal med staten. Vad gäller pressens område finns sedan länge en självsanerande verksamhet som bedrivs på frivillighetens grund. Vi vill ifrågasätta om denna ordning är tillräcklig för att i dag upprätthålla en godtagbar etisk nivå på det som publiceras. Det bör därför övervägas om inte ytterligare åtgärder kan vidtas.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Motionerna 1 Utskottet 2 Offentlighetsprincipen och yttrandefriheten m.m. inom offentlig och privat verksamhet 2 Motionerna 2 Bakgrund 4 Utredningsförslag om grundlagsfäst meddelarfrihet inom den privata sektorn 5 Senare års riksdagsbehandling 6 Översyn av den statliga förvaltningens uppgifter och organisation 10 Utvärdering av lagen om skydd för företagshemligheter 10 Utskottets bedömning 10 Bevakning av offentlighetsprincipen 11 Motionen 11 Tidigare riksdagsbehandling 12 Utskottets bedömning 13 Sekretess för nämndemäns personuppgifter 14 Motionen 14 Bakgrund 14 Utskottets bedömning 15 Sekretess inom hälso- och sjukvården 15 Överföring av uppgifter mellan verksamheter i kommuner och landsting 15 Hälso- och sjukvårdens uppgiftsskyldighet i förhållande till allmän försäkringskassa m.m. 18 Hantering av elevhandlingar 20 Motionen 20 Gällande regler m.m. 20 Utskottets bedömning 21 Offentliga livsmedelsprotokoll 22 Motionen 22 Gällande regler 22 Utskottets bedömning 23 Sekretess rörande skyddsforskning 23 Motionen 23 Bakgrund 23 Utskottets bedömning 24 Hemställan 24 Reservationer 25 1. Offentlighetsprincipen och meddelarfriheten m.m. inom offentlig och privat verksamhet (mom. 1) 25 2. Handlingsoffentlighet inom konsumentområdet (mom. 2) 26 3. Bevakning av offentlighetsprincipen (mom. 3) 27 4. Offentliga livsmedelsprotokoll (mom. 7) 27 Särskilt yttrande 28 Gotab, Stockholm 1996