Nya förutsättningar för järnvägstrafiken
Betänkande 1995/96:TU12
Trafikutskottets betänkande
1995/96:TU12
Nya förutsättningar för järnvägstrafiken
Innehåll
1995/96 TU12
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet regeringens proposition 1995/96:92 Nya förutsättningar för järnvägstrafiken samt sju motioner som väckts med anledning av propositionen. Utskottet tillstyrker samtliga förslag från regeringen.
För persontrafiken betyder detta att trafikhuvudmännen fr.o.m. den 1 juli 1996 får en utökad trafikeringsrätt för lokal och regional persontrafik inom sitt eget län och även möjligheter att bedriva sådan trafik i angränsande län. SJ får behålla sin särställning vad gäller interregional persontrafik.
När det gäller godstrafiken föreslås att alla operatörer som uppfyller de krav som anges av staten får rätt att bedriva godstrafik på statens spåranläggningar fr.o.m. den 1 juli 1996. Redan etablerad godstrafik bör dock på ett avgränsat bannät ges företrädesrätt vid banfördelningen.
Ansvaret för banfördelning och trafikledning föreslås organiseras i en ny enhet som administrativt inordnas i Banverket. Denna enhet bör ges en i förhållande till trafikoperatörer och banhållare självständig ställning.
Utskottet anser vidare att riksdagen bör ge regeringen till känna att en uppföljning och utvärdering av konsekvenserna av de nya riktlinjerna för järnvägstrafiken bör genomföras.
I betänkandet behandlas också förslag i propositionen angående för järnvägen gemensamma funktioner, Banverkets internationella entreprenadverksamhet, bidrag till nybyggnation av planskilda plattformsförbindelser, upplåtelse med nyttjanderätt av statliga järnvägar och utökning av statens spåranläggningar.
Till betänkandet har fogats tolv reservationer. Bland dessa märks följande:
M- och fp-ledamöterna anser att persontrafiken och godstrafiken skall avregleras helt. De anser att regeringens förslag är helt otillräckliga för att ta vara på de fördelar som en friare konkurrens skulle ge.
V- och mp-ledamöterna vill att riksdagen avslår regeringens förslag beträffande godstrafiken eftersom de tror att det kan leda till minskad järnvägstrafik.
M-ledamöterna anser att banfördelningen på sikt bör göras så att operatörer ges möjlighet att via anbud abonnera på trafikeringstid.
M- och fp-ledamöterna anser att Banverkets industridivision bör överföras till aktiebolagsform eftersom det är olämpligt att en svensk myndighet bedriver internationell entreprenadverksamhet.
Propositionen
Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i proposition 1995/96:92 att riksdagen
1. godkänner att trafikhuvudmännens rätt att bedriva persontrafik fr.o.m. den 1 juli 1996 utökas till att även gälla lokal och regional persontrafik på stomjärnvägar i det egna länet,
2. godkänner att trafikhuvudmännen efter regeringens medgivande fr.o.m. den 1 juli 1996 får rätt att bedriva persontrafik på stomjärnvägar i angränsande län om syftet är att utveckla den regionala eller lokala persontrafiken i det egna länet,
3. godkänner att alla som uppfyller de av staten angivna kraven fr.o.m. den 1 juli 1996 ges rätt att bedriva godstrafik på statens spåranläggningar,
4. bemyndigar regeringen att besluta om inrättandet av och de närmare formerna för en enhet inom Banverket för banfördelning och trafikledning,
5. godkänner att gällande regler för upplåtelse av statliga järnvägar med nyttjanderätt även skall vara tillämpbara vad gäller återupptagen kommersiell trafik,
6. godkänner att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får besluta om att upplåta statliga järnvägar med nyttjanderätt,
7. godkänner att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer på samhällsekonomisk grund och på begäran av de enskilda spårägarna får besluta om utökning av statens spåranläggningar,
8. godkänner att staten med anlitande av sjätte huvudtitelns anslag kan bidra med maximalt 75 % av de totala kostnaderna vid nybyggnation av planskilda plattformsförbindelser vid stationer på stomjärnvägar fr.o.m. den 1 januari 1996,
9. godkänner att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer på samhällsekonomisk grund får besluta om återupptagande av banunderhåll på bandelar som ingår i statens spåranläggningar,
10. godkänner att Banverket i begränsad omfattning får bedriva entre- prenadverksamhet i andra länder om syftet är att upprätthålla nödvändig järnvägsspecifik kompetens,
11. godkänner att SJ inte bildar ett bolag för kontinenttrafik i enlighet med prop. 1992/93:132, bet. TU11, rskr. 152.
Motionerna
1995/96:T31 av Lennart Fremling m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en mer omfattande avreglering av persontrafiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en rättvis behandling av nya järnvägsoperatörer,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om banavgifterna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en privatisering av Banverkets industridivision.
1995/96:T32 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en avreglering av persontrafiken,
2. att riksdagen bemyndigar regeringen att överföra de gemensamma funktionerna till Banverket i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansieringen av de gemensamma funktionerna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en efterfrågestyrd banfördelning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en privatisering av SJ,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en privatisering av Banverkets industridivision.
1995/96:T33 av Barbro Hietala Nordlund och Bo Nilsson (båda s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om godstrafik på järnväg, banfördelning och trafikledning samt om ytterligare orter där SJ bör ha företrädesrätt,
2. att riksdagen hos regeringen begär att en utvärdering görs så snart som möjligt av konsekvenserna av besluten.
1995/96:T34 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag och analyser av de problem som beskrivs i motionen med syfte att främja godstrafik på järnväg,
2. att riksdagen beslutar avslå proposition 1995/96:92 i de delar som berör godstrafiken.
1995/96:T35 av Mats Odell m.fl. (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att godstrafiken skall avregleras fr.o.m. den 1 juli 1996,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en plan för avreglering av persontrafiken,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges roll i EU för en avreglerad och förnyad järnvägstrafik på internationell nivå,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att SJ skall bolagiseras,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de verksamheter som inte kan knytas till kärnverksamheten järnvägstrafik säljs ut.
1995/96:T36 av Sverre Palm m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om godstrafik på järnväg, banfördelning och trafikledning samt om ytterligare orter där SJ bör ha företrädesrätt,
2. att riksdagen hos regeringen begär att en utvärdering görs så snart som möjligt av konsekvenserna av besluten.
1995/96:T37 av Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om partiell avreglering av godstrafiken på järnväg,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om trafikledningen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud för andra än järnvägsoperatörer att erhålla trafikeringsrätt,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om investeringsbidrag till nationella privata operatörer för inköp av rullande materiel,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att öka statens bidrag vid nybyggnationer av planskilda plattformsförbindelser vid stationer på stomjärnvägar med 90 %.
Utskottet
1 Bakgrund
År 1988 fattade riksdagen beslut om att dela upp SJ i ett affärsverk (SJ) som skall bedriva järnvägstrafik på affärsmässiga villkor och en myndighet, Banverket, som har ansvar för infrastrukturen. År 1992 beslutade riksdagen att statens köp av regionalpolitiskt angelägen interregional persontrafik på stomnätet, som inte kan bedrivas på företagsekonomiska villkor, skall ske i konkurrens. Samma år beslutades att LKAB skulle få trafikeringsrätten för malmtransporter på stomnätet på sträckan Boden-Luleå fr.o.m. den 1 januari 1993. Nyttjanderätten till Inlandsbanan fördes under år 1993 över till berörda kommuner efter banan.
SJ har i dag ensamrätten till persontrafik på stomnätet samt till godstrafik på hela järnvägsnätet. SJ kan avstå från sin trafikeringsrätt och trafiken får då bedrivas av en annan operatör. Vanligast är att de mindre godsföretagen bedriver trafik på entreprenad utan att SJ har avstått från sin trafikeringsrätt.
Trafikhuvudmännen, som ansvarar för den lokala och regionala trafikförsörjningen, har trafikeringsrätt för persontrafik på länsjärnvägarna. Om särskilda skäl föreligger kan trafikhuvudmännen ges trafikeringsrätt för regional och lokal persontrafik på begränsade delar av stomnätet.
Riksdagen godkände under våren 1994 att SJ:s och trafikhuvudmännens ensamrätter till det statliga bannätet skulle avvecklas från den 1 januari 1995 (prop. 1993/94:166, bet. TU28, rskr. 309). På förslag av den nytillträdda regeringen beslutade dock riksdagen i december 1994 att beslutet om avreglering av järnvägstrafiken och därmed sammanhängande frågor skulle skjutas upp (prop. 1994/95:72, bet. TU9, rskr. 138).
Kommunikationsdepartementet har utarbetat en promemoria, Nya möjligheter för järnvägstrafiken (Ds 1995:33). I propositionen redovisas en sammanfattning av promemorian och en förteckning över remissinstanserna.
Regeringen har vidare tillsatt en utredare för att se över Banverkets framtida myndighetsuppgifter. Utredaren skall bl.a. behandla en rad frågor av principiell och praktisk natur som följer av förslagen i propositionen.
Flera av de förslag som redovisas i propositionen måste lagregleras. Om riksdagen ställer sig bakom regeringens förslag till riktlinjer återkommer regeringen under nästa år med erforderliga lagförslag.
2 Persontrafik
2.1 Regeringens förslag
Regeringen anser att en förutsättning för att kunna upprätthålla en landsomfattande och effektiv trafikförsörjning är att SJ behåller sin nuvarande särställning vad gäller interregional persontrafik. Den av staten upphandlade trafiken bör dock även fortsättningsvis upphandlas i konkurrens.
Trafikhuvudmännen har i dag endast rätt att bedriva persontrafik på länsjärnvägar. Eftersom trafikhuvudmännen har ett samlat ansvar för lokal och regional persontrafik inom sitt eget län bör enligt regeringen huvudmännen fr.o.m. den 1 juli 1996 ges trafikeringsrätt också på stomjärnvägar för lokal och regional persontrafik inom det egna länet. För att ytterligare förbättra förutsättningarna för trafikhuvudmännen föreslås i propositionen att huvudmännen efter särskild prövning också skall kunna ges möjlighet att fr.o.m. den 1 juli 1996 bedriva persontrafik på stomnätet i angränsande län om syftet är att utveckla den lokala eller regionala persontrafiken i det egna länet.
2.2 Motionsförslag
I motion T31 (fp) framhålls att persontrafiken bör avregleras på hela järnvägsnätet. Propositionens förslag är helt otillräckligt för att ta vara på de fördelar som en friare konkurrens skulle ge. Regeringen bör därför enligt motionen återkomma till riksdagen med konkreta förslag till ett nytt regelsystem som ger fri konkurrens inom persontrafiken.
Enligt motion T32 (m) innebär inte förslaget att ge trafikhuvudmännen lokal och regional trafikeringsrätt på stomjärnvägarna någon avreglering. Den enda förändringen är att monopolrättigheten flyttas från nationell till regional nivå. Motionärerna anser att persontrafiken bör avregleras i likhet med vad som föreslås för godstrafiken. Med en avreglerad persontrafik kan effektiva och kundanpassade lösningar utvecklas så att järnvägens attraktionskraft ökar.
I motion T35 (kds) framhålls att för persontrafiken är en avreglering i tiden inte lika nära förestående som för godstrafiken. Regeringen bör dock snarast upprätta en tidsplan i vilken det klart framgår när och på vilket sätt den nationella persontrafiken skall avregleras. De argument som gäller för en avreglering av godstrafiken gäller också för persontrafiken. Regeringens förslag om att utöka trafikhuvudmännens trafikeringsrätt är ett litet men otillräckligt steg åt rätt håll.
2.3 Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att det är väsentligt att järnvägen ges förutsättningar att spela en viktig roll som ett effektivt, miljövänligt och energisnålt transportmedel. I samband med 1988 års trafikpolitiska beslut gjordes betydelsefulla förändringar på järnvägsområdet. Ansvaret för infrastrukturen fördes över till det nybildade Banverket. SJ skulle utvecklas till ett modernt och kundorienterat företag bl.a. genom effektiviseringar, kraftfulla investeringar, en mer aktiv marknadsföring, bättre ekonomisk styrning och ökad transportkvalitet. Det är utskottets mening att detta beslut har medverkat till att SJ utvecklats till ett av de mest effektiva järnvägsföretagen i Europa, kanske det effektivaste av alla.
Järnvägstrafiken är storskalig och bygger i regel på komplexa trafiksy- stem med stordriftsfördelar. Det finns därför risk för att en järnvägsmarknad med alltför många operatörer kan försämra järnvägens ekonomi och därmed dess konkurrenskraft gentemot övriga transportslag. Utskottet anser därför, såsom också regeringen gör, att SJ bör få behålla sin särställning vad gäller interregional persontrafik. Den av staten upphandlade trafiken bör dock även fortsättningsvis upphandlas i konkurrens.
Trafikhuvudmännen har i dag endast rätt att bedriva persontrafik på länsjärnvägar. Utskottet delar regeringens uppfattning att, eftersom trafikhuvudmännen har ett samlat ansvar för lokal och regional persontrafik inom det egna länet, det är motiverat att ge en vidgad trafikeringsrätt för huvudmännen på stomnätet inom sitt eget län fr.o.m. den 1 juli 1996. Därmed underlättas möjligheterna att bygga upp effektiva regionala och lokala pendlingssystem. Utskottet anser att det är väsentligt att ytterligare förbättra förutsättningarna för trafikhuvudmännen. De bör därför, som föreslås i propositionen, efter särskild prövning även kunna ges möjlighet att fr.o.m. den 1 januari 1996 bedriva persontrafik på stomnätet i angränsande län om syftet är att utveckla den lokala och regionala persontrafiken i det egna länet.
Av det anförda följer att utskottet tillstyrker regeringens förslag beträffande persontrafiken och avstyrker motionerna T31 (fp), T32 (m) och T35 (kds) i nu behandlad del.
3 Godstrafik
3.1 Regeringens förslag
Enligt regeringens uppfattning är en ökad konkurrens för godstransporter på järnväg en viktig förutsättning för att järnvägssektorn skall kunna öka sin andel av den totala transportmarknaden. Nya regler som innebär en ökad konkurrens förbättrar även möjligheterna för SJ, i kraft av den dominerande operatören, och för nya aktörer att utveckla kundanpassade och effektiva transportlösningar. En möjlighet för nya operatörer att bedriva godstrafik på det statliga spårnätet torde främst komma att innebära att dessa nya operatörer etablerar sig för att bedriva matartrafik.
Regeringen föreslår att rätten att bedriva godstrafik på det statliga bannätet öppnas för alla som uppfyller de av staten angivna kraven. För att bibehålla järnvägstrafikens konkurrenskraft och stordriftsfördelar bör enligt propositionen på ett avgränsat bannät den etablerade godstrafiken få företrädesrätt vid banfördelningen. Företrädesrätten skall innebära att tillkommande trafik vid banfördelningen till nästkommande tågplaneperiod inte skall tillåtas om den innebär en påtaglig försämring för redan etablerad trafik. Smärre justeringar och kompletteringar av tågplanen som inte medför allvarliga störningar för den etablerade trafiken bör dock tillåtas.
Ett sådant förfarande vid banfördelningen har vissa likheter med de s.k. grandfathers rights som tillämpas inom luftfarten. Dessa rättigheter ger en etablerad operatör rätt att få samma start- eller landningstid som under föregående tidsperiod, om den har utnyttjats.
Företrädesrätten bör enligt regeringen gälla järnvägar, förutom Malmbanan, som har betydande godsflöden. Dessa är Stambanan genom övre Norrland, Norra stambanan, Godsstråket genom Bergslagen, Södra stambanan, Bergslagsbanan, Ostkustbanan, Mittbanan på delen Sundsvall-Ånge, Västra stambanan, Västkustbanan, Norge/Vänernbanan, Värmlandsbanan på delen Kil-Laxå, Dalabanan på delen Sala-Borlänge samt stomjärnvägen Flen-Eskilstuna-Västerås-Sala.
Med anledning av LKAB:s trafikeringsrätt för malmtransporter och insatsvaror anser regeringen att Malmbanan inte bör ingå i det bannät som omfattas av företrädesrätten.
3.2 Motionsförslag
I motion T31 (fp) framhålls att det är helt oacceptabelt att ge etablerade operatörer trafikeringsrättigheter i första hand. Konsumenternas behov bör sättas i centrum, vilket man inte gör genom att ge nya operatörer med nya idéer möjligheter först i andra hand. Enligt propositionen har ett nytt EG- direktiv beslutats som anger att nya järnvägsoperatörer skall tillförsäkras en särskilt välvillig behandling vid tilldelning av bankapacitet. Motionärerna anser att ett sådant synsätt ger möjligheter att få en fungerande konkurrens som kan förverkliga nya idéer som efterfrågas av konsumenterna. Sverige bör snarast börja tillämpa dessa principer.
Enligt motion T34 (v) kan regeringens förslag att splittra upp godstrafiken på fler olika operatörer komma att medföra att hittillsvarande system med ett nationellt godstransportnät mellan 300 orter blir kraftigt urholkat eller helt omöjligt att upprätthålla. Resultatet kan bli färre och inte fler godstransporter på järnväg. Motionärerna invänder också mot propositionens argument att godsavregleringen är en nödvändig anpassning till EU:s trafikpolitik. Att så inte är fallet framgår av den ländergenomgång som finns i propositionen. I motionen yrkas att regeringen får i uppdrag att återkomma med förslag som syftar till att främja godstrafik på järnväg och att riksdagen avslår de delar av propositionen som berör godstrafiken.
I motion T35 (kds) framhålls att ett fortsatt starkt, vitalt och framgångsrikt SJ skall bygga på företagets förmåga att leverera attraktiva tjänster, inte på skydd mot konkurrens. Motionärerna anser därför att godstrafiken på järnväg skall avregleras helt. Lämpligt datum för godstrafikens avreglering är den 1 juli 1996.
Enligt motion T37 (mp) är konkurrensen från lastbilstransporterna så hård att järnvägen riskerar att förlora marknadsandelar om en intern konkurrens gör att SJ tvingas rationalisera och lägga ner trafik utan att någon annan operatör kan ta över trafiken. SJ bör, anser motionärerna, få behålla trafikeringsrätten på statens spåranläggningar så länge en viss transportvolym inte underskrids. Om så sker skall andra operatörer automatiskt ha rätt att överta trafikeringsrätten. Dessa förslag ger SJ ökad anledning att vårda sina kundkontakter och finna nya kunder. I motionen finns olika volymgränser angivna. Vidare föreslås att om ett matarbolag går i konkurs så skall endast annan järnvägsoperatör kunna erhålla trafikeringsrätten. Detta innebär förbud för t.ex. åkerier att erhålla trafikeringsrätt och på så sätt gynna sin egen vägtrafik genom att inte driva tågtrafiken på bästa sätt.
I motionerna T33 (s) och T36 (s) framhålls att det förslag till företrädesrätt som regeringen föreslår inte är tillräckligt för att SJ skall kunna bibehålla det landsomfattande och sammanhängande nät av godstransporter som SJ har i dag. I propositionen föreslås att tillkommande trafik inte skall tillåtas om den innebär en påtaglig försämring för redan etablerad trafik. Enligt motionerna måste riksdagen klargöra att syftet med detta är att förhindra att operatörer endast tar de bästa transportuppdragen och försämrar ekonomin i det landsomfattande nätet. Det är vidare nödvändigt, enligt motionerna, att all trafik mellan SJ:s s.k. tågbildningsorter sköts av ett företag. I den förstnämnda motionen framhålls också att om riksdagen beslutar enligt regeringens förslag så bör SJ också få företrädesrätt till bandelarna Nässjö-Falköping, Helsingborg-Hässleholm och Borlänge-Mora. I den sistnämnda motionen begärs att SJ får företrädesrätt till bandelarna Göteborg-Uddevalla-Lysekil samt Enge-Östersund.
3.3 Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att en utgångspunkt för förslagen på godstrafikområdet bör vara att järnvägen skall kunna öka sin marknadsandel. Detta är viktigt inte minst av miljöskäl. Ett nytt regelsystem på godstrafikområdet som innebär att nya operatörer får möjlighet att konkurrera med SJ kommer sannolikt att leda till att såväl SJ som de nya operatörerna kommer att utarbeta nya trafiklösningar som är kundanpassade och effektiva. Därmed stärks järnvägssektorns konkurrenskraft gentemot vägtrafiken och övriga transportslag. Utskottet delar mot denna bakgrund regeringens uppfattning att rätten att bedriva godstrafik på det statliga bannätet bör vara öppen för alla som uppfyller de av staten angivna kraven beträffande säkerhet m.m.
Som framgår av propositionen måste en grundförutsättning för en mer öppen järnvägsmarknad vara att en sådan inte får skapas till priset av försämrad säkerhet. Järnvägsinspektionen är tillsynsmyndighet för järnvägar. Den grundläggande uppgiften för inspektionen är att beakta säkerheten vid järnvägstrafik. En annan viktig uppgift är att ge tillstånd till nya trafikoperatörer. Därvid kontrolleras bl.a. att nya järnvägsoperatörer har erforderlig kunskap om järnvägstrafik.
Järnvägstrafiken kännetecknas av komplexa trafiksystem med betydande stordriftsfördelar. I likhet med regeringen anser utskottet att en helt fri konkurrens på godstrafikområdet kan leda till att dessa fördelar äventyras och att järnvägens ekonomi därmed skulle försämras. För att bibehålla järnvägens konkurrenskraft och stordriftsfördelar bör därför på ett avgränsat bannät den etablerade godstrafiken få företrädesrätt vid banfördelningen. I en ny tågplan bör i första hand redan etablerade operatörer ges möjligheten att även fortsättningsvis bedriva denna trafik. I andra hand bör tillkommande trafik och nya operatörer ges möjlighet att utnyttja den tillgängliga bankapaciteten.
Utskottet anser, i likhet med regeringen, att företrädesrätten bör innebära att tillkommande trafik vid banfördelningen till nästkommande tågplaneperiod inte skall tillåtas om den innebär en påtaglig försämring för redan etablerad trafik. Smärre justeringar och kompletteringar av tågplanen som inte medför allvarliga störningar för den etablerade trafiken bör dock tillåtas. Företrädesrätten bör, enligt utskottets uppfattning, gälla på de i propositionen angivna bandelarna. På dessa bandelar utförs den helt dominerande delen av SJ:s godstrafikarbete.
På senare år har SJ förbättrat såväl sin effektivitet som sin ekonomi. Utskottet menar att de förslag på godstrafikområdet som utskottet ställer sig bakom ger SJ goda möjligheter att upprätthålla sitt landsomfattande system av godstransporter. Som framhålls i propositionen torde de nya reglerna framför allt innebära att nya operatörer etablerar sig för att bedriva matartrafik.
Utskottet vill slutligen framhålla att något EG-direktiv som anger att nya järnvägsoperatörer skall tillförsäkras en särskilt välvillig behandling inte finns. Inom EU behandlas dock ytterligare direktivförslag angående bl.a. avreglering av godstrafiken.
Vad utskottet anfört om godstrafiken, vilket innebär att regeringens förslag tillstyrks och samtliga nu behandlade motionsyrkanden avstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
4 Banfördelning och trafikledning
4.1 Regeringens förslag
Banfördelningen och prioriteringen av trafiken sker i dag inom ramen för det tågplanearbete som bedrivs inom SJ. I tågplanen, som revideras varje år, ingår tidtabellen som den viktigaste komponenten. Tidtabellen garanterar bl.a. att tågen får plats på banan med beaktande av nödvändig tid för arbeten på banan samt att trafiken kan framföras under säkra förhållanden. Med trafikledning avses att dagligen leda alla tågrörelser på en bana i enlighet med uppgjord tidtabell samt att fördela spårutrymmet vid störningar. Enligt förordningen (1988:1379) om statens spåranläggningar har SJ ansvaret för den operativa trafikledningen på statens spåranläggningar. Banverket svarar för trafikledningens lokaler och för dess tekniska utrustning. Detta innebär att det ekonomiska ansvaret för verksamheten i dag är uppdelat.
Regeringen framhåller att trafikledningen är av central betydelse för driften och säkerheten i järnvägstrafiken. En väl fungerande trafikledning förutsätter såväl marknadskännedom som kunskap om banans tekniska förutsättningar. Det operativa arbetet innebär bl.a. att beslut, som kan liknas vid myndighetsutövning, måste fattas om prioritering mellan olika tåg och banhållarens önskemål.
Banverket är en neutral part såvitt avser förhållandet mellan olika trafik- operatörer men behöver självt tillgång till banan för att genomföra underhåll och framföra arbetsfordon m.m. Om ansvaret för både banfördelning och trafikledning helt skulle läggas hos Banverket kan därför kravet på neutrala och icke diskriminerande förhållanden inte sägas vara uppfyllt.
Regeringen anser att ansvaret för banfördelning och trafikledning bör ligga på en i förhållande till operatörerna och banhållarna självständig enhet inom Banverket, på motsvarande sätt som Järnvägsinspektionen. Operatörer och banhållare bör dock ges insyn i verksamheten och även ett visst inflytande. Vidare anser regeringen att en förutsättning för en väl fungerande banfördelning och trafikledning är att denna verksamhet sker i samverkan mellan de olika aktörerna inom järnvägssektorn.
Enligt propositionen bör det ankomma på regeringen att närmare besluta om inrättandet av banfördelnings- och trafikledningsverksamheten samt om formerna för enhetens arbete. En viktig utgångspunkt för enhetens inrättande är att skapa goda förutsättningar för konkurrensneutralitet. I enhetens ansvar bör också ingå att ge trafiktillstånd för icke kommersiell tågtrafik på det statliga bannätet. Exempel på sådan trafik är musei-, turist- och chartertågtrafik.
Regeringen anser att banfördelningen tills vidare bör ske med hjälp av administrativa regler och att det bör ankomma på regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att utforma dessa regler. Det bör även ankomma på regeringen att närmare bestämma formerna för trafikledningen samt hur tvister vad gäller både banfördelning och trafikledning skall lösas.
4.2 Motionsförslag
I motion T32 (m) framhålls att regeringens förslag att tidigare verksamma operatörer skall ges företrädesrätt leder till en konservering av nuvarande trafikstruktur som inte behöver motsvara den samhällsekonomiskt mest effektiva lösningen. En sådan lösning kan enligt motionärerna accepteras under en övergångsperiod. De anser dock att detta sätt att lösa banfördelningen på sikt bör ersättas med en efterfrågestyrd modell, där de olika operatörerna ges möjlighet att via anbud abonnera på en viss trafikeringstid under en viss bestämd tidsperiod.
Enligt motion T37 (mp) bör trafikledningen flyttas ut från SJ men inte till en enhet i Banverket. Trafikledningen bör vara en fristående enhet i statlig ägo.
I motionerna T33 (s) och T36 (s) framhålls att den föreslagna självständiga enheten i Banverket endast bör ha till uppgift att pröva om avtal om tågtidtabellen mellan operatörer och banhållare är förenliga med fastställda principer. SJ bör utföra det dagliga arbetet med att göra tidtabeller och leda trafiken på uppdrag av den självständiga enheten. Neutral behandling av andra operatörer bör kunna säkerställas genom att den självständiga enheten övervakar arbetet.
4.3 Utskottets ställningstagande
Banfördelningen och prioriteringen av trafiken sker i dag inom ramen för det tågplanearbete som bedrivs inom SJ. Tidtabellen garanterar bl.a. att tågen får plats på banan med beaktande av nödvändig tid för arbeten på banan samt att trafiken kan framföras under säkra förhållanden.
Trafikledning innebär ett arbete med att dagligen leda alla tågrörelser på en bana i enlighet med uppgjord tidtabell samt att fördela spårutrymmet vid störningar. Trafikledningen är av central betydelse för driften och säkerheten i järnvägstrafiken. En väl fungerande trafikledning förutsätter såväl marknadskännedom som kunskap om banans tekniska förutsättningar. Det operativa arbetet innebär bl.a., som framhålls i propositionen, att beslut som kan liknas vid myndighetsutövning måste fattas om prioritering mellan olika tåg och banhållarens önskemål.
Banverket är neutral part såvitt avser förhållandet mellan olika trafikoperatörer men behöver självt tillgång till banan för att genomföra underhåll och framföra arbetsfordon m.m. Om ansvaret för både banfördelning och trafikledning helt skulle läggas på Banverket kan därför, som sägs i propositionen, kravet på neutrala och icke diskriminerande förhållanden inte sägas vara uppfyllt.
Utskottet anser därför, i likhet med regeringen, att ansvaret för banfördelning och trafikledning bör ligga på en i förhållande till operatörerna och banhållarna självständig enhet inom Banverket, på motsvarande sätt som Järnvägsinspektionen. Operatörer och banhållare bör ges insyn i verksamheten och även ett visst inflytande.
Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag att det bör ankomma på regeringen att närmare besluta om inrättandet av den självständiga enheten samt om formerna för enhetens arbete. Utskottet anser det vara väsentligt att banfördelningen och trafikledningen även i fortsättningen kan bedrivas i effektiva och smidiga former. Utskottets ställningstagande innebär att motionerna T33 (s), T36 (s) och T37 (mp) avstyrks i denna del.
Utskottet avstyrker även yrkandet i motion T32 (m) att riksdagen bör uttala att banfördelningen på sikt bör baseras på en efterfrågestyrd modell, som innebär att de olika operatörerna ges möjlighet att via anbud abonnera på viss trafikeringstid under en bestämd tidsperiod. Motionärerna accepterar regeringens förslag om banfördelning och trafikledning under en övergångsperiod. Det finns, enligt utskottets mening, ingen anledning för riksdagen att nu uttala sig för en annan organisationsform för dessa funktioner.
5 Banavgifter
5.1 Regeringens förslag
Enligt propositionen bör alla kostnader som är förknippade med trafikledning och banfördelning finansieras med anslagsmedel. I dag finansieras dessa funktioner av SJ, som därför kommer att avlastas dessa kostnader. För att täcka de ökade kostnaderna bör enligt regeringen en motsvarande ökning ske av banavgifterna. Det bör även fortsättningsvis ankomma på regeringen att besluta hur banavgifterna i detalj skall utformas.
5.2 Motionsförslag
I motion T31 (fp) framhålls att banavgifterna måste fastställas i enlighet med 1988 års trafikpolitiska beslut. Det är därför viktigt att man strävar efter att banavgifterna medverkar till att resenärer och godskunder betalar marginalkostnaden för den aktuella resan eller transporten beräknad enligt samhällsekonomiska principer.
5.3 Utskottets ställningstagande
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen anfört om att banavgifterna bör höjas för att täcka de ökade kostnader för staten som följer av att trafikledning och banfördelning skall finansieras med anslagsmedel.
Sedan år 1988 betalar företag som driver trafik på statliga järnvägar avgifter för att de utnyttjar infrastrukturen. Avgifterna är uppdelade i en fast och en rörlig del. De rörliga avgifterna skall avspegla de samhällsekonomiska marginalkostnaderna för järnvägstrafiken. De fasta avgifterna utgår som en årlig avgift för alla järnvägsfordon som är i trafik. Avgiften beräknas för varje fordon i trafik på liknande sätt som fordonsskatten för tunga vägfordon.
Utskottet har tidigare framhållit att ekonomiska styrmedel kan vara verkningsfulla i arbetet med att uppnå ett mer långsiktigt bärkraftigt transportsystem. Kostnadseffektiva lösningar kan främjas samtidigt som en angelägen teknikutveckling stimuleras (bet. 1994/95:TU14). Utskottet framhöll också vid detta tillfälle att banavgifternas utformning bör övervägas.
Utskottet anser det väsentligt att banavgifterna utnyttjas för att stärka järnvägens konkurrenskraft. Med hänvisning till vad utskottet tidigare uttalat och till det ansvar som Banverket har att följa upp effekterna av avgifterna är något initiativ från riksdagens sida inte erforderligt. Utskottet avstyrker därför motionen i denna del.
6 Gemensamma funktioner
6.1 Regeringens förslag
För att bedriva järnvägstrafik krävs tillgång till en rad funktioner, utöver själva tågdriften, som i dag huvudsakligen finns inom SJ. Regeringen anser att alla operatörer bör få tillträde till dessa funktioner på ett konkurrensneutralt sätt på samma villkor som SJ:s tågtrafikrörelse. På samma sätt bör övriga tågoperatörer upplåta sina gemensamma funktioner till SJ och andra operatörer på konkurrensneutrala villkor. Enligt regeringen är det inte motiverat att bryta ut de gemensamma funktionerna ur SJ. Om det visar sig att konkurrensneutral tillgång till de gemensamma funktionerna inte kan säkerställas och att funktionerna därigenom utgör ett allvarligt etableringshinder för nya operatörer, kommer regeringen i ett senare skede att utvärdera och ompröva sitt ställningstagande i denna fråga.
6.2 Motionsförslag
I motion T32 (m) framhålls att för att operatörerna skall kunna garanteras en konkurrensneutral tillgång till de gemensamma funktionerna bör dessa inordnas i Banverket med undantag för tågfärjetrafik och tågfärjeterminaler, som bör skiljas från SJ och privatiseras. Regeringen bör bemyndigas att överföra de gemensamma funktionerna till Banverket. Motionärerna anser vidare att de gemensamma funktionerna inte bör anslagsfinansieras utan att de bör finansieras av de olika operatörerna i förhållande till utnyttjandegraden.
6.3 Utskottets ställningstagande
För att bedriva järnvägstrafik krävs tillgång till en rad funktioner, utöver själva tågdriften, som i dag huvudsakligen finns inom SJ. I likhet med regeringen och motionärerna anser utskottet det väsentligt att de gemensamma funktionerna skall kunna utnyttjas på konkurrensneutrala och icke diskriminerande villkor. Utskottet delar regeringens uppfattning att det inte är motiverat att bryta ut de gemensamma funktionerna ur SJ. Av propositionen framgår att om det visar sig att en konkurrensneutral tillgång till de gemensamma funktionerna inte kan säkerställas kommer regeringen att utvärdera och ompröva sitt ställningstagande. Utskottet avstyrker sålunda motion T32 (m) i denna del.
7 Rullande materiel
7.1 Regeringens förslag
I propositionen framhålls att det är regeringens grundläggande uppfattning att de operatörer som avser att starta trafik skall göra detta med rullande materiel som de själva äger eller leasar. Regeringen är för närvarande inte beredd att vidta åtgärder som innebär att SJ skall ställa fordon till marknadens förfogande. SJ kan dock på affärsmässiga grunder göra de dispositioner av den egna fordonsparken som man finner lämplig.
7.2 Motionsförslag
För att öka järnvägens konkurrensmöjligheter begärs i motion T37 (mp) att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om investeringsbidrag till nationella privata operatörer för inköp av ny tågmateriel.
7.3 Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens uppfattning att de operatörer som avser att starta trafik bör göra det med rullande materiel som de själva äger eller leasar. Utskottet är inte berett att förorda att investeringsbidrag skall utbetalas till operatörer för inköp av tågmateriel. Motion T37 (mp) avstyrks följaktligen i nu behandlad del.
8 Upplåtelse av bandel med nyttjanderätt
År 1993 beslutade riksdagen att ge regeringen möjlighet att vederlagsfritt upplåta viss bandel med nyttjanderätt åt en museiförening eller annan som bedöms lämplig för ändamålet. En förutsättning för upplåtelse är att den som bedriver verksamheten påtar sig det fulla kostnads- och banhållar-ansvaret.
Regeringen anser att även de som önskar bedriva kommersiell trafik på statliga bandelar som inte trafikeras eller på statliga bandelar som är nedlagda bör ha möjlighet till banupplåtelse med nyttjanderätt, under förutsättning att den aktuelle verksamhetsutövaren påtar sig det fulla kostnads- och banhållaransvaret. Regeringen anser vidare att det bör ingå i Banverkets myndighetsuppgifter att upplåta bandelar med nyttjanderätt och att det bör ankomma på verket att mer i detalj utarbeta regler och former för sådana banupplåtelser.
Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag.
9 Återupptagande av banunderhåll
I dag saknas regler för återupptagande av banunderhåll på statens spåranläggningar. Regeringen anser att om den kommersiella trafiken på en i statens spåranläggningar ingående bandel uppfyller vissa minimikrav, bör Banverket ha möjlighet att efter prövning och inom ramen för ordinarie anslag återuppta banunderhållet. Vid prövningen bör samråd ske mellan Banverket, SJ, trafikhuvudman och andra som berörs. Enligt regeringen bör prövning om återupptagande av banunderhåll på statens spåranläggningar ingå i Banverkets myndighetsuppgifter samt baseras på samhällsekonomiska principer.
Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag.
10 Utökning av statens spåranläggningar
I samband med 1988 års trafikpolitiska beslut fastställdes bl.a. vilka statliga spår som skulle ingå i statens spåranläggningar och därmed förvaltas av Banverket samt kriterierna för upphörande av banunderhåll och nedläggning av bandel som ingår i statens spåranläggningar. Vidare innebar beslutet att statliga spår som inte ingår i statens spåranläggningar förvaltas av SJ. Nu gällande bestämmelser innefattar inte några regler om utökning av anläggningarna på annat sätt än genom nybyggnation av stomjärnväg.
Det finns i dag bandelar, t.ex. hamnspåret Kville-Skandiahamnen i Göteborg samt industrispåret Hamrångefjärden-Norrsundet i Gävleborgs län, som förvaltas av SJ, kommuner eller privata företag och som har en avgörande betydelse för järnvägssystemets konkurrenskraft. Ibland kan kostnaderna för den enskilde banägaren för drift och underhåll av exempelvis ett långt industrispår leda till att även mycket omfattande och tunga godstransporter som lämpar sig för järnväg i stället transporteras med lastbil.
Regeringen anser att avsaknaden av regler för utökning av statens spår- anläggningar riskerar att hämma järnvägens konkurrenskraft och att sådana regler bör utarbetas av Banverket. Prövning av ärenden som rör utökning av statens spåranläggningar bör enligt propositionen göras av Banverket. En förutsättning för att en bandel skall kunna införlivas i statens spåranläggningar bör vara att det sker inom ramen för ordinarie anslag för ban- underhåll samt att samtliga berörda spårägare eller spårförvaltare för den aktuella bandelen har hemställt om detta hos Banverket.
Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag.
11 Finansiering av planskilda plattformsförbindelser
11.1 Regeringens förslag
Som en följd av det trafikpolitiska beslutet år 1988 delades ansvaret vad gäller stationer så att Banverket ansvarar för huvudspåren, plattformarna och plattformsförbindelser i plan medan SJ ansvarar för marken, stationsbyggnader, plattformsöverbyggnader samt planskilda plattformsförbindelser. Den nu rådande ansvarsfördelningen har lett till att det i flera fall inte varit möjligt att lösa kostnadsfrågan för nya planskilda plattformsförbindelser. Sådana förbindelser krävs i många fall av säkerhets- och komfortskäl och initieras oftast i samband med nyanläggning och modernisering av stationernas huvudspår och plattformar.
Regeringen anser att det bör vara möjligt för Banverket att på samhällsekonomiska grunder och inom ramen för anvisade anslag bidra till kostnader för nybyggnad av sådana planskilda plattformsförbindelser vid stationer på stomjärnvägar som ökar säkerheten eller stationens bekvämlighet för resenärerna. Det bör ankomma på Banverket att besluta om formerna för ett sådant bidrag. Bidragsandelen bör enligt regeringen vara flexibel och maximeras till 75 % av den totala nyanläggningskostnaden för den planskilda plattformsförbindelsen. Det nya bidragssystemet föreslås träda i kraft den 1 januari 1996.
11.2 Motionsförslag
I motion T37 (mp) yrkas att staten skall kunna bidra med maximalt 90 % av de totala kostnaderna vid nybyggnation av planskilda plattformsförbindelser vid stationer.
11.3 Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att det ofta av säkerhets- och komfortskäl är angeläget att bygga planskilda plattformsförbindelser vid stationer. Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag att Banverket skall ges möjlighet att bidra med högst 75 % av den totala nyanläggningskostnaden för sådana plattformsförbindelser. Motion T37 (mp) avstyrks följaktligen i denna del.
12 Banverkets internationella entreprenadverksamhet
12.1 Regeringens förslag
Banverkets industridivision bedriver tyngre järnvägsspecifik entreprenadverksamhet under bolagsliknande former. Industridivisionen lämnar anbud på entreprenader även i andra länder, huvudsakligen i Norge. Regeringen anser att Banverket även fortsättningsvis bör ha möjlighet att, i begränsad omfattning, bedriva entreprenadverksamhet i andra länder som syftar till att upprätthålla nödvändig järnvägsspecifik kompetens inom verket.
12.2 Motionsförslag
I motionerna T31 (fp) och T32 (m) framhålls att det inte är lämpligt att en myndighet bedriver internationell entreprenadverksamhet. Det föreslås därför att industridivisionens verksamhet överförs till aktiebolagsform för att därigenom skapa förutsättningar för en privatisering.
12.3 Utskottets ställningstagande
I likhet med regeringen anser utskottet att det är väsentligt att Banverket har möjlighet att i begränsad omfattning bedriva entreprenadverksamhet i andra länder som syftar till att upprätthålla nödvändig järnvägsspecifik kompetens. Inom Banverket pågår ett arbete som syftar till att klart avgränsa de delar inom verket som arbetar med förvaltningsuppgifter från dem som har produktionsansvar. Industridivisionen är redan en separat ekonomisk enhet med eget bokslut som bedriver sin verksamhet i bolagsliknande former.
Av det anförda följer att utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionerna T31 (fp) och T32 (m) i denna del.
13 Bolagisering av SJ m.m.
13.1 Motionsförslag
I motion T32 (m) yrkas att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om att överföra SJ i aktiebolagsform. Därmed skapas, enligt motionen, förutsättningar för en framtida privatisering.
I motion T35 (kds) framhålls att SJ bör bolagiseras och verksamheter som inte är knutna till kärnverksamheten säljas ut i en takt som är företagsekonomiskt försvarbar.
13.2 Utskottets ställningstagande
SJ-koncernen består av affärsverket SJ och dotterbolag. De flesta av dotterbolagen t.ex. AB Swebus som bedriver busstrafik och TGOJ AB, som utför verkstadsverksamhet för spårbundna fordon samt viss gods- och persontrafik på järnväg, ingår i SJ:s förvaltningsbolag AB Swedcarrier. Affärsverket SJ, som är indelat i divisioner för persontrafik, godstransporter, fordonsunderhåll och fastigheter, fungerar också som moderbolag i koncernen.
Utskottet vill, med anledning av motionsförslagen om bolagisering av SJ, framhålla att SJ genom 1988 års trafikpolitiska beslut har fått en rad unika beslutsbefogenheter. Inom ramen för affärsverksformen har SJ fått ett klart ekonomiskt ansvar och en betydande grad av handlingsfrihet i såväl ekonomiska som organisatoriska frågor. Utan hinder av gällande organisationsform har en angelägen utveckling kunnat ske av järnvägstrafiken samtidigt som betydande strukturförändringar gjorts inom SJ. Utskottet är inte berett att föreslå att riksdagen av regeringen begär förslag om en bolagisering av SJ.
Riksdagen uttalade så sent som i maj i år att SJ skulle koncentrera sin verksamhet till järnvägstrafiken (prop. 1994/95:100 bil. 7, bet. TU26, rskr. 366). Utskottet som vidhåller sin uppfattning i frågan anser inte att något ytterligare sådant uttalande, vilket begärs i motion T35 (kds), är erforderligt.
Av det anförda följer att utskottet avstyrker motionerna T32 (m) och T35 (kds) i nu behandlad del.
14 SJ:s kontinentbolag
I december 1992 bemyndigade riksdagen regeringen att genomföra en bolagisering inom SJ:s kontinenttrafik (prop. 1992/93:132, bet. TU11, rskr. 152). Motivet var att SJ ville ingå ett samarbetsavtal med bl.a. den tyska järnvägen för att underlätta för den internationella trafiken samt för att samordna marknadsföringen av denna trafik. I riksdagsbeslutet bemyndigades regeringen att besluta om försäljning av högst 50 % av röster och kapital i det blivande kontinentbolaget. Regeringen godkände den 25 mars 1993 en bolagisering av kontinenttrafiken. SJ har i samarbete med den tyska järnvägen bildat ett tyskt bolag där SJ tillskjutit 200 000 tyska mark, vilket utgör 50 % av kapitalet. Den italienska järnvägen har av SJ köpt 50 % av ett gemensamt samarbetsbolag. Detta bolag ligger inom Swedcarriergruppen. Med anledning av ovanstående har den tidigare tänkta bolagiseringen av kontinenttrafiken inte genomförts, och det finns inte heller enligt regeringen något behov av att genomföra den i framtiden. Regeringen föreslår därför att den tänkta bolagiseringen av SJ:s kontinenttrafik inte genomförs.
Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag.
15 EU:s järnvägspolitik
15.1 Motionsförslag
I motion T35 (kds) framhålls att järnvägens möjligheter till expansion i ett internationellt perspektiv ter sig mycket goda. För att denna potential skall kunna förverkligas krävs dock att de nationella monopolen avvecklas och att internationell järnvägstrafik slipper alla de tekniska och organisatoriska trösklar som finns i dag. Det finns en uttrycklig vilja till förnyelse av järnvägen inom EU, som syftar till att den internationella persontrafiken och godstrafiken skall avregleras. Sverige bör enligt motionen ge sitt stöd för denna process och verka för en förnyad järnvägstrafik på internationell nivå.
15.2 Utskottets ställningstagande
De totala trafikmängderna i EU-länderna har under de senaste årtiondena ökat kraftigt. Järnvägstransporternas marknadsandel har samtidigt minskat något. Till följd av den ökade trängseln på vägar och i luftrum har järnvägstrafiken förutsättningar att spela en betydande roll för Europas framtida kommunikationer. Det förhållande att järnvägen är ett energisnålt och miljövänligt transportmedel gör att EU strävar efter att öka järnvägssektorns konkurrenskraft. Inom EU görs stora satsningar på järnvägen inför 2000- talet med stora investeringar i bl.a. infrastruktur och höghastighetståg.
Utskottet delar regeringens och motionärernas uppfattning att starka nationella intressen utgör stora hinder i arbetet med att stärka järnvägens konkurrenskraft i Europa. Att stärka järnvägens konkurrenskraft är enligt utskottets mening mycket angeläget av miljöskäl och för att tillgodose näringslivets behov av ett effektivt transportsystem. Utskottet utgår från att regeringen inom EU med kraft verkar för att olika former av hinder för internationella gods- och persontransporter på järnväg undanröjs. Som utskottet ser det finns det en bred politisk enighet i denna fråga.
Vad utskottet nu anfört innebär att syftet med motionen torde vara tillgodosett. Någon åtgärd från riksdagens sida är därför inte erforderlig. Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.
16 Uppföljning och utvärdering
16.1 Motionsförslag
I motionerna T33 (s) och T36 (s) framhålls att en så stor förändring som föreslås i propositionen borde innehålla förslag om utvärdering av konsevenserna. Riksdagens arbete med uppföljning och utvärdering får allt större betydelse. Motionärerna föreslår därför att riksdagen av regeringen så snart som möjligt begär en utvärdering av konsekvenserna av besluten.
16.2 Utskottets ställningstagande
I propositionen framhålls att höga krav måste ställas på uppföljning och utvärdering av resultat och konsekvenser av de förslag som framläggs i propositionen. Utskottet delar regeringens och motionärernas uppfattning att det är angeläget att de reformförslag på järnvägens område som nu behandlas följs upp och utvärderas. Kommunikationskommittén (dir. 1994:140) skall bl.a. ge förslag till en nationell plan för kommunikationerna som baseras på en helhetssyn och har en sådan inriktning att den medverkar till ett miljöanpassat transportsystem samtidigt som trafiksäkerhet, välfärd, långsiktigt hållbar tillväxt och regional balans samt ett konkurrenskraftigt näringsliv främjas. Kommittén skall avge sitt slutbetänkande den 1 december 1996. Enligt vad utskottet erfarit kommer regeringen under år 1998 att förelägga riksdagen en proposition med anledning av kommitténs förslag. Det nya regelsystemet har då tillämpats en relativt kort tid. Utskottet anser dock att regeringen i denna proposition bör ge en första redovisning av konsekvenserna av det nya regelsystemet. En mera fullständig utvärdering bör redovisas för riksdagen vid ett senare tillfälle.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att syftet med motionsyrkandena blir tillgodosett, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande persontrafik
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1995/96:T31 yrkande 1, 1995/96/:T32 yrkande 1 och 1995/96: T35 yrkande 2
dels godkänner att trafikhuvudmännens rätt att bedriva persontrafik fr.o.m. den 1 juli 1996 utökas till att även gälla lokal och regional persontrafik på stomjärnvägar i det egna länet,
dels godkänner att trafikhuvudmännen efter regeringens medgivande fr.o.m. den 1 juli 1996 får rätt att bedriva persontrafik på stomjärnvägar i angränsande län om syftet är att utveckla den regionala eller lokala persontrafiken i det egna länet,
res. 1 (m,fp)
2. beträffande godstrafik
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1995/96:T31 yrkande 2, 1995/96:T33 yrkande 1 i denna del, 1995/96:T34, 1995/96:T35 yrkande 1, 1995/96:T36 yrkande 1 i denna del och 1995/96:T37 yrkandena 1 och 3
dels godkänner att alla som uppfyller de av staten angivna kraven fr.o.m. den 1 juli 1996 ges rätt att bedriva godstrafik på statens spåranläggningar,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 2 (m, fp)
res. 3 (v)
res. 4 (mp)
3. beträffande ansvaret för banfördelning och trafikledning
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1995/96:T33 yrkande 1 i denna del, 1995/96:T36 yrkande 1 i denna del och 1995/96:T37 yrkande 2 bemyndigar regeringen att besluta om inrättandet av och de närmare formerna för en enhet inom Banverket för banfördelning och trafikledning,
res. 5 (v)
4. beträffande efterfrågestyrd modell
att riksdagen avslår motion 1995/96:T32 yrkande 4,
res. 6 (m)
5. beträffande banavgifter
att riksdagen avslår motion 1995/96:T31 yrkande 3,
res. 7 (fp)
6. beträffande gemensamma funktioner
att riksdagen avslår motion 1995/96:T32 yrkandena 2 och 3,
res. 8 (m)
7. beträffande rullande materiel
att riksdagen avslår motion 1995/96:T37 yrkande 4,
res. 9 (mp)
8. beträffande upplåtelse av bandel med nyttjanderätt
att riksdagen med bifall till regeringens förslag
dels godkänner att gällande regler för upplåtelse av statliga järnvägar med nyttjanderätt även skall vara tillämpbara vad gäller återupptagen kommersiell trafik,
dels godkänner att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får besluta om att upplåta statliga järnvägar med nyttjanderätt,
9. beträffande återupptagande av banunderhåll
att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer på samhällsekonomisk grund får besluta om återupptagande av banunderhåll på bandelar som ingår i statens spåranläggningar,
10. beträffande utökning av statens spåranläggningar
att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer på samhällsekonomisk grund och på begäran av de enskilda spårägarna får besluta om utökning av statens spåranläggningar,
11. beträffande finansiering av planskilda plattformsförbindelser
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion 1995/96:T37 yrkande 5 godkänner att staten med anlitande av sjätte huvudtitelns anslag kan bidra med maximalt 75 % av de totala kostnaderna vid nybyggnation av planskilda plattformsförbindelser vid stationer på stomjärnvägar fr.o.m. den 1 januari 1996,
res. 10 (mp)
12. beträffande Banverkets internationella entreprenadverksamhet
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1995/96:T31 yrkande 4 och 1995/96:T32 yrkande 6 godkänner att Banverket i begränsad omfattning får bedriva entreprenadverksamhet i andra länder om syftet är att upprätthålla nödvändig järnvägsspecifik kompetens,
res. 11 (m, fp)
13. beträffande bolagisering av SJ m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:T32 yrkande 5 och 1995/96: T35 yrkandena 4 och 5,
res. 12 (m)
14. beträffande SJ:s kontinentbolag
att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner att SJ inte bildar ett bolag för kontinenttrafik i enlighet med proposition 1992/93: 132, (bet.TU11, rskr. 152)
15. beträffande EU:s järnvägspolitik
att riksdagen avslår motion 1995/96:T35 yrkande 3,
16. beträffande uppföljning och utvärdering
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:T33 yrkande 2 och 1995/96:T36 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 7 december 1995
På trafikutskottets vägnar
Monica Öhman
I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Per Westerberg (m), Jarl Lander (s), Per Erik Granström (s), Krister Vrnfjäder (s), Hans Stenberg (s), Birgitta Wistrand (m), Monica Green (s), Karl-Erik Persson (v), Lena Sandlin (s), Lars Björkman (m), Elisa Abascal Reyes (mp), Christina Axelsson (s), Claes-Göran Brandin (s), Ulla Löfgren (m), Elving Andersson (c) och Lennart Fremling (fp).
Reservationer
1. Persontrafik (mom. 1)
Per Westerberg (m), Birgitta Wistrand (m), Lars Björkman (m), Ulla Löfgren (m) och Lennart Fremling (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med Utskottet anser och på s. 7 slutar med behandlad del bort ha följande lydelse:
Den borgerliga regeringen inledde ett omfattande avregleringsarbete inom järnvägssektorn. Det långsiktiga målet var att öppna för konkurrens i syfte att ge järnvägstrafiken bättre utvecklingsmöjligheter. Som framhålls i motionerna är regeringens förslag helt otillräckliga för att det skall vara möjligt att ta vara på de fördelar som en fri konkurrens skulle ge.
När det gäller persontrafiken innebär regeringens förslag bara att monopolrättigheten flyttas från nationell till regional nivå. Utskottet anser att persontrafiken bör avregleras på hela järnvägsnätet. Regeringen bör därför snarast återkomma till riksdagen med ett förslag som ger fri konkurrens inom persontrafiken. I avvaktan på att regeringen återkommer med ett sådant förslag bör riksdagen godta det begränsade förslag till avreglering som föreslås i propositionen.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att samtliga nu behandlade motionsyrkanden tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande persontrafik
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:T31 yrkande 1, 1995/96:T32 yrkande 1 och 1995/96:T35 yrkande 2 samt med anledning av regeringens förslag
dels godkänner att trafikhuvudmännens rätt att bedriva persontrafik fr.o.m. den 1 juli 1996 utökas till att även gälla lokal och regional persontrafik på stomjärnvägar i det egna länet,
dels godkänner att trafikhuvudmännen efter regeringens medgivande fr.o.m. den 1 juli 1996 får rätt att bedriva persontrafik på stomjärnvägar i angränsande län om syftet är att utveckla den re- gionala eller lokala persontrafiken i det egna länet,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Godstrafik (mom. 2)
Per Westerberg (m), Birgitta Wistrand (m), Lars Björkman (m), Ulla Löfgren (m) och Lennart Fremling (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med Utskottet anser att och på s. 10 slutar med till känna bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att förslagen i propositionen om avreglering av godstrafiken är helt otillräckliga. Det är oacceptabelt att, som regeringen föreslår, etablerade operatörer skall ges rättigheter i första hand. Konsumenternas behov bör sättas i centrum, vilket man inte gör genom att ge nya operatörer med nya idéer möjligheter att etablera sig först i andra hand. I motsats till vad regeringen föreslår vore det rimligare att tillförsäkra nya järnvägsoperatörer en särskilt välvillig behandling. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till ytterligare avregleringar när det gäller godstrafiken. I avvaktan på att så sker bör riksdagen godta regeringens begränsade förslag till avreglering.
Utskottet vill dessutom framhålla att något EG-direktiv som anger att nya järnvägsoperatörer skall tillförsäkras en särskilt välvillig behandling, vilket anges i propositionen, inte finns. Inom EU behandlas dock ytterligare direktivförslag angående bl.a. avreglering av godstrafiken.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T31 (fp) tillstyrks medan syftet med motion T35 (kds) blir tillgodosett, bör av riksdagen ges regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande godstrafik
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:T31 yrkande 2 med anledning av regeringens förslag och motion 1995/96:T35 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1995/96:T33 yrkande 1 i denna del, 1995/96:T34, 1995/96:T36 yrkande 1 i denna del och 1995/96:T37 yrkandena 1 och 3
dels godkänner att alla som uppfyller de av staten angivna kraven fr.o.m. den 1 juli 1996 ges rätt att bedriva godstrafik på statens spåranläggningar,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Godstrafik (mom. 2)
Karl-Erik Persson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med Utskottet anser att och på s. 10 slutar med till känna bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att godstransporter på järnväg bör främjas före transporter på väg. Det är nödvändigt om miljömålen skall kunna uppfyllas. Regeringens förslag att splittra upp godstrafiken på flera operatörer kan komma att medföra att hittillsvarande system med ett nationellt godstransportnät på järnväg mellan 300 orter blir kraftigt urholkat eller omöjligt att upprätthålla.
Som framhålls i motion T34 (v) bör regeringen återkomma till riksdagen med analyser av de frågor som tas upp i motionen och med förslag som syftar till att främja godstrafik på järnväg och då särskilt de tunga och miljöfarliga transporterna. Regeringen bör bl.a. överväga att höja axelvikterna för att skapa symmetri med den förbättrade konkurrenskraft som vägtrafiken fått genom borttagandet av kilometerskatten och beslutet att tillåta 25,25 meter långa lastbilskombinationer. I dag tillåts bara 24 meter långa kombinationer. Utskottet vill också understryka att EU:s regler inte kräver någon avreglering av godstrafiken, vilket också framgår av regeringens egen proposition.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T34 (v) tillstyrks i denna del och att regeringens förslag beträffande godstrafiken liksom övriga motionsyrkanden avstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande godstrafik
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:T34 samt med avslag på regeringens förslag och motionerna 1995/96:T31 yrkande 2, 1995/96:T33 yrkande 1 i denna del, 1995/96:T35 yrkande 1, 1995/96:T36 yrkande 1 i denna del och 1995/96:T37 yrkandena 1 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Godstrafik (mom. 2)
Elisa Abascal Reyes (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med SUtskottet anser att och på s. 10 slutar med till känna bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det i dag inte finns underlag för att avreglera godstrafiken helt. Konsekvenserna skulle kunna bli förödande genom att ett fungerande system, på grund av bristande ekonomiskt underlag, på sikt slås sönder. Målet måste vara att utveckla järnvägen och öka trafiken betydligt. Som framhålls i motion T37 (mp) är konkurrensen från lastbilstransporterna så hård att järnvägen, med regeringens förslag, riskerar att förlora marknadsandelar om en intern konkurrens gör att SJ tvingas lägga ner trafik utan att någon annan operatör kan ta över trafiken. Enligt utskottets mening bör därför en partiell avreglering genomföras på följande sätt:
- SJ skall tills vidare behålla sin ställning som dominerande operatör med huvudföreträde till trafikeringsrätt på statens spåranläggningar.
- SJ skall få behålla trafikeringsrätten på statens spåranläggningar så länge en viss transportvolym inte underskrids. När SJ underskrider denna gräns skall andra operatörer automatiskt ha rätt att få överta trafikeringsrätten med nödvändiga arrangemang som tillkommer.
Detta förslag till partiell avreglering av godstrafiken skulle ge SJ ökad anledning att vårda sina kundkontakter och finna nya kunder för att slippa förlora marknadsandelar till någon annan operatör. I motion T37 (mp) finns förslag till volymgränser redovisade.
Utskottet anser vidare att om ett matarbolag går i konkurs så skall endast en annan järnvägsoperatör kunna erhålla trafikeringsrätten. Exempelvis bör åkerier inte kunna erhålla trafikeringsrätt eftersom de kan gynna sin egen vägtrafik genom att inte driva tågtrafiken på bästa sätt.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T37 (mp) tillstyrks i nu behandlad del liksom avslagsyrkandet i motion T34 (v) samt att regeringens förslag och övriga motionsyrkanden avstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande godstrafik
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:T34 yrkande 2 och 1995/96:T37 yrkandena 1 och 3 samt med avslag på regeringens förslag och motionerna 1995/96:T31 yrkande 2, 1995/96:T33 yrkande 1 i denna del, 1995/96:T34 yrkande 1, 1995/96:T35 yrkande 1 och 1995/96:T36 yrkande 1 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Ansvaret för banfördelning och trafikledning (mom. 3)
Karl-Erik Persson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med Utskottet anser och på s. 12 slutar med denna del bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionerna T33 (s) och T36 (s) att det är viktigt att såväl banfördelning som trafikledning är så nära knuten till tågdriften som möjligt. Samtidigt måste kravet på neutral behandling av olika operatörer säkerställas. Detta kan åstadkommas genom att den i propositionen självständiga enheten endast får till uppgift att pröva om avtal om tågtidtabellen mellan operatörer och banhållare är förenliga med fastställda principer. Avtalen skall godkännas av den självständiga enheten innan de blir giltiga.
Det dagliga komplicerade arbetet med att göra tidtabeller och leda trafiken görs i dag inom SJ. Den effektivaste och billigaste lösningen torde vara att SJ, som största operatör, utför dessa aktiviteter på entreprenad åt den självständiga enheten.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T33 (s) och T36 (s) tillstyrks i denna del, bör av riksdagen ges regeringen till känna. Motion T37 (mp) avstyrks i denna del.
dels att utskottets hemställan under mom. 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande ansvaret för banfördelning och trafikledning
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:T33 yrkande 1 i denna del och 1995/96:T36 yrkande 1 i denna del, med anledning av regeringens förslag i denna del och med avslag på motion 1995/96:T37 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Efterfrågestyrd modell (mom. 4)
Per Westerberg, Birgitta Wistrand, Lars Björkman och Ulla Löfgren (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med Utskottet avstyrker och slutar med dessa funktioner bort ha följande lydelse:
Regeringens förslag att verksamma operatörer skall ges företrädesrätt till tidigare utnyttjade trafikeringstider leder till en konservering av nuvarande trafikstruktur som inte behöver motsvara den samhällsekonomiskt mest effektiva lösningen. På sikt bör därför enligt utskottets mening en efterfrågestyrd modell införas som innebär att de olika operatörerna ges möjlighet att via anbud abonnera på viss trafikeringstid under en bestämd tidsperiod.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T32 (m) tillstyrs i denna del, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande efterfrågestyrd modell
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:T32 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Banavgifter (mom. 5)
Lennart Fremling (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med Utskottet anser och slutar med denna del bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion T31 (fp) är det väsentligt att banavgifterna fastställs i enlighet med de riktlinjer som lades fast i samband med 1988 års trafikpolitiska beslut. Inriktningen bör vara att banavgifterna medverkar till att resenärer och godskunder betalar marginalkostnaden för den aktuella resan beräknad enligt samhällsekonomiska principer.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionen tillstyrks i denna del, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande banavgifter
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:T31 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Gemensamma funktioner (mom. 6)
Per Westerberg, Birgitta Wistrand, Lars Björkman och Ulla Löfgren (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med För att och slutar med denna del bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion T32 (m) att det är nödvändigt att operatörerna kan garanteras en konkurrensneutral tillgång till de gemensamma funktionerna. De bör därför inte ligga kvar hos SJ utan överföras till Banverket. Tågfärjetrafik och tågfärjeterminaler, som bedrivs i bolagsform, bör dock skiljas från SJ och privatiseras. För att inte avregleringen skall försenas bör regeringen bemyndigas att överföra de gemensamma funktionerna till Banverket.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionen i denna del tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande gemensamma funktioner
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:T32 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Rullande materiel (mom. 7)
Elisa Abascal Reyes (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med Utskottet delar och slutar med behandlad del bort ha följande lydelse:
Tågtrafiken möter i dag en verklig konkurrens från vägtrafiken. Utskottet anser därför att särskilda insatser och regler bör införas för att stärka järnvägens konkurrenskraft. Som yrkas i motion T37 (mp) bör regeringen återkomma till riksdagen med ett förslag till investeringsbidrag till nationella privata operatörer för inköp av ny tågmateriel.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionsyrkandet tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande rullande materiel
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:T37 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Finansiering av planskilda plattformsförbindelser (mom. 11)
Elisa Abascal Reyes (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med Utskottet anser och slutar med denna del bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker yrkande 5 i motion T37 (mp) att staten fr.o.m. den 1 januari 1996 skall kunna bidra med 90 % av de totala kostnaderna vid nybyggnation av planskilda plattformsförbindelser vid stationer.
Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande finansiering av planskilda plattformsförbindelser
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:T37 yrkande 5 och med anledning av regeringens förslag som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Banverkets internationella entreprenadverksamhet (mom. 12)
Per Westerberg (m), Birgitta Wistrand (m), Lars Björkman (m), Ulla Löfgren (m) och Lennart Fremling (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med I likhet och slutar med denna del bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionerna T31 (fp) och T32 (m) att det inte är rimligt att en svensk myndighet bedriver internationell entreprenadverksamhet. Industridivisionen bör överföras till aktiebolagsform vilket skapar förutsättningar för en privatisering. En sådan lösning skulle medge obegränsade möjligheter till internationell expansion och skapa bättre förutsättningar för att behålla den specifika kompetensen och för en utveckling av verksamheten.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T31 (fp) och T32 (m) tillstyrks i denna del, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande Banverkets internationella entreprenadverksamhet
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:T31 yrkande 4 och 1995/96:T32 yrkande 6 och med avslag på regeringens förslag som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Bolagisering av SJ m.m. (mom. 13)
Per Westerberg, Birgitta Wistrand, Lars Björkman och Ulla Löfgren (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med Utskottet vill och på s. 18 slutar med behandlad del bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionerna T32 (m) och T35 (kds) att SJ bör överföras till aktiebolagsform. En bolagisering underlättas om även persontrafiken avregleras och konkurrensutsätts och om de gemensamma funktionerna överförs till Banverket. Riksdagen har vid flera tillfällen uttalat att SJ bör koncentrera sin verksamhet till järnvägsdriften. Så har ännu inte skett. Det finns därför anledning, som begärs i motion T35 (kds), att riksdagen upprepar detta uttalande.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T32 (m) och T35 (kds) tillstyrks i nu behandlad del, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande bolagisering av SJ m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:T32 yrkande 5 och 1995/96:T35 yrkandena 4 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 2
Motionerna 3
Utskottet 4
1 Bakgrund 4
2 Persontrafik 5
2.1 Regeringens förslag 5
2.2 Motionsförslag 5
2.3 Utskottets ställningstagande 6
3 Godstrafik 7
3.1 Regeringens förslag 7
3.2 Motionsförslag 7
3.3 Utskottets ställningstagande 9
4 Banfördelning och trafikledning 10
4.1 Regeringens förslag 10
4.2 Motionsförslag 11
4.3 Utskottets ställningstagande 11
5 Banavgifter 12
5.1 Regeringens förslag 12
5.2 Motionsförslag 12
5.3 Utskottets ställningstagande 12
6 Gemensamma funktioner 13
6.1 Regeringens förslag 13
6.2 Motionsförslag 13
6.3 Utskottets ställningstagande 14
7 Rullande materiel 14
7.1 Regeringens förslag 14
7.2 Motionsförslag 14
7.3 Utskottets ställningstagande 14
8 Upplåtelse av bandel med nyttjanderätt 14
9 Återupptagande av banunderhåll 15
10 Utökning av statens spåranläggningar 15
11 Finansiering av planskilda plattformsförbindelser 16
11.1 Regeringens förslag 16
11.2 Motionsförslag 16
11.3 Utskottets ställningstagande16
12 Banverkets internationella entreprenadverksamhet 16
12.1 Regeringens förslag 16
12.2 Motionsförslag 17
12.3 Utskottets ställningstagande17
13 Bolagisering av SJ m.m. 17
13.1 Motionsförslag 17
13.2 Utskottets ställningstagande17
14 SJ:s kontinentbolag 18
15 EU:s järnvägspolitik 18
15.1 Motionsförslag 18
15.2 Utskottets ställningstagande19
16 Uppföljning och utvärdering 19
16.1 Motionsförslag 19
16.2 Utskottets ställningstagande19
Hemställan 20
Reservationer22
Gotab, Stockholm 1995