Bet&auml;nkanden inneh&aring;ller utskottens f&ouml;rslag till hur riksdagen ska besluta i olika &auml;renden.

Betänkande

Departementsserien, Ds, &auml;r en serie av f&ouml;rslag som olika utredningar har l&auml;mnat till regeringen. Serien inneh&aring;ller utredningar som regeringens departement har gjort.

Departementsserien

EU-initiativ &auml;r dokument fr&aring;n EU-kommissionen, s&aring; kallade COM-dokument. COM-dokument kan till exempel vara f&ouml;rslag till ny eller &auml;ndrad lagstiftning, policydokument eller rapporter. Dokumenten kan ligga till grund f&ouml;r till exempel regeringens fakta-pm om EU-f&ouml;rslag eller utskottens utl&aring;tanden.&nbsp;

EU-dokument

Protokollen fr&aring;n utskottens och EU-n&auml;mndens sammantr&auml;den talar om vilka fr&aring;gor som togs upp.

EU-nämndens protokoll

Skriftligt samr&aring;d inneb&auml;r att regeringen samr&aring;der med EU-n&auml;mnden utan att n&auml;mnden samlas. Samr&aring;det genomf&ouml;rs via e-post.

EU-nämndens skriftliga samråd

I EU-n&auml;mndens uppteckningar st&aring;r det vad som sagts under n&auml;mndens sammantr&auml;den. Uppteckningarna publiceras ungef&auml;r tv&aring; veckor efter sammantr&auml;det.

EU-nämndens uppteckningar

En faktapromemoria, fakta-PM, &auml;r en redog&ouml;relse fr&aring;n regeringen till riksdagen om ett f&ouml;rslag fr&aring;n EU-kommissionen. D&auml;r framg&aring;r vad f&ouml;rslaget g&aring;r ut p&aring;, hur det kan p&aring;verka svenska regler och vad regeringen anser om f&ouml;rslaget.

Fakta-pm om EU-förslag

Framst&auml;llningar &auml;r f&ouml;rslag fr&aring;n organ som utsetts av riksdagen. Exempel p&aring; riksdagsorgan &auml;r Riksrevisionen, Justitieombudsmannen, riksdagsstyrelsen och Riksbanken. Framst&auml;llningar kallades under perioden 1975&ndash;2002/03 f&ouml;r f&ouml;rslag. Riksdagens organ l&auml;mnar ocks&aring; in redog&ouml;relser f&ouml;r &aring;rets verksamhet till riksdagen.

Framställning

Interpellationer &auml;r en typ av fr&aring;gor som debatteras i kammaren n&auml;stan varje vecka. Ledamoten st&auml;ller interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och f&aring;r svar b&aring;de skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellation

I f&ouml;redragningslistorna st&aring;r det vilka &auml;renden som ska behandlas under kammarens sammantr&auml;den.

Kammarens föredragningslistor

Kommitt&eacute;ber&auml;ttelser inneh&aring;ller information om de utredningar som regeringen har tillsatt, bland annat om vilka personer som arbetar i utredningarna.

Kommittéberättelse

Kommitt&eacute;direktiv &auml;r riktlinjer f&ouml;r de utredningar, eller kommitt&eacute;er, som regeringen tills&auml;tter.

Kommittédirektiv

Riksdagsledam&ouml;terna kan l&auml;mna in anm&auml;lningar till konstitutionsutskottet, KU, om att KU ska granska olika ministrar i regeringen. KU:s behandling av anm&auml;lningarna finns i KU:s granskningsbet&auml;nkande.

KU-anmälan

S&auml;rskilda kallelser och f&ouml;redragningslistor talar om n&auml;r konstitutionsutskottet, KU, sammantr&auml;der f&ouml;r att behandla de gransknings&auml;renden som initierats efter ledam&ouml;ternas KU-anm&auml;lningar. I dokumenten st&aring;r det &auml;ven vilka &auml;renden KU ska ta upp.

KU:s särskilda kallelser och föredragningslistor

Protokoll fr&aring;n KU:s s&auml;rskilda sammantr&auml;den d&auml;r konstitutionsutskottet, KU, behandlar de gransknings&auml;renden som inletts efter ledam&ouml;ternas KU-anm&auml;lningar.

KU:s särskilda protokoll

Motioner &auml;r f&ouml;rslag som riksdagens ledam&ouml;ter har l&auml;mnat till riksdagen.

Motion

N&auml;r kammarens ledam&ouml;ter tycker olika i en fr&aring;ga kan kammaren fatta beslut genom omr&ouml;stning, votering. H&auml;r syns det hur alla ledam&ouml;terna har r&ouml;stat i de omr&ouml;stningar d&auml;r r&ouml;sterna har r&auml;knats, det vill s&auml;ga n&auml;r ledam&ouml;terna har r&ouml;stat genom att trycka p&aring; knappar. Det &auml;r resultaten fr&aring;n huvudvoteringarna som visas. F&ouml;rberedande voteringar redovisas i kammarens protokoll.

Omröstning

Propositioner &auml;r f&ouml;rslag till nya lagar och lag&auml;ndringar som regeringen l&auml;mnar till riksdagen. Regeringen l&auml;mnar ocks&aring; skrivelser, som har en mer redog&ouml;rande karakt&auml;r och inte inneh&aring;ller f&ouml;rslag till riksdagsbeslut.

Proposition

I kammarens protokoll finns allt som s&auml;gs i kammaren nedskrivet. I protokollet st&aring;r det ocks&aring; hur partierna har r&ouml;stat. Ett snabbprotokoll publiceras ungef&auml;r sex timmar efter att dagens sista debatt i kammaren &auml;r slut. Det slutliga protokollet &auml;r f&auml;rdigt efter n&aring;gra veckor.

Protokoll

Utskotten skriver rapporter n&auml;r de arbetar med att f&ouml;lja upp och utv&auml;rdera de beslut som riksdagen har fattat.

Rapport från riksdagen

Redogörelse

Riksdagsf&ouml;rvaltningens f&ouml;rfattningssamling, RFS, inneh&aring;ller f&ouml;reskrifter beslutade av Riksdagsf&ouml;rvaltningen (riksdagsstyrelsen eller riksdagsdirekt&ouml;ren) eller andra myndigheter under riksdagen, f&ouml;rutom Riksbanken och Riksrevisionen.

Riksdagsskrivelser &auml;r meddelanden fr&aring;n riksdagen till regeringen om vilka beslut som riksdagen har fattat.

Riksdagsskrivelse

Riksrevisionen &auml;r en myndighet som h&ouml;r till riksdagen och ansvarar f&ouml;r den ekonomiska granskningen av regeringen och de statliga myndigheterna. Riksrevisionen l&auml;mnar sina granskningsrapporter direkt till riksdagen.

Riksrevisionens granskningsrapport

Riksdagens ledam&ouml;ter kan kontrollera regeringen genom att st&auml;lla skriftliga fr&aring;gor till ministrarna. Ministrarna besvarar fr&aring;gorna skriftligt.

Skriftlig fråga

Skrivelse

Statens offentliga utredningar, SOU, &auml;r en serie av f&ouml;rslag som olika utredningar har l&auml;mnat till regeringen.

Statens offentliga utredningar

Svar på skriftlig fråga

Svensk f&ouml;rfattningssamling (SFS) inneh&aring;ller g&auml;llande lagar och f&ouml;rordningar. Om en f&ouml;rfattning &auml;ndras ers&auml;tts den gamla texten med den nya.&nbsp;

Svensk författningssamling

I talarlistorna st&aring;r det vilka ledam&ouml;ter som p&aring; f&ouml;rhand har anm&auml;lt att de vill tala under kammarens sammantr&auml;den.

Talarlista

Utskotten kan granska meddelanden fr&aring;n EU:s institutioner. Ofta handlar det om s&aring; kallade strategiska dokument fr&aring;n EU-kommissionen som kan vara id&eacute;dokument, diskussionsunderlag och l&aring;ngsiktiga planer f&ouml;r kommande lagstiftning. N&auml;r ett utskott har granskat ett s&aring;dant meddelande skriver det ett utl&aring;tande till kammaren om granskningen.
Utskotten g&ouml;r ocks&aring; subsidiaritetspr&ouml;vningar av EU-f&ouml;rslag. De ska d&aring; bed&ouml;ma om ett beslut b&ouml;r fattas p&aring; EU-niv&aring; eller av p&aring; nationell niv&aring;. Om utskottet anser att f&ouml;rslaget strider mot subsidiaritetsprincipen skriver det ett utl&aring;tande.&nbsp;

Utlåtande

Viktigare utredningar som g&ouml;rs inom Riksdagsf&ouml;rvaltningen ing&aring;r i en serie som kallas f&ouml;r URF. URF st&aring;r f&ouml;r Utredningar fr&aring;n Riksdagsf&ouml;rvaltningen. Utredningarna tills&auml;tts av riksdagsdirekt&ouml;ren eller riksdagsstyrelsen.

Utredning från Riksdagsförvaltningen

Utskottens protokoll

Valpr&ouml;vningsn&auml;mnden, VPN, pr&ouml;var &ouml;verklaganden av val till riksdagen, region- och kommunfullm&auml;ktige samt Sametinget och Europaparlamentet. &Auml;ven &ouml;verklaganden av nationella folkomr&ouml;stningar pr&ouml;vas. N&auml;mndens beslut sedan 1975 finns tillg&auml;ngliga.
F&ouml;r varje beslut anges beslutets diarienummer och i f&ouml;rekommande fall &auml;ven r&auml;ttsfallsbeteckningen. En s&aring;dan fanns f&ouml;r besluten f&ouml;re 2015 d&aring; dessa gavs ut i en skriftlig r&auml;ttsfallssamling.
Personuppgifter i Valpr&ouml;vningsn&auml;mndens beslut vid publicering p&aring; webbplatsen
N&auml;r Valpr&ouml;vningsn&auml;mndens beslut publiceras p&aring; riksdagen.se avidentifieras enskildas personuppgifter. Namnuppgifter ers&auml;tts med A.A, B.B, och s&aring; vidare.&nbsp;
De personuppgifter som r&ouml;r kandidater, personer som samtyckt till kandidatur eller personer som f&ouml;retr&auml;der ett parti avidentifieras normalt sett inte.

Valprövningsnämndens beslut

Ett utskott som ansvarar f&ouml;r en viss fr&aring;ga kan be om synpunkter fr&aring;n ett annat utskott. Det kallas yttrande. Yttrandet tas med i det bet&auml;nkande som det ansvariga utskottet l&auml;mnar inf&ouml;r riksdagens beslut i fr&aring;gan.&nbsp;

Yttrande

Nya förmånsrättsregler

Bilaga: bet_200203_lu_17

<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
Utskottets förslag mot reservation 1 (m, fp)
</td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="parti">s</td><td class="rost_ja">127</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">17</td></tr>
<tr><td class="parti">m</td><td class="rost_ja">1</td><td class="rost_nej">49</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">5</td></tr>
<tr><td class="parti">c</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">19</td><td class="rost_franvarande">3</td></tr>
<tr><td class="parti">fp</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">39</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">9</td></tr>
<tr><td class="parti">kd</td><td class="rost_ja">28</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">5</td></tr>
<tr><td class="parti">v</td><td class="rost_ja">23</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">2</td><td class="rost_franvarande">5</td></tr>
<tr><td class="parti">mp</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">14</td><td class="rost_franvarande">3</td></tr>
<tr><td class="parti">-</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">179</td><td class="summa_nej">88</td><td class="summa_avstar">35</td><td class="summa_franvarande">47</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4 class="beslut">Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag</h4></td></tr>
</table>

<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
Utskottets förslag mot reservation 4 (m, fp)
</td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="parti">s</td><td class="rost_ja">127</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">17</td></tr>
<tr><td class="parti">m</td><td class="rost_ja">1</td><td class="rost_nej">49</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">5</td></tr>
<tr><td class="parti">c</td><td class="rost_ja">18</td><td class="rost_nej">1</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">3</td></tr>
<tr><td class="parti">fp</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">39</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">9</td></tr>
<tr><td class="parti">kd</td><td class="rost_ja">28</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">5</td></tr>
<tr><td class="parti">v</td><td class="rost_ja">25</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">5</td></tr>
<tr><td class="parti">mp</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">14</td><td class="rost_franvarande">3</td></tr>
<tr><td class="parti">-</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">199</td><td class="summa_nej">89</td><td class="summa_avstar">14</td><td class="summa_franvarande">47</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4 class="beslut">Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag</h4></td></tr>
</table>

2003-06-04

Nya förmånsrättsregler (LU17)

Fru talman! I debatten om betänkandet Nya för-
månsrättsregler vill jag ägna mitt inlägg åt de före-
slagna förändringarna angående företagshypotek och
som innebär att bankernas säkerheter i företagens
tillgångar nästan halveras vid en konkurs. Förslaget
kommer, om det genomförs, att allvarligt störa kapi-
talförsörjningen till främst små och medelstora före-
tag och därmed även påverka landets tillväxt och
välfärd.
Från Centerpartiets sida ser vi mycket allvarligt på
att regeringen tillsammans med Vänsterpartiet och
Kristdemokraterna har för avsikt att göra detta stora
ingrepp, som kommer att påverka sysselsättningen i
landet. Att majoritetspartierna säger sig värna om
företagsamhet är i detta sammanhang inte trovärdigt.
Att driva igenom detta experiment för att se var
smärtgränsen går för företagen och deras krediter
visar på stor brist på okunskap om företagens villkor.
Centerpartiet kan inte ställa sig bakom detta expe-
riment. Därför yrkar vi på återremiss av betänkandet i
första hand och avslag på hela förslaget i betänkandet
i andra hand.
Förslaget har framställts som en ny konkurslag för
att underlätta företagsrekonstruktioner. Detta är miss-
visande. Det är endast en mycket liten del av det
totala företagandet som berörs av företagsrekonstruk-
tion. Ca 1 % av företagen i Sverige går i konkurs, och
av dessa kommer inte alla att omfattas ens av en fö-
retagsrekonstruktion.
Förslaget handlar i allra högsta grad om att för-
sämra kreditförsörjningen till landets befintliga före-
tag. 99 % av företagandet kommer att beröras av de
ökade kraven och kostnaderna för att erhålla krediter.
Vi tycker att man här verkligen silar mygg och sväljer
kameler.
Att genomföra en så omfattande försämring av
kapitalförsörjningen utan att först analysera vilka
konsekvenserna blir för småföretagen tycker vi från
Centerpartiets sida är nonchalant mot alla de företa-
gare som lägger ned massor av tid och riskerar eget
kapital för att kunna förverkliga sina idéer.
Regeringen säger sig vilja ha en effektiv kredit-
givning. Detta antyder att regeringen medvetet vill
begränsa utlåningen av kapital till företagen. Jag
frågar mig varför.
Dessutom bygger Förmånsrättskommitténs ställ-
ningstagande, som regeringen grundar sitt förslag på,
på de större företagen med fler än 20 anställda. Att
dessa företag utgör en mindre andel av det totala
antalet företag i Sverige har inte framkommit tydligt
nog.
Majoriteten har satt fokus på obeståndssituationer
för mindre än 1 % av samtliga företag och totalt mis-
sat de negativa effekterna på kreditförsörjningen för
resterande företag.
Att bankerna kommer att ställa krav på högre sä-
kerheter och den vägen kompensera sig är redan känt.
Men regeringen fortsätter att hävda att kreditgivning-
en till de mindre företagen inte kommer att påverkas i
någon större utsträckning. Regeringen struntar där-
med i att ta hänsyn till att det finns en banklag, 2 kap.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
förslaget i lagutskottets betänkande nr 17.
I dagsläget sätts ungefär 98,5 % av företagen i
obestånd i konkurs. Endast 1,5 % räddas genom re-
konstruktion. Så kan det inte fortsätta. Det verkar så
gott som alla vara överens om, även om man börjar
tvivla när man hör moderaterna och folkpartisterna
som inte nu är beredda att ta nödvändiga steg i den
riktningen. Centern verkar inte ens det minsta bekym-
rad över att Sverige är världsbäst på konkurser om
man ser till antalet. Viviann Gerdin presenterade inte
ett enda förslag som alternativ till det som utskottet
nu lägger fram. Däremot var det ingen hejd på elän-
desbeskrivningarna av regeringens försök att komma
till rätta med problemet.
Så gott som alla, till exempel Företagarnas Riks-
organisation, som organiserar 55 000 småföretagare,
är också överens om att det är bankernas starka ställ-
ning som driver fram konkurser i stället för rekon-
struktioner. Något måste uppenbarligen göras så att
rekonstruktion framstår som mer önskvärd än kon-
kurs.
Fru talman! Målen för regeringens lagförslag är
att minska antalet konkurser, att rädda arbetstillfällen,
att förbättra löntagarskyddet och att se till att även
underleverantörer får utdelning om konkurs trots allt
inte kan undvikas. De nya reglerna likställer alla
fordringsägare och ska förmå dem att reagera tidiga-
re. Ingen ska kunna slå sig till ro och låta konkursen
rycka närmare för att man har en så bra säkerhet att
man inte behöver bry sig.
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Kristde-
mokraterna delar regeringens bedömning att den
föreslagna reformen ökar möjligheten att rädda före-
tag via rekonstruktion.
Det är glädjande att vi nu också kan genomföra
kraftfulla förbättringar av löntagarnas möjligheter att
få ut lön om företaget trots allt går i konkurs. Bland
annat föreslås att lönegarantin ska utökas till fyra
basbelopp och kunna fås ut för en tid av åtta månader.
Det känns som socialdemokrat skönt att kunna för-
bättra löntagarskyddet.
För att åstadkomma allt detta positiva föreslås att
statens förmånsrätt för skatter och avgifter ska slopas.
Det görs eftersom det är en bärande idé med de nya
reglerna att likställa alla fordringsägare. Staten ska
inte ha bättre rätt än andra. Å andra sidan utgår jag
från att företagen även fortsättningsvis ska ha hög
skattemoral och inte försöka smita från sina skattein-
betalningar. Ett avskaffande av statens förmånsrätt
för skatter och avgifter innebär inte att det är okej att
börja slarva med sina skatter.
På samma sätt som staten likställs med till exem-
pel småföretagaren som fungerar som underleveran-
tör måste det ske med bankerna. Regeringen och
utskottet föreslår att bankernas säkerhet ska minskas
och omvandlas till en företagsinteckning. Utskotts-
majoriteten gör däremot en något försiktigare bedöm-
ning är regeringen och föreslår att företagsinteck-
ningens värde ska gälla med 55 % av gäldenärens
egendom.
Detta har bankerna reagerat mot och hotat med
dyrare lån och sämre villkor. Flera motionärer fram-
för ungefär samma kritik. Kritiken går ut på att detta
kommer att påverka kreditgivningen negativt. Jag
konstaterar bara att frågan om reformens effekter för
små- och medelstora företag faktiskt har ägnats sär-
skild uppmärksamhet i propositionen.
Regeringen framhåller till exempel att en ökad
andel rekonstruktioner och ökade utbetalningar vid
konkurs särskilt kommer att gynna just mindre före-
tag. Enligt Förmånsrättskommitténs utredning är det
inte nystartade företag utan äldre företag i expan-
sionsfas som använder sig av företagshypotek. Sunda
företag med god lönsamhet kommer även fortsätt-
ningsvis att få lån. Genom de nya reglerna görs det
tydligt att den viktigaste grunden för kreditgivningen
ska vara företagets lönsamhet och återbetalningsför-
måga - inte storleken på säkerheten.
Fru talman! Trots detta har Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Kristdemokraterna tagit intryck av
den oro som finns. Lagutskottet understryker därmed,
i likhet med näringsutskottet, vikten av att den i pro-
positionen aviserade utvärderingen kommer till stånd.
För det fall utvärderingen visar att reformen har med-
fört negativa effekter på kapitalförsörjningen förut-
sätter utskottet att regeringen inom ett år återkommer
med förslag på åtgärder. Jag ser faktiskt detta som en
positiv möjlighet att få ökat fokus på hela riskkapital-
försörjningen och en möjlighet att snabba på nödvän-
diga förbättringar runtom i landet.
Fru talman! Jag vill också kommentera två mo-
tionsyrkanden i övrigt. Utskottet och regeringen är av
uppfattningen att lönegaranti ska kunna förekomma
även vid företagsrekonstruktion. Det råder således en
bred enighet i frågan, men frågan behöver utredas
närmare. Utskottet förutsätter att den i propositionen
aviserade utredningen kommer till stånd utan dröjs-
mål.
Utskottet delar också uppfattningen att återvin-
ningsförbudet för skatter och avgifter bör avskaffas.
Som framgår av propositionen krävs det dock att de
praktiska och ekonomiska konsekvenserna av ett
upphävande av förbudet blir föremål för ytterligare
beredningsarbete. Regeringen bör därför omgående ta
initiativ till ett sådant arbete.
Det är positivt att regeringen redan nu inför hös-
tens budgetarbete får möjlighet att närmare utreda
bland annat de statsfinansiella konsekvenserna och
återkomma till riksdagen med en bedömning av när i
tiden ett avskaffande av återvinningsförbudet kan ske.
Fru talman! Det förslag som regeringen nu lägger
fram innebär att Förmånsrättskommitténs förslag
genomförs. Ett politiskt helt enigt lagutskott krävde
för lite mer än ett år sedan just detta av regeringen.
Lagutskottets krav på ändrad förmånsrätt var resulta-
tet av en moderat motion. För ett år sedan på dagen
när, den 5 juni 2002, stod den moderate riksdagsle-
damoten Stig Rindborg - all heder åt honom - i den-
na talarstol och uttryckte sin glädje över att Förmåns-
rättskommitténs förslag nu genom riksdagens bifall
till den moderata motionen skulle förverkligas.
I motionen säger bland annat de fortfarande mo-
derata riksdagsledamöterna Henrik S Järrel, Tomas
Högström, Elizabeth Nyström och Marietta de Pour-
baix-Lundin att de anser att det är av stor vikt att det
förslag som den eniga kommittén lade fram snarast
genomförs i sin helhet. De fortsätter: "De konkreta
förslag Förmånsrättskommittén framlade för att skapa
ordning och förutsägbarhet i den djungel som råder
på området" - lyssna på det här - "är förtjänstfulla
och skulle bidra till ett bättre företagsklimat och en
sundare och mer konstruktiv syn på företag med obe-
ståndsproblematik."
När så regeringen så fort man bara kan - mindre
än ett år senare - återkommer till riksdagen med
dessa förtjänstfulla förslag för ett bättre företagskli-
mat säger Moderaterna nej.
Jag tycker att det i det här ärendet har visat sig
vilka partier man kan lita på. Dit hör uppenbarligen
inte Moderaterna.
Jag yrkar bifall till lagutskottets förslag i betän-
kandet.


Fru talman! Jag börjar med det som sades om ett
politiskt enigt lagutskott. Ja, det stämmer men det var
förra mandatperioden. Sedan dess har sammansätt-
ningen i partierna förändrats. Det kan också vara ett
skäl till att ställningstagandet blivit som det blivit.
För egen del har jag samma åsikt i dag som jag då
hade.
Sedan skulle jag vilja bemöta några andra saker.
Jag har främst lyft fram frågan om företagshypo-
tek därför att det är den försämringen som är det mest
väsentliga för oss att förhindra eftersom den får en
enormt stor påverkan.
När jag lyssnar här hör jag att vi faktiskt har helt
olika utgångslägen. Det finns många saker som är bra
i sammanhanget. Men jag tycker inte att regeringens
representanter för den skull ska slå sig för bröstet. Då
det gäller att vi avskaffar statens förmånsrätt avseen-
de skatter och avgifter finns ställföreträdaransvaret
fortfarande kvar för bolagsstyrelserna, så det finns
fortfarande en påverkan.
Om reformen visar på negativa effekter ska man
göra en utvärdering. Men man måste se till det fak-
tum att skadan då redan är skedd och att det kan få
många tragiska konsekvenser för de småföretagare
som drabbas.
En annan viktig sak är att det här med förmåns-
rättsförordningen baseras på lite större företag. Det
handlar inte om soloföretagare eller om företagare
med väldigt få anställda, utan företagsrekonstruk-
tionsmodellen baseras på företag med över 20 an-
ställda. Jag tycker alltså att man har missat att ta
hänsyn till de riktigt små företagen.


Fru talman! Det var intressant att lyssna till Vivi-
ann Gerdin och att det kom ett besked om att det
tydligen finns ett antal partier i riksdagen som mer
fungerar som polsk riksdag där man efter olika val-
skiften uppenbarligen får ändra uppfattning precis hur
som helst. Så är det inte inom socialdemokratin, utan
vi försöker stå för de uppfattningar som vi i olika
sammanhang torgför.
Jag tycker att Viviann Gerdin har pekat på att det
redan i dag finns brister i riskkapitalförsörjningen och
på att det också av den anledningen behöver göras
förändringar på området. Som jag pekade på i mitt
anförande tror jag att en snar utvärdering av de nya
förmånsrättsreglerna kan snabba på en diskussion om
hela riskkapitalförsörjningen. Det ser jag som oerhört
positivt.
Självklart blir det krångligare för bankerna att ge
krediter eftersom man i framtiden måste bli mera
noga med att titta på företagens lönsamhet när det
inte går att gömma sig bakom bra säkerheter. Lika
självklart är det att man försöker komma undan det
här krånglet genom att hota med försämringar. Det är
bara synd att så många i riksdagen har gått på den
argumentationen.
Svenska Bankföreningen tillstod faktiskt vid den
utskottsuppvaktning som gjordes att de här föränd-
ringarna inte kommer att påverka sunda och lönsam-
ma företags möjligheter att i framtiden få krediter.


Fru talman! Angående detta med polsk riksdag
kan jag bara säga att vi väl har lite olika högt i tak.
Det finns en ökad frihet att tänka fritt, inte bara i
EMU-frågan utan även i andra frågor.
Det påstås här att det finns brister. Ja, sådana kan
finnas men bristerna är inte så stora att man för den
skull ska strypa möjligheterna för företagare. Med
tanke på den redovisning som jag fått från flera olika
håll då det gäller både bankernas kreditgivning och
riskkapitalförsörjningen framhärdar man samstäm-
migt i att man har blivit mer restriktiv.
Det har också framkommit att de små företagen
ute i landet i allra högsta grad hänvisas till bankerna.
För de små företagen står inget nationellt kapital till
buds, utan det är ofta lokala och regionala banker som
står som långivare.
Niclas Lindberg, du talar om att snabba på riskka-
pitalförsörjningen. Jag ser detta som ett sätt att snabbt
avveckla företag som enligt regeringen inte har till-
räcklig lönsamhet. På ett ställe i propositionen står
det faktiskt att företag som inte har tillräcklig lön-
samhet bör avvecklas.
Det är ganska många företag i Sverige som har låg
lönsamhet. Men de nöjer sig ändå om de har en av-
kastning på 10 % och hankar sig fram så att det går
runt. De sysselsätter många människor. Ska man
kräva en mycket större lönsamhet av de här företagen
- det är detta jag grundar mitt resonemang på - får vi
också en mycket högre arbetslöshet, främst på lands-
bygden och på mindre orter.


Fru talman! När jag lyssnar på Viviann Gerdin
kommer jag osökt att tänka på finansminister Bosse
Ringholm som ibland i talarstolen använder tillnam-
net dysterkvist, och det kom för mig nu. Möjligen är
vi ett antal partier i riksdagen som inte ser precis lika
dystert och nattsvart på småföretagarnas framtida
möjligheter som Viviann Gerdin gör.
Det känns som att vi inte kommer särskilt mycket
längre i debatten. Vi har olika uppfattningar. Kanske
får vi lämna frågan med detta.


Fru talman! Det är konstigt. Niclas Lindberg kan
inte ha lyssnat på vad jag sade. Jag tycker att jag
under mina sju och en halv minuter i talarstolen an-
vände i stort sett sju minuter till att tala om hur bra
reformen är. Vi står alltså bakom mycket stora delar
av reformen.
Jag skäms inte ett dugg för att säga att vi har tagit
intryck av de argument som har förts fram mot re-
formen från framför allt företagarhåll. När man för-
söker gå tillbaka till hävderna och se om det stämmer
med de påståenden som görs visar det sig att det inte
stämmer. Det är ett dåligt utrett förslag och dåligt
utrett vilka effekter det får.
I propositionen använder man knappt två sidor till
att diskutera små och medelstora företag. Det tycker
inte jag är en särskilt ingående analys av ett så viktigt
område.
Jag tror att Moderaterna även efter det här är att
lita på.
Sedan vill jag också säga att vi vill att hela den
här reformen som Förmånsrättskommittén föreslår
skulle genomföras, men det har man inte gjort i pro-
positionen. Man har alltså inte föreslagit lönegaranti-
er för företagsrekonstruktioner, och det en viktig del.


Fru talman! Moderaterna vill ha allting. De vill ha
lönegarantier, avskaffa statens förmånsrätt och ta bort
återvinningsförbudet. Allt detta kostar givetvis peng-
ar, och sedan säger man nej till den del som faktiskt
ska bidra till finansieringen av de här förbättringarna.
Man kan inte låta bli att undra var Moderaterna ska
plocka hem de pengar som man faktiskt fördyrar
reformen med.
Bertil Kjellberg får säga vad han vill, men Mode-
raternas nej i dag till förändringar i hypotek till före-
tagsinteckning är ohederligt och populistiskt. Det blir
nästan pinsamt att höra Bertil Kjellberg kritisera
regeringen för att man kommer till riksdagen med ett
förslag till en reform som Moderaterna har krävt att
regeringen ska genomföra, särskilt som man har hört
hans partikamrat Gunnar Hökmark, och för den delen
även Tobias Krantz från Folkpartiet, å det grövsta
kritisera regeringen för att den inte gör som riksdagen
säger. När regeringen gör som ni tidigare har velat då
vänder ni kappan efter vinden. Hur ska regeringen i
framtiden kunna veta att ni verkligen vill det ni sä-
ger? Jag vill att ni tillstår att ni har varit med om att
beställa det här förslaget om nya förmånsrättsregler
men att ni plötsligt ändrar er.


Fru talman! Vi står fortfarande bakom att vi ska
göra de här förändringarna, men vi vill att vi ska ha
en noggrannare analys av läget. Det är den enda skill-
naden i det hela. Innan vi stolpar i väg och gör detta
ska det vara en noggrannare analys av bakgrunden
och vilka effekter detta får.
Niclas Lindberg säger att det här är att jämställa
alla borgenärer, men det är inte sant. Där staten förlo-
rar på att ta bort förmånsrätten för skatter och avgifter
tar man igen på löneförmånsrätten. Det är i stort sett
ett nollsummespel. Dessutom finns det kravet att man
ska göra vinster på detta. Jag tycker att det är lite
märkligt.
Det är helt klart så att vi har tagit intryck, det
skäms jag inte för, av de diskussioner som har förts.
Men i grunden tycker vi att det är en riktig och bra
reform.


Fru talman! Bertil Kjellberg försöker förklara
kappvändandet med att man har kommit till större
insikt. Men egentligen gör det bara saken ännu värre.
Det Bertil Kjellberg faktiskt säger är att Moderaterna
först har lånat riksdagen som lekstuga, antagligen,
och i motioner krävt att regeringen ska vidta åtgärder
som Moderaterna sedan säger att de inte förstår vad
de innebär. Är det så man ska uppfatta de moderata
motionerna, att det är illa underbyggda idéer som
egentligen inte förtjänar att genomföras eller att Mo-
deraterna lägger förslag som man egentligen inte vet
någonting om?


Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
förslaget i betänkandet. Äntligen får vi ett system om
hejdar konkurserna.
Under 90-talet har tusentals företag gått i konkurs,
och tiotusentals människor har förlorat sina arbeten.
Hundratusentals människor har upplevt den otrygghet
som konkurser för med sig i stad och glesbygd.
Sverige är det land i världen som har flest konkur-
ser per invånare. Trots detta har Sverige till skillnad
från många andra länder inget system för att rekon-
struera företag, det vill säga att se till att företaget får
stöd att bli lönsamt och kan utvecklas.
Rolf Åbjörnsson, min företrädare i lagutskottet, är
en erfaren konkursförvaltare som tillsammans med
Moderaternas Stig Rindborg uppmärksammade pro-
blemet och för partiets räkning drev frågan om rekon-
struktion av företag, tillsammans också med Folkpar-
tiet. Regeringen tillsatte en utredning, Nya förmåns-
rätter. För ett år sedan lämnade riksdagen, som Niclas
Lindberg anförde, ett enigt uppdrag från samtliga
partier - Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet,
Miljöpartiet och de andra - till regeringen att komma
tillbaka med ett reformförslag i överensstämmelse
med denna utredning. Under våren har lagutskottet
berett förslaget, och nu får vi fatta beslut.
Fru talman! Statens förmånsrätt tas bort. Det är
väl ändå en politisk seger! Därmed förlorar staten det
maktinstrument som fört många företag till konkurs.
Bankerna får störst förmånsrätt, 55 %. Det är ingen-
ting konstigt, de lånar ju ut pengar till företagen ge-
nom företagsinteckningar. De övriga tillgångarna får
bankerna dela med andra fordringsägare. Därmed får
- oavsett vad Bertil Kjellberg tror - underleverantörer
mer. På detta sätt minskar riskerna för att företag drar
med sig andra företag i konkurser.
Det är förvånande att den reform om ska ge före-
tagare stöd i en bekymmersam situation väcker tvek-
samheter. Vi vill att företag som är livskraftiga till sin
idé ska kunna leva vidare. De som lever i motgångar
ska få stöd att utveckla sitt företag i stället för att bli
överskuldsatta och senare hamna i konkurs.
Reformen innebär egentligen att små och medel-
stora företags kreditsituation uppmärksammas.
Många har oroat sig för att det ska bli svårare att låna
pengar i banker, och det kanske det blir med det sy-
stem som vi har därför att bankerna får lägre utdel-
ning. Vi har självklart tagit denna oro på allvar. Erfa-
renheterna från Finland, som har detta system, visar
att denna oro inte är särskilt befogad. Men frågan ska
naturligtvis följas upp, och skulle så bli fallet ska
regeringen återkomma senast inom ett år med förslag
på åtgärder. Aldrig i historien har företagens kredit-
situation blivit föremål för en sådan kontinuerlig
granskning av regeringen. Nu kommer frågor om
nyföretagares riskkapital, kapital för utveckling och
expansion i relation till bankernas krav på säkerhet
vid utlåning, äntligen upp på dagordningen i ett sam-
manhang, i ett samlat grepp. Vi behöver se helheten i
samhället för att råda bot på destruktiva tendenser.
Fru talman! Jag är förvånad och besviken, jag kan
nog inte hitta rätt ord, över Moderaternas och Folk-
partiets ställningstagande i ärendet. Jag tycker att det
är fegt. Våra partier har varit överens hela vägen om
nödvändigheten av denna reform för att komma till
rätta med den onda cirkel som svensk företagsamhet
är inne i. Vi har alla mötts av en oro från småföreta-
gare, den finns vid alla förändringar. Vi sökte en
gemensam väg för att förslaget skulle få bred majori-
tet. I slutskedet i förhandlingarna var det 5 % i ban-
kernas förmånsrätt som skilde oss åt. Moderaterna,
Folkpartiet och Kristdemokraterna satte upp 60 %,
Vänsterpartiet och Socialdemokraterna 50 %. Själv
lade jag medlingsbudet på 55 %. Socialdemokraterna
och Vänsterpartiet accepterade det, men Folkpartiet
och Moderaterna ställde sig inte bakom det. För dessa
5 % är Folkpartiet och Moderaterna beredda att ställa
sig vid sidan i en fråga som vi alla har drivit hårt. Ni
vet, representanter för Folkpartiet och Moderaterna,
att det politiska läget var sådant att det inte handlade
om att lyfta ut en del som ni gör i er reservation. Det
handlade om ett paket som innebar take it or leave it.
Ni har riskerat hela reformen med statens för-
månsrätt, med lönegarantier, med förändring av åter-
vinningsförbudet. Hela detta paket har ni riskerat
genom att ställa er vid sidan av. Jag ska säga er att jag
är i dag stolt över att få tillhöra ett parti som står fast
vid en uppgörelse och ett förslag med den inriktning
som vi har begärt av regeringen. Jag är glad över att
jag i dag kan säga att vi kommer att lotsa igenom den
här reformen, och det kommer att föra med sig kon-
sekvenser som jag tror att alla i den här kammaren
kommer att vara glada över om några år.
Men hur kan två borgerliga partier riskera en re-
form som innebär att grunden läggs för en utveckling
där staten fråntas makten att medverka till konkurser,
där bankerna får ökade möjligheter att medverka till
livskraftiga företag och där andra fordringsägare får
möjlighet till utdelning! Det är ett förslag som ger
ökad trygghet både för företagare och för arbetstagare
och som är en robust plattform att arbeta vidare ut-
ifrån.
Fru talman! Slutligen: Småföretagens överlevnad
beror naturligtvis inte i huvudsak på bankerna. Varje
civiliserat samhälle har ett banksystem som anpassar
sin verksamhet till rådande omständigheter för lånta-
gare och finansiärer. Ännu viktigare är kanske storfö-
retagens möjligheter att anlita underleverantörer i vårt
land. Många små och medelstora företag lever på
beställningar från stora företag. Därför är de villkor
som gäller för stora företag inte oviktiga i samman-
hanget.
Inom parentes kan jag säga att enbart Saab Aeros-
pace - en av de fem enheterna inom Saab i Linköping
- har 3 500 aktiva underleverantörer i Sverige. Dessa
avtal är kanske väl så viktiga som vilka företagshy-
potek som helst.
Jag anser att storföretagens kraft att säkra tillväx-
ten i små och medelstora företag har kommit i skym-
undan i debatten. Detta bör uppmärksammas i sam-
band med debatten om småföretagens överlevnad.
Inget företag ska väl överleva enbart på pengar från
bankerna, utan de ska överleva på goda produktions-
möjligheter och goda möjligheter på en marknad.
I ett läge där en fjärdedel av landets budget går till
människor som står utanför arbetsmarknaden behöver
vi livskraftiga företag som är hållbara över tiden.
Sådana företag kan erbjuda trygghet såväl för den
enskilde som för samhället i stort.
Jag är fullständigt övertygad om att denna reform
på sikt kommer att bana väg för nya strukturer och
nya former för en stark tillväxt inom svensk företag-
samhet, och det behöver vi.


Fru talman! Jag har stor respekt för Kristdemo-
kraternas ställningstagande. Det kan mycket väl anses
hedrande.
Men jag har ingen respekt för det sätt som Yvon-
ne Andersson debatterar på. Jag anser det vara både
oetiskt och omoraliskt.
I den värld som jag kommer ifrån är det en döds-
synd att åberopa vad som har förekommit vid en
förförhandling. Så gör man bara inte. Hur ska vi i
framtiden kunna förhandla och kasta bud emellan oss
om man senare i kammaren ska få höra hur diskus-
sionerna har gått?
Det hedrar faktiskt Niclas Lindberg att han på in-
tet sätt berörde de förhandlingar som har förts.
Jag tycker att det är upprörande att Yvonne An-
dersson avslöjar vilka diskussioner vi har fört. Sådant
får inte förekomma, anser jag.


Fru talman! Om detta kan jag bara säga att om
man i lagutskottet flera gånger har begärt återremiss
på ett ärende för att man ska få tillfälle att förhandla
och diskutera kanske det till syvende och sist blir
nödvändigt att förklara vad som har hänt.
Den här typen av ärenden handlar faktiskt om
oerhört mycket och om tilltron till oss politiker. Nå-
gonstans tror jag att det sannolikt går att anklaga mig
för att jag i denna kammare har sagt detta. Jag har
kollat av det här med några personer innan, och det är
möjligt att man inte bör göra det.
För min del står i dag Moderaterna för det riktigt
stora sveket mot Sveriges folk, mot regeringen och
mot de övriga partierna. Det ansvarar Moderaterna
för. Jag tror nog att det är bättre att ni i ert eget parti
bearbetar det sveket i stället för att förebrå mig för att
jag berättade.
Ni har varit beredda att sälja ut så otroligt mycket
av viktiga fundament i vår gemensamma politik för
att nå upp till er prestigenivå. Jag tycker att det är
rimligt att ni tar konsekvenserna av det.


Fru talman! Yvonne Andersson lyssnar inte på
vad jag säger. Jag sade inledningsvis att jag har stor
respekt för Kristdemokraternas ställningstagande.
Men vad jag inte har respekt för är sättet att föra
debatt på, och det är en väldig skillnad.
Jag tycker att detta bör markeras. Nästa gång kan-
ske det är vi som går med majoriteten och Kristde-
mokraterna som har bestämt sig för att man inte kan
gå längre i diskussionen. Men jag kommer aldrig
någonsin att berätta vad vi har kommit överens om
och vilka diskussioner vi har fört.


Fru talman! Det är ju ett val man gör, om man står
fast vid någonting eller om man inte står fast vid
någonting. Och när det gäller den offentliga verksam-
heten vågar vi och måste vi stå upp varför vi gör vissa
ställningstaganden.
Jag har fortfarande inte fått något svar från Bertil
Kjellberg på frågan varför ni gjorde det ställningsta-
gande som ni gjorde.


Fru talman! Till Yvonne Andersson och Kristde-
mokraterna vill jag säga att jag tycker att det hela är
märkligt, och det är nog inte bara jag som tycker att
Kristdemokraternas småföretagspolitik har fått sig en
knäck. Det finns en stor besvikelse över det.
Yvonne Andersson sade att det är tusentals före-
tag som går i konkurs. Enligt statistiken är ligger
siffran på omkring 7 000. Jag kan hålla med om att
det är många, men det är inte den övervägande delen
av företagen som går i konkurs.
Sedan talade Yvonne Andersson om att livskrafti-
ga företag ska kunna leva vidare. Ja, naturligtvis, det
tycker ju vi också. Men vi ska inte glömma att det
finns många livskraftiga företag som också kommer
att drabbas av den här reformen.
Jag vill då fråga: Varför denna brådska när det är
så många som är kritiska till analysen? Det räcker
inte med att säga att ärendet har återremitterats tidiga-
re. Bristerna kvarstår ju, och det tycker jag är häp-
nadsväckande. Helt klart kommer det att bli svårare
att låna pengar.
Man ska nu ta bort statens förmånsrätt för skatter
och avgifter, men staten kompenseras ju genom att
löneförmånsrätten finns kvar. Staten tar alltså tillbaka
pengarna. Jag tycker att det är häpnadsväckande.
Det är också häpnadsväckande att säga att små fö-
retag inte ska vara beroende av bankerna för sin
överlevnad. Jag har här i huset vid ett flertal tillfällen
hört att det är människor med kapital som ska starta
företag, och det oroar mig. Står ni bakom detta? Den
som har en god idé men inget kapital har alltså ing-
enting att hämta? Är det detta som är Kristdemokra-
ternas småföretagspolitik?


Fru talman! Ingalunda. Det är ju nu vi kommer att
få en situation med för det första ett samlat läge där
regeringen kommer att följa behovet av kapital. Det
är inte så att ett litet företag får ett företagshypotek
hur som helst i dag, åtminstone inte i den bygd som
jag kommer ifrån, utan företagshypoteket träder ju
oftast in när man vill expandera eller utveckla sin
verksamhet på något sätt.
För det andra får vi en ny möjlighet. Ni ser inte att
det här är ett avstamp inför nya möjligheter, där
bankväsendet är en del av ett civiliserat samhälle som
naturligtvis kommer att förändra sitt tänkande bero-
ende på villkoren. Jag vet inte om det finns något
land i världen mer än Sverige som har företagshypo-
tek. Bevisligen finns det framgångsrik företagsamhet
i en massa andra länder. Titta på Finland som har det
systemet och som har gått raka vägen uppåt i tillväxt
nu! Vi har ju exempel på detta.
Dessutom: Om ett företag har en bra idé ska det ju
vara intressant för bankerna att se utvecklingspotenti-
alen i företaget och ge stöd och hjälp. Det är därför
som vi ser det som en möjlighet att på ett nytt sätt
visa intresse för och uppmärksamma ett företags
behov i stället för att välja den enklaste och mest
lönsamma lösningen för vissa, nämligen konkurs.


Fru talman! Först vill jag ta upp det som Yvonne
Andersson återigen lyfte fram, och det är
förhållandena i Finland. Jag tycker att det är mycket
märkligt att jämföra oss med Finland, därför att vi har
inte samma förutsättningar. I Finland finns det ett
stort kreditförsörjningsbolag med statliga medel. Den
storleken kommer vi inte alls upp i här i Sverige, så vi
kan inte alls jämföra oss med Finland. I Finland har
de en mycket bättre tillgång till riskkapital. Det kan
också vara en stor del i att de har en ökad tillväxt.
Sedan en annan sak som inte alls stämmer med
den information jag fått. Yvonne Andersson säger här
att det är först när ett företag behöver expandera som
det behöver kapital. Enligt de riskkapitalbolag som
jag har varit i kontakt med, och även banker på regio-
nal och central nivå, behövs det kapital även när man
startar företag. Då är det än svårare, för då kan det
vara svårt att tolka och känna av vad det är man ger
sig in i. Det är alltså otroligt svårt att få riskkapital till
en nystart av ett företag.
Det ska inte alltid vara så att den som har kapital
ska kunna starta företag. Om det enbart är kapitaläga-
re som startar företag, finns det en risk för att man
kommer att köpa upp alla goda idéer ute i landet. Det
är inte alltid det gynnar en spridd sysselsättning och
en spridd företagsamhet, utan många av idéerna
kommer därmed att hamna inom stora multinationella
företag och kommer till en viss del kanske också att
sysselsätta människor utanför landets gränser.
Vi från Centerpartiets sida är för en decentralise-
ring av massor av små företag. Det ger en sund ut-
veckling för hela landet.


Fru talman! Nu berör ju inte den här reformen
riskkapitalet. Det är ju inte det vi talar om. Jag talar
om de företagsinteckningar som det handlar om och
om företagshypoteken, inte riskkapitalet, vilket är en
annan sak i det här sammanhanget.
När det gäller Finland litar jag på de experter som
har utrett det här. Om nu Viviann Gerdin tycker att
hon har kunskaper utöver de som vi har fått del av,
må det stå för henne. Men det är ju så att tillvaron är
inte en gång för alla given. Vad är det som säger att
betingelserna för företagen på alla andra parametrar
kommer att se ut som de har gjort hitintills i all evig-
het? Samhället är ju dynamiskt och anpassningsbart.
När det gäller bankväsendet och vad som ska hända
med kapitalförsörjningen skriver vi mycket tydligt i
betänkandet att det ska följas upp successivt och att
man inom ett år ska komma med förslag till åtgärder
om så erfordras.
Det intressanta här är att Centerpartiet var med
och beställde det här förslaget för ett år sedan. Nu
säger ni nej, nej hela tiden, men har inte kommit med
ett enda vettigt förslag för att ändra den olyckliga
utvecklingen med ett så stort antal konkurser. Det är
ju jätteintressant när Vivann Gerdin tycks ha satt sig
in i ärendet så mycket att hon inte har något förslag
över huvud taget att komma med. Vi har ett förslag,
och det är det bästa vi har sett hitintills. Då antar vi
det så länge och skapar en plattform för en fortsatt
utveckling. Märkligare än så är faktiskt inte det här.


Fru talman! Jag kommer ihåg tre stycken
musketörer: Athos, Porthos och Aramis, eller Bengt
Harding Olson, Rolf Åbjörnsson och Stig Rindborg.
De var tre musketörer som tog strid i den här frågan,
och så tog de hjälp av d Artagnan. Han är den ende
som är kvar i kammaren, och han står i talarstolen
just nu.
Tillsammans har vi faktiskt lotsat denna fråga
framåt, från 1995 när vi fick igenom att en ny för-
månsrättsordning skulle utredas. Det var en hård
kamp, men vi fick regeringen att ge med sig och
tillsätta en sådan utredning, Förmånsrättskommittén. I
den satt bland andra Bengt Harding Olson, Stig Rind-
borg och jag. Där satt också de kanske förnämsta och
kunnigaste konkursadvokaterna i landet plus den i
särklass mest kunniga juristen på området som var
ordförande i kommittén - och jag tror inte att någon
kan motsäga mig på den punkten - Torgny Håstad. Vi
hade också en konkursadvokat, som bland annat har
haft hand om Trustormålet, Stefan Lindskog.
Visst, det fanns på marginalen olika uppfattning-
ar. Men de som hårdast drev frågan och som ledde till
att betänkandet blev som det blev var Bengt Harding
Olson, Stig Rindborg och delvis undertecknad. Vi
skrev inget särskilt yttrande om att kreditmöjligheter-
na för små och medelstora företag skulle kunna
äventyras. Det gjorde de socialdemokratiska ledamö-
terna i kommittén. Jag valde att inte göra det.
Bankföreningen i denna kommitté låg väldigt lågt.
De insåg att detta, precis som Yvonne Andersson så
riktigt säger, är en paketlösning. Rubbar man på den
ena brickan, saboterar man också för den andra. Det
insåg Folkpartiets och Moderaternas representanter i
kommittén.
Därefter har deras gedigna arbete desavouerats.
Därför är det lite patetiskt att till exempel höra Vivi-
ann Gerdin stå här och säga: Det har varit val där-
emellan, och vi har nya uppsättningar i utskotten. Jag
vet inte vem som satt i lagutskottet från Centern förra
mandatperioden. Men det är tydligen så att det finns
partipiskor som ser till att det viner ganska hårt, för
det man ansåg i lagutskottet förra mandatperioden har
man en annan uppfattning om denna mandatperiod.
Det är inte politiskt hederligt. Det är politiskt mycket
ohederligt.
Jag tror att alla är medvetna om att tar man bort
skatteprivilegiet för staten, måste man också kombi-
nera det med att se hur mycket bankerna ska ha i sitt
företagshypotek. Förmånsrättskommittén skulle ald-
rig ha kommit fram till ett förslag om man inte sett
detta som ett paket. Alla insåg detta.
Sedan är det naturligtvis ett problem, som det sägs
i en reservation, även om jag inte förstår reservatio-
nen i sig, att detta med lönegaranti under en rekon-
struktion inte är klart. Men det borde alla veta. Det
håller på att skrivas en departementsskrivelse om
detta. Det innebär också att man måste säkerställa i
unionen om detta är statsstöd eller inte. Att reservera
sig i en fråga där det pågår ett arbete och där man
måste inhämta information är på gränsen till ... - nej,
jag ska inte säga mer.
Till den stora frågan: Bankerna och deras vilja att
låna ut pengar. För ett och ett halvt år sedan skulle två
företag på min hemort köpa en fastighet. Den var
nedförhandlad från först 1,3 miljoner, sedan till
850 000 kr och till slut lyckades de få ned priset till
425 000 kr. Det var två företag, ett som flyttat från en
grannkommun med en fast kundstock - tillverkar
persienner - och ett vitvaruföretag med fyra fem
anställda som även hade installationsverksamhet. De
hade aldrig uppvisat en röd siffra. De gick till en av
de större bankerna och skulle låna 425 000 kr. Vitva-
ruföretaget hade också stort eget kapital, kan jag säga.
Vad sade banken? Nej, vi vill inte låna ut 425 000 kr
till er. Trots att företagets resultaträkning var stark,
trots att balansräkningen var stark diskuterades över
huvud taget inte begreppet företagshypotek i det
läget. Vad säger de? Nej, den fastigheten har i stort
sett inget andrahandsvärde. Därför får ni inte lånet.
Så ser det ut i verkligheten, kamrater. Det som
behövs i det här sammanhanget är naturligtvis nå-
gonting helt annat, nämligen någon form av garanti -
statlig kreditgaranti. Det har diskuterats. Vi hade en
grupp som arbetade med detta för bara ett och ett
halvt år sedan. I slutändan sprack det hela. Jag vet
inte var frågan är nu. Men detta måste naturligtvis i
längden bli på det sättet. Ska vi få en riskkapitalför-
sörjning i glesbygd måste det finnas någon form av
kreditgaranti från statens sida. Dit kommer vi.
Nåväl, de här företagen gick till en annan bank
sedan, och där löste det sig utan några som helst pro-
blem. Men det här visar att bankerna har mycket
märkliga kreditbedömningar.
Det visas också av att Bankföreningen tillsam-
mans med Riksskatteverket så fort kommittén tillsatts
bildade någon form av ohelig allians. Det här ska vi
gå emot. Riksskatteverket tycker inte att det här är
roligt. Nu måste de bli aktiva och på ett tidigt stadium
gå in och kolla om företagen börjar "resta" och dra åt
tumskruvarna då, precis som bankerna måste göra.
Det är väl bra. Ska man låta skulderna skena i väg,
som man har gjort hittills, tills företaget är konkurs-
färdigt med mångmiljonskulder? Det är väl bättre att
bankerna blir aktiva och följer upp företagen på ett
helt annat sätt.
Dessutom var det någon som stod här och sade att
man ska låna ut mot säkerhet. Det var någon paragraf
i banklagen. Men det är just den paragrafen i bankla-
gen som man håller på och diskuterar. Man ska sluta
titta på balansräkningen, man ska titta på resultaträk-
ningen. Vilken återbetalningsmöjlighet finns det? Det
är det man måste göra. Det måste bankerna lära sig.
Det sade Bankföreningen också vid uppvaktning-
en. Detta är det sätt man måste börja arbeta på. Dess-
utom, som har sagts här, uppfattade jag Bankföre-
ningen som oerhört passiv och defensiv vid den upp-
vaktning vi tog emot. Men varför är det ingen som
har nämnt vad Företagsrekonstruktionsföreningen
sade? Företagsrekonstruktörerna sade: Det här måste
genomföras. Men det behövs vissa andra saker, bland
annat en sak som jag jobbade för i kommittén och
som det sedan blev en liten extrautredning av, nämli-
gen möjligheten för företag som är i kris att säga upp
avtal som är väldigt betungande. Det håller jag med
om. Det är en sak som fortfarande ligger ute.
Lönegarantin under företagsrekonstruktion pekar
de också på. Den måste också tillföras. Då kan vi gå
mot den modernisering som är nödvändig. Detta är
det första steget i en modernisering, som någon har
sagt här. Och vi måste, som jag tror att det var Jan
Ertsborn som tog upp, arbeta mot att få en kon-
kurslagstiftning som är densamma som vid företags-
rekonstruktion, så att vi får någon form av gemen-
samt regelsystem. Först då kan man arbeta flexibelt
och undvika de konkurser som vi måste undvika för
att behålla och trygga sysselsättningen.
Slopa återvinningsförbudet vad gäller skatter och
avgifter! Det är som sagt ett tillkännagivande till
regeringen att man ska gå in för det också. Det kom-
mer. Och när det gäller lönegarantin är det som sagt
också klart att den kommer om det bara går att förena
med EU:s statsstödsregler. Vi vet av erfarenhet hur
EU:s statsstödsregler ser ut. De är inte roliga. Men
det går säkert att kringgå dem också.
Till Viviann Gerdin vill jag säga: Läs ditt anfö-
rande om några år och se hur du utmålar denna för-
ändring som att företag inte ska få några lån. Det
kommer allvarligt att störa kapitalförsörjningen och
kommer att påverka sysselsättningen oerhört negativt.
Jag tycker att du om fyra fem år ska sätta dig och läsa
ditt anförande. Jag kan lova att jag ska läsa mitt. Jag
tror nog att jag inte behöver skämmas för det beslut
som kommer att fattas.
I övrigt tror jag att Viviann Gerdin har kvalificerat
sig till Lasse Anrells Floskeltoppen.
Det är ingen som har nämnt Företagarnas riksor-
ganisations ställningstagande, inte någon. Jag tycker
att det är ganska intressant att Företagarnas riksorga-
nisation står bakom detta. Svenskt Näringsliv hade ett
litet lamt särskilt yttrande eller en reservation i sam-
band med kommittén men har därefter legat ganska
lågt. Nu på slutet har de av någon underlig anledning
engagerat sig på minoritetens sida. Jag litar mer på
Företagarnas riksorganisation för de var aktiva under
kommitténs arbete. De visade var de stod och hade en
klar uppfattning i de här frågorna.
Sedan tycker jag att det vore väldigt sorgligt om
inte svenska folket får reda på hur futtigt det kan bli.
Bertil Kjellberg går upp i talarstolen och säger att
sådant som vi har lagt som bud i förhandlingar ska
man inte gå ut med. Hade inte Yvonne Andersson
sagt det hade jag sagt det. Alla vet ju att det handlade
om att reservanterna hade accepterat 60 % men inte
55 %. Det tycker jag att alla ska ha reda på.
Det här är inte ett förhållande mellan en klient och
en advokat, Bertil Kjellberg, eller en förhandling
mellan åklagare och advokat. Detta är en öppen
kammare där vi ska redovisa vilka bevekelsegrunder
vi har och hur långt vi var beredda att gå. Det är en
direkt odemokratisk inställning Bertil Kjellberg har,
och att ge sig på Yvonne Andersson på det sättet
tycker jag är direkt förnedrande för Moderaterna. Har
man inte insett att vi är en politisk församling där
allting ska ske i öppenhet, i synnerhet en sådan här
sak där det visar sig att det skiljer fem procentenheter.
Jag måste säga att jag är oerhört imponerad av
Yvonne Anderssons sätt att argumentera, Yvonne
Anderssons sätt att ta kamp och att föra partiets poli-
tik vidare på det sätt man har gjort tidigare. De andra
partierna ger populismen ett ansikte.
Jag yrkar bifall till betänkandet.


Fru talman! Så här ser alltså en populist ut, up-
penbarligen.
Alla de jurister som Per Rosengren nämnde vid
namn känner jag väl och har mycket stor respekt för.
Jag vet att de har gjort ett bra jobb. Men, Per Rosen-
gren, det fanns ett tilläggsdirektiv som regeringen gav
utredningen som innebar att slutresultatet för statens
del skulle vara 300 miljoner kronor plus i statskassan.
Det innebar att Torgny Håstad och hans utredare inte
hade någon möjlighet att diskutera någon annan
kvotdel än hälften-hälften.
Vi undrade i vår motion i det här ärendet varför
det inte blev två tredjedelar till företagsinteckningen
och en tredjedel i övrigt. Men jag vet ju att orsaken
var att det helt enkelt var styrt från Finansdeparte-
mentet och regeringen.
Det var också där som proppen låg stilla länge,
beroende på åtgärder framför allt från Riksskattever-
ket men även från regeringen själva. Man ville inte
lägga fram de här förslagen.
Företagarnas Riksorganisations centralstyrelse har
stött det här förslaget, men det har inte deras med-
lemmar gjort, och många av deras lokalavdelningar
har skrivit till oss, vilket vi så väl vet. Jag tycker att
det är värt att nämna det, och även den aktivitet
Bankföreningen har visat under senare tid.


Fru talman! Bankföreningen talar väl i den här
frågan i egen sak. Det är klart att man vill ha så hög
procentsats som möjligt i ett företagshypotek. Man
har naturligtvis, med benäget bistånd av RSV, försökt
skjuta hela den här reformen i sank. Det tror jag är
ganska uppenbart för var och en här i församlingen.
Man kan då använda sig av småföretagen och
säga: Vi kommer att ändra våra kreditregler, och det
kommer att missgynna er! Det är klart att det är väl-
digt lätt att i ett sådant läge driva upp ett antal småfö-
retagare och ett antal lokala organisationer inom FR.
Men det är ändå så att det är riksorganisationen FR
som har totalkollen och som ser vad som händer.
Sedan är jag lika besviken som Jan Ertsborn över
det tilläggsdirektiv vi fick på 300 miljoner. Det är
alldeles riktigt. Det var inte särskilt bra. Men det som
ordnade det var ju lönegarantin och förmånsrätten
där.
Jag kan säga att jag gick in i diskussionen och de-
batten med att bankerna skulle ha 0 %, så jag gav
med mig till 50, och nu ytterligare fem!


Fru talman! Det finns ju faktiskt länder som inte
har företagshypotek - det är ju flertalet i den här
världen faktiskt - så jag kan förstå att man kan föra
argument om att det ska vara noll också. Men man
måste ju utgå ifrån hur läget är när man diskuterar
förändringar, och det är just det som vi har gjort i det
här sammanhanget.
Vi har varit inne på att man skulle acceptera den
här propositionen med de här förändringarna, för den
innehåller så otroligt många bra komponenter. Men
när vi inte har fått tillräckligt bra underlag för en
fråga så har vi reserverat oss i den frågan, och det
anser vi faktiskt att vi har rätt att göra och att vi kan
göra det med bibehållen politisk hederlighet.


Fru talman! Ja, fast ni för ju inte samma politik nu
som ni gjorde i utredningen och som ni har gjort
tidigare när ni begärde att detta skulle komma till
kammaren. Någonting har tydligen hänt. Ni kanske
har blivit klokare, och då måste ni ju omyndigförklara
dem som satt i utredningen och som drev den här
frågan. Det gäller ju inte Viviann Gerdin, för hon
drev ju frågan redan tidigare.
I dag lever vi inte i den bästa av kreditvärldar. Vi
kommer säkert inte att göra det med det nya heller.
Vad som behövs är alltså någon form av statlig kre-
ditgaranti i vissa områden i glesbygden. Dit kommer
vi kanske. Vi vet att det pågår eller har pågått ett
arbete. Vi vet att det ligger i någon byrålåda ett för-
slag till ett sådant system.
Jag uppskattar Jan Ertsborns relativt låga profil i
den här diskussionen. Jag tror nog att Folkpartiet
egentligen är med ganska långt i den här frågan. Vi
vet ju att ni i alla fall var med fram till 60 %. Om ni
tror att skillnaden mellan 55 % och 60 % är så vidun-
derligt stor och innebär så stora ingrepp i kapitalför-
sörjningen för företagsamheten, så förstår jag inte hur
ni resonerar. Ni får förlåta mig, men är man med på
60 % men inte på 55 % så förstår jag inte hur man har
gjort de ekonomiska övervägandena och beräkning-
arna.


Fru talman! Till Per Rosengren vill jag först säga
att jag tycker att han raljerar över det ställningstagan-
de som vi har gjort. Det kan ju faktiskt också ligga till
grund för en ökad insikt om konsekvenserna, mycket
också beroende på att det har hänt en hel del inom
bankvärlden de sista tio åren. Samtidigt som det har
pågått en utredning och tillsatts kommittéer har fak-
tiskt verkligheten förändrat sig. Det är en helt annan
situation i dag inom bankerna vad gäller kreditgiv-
ning än vad det var för tio år sedan.
Per Rosengren, du funderade varför ingen hade
nämnt Företagsrekonstruktionsföreningen - Frek, tror
jag de heter. Det är väl så att man har en ny breddad
marknad. Det är väl bara att inse att med det här ge-
nomförandet skapar man arbete för den organisatio-
nen.
Jag vill också kommentera det som är kärnfrågan
för oss, det vill säga varför vi vill återremittera det
hela. Det handlar om just det som Per Rosengren talar
om: Kreditgarantier från statens sida kan komma i
fråga - kanske, men det ligger just nu i byrålådan.
Hade man dammat av det förslaget och tagit upp det
från byrålådan så att det blir en bättre kreditförsörj-
ning så hade vi kunnat diskutera på ett annat sätt om
det här.
Men varför gå före och införa ett förslag som vi
befarar kommer att påverka småföretagen negativt?
Och detta gör man först. Jag måste säga att jag upp-
fattar det som att man vill rensa bort en hel massa
småföretag som inte har tillräcklig lönsamhet. Därför
inför man den här reformen först, och sedan kommer
man med statliga garantier, då man kan välja ut före-
tag. Jag skulle gärna vilja ha svar på den frågan: Var-
för har ni lagt fram det förslaget nu?


Fru talman! Visst har situationen för bankerna
förändrats. Visst har de ändrat sin kreditgivning och
framför allt sin bedömning. Man har gått mer och mer
från just att titta på balansräkningen och den typen av
säkerhet till att titta på återbetalningsmöjligheten hos
företagen. Det är precis det som har skett. Det är det
som gör att vissa företag som inte har en lönsamhet
inte heller får lån. Frågan är om företag som inte har
lönsamhet och inte har överlevnadsmöjlighet ska
fortsätta. Ska de leva på lån? Ska de låna till sin verk-
samhet?
Jag noterade en sak som Viviann Gerdin sade -
jag vet inte om det var en felsägning eller om det var
ett sätt att trots allt ge oss rätt. Hon sade: Det råder en
stor brist på okunskap hos majoriteten. Det håller jag
med om! Det är en jättestor brist på okunskap hos
majoriteten!
Sedan är det jättebra om medlemmarna i före-
ningen för företagsrekonstruktion får mer att göra,
och att det finns en marknad där. Det är ju det som är
syftet med detta, att just de ska få mer att göra och
konkursadvokaterna mindre! Om Viviann Gerdin har
en annan uppfattning om det, hon som kommer från
ett län med just de här problemen, med en ensidig
struktur och problem på marknaden: Om Viviann
Gerdin står här och hävdar att det är bra att konkurs-
advokaterna har mer att göra och företagsrekon-
struktörerna mindre, ja då förstår jag att man har tagit
ställning så här och skriver en sådan reservation!


Fru talman! Jag vill bemöta Per Rosengren här
och säga att det här förslaget ju faktiskt kommer att
öka hotet om konkurs. Det kommer att öka, och av
den anledningen kommer det att bli försök till före-
tagsrekonstruktioner. Men jag är inte alls säker på att
det i verkligheten kommer att nå fram till att fler
företag rekonstrueras. Jag ser också ett hot, en risk att
många fler företag efter reformen helt enkelt kommer
att raderas bort.
Jag tycker inte att vi ska dryfta återbetalning
mera. Det är klart att återbetalningsförmåga måste
finnas, och jag pratar också om att företag ska ha
lönsamhet. Men jag pratar också om att lönsamheten
kommer att begränsas på grund av just att man fördy-
rar för företagen att låna. Dessutom kommer det att
krävas en hel del mer privata säkerheter än i dag.
Jag vill också säga, med anledning av vad Yvonne
Andersson tog upp tidigare: Visst är det så att småfö-
retagen i första hand lånar inom bankerna, men det är
också så att några faktiskt vänder sig till riskkapital-
bolag också. Det är både och.
Medan jag har tid vill jag också återigen förtydli-
ga mitt yrkande. Jag yrkade alltså återremiss i första
hand, och jag yrkade i andra hand på vår reservation
nr 2. Tack!


Fru talman! En sådan förändring ökar inte antalet
konkurser. Vad som ökar antalet konkurser är när
företag lånar upp pengar och samtidigt har en resul-
taträkning som inte täcker upp fullt ut. Det är det som
gör att företag går i konkurs.
Om bankerna blir mer försiktiga med att låna ut
pengar utan att det finns en förmåga att betala tillbaka
kommer skulderna inte att växa så mycket som de gör
när man lånar ut pengar mot en fejkad balansräkning.
Jag känner till sågverk där lagren har värderats, och
alla har trott på de värderingarna. Sedan har det visat
sig att det har varit bara luft i lagren. Då smäller det
till ordentligt. Då har bankerna över huvud taget inte
brytt sig om att göra en okulär besiktning. De har
accepterat en balansräkning utan att se vad som finns
i verkligheten. Det är ett system som vi inte kan ac-
ceptera. Det får inte vara så. Vi måste se till att få ett
system där bankerna tar ett ansvar. Det enda sättet är
att de känner att de kan förlora någonting. De står inte
i första led och kan plocka in allt som finns.
Det här är inte ett så stort steg utan ett litet steg.
Vi börjar nu att ge leverantörerna åtminstone nästan
samma möjligheter. Leverantörerna är den svagaste
länken i systemet. Dominoeffekterna uppstår om vi
inte på sikt kan se till att leverantörerna blir garante-
rade utdelning.
Detta innebär ett positivt steg i rätt riktning, men
vi behöver ta ytterligare steg om vi ska se till att klara
av de små företagen. De som drabbas mest i samhäl-
let är de småföretag som drabbas genom dominoef-
fekter i konkurser.


Fru talman! Det har varit intressanta diskussioner,
och jag har stor respekt för dem som har suttit med i
utredningen och tagit fram det här förslaget. Jag för-
står de bevekelsegrunder som ligger bakom förslaget.
I förslaget talar man om ändringar i konkurslagen.
Men förslaget berör inte bara de företag som på olika
sätt kommer att drabbas vid konkurser. Förslaget
berör alla företag. Det är bara 1 % av företagen som
drabbas av konkurser, men förslaget berör alla företag
- främst finansieringen av småföretag. Det här är
alltså i högsta grad en näringspolitisk fråga. Den här
debatten har väldigt lite rört näringspolitik utan det
har först och främst varit fråga om solvensreglerna.
Det har väl sina naturliga skäl. Det har talats tyst om
att det handlar om näringspolitik.
I Västerbotten har frågan diskuterats livligt alltse-
dan det blev känt att regeringen höll på att skriva
propositionen. Anledningen är att en småföretagare
från Skellefteå, Per Lidström, genom sin plats i Fö-
retagarnas Riksorganisations förbundsstyrelse fick
möjlighet att sätta sig in i utredningsbetänkanden som
föregick propositionen. Han insåg genast att förslaget
om att halvera värdet av företagshypoteket skulle
innebära ett dråpslag för småföretagarna. En majoritet
i styrelsen ansåg emellertid att man skulle ställa sig
positiv till förslaget eftersom det presenterades som
ett paket som inte gick att dela. Ville man ha det goda
fick man ta det onda på köpet. Det var ett ultimatum.
Vår Västerbottenföretagare och ytterligare en
kollega i Företagarnas förbundsstyrelse avgick i pro-
test. Att Företagarnas Riksorganisation har ställt sig
positiv till förslaget har setts som en garant för att det
ska vara bra för småföretagare. Det förde också Per
Rosengren fram för en stund sedan.
Men få småföretagare har satt sig in i vad försla-
get egentligen innebär. Men nu börjar emellertid
intresset att vakna och protesterna att strömma in
även från företagare i andra delar av landet än Väs-
terbotten, även från lokalföreningarna i Företagarnas
Riksorganisation. Till och med Företagarnas Riksor-
ganisations förtroenderåd har sagt att man är emot
försämringarna i förmånsrätten innan konsekvenserna
för småföretagarna har utretts.
Fru talman! Det finns givetvis fördelar med för-
slaget. Utdelningen till leverantörer vid konkurs ökar
med i storleksordningen 3 %. Det är bra för leveran-
törerna. Statens skatter och avgifter blir oprioriterad
fordran. Det är vad vi började med att kräva, och det
är bra. Löneskyddet för anställda blir bättre. Men när
det gäller försämringen av företagshypoteket medför
den så stora nackdelar att det blir omöjligt att anta
hela paketet. Man bör definitivt inte fatta några beslut
förrän konsekvenserna för småföretagens kreditför-
sörjning är ordentligt utredda.
En uppskattning ger vid handen att reformen kan
leda till att mer än 50 miljarder dras bort från befintli-
ga säkerheter för krediter. På grund av krav på större
egenfinansiering försvåras expansion, tillväxt och
ökad verksamhet liksom nyföretagande och produkt-
utveckling. Utdelning till aktieägare försvåras, och
likviditetsutrymmet krymper. Det blir besvärligare att
genomföra generationsskiften eftersom finansieringen
av omstruktureringen försvåras. Factoring och leasing
kommer att vara den lösning som står till buds i stäl-
let för företagshypoteket. Det här ökar företagarnas
kostnader medan det ger bankerna full säkerhet och
ökade intäkter.
Förslaget ger företagen minskade reserver för att
parera svängningar i verksamheten genom hårdare
ansatt finansiering. Det blir ökad risk för kundförlus-
ter genom krav på förlängda betalningstider. Kassa-
flödet blir i än högre grad än i dag en nyckelfaktor för
möjligheten att driva företag. Även företag som går
relativt bra kan hamna i svackor då det behövs peng-
ar.
Fru talman! Det här förslaget har budgetpåverkan.
Det bli mer pengar till statskassan beroende på att
staten tar det mesta som bankerna lämnar i utrymme
vid en konkurs. Det är dock småpengar i jämförelse
med vad staten kan förlora genom att ytterligare för-
sämra företagsklimatet i detta land. Många hävdar att
det är bankernas intresse som tillgodoses genom att
utreda effekterna av att bankernas säkerheter i före-
tagstillgångar sänks till 55 %. Inget kan vara mer fel!
Bankerna klarar sig nog. De kan alltid begära mer
säkerhet eller vägra krediter. Det är företagarna som
kan komma att bli de stora förlorarna.
Fru talman! När regeringens proposition om de
nya förmånsrättsreglerna lades fram för riksdagen
motionerade jag om avslag på försämringarna i före-
tagshypoteket. Jag aktualiserade frågan även i när-
ingsutskottet och föreslog att vi skulle be att få yttra
oss över propositionen eftersom den hade näringspo-
litiska konsekvenser. Om detta blev utskottet enigt.
En majoritet i utskottet enade sig i vårt särskilda
yttrande om att föreslå lagutskottet att avslå proposi-
tionen i den del som avsåg försämringarna i företags-
hypoteket. Den frågan borde utredas ytterligare innan
den kunde bli föremål för riksdagens beslut.
Jag är därför väldigt besviken på det ställningsta-
gande som lagutskottets majoritet har gjort. Jag vet
att dagens beslut kommer att få konsekvenser främst
för företagare utanför storstäderna. Ska vi få tillväxt i
hela landet vill det till att alla företag kan leva och
växa. Då kan man inte cyniskt slå undan fötterna för
ett stort antal tappert kämpande företagare.


Fru talman! Med tanke på mitt anförande ställer
jag mig inte alls bakom Ulla Löfgrens beskrivning.
Den stämmer väldigt väl med den bild som de har
gett som har läst en liten del av det paketförslag som
finns. Det finns så väldigt mycket mer. Jag ser tvärt-
om att förslaget kommer att öka möjligheterna.
Anledningen till att jag begärde replik var be-
skrivningen av Företagarnas Riksorganisations ställ-
ningstagande. Kvällen före det att lagutskottet skulle
justera betänkandet hade styrelsen i Företagarnas
Riksorganisation ett möte där regionala företrädare
hade sammankallats. Efter det mötet ringde ledningen
upp mig och meddelade att man stod helt bakom
förslaget.
När det nu har tillkommit att Företagarnas Riks-
organisation som organisation och förtroenderåd ställt
sig tveksam är jag väldigt intresserad av att få veta
när detta kungjorts.


Fru talman! Jag kan inte säga exakt dag och tid
när det har kungjorts, men jag fick ett telefonsamtal
precis innan jag gick hit där det meddelades mig att
förtroenderådet vid Företagarnas Riksorganisation
enhälligt hade ställt sig bakom förslaget att konse-
kvenserna av detta förslag borde utredas innan ett
beslut fattas.


Fru talman! Det var intressant att höra. Ord står
mot ord. Jag har haft ständiga kontakter med Svenska
Bankföreningen, Företagarnas Riksorganisation,
Svenskt Näringsliv, Företagsrekonstruktionsförening-
en och Advokatsamfundet och då följt hur de gjort
sina ställningstaganden. De flesta av dem stod alltså
bakom detta och kunde se fördelarna med det. Det var
representanter som noggrant hade satt sig in i försla-
get som helhet.
Sedan finns det naturligtvis intresseorganisationer
som är klara förlorare genom att de får fler arbets-
uppgifter, att det kommer att bli förändringar i struk-
turerna och så vidare. Självklart har de varit tvek-
samma. Så är det vid alla förändringar. Men när det
gäller Företagarnas Riksorganisation har jag fått
mycket klara besked om att de som riksorganisation
står bakom förslaget.


Fru talman! Jag har också läst i remissvaret i ut-
redningsbetänkandet att de stod bakom förslaget, men
även de kan ju ha svängt i denna fråga. Jag måste lita
på de uppgifter som jag har fått. Dessutom litar jag på
de brev som jag fått från företagarnas lokalföreningar
runtom i landet där man är mycket oroad över försla-
get.
Jag har inte lyssnat så mycket på vare sig bankfö-
rening eller någon annan organisationstopp, utan jag
har lyssnat på företagare.


Fru talman! Om det här förslaget om 55 % nu är
så fruktansvärt farligt för företagarna och kommer att
medföra de konsekvenser som Ulla Löfgren befarar
undrar jag hur mycket bättre det hade blivit med
60 %. Det var ni ju beredda att gå med på.


Fru talman! Men vi gick inte med på det, och inte
på 55 % heller, utan vi har en helt annan reservation i
dag.


Fru talman! Det var precis det ni gjorde. Ni var
beredda att gå med på 60 %. Hade vi höjt det var det
60 % som gällde. Det var faktiskt ett bud. Men vi
accepterade inte 60 % utan höll fast vid 55 %. Där låg
skillnaden.
Jag frågar återigen: Hur stor skillnad hade det in-
neburit i det hela om man hade höjt det till 60 %,
alltså det som ni var beredda att gå med på?


Fru talman! Eftersom jag inte har deltagit i dessa
förhandlingar har jag svårt att svara över huvud taget.
Jag har motionerat i frågan och med anledning av det
gått upp i den här debatten. Jag har nämligen en be-
stämd uppfattning om att det är fel att fatta det här
beslutet innan man har utrett konsekvenserna för
småföretagarna.


Fru talman! Jag yrkar återremiss av propositionen.
Om återremissen inte får stöd av riksdagen yrkar jag
avslag på förslaget i propositionen.
Vi har i näringsutskottet i flera år diskuterat små-
företagens stora svårigheter att få lån. Det är ingen ny
fråga, och den är åtminstone för oss känd som den
antagligen besvärligaste frågan för företagen i Sveri-
ge just nu. Den blir dessutom allt besvärligare såsom
situationen i landet ser ut. I glesbygden är det ännu
värre. Där är det mycket besvärligt.
Regeringens förslag om förändringar i förmåns-
rätten innebär en stor risk för småföretagen i Sverige.
Företagens möjligheter att få låna pengar i bank
kommer att ytterligare avsevärt försämras. Deras
nuvarande lån kommer att underställas granskningar
som kan komma att stjälpa flera företag som borde få
möjlighet att fortsätta sin verksamhet. Många företag
som egentligen har möjlighet att växa och utvecklas
kommer inte att kunna göra det.
Förslaget riskerar att ytterligare försämra situatio-
nen särskilt för företagen i glesbygden eftersom de
redan nu har stora svårigheter att ställa tillräckliga
säkerheter för lån. Reformen är så genomgripande
vad avser kreditgivning att svåra återverkningar riske-
ras för företag över hela Sverige.
Hur småföretagen ska lösa sin finansiering i den
drastiskt förändrade situation som kommer att bli
fallet om förslaget i propositionen bifalls har inte
utretts på ett acceptabelt sätt och kräver en omfattan-
de analys innan riksdagen fattar beslut.
Den situation som småföretagaren ständigt befin-
ner sig i som låntagare hos banken belyses inte. Vissa
farhågor framkommer, men inga analyser eller kal-
kyler har ännu redovisats. Detta är uppseendeväckan-
de. Reformen kommer att införas i det löpande arbe-
tet hos kreditgivarna samma dag som beslutet fattas.
Många tunga remissinstanser har också sagt att
detta är väldigt farligt för företagen. Nutek uttrycker
oro över små och medelstora företags möjligheter att
få sina kapitalbehov lösta. Sveriges Redovisnings-
konsulters Förbund är oroligt, liksom Svensk Handel.
Almi anser att förslaget på ett allvarligt sätt kommer
att försämra kreditförsörjningen till små och medel-
stora företag. Lantbrukarnas Riksförbund, Sveriges
riksbank, Svenska Bankföreningen, Svenskt Närings-
liv - tidigare Svenska Arbetsgivareföreningen - Sve-
riges Industriförbund, Byggentreprenörerna och Fö-
retagarförbundet avstyrker förslaget rörande företags-
hypotek.
Och detta är inte nog. Svenskt Näringslivs och Fö-
retagarnas Riksorganisations förtroenderåd, som
representerar samtliga landets regioner och lokalföre-
ningar, skrev till lagutskottet att de enhälligt har be-
slutat att kräva en konsekvensanalys. I annat fall ska
förslaget i propositionen avslås. Tyvärr kom brevet
för sent och lagutskottets sammanträde hade redan
hunnit börja.
Handelsbanken har i Dagens Industri den 23 april
uppgett att man har 32 miljarder i lån mot företags-
hypotek. De har en marknadsandel på 30 %, vilket
innebär att marknaden totalt omfattar över 100 mil-
jarder enbart i banksystemet. Till detta kommer sä-
kerheter för andra transaktioner.
Om man räknar på 45 % förändring motsvarar det
minst 50 miljarder. Detta är det stora ingrepp som
propositionen handlar om, men det nämns inte där.
Det innebär att när det beslutas om ett sådant ingrepp
måste man veta hur man ska täcka förändringen i
säkerheter. Vem ska täcka den? Är det staten?
Vi kommer snart att få ett förslag om statliga kre-
ditgarantier. Det skissas på en volym om 300 miljo-
ner till en kostnad av 16 miljoner. Förslaget är bra,
men det är en droppe i havet när det gäller att täcka
förändringarna på 50 miljarder - det som vi nu dis-
kuterar. Det handlar alltså om 300 miljoner mot 50
miljarder!
Om reformen ska utvärderas på det fantastiska sätt
som bland annat Kristdemokraterna varit ute i pressen
och lovat måste det finnas personella och ekonomiska
resurser i varje län för att ta hand om det. Var finns
dessa resurser? För den genomsnittlige småföretaga-
ren med en eller två anställda innebär det sannolikt att
om han vill behålla sina fakturor och äga maskinpar-
kerna blir han tvungen att öka den ekonomiska insat-
sen med ett par hundratusen kronor. Alternativet är
att ställa borgen eller motsvarande privat säkerhet.
Har företaget tio anställda blir den genomsnittliga
insatsen mångfalt större. Var ska dessa pengar häm-
tas? Vi rycker nu undan förutsättningarna för befint-
liga företag och ger dem med förslaget kostnadsök-
ningar retroaktivt.
Dessutom vet de flesta små företag ute i landet
inget om detta. Det vittnar också den debatt om som
har brutit ut de senaste veckorna om. Det slår rakt in i
företagens möjligheter när hälften av säkerheterna
ryker.
De flesta små företag, åtminstone i Västerbotten,
har litet eget kapital och låg lönsamhet. Vill vi inte ha
kvar företag som inte kan ta ut en lön på mer än
20 000 kr i månaden? En del resonemang i proposi-
tionen tyder faktiskt på det. Sunda och lönsamma
företag ska klara sig ändå, sägs det.
Det sägs också att förmånsrättsreformen ska på-
skynda regeringens analys av svårigheterna för före-
tag att få lån och riskkapital. Det hoppas jag verkligen
att regeringen har sysslat med länge. Det har åtmin-
stone varit påkallat mycket länge.
Måste man radikalt försämra situationen innan
man är beredd att göra något åt en situation som re-
dan nu är krisartad? Dessutom vet vi att det hela snä-
vas åt med direktiv från EU just nu.


Fru talman! Det är besvärligt nu med kreditsitua-
tionen, säger Ingegerd Saarinen, och det blir ännu
värre. Visst är det besvärligt nu. Det är därför det ska
tillskapas ett system som förbättrar situationen.
Staten har en förmånsrätt som bringar många fö-
retag i konkurs. Vi tycker att den ska bort. I stället
ska företagen få sitta ned med bankerna som har
incitament för att hitta nya möjligheter att utveckla
företaget.
Aldrig förr har småföretags och medelstora före-
tags kreditsituation följts upp i vårt samhälle såsom
det lovas i detta betänkande. Det är nu vi kommer att
fokusera på det. Det står mycket tydligt i betänkandet
att åtgärder ska vidtas inom ett år om det visar sig
vara erforderligt.
Det finns en knepighet i debatten över huvud ta-
get. Här tillskapas något för att vi vill ha livskraftiga
företag. Vi vill att företag ska komma vidare. Jag
nämnde också inledningsvis att samhället inte är
statiskt när det gäller olika möjligheter.
Jag uppskattar att 75-80 % av alla småföretag
ändå är leverantörer till större företag. Det är inte så
att ett stort företag struntar i om deras underleverantö-
rer har en tillfällig konjunktursvacka eller produk-
tionssvacka.
Det finns många olika sätt. Detta ökar möjlighe-
terna. Hur tänker Miljöpartiet egentligen när det bara
målar upp svartbilder?


Fru talman! 1 % av företagen går i konkurs. Detta
förslag kommer att drabba alla företag. Det är den
stora skillnaden. Det är därför som vi är så bekymra-
de.
Yvonne Andersson säger att man vill ha livskraf-
tiga företag. För att få livskraftiga företag drar man
undan hälften av deras kreditvärdighet. Det rimmar
inte riktigt för mina öron.
Självklart är stora företag viktiga för små företag,
och små företag är viktiga för stora företag. Men jag
tycker inte riktigt att det hör till den här diskussionen.
Det är en annan diskussion. Den kan vi ta när vi talar
om stora och små företag.


Fru talman! Det finns något som inte går ihop för
mig. Hur klarar sig företagsamheten i de länder som
inte har företagshypotek över huvud taget? Det är väl
inte så att vi är helt ställda i vårt land för att vi sänker
just den här delen och gör förändringar för att skapa
mer av livskraft och mer av hjälp och stöd åt småfö-
retagare?
Tror ni inte i Miljöpartiet att det ska finnas något
banksystem som är beroende av att låna ut pengar och
att ha finanser som ska stödja företagsamheten? Det
är väl fullständigt självklart. Det är möjligtvis bara så
att man måste göra vissa förändringar som anpassas
till samhället.
Det är förvånande för mig, och det var egentligen
anledningen till replikskiftet. Vad har Miljöpartiet för
förslag? Ni säger att det är väldigt besvärligt nu, och
det kommer att gå åt skogen sedan.
Vad har ni för förslag? Jag har inte sett enda kon-
kret förslag på bordet. Vi höll på en hel vår i lagut-
skottet med detta. Ni kommer inte med ett enda för-
slag. Det gör inte Centern heller, för övrigt, och som
paketlösning har inte heller Moderaterna och Folk-
partiet kommit med något förslag.
(Tredje vice talmannan: Jag får påminna om att
repliken gäller Ingegerd Saarinen)


Fru talman! Jag kan inte tala för alla länder som
inte har företagshypotek. Men jag kan till exempel
tala för Finland. Jag kan bekräfta att det i Finland
finns ett mycket stort statligt institut, Finvera, som
servar företagen med krediter. Det har vi inte i Sveri-
ge.
Det blir kanske tvunget att vi bygger upp det. De
300 miljonerna som vi nu ska börja med är ingenting
att komma med i sådana sammanhang. Då behövs det
betydligt större summor. Det handlar om miljarder
och inte miljoner i så fall.
Vad vi nu framför allt vill är att förslaget ska ut-
värderas i sina konsekvenser för små och medelstora
företag, och särskilt för små företag. Man kan inte
komma med förslag om genomgripande förändringar
utan att ha utvärderat det för små företag.
Detta har vi predikat tillsammans Miljöpartiet och
de borgerliga partierna. Vi är jätteöverens om att alla
regler som drabbar småföretag ska utvärderas först.
Vi har sagt att under den här mandatperioden ska alla
regler utvärderas.
Varför då inte utvärdera en sådan här otroligt stor
och viktig förändring innan man sjösätter den? Så
många remissinstanser har sagt att det antagligen
kommer att drabba småföretagen väldigt hårt.


Fru talman! Ingegerd Saarinen sade att hon under
flera år hade varit bekymrad över detta och att hon
under flera år hade deltagit i diskussioner om hur det
skulle påverka företagen och riskkapitalförsörjningen.
Med stort intresse kastade jag mig därför in i riks-
dagsprotokollet från den 5 juni förra året. Jag tänkte
att det där måste finnas sida upp och sida ned med
varningar och brandtal från Ingegerd Saarinen där
hon fullständigt skulle sabla ned lagutskottets dåva-
rande betänkande om att Förmånsrättskommitténs
förslag skulle genomföras.
Jag bläddrade och bläddrade. Det dök inte upp en
enda miljöpartistisk invändning i riksdagsdebatten för
mindre än ett år sedan när riksdagen beslutade att
regeringen skulle återkomma med ett förslag om att
Förmånsrättskommitténs förslag skulle genomföras i
sin helhet.
Det kanske alltid är så tyvärr att Miljöpartiet vak-
nar fem över tolv när tåget har gått. Det är svårt att bli
lyssnad på när man ingenting säger. Chansen fanns
till exempel den 5 juni 2002.
Jag tycker att det känns trist att Miljöpartiet har
lånat ut sig till att gå bankernas ärenden och har gått
på Bankföreningens skrämselpropaganda. Vi vill
genom förslaget rädda fler företag från konkurs.
På Yvonne Anderssons fråga: Vad har Miljöparti-
et för eget förslag? kom det ingenting från Ingegerd
Saarinen. Jag upprepar frågan. Vad vill du göra för att
förhindra att fler företag ska gå i konkurs?


Fru talman! Att jag inte var här och protesterade
vilt kan ju bero på att vi inte har någon i lagutskottet
och inte är representerade där. Det är inte så himla lätt
att hänga med i vad ni gör alla gånger. Men när det
kommer ett sådant här förslag som är färdigt, klappat
och klart och icke utvärderat ur småföretagens syn-
vinkel så måste man bli lite upprörd, tycker jag.
I näringsutskottets debatter har jag många gånger
nämnt företagens svårigheter att få lån. Det är en sak
som jag vanligtvis tar upp i våra näringspolitiska
debatter. Det handlar inte om att jag värnar bankerna.
Jag värnar företagen. Bankerna har tydligen varit
ganska lama i sina deklarationer, som vi hörde i de-
batten. Jag har inte pratat med dem, men de har alltså
varit lama i sina uppvaktningar av lagutskottet. Det
beror ju på att detta inte spelar så stor roll för dem.
De kommer att se till att de ändå klarar sig lika bra.
Det är inte för bankerna som detta är ett farligt för-
slag. De kommer att ta sina säkerheter ändå. Det här
är ett farligt förslag för företagen, som inte kan ställa
upp med säkerheterna.


Fru talman! Nu fick vi ytterligare ett fantastiskt
besked från ett av de partier som inte tycker om för-
slaget. Man hade helt enkelt inte tid att engagera sig
förra gången riksdagen debatterade denna otroligt
viktiga fråga, som vi har hört av Ingegerd Saarinen
har en så fantastiskt negativ påverkan på företagen.
Men då hade man alltså inte tid.
När vi diskuterar utvärderingen är det flera talare
som har hänvisat till den så kallade verkligheten. Det
är precis det som lagutskottet menar att vi måste göra.
Vi måste låta reformen komma ut i verkligheten och
börja fungera. Hur ska Ingegerd Saarinen utvärdera
det här? Ska hon gå och fråga Bankföreningen hur
den tänker göra med räntorna och villkoren om vi
genomför det här? Vi vet ju redan svaret. Bankerna
säger att de kommer att försämra villkoren, höja rän-
torna och försvåra kreditgivningen. Det är väl ingen
utvärdering! Det måste väl börja gälla först.


Fru talman! Jag ska inte glömma mina yrkanden.
Jag yrkar på återremiss av förslaget i första hand. I
andra hand, om återremissen inte får stöd, yrkar jag
avslag på propositionen i enlighet med vår motion
2002/03:L10, yrkande 2.
Som jag sade sitter inte Miljöpartiet i lagutskottet.
Jag förstår att det kan vara svårt för en socialdemo-
krat, som inte har upplevt hur det är att vara några få
personer som ska sköta hela politiken, att förstå hur
det är att bevaka utskott som man inte ens sitter i.
Men jag har som sagt nämnt detta med företagens
svårigheter att få lån åtskilliga gånger i näringsut-
skottets debatter.
Niclas Lindberg pratade om Bankföreningen. Jag
har inte pratat med Bankföreningen, och jag tycker
absolut inte att det är den som ska utvärdera förslaget.
Vi har ju tillsatt en Simplexgrupp som jag hoppas
fungerar och som ska utvärdera förslag. Jag har hört
att den gjorde en hafsig och summarisk utvärdering
av detta. Gruppen frågade den näringslivsorganisation
som ändrade sig innan den hade ändrat sig. Det var
den utvärdering man gjorde, och det tycker jag är
skandalöst. Jag väntar mig mer av Simplex. Eftersom
vi samarbetar i dessa frågor - eller gjorde i alla fall -
så hoppas jag att vi ska ta itu med utvärderingen av
reglerna för småföretag väldigt seriöst och väldigt
snart.


Fru talman! Jag vill erinra Ingegerd Saarinen om
att före valet satt det en arbetsgrupp inom lagutskottet
där Miljöpartiet också hade en representant och gav
klartecken för innehållet i propositionen. När propo-
sitionen sedan kommer så backar Miljöpartiet. Jag
kan nämna för Ingegerd Saarinen att det var Kia And-
reasson som satt i den arbetsgruppen. Därefter sväng-
de man alltså.
Det som gjorde mig lite konfunderad är när Inge-
gerd Saarinen säger att den här typen av företag i
Västerbotten uppe i Norrland har ett väldigt litet eget
kapital. Just det - det är precis det som de har! Ett
väldigt litet eget kapital kan bero på två saker: väldigt
stor belåning eller liten tillgångsmassa. Då frågar jag
Ingegerd Saarinen: Vad betyder ett företagshypotek
för ett företag som har en liten tillgångsmassa eller en
väldigt hög belåning? Vad betyder det om företaget
dessutom har en viss tillgångsmassa och den ligger i
maskiner som kanske är fastsatta i en fastighet? Vil-
ket värde har den typen av säkerheter? Tror inte Inge-
gerd Saarinen att bankerna vet om vad den säkerheten
är värd? Är det inte så att just de företagarna redan i
dag helt måste förlita sig på att ställa upp med per-
sonlig borgen?
Mina erfarenheter är att just så är det. Om Inge-
gerd Saarinen på något sätt kan ta upp resonemanget
när hon själv säger att företagen har ett väldigt litet
eget kapital så ger hon mig rätt i den beskrivningen.
Hur förslaget så till den milda grad skulle äventyra
detta är för mig helt obegripligt.


Fru talman! Det stämmer att Kia Andreasson job-
bade med den här frågan. Jag kan inte säga något mer
om det, för jag var faktiskt inte inkopplad på det hela
då. Hade jag varit det så hade jag kanske sagt någon-
ting. Ur näringssynvinkel är detta inte bra. Men jag
beklagar att jag inte kände till frågan då.
Per Rosengren pratar om tillgångsmassan. Saken
är ju den att företagen kommer att få en sämre situa-
tion med det här förslaget. Det kommer att bli svåra-
re. Om det redan är besvärligt för företagen - varför
vill vi då göra det svårare? Värnar vi inte de små
företagen?


Fru talman! Då vill jag erinra Ingegerd Saarinen
om att jag överlämnade ett exemplar av Förmåns-
rättskommitténs betänkande till henne förra våren när
vi diskuterade frågan. Det har funnits all tid att sätta
sig in i den och att inte minst här i kammaren ta upp
frågan om man har en annan uppfattning. Som sagt så
kanske det är dags att se efter i partiet så att den ena
handen vet vad den andra gör.
Jag frågar återigen: Hur kan lånesituationen för-
ändras för ett företag som har ett väldigt litet kapital
och det beror på att tillgångsmassan är väldigt liten?
Kan Ingegerd Saarinen förklara för mig hur ett före-
tag i stort sett utan tillgångar eller med tillgångar som
inte har någon andrahandsmarknad över huvud taget
påverkas när företagshypoteket försämras? Förklara
det för mig på ett sätt så att jag någotsånär kan förstå
det!
Finns det ingen tillgångsmassa så finns det inget
underlag för ett företagshypotek. Finns det inte något
underlag för ett företagshypotek så har det ingen
betydelse om du sätter det till noll - då är det person-
lig borgen som gäller. Det är precis den problemati-
ken som är de allra minsta företagens stora problem.
Förklara för mig! Ingegerd Saarinen sade själv i sitt
anförande att företagen har ett väldigt litet eget kapi-
tal. Förklara då för mig hur den här förändringen kan
innebära de stora problem som jag får höra om från
talarstolen!


Fru talman! Jo, det är sant att jag kom till Per Ro-
sengren och frågade om det här ärendet förra våren
och att jag fick en utredning. Men så himla fort går
det inte att sätta sig in i sådana här frågor att man är
direkt klar med slutsatser. Jag kan säga att jag blev
intresserad av den när jag hörde talas om den.
Om företag har lån i bank eller har svårt att få lån
i bank och man försämrar deras situation genom att
förändra företagshypoteket så blir det ännu svårare
för dem.



Fru talman! Det är ett ivrigt drickande i kamma-
ren i kväll, men jag tycker att vi verkar vara nyktra
och skötsamma trots allt.
Det betänkande som vi nu ska diskutera behandlar
regeringens proposition rörande registrering av hyres-
förmedlare samt två motioner som väckts med anled-
ning av propositionen.
Regeringen föreslår i propositionen vissa ändring-
ar av fastighetsmäklarlagen innebärande att fastig-
hetsmäklare som endast förmedlar hyresrätter, med
vissa undantag, också ska registreras. Syftet med
lagen är att genom registrering av mäklare som bara
förmedlar hyresrätter få en bättre samhällskontroll
och ett bättre konsumentskydd.
Fru talman! Vi moderater delar regeringens analys
att oseriösa hyresförmedlare har stor betydelse för
den svarta bostadsmarknaden. Men tyvärr gör reger-
ingen alltför lite för att komma till rätta med de verk-
liga problemen på bostadsmarknaden som är själva
grunden för den svarta marknaden. Regeringen tror
inte heller själv att registreringen av hyresförmedlare
löser frågan om den svarta handeln med hyresrätter.
Regeringen säger att det är en viktig markering från
samhällets sida att oegentligheter inom området med
hyresförmedling inte ska accepteras. Det kan i och för
sig vara bra att regeringen och riksdagen markerar
mot de företeelser som man tycker illa om, men jag
tycker att det vore betydligt bättre om regeringen tog
itu med de strukturer som gör att människor inte kan
få en bostad när de vill.
Under mitt första år i riksdagen har jag slagits av
hur många förslag som kommer från regeringen som
inte är annat än markeringar och som inte tar itu med
de underliggande problemen. Inom lagutskottets
ansvarsområde kan jag nämna två: Redovisning av
sjukfrånvaron och redovisningar av könsfördelningen
i årsredovisningar. Det är två saker som endast är
markeringar.
Fru talman! Trots allt tror vi att det, med det sy-
stem vi nu har, är en fördel om även de som förmed-
lar hyresrätter ställs under en viss kontroll, främst för
att säkra konsumentintresset. Tyvärr är det så att
områden med bristande balans mellan tillgång och
efterfrågan drar till sig oseriösa personer, och det är
konsumenterna som kommer i kläm.
Vi har som en allmän princip att då det offentliga
och det privata driver liknande verksamheter ska
villkoren vara lika. Vi anser därför att det inte finns
några sakliga skäl att undanta kommunala hyresför-
medlare och sådana hyresförmedlare som förmedlar
studentlägenheter ifrån registrering. Konsumentin-
tresset gör sig lika starkt gällande för dessa grupper.
Fru talman! Regeringen föreslår också att vi ska
behålla systemet med en av statlig myndighet be-
stämd taxa för förmedlingsuppdrag. Som skäl att
behålla systemet med reglerade avgifter anför reger-
ingen att den starka efterfrågan på hyresrätter på vissa
marknader skulle driva upp ersättningsnivåerna. Det
skulle urholka principen att en hyresrätt inte ska kosta
pengar utöver hyran. Vi delar inte dessa farhågor,
utan tror tvärtom att en fri prissättning på ett bättre
sätt än en enhetstaxa skulle ge oss seriösa fastighets-
mäklare som vill förmedla hyresrätter. Det är inte
hyresrätten man betalar för, utan för förmedlings-
tjänsten.
Fru talman! Slutligen står jag naturligtvis bakom
samtliga moderata reservationer, men för tids vinnan-
de yrkar jag bifall bara till reservation 1 under
punkt 1.


Motion motion 2002/03:L10 med anledning av prop. 2002/03:49 Nya förmånsrättsregler

av Peter Eriksson m.fl. (MP)

med anledning av prop. 2002/03:49 Nya förmånsrättsregler

Motion motion 2002/03:L11 med anledning av prop. 2002/03:49 Nya förmånsrättsregler

av Ulla Löfgren (M)

Motion motion 2002/03:L5 med anledning av prop. 2002/03:49 Nya förmånsrättsregler

av Viviann Gerdin m.fl. (C)

Motion motion 2002/03:L6 med anledning av prop. 2002/03:49 Nya förmånsrättsregler

av Karl Gustav Abramsson och Nils-Göran Holmqvist (S)

Motion motion 2002/03:L7 med anledning av prop. 2002/03:49 Nya förmånsrättsregler

av Gunilla Tjernberg (KD)

Motion motion 2002/03:L8 med anledning av prop. 2002/03:49 Nya förmånsrättsregler

av Jan Ertsborn m.fl. (FP)

Motion motion 2002/03:L9 med anledning av prop. 2002/03:49 Nya förmånsrättsregler

av Yvonne Ångström (FP)

Proposition proposition 2002/03:49 Nya förmånsrättsregler

2003-06-05

Riksdagsskrivelse 2002/03:222

SOU 1992:113

SOU 1999:1

SOU 2001:80

Riksdagen beslutade om nya förmånsrättsregler. Syftet är att underlätta för företag att genomföra företagsrekonstruktion i stället för att gå i konkurs och att förbättra arbetstagarnas löneskydd i konkurs. Riksdagen gav, med anledning av motionsförslag, regeringen i uppdrag att snabbt återkomma med ett förslag om att avskaffa det s.k. återvinningsförbudet. Återvinning innebär att en i och för sig giltig rättshandling återgår. Betalning av förmånsberättigade skatter och avgifter får i dag inte bli föremål för återvinning i konkurs. 

Delvis bifall till ett motionsyrkande beträffande en ändring i 11 § förmånsrättslagen. I övrigt bifall till propositionen. Bifall till ett motionsyrkande rörande avskaffande av återvinningsförbudet avseende skatter och avgifter. Avslag på övriga motioner.