Nya bestämmelser för traktaments- och reseersättning m.m. till riksdagens ledamöter
Betänkande 1995/96:KU26
Konstitutionsutskottets betänkande
1995/96:KU26
Nya bestämmelser för traktaments- och reseersättning m.m. till riksdagens ledamöter
Innehåll
1995/96 KU26
Sammanfattning
I betänkandet behandlas förvaltningskontorets förslag 1995/96:RFK4 till lag om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter, som utarbetats av en särskild beredningsgrupp. Förslaget innebär i korthet att reglerna för riksdagens ersättning till ledamöterna för rese- och logikostnader, ökade levnadsomkostnader samt för övriga kostnader får en ny utformning. Dessutom föreslås att en ny bestämmelse om vidgade dispensmöjligheter vid beräkning av ålderspension tillförs övergångsbestämmelserna i samma lag.
Utskottet tillstyrker förslaget med några mindre ändringar i lagtexten. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1997.
I betänkandet behandlas också sex motioner, varav tre väckts under den allmänna motionstiden 1995 och tre väckts med anledning av förslaget. Utskottet avstyrker motionerna med undantag av ett yrkande avseende lagens utformning av regeln om högsta nattraktamente, som tillstyrks.
Till betänkandet har fogats tre reservationer, av vilka två anmälts av Vänsterpartiet och Miljöpartiet gemensamt och en av Miljöpartiet ensamt.
Förslaget
1995/96:RFK4 vari yrkas att riksdagen antar förvaltningskontorets förslag till lag om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter m.m.
Motionerna
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1994/95
1994/95:K302 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att ur pensionssynpunkt bör tjänstgöring som riksdagsman, landstingsråd och kommunalråd vara likvärdiga.
1994/95:K711 av Sten Andersson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tydliggöra motiven för att riksdagsledamöter skall erhålla traktamentsersättningar som skiljer sig från övriga medborgare.
1994/95:K802 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar utreda hur riksdagsledamöternas resurser på hemorten skall kunna stärkas.
Motioner väckta med anledning av förslaget
1995/96:K20 av Lennart Hedquist och Gustaf von Essen (m) vari yrkas
1. att riksdagen med anledning av vad i motionen anförts avslår förslag 1995/96:RFK4,
2. att riksdagen uppdrar åt förvaltningskontoret att återkomma med förslaget när det försetts med kostnadsberäkning.
1995/96:K21 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår förvaltningsstyrelsens förslag att reglera den högsta ersättningsnivån för nattraktamente (4 000 kr) i lagstiftningen i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger förvaltningsstyrelsen till känna vad i motionen anförts om kartläggning av riksdagsledamöternas resmönster,
3. att riksdagen som sin mening uttalar att riksdagsledamöterna även fortsättningsvis skall erhålla årskort på tåg utan prövning.
1995/96:K22 av Peter Eriksson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att helt avskaffa det nuvarande systemet med kostnadsersättning för riksdagens ledamöter,
2. att riksdagen beslutar att ersättningen för logikostnader i Stockholm för riksdagens ledamöter begränsas till högst 2 500 kr/månad,
3. att riksdagen beslutar att ersättningen till riksdagens ledamöter för resor med egen bil begränsas till 13 kr/mil.
Utskottet
Bakgrund
En särskild arbetsgrupp, som tillsattes av förvaltningsstyrelsen i februari 1995 och som har haft i uppgift att se över lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter, har i december 1995 överlämnat sitt förslag till författningsändringar till förvaltningsstyrelsen. Styrelsen har vid sin beredning av förslaget tillfört en bestämmelse till punkt 4 av övergångsbestämmelserna avseende beräkningen av ålderspensionen. Styrelsen har i december 1995 beslutat överlämna förslaget 1995/96:RFK4 till riksdagen.
Förslaget innebär i korta drag följande.
När det gäller ersättning för resekostnader m.m. är grundtanken i det nya ersättningssystemet att samma förutsättningar för ersättning vid tjänsteresor som gäller i samhället i övrigt skall gälla också för riksdagens ledamöter. De villkor som råder för riksdagens anställda skall enligt förslaget vara utgångspunkten för de nya reglerna.
Enligt förslaget skall riksdagen svara för samtliga kostnader som uppkommer vid resorna, dvs. resekostnader, kostnader för logi samt merutgifter för måltider m.m. (ökade levnadsomkostnader). Även de resor i tjänsten som görs till Stockholm eller till andra platser under delar av riksmötet då riksdagen inte är samlad skall ersättas. Ledamöter som är bosatta i Stockholm skall få ersättning för tjänsteresor ute i landet. Ledamoten själv avgör lämpligaste färdmedel med hänsyn till kostnader och tidsåtgång. En resepolicy kommer att fastställas av förvaltningsstyrelsen. Ledamöterna skall enligt förslaget ha rätt till ersättning vid såväl flerdygns- som endagsförrättningar överstigande fyra timmar. För sådana förrättningar ersätts ledamöterna med ett schablonbelopp på 1/120 av basbeloppet, f.n. 300 kronor, per dygn för flerdygnsförrättningar och på 1/275 av basbeloppet, f.n. 130 kronor, för endagsförrättning. Riksdagen föreslås härutöver svara för logikostnaderna. För ledamöter som bor mer än 50 kilometer från riksdagen ersätts de faktiska kostnaderna för bostad i Stockholm upp till ett högsta belopp om 4 000 kronor/månad.
När det gäller kostnadsersättningen föreslås att riksdagen skall tillhandahålla sådan teknisk utrustning som krävs för att ledamöterna skall kunna utföra sitt uppdrag på ett effektivt sätt. För närvarande svarar riksdagen för inköp av persondatorer för användning i bostaden, inköp av personsökare och abonnemangsavgifter för dessa och för mobiltelefoner. Förslaget innebär att riksdagen härutöver också står för inköp av telefax i bostaden och för anslutnings-, abonnemangs- och samtalsavgifter för en tjänstetelefon som är knuten till persondatorn och faxen. Riksdagen bör enligt förslaget vidare bekosta även inköpen av mobiltelefoner. För samtalsavgifter för mobiltelefonerna skall enligt förslaget ledamöterna själva stå.
Kostnadsersättningen föreslås sänkas med cirka 10 % till en nivå motsvarande 15 % av basbeloppet. Motivet till detta är den samlade effekten av de ändringar av ersättningen i olika avseenden som föreslås.
Avslag på förslaget
Motionen
I följdmotion 1995/96:K20 hemställer Lennart Hedquist och Gustaf von Essen, båda (m), att riksdagen avslår förslag 1995/96:RFK4 (yrkande 1) och att riksdagen uppdrar åt förvaltningskontoret att återkomma med förslaget när det försetts med kostnadsberäkning (yrkande 2). Motionärerna förmodar att förslagen är starkt kostnadsdrivande och att kostnadsökningarna inte kompenseras av den föreslagna mindre reduktionen av den generella kostnadsersättningen eller omläggningen av traktamentsreglerna. Motionärerna anser att det skulle vara intressant att få ta del av beredningsgruppens kalkyler för de olika delförslagen. Om det ställer sig svårt att presentera en totalkalkyl kan olika kostnadsalternativ med skilda antaganden om ledamöternas och partigruppernas beteenden och önskemål med de nya reglerna anges.
Beräknade kostnadskonsekvenser av förslaget
Beräkningar av kostnadskonsekvenserna av förslaget har gjorts inom beredningsgruppen. Dessa beräkningar har med nödvändighet i vissa delar varit relativt grova och schablonmässiga och bygger på osäkra antaganden om hur ledamöterna kommer att bete sig när det gäller t.ex. resor i det föreslagna systemet.
Av beräkningarna, som redovisats för utskottet, framgår att en viss kostnadsminskning kan förutses vad gäller traktamentsersättningen och vissa ökningar kan förutses vad gäller resekostnadsersättningen och kostnaderna för teknisk utrustning. Med justering för den föreslagna reduceringen av kostnadsersättningen beräknas den totala nettokostnaden för de föreslagna förändringarna uppgå till minst 3 miljoner kronor.
Några tillkommande, administrativa kostnader för t.ex. nyanställning av personal till följd av den föreslagna nyordningen räknar förvaltningskontoret för närvarande inte med enligt vad utskottet erfarit. Det nya ersättningssy- stemet innebär både att arbetsuppgifter bortfaller och att nya tillkommer. Det går inte i dag att med säkerhet bedöma hur mycket merarbete som uppkommer men avsikten är att det skall klaras av med hjälp av nya dataprogram och ett förändrat arbetssätt bl.a. inom ekonomi- och personalenheterna.
Utskottets bedömning
Motionärernas krav enligt yrkande 2 har med den nyss redovisade beräkningen av förslagets kostnadskonsekvenser tillgodosetts. Därmed har också grunden för avslagsyrkandet (yrkande 1) undanröjts, varför motionen i sin helhet avstyrks.
Ersättning för ökade levnadsomkostnader
Nuvarande regler
Enligt 4 kap. 1 § lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter får en ledamot som från sin bostad på hemorten har längre färdväg än 50 kilometer till Riksdagshuset traktamente för varje påbörjat dygn, för tid då riksmöte pågår, med undantag för uppehåll i samband med jul och nyår. Traktamentet uppgår till 1/150 av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Detta är det s.k. riksdagstraktamentet, som bygger på att en ledamot av riksdagen anses ha sin bostad som tjänsteställe, vilket innebär att resorna till Stockholm betraktas som tjänsteresor. Traktamentet skall täcka dels merkostnader för måltider och diverse småutgifter, dels logikostnader. Utöver riksdagstraktamentet betalas traktamente för resor med anledning av sammanträden eller annan förrättning under tid då riksdagen inte är samlad.
Riksdagstraktamentet är skattepliktigt i sin helhet. Om bostaden är belägen mer än 50 km från Riksdagshuset och tjänsteförrättningen är förenad med övernattning medges avdrag för ökade levnadsomkostnader vid taxeringen. Avdrag för logikostnader medges med det belopp som svarar mot de faktiska kostnaderna eller med ett schablonbelopp.
Gällande regler för riksdagstraktamentet skiljer sig i flera avseenden från vad som förekommer i samhället i övrigt. Riksdagstraktamentet utbetalas, med visst undantag, för varje dag under den tid riksdagen är samlad, medan det vanliga utanför riksdagen är att den som gör en tjänsteresa får ersättning för såväl rese- och logikostnader som ökade levnadsomkostnader i form av traktamente, vilket utgår endast för de dagar som förrättningen pågår. En annan skillnad är att riksdagstraktamente inte betalas vid resor under tid då riksdagen inte är samlad med undantag för utskottssammanträden under sommaruppehållet, även om resan är föranledd av uppdraget som riksdagsledamot. Inte heller betalas traktamente för tjänsteresor till annan ort än Stockholm.
Förslag till nytt ersättningssystem
Utgångspunkter
Grundtanken i det föreslagna ersättningssystemet är att i möjligaste mån samma förutsättningar skall gälla för riksdagen som för samhället i övrigt. Det innebär bl.a. att traktamente bör utgå endast för de faktiska resor ledamöterna gör för att fullgöra riksdagsarbetet och att riksdagen bör svara för samtliga kostnader som uppkommer med anledning av tjänsteresorna. Det kan enligt förslaget vara praktiskt att utgå från de villkor som gäller för de anställda i riksdagen, när villkoren för ett nytt ersättningssystem för ledamöterna skall läggas fast. Förslaget utgår från att traktamentet i enlighet med kommunalskattelagens bestämmelser även i fortsättningen är skattepliktigt.
Med hänvisning till de förändringar som blir en konsekvens av att bl.a. riksmötet kommer att öppnas tidigare från och med 1996/97 års riksmöte föreslås att riksdagstraktamentet i fortsättningen utgår för ledamöternas enskilda arbete i Stockholm även under de delar av riksmötet då riksdagen inte är samlad.
Eftersom riksdagen i dag svarar för merparten av resekostnaderna för förrättningar utanför den egna valkretsen och utanför Stockholm som görs med anledning av riksdagsuppdraget är det enligt förslaget logiskt att inte endast resekostnader utan även logikostnader och ökade levnadsomkostnader skall ersättas vid denna typ av förrättningar. Därför bör traktamentsrätten gälla även för ledamöter som är bosatta i Stockholm, förutsatt att förrättningsorten är belägen mer än 50 kilometer från bostaden och att resan har samband med uppdraget som riksdagsledamot.
Ledamöterna bör enligt förslaget ha rätt till ersättning för ökade levnadsomkostnader också vid endagsförrättningar, varför en ny ersättning bör införas, benämnd förrättningstillägg, som avses utbetalas vid förrättningar som pågår längre än fyra timmar.
Nya ersättningsbelopp
Enligt förslaget bör traktamentsersättningens storlek relateras till vad som gäller för riksdagens anställda och förenklas så att ett genomsnittsbelopp fastställs för samtliga dagar vid flerdygnsförrättningar, oavsett hur länge förrättningen pågår. Beloppet bör grundas på ett genomsnitt av den sammanlagda ersättning som betalas till de anställda i riksdagen, dvs. summan av traktamentet och förrättningstillägget. Vid endagsförrättning bör ett genomsnittsbelopp betalas oberoende av förrättningens längd (om förrättningen pågår mer än fyra timmar). Det föreslås att dagsersättningen vid flerdygnsförrättningar fastställs till 1/120 och vid endagsförrättningar till 1/275 av basbeloppet och att beloppen rundas av till närmaste tiotal kronor.
Ersättning för logikostnader - nattraktamente
Ledamöternas kostnader för boendet i Stockholm varierar avsevärt mellan dem som hyr s.k. kombirum och dem som hyr lägenheter i riksdagens bostadshus. Enligt förslaget kan ett sätt att jämna ut dessa skillnader vara att riksdagen ersätter boendekostnaderna i Stockholm. Det föreslås att så sker och att ersättning ges motsvarande de faktiska kostnaderna upp till ett tak som i princip svarar mot den högsta månadshyran för riksdagens bostäder, avrundat till 4 000 kr. Ersättningen ges efter uppvisande av kontrakt eller hyresavi i de fall ledamoten hyr privat.
För att täcka ledamöternas logikostnader föreslås att en ny ersättning införs, benämnd nattraktamente, som bör utbetalas månadsvis under hela året.
Motionerna
I motion 1994/95:K711 yrkande 1, väckt under den allmänna motionstiden 1995, begär Sten Andersson (m) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om att tydliggöra motiven för att riksdagsledamöternas traktamentsvillkor skiljer sig från vad som gäller för övriga medborgare. Enligt motionären borde i ett demokratiskt samhälle alla vara överens om vikten och nödvändigheten av medborgarnas engagemang och intresse för politik. Det är enligt motionären viktigt att alla nödvändiga åtgärder vidtas för att förståelsen för politiken och politikers situation behålls. Motionären exemplifierar med traktamentsbestämmelserna för riksdagsledamöterna, främst det förhållandet att alla ledamöter oavsett hemort får traktamentsersättning. Detta bör enligt motionären göras begripligt om förståelse skall erhållas bland medborgarna.
I följdmotion 1995/96:K21 av Anders Björck m.fl. (m) begärs att riksdagen avslår förvaltningsstyrelsens förslag att reglera den högsta ersättningsnivån för nattraktamente (4 000 kr) i lagstiftningen (yrkande 1). Motionärerna ifrågasätter om detta är en ändamålsenlig reglering. De anser att det inte är lämpligt att ytterligare belasta en redan arbetstyngd riksdag med att fatta beslut om återkommande justering av högsta beloppsgränsen för ledamöternas nattraktamenten. Det framstår dessutom från författningsteknisk synpunkt som opraktiskt att lagstiftning fordras för varje ny justering av hyresnivån. På denna grund avråder motionärerna från att införa en exakt angiven högsta ersättningsnivå i lagtexten (5 kap. 1 § tredje stycket, 3 § samt 5 § i lagförslaget).
I följdmotion 1995/96:K22 av Peter Eriksson m.fl. (mp) hemställs att riksdagen beslutar att ersättningen för logikostnader i Stockholm för riksdagens ledamöter begränsas till högst 2 500 kr per månad (yrkande 2). Motionärerna stöder inte förvaltningskontorets strävan att jämna ut skillnader i kostnader mellan dem som valt s.k. kombirum och dem som har lägenhet. Enligt motionärerna är det rimligt att ledamöter med ett bättre boende också får ta på sig ökade personliga kostnader. Förslaget att ledamöterna får ersättning upp till 4 000 kr per månad kan locka till dyrare boende och därmed bli kostnadsdrivande samt förvärra den redan ansträngda hyresmarknaden i Stockholms innerstad.
Utskottets bedömning
I motion 1994/95:K711 yrkande 1 begärs att riksdagen tydliggör motiven för att riksdagsledamöternas traktamenten skiljer sig från vad som gäller övriga medborgare, så att medborgarna skall förstå under vilka villkor ledamöterna arbetar.
Som framgått av det föregående syftar det framlagda förslaget i grunden till att ta bort sådana skillnader som karaktäriserar det nuvarande systemet och att bringa ersättningssystemet i överensstämmelse med vad som gäller i samhället i övrigt. Någon redovisning av det slag som efterlyses i motionen behövs enligt utskottets mening därför inte, varför motion 1994/95:K711 yrkande 1 avstyrks.
I följdmotion 1995/96:K22 yrkande 2 (mp) begärs att ersättningen för logikostnader i Stockholm för ledamöterna begränsas till 2 500 kr/månad. Motionärernas motiv för sin ståndpunkt är att de ledamöter som väljer ett bättre boende än t.ex. kombirum själva bör bära kostnaderna för detta. Utskottet, som finner förvaltningsstyrelsens förslag (4 000 kr/månad) välavvägt med hänsyn till syftet att jämna ut boendekostnaderna, avstyrker motionen i denna del.
I följdmotion 1995/96:K21 yrkande 1 (m) yrkas avslag på förslaget att i lag reglera den högsta ersättningsnivån för nattraktamente. Den föreslagna ordningen, enligt vilken lagändring krävs för varje justering av ersättningsnivån, är enligt motionärerna opraktisk. Utskottet instämmer i denna invändning och föreslår en ändring i lagtexten (5 kap. 1 § tredje stycket, 3 § samt 5 §) med innebörd att ersättningen skall uppgå till ett belopp som Riksdagens förvaltningskontor fastställer. Utskottet förutsätter att förvaltningskontoret därvid kommer att tillämpa samma principer för hyressättningen av riksdagens bostäder som för närvarande tillämpas.
Utskottet har inga invändningar mot förslaget till nytt ersättningssystem i övriga avseenden såväl när det gäller principerna som ersättningsbeloppens storlek och tillstyrker därför förslaget i denna del.
Ersättning för resekostnader
Nuvarande regler
Enligt 6 kap. 1 § lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter får en ledamot anlita inrikes järnvägar och statliga busslinjer på riksdagens bekostnad. Detsamma gäller för resor med flyg som har samband med uppdraget. Enligt 6 kap. 2 § får förvaltningskontoret föreskriva att en ledamot får anlita annat färdmedel än som anges i 1 § samt har rätt till traktamente vid resa med anledning av uppdraget som ledamot av riksdagen.
Enligt tillämpningsföreskrifterna tilldelas ledamöter och ersättare ett riksdagskort för inrikes resor. Kortet gäller bl.a. som årskort på SJ samt som ett debiteringskort på riksdagen för inköp av biljett på inrikes reguljära flyglinjer. Vidare äger en ledamot bl.a. rätt till ersättning för båtresa mellan Gotland och fastlandet, för resa med andra kollektiva trafikmedel än statliga för färd till och från närmaste järnvägsstation eller flygplats om resan sker med anledning av uppdraget samt för resor med egen bil i vissa situationer. En ledamot eller en talmans- eller statsrådsersättare, som är stadigvarande bosatt inom Storstockholmsområdet, tilldelas ett årskort för färd med Storstockholms lokaltrafik (SL). Andra ersättare inom samma område får motsvarande resekostnader ersatta mot räkning. En ledamot som inte är berättigad till traktamente får för varje riksmöte använda riksdagskortet för 25 resor med taxi för resor mellan riksdagshuset och bostaden efter sena sammanträden.
Förslag angående regler för resekostnadsersättning
Enligt förslaget bör inrikes resor som företas under utövandet av riksdagsuppdraget behandlas på samma sätt som tjänsteresor för tjänstemän i riksdagen och ersättningen skall utgå enligt de regler som gäller för tjänstemännen. Det innebär att riksdagen betalar tjänsteresor med hänsyn till det faktiska färdsättet och den färdväg som föranleds av förrättningen. Färdmedel kan vara egen bil, hyrbil, taxi eller allmänna kommunikationer. Vid flerdygnsförrättning utanför bostaden betalar riksdagen för logikostnaden. Talmanskonferensen bör enligt förslaget få det övergripande ansvaret för ledamöternas utrikes resor inklusive enskilda kontaktresor till EU- institutioner.
Konsekvenserna av de nya bestämmelserna blir bl.a. att beslut om resa och färdmedel görs av ledamoten själv med beaktande av tids- och kostnadsaspekter.
Enligt förslaget skall förvaltningskontoret, i syfte att få till stånd ett ekonomiskt och effektivt resande, tillsammans med den enskilde ledamoten kartlägga vederbörandes planerade resemönster. Vidare bör förvaltningsstyrelsen fastställa en resepolicy för att ge ytterligare preciseringar utöver lagtexten.
Förvaltningsstyrelsen föreslås regelbundet följa upp riksdagsledamöternas resekostnader på liknande sätt som sker med andra kostnader i riksdagen, bl.a. med hjälp av utfallsrapporter och resestatistik. Styrelsen får därmed en överskådlig bild av resekostnaderna.
Motionerna
Anders Björck m.fl. (m) föreslår i följdmotion 1995/96:K21 att riksdagen som sin mening ger förvaltningsstyrelsen till känna vad som anförts i motionen om kartläggning av riksdagsledamöternas resemönster (yrkande 2). Motionärerna anför bl.a. att all form av kartläggning eller granskning av människors beteende, såväl i tjänsten som privat, väcker viktiga frågor om integritetshänsyn. Förslaget om att kartlägga ledamöternas resemönster synes enligt motionärerna inte ha föregåtts av någon djupare analys av integritetsfrågorna. Vid en intresseavvägning mellan förvaltningens behov av att kartlägga ledamöternas resemönster och ledamöternas behov av att värna integriteten anser motionärerna att integritetshänsynen måste väga tyngst. I annat fall kan t.ex. den framtida rekryteringen av riksdagsledamöter allvarligt komma att försvåras, anser motionärerna. Motionärerna förutsätter också att reglerna och tillämpningen av den aviserade redovisningsskyldigheten utformas så att ledamöternas integritet inte träds för när.
I samma motion (yrkande 3) hemställs att riksdagsledamöterna även fortsättningsvis skall erhålla årskort på tåg utan prövning. Det föreslagna systemet, som innebär att varje ledamots behov av årskort på flyg eller tåg skall prövas mot ledamotens faktiska resande, innebär ett avsteg från den ordning som gällt sedan mycket länge. Ett bibehållande av det nuvarande systemet skulle enligt motionärerna sannolikt medföra bättre upphandlingsvillkor än om färre ledamöter ges rätt till kort. Nyordningen riskerar att motverka syftet att förbilliga reskostnaderna, anser motionärerna.
Peter Eriksson m.fl. (mp) hemställer i följdmotion 1995/96:K22 att riksdagen beslutar att ersättningen till riksdagens ledamöter för resor med egen bil begränsas till 13 kr per mil (yrkande 3). Den föreslagna ersättningsnivån på 26 kr per mil är mycket generös enligt motionärerna, och det vore fel om ledamöterna skulle kunna tjäna pengar på att resa med egen bil i tjänsten. En ersättning på halva nivån är tillräckligt, anser motionärerna, som dessutom menar att detta system medför minsta möjliga administration och krångel.
Utskottets bedömning
I följdmotion K21 yrkande 2 (m) aktualiseras vad som sägs i förslaget om en kartläggning av ledamöternas planerade resemönster. Enligt motionärerna måste integritetshänsynen i detta sammanhang väga tyngre än förvaltningens behov av att kartlägga resemönstret. Utskottet instämmer i denna bedömning och utgår, i likhet med motionärerna, från att den aviserade redovisningsskyldigheten utformas så att ledamöternas integritet inte träds för när. Utskottet har erfarit att skälen till den föreslagna årliga genomgången för beräkning av omfattningen av ledamöternas resor är att man vill dels förbättra sin service till ledamöterna genom att underlätta deras resande, dels skapa ett tillförlitligt underlag för förhandlingar med trafikföretag som SJ samt flyg- och taxiföretag om mängdrabatter, en metod som visat sig framgångsrik. Förvaltningen har i detta sammanhang enligt egen utsago inget intresse av att ta in detaljuppgifter om ledamöternas resande. Med hänvisning till dessa klarlägganden anser sig utskottet kunna ställa sig bakom förslaget i denna del. Motionärernas önskemål får därmed anses tillgodosedda, varför motionen avstyrks i denna del.
I samma motion, yrkande 3, hemställs att ledamöterna även fortsättningsvis skall erhålla årskort på tåg utan föregående prövning. En mera restriktiv hållning riskerar enligt motionärerna att motverka syftet att förbilliga reskostnaderna. Utskottet har från förvaltningskontoret inhämtat att alla ledamöter även inom det föreslagna systemet kommer att erhålla årskort på SJ. Eftersom motionärernas önskemål därigenom tillgodoses, avstyrks motionen i denna del.
När det gäller reglerna för ersättning vid färd med egen bil, föreslås samma nivåer som gäller för statsförvaltningen generellt, dvs. dels en nivå med en skattefri del på 13 kronor per mil och en skattepliktig del på 13 kronor, dels en nivå med enbart det skattefria beloppet på 13 kronor per mil. Det finns enligt utskottets mening goda skäl att införa dessa bestämmelser även för riksdagsledamöterna, som därmed får samma villkor som tjänstemän i riksdagsförvaltningen. Motion K22 yrkande 3 (mp) enligt vilken ersättningen borde begränsas till 13 kronor per mil avstyrks.
Utskottet tillstyrker således förslaget även i denna del. Det får ankomma på riksdagens förvaltningskontor att i tillämpningsföreskrifter till lagen närmare precisera när de olika nivåerna för bilersättning skall gälla.
Kostnadsersättning och viss teknisk utrustning
Gällande regler och praxis
Enligt 5 kap. 1 § lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter är en ledamot berättigad till kostnadsersättning, som per månad utgör 16 2/3 % av basbeloppet, vilket motsvarar två basbelopp per år. För ledamot som disponerar viss teknisk utrustning tillhörig riksdagen minskas enligt 2 § kostnadsersättningen enligt föreskrifter som förvaltningskontoret meddelar.
Kostnadsersättningen utgör enligt anvisningarna till kommunalskattelagen skattepliktig intäkt. De särskilda omkostnader som riksdagsuppdraget medför och som inte avses täckas av reskostnads- och traktamentsersättningen får dras av helt. För bilkostnader och traktamenten gäller särskilda avdragsregler.
Riksdagen bidrar till enskilda studieresor och till utrikesresor via stödet till partigrupperna för deltagande i internationella konferenser. Riksdagen bekostar också en del av ledamöternas språkutbildning. Riksdagen svarar också för kostnaderna för viss teknisk utrustning i bostaden (persondator, personsökare) samt abonnemangsavgiften för personsökare och mobiltelefoner. Ledamöterna svarar själva för inköpskostnaderna för telefax i bostaden och mobiltelefon.
Kostnader som ledamöterna själva står för är utöver de nämnda bl.a. driftkostnader för telefax, portokostnader, representation, kostnader för vissa tidningar, tidskrifter och litteratur, studieresor, konferenser och serviceavgifter till partikanslier.
Förslag angående kostnadsersättning och viss teknisk utrustning
Enligt förslaget bör riksdagen tillhandahålla den tekniska utrustning som krävs för att ledamöterna skall kunna utföra sitt uppdrag på ett effektivt sätt. Riksdagen bör därför svara för inköp av persondator och telefax i bostaden och för anslutnings-, abonnemangs- och samtalsavgifter för ett därtill knutet telefonabonnemang. Riksdagen bör vidare bekosta inköp och abonnemangsavgifter för mobiltelefon och personsökare, medan ledamöterna själva bör stå för mobiltelefonernas samtalsavgifter.
Mot bakgrund av samtliga förslag till ändringar av ledamöternas ekonomiska villkor föreslås att kostnadsersättningen bör sänkas något, från 16 2/3 % till 15 % av basbeloppet, vilket motsvarar en sänkning med 10 %.
Motionen
Peter Eriksson m.fl. (mp) hemställer i följdmotion 1995/96:K22 att riksdagen beslutar att helt avskaffa det nuvarande systemet med kostnadsersättning för riksdagens ledamöter (yrkande 1). Motionärerna konstaterar att den s.k. kostnadsersättningen kvarstår i stort sett oförändrad trots att ledamöterna får betydande förbättringar av förmånerna sammantaget. Detta innebär i praktiken en betydande lönehöjning, vilket inte kan anses rimligt med tanke på statens budget och resultatet av löneförhandlingarna i samhället i övrigt. Riksdagen skulle spara 22,4 miljoner kronor per år om kostnadsersättningen avskaffades.
Utskottets bedömning
Förslaget i denna del innebär att riksdagen tillhandahåller den tekniska utrustning, däribland datorutrustning, telefax, telefon, mobiltelefon och personsökare, som krävs för att ledamöterna skall kunna utföra sitt uppdrag på ett effektivt sätt. Riksdagen skall enligt förslaget även svara för huvuddelen av de kostnader som har samband med användingen av utrustningen. För de förbättringar som genomförs enligt förslaget får ledamöterna vidkännas en viss reducering av kostnadsersättningen. I följdmotion K22 yrkande 1 (mp) hemställs att systemet med kostnadsersättning avskaffas helt med hänsyn till de sammantagna förbättringar som förslaget innehåller. Enligt utskottets mening synes den reducering av kostnadsersättningen som förslaget innebär vara rimligt tilltagen. Mot denna bakgrund avstyrks motion K22 i denna del.
Övriga frågor
Pensionsbestämmelser för riksdagsledamöter och kommunalt förtroendevalda
Gällande pensionsbestämmelser för riksdagsledamöterna
Riksdagsledamöternas ekonomiska villkor regleras i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter.
Egenpensionsförmånerna är enligt 7 kap. 1 § ålderspension, sjukpension och egenlivränta. För rätt till ålderspension fordras enligt 8 kap. 1 § att ledamoten fullgjort minst sex riksdagsår och vid avgången fyllt 50 år. För hel ålderspension fordras minst tolv riksdagsår enligt 8 kap. 3 §.
Rätt till jukpension föreligger enligt 9 kap. 1 § för en ledamot som frånträder sitt uppdrag och uppbär hel förtidspension eller helt sjukbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. För hel sjukpension fordras enligt 9 kap. 3 § tolv riksdagsår.
En ledamot som lämnar riksdagen och därvid fullgjort minst tre sammanhängande riksdagsår före den månad ledamoten fyller 65 år och inte är berättigad till ålderspension har enligt 10 kap. 1 § rätt till egenlivränta.
Rätt till inkomstgaranti föreligger enligt 13 kap. 1-3 §§ om en ledamot lämnar riksdagen före 65 års ålder. För en ledamot som tjänstgjort mellan tre och fem år gäller inkomstgarantin ett år och är 80 % av garantiunderlaget (ledamotsarvodet plus vissa fasta arvoden vid avgångstillfället). En ledamot som lämnar riksdagen efter en sammanhängande tid av minst sex år är berättigad till garanti i två år om ledamoten inte uppnått 40 års ålder, i fem år om ledamoten uppnått 40 men inte 50 års ålder, och till utgången av den månad då ledamoten fyller 65 år om ledamoten uppnått 50 års ålder. Hel inkomstgaranti utbetalas efter 12 riksdagsår och utgör 80 % av garantiunderlaget det första året och därefter 66 %. Den som tjänstgjort mellan 6 och 11 år får fr.o.m. det andra året reducerad garanti, 33-60,5 %.
När det gäller pensionsgrundande tid för riksdagens ledamöter är det endast tiden som riksdagsledamot som ligger till grund för fastställande av inkomstgaranti och/eller egenpension. Riksdagen tar således vid fastställande av de nämnda förmånerna inte någon hänsyn till eventuell annan tid som hel- eller deltidsengagerad förtroendevald i kommun eller landsting.
I lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter finns inga regler om samordning av riksdagspension med annan pensionsförmån. Däremot finns sådana regler när det gäller inkomstgaranti. Samordningen skall i detta fall ske enligt 13 kap. 9-12 §§ i den nämnda lagen med andra inkomster (även pensioner) med undantag av ett basbelopp per år.
Riksdagsledamöternas egenpension samordnas med statlig tjänstepension enligt förordningen (1995:268).
Dispenseringsmöjligheter inom inkomstgarantin m.m.
Som framgått av redovisningen ovan är regelverket för de olika pensionsformerna uppbyggt så att det finns relativt strikta regler för när en ledamot över huvud taget kommer i åtnjutande av en viss pensionsförmån, vad som krävs för att få full pension och hur förmånerna beräknas i utrymmet mellan den nedre och den övre kvalifikationsgränsen. Den s.k. tidsfaktorn är här bestämmande. För t.ex. ålderspensionen är tidsfaktorn relationen mellan antalet hela riksdagsår och talet 12. Den som t.ex. har fullgjort sex riksdagsår och fyllt 50 år får tidsfaktorn 0,5.
Inom ramen för inkomstgarantin, där kvalifikationstiden är minst tre riksdagsår sammanhängande före 65 års ålder, finns särskilda dispensregler i 13 kap. 5 § lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter.
Inkomstgarantin tillämpas för avgångna ledamöter som har 3-6 riksdagsår bakom sig men som inte är berättigade till ålderspension. Enligt den nämnda bestämmelsen får förvaltningskontoret förlänga den tid under vilken garantin gäller med högst ett år, om vederbörande varit ledamot kortare sammanhängande tid än 6 år eller minst 6 år. I det sistnämnda fallet ät villkoren att ledamoten inte uppnått 40 års ålder eller uppnått 40 men inte 50 års ålder. Ett annat dispenseringsalternativ enligt samma bestämmelse är att även tjänstgöringstid som inte är sammanhängande får tillgodoräknas.
För hel sjukpension fordras 12 riksdagsår enligt 9 kap. 3 § den nämnda lagen, men för den som inte fullgjort 12 år tillgodoräknas även återstående år fram till 65.
Enligt förslag 1995/96:RFK5, som avser bestämmelser om ekonomiska villkor för Sveriges företrädare i Europaparlamentet, skall sättet att beräkna antalet år ändras i en för ledamöterna i den svenska riksdagen och Europaparlamentet mer gynnsam riktning. Enligt den föreslagna lydelsen i 1 kap. 3 § lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter skall, om viss tid inte kan tillgodoräknas som helt år (365 dagar), tiden anses som ett helt år om den uppgår till minst 270 dagar. Förslaget behandlas i ett kommande betänkande från KU.
Pensionsbestämmelser för hel- och deltidsengagerade förtroendevalda i kommuner och landsting
Kommunalt förtroendevaldas pensionsvillkor framgår av ett normalpensionsreglemente, PRF-KL, i lydelse från 1 januari 1992. Reglementet rekommenderas av Kommunförbundets respektive Landstingsförbundets styrelser att antas i de enskilda kommunerna och landstingen. För heltidsengagerad förtroendevald följer man normalt PRF-KL, men det finns avvikelser hos enskilda kommuner bl.a. när det gäller samordning. För deltidsengagerade finns det flera variationer, t.ex. att bestämmelser om visstidspension saknas.
Enligt 1 § 1 mom. PRF-KL gäller reglementet för heltidssysselsatta förtroendevalda, deltidssysselsatta med minst 40 % av heltidssysselsättning och för vilka kommunen beslutat att reglementet skall gälla samt den som tidigare varit förtroendevald hos kommunen och på grund härav är berättigad till pensionsförmån enligt reglementet.
Enligt 2 mom. gäller inte reglementet för förtroendevald som vid tillträdet av uppdrag äger uppbära egenpension på grund av anställning eller annat uppdrag eller om den förtroendevalde uppnått 65 års ålder.
Kommunen kan dock för särskilt fall besluta att reglementet skall gälla och därvid fastställa de villkor i fråga om pensionsrättens omfattning m.m. som kan finnas motiverade. Kommunen kan t.ex. besluta om pensionsrättens omfattning för de fall då full pensionsrätt inte föreligger.
Enligt 2 § 1 mom. är pensionsförmånerna egenpension, efterlevandepension och livränta. För hel pension erfordras enligt 5 § 1 mom. att den pensionsgrundande tiden är minst 12 år.
Visstidspension utges enligt 10 § 1 mom. till heltidssysselsatt förtroendevald som före 65 års ålder avgår från sitt heltidsuppdrag vid utgången av mandatperioden utan att avgången föranleds av sjukdom. Pensionsmyndigheten kan på förtroendevalds begäran besluta att för den förtroendevalde i stället för visstidspension skall föreligga rätt till livränta. Sådan livränta utges fr.o.m. den månad varunder den förtroendevalde fyller 65 år.
Den kommunala visstidspensionen samordnas enligt mom. 4 med förvärvsinkomst på grund av anställning, offentligt uppdrag eller annat förvärvsarbete . Samordning skall således ske med riksdagsarvode, inkomstgaranti och även andra skattepliktiga inkomster som riksdagsledamoten har.
Även anställning i kommun och landsting kan påverka den förtroendevaldes pensionsförmåner.
Problem med anknytning till samordning av pensioner
Som framgått av det föregående är samordning av pensioner, där olika huvudmän är involverade, komplicerat. En effekt är att flera begränsade pensioner som inte samordnas kan totalt ge mer än hel pension som resultat. Problem kan uppstå om t.ex. en avgående riksdagsledamot med rätt till inkomstgaranti från riksdagen också har en kommunal visstidspension. Vid en tillämpning av huvudreglerna kan den avgående ledamoten i ett sådant fall drabbas av dubbelsamordning, innebärande reducering av såväl den kommunala pensionen som inkomstgarantin från riksdagen. Enligt vad utskottet har erfarit har ingen drabbats av en sådan dubbelsamordning, eftersom berörda kommuner genom Kommunernas pensionsanstalt (KPA) avstått från samordning.
Förslag till ändring i övergångsbestämmelserna
Enligt punkt 4 övergångsbestämmelserna till lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter är en riksdagsledamot som lämnar sitt uppdrag under riksmötet 1993/94 och för vilken ålderspension skall fastställas enligt de nya bestämmelserna berättigad till en ålderspension som minst motsvarar tidsfaktorn multiplicerad med 22 % av ledamotsarvodet vid avgångstillfället.
I den praktiska tillämpningen av denna regel har det enligt beredningsgruppen visat sig finnas behov av att, om särskilda skäl föreligger, kunna bestämma ålderspensionen på motsvarande sätt också för den ledamot som under samma tidsperiod lämnar riksdagen men för vilken ålderspensionen skall fastställas enligt de äldre bestämmelserna. Det föreslås därför att övergångsbestämmelserna kompletteras med en sådan vidgad dispensmöjlighet.
Motionen
I motion 1994/95:K302 väckt under den allmänna motionstiden 1995 begär Bertil Persson (m) att riksdagen beslutar att tjänstgöring som riksdagsman, landstingsråd och kommunalråd bör vara likvärdiga. Utgångspunkten för motionen är att ett utövande av ett uppdrag som riksdagsledamot, landstingsråd eller kommunalråd under en tolvårsperiod medför rätt till full pension. Kortare perioder än tolv år i flera av de nämnda funktionerna medför dock inte full pension, eftersom pensionsförhållanden inte samordnas på det politiska området. Enligt motionärens mening bör pensionsförhållandena samordnas så att tjänstgöring i tolv år som heltidspolitiker berättigar till pension oavsett om det sker som riksdagsledamot eller landstings- eller kommunalråd.
Utskottets bedömning
Motionären vill ha en lösning på problemet med att ett mångårigt engagemang som heltidspolitiker i kommunal verksamhet och i riksdagen inte alltid leder till pensionsförmåner, som svarar mot tolv års verksamhet hos en huvudman. Utskottet anser för sin del att en riksdagsledamots verksamhet som heltidsengagerad förtroendevald utanför riksdagen i pensionshänseende inte bör sammankopplas med uppdraget som riksdagsledamot. Något behov av en generell samordning av riksdags- och kommunala pensioner finns enligt utskottets mening inte. Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrks motion 1994/95:K302.
I förvaltningsstyrelsens förslag 1995/96:RFK4 föreslås en ändring i punkt 4 övergångsbestämmelserna till lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter. Enligt förslaget bör bestämmelserna kompletteras med en vidgad dispensmöjlighet för ledamöter som lämnar sitt uppdrag under riksmötet 1993/94 och för vilka ålderspensionen skall fastställas enligt de äldre bestämmelserna. Utskottet tillstyrker förslaget i denna del.
Ledamöternas kansli- och biträdesresurser
Gällande bestämmelser
Enligt 1 § lagen (1994:1066) om statligt bidrag till partigrupperna utgår bidrag i form av gruppkanslibidrag, ledamotsbidrag och resebidrag.
Gruppkanslibidraget består enligt 4 § av grundbelopp och tilläggsbelopp, som bestäms för ett budgetår i sänder av förvaltningsstyrelsen. En partigrupp som företräder ett regeringsparti är berättigad till ett och övriga partigrupper till två grundbelopp. En partigrupp är enligt 6 § berättigad till så många tilläggsbelopp som motsvarar det antal riksdagsmandat som tillfallit partiet vid det senaste riksdagsvalet.
Ledamotsbidraget är enligt 10 § avsett för utredar-, assistent- och kontorshjälp åt riksdagsledamöterna. Bidraget bestäms för ett budgetår i sänder av riksdagens förvaltningsstyrelse. Bidraget bestäms sedan den 1 juli 1995 efter normen kostnader för en assistent per 2,5 ledamöter. Enligt riksdagens beslut våren 1995 skall bidraget från den 1 januari 1997 beräknas enligt normen en assistent per två ledamöter.
Resebidrag enligt 14 § är avsett för ledamöternas deltagande i internationella konferenser utomlands och andra utrikes resor.
Motionen
I motion 1994/95:K802, väckt under den allmänna motionstiden 1995, yrkar Bertil Persson (m) att riksdagen beslutar utreda hur riksdagsledamöternas resurser på hemorten skall kunna stärkas. Det läggs enligt motionären allt större vikt vid att riksdagsledamöterna aktivt verkar i sina valkretsar. Inte minst övergången till personval accentuerar detta. De praktiska resurserna för detta är enligt motionären ytterligt begränsade. Mot denna bakgrund är det enligt motionären angeläget att åstadkomma en förbättring vad avser bl.a. tillgång till lokaler och kansliresurser. En sådan utredning bör snarast inledas, anser motionären.
Tidigare behandling
I samband med behandlingen våren 1989 av förvaltningsstyrelsens förslag till höjning av den särskilda kostnadsersättningen gjorde konstitutionsutskottet vissa principuttalanden angående ledamotstödet (1988/89:KU39). Förslaget i denna del innebar att man genom den höjda kostnadsersättningen försökte åstadkomma en så stor valfrihet som möjligt för de enskilda ledamöterna vad gällde tekniska hjälpmedel m.m. Avsikten var att ledamöterna skulle kunna utnyttja den ökade kostnadsersättningen till att själva införskaffa teknisk utrustning eller till att ordna med stöd i arbetet på hemorten i annan form.
Den föreslagna lösningen gav enligt utskottet största möjliga frihet för ledamöterna att välja teknisk utrustning och annat stöd utifrån den egna arbetssituationen. Utskottet, som också ansåg det ur demokratisk synpunkt viktigt att ledamöterna själva kan bestämma hur uppdraget skall fullgöras och avgöra vilket stöd de behöver i sitt arbete, tillstyrkte förvaltningsstyrelsens förslag i denna del.
I ett senare betänkande (bet. 1993/94:KU18) behandlade utskottet motioner i vilka föreslogs att de enskilda ledamöterna personligen borde få disponera över en viss del av de ekonomiska resurser som går till partierna. Utskottet konstaterade att det fanns olika uppfattningar bland ledamöterna om hur servicen kan organiseras beroende på att man arbetar på olika sätt. Enligt utskottets mening står det partierna fritt att låta ledamöterna disponera en viss del av stödet till partigrupperna, i den mån det finns ett starkt önskemål om detta. Innan resultatet av en pågående utredning av det utbyggda stödet förelåg var utskottet dock inte berett att ta upp frågan om en omläggning av det ekonomiska stödet till partierna i den riktning motionärerna ville.
Enligt vad utskottet erfarit föranledde denna utredning inte någon åtgärd av förvaltningsstyrelsen. Av en allmän serviceenkät redovisad hösten 1994 framgår att en stor del av ledamöterna önskade ytterligare stöd i det politiska arbetet i form av hjälp från sekreterare/assistenter eller politiska sekreterare/handläggare. I några fall efterfrågades även hjälp hemma i den egna valkretsen. Enligt förvaltningskontoret finns det en möjlighet att inom ramen för en allmän serviceenkät under våren 1996 ställa vissa frågor till ledamöterna angående deras syn på det administrativa stöd de får.
Utskottets bedömning
I motion 1994/95:K802 yrkas att riksdagen beslutar utreda hur riksdagsledamöternas praktiska resurser på hemorten skall kunna stärkas, främst avseende lokaler och kansliresurser.
Som framgått av avsnittet Kostnadsersättning och viss teknisk utrustning föreslår förvaltningsstyrelsen förbättringar vad gäller ledamöternas tekniska utrustning. Denna utrustning har enligt utskottets mening ett direkt samband med de praktiska resurser på hemorten som motionären tar upp. När det gäller lokaler och kansliresurser på hemorten hänvisar utskottet till tidigare uttalanden enligt vilka kostnadsersättningen avses göra det möjligt för ledamöterna att bl.a. ordna med stöd i arbetet på hemorten (bet. 1988/89:KU39) och att det står partierna fritt att låta ledamöterna disponera en viss del av stödet till partigrupperna, om det finns ett starkt önskemål om detta (bet. 1993/94:KU18). Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrks motionen.
Lagförslaget
I (nya) 5 kap. 1 § tredje stycket föreslås, med hänvisning till vad som anförts i följdmotionen K21 yrkande 1 och av utskottet i det föregående, att uttrycket dock högst med 4 000 kronor per månad bör ersättas med upp till ett högsta belopp per månad som riksdagens förvaltningskontor beslutar . Denna ändring för med sig att även 5 kap. 3 och 5 §§ bör ändras på motsvarande sätt.
När det gäller tidpunkten för ikraftträdandet föreslår utskottet den 1 januari 1997.
Utskottet har i sitt förslag till lag om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter även infört vissa redaktionella ändringar i beredningsgruppens förslag i 1995/96:RFK4.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på förslaget 1995/96:RFK4 i sin helhet
att riksdagen avslår motion 1995/96:K20,
2. beträffande tydliggörande av motiven för riksdagsledamöternas traktamentsvillkor
att riksdagen avslår motion 1994/95:K711 yrkande 1,
3. beträffande högsta ersättningsnivån för nattraktamente
att riksdagen med avslag på motion 1995/96:K22 yrkande 2 bifaller förslag 1995/96:RFK4 i denna del,
res. 1 (v, mp)
4. beträffande lagreglering av den högsta ersättningsnivån för nattraktamente
att riksdagen med anledning av förslag 1995/96:RFK4 och motion 1995/96:K21 yrkande 1 godkänner vad utskottet anfört i denna del,
5. beträffande kartläggning av riksdagsledamöternas planerade resemönster
att riksdagen med anledning av förslag 1995/96:RFK4 och med avslag på motion 1995/96:K21 yrkande 2 godkänner vad utskottets anfört i denna del,
6. beträffande riksdagsledamöternas tillgång till årskort på tåg
att riksdagen med anledning av förslag 1995/96:RFK4 och med avslag på motion 1995/96:K21 yrkande 3 godkänner vad utskottet anfört i denna del,
7. beträffande reglerna för ersättning vid färd med egen bil
att riksdagen med avslag på motion 1995/96:K22 yrkande 3 bifaller förslag 1995/96:RFK4 i denna del,
res. 2 (mp)
8. beträffande kostnadsersättning och viss teknisk utrustning
att riksdagen med avslag på motion 1995/96:K22 yrkande 1 bifaller förslag 1995/96:RFK4 i denna del,
res. 3 (v, mp)
9. beträffande samordning av riksdagspensionen med andra pensioner
att riksdagen avslår motion 1994/95:K302,
10. beträffande riksdagsledamöternas kansli- och biträdesresurser
att riksdagen avslår motion 1994/95:K802,
11. beträffande lagförslaget
att riksdagen med anledning av förslag 1995/96:RFK4 bifaller utskottets förslag enligt bilaga.
Stockholm den 19 mars 1996
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar Johnsson (s), Widar Andersson (s), Tone Tingsgård (s), Birgitta Hambraeus (c), Björn von Sydow (s), Jerry Martinger (m), Kenneth Kvist (v), Pär-Axel Sahlberg (s), Inger René (m), Peter Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp), Nils- Göran Holmqvist (s) och Nils Fredrik Aurelius (m).
Reservationer
1. Högsta ersättningsnivån för nattraktamente (mom. 3)
Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med I följdmotion 1995/96:K22 och slutar med i denna del bort ha följande lydelse:
Utskottet stöder inte strävan efter att jämna ut skillnader i kostnader mellan dem som har s.k. kombirum i riksdagens hus och dem som har lägenhet. Enligt utskottets mening är det rimligt att en högre kvalitet i boendet medför ökade personliga kostnader. Den föreslagna ersättningsnivån, upp till 4 000 kr/månad, kan enligt utskottets mening bli kostnadsdrivande för riksdagen genom att ledamöterna lockas till ett dyrare boende. Enligt utskottets mening kommer riksdagen sannolikt också att behöva anskaffa betydligt fler lägenheter än vad som hittills varit fallet, vilket medför att riksdagen medverkar till att förvärra den redan ansträngda hyresmarknaden i Stockholms innerstad. Mot denna bakgrund förordar utskottet att ersättningen begränsas till högst 2 500 kr/månad.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande högsta ersättningsnivån för nattraktamente
att riksdagen med avslag på förslag 1995/96:RFK4 i denna del bifaller motion 1995/96:K22 yrkande 2,
2. Reglerna för ersättning vid färd med egen bil (mom. 7)
Peter Eriksson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med När det gäller och slutar med per mil avstyrks bort ha följande lydelse:
De föreslagna reglerna är enligt utskottets mening mycket generösa och bygger sannolikt på föreställningen att denna typ av resor bland riksdagens tjänstemän inte är så vanligt förekommande. Riksdagsledamöterna reser däremot i betydande utsträckning med egen bil. Det vore enligt utskottets mening fel om ledamöterna skulle tjäna pengar på detta resande, varför en ersättning med 13 kr/mil är en tillräcklig ersättning, en ordning som dessutom skulle minimera administration och krångel.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande reglerna för ersättning vid färd med egen bil
att riksdagen med avslag på förslag 1995/96:RFK4 i denna del bifaller motion 1995/96:K22 yrkande 3,
3. Kostnadsersättning och viss teknisk utrustning (mom. 8)
Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med Förslaget i denna och slutar med i denna del bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att trots att det nya systemet innebär att ledamöterna erhåller fri bostad i Stockholm, fler tekniska hjälpmedel och full ersättning för telefon i hemmet och för resor inom landet i tjänsten, kvarstår den s.k. kostnadsersättningen nästan helt intakt. Detta innebär i praktiken en betydande lönehöjning, vilket enligt utskottets mening inte kan anses rimligt med tanke på statens budget och resultatet av löneförhandlingarna inom samhället i övrigt. Enligt utskottets mening bör kostnadsersättningen avskaffas, vilket leder till en besparing på 22,4 miljoner kronor/år.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande kostnadsersättning och viss teknisk utrustning
att riksdagen med avslag på förslag 1995/96:RFK4 i denna del bifaller motion 1995/96:K22 yrkande 1,
Bilaga
Utskottets förslag till Lag om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter
dels att nuvarande 4, 5 och 6 kap. skall betecknas 5, 6 respektive 4 kap.,
dels att 3 kap. 4 §, nya 4-6 kap., rubrikerna till 4-6 kap. och punkterna 3 och 4 av övergångsbestämmelserna till lagen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. 4 § Beviljas en ledamot ledighet under mer än femton dagar i följd av annat skäl än offentligt uppdrag, militärtjänstgöring, sjukdom, vård av barn m.fl. görs avdrag från arvodet med två tredjedelar från och med den sextonde dagen.
Om en ledamot är ledig från sitt uppdrag på grund av sjukdom, görs avdrag för samma tid från arvodet och tilläggsarvodet i enlighet med de bestämmelser om sjukavdrag som gäller för arbetstagare hos riksdagen. Avdraget skall dock beräknas på grundval av arvodet och tilläggsarvodet delat med antalet kalenderdagar i månaden. Om en ledamot får föräldrapenning eller tillfällig föräldrapenning och för samma tid får arvode skall arvo det minskas med ett belopp som motsva rar uppburen föräldrapenning eller tillfällig föräldrapenning.
6 kap. Reseförmåner 4 kap. Resekostnadsersättn ing 1 § En ledamot får Med tjänsteresa anlita inrikes järn avses en resa som vägar och statliga en ledamot företar busslinjer på riks som ett led i dagens bekostnad. utövandet av sitt Detsamma gäller för uppdrag som sådana resor med riksdagsledamot. reguljära flyg Ledamotens bostad linjer som avser på hemorten utövandet av betraktas därvid uppdraget som riks som tjänsteställe. dagsledamot. 2 § Riksdagens En ledamot har förvaltningskontor rätt till ersätt får föreskriva att ning för kostnader en ledamot för tjänsteresor med belopp 1. på riksdagens motsvarande den bekostnad får faktiska kostnaden. anlita annat Ersättning för färdmedel än som kostnader för tjäns anges i 1 §, teresor med egen bil betalas med de 2. har rätt till belopp som gäller traktamente vid för tjänstemän inom resa med anledning den inre riksdags av uppdraget som förvaltningen och riksdagsledamot. fastställs av Riksdagens förvaltningskontor.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §
Ledamoten beslutar själv om inri-kes tjänsteresor och om lämpligt färdmedel med hänsyn tagen till kostnads- och tidsaspekter. Leda- moten skall därvid utnyttja sådana rabatter, årskort och liknande färdbevis eller handlingar som Riksdagens förvalt ningskontor till- handahåller med hänsyn tagen till ledamotens resemönster.
Utrikes tjänsteresa beslutas av talmanskonferensen eller den som talmanskonferensen bestämmer.
4 kap. Traktamente 5 kap. Traktamente m.m. 1 § En ledamot som En ledamot har från sin bostad på rätt till hemorten har längre traktamente enligt färdväg än 50 andra-fjärde kilometer till styckena om Riksdagshuset får förutsättningarna traktamente för för avdrag för varje påbörjat dygn ökade med en levnadskostnader är etthundrafemtiondel uppfyllda enligt av basbeloppet punkt 3 av enligt lagen anvisningarna till (1962:381) om 33 § allmän försäkring. kommunalskattelagen (1928: Traktamente utgår 370). dock inte för tid mellan det sista D a g t r a k t a sammanträdet i m e n t e vid kammaren i december flerdygns och det första i förrättning i januari eller Sverige betalas för mellan det sista varje hel dag som sammanträdet i tagits i anspråk kammaren i juni och för förrättningen det första under med ett belopp som det följande motsvarar en riksmötet, om inte etthundratjugondel ledamoten deltar i av basbeloppet sammanträde eller enligt lagen annan förrättning (1962:381) om för riksdagen i allmän försäkring Stockholm. avrundat till närmaste tiotal kronor. Har förrättningen påbörjats efter kl. 12.00 avresedagen eller avslutats före kl. 19.00 hemresedagen skall traktamente betalas med halva det nämnda beloppet.
Har ledamot som har rätt till dag traktamente tillhandahållits kostförmån skall traktamentet reduceras med hänsyn härtill, såvida inte förmånen avser fri kost som till handahållits på allmänna transport medel vid tjänsteresa och som inte utgör skattepliktig in täkt. Ersättning för logikostnad i Sverige (n a t t- t r a k t a m e n t e) betalas med be lopp motsvarande vi sad kostnad upp till ett högsta belopp per månad som Riksdagens förvaltningskontor bestämmer. Vid särskild tjänsteför rätt- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ning i Sverige mer än fem mil från bostaden och Riksdagshuset betalas dock ersättning för faktisk logikostnad som föranleds av förrättningen.
Vid flerdygnsförrättnin g utomlands betalas ersättning för ökade levnadskostnader enligt de villkor och med de belopp som gäller för tjänstemän inom den inre rikdagsförvaltninge n och fastställs av Riksdagens förvaltningskontor.
2 §
En ledamot som uppfyller förutsättningarna i 1 § för rätt till traktamente, utom såvitt avser kravet på övernattning på förrättningsorten, har rätt till f ö r r ä t t n i n g s t i l l- l ä g g vid endagsförrättningar i Sverige mer än fem mil från bostaden, om förrättningen varar mer än fyra timmar. Förrättningstillägg betalas med ett belopp som motsvarar en tvåhundrasjuttiofem tedel av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring avrundat till närmaste tiotal kronor.
Har ledamot som har rätt till förrättningstillägg tillhandahållits kostförmån skall förrättningstillägg et reduceras med hänsyn härtill, såvida inte förmånen avser fri kost som tillhandahållits på allmänna transportmedel vid tjänsteresa och som inte utgör skattepliktig intäkt.
2 § 3 § Om en ersättare, Om en ersättare, som inte kan som inte kan beredas bostad i beredas bostad i riksdagens hus, har riksdagens hus, har kostnader för högre logikostnader övernattning som än det högsta överstiger hälften belopp per månad av traktamentet för som betalas enligt dygn, kan 1 § tredje stycket förvaltnings får Riksdagens för kontoret bevilja valtningskontor, om särskild ersättning det finns särskilda härför. skäl, betala högre ersättning.
3 § Om en ledamot vid ledighet som är kortare än sexton dagar har uppburit traktamente för hel dag på annan grund än enligt denna lag, halveras traktamentet enligt 1 § för det eller de dygn det andra traktamentet har uppburits. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 § Om en ledamot är ledig i mer än femton dagar i följd, halveras traktamentet enligt 1 § för dygn från och med den första dagen. Vid ledighet i mer än femton dagar i följd minskas traktamentet för dygn till en fjär dedel från och med den sextonde dagen. 5 § 4 § Efter ledighet i Efter ledighet i mer än nittio dagar mer än nittio dagar i följd betalas i följd betalas inte något trakta inte någon ersätt mente. ning för logikost nad om det inte finns särskilda skäl.
5 §
Om det finns synnerliga skäl får förvaltningskontore t, efter ansökan av ledamot, betala ersättning för kostnad som är förenad med den bostad där ledamoten är folkbok-förd men där nattraktamente inte betalas för denna eller någon an-nan egen bostad. Ersättningen får inte överstiga det högsta belopp per månad som betalas enligt 1 § tredje stycket.
5 kap. 6 kap. Kostnadsersättning Kostnadsersättning och viss teknisk och viss teknisk utrustning utrustning 1 § En ledamot är En ledamot är berättigad till berättigad till kostnadsersättning. kostnadsersättning. Kostnadsersättninge Kostnadsersättninge n för månad utgör n för månad utgör 16 2/3 procent av 15 procent av basbeloppet enligt basbeloppet enligt lagen (1962:381) om lagen (1962:381) om allmän försäkring. allmän försäkring.
Vice talmännen är berättigade till extra kostnadsersättning för månad med 5 procent av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
2 §1 För ledamot som Riksdagen disponerar viss tillhandahåller teknisk utrustning ledamöter sådan tek tillhörig riksdagen nisk utrustning som minskas är av väsentlig kostnadsersätt betydelse för ningen enligt utförande av föreskrifter som uppdraget som leda meddelas av mot i riksdagen. riksdagens förvalt ningskontor.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Övergångsbestämmelser 3. För en 3. För en riksdagsledamot, riksdagsledamot, som vid utgången av som vid utgången av valperioden valperioden 1991-1994 fyllt 40 1991-1994 fyllt 40 år och har minst år och har minst sex års sex års sammanhängande tid sammanhängande tid som som riks- riksdagsledamot, dagsledamot, gäller gäller att garanti att garanti kan kan utbetalas utbetalas längst längst till till ingången av ingången av den den månad då leda månad då ledamoten moten fyller 65 fyller 65 år. år. Därefter föreligger rätt till ål- derspension. 4. En riksdagsledamot, 4. En som läm-nar sitt riksdagsledamot, uppdrag under som lämnar sitt riksmötet 1993/94 uppdrag under och för vilken riksmötet 1993/94 ålderspen-sion och för vilken skall fastställas ålderspen-sion enligt de nya skall fastställas bestämmelserna, är enligt de nya berättigad till en bestämmelserna, är ålderspension som berättigad till en minst motsvarar ålderspension som tidsfaktorn minst motsvarar multiplicerad med tidsfaktorn 22 procent av multiplicerad med ledamotsarvodet vid 22 procent av avgångstillfället. ledamotsarvodet vid avgångstillfället. Om särskilda skäl föreligger, får samma garantiregel tillämpas för en riksdagsledamot som lämnar sitt uppdrag under riksmötet 1993/94 och för vilken ålderspension skall fastställas enligt de gamla bestämmelserna.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Förslaget 1 Motionerna 1 Motioner väckta under allmänna motionstiden 1994/95 1 Motioner väckta med anledning av förslaget 2 Utskottet 2 Bakgrund 2 Avslag på förslaget 3 Motionen 3 Beräknade kostnadskonsekvenser av förslaget 3 Utskottets bedömning 4 Ersättning för ökade levnadsomkostnader 4 Nuvarande regler 4 Förslag till nytt ersättningssystem 5 Motionerna 6 Utskottets bedömning 7 Ersättning för resekostnader 7 Nuvarande regler 7 Förslag angående regler för resekostnadsersättning 8 Motionerna 8 Utskottets bedömning 9 Kostnadsersättning och viss teknisk utrustning 10 Gällande regler och praxis 10 Förslag angående kostnadsersättning och viss teknisk utrustning 10 Motionen 11 Utskottets bedömning 11 Övriga frågor 11 Pensionsbestämmelser för riksdagsledamöter och kommunalt förtroendevalda 11 Förslag till ändring i övergångsbestämmelserna 14 Motionen 14 Utskottets bedömning 15 Ledamöternas kansli- och biträdesresurser 15 Lagförslaget 17 Hemställan 17 Reservationer 19 1. Högsta ersättningsnivån för nattraktamente (mom. 3) 19 2. Reglerna för ersättning vid färd med egen bil (mom. 7) 19 3. Kostnadsersättning och viss teknisk utrustning (mom. 8) 20 Bilaga 21 Utskottets förslag till Lag om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter 21 Gotab, Stockholm 1996 _______________________________ 1 Senaste lydelse 1995:798.