Ny terroristlagstiftning m.m.
Betänkande 1990/91:JuU29
Justitieutskottets betänkande
1990/91:JUU29
Ny terroristlagstiftning m.m.
Innehåll
1990/91 JuU29
Sammanfattning
I detta betänkande tillstyrker utskottet ett regeringsförslag om ny terroristlagstiftning. Genom den nya lagstiftningen, som föreslås träda i kraft den 1 juli i år, avskaffas den hittillsvarande möjligheten att besluta om s.k. kommunarrest.
Vid betänkandet har fogats 16 reservationer i olika avseenden (v och mp).
Propositionen
I proposition 1990/91:118 har regeringen (arbetsmarknadsdepartementet) efter hörande av lagrådet föreslagit riksdagen att anta de genom propositionen framlagda förslagen till
1. lag om särskild kontroll av vissa utlänningar,
2. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),
3. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),
4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
5. lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m.m.
Propositionens huvudsakliga innehåll redovisas på s. 19.
I samband med propositionen behandlar utskottet fem med anledning av propositionen väckta motioner samt två motioner som väckts under den allmänna motionstiden i år.
De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen
1990/91:Ju31 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen avslår proposition 1990/91:118 om förslag till lag om särskild kontroll av vissa utlänningar m.m., 2. att riksdagen beslutar att lagen 1989:530 om åtgärder för att förebygga våldsdåd med internationell bakgrund skall upphöra att gälla den 1 juli 1991, 3. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 1 -- hos regeringen begär förslag om att rekvisiten för lagens tillämpning görs mer preciserade i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 1 -- hos regeringen begär förslag om att det skall vara en förutsättning för lagens tillämpning att det föreligger fara för terroristhandling i Sverige, 5. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 1 -- avslår de föreslagna bestämmelserna om tvångsåtgärder, 6. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 1 -- hos regeringen begär förslag om att part alltid skall ha rätt att få del av beslutsunderlaget i ärende enligt denna lag, 7. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 1 -- hos regeringen begär förslag om att Stockholms tingsrätt skall vara beslutande myndighet i ärende om utvisning enligt denna lag.
1990/91:Ju32 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen ändrar förslaget till lag om särskild kontroll av vissa utlänningar m.m. i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Ju33 av Göran Ericsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en skärpning av utlänningslagen i syfte att förhindra att terrorister med utnyttjande av denna lag och i skydd av asylinstitutet kan operera från vårt land.
1990/91:Ju34 av Krister Skånberg m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att de extraordinära regler som regeringen föreslår skall gälla också för svenska medborgare, 2. att riksdagen beslutar att, vid avslag på yrkande 1, de föreslagna reglerna skall ingå i utlänningslagen, 3. att riksdagen beslutar att anmälningsplikt och övriga tvångsmedel gemensamt bör regleras i 19 § i förslaget, 4. att riksdagen beslutar att beslutanderätten för anmälningsplikt och övriga tvångsmedel i samtliga fall läggs på allmän domstol, 5. att riksdagen beslutar att straffmaximum för försummad anmälningsplikt föreskrivs vara sex månaders fängelse, 6. att riksdagen beslutar att proportionalitetsprincipen skrivs in i den föreslagna lagen, 7. att riksdagen beslutar att en regelbunden omprövning -- en gång per år -- bör vara obligatorisk samt att en rätt för den presumtive terroristen att vid förändrade förhållanden begära omprövning av samtliga tvångsmedel (inkl. anmälningsplikt) vid allmän domstol skrivs in i lagen, 8. att riksdagen beslutar att hemlig teleavlyssning endast bör medges för ett begränsat antal telefoner med anknytning till den presumtive terroristen själv, 9. att riksdagen beslutar att beviskravet för tvångsmedelsanvändning (inkl. anmälningsplikt) efter tre år bör höjas till "påtaglig risk", 10. att riksdagen beslutar att i den föreslagna lagen föreskrivs att något avgörande inte får fattas om den presumtive terroristen inte delgivits kallelse till förhandlingen eller inte är företrädd av ett ombud, 11. att riksdagen beslutar att ombudet bör få ta del av allt material som läggs till grund för ett avgörande och erhålla kännedom om utnyttjade vittnens identitet.
1990/91:Ju35 av Ingela Mårtensson och Maria Leissner (fp) vari yrkas 1. att riksdagen avslår propositionen, utom såvitt gäller upphävandet av lagen (1989:530) om åtgärder för att förebygga våldsdåd med internationell bakgrund (terroristlagen), 2. att riksdagen vid avslag på yrkande 1 beslutar ge lagen om särskild kontroll av utlänningar sådan lydelse att några särskilda tvångsåtgärder inte kan tillgripas mot utlänningar, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den parlamentariska insynen.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden
1990/91:Ju225 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om brottsmisstänktas möjlighet att i vissa fall få ta del av säkerhetspolisens uppgifter.
1990/91:Ju643 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en slutlig lösning av den svenska kommunarresten. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:U655.
Utskottet
Inledning
Särskilda regler i syfte att bekämpa internationell terrorism infördes i svensk lagstiftning år 1973 genom lagen (1973:162) om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund. Lagen hade det primära syftet att göra det möjligt att hindra presumtiva terrorister från att komma in i eller stanna kvar i Sverige. Samtidigt syftade bestämmelserna till att skapa möjlighet till särskild kontroll -- genom telefonavlyssning och andra tvångsåtgärder -- i de fall då sådana utlänningar av humanitära skäl ändå måste beredas en fristad här i landet. Lagen var tidsbegränsad.
År 1975 införlivades huvuddelen av lagens bestämmelser med den då gällande utlänningslagen (1954:193). Samtidigt fick reglerna om telefonavlyssning och vissa andra tvångsåtgärder bilda en särskild lag, lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall, den s.k. spaningslagen. Lagen, som var tidsbegränsad, gavs genom successiva beslut fortsatt giltighet till den 1 juli 1989.
1954 års utlänningslag ersattes år 1980 av en ny lag till vilken terroristbestämmelserna överfördes med i stort sett oförändrat sakligt innehåll. Denna lag har fr.o.m. den 1 juli 1989 ersatts av utlänningslagen (1989:529). Samtidigt bröts terroristbestämmelserna ut och bildar, tillsammans med spaningslagens bestämmelser, den nu gällande lagen (1989:530) om åtgärder för att förebygga våldsdåd med internationell bakgrund (terroristlagen). Lagen trädde i kraft den 1 juli 1989; samtidigt upphörde spaningslagen att gälla (prop. 1988/89:86, SfU19 och 22, rskr. 325; jfr 1988/89:JuU25).
Terroristlagstiftningen har setts över av en parlamentariskt tillsatt kommitté -- terroristlagstiftningskommittén. Uppdraget har redovisats i betänkandet (SOU 1989:104) Terroristlagstiftningen. Propositionen bygger på terroristlagstiftningskommitténs betänkande och remissbehandlingen av det.
En av terroristlagstiftningskommittén i sitt betänkande lämnad redogörelse för huvudpunkterna i olika länders lagstiftning som är av intresse här fogas av utskottet som bilaga till detta betänkande.
Gällande ordning
Terroristbestämmelserna ger möjlighet att under speciella förutsättningar ingripa med åtgärder som syftar till att minska riskerna för att våldsdåd utförs i Sverige av internationellt förgrenade terroristorganisationer.
I första hand är det fråga om möjligheter att från Sverige avvisa eller utvisa en utlänning som bedöms vara presumtiv terrorist. För de mycket speciella fall då utlänningen trots beslut om avlägsnande tillåtits stanna i landet finns regler om villkor för utlänningens vistelse här och om viss kontroll och övervakning av honom.
Enligt den sedan den 1 juli 1989 gällande terroristlagen skall en utlänning avvisas vid ankomsten till Sverige eller, om han redan uppehåller sig här, utvisas om två förutsättningar är uppfyllda. För det första skall det finnas grundad anledning att anta att han tillhör eller verkar för en sådan organisation eller grupp som, med hänsyn till vad som är känt om dess verksamhet, kan befaras utanför sitt hemland använda våld, hot eller tvång för politiska syften och därvid begå sådana handlingar här i landet -- organisationsrekvisitet. För det andra skall det, med hänsyn till vad som är känt om utlänningens tidigare verksamhet eller i övrigt, föreligga fara för att han här i landet medverkar till att använda våld, hot eller tvång för politiska syften -- det personliga rekvisitet. Beslut om avvisning eller utvisning meddelas av regeringen.
En förutsättning för att den som av regeringen har bedömts vara terrorist skall kunna avlägsnas ur landet är att det inte föreligger något hinder enligt 8 kap. 1--4 §§ utlänningslagen (1989:529) att verkställa beslutet om avvisning eller utvisning. Om så är fallet -- eller om beslutet av någon annan särskild anledning inte bör verkställas -- skall regeringen förordna att verkställighet tills vidare inte får ske (inhibition). Avvisnings- eller utvisningsbeslutet samt förordnandet om inhibition skall prövas på nytt när det finns skäl därtill. Har ett beslut om avvisning eller utvisning inhiberats får regeringen, som nyss antytts, besluta om inskränkningar och villkor i fråga om utlänningens vistelseort (s.k. kommunarrest), byte av bostad och anställning samt anmälningsplikt.
En sådan utlänning som det här gäller kan under sin vistelse i landet bli föremål för viss kontroll och övervakning, t.ex. kan polisen besluta om husrannsakan och domstol om hemlig teleavlyssning.
Lagstiftningen innehåller vidare bl.a. straffbestämmelser för den som bryter mot föreskrifter om vistelseort och anmälningsskyldighet m.m.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en lag om särskild kontroll av vissa utlänningar. Den nya lagen skall ersätta den nuvarande terroristlagen (1989:530) och en bestämmelse i utlänningslagen (1989:529) om utvisning med hänsyn till rikets säkerhet.
Enligt den föreslagna lagen skall en utlänning kunna utvisas, om det med hänsyn till vad som är känt om hans tidigare verksamhet och övriga omständigheter kan befaras att han kommer att begå eller medverka till en brottslig gärning som innefattar våld, hot eller tvång för politiska syften (det personliga rekvisitet). Finns grund för avvisning eller utvisning enligt utlänningslagens regler skall dock i första hand dessa bestämmelser tillämpas.
Förslaget innebär att det s.k. organisationsrekvisitet utmönstras.
Enligt den nu gällande terroristlagen kan endast risken för terrorhandlingar här i landet beaktas. I propositionen föreslås att även brottslig gärning i en främmande stat kan beaktas vid tillämpning av den föreslagna lagens bestämmelser om utvisning. Undantag skall göras för en sådan gärning i främmande stat som har övervägande karaktär av politiskt brott.
I den nya lagen föreslås bestämmelser om inhibition av verkställighet av utvisningsbeslut som överensstämmer med nu gällande regler.
Till den nya lagen överförs den nuvarande bestämmelsen att regeringen skall ompröva utvisningsbeslutet och beslutet om inhibition när det finns skäl till det. Bestämmelsen kompletteras på så sätt att rikspolisstyrelsen åläggs att årligen anmäla till regeringen om det finns skäl att ompröva ett beslut om utvisning som har inhiberats.
Enligt förslaget skall det inte längre finnas möjlighet att föreskriva om s.k. kommunarrest. Vidare skall det inte längre vara möjligt att föreskriva villkor om byte av bostad och anställning. Däremot behålls bestämmelser om anmälningsplikt, dvs. en skyldighet för utlänningen att på vissa tider anmäla sig hos en polismyndighet. Vidare behålls möjligheterna till husrannsakan, hemlig teleavlyssning m.fl. tvångsåtgärder i spaningssyfte. Tillämpningen av dessa bestämmelser görs dock beroende av att regeringen i varje enskilt fall förordnar härom. Förutsättningarna för att i det särskilda fallet tillgripa tvångsmedel skärps.
Vidare föreslås en regel som innebär att ett beslut av regeringen om anmälningsplikt eller ett beslut av regeringen att tvångsmedelsbestämmelserna får tillämpas skall ha en giltighetstid på högst tre år, räknat från dagen för beslutet om utvisning. För att ett sådant beslut skall ges längre varaktighet krävs att det finns risk för att utlänningen även i fortsättningen kommer att medverka till terroraktioner.
Beträffande beslutsbefogenheten i terroristärenden föreslås inga förändringar i fråga om själva utvisningsbeslutet och det inledande beslutet angående anmälningsplikt och tvångsmedel. Det innebär att regeringen även i fortsättningen skall ta ställning i dessa frågor. Liksom tidigare skall sådana beslut föregås av förhandling. Det föreslås dock att förhandling skall kunna undvaras, om ärendet är synnerligen brådskande. Förhandlingen skall enligt förslaget hållas av allmän domstol. För att stärka domstolens roll i terroristärenden föreslås att domstolen på begäran av regeringen skall kunna avge yttrande. Yttrandet skall inte vara bindande för regeringen. Även andra ändringar beträffande proceduren föreslås, avsedda att förbättra förfarandet och höja rättssäkerheten.
Vad gäller beslut om anmälningsplikt och om befogenhet att tillämpa tvångsmedelsbestämmelserna efter treårsfristens utgång föreslås att allmän domstol på ansökan av rikspolisstyrelsen skall pröva sådana frågor. Domstolens beslut skall ha en giltighetstid på tre år. Någon yttersta tidsgräns för åtgärder av det här slaget föreslås dock inte. Domstolens beslut skall kunna överklagas av såväl utlänningen som rikspolisstyrelsen.
I propositionen läggs även fram vissa förslag som gäller sekretess, parlamentarisk kontroll samt förhållandet mellan terroristlagstiftningen och strafflagstiftningen.
Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1991.
Utskottets överväganden
Avslag på propositionen
I motionerna Ju31 och Ju35 yrkas dels att regeringsförslaget skall avslås, dels att den nu gällande terroristlagen skall upphävas. Motionärerna vänder sig mot att den aktuella lagstiftningen enbart träffar utländska medborgare och att dessa därför blir särskilt utpekade som presumtiva terrorister. Enligt motionerna Ju32 och Ju34 bör reglerna om tvångsmedel kunna tillämpas även på svenska medborgare.
Redan i samband med terroristlagstiftningens tillkomst år 1973 framhöll utskottet att ett utmärkande drag i den intensifierade terroristverksamheten var att den har internationell anknytning och att bakom aktionerna inte sällan står internationellt vittförgrenade, välorganiserade grupper (JuU 1973:18 s. 13 f). Utskottet har i olika sammanhang också framhållit att bestämmelserna i terroristlagstiftningen inte innebär något avsteg från grundtankarna i vår utlänningslagstiftning. Särskilt har därvid påpekats att den svenska lagstiftningen -- i överensstämmelse med folkrättens regler och internationell praxis -- inte innefattar en ovillkorlig rätt för en utlänning att vare sig resa in i eller uppehålla sig i Sverige. Vidare har utskottet vid upprepade tillfällen -- senast i februari i år (1990/91:Ju11) -- funnit att en reglering av den natur som terroristlagstiftningen innehållit behövs.
I anslutning till motionerna vill utskottet notera att den aktuella lagstiftningen är en del av utlänningslagstiftningen. Detta skall ses mot bakgrund av att de politiska våldsdåd som har begåtts hos oss genomgående haft sin grund i politiska motsättningar utanför vårt lands gränser. Det väsentligaste inslaget i regleringen är möjligheterna att avlägsna presumtiva terrorister ur landet. Dessa möjligheter kan aldrig komma att beröra svenska medborgare med hänsyn till skyddsbestämmelserna i 2 kap. 7 § regeringsformen. Det är enligt utskottets mening, såsom föredragande statsrådet också framhåller, inte heller rimligt att göra andra bestämmelser av terroristlagstiftningskaraktär tillämpliga på svenska medborgare. Även dessa regler härleder sin legitimitet, som terroristlagstiftningskommittén uttalade, från det förhållandet att de berörda genom ett i vederbörlig ordning meddelat beslut har blivit avvisade eller utvisade ur landet men ändå tillåtits stanna kvar av asylrättsliga eller liknande skäl.
Mot den angivna bakgrunden kan utskottet inte finna fog för påståendena att lagstiftningen skulle innebära en diskriminering av utländska medborgare; det måste för övrigt beaktas att regleringen dels gäller enbart ett helt ringa antal presumtiva terrorister, dels tjänar till skydd för inte minst invandrare och andra utländska medborgare som legalt vistas här.
Med hänsyn till det anförda och då utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning om behovet av en sådan reglering som den aktuella avstyrker utskottet bifall till de nu behandlade motionsyrkandena. Utskottet ställer sig således i princip bakom förslaget till propositionen. Till enskilda frågor återkommer utskottet i det följande.
Förutsättningar för utvisning
Enligt den föreslagna lagen får en utlänning utvisas bl.a. om det med hänsyn till vad som är känt om hans tidigare verksamhet och övriga omständigheter kan befaras att han kommer att begå eller medverka till brottslig gärning som innefattar våld, hot eller tvång för politiska syften (1 § första stycket 2). Denna bestämmelse motsvarar 3 § första stycket i den gällande terroristlagen med den skillnaden att det s.k. organisationsrekvisitet har slopats. Även begränsningen till fara för brott i Sverige har utmönstrats ur lagstiftningen.
I motion Ju32 framförs önskemål om att organisationsrekvisitet skall behållas som en förutsättning för utvisning.
Beträffande utmönstrandet av organisationsrekvisitet ur terroristlagstiftningen anför föredragande statsrådet i propositionen (s. 32 f) följande.
Som kommittén framhåller får utvecklingen anses ha visat att organisationsrekvisitet i varje fall numera medför vissa olägenheter. Visserligen erbjuder det för det mesta inga svårigheter att fastställa vad som skall anses vara en organisation eller grupp i lagens mening, men ibland kan redan detta vålla problem. Till bilden hör nämligen att de rörelser som det här är fråga om inte alltid kan avgränsas och att de inte sällan upplöses, delas, ändrar namn och byter ledning eller struktur.
En utlänning som representerar en betydande fara för terroristaktioner kan vidare ibland tillhöra en mindre utbrytarfraktion med löslig struktur som står i uttalad motsättning till den ursprungliga gruppen men som därför inte är mindre farlig, eller han kan operera mer eller mindre på egen hand eller tillsammans med endast någon eller ett par kända bundsförvanter. Det kan också vara så att han verkar för politiska mål vilka omfattas av en organisation som vi här i landet erkänner som befrielserörelse men för dessa mål är beredd att använda våldsamma medel mot utomstående på ett sätt som är främmande för organisationen som sådan.
Även andra olägenheter är förenade med organisationsrekvisitet i dess nuvarande form. Kommittén har pekat på att det är oklart hur lagstiftningen förhåller sig till begreppet statsterrorism. Svårigheter kan uppstå när det gäller att utreda var en viss organisation har bildats, var dess kärnorganisation håller till och andra faktorer som har betydelse för att avgöra var den skall anses ha sitt hemland. Svårigheter kan också uppstå när det gäller att avgöra om en viss organisation eller grupp kan befaras använda våld utanför sitt hemland.
Ytterligare en olägenhet med organisationskriteriet som kommittén har uppmärksammat är frågan om den ena eller andra rörelsens egenskap av terroristorganisation vid tillämpningen kommer i fokus i sådan grad att frågan om det personliga rekvisitet är uppfyllt -- alltså om utlänningen personligen skall anses farlig -- blir i viss utsträckning undanskymd. Över huvud taget gäller att lagstiftningen tvingar oss att officiellt peka ut vissa rörelser som terroristorganisationer på ett sätt som saknar motsvarighet i flertalet andra länder och många gånger kan vara direkt olämpligt. Risken kan därmed också finnas att ett avvisnings- eller utvisningsbeslut tolkas så att en rörelse i dess helhet stämplas som terroristorganisation medan det i själva verket finns underlag för en sådan bedömning endast beträffande en fraktion som är svår att avgränsa och som har lös anknytning till rörelsen som sådan.
Ett väsentligt skäl för att organisationsrekvisitet införts har varit att man velat begränsa terroristlagstiftningens tillämpning till medlemmar av organisationer eller grupper som kan antas vara benägna att begå våldsdåd utanför sitt hemland och därvid även kan befaras organisera sådana aktioner i Sverige.
Som påpekats av kommittén och juristkommissionen med anledning av mordet på Olof Palme kan bestämmelsernas avfattning i denna del ge ett visst utrymme för en grupp som planerar terrordåd i andra länder att använda Sverige som bas eller reorganisationsområde, eftersom befarade våldshandlingar i andra länder inte kan åberopas som självständig grund för bedömningen.
Lagstiftningen bör enligt min mening inte medge att Sverige kommer att bli eller betraktas som ett land där medlemmar av internationella terroristorganisationer kan räkna med att finna en fristad, under förutsättning att de inte planerar brott i Sverige. Som närmare skall utvecklas i det följande anser jag därför att även befarade terrordåd i andra länder måste få beaktas vid den svenska terroristlagstiftningens tillämpning. Med denna utgångspunkt bortfaller ett huvudskäl för organisationsrekvisitet i nuvarande utformning.
Man kan alltså konstatera att lagstiftningens utformning i fråga om organisationsrekvisitet numera inte är ändamålsenlig. Naturligtvis måste det även i fortsättningen ha stor och kanske ibland avgörande betydelse, om en utlänning tillhör en organisation med våld av terrorkaraktär på programmet, i synnerhet när en mer eller mindre ovillkorlig lydnadsplikt kan antas gälla för honom. Men utvecklingen på området har fått till följd att det inte längre rimligen bör vara en nödvändig förutsättning för lagens tillämplighet att en person kan sägas tillhöra eller verka för en viss bestämd organisation, om det genom annan utredning är klarlagt att han representerar en betydande fara för terroristaktioner i politiskt syfte. De tillämpningssvårigheter som har berörts i det föregående kan befaras öka i takt med den internationella utvecklingen. Lagstiftningens nuvarande utformning kan då ge irrationella resultat, om inte organisationsrekvisitet tänjs på ett sätt som från allmänna legalitetssynpunkter framstår som tvivelaktigt. Av särskild betydelse är vidare att lagstiftningens nuvarande utformning tvingar oss att officiellt peka ut vissa rörelser som terroristorganisationer.
Av de nu anförda skälen bör organisationsrekvisitet utmönstras ur terroristlagstiftningen.
De skäl som föredragande statsrådet anfört som bakgrund för sitt ställningstagande äger enligt utskottet bärkraft, och utskottet kan instämma i att organisationsrekvisitet bör utmönstras. Utskottet kan därför inte ställa sig bakom önskemålet i motion Ju32.
I motion Ju31 framförs önskemål om att lagen begränsas till befarade terroristhandlingar i Sverige eftersom den eljest kan komma att träffa befrielserörelser och liknande organisationer.
Beträffande frågan om den föreslagna lagens tillämpningsområde anför föredragande statsrådet (s. 38 f) att begränsningen till befarade brott i Sverige i tidigare lagstiftningssammanhang motiverats med att terroristbestämmelserna inte bör få en sådan utformning att de kan tillämpas exempelvis på befrielserörelser som för en väpnad kamp i sitt hemland. Det är viktigt, anför hon, att terroristbestämmelserna i princip inte bör kunna tillämpas på befrielseorganisationer och liknande rörelser; samtidigt måste lagen ge utrymme för beaktande av risker för renodlade terroraktioner i andra länder, och det även om det är fråga om en befrielseorganisation. Det gäller således att finna en lagteknisk lösning som tillgodoser de motstående intressen som här gör sig gällande. Av betydelse i detta sammanhang är, anför föredragande statsrådet, att det uttryckligen i den föreslagna lagen sägs att brottslig gärning skall kunna befaras för att terroristbestämmelserna skall kunna bli tillämpliga. Genom att -- för undantag härifrån -- anknyta till begreppet politiskt brott som utgör ett inom utlänningslagstiftningen vedertaget begrepp uppnås enligt föredragande statsrådet en naturlig och adekvat begränsning.
Utskottet ansluter sig till detta resonemang och ställer sig bakom förslaget att även fara för att en utlänning i främmande stat skall begå eller medverka till brottslig gärning som innefattar våld, hot eller tvång för politiska syften skall skall kunna ligga till grund för utvisning från Sverige. Undantaget beträffande gärning i annan stat som har övervägande karaktär av politiskt brott innebär enligt utskottet en lämplig avvägning i den intressekonflikt det här gäller.
Utskottet avstyrker sålunda bifall till önskemålet i motion Ju31.
Enligt propositionen (s. 78) bör bestämmelsen om utvisning på grund av fara för terrorhandling reserveras för mycket allvarliga fall.
Förutsättningarna för att med tillämpning av den föreslagna lagens bestämmelser kunna utvisa en presumtiv terrorist bör enligt utskottets uppfattning, såsom också anförs i propositionen, reserveras för mycket allvarliga fall av befarade terrorhandlingar. Att som förordas i motion Ju31 inskränka denna möjlighet ytterligare genom att införa för lagens tillämpning begränsande rekvisit är inte påkallat.
Omprövning
En förutsättning för att den som av regeringen har bedömts vara terrorist skall kunna avlägsnas ur landet är att det inte föreligger något hinder mot verkställighet enligt 10 § första stycket i den föreslagna lagen. Om så är fallet skall regeringen förordna att verkställighet tills vidare inte får ske (inhibition). Enligt andra stycket skall utvisningsbeslutet och förordnandet om inhibition prövas på nytt när det finns skäl till det. För att säkerställa att ett behov av omprövning uppmärksammas åläggs rikspolisstyrelsen att varje år göra anmälan till regeringen.
I propositionen anförs bl.a. (s. 65) att en anmälan från rikspolisstyrelsen bör kommuniceras med den berörde utlänningen; regeringen bör emellertid inte vara skyldig att inleda ett omprövningsförfarande med anledning av en anmälan annat än när det finns skäl för det.
Enligt motionerna Ju32 och Ju34 bör en regelbunden omprövning av ett utvisningsbeslut ske en gång om året samt på begäran av utlänningen vid ändrade förhållanden.
Genom den föreslagna bestämmelsen som innebär dels att omprövning skall ske när det finns skäl för det, dels att rikspolisstyrelsen varje år till regeringen skall anmäla om det finns skäl att vidmakthålla beslutet om avvisning får motionerna anses tillgodosedda.
Tvångsmedel m.m.
Enligt den föreslagna lagen skall regeringen i samband med inhibition av ett beslut om avlägsnande ur landet av en presumtiv terrorist kunna föreskriva inskränkningar och villkor för utlänningens fortsatta vistelse i landet. De nu gällande reglerna om inskränkningar och villkor i fråga om vistelseort (kommunarrest) samt byte av bostad och anställning föreslås slopade. Däremot behålls möjligheten att ålägga utlänningen anmälningsplikt; ett sådant beslut skall dock gälla under längst tre år, räknat från dagen för beslutet om utvisning. För att anmälningsskyldighet skall kunna meddelas för tiden därefter fordras att det skall föreligga risk för att utlänningen kommer att medverka till terroristhandlingar.
I motion Ju643 begärs att den s.k. kommunarresten avskaffas.
Som framgår av det anförda föreslås den s.k. kommunarresten avskaffad. Motionen är således tillgodosedd.
De särskilda bestämmelserna i terroristlagen om tvångsåtgärder i spaningssyfte när ett avlägsnandebeslut inte kan verkställas, t.ex. hemlig teleavlyssning, behålls i den föreslagna lagen. Bestämmelserna skall emellertid inte som för närvarande automatiskt kunna tillämpas så snart ett utvisningsbeslut har inhiberats utan tillämpningen skall i stället vara beroende av att regeringen beslutar därom i varje enskilt fall. En förutsättning för att i det särskilda fallet tillgripa tvångsmedel skall vara att åtgärden bedöms ha betydelse för att utröna om utlänningen eller en organisation eller grupp som han tillhör eller verkar för planlägger eller förbereder en brottslig gärning som innefattar våld, hot eller tvång för politiska syften och för vilket minimistraffet här i landet är fängelse i minst två år.
Bestämmelserna som innebär att en utlänning som begått ett våldsdåd av allvarligt slag inte utvisas till ett land där han löper risk för politisk förföljelse eller inte är skyddad mot att vidare befordras till ett sådant land innebär som föredragande statsrådet anför (s. 42) att vi med öppna ögon kan tänkas tillåta även en terrorist att vistas i Sverige, om han behöver skydd mot ett hotande dödsstraff i annat land eller mot politisk förföljelse där. Det har ansetts, anför hon, att vi med denna utgångspunkt i gengäld rimligen måste ha en ordning som gör det möjligt för oss att effektivt övervaka sådana politiska flyktingar som, på grund av att de kan misstänkas för planering av terroraktioner, utgör en fara för svenska medborgare och utländska invandrares trygghet; det är mot denna bakgrund som reglerna om frihetsinskränkande föreskrifter och tvångsmedel i spaningssyfte skall ses. Har vi väl gjort den bedömningen, anför hon, att en utlänning representerar en betydande fara för terroraktioner, skulle det knappast vara följdriktigt om vi inte kunde sörja för att han underkastas särskild kontroll för det fall att han får tillstånd att stanna här i landet.
Utskottet kan instämma i föredragande statsrådets ovan redovisade uttalande beträffande behovet av att inom ramen för terroristlagstiftningen kunna tillgripa tvångsmedel. Utskottet kan därför inte ställa sig bakom önskemålen i motionerna Ju31, Ju32 och Ju35 att de särskilda tvångsmedlen skall avskaffas.
I motionerna Ju32 och Ju34 begärs att tvångsmedlet hemlig teleavlyssning skall medges endast för ett begränsat antal telefoner. Detta motiveras i motion Ju32 med påstående om att regeringsförslaget innebär möjlighet till avlyssning av ett obegränsat antal telefonapparater.
Hemlig teleavlyssning (och hemlig teleövervakning) får enligt 27 kap. 20 § rättegångsbalken (RB) avse endast telefonapparat eller annan teleanläggning som innehas eller annars kan komma att begagnas av den som skäligen misstänks för brottet. En motsvarande bestämmelse finns i den nu gällande terroristlagen. Samma reglering föreslås i den nya lagen genom en hänvisning i 20 § till 27 kap. RB. I detta hänseende föreslås alltså inga sakliga ändringar i förhållande till vad som nu gäller (se prop. s. 89 längst ner).
Utskottet avstyrker bifall till motionsyrkandena Ju32 och Ju34.
Motionerna Ju32 och Ju34 innehåller också önskemål om att anmälningsplikt och tvångsmedel skall regleras gemensamt i 19 § i den föreslagna lagen.
Lagen är -- såvitt nu är i fråga -- uppbyggd på följande sätt. I samband med att regeringen förordnar om inhibition av ett utvisningsbeslut kan den besluta om anmälningsplikt och om att de särskilda bestämmelserna om tvångsmedel skall få tillämpas i fråga om en utlänning (11 §). Ett beslut om tvångsmedel får meddelas endast om utvisningsbeslutet grundas på 1 § första stycket 2, dvs. risk för terroristhandlingar. Ett beslut om anmälningsplikt eller tvångsmedel gäller i längst tre år räknat från dagen för beslutet om avlägsnande (12 §). Efter utgången av denna treårsfrist ankommer det på domstol att meddela beslut i dessa frågor (14 §). Särskilda bestämmelser i lagen (19--21 §§) reglerar förutsättningarna för beslut att använda tvångsmedel i det särskilda fallet. Beslut om bl.a. husrannsakan och kroppsvisitation meddelas av polisen (19 §) medan domstol beslutar om bl.a. hemlig teleavlyssning (20 §).
Enligt utskottets mening är den i propositionen föreslagna ordningen för beslut om anmälningsplikt och tvångsmedel lämplig. Begränsningen beträffande tillämpligheten av de särskilda tvångsmedelsbestämmelserna tillgodoser intresset av att en prövning i detta hänseende sker i varje enskilt fall. Regleringen är alltså att se som ett uttryck för den strävan att öka rättssäkerheten som varit ett riktmärke i detta lagstiftningsärende. Utskottet ställer sig bakom den föreslagna ordningen och avstyrker bifall till motionerna i denna del.
I motion Ju32 framförs önskemål om att organisationsrekvisitet skall utmönstras ur den föreslagna lagens 19 §.
Det är här inte fråga om ett rekvisit eller en förutsättning för bestämmelsens tillämpning. Bestämmelsen innebär enligt utskottets synsätt enbart att om utlänningen tillhör en sådan organisation eller grupp som här avses, något som uppenbarligen kan förekomma, så får undersökningarna avse även eventuella förberedelser till brottslig gärning inom sådan organisation eller grupp. Detta finner utskottet närmast självklart. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju32 i denna del.
Tvångsmedelsanvändning efter tre år
Ett beslut om anmälningsplikt resp. om att tvångsmedel får användas föreslås -- som ovan nämnts -- gälla i längst tre år räknat från dagen för beslutet om avlägsnande (12 §). För att en förlängning av ett sådant beslut skall kunna meddelas fordras att det föreligger risk för terroristbrottslighet från den berörda utlänningens sida (14 §).
I motionerna Ju32 och Ju34 begärs att beviskravet för anmälningsplikt och för tvångsmedelsanvändning efter tre år skall vara påtaglig risk.
Terroristlagstiftningskommittén föreslog (s. 214) att om det bedöms som påkallat att föreskrifter gäller även efter tre år, skall en påtaglig risk krävas för att utlänningen kommer att medverka till terroraktioner. Detta innebär enligt kommittén att omständigheterna måste vara sådana att det finns välgrundad anledning befara terrorhandlingar från utlänningens sida, t.ex. på grund av att nya indikationer av allvarlig art har förekommit efter det ursprungliga beslutet. Enligt föredragande statsrådet (s. 45) är beviskravet påtaglig risk alltför högt ställt, särskilt med beaktande av att det enligt hennes förslag inte skall vara möjligt att meddela några inskränkningar i utlänningens rörelsefrihet. Hon gör i detta sammanhang jämförelse med beviskraven för anhållande och häktning. Föredragande statsrådet anser mot den angivna bakgrunden att det för en förlängning av beslut om anmälningsplikt (s. 46) och om befogenhet att använda tvångsmedel (s. 50) är tillräckligt att det föreligger risk för terroristbrottslighet från den berörde utlänningens sida. I specialmotiveringen anförs (s. 86) att de uttalanden som gjorts i proposition 1986/87:112 [om anhållande och häktning] bör vara vägledande när det gäller att bestämma det beviskrav, relaterat till bedömningen av risken för brott mot rikets säkerhet eller terrorhandlingar, som krävs för att tillämpa 14 §. Det skall alltså vara fråga om en risk som i det enskilda fallet är beaktansvärd; det skall föreligga en konkret fara för brottslighet.
Utskottet, som erinrar om sitt uttalande i det nyss nämnda lagstiftningsärendet att det skall vara fråga om en konkret fara för brottslighet (JuU 1987/88:7 s. 27), ställer sig bakom den bedömning som föredragande statsrådet gjort beträffande beviskravet risk för fortsatt brottslighet från den berörde utlänningens sida för beslut om anmälningsplikt och tvångsmedel efter treårsfristens utgång. Detta innebär att utskottet avstyrker bifall till de här behandlade motionsyrkandena.
Proportionalitetsprincipen
Motionerna Ju32 och Ju34 innehåller önskemål om att proportionalitetsprincipen skall införas i den föreslagna lagen.
Proportionalitetsprincipen innebär att ett tvångsmedel får användas bara om de skäl som talar för att åtgärden vidtas uppväger det intrång eller men i övrigt som tvångsmedlet innebär för något motstående intresse. En uttrycklig proportionalitetsprincip infördes år 1989 i de kapitel i RB som behandlar straffprocessuella tvångsmedel (prop. 1988/89:124, JuU25, rskr. 313). I den propositionen anfördes (s. 28 f) att den lagtekniska uppbyggnaden av bl.a. spaningslagen innebär att proportionalitetsprincipen i RB kommer att slå igenom även vid tillämpningen av den lagen. Vidare uttalades att proportionalitetsprincipen självfallet alltid skall tillämpas i belysning av de särskilda rekvisit som kan finnas i fråga om en viss typ av tvångsmedel. Spaningslagens regler om telefonavlyssning och andra tvångsmedel sammanfördes år 1989, som tidigare nämnts, med terroristbestämmelserna i utlänningslagen till den nu gällande terroristlagen.
Som följer av det anförda kommer proportionalitetsprincipen i RB att gälla även vid tillämpning av tvångsmedelsbestämmelserna i den föreslagna lagen. Motionsönskemålen får således anses tillgodosedda.
Förhandling angående anmälningsskyldighet och tvångsmedelsanvändning
Enligt den föreslagna lagen skall, för förfarandet vid tingsrätten vid behandlingen av frågor om anmälningsplikt och tvångsmedel efter utgången av treårsfristen, i allmänhet gälla vad som är föreskrivet om mål som rör allmänt åtal för brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i sex månader (14 § tredje stycket). Härav följer bl.a. att tingsrätten skall bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän samt att offentlig försvarare skall förordnas på begäran av utlänningen. Förfarandet vid själva förhandlingen kommer att i huvudsak följa bestämmelserna i 46 kap. RB. I propositionen (s. 87) anförs att av grunderna för 46 kap. 15 § andra och femte styckena RB torde följa att ärenden enligt denna paragraf får avgöras utan hinder av att utlänningen uteblivit från förhandlingen.
I motionerna Ju32 och Ju34 anförs att något avgörande inte skall få fattas vid förhandling, om utlänningen inte delgivits kallelse eller inte är företrädd av ombud.
I 46 kap. 15 § RB finns angivet förutsättningarna för att ett brottmål skall få avgöras när den tilltalade uteblivit. Enligt andra stycket 2 får målet avgöras om den tilltalade, sedan stämning delgetts honom, har avvikit eller håller sig undan på sådant sätt att han inte kan hämtas till huvudförhandlingen; målet får i detta fall, enligt femte stycket, avgöras även om den tilltalade inte har delgetts kallelse till förhandlingen. Eftersom 46 kap. 15 § RB reglerar det fall då någon står åtalad för brott är bestämmelsen, som framgår av propositionen, inte direkt tillämplig på förfarandet enligt den föreslagna lagen. Utskottet anmärker för egen del att en förhandling inför tingsrätten rimligen måste få äga rum även om utlänningen inte är tillstädes personligen eller genom ombud. En annan ordning, vilken skulle medföra att utlänningen genom att utebli från förhandling skulle kunna undgå såväl anmälningsskyldighet som tvångsmedel, skulle uppenbarligen äventyra lagstiftningens effektivitet. Utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju32 och Ju34 i denna del.
Beslutsorgan
Beslut om utvisning skall enligt den föreslagna lagen -- i enlighet med vad som gäller för närvarande -- fattas av regeringen. Föredragande statsrådet anför i propositionen (s. 54) att starka skäl med hänsyn till bl.a. de känsliga utrikespolitiska bedömningar som kan behöva göras talar för att besluten om utvisning skall ligga på regeringen.
Den i propositionen föreslagna ordningen överensstämmer med utskottets uppfattning. Detta innebär att utskottet avstyrker bifall till motion Ju31 vari framförs krav på att beslut om utvisning skall fattas av domstol med Stockholms tingsrätt som första instans.
I motionerna Ju32 och Ju34 förespråkas att beslutanderätten beträffande anmälningsplikt och övriga tvångsmedel i samtliga fall skall läggas på domstol.
Beslut om anmälningsplikt och tvångsmedel i samband med inhibition av ett utvisningsbeslut skall fattas av regeringen. I likhet med föredragande statsrådet finner utskottet det egenartat att tänka sig en ordning -- parallellt eller i omedelbar anslutning till förfarandet hos regeringen -- med ett förfarande inför domstol som inte skulle gälla huvudfrågan utan en följdfråga. En sådan ordning skulle säkert också ge upphov till kompetenskonflikter av olika slag. Utskottet avstyrker således bifall till motionerna Ju32 och Ju34 i nu behandlade delar.
Sekretess m.m.
Av 14 kap. 5 § sekretesslagen framgår bl.a. att sekretess inte hindrar att part tar del av handling eller annat material i ärendet; endast i synnerligen begränsad utsträckning kan handlingar och annat material hemlighållas för den som är part i ett ärende.
Enligt den föreslagna lagen behöver en handling eller annat material inte lämnas ut till utlänningen, om det av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att sekretessbelagd uppgift i materialet inte röjs. Beträffande de fall när ärenden om anmälningsplikt och tvångsmedel, efter den föreslagna treåriga fristens utgång, skall handläggas av domstol föreslås motsvarande ordning gälla. Vidare föreslås en möjlighet för domstolen att grunda sitt avgörande även på sådana omständigheter som utlänningen inte fått del av; inför domstol får dessutom åberopas sådana vittnesattester som avses i 35 kap. 14 § RB som bevis.
I motionerna Ju31 och Ju225 framförs krav på att en part skall ha rätt att ta del av allt beslutsunderlag. Enligt motion Ju32 bör vittnesattester inte få godtas som bevisning.
I propositionen anför föredragande statsrådet (s. 67) att sekretess gentemot utlänningen ibland kan vara nödvändig till skydd för uppgiftslämnare som bedöms riskera repressalier från den utpekade utlänningen eller hans bundsförvanter. Föredragande statsrådet anför vidare att även en viss annan sekretess -- t.ex. till skydd för rikets säkerhet eller eljest för säkerhetspolisens verksamhet -- kan tänkas avse sådana känsliga uppgifter att det inte anses möjligt att låta utlänningen ta del av dem. Det är emellertid viktigt, anför hon vidare, att huvudregeln även i terroristärenden är att parten skall få del av allt material. De undantag från huvudregeln som finns bör enligt hennes uppfattning tillämpas restriktivt så att inte uppgifter undanhålls utlänningen annat än när detta är oundgängligen nödvändigt; i synnerhet gäller detta när sekretessen tar sikte på annat intresse än källskyddet.
Utskottet ansluter sig till föredragande statsrådets bedömning att det i vissa fall kan vara nödvändigt att utlänningens rätt till insyn i handlingar och material begränsas. Samtidigt vill utskottet understryka att de föreslagna begränsningarna bör tillämpas med rimlig hänsyn till utlänningens intressen. Utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju31 och Ju225 i nu behandlade delar.
Utskottets inställning innebär att utskottet även avstyrker yrkandet i fråga om vittnesattester i motion Ju32.
Terroristlagstiftningskommittén har övervägt möjligheten av en ordning enligt vilken utlänningens ombud skulle kunna få del av uppgifter med förbud att även muntligen röja dem för utlänningen. Ett sådant förfarande är enligt 14 kap. 10 § sekretesslagen inte möjligt för närvarande; ombudet kan förbjudas att lämna en handling vidare till parten men inte att ge denne muntliga upplysningar. Enligt föredragande statsrådet (s. 69) skulle en ändring av nuvarande ordning kunna leda till att klientens förtroende för ombudet rubbades.
Utskottet delar föredragande statsrådets bedömning. Anledning saknas således att tillstyrka bifall till motionerna Ju32 och Ju34 i vilka yrkas att utlänningens ombud alltid skall få ta del av allt material.
Påföljd för överträdelse av anmälningsskyldighet
Påföljden för en utlänning som bryter mot anmälningsplikt som beslutats enligt den föreslagna lagen föreslås bli fängelse i högst ett år eller, när omständigheterna är mildrande, böter (23 § första stycket 3). Bestämmelsen har överförts från terroristlagen med den precisering som föranleds av att endast anmälningsplikt kvarstår av de inskränkningar och villkor som regeringen får föreskriva för fall då inhibition av ett utvisningsbeslut meddelats.
I motionerna Ju32 och Ju34 förespråkas att det högsta straffet för försummad anmälningsskyldighet skall vara fängelse i sex månader.
Utskottet kan konstatera att någon förändring av påföljden för försummad anmälningsskyldighet i förhållande till vad som för närvarande gäller inte föreslås. Enligt utskottets mening är det inte aktuellt att, som begärs i motionerna, sänka straffmaximum. Motionsyrkandena avstyrks.
Terroristbestämmelsernas lagtekniska placering
Föredragande statsrådet anför i propositionen beträffande terroristbestämmelsernas lagtekniska placering bl.a. (s. 70) att skäl kan anföras både för och emot en ordning som innebär att terroristbestämmelserna bildar en särskild lag; bestämmelserna är materiellt sett en del av utlänningslagstiftningen, eftersom de enbart rör utlänningskontrollen. Hon anför vidare att systematiska skäl därför kan tala för att de bör ha sin plats i utlänningslagen. Till detta, anför hon, kommer att åtskilliga av utlänningslagens allmänna bestämmelser och förfaranderegler under alla omständigheter måste få tillämpning även i terroristärenden och att en placering i utlänningslagen alltså medför att hänvisningar kan undvikas. Häremot kan hävdas, fortsätter föredragande statsrådet, att bestämmelserna blir lättare att överblicka om de förs till en särskild lag vid sidan av den allmänna utlänningslagstiftningen samt att det inte kan uteslutas att en placering i utlänningslagen negativt påverkar den allmänna synen på denna lag, som i övrigt präglas av en generös inställning beträffande utlänningars möjlighet att vistas i Sverige. Hon anför vidare att terroristärendena handläggs på ett helt annat sätt än övriga utlänningsärenden och att det bör beaktas att terroristbestämmelserna tillämpas i ytterst få fall i jämförelse med övriga bestämmelser i utlänningslagstiftningen; härtill kommer att den nya utlänningslagens systematik skulle störas väsentligt, om den kompletterades med terroristbestämmelserna. Att i detta läge överväga en lösning som skulle innebära att den lagtekniska placeringen nu ändras på nytt bör enligt henne inte komma i fråga.
I motionerna Ju32 och Ju34 anförs att den föreslagna lagens bestämmelser bör placeras i utlänningslagen eftersom lagen inte skall vara tillämplig på presumtiva terrorister som är svenska medborgare.
Utskottet ansluter sig till föredragande statsrådets uppfattning och avstyrker bifall till motionerna i nu behandlade delar.
Parlamentarisk kontroll
I motion Ju35 begärs att formerna för den parlamentariska kontrollen av tillämpningen av terroristlagstiftningen skall utredas. Motionärerna anför att det är en stark överdrift att påstå att riksdagens insyn och kontroll tillgodoses genom regeringens årliga redovisning av terroristbestämmelsernas tillämpning.
Regeringen har till riksdagen årligen lämnat en redovisning för tillämpningen av terroristlagstiftningens bestämmelser (se skrivelse 1990/91:73, JuU11).
I propositionen föreslås (s. 72 f) att den parlamentariska kontrollen av hur regeringen tillämpar terroristbestämmelserna och reglerna om tvångsåtgärder även i fortsättningen skall ske genom att regeringen årligen lämnar en skrivelse härom till riksdagen.
Utskottet kan instämma i att den parlamentariska kontrollen även fortsättningsvis bör ske på det sätt som beskrivs i propositionen. Om utskottet i framtiden skulle finna skäl att göra en djupare undersökning av lagstiftningens tillämpning än regeringens skrivelse skulle medge, kan utskottet självt -- härvidlag som i andra sammanhang av liknande art -- ta initiativ härtill.
Anledning saknas därför enligt utskottet att föranstalta om en sådan utredning som begärs i den nu aktuella motionen.
Skärpt lagstiftning
I motion Ju33 begärs en skärpning av utlänningslagen i syfte att förhindra att terrorister med utnyttjande av denna lag och i skydd av asylinstitutet opererar från Sverige.
Det nu för riksdagen framlagda lagförslaget syftar till att tillgodose just de intressen motionären vill värna om. Samtidigt utgör lagförslaget, som framgått i det föregående, en avvägning mellan dessa intressen och intresset att främja rättssäkerheten och inte göra större ingrepp i utländska medborgares frihet än som är nödvändigt. Som framgått ställer sig utskottet bakom denna avvägning och kan därför inte tillstyrka bifall till motionen.
Övriga frågor
Enligt vad som anförs i propositionen har den föreslagna lagen inte ansetts kunna behålla beteckningen terroristlag, eftersom den reglerar även åtgärder till skydd för rikets säkerhet och alltså inte enbart tar sikte på skyddet mot terrorism.
Detta innebär att en kort och lättanvänd beteckning på lagen går förlorad. Intresset av att lagen har en så kort beteckning som möjligt bör enligt utskottets mening tillgodoses genom att den betecknas lag om särskild utlänningskontroll. Detta leder till vissa följdändringar. Utskottet förordar även en annan följdändring i 43 § rättshjälpslagen (1973:429) samt en språklig jämkning i övergångsbestämmelserna till den nya lagen (jfr 1988/89:JuU25 s. 38). Utskottet föreslår också vissa andra i huvudsak redaktionella förändringar.
Utöver vad utskottet redovisat i det föregående har utskottet inte något att anföra med anledning av propositionen och motionerna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på propositionen att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju31 yrkandena 1 och 2, 1990/91:Ju32 i denna del, 1990/91:Ju34 yrkande 1 samt 1990/91:Ju35 yrkande 1, res. 1 (v) res. 2 (mp)
2. beträffande organisationsrekvisitet att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju32 i denna del,
3. beträffande lagens tillämpningsområde att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju31 yrkande 4, res. 3 (v)
4. beträffande restriktiv tillämpning att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju31 yrkande 3, res. 4 (v)
5. beträffande omprövning att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju32 i denna del och 1990/91:Ju34 yrkande 7, res. 5 (mp)
6. beträffande kommunarrest att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju643,
7. beträffande avskaffande av tvångsmedelsbestämmelser att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju31 yrkande 5, 1990/91:Ju32 i denna del och 1990/91:Ju35 yrkande 2, res. 6 (v)
8. beträffande hemlig telefonavlyssning att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju32 i denna del och 1990/91:Ju34 yrkande 8,
9. beträffande gemensam reglering av anmälningsplikt och tvångsmedel att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju32 i denna del och 1990/91:Ju34 yrkande 3, res. 7 (mp)
10. beträffande organisations planläggning att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju32 i denna del,
11. beträffande tvångsmedelsanvändning efter tre år att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju32 i denna del och 1990/91:Ju34 yrkande 9, res. 8 (v, mp)
12. beträffande proportionalitetsprincipen att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju32 i denna del och 1990/91:Ju34 yrkande 6,
13. beträffande förhandling att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju32 i denna del och 1990/91:Ju34 yrkande 10, res. 9 (mp)
14. beträffande beslut om utvisning att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju31 yrkande 7, res. 10 (v)
15. beträffande beslut om anmälningsplikt och tvångsmedel att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju32 i denna del och 1990/91:Ju34 yrkande 4, res. 11 (mp)
16. beträffande parts rätt att ta del av beslutsunderlag att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju31 yrkande 6 och 1990/91:Ju225 yrkande 9, res. 12 (v)
17. beträffande förbud mot vittnesattester att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju32 i denna del,
18. beträffande ombuds rätt att ta del av beslutsunderlag att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju32 i denna del och 1990/91:Ju34 yrkande 11, res. 13 (mp)
19. beträffande påföljd för överträdelse av anmälningsskyldighet att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju32 i denna del och 1990/91:Ju34 yrkande 5, res. 14 (v, mp)
20. beträffande terroristbestämmelsernas lagtekniska placering att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju32 i denna del och 1990/91:Ju34 yrkande 2, res. 15 (mp)
21. betäffande parlamentarisk kontroll att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju35 yrkande 3, res. 16 (v)
22. beträffande skärpt lagstiftning att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju33,
23. beträffande lag om särskild kontroll av vissa utlänningar att riksdagen antar det genom proposition 1990/91:118 framlagda förslaget till lag om särskild kontroll av vissa utlänningar, dock med de ändringarna dels att i 6 § i första stycket efter uttrycket "3 §" infogas "och 6 kap. 7 § utlänningslagen (1989:529)" och i sista stycket beteckningen "(1989:529)" tas bort, dels att lagen ges rubriken "Lag om särskild utlänningskontroll", dels att i 23 § första stycket 3 uttrycket "14 §§" skall bytas ut mot "14 §", dels att i första stycket i övergångsbestämmelserna uttrycket "terroristlag" byts ut mot "terroristlagen", och dels att tredje stycket övergångsbestämmelserna ges följande lydelse: "Vid tillämpning av 23 § första stycket 1 och 2 samt 24 § likställs med förbud och beslut om utvisning som där avses motsvarande beslut enligt äldre lag. Med föreskrift enligt 23 § första stycket 3 likställs motsvarande föreskrifter som meddelats enligt äldre lag."
24. beträffande utlänningslagen att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529), dock med den ändringen att i 4 kap. 11 § uttrycket "lagen (1991:000) om särskild kontroll av vissa utlänningar" byts ut mot "lagen (1991:000) om särskild utlänningskontroll",
25. beträffande rättshjälpslagen att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429), dock med de ändringarna dels att i 41 § första stycket 7 och i 43 § femte stycket uttrycket "lagen (1991:000) om särskild kontroll av vissa utlänningar" byts ut mot "lagen (1991:000) om särskild utlänningskontroll", dels att i 41 § första stycket 8 uttrycket "lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar" byts ut mot "lagen om särskild utlänningskontroll", och dels att i 43 § femte stycket mellan orden "eller" och "lagen" infogas orden "om utvisning enligt",
26. beträffande sekretesslagen att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
27. beträffande lagen om polisregister m.m. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m.m., dock med den ändringen att i 7 § första stycket 2 uttrycket "lagen (1991:000) om särskild kontroll av vissa utlänningar" byts ut mot "lagen (1991:000) om särskild utlänningskontroll".
Stockholm den 7 maj 1991
På justitieutskottets vägnar
Britta Bjelle
Närvarande: Britta Bjelle (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Ulla-Britt Åbark (s), Jerry Martinger (m), Birthe Sörestedt (s), Ingbritt Irhammar (c), Bengt-Ola Ryttar (s), Göthe Knutson (m), Eva Johansson (s), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c), Berith Eriksson (v), Krister Skånberg (mp), Sigrid Bolkéus (s), Nils Nordh (s), Yvonne Sandberg-Fries (s) och Birgit Henriksson (m).
Reservationer
1. Avslag på propositionen (mom. 1)
Berith Eriksson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med "Redan i" och slutar med "det följande" bort ha följande lydelse:
Utskottet motsätter sig i likhet med motionären att den föreslagna lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar antas. Utskottets inställning motiveras bl.a. av de negativa konsekvenser som kan bli följden av att lagen avses gälla enbart utländska medborgare. Dessa kommer därigenom att bli särskilt utpekade som presumtiva terrorister. Att, som görs i propositionen, påstå att de politiska våldsdåd som har begåtts hos oss genomgående haft sin grund i politiska motsättningar utanför vårt lands gränser måste enligt utskottets uppfattning vara en felaktig slutsats. Några våldsdåd med sådan bakgrund har visserligen inträffat i Sverige under senare år, men allt tyder på att den helt övervägande delen politiskt våld i Sverige förövats av svenska medborgare. Utskottet avstyrker således bifall till den föreslagna lagen. Som en följd av detta utskottets ställningstagande föreslår utskottet också att riksdagen beslutar att upphäva terroristlagen.
dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande avslag på propositionen att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Ju31 yrkandena 1 och 2 samt 1990/91:Ju35 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1990/91:Ju32 i denna del och 1990/91:Ju34 yrkande 1 dels avslår proposition 1990/91:118, dels beslutar att lagen (1989:530) om åtgärder för att förebygga våldsdåd med internationell bakgrund (terroristlagen) skall upphöra att gälla den 1 juli 1991.
2. Avslag på propositionen (mom. 1)
Krister Skånberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med "I anslutning" och slutar med "det följande" bort ha följande lydelse:
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning om behovet av lagstiftning om vissa tvångsmedel som skydd mot terrorism men anser att tvångsmedelsregleringen i förslaget är diskriminerande mot utlänningar. Enligt utskottets uppfattning bör alla presumtiva terrorister, oavsett nationell härkomst, inbegripas i tvångsmedelsregleringen. Det bör ankomma på regeringen att utarbeta ett lagförslag i enlighet härmed. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motionerna Ju32 och Ju34 som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet godtar alltså i princip regeringens förslag men anser att lagstiftningen måste jämkas i enlighet med det anförda och i en rad andra avseenden. Med denna inställning avstyrker utskottet bifall till motionerna Ju31 och Ju35 i nu behandlade delar.
dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande avslag på propositionen att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju32 i denna del och 1990/91:Ju34 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1990/91:Ju31 yrkandena 1 och 2 samt 1990/91:Ju35 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Lagens tillämpningsområde (mom. 3)
Berith Eriksson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "motion Ju31" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan inte ansluta sig till detta resonemang utan finner det för sin del utomordentligt allvarligt att begränsningen till fara för terroristhandling i Sverige tas bort. Härigenom utvidgas tillämpningsområdet för lagen avsevärt. Denna förändring medför att lagen kan bli tillämplig även på befrielseorganisationer och liknande rörelser. De försök som i den föreslagna lagtexten görs att avgränsa bestämmelsernas räckvidd leder inte till godtagbara resultat ur rättssäkerhetssynpunkt. Där uppställs krav på att den befarade terrorhandlingen skall utgöra en brottslig handling, som inte har övervägande karaktär av politiskt brott. Genom denna ordning kommer regeringen att få ett handlingsutrymme som medger en tillämpning av den nya regeln i samklang med den gällande utrikespolitiken. Detta förhållande är enligt utskottet inte godtagbart. Regeringen bör få i uppdrag att återkomma till riksdagen med förslag till lagtext som innebär att det skall vara en förutsättning för lagens tillämpning att det föreligger fara för terroristhandling i Sverige. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande lagens tillämpningsområde att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Ju31 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Restriktiv tillämpning (mom. 4)
Berith Eriksson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med "Förutsättningarna för" och slutar med "inte påkallat" bort ha följande lydelse:
Utskottet har ingen annan uppfattning i sak. Utskottet anser emellertid att detta bör framgå direkt av lagtexten i form av handfasta rekvisit som anger när utvisning kan komma i fråga. En förutsättning för tillämpning av reglerna bör, enligt vad som anförs i motion Ju31, t.ex. förutsätta att utlänningen har begått eller medverkat till en brottslig gärning eller att i vart fall att sannolika skäl för sådan brottslighet föreligger. Det bör ankomma på regeringen att för riksdagen presentera ett förslag till lösning i enlighet med vad som skisserats ovan. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande restriktiv tillämpning att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Ju31 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Omprövning (mom. 5)
Krister Skånberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med "Genom den" och slutar med "anses tillgodosedda" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning innebär den initiativrätt till omprövning som i den föreslagna lagen förlänats rikspolisstyrelsen en olycklig förstärkning av det inkvisitoriska inslaget i processen. En regelbunden omprövning bör ske som tar hänsyn till att anmälningsplikten och övriga tvångsmedel är av ingripande karaktär och har en lång varaktighet. Dessutom bör utlänningen ha rätt att påkalla omprövning vid domstol av t.ex. ett beslut om anmälningsplikt vid förändrade förhållanden. Regeringen bör få i uppdrag att skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag till ändrade regler om omprövning i enlighet med vad utskottet anfört ovan. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande omprövning att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju32 i denna del och motion 1990/91:Ju34 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Tvångsmedelsbestämmelserna (mom. 7)
Berith Eriksson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med "Utskottet kan" och slutar med "skall avskaffas" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning avviker de i lagen föreslagna möjligheterna att använda tvångsmedel från de rättssäkerhetskrav som av tradition brukar upprätthållas i vårt land. Reglerna måste omarbetas och bringas i överensstämmelse med dessa rättsnormer på sätt som närmare utvecklats i motion Ju31. Regeringen bör snarast återkomma med förslag som tillgodoser vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande tvångsmedelsbestämmelserna att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju31 yrkande 5, 1990/91:Ju32 i denna del och 1990/91:Ju35 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Gemensam reglering av anmälningsplikt och tvångsmedel (mom. 9)
Krister Skånberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med "Lagen är" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
Enligt den föreslagna lagen klassificeras inte anmälningsplikt som ett tvångsmedel. Detta medför att det inte finns någon gemensam reglering för samtliga aktuella tvångsmedel till vilka måste räknas anmälningsplikt. Möjligheterna att besluta om anmälningsplikt blir därigenom alltför omfattande. De begränsningar som anges i 19 § i förslaget kommer nämligen inte att gälla. Enligt utskottets uppfattning är detta otillfredsställande, och anmälningsplikt bör inarbetas i 19 §. Regeringen bör få i uppdrag att till riksdagen inkomma med förslag i enlighet med de riktlinjer utskottet angett ovan. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande gemensam reglering av anmälningsplikt och tvångsmedel att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju32 i denna del och 1990/91:Ju34 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Tvångsmedelsanvändning efter tre år (mom. 11)
Berith Eriksson (v) och Krister Skånberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med "Utskottet, som" och slutar med "behandlade motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör, i enlighet med vad terroristlagstiftningskommittén föreslog, beviskravet för tvångmedelsanvändning efter tre år skärpas till påtaglig risk. Detta framstår som särskilt motiverat med hänsyn till den långa tid som tvångsmedlet då använts. Det bör alltså krävas nya indikationer av allvarligt slag efter det ursprungliga beslutet. Utskottets inställning kan påkalla ändringar även i andra lagrum än det nu aktuella. Regeringen bör föranstalta om en översyn i enlighet med vad utskottet nu föreslagit. Detta bör ges regeringen till känna. Utskottet kan därför inte ställa sig bakom förslaget i propositionen att det skall vara tillräckligt med risk. Förslaget till lag om särskild kontroll av vissa utlänningar bör ändras i enlighet med vad utskottet nu anfört.
dels att utskottets hemställan under moment 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande tvångsmedelsanvändning efter tre år att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju32 i denna del och 1990/91:Ju34 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. Förhandling (mom. 13)
Krister Skånberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med "Utskottet anmärker" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör det inte få förekomma att terroristärenden kan avgöras trots att utlänningen uteblivit från förhandlingen. Det kan inte heller accepteras att ingripande beslut som går utlänningen emot skall kunna fattas utan att utlänningen bevisligen delgivits kallelse till förhandlingen eller utan att han ens därvid är företrädd av ett ombud. Regeringen bör få i uppdrag att snarast återkomma till riksdagen med förslag till erforderliga lagändringar. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande förhandling att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju32 i denna del och 1990/91:Ju34 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
10. Beslut om utvisning (mom. 14)
Berith Eriksson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med "Den i" och slutar med "första instans" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan inte ställa sig bakom den i propositionen föreslagna ordningen. Enligt utskottets mening bör i stället beslut i dessa ärenden fattas av Stockholms tingsrätt. Genom en sådan ordning skulle handläggningen omfattas av de traditionellt starka rättssäkerhetsgarantier som gäller vid domstolsprövning. Det bör ankomma på regeringen att utforma ett lagförslag i enlighet med vad ovan anförts. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande beslut om utvisning att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Ju31 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
11. Beslut om anmälningsplikt och tvångsmedel (mom. 15)
Krister Skånberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med "Beslut om" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:
I propositionen föreslås att det skall ankomma på regeringen att besluta om anmälningsplikt och tvångsmedel i samband med förordnande om att ett utvisningsbeslut inte skall verkställas. Utskottet kan inte ställa sig bakom detta förslag. Eftersom frågan naturligt nog är av övervägande juridisk karaktär, talar starkare skäl för att domstol fattar beslutet och -- i förekommande fall -- inhämtar regeringens yttrande i eventuella utrikespolitiska frågor. Det bör ankomma på regeringen att för riksdagen presentera ett förslag till lösning i enlighet med vad som skisserats ovan. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande beslut om anmälningsplikt och tvångsmedel att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju32 i denna del och 1990/91:Ju34 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
12. Parts rätt att ta del av beslutsunderlag (mom. 16)
Berith Eriksson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är ur rättssäkerhetssynpunkt sekretessregleringen en fundamental brist i den nuvarande terroristlagstiftningen. Ett avgörande får enligt gällande bestämmelser i vissa fall grundas på material som hemlighålls för utlänningen. I propositionen föreslås inga ändringar av dessa regler. Detta är enligt utskottet helt otillfredsställande och innebär ett flagrant åsidosättande av den grundläggande principen i en rättsstat att en part alltid har rätt att ta del av samtliga omständigheter som en domstol eller en myndighet grundar sitt avgörande på. Regeringen bör få i uppdrag att för riksdagen presentera ett lagförslag som innebär att part alltid skall ha rätt att få del av beslutsunderlaget i ärenden enligt den föreslagna lagen.
dels att utskottets hemställan under moment 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande parts rätt att ta del av beslutsunderlag att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Ju31 yrkande 6 och med anledning av motion 1990/91:Ju225 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
13. Ombuds rätt att ta del av beslutsunderlag (mom.18)
Krister Skånberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "allt material" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar inte den uppfattningen. Tvärtom bör den av terroristlagstiftningskommittén föreslagna regleringen vara att föredra framför att varken utlänningen eller hans ombud har kännedom om allt material. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till lagstiftning som tillgodoser vad utskottet nu anfört. Vad utskottet nu med anledning av motionerna Ju32 och Ju34 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande ombuds rätt att ta del av beslutsunderlag att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju32 i denna del och 1990/91:Ju34 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
14. Påföljd för överträdelse av anmälningsskyldighet (mom. 19)
Berith Eriksson (v) och Krister Skånberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med "Utskottet kan" och slutar med "Motionsyrkandena avstyrks" bort ha följande lydelse:
En konsekvens av att fängelse i högst ett år ingår i straffskalan är att utlänningen kan anhållas och häktas trots att den försummade anmälningsplikten inte grundar sig på misstanke om ett begånget allvarligt brott. Detta är enligt utskottet otillfredsställande. En översyn bör ske av påföljdsbestämmelserna med inriktning på att det högsta straffet för överträdelse av anmälningsplikt bör vara fängelse i sex månader. Det bör ankomma på regeringen att vidta denna översyn och att framlägga förslag för riksdagen. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande påföljd för överträdelse av anmälningsskyldighet att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju32 i denna del och 1990/91:Ju34 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
15. Terroristbestämmelsernas lagtekniska placering (mom. 20)
Krister Skånberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:
I propositionen anförs att den föreslagna lagen inte bör placeras i utlänningslagen eftersom detta skulle kunna inverka på den generösa attityd till utlänningar som påstås utmärka denna lag. Att de föreslagna reglerna, oavsett var de är placerade, påverkar inställningen till vår utlänningslagstiftning har enligt utskottets uppfattning helt förbigåtts i propositionen. Utskottet kan instämma i vad som anförs i motionerna Ju32 och Ju34 om att ifall reglerna inte skall göras tillämpliga på presumtiva terrorister som är svenska medborgare, så talar starka skäl för att de införs i utlänningslagen, särskilt som terroristbestämmelserna inte längre avses vara tidsbegränsade. Regeringen bör få i uppdrag att för riksdagen presentera ett förslag i enlighet med vad utskottet anfört ovan. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande terroristbestämmelsernas lagtekniska placering att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju32 i denna del och 1990/91:Ju34 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad riksdagen anfört.
16. Beträffande parlamentarisk kontroll (mom. 21)
Berith Eriksson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med "Utskottet kan" och slutar med "aktuella motionen" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning kan inte riksdagens behov av insyn i och kontroll av tillämpningen av terroristlagstiftningens bestämmelser anses tillgodosett genom den årliga redovisning som regeringen lämnar till riksdagen härom. Att hävda att den kortfattade redovisningen skulle utgöra någon som helst parlamentarisk kontroll är en stark överdrift. Om riksdagen skall ha en reell insyn måste ordningen för insyn fördjupas. Frågan om formerna härför bör närmare utredas. Det bör ankomma på regeringen att föranstalta om en sådan översyn. Vad riksdagen nu med anledning av motion Ju35 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande parlamentarisk kontroll att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Ju35 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Utländsk rätt Bilaga
Inledning
Kommittén har inhämtat uppgifter om utländsk rätt genom en enkätundersökning. Frågorna i enkäten har i första hand syftat till att ta reda på hur den svenska terroristlagens bestämmelser om avlägsnande, inskränkningar och villkor för vistelsen i landet och tvångsåtgärder förhåller sig till lagstiftningen i andra länder samt i vilken utsträckning det i övrigt finns speciella bestämmelser i främmande rättssystem som tar sikte på skyddet mot terrorism.
Kommittén redogör i det följande för huvudpunkterna i de olika ländernas lagstiftning såvitt här är av intresse. Dessförinnan bör emellertid framhållas att det kan vara vanskligt att utifrån denna redogörelse få en helhetsbild av hur de olika ländernas lagstiftning fungerar i praktiken. Till denna bild hör nämligen även utformningen och tillämpningen av bl.a. de ordinära reglerna om ingripande mot brott. Av stor betydelse är också vilken praxis som tillämpas när det gäller att pröva frågor om asyl; den svenska lagstiftningen på området måste ju delvis ses mot bakgrund av den liberala praxis i asylfrågor som tillämpas av oss. Redovisningen i det följande måste läsas mot denna bakgrund.
Norge
En ny utlänningslag antogs av Stortinget i juni 1988. Lagen förväntas träda i kraft i januari 1990.
Avlägsnande
Den nya lagen innehåller en särskild bestämmelse som ger möjlighet att vägra inresa och att avslå ansökan om arbetstillstånd, uppehållstillstånd och bosättningstillstånd när utrikespolitiska hänsyn, hänsynen till rikets säkerhet eller tvingande samhällshänsyn gör det nödvändigt. Dessutom finns bestämmelser om bortvisning som ger möjlighet att vid inresa och upp till sju dagar därefter fatta beslut om bortvisning när hänsynen till rikets säkerhet eller tvingande samhällshänsyn gör det nädvändigt. Sådana hänsyn utgör skäl för bortvisning även efter sjudagarsfristen under förutsättning att utlänningen inte har fått arbetstillstånd, uppehållstillstånd eller bosättningstillstånd. Utvisning kan ske när hänsynen till rikets säkerhet gör det nödvändigt. Utlänning som är född i riket och som senare oavbrutet haft fast bostad där kan varken bortvisas eller utvisas. Beslut i samtliga nu nämnda fall fattas av utlendingsdirektoratet.
Även enligt fremmedloven, vilken föregick utlänningslagen, utgjorde hänsynen till rikets säkerhet grund för avvisning och utvisning. Bestämmelsen tillämpades bl.a. på personer som misstänktes för att ha anknytning till terroristverksamhet. Det avgörande ansågs inte vara huruvida norska intressen eller utländska intressen i Norge hotades. Det gjordes en bedömning av organisationens mål och medel för verksamheten.
Inskränkningar och villkor
När utrikespolitiska hänsyn, hänsynen till rikets säkerhet eller tvingande samhällshänsyn gör det nödvändigt kan utlendingsdirektoratet besluta om begränsningar eller villkor i arbetstillstånd, uppehållstillstånd och bosättningsstillstånd. Närmare föreskrifter härom skall kunna utfärdas av Kongen.
Tvångsåtgärder
Den norska utlänningslagen innehåller inga bestämmelser om särskilda tvångsåtgärder. Sådana åtgärder förutsätter att utlänningen har begått eller är misstänkt för straffbara handlingar.
Övrigt
En bestämmelse i förvaltningslagen ger möjlighet att i skälen till beslut utelämna uppgifter som utlänningen inte bör få reda på.
Den norska strafflagen innehåller en bestämmelse som gör det straffbart att delta i eller stödja förening eller sammanslutning som har till syfte att genom sabotage, maktanvändning eller andra olovliga medel förstöra samhällsordningen eller uppnå inflytande över offentliga angelägenheter.
Danmark
Avlägsnande
Enligt den danska utlänningslagen kan en utlänning avvisas vid inresa till Danmark, om han av hänsyn till offentlig ordning eller av säkerhetsskäl inte bör få vistas i landet. Denna bestämmelse kan användas för att avvisa en utlänning som man misstänker har anknytning till eller har deltagit i terrorhandlingar. Även en utlänning som i och för sig har lagliga krav på uppehållstillstånd kan avvisas, om det är påkallat av hänsyn till statens säkerhet.
En utlänning som är bosatt i Danmark kan utvisas endast om det är påkallat av hänsyn till statens säkerhet. Begreppet statens säkerhet tolkas i detta sammanhang i överensstämmelse med i internationella avtal (bl.a. människorättskonventionen och flyktingkonventionen) godkända åtgärder för att möta internationell terrorverksamhet.
Beslut om avvisning fattas i regel av polisen i förbindelse med passkontrollen. I de fall utlänningen söker asyl, liksom när inresa redan har skett, prövas avvisningsfrågan av utlänningsdirektoratet.
Beslut om utvisning av utlänning bosatt i Danmark fattas av utlänningsdirektoratet. Om utlänningen står inför rätta åtalad för brott mot statens säkerhet fattar domstolen i samband med domen beslut i utvisningsfrågan.
Inskränkningar och villkor
Den danska utlänningslagen innehåller inga regler som gör det möjligt att begränsa fast bosatta utlänningars rörelsefrihet, inbegripet val av bostad eller arbete.
Tvångsåtgärder
Beträffande sådana tvångsåtgärder som husrannsakan, telefonavlyssning o.d. gäller inga särsbestämmelser för utlänningar.
Finland
Avlägsnande
Enligt den finska utlänningslagen kan vid gränsen avvisas bl.a. utlänning som på grund av sin tidigare verksamhet eller eljest med skäl kan antas i Finland komma att bedriva sabotage, spionage, olovlig underrättelseverksamhet eller verksamhet som äventyrar Finlands relationer till främmande stat. Om utlänning som befinner sig i riket har gjort sig skyldig till någon av de nyss angivna gärningarna kan han utvisas. Detsamma gäller utlänning som på grund av sin tidigare verksamhet eller eljest med skäl kan antas komma att göra sig skyldig till sådan gärning. Endast i de fall som nu sagts får flykting som lagligen vistas i landet utvisas av särskilt skäl som hänför sig till nationell säkerhet eller allmän ordning och säkerhet, om han inte genom lagakraftvunnen dom har dömts för särskilt grovt brott.
Inskränkningar och villkor
Utlänning med uppehållstillstånd får fritt bo och röra sig i Finland om inte annat stadgats eller med stöd av särskilt stadgande bestämts. Någon sådan särskild bestämmelse som tar sikte på presumtiva terrorister finns inte. Ett arbetstillstånd kan i vissa fall begränsas till att gälla arbete hos vissa arbetsgivare, av visst slag eller inom viss region. Den finska utlänningslagen innehåller en regel som ger statsrådet rätt att utfärda undantagsbestämmelser som avviker från lagen under krig eller vid krigshot eller annars då det med hänsyn till statens säkerhet eller på grund av undantagsförhållanden befinns erforderligt. Undantagsbestämmelserna kan gälla utlänningars inresa till och vistelse i landet samt arbete och utresa från landet. I förarbetena till utlänningslagen uttalas att en uppenbar fara för terrorism kan ge rätt att tillämpa undantagsbefogenheterna.
Tvångsåtgärder
Tvångsåtgärder får endast användas i samband med utredning om brott.
Övrigt
Inrikesministeriet eller passgranskarna i enlighet med ministeriets anvisningar beslutar om avvisning vid gränsen. Beslut om utvisning och om villkor för arbetstillstånd fattas av inrikesministeriet.
Medlemskap i sammanslutning som är verksam för våldsamt omstörtande av Finlands stats- eller samhällsordning är straffbart.
Italien
Avlägsnande
Särskilda bestämmelser som är inriktade på att bereda skydd mot presumtiva terrorister saknas i Italien. Inresa i Italien förutsätter i regel att inresevisering utfärdats av italiensk konsulär myndighet i utlandet. Myndigheten utfärdar sådan enligt eget gottfinnande. Visering kan därför vägras då myndigheten erhållit upplysningar om att sökanden tillhör terroristorganisation eller har begått eller antas kunna begå terrorhandlingar. I administrativ lag finns föreskrifter om avlägsnande eller utvisning ur landet i fall av omstörtande verksamhet.
Inskränkningar, villkor och tvångsåtgärder
Beslut om inskränkningar och villkor för en utlännings vistelse i landet och om särskilda tvångsåtgärder kan endast fattas av rättsliga myndigheter inom ramen för förundersöknings- och förhörsverksamheten.
Övrigt
Att tillhöra en organisation som begått terrorhandlingar eller som är konkret misstänkt för sådana faller under brottsrubriceringarna stämpling till subversiv handling eller deltagande i väpnad liga.
Schweiz
Avlägsnande
En utlännings inresa i Schweiz kan stoppas om det bedöms att han är en fara för den allmänna säkerheten eller att han kan komma att negativt påverka förhållandet till andra länder. Det finns särskilda listor upprättade över personer som inte äger rätt att resa in i Schweiz. Utlänning som hotar den inre eller yttre säkerheten i landet kan utvisas. Detta sker dock mycket sällan. Om utlänningen har fått "permis C", vilket kan liknas vid permanent uppehållstillstånd, kan han tvingas lämna Schweiz endast efter särskilt regeringsbeslut.
Inskränkningar och villkor
De asylsökande fördelas på kantonerna i förhållande till dessas folkmängd. Kantonerna har sedan att bestämma i vilken kommun utlänningen får bosätta sig. Kommunen bestämmer inom vilket yrkesområde utlänningen får vara verksam. Utlänning som av olika anledningar inte kan återsändas och som inte heller får tillstånd att vistas i Schweiz av humanitära skäl kan åläggas restriktioner. Dessa kan vara av skiftande slag, alltifrån att utlänningen måste bo på en viss ort till att han interneras. Beslut tas av den federala flyktingmyndigheten och gäller från sex månader upp till högst två år. I de fall som gällt längre tid har utlänningen antingen skickats tillbaka, fått nytt asylland eller frivilligt lämnat Schweiz.
Tvångsåtgärder
Särskilda tvångsåtgärder får användas endast vid misstanke om brott.
Övrigt
Det förekommer att polisen av säkerhetsskäl, t.ex. för att skydda källor, inte lämnar ut alla uppgifter i ärendet till utlänningen eller hans ombud.
Enbart att tillhöra en terroristorganisation är inte straffbart.
Jugoslavien
Jugoslavien saknar särskild terroristlagstiftning, men stadganden rörande terrorism finns i såväl den federala brottsbalken som i republikernas resp. de autonoma provinsernas brottsbalkar. Det finns emellertid planer på att i en kommande reform reglera terrorism i ett särskilt avsnitt av den federala brottsbalken och att göra bestämmelserna tillämpliga i hela Jugoslavien.
Avlägsnande, inskränkningar och villkor
Jugoslavisk lag föreskriver allmänt, utan att närmare ange villkoren, att utlänning kan vägras inresa i Jugoslavien. Det finns emellertid en särskild bestämmelse som ger möjlighet till såväl avvisning som utvisning av utlänning av hänsyn till allmän ordning eller skyddet för landets försvar eller av skäl som hänför sig till internationella relationer. Av samma skäl kan utlänning åläggas speciella restriktioner med avseende på valet av bostadsort och vistelseort.
Tvångsåtgärder
Om det föreligger grundad misstanke om att utlänning ägnar sig åt terrorism vidtas erforderliga tvångsåtgärder utan att förutsättningarna härför finns angivna i lag.
Övrigt
Beslut angående utlänningar fattas av inrikesministern. Det hålls ingen förhandling och utlänningen informeras inte om bevisningen mot honom.
Den federala strafflagen kriminaliserar medlemskap i terroristorganisation.
Frankrike
Avlägsnande
En icke önskvärd eller farlig person hindras från att resa in i Frankrike i första hand genom avslag på visumansökan. Ett sådant beslut behöver inte motiveras. Även om visering erhållits eller ej erfordras kan utlänning vars närvaro skulle utgöra hot mot allmän ordning avvisas vid gränsen. Att utlännings närvaro på franskt område utgör hot mot allmän ordning kan även vara grund för utvisning.
Avvisningsbeslut fattas av förvaltningsmyndighet. Besvär kan anföras hos förvaltningsdomstol, men besvären medför ej uppskov med verkställigheten. Utvisningsbeslut fattas av inrikesministern efter att utlänningen hörts av en särskild nämnd, bestående av domare. Nämnden avger ett yttrande som endast är vägledande. Utlänningen har möjlighet att anlita valfritt biträde och han har tillgång till alla handlingar i ärendet. Avsteg från dessa regler för förfarandet får dock göras i ytterst brådskande fall då utlänningens närvaro på franskt område utgör ett särskilt allvarligt hot mot allmän ordning. Detta förenklade förfarande med omedelbar tillämpning har ofta använts i samband med aktiviteter med anknytning till terrorism. Förfarandet kan dock granskas av förvaltningsdomstol som har möjlighet att upphäva ett beslut om det inte visas att yttersta brådska varit för handen.
Inskränkningar och villkor
Utlänning som är föremål för utvisning eller som skall återföras till gränsen och som kan styrka att han omöjligen kan lämna franskt område kan genom beslut av inrikesministern bli skyldig att vistas inom visst angivet område och att med jämna intervaller infinna sig hos polisen. Samma åtgärd kan i ytterst trängande fall tillämpas beträffande utlänning som är föremål för förslag om utvisning. I det senare fallet är åtgärdens giltighetstid begränsad till en månad. De nu angivna inskränkningarna i rörelsefriheten kan åläggas utlänningar i allmänhet och inte bara presumtiva terrorister.
Tvångsåtgärder
Särskilda tvångsåtgärder kan tillämpas endast inom ramen för ett rättsligt förfarande såsom under förundersökning eller på undersökningsdomares begäran. En särskild procedur har emellertid inrättats för lagöverträdelser där det föreligger samband med individuell eller kollektiv verksamhet som syftar till att allvarligt störa allmän ordning genom skrämsel eller terror. Allmän åklagare, undersökningsdomare och allmänna underrätten i Paris är i dessa fall behöriga i hela landet. Kvarhållande i förvar kan förlängas med 48 timmar. Det finns även möjlighet för domstol att förordna om husrannsakan och beslag av bevismaterial utan att dessförinnan inhämta berörd persons medgivande.
Övrigt
Utlänningen eller hans biträde underrättas alltid om de gärningar som tillvitas honom. Han har också tillgång till handlingarna i ärendet, utom i fall av yttersta brådska. Om talan mot beslutet förs inför förvaltningsdomstol kan inrikesministern motsätta sig spridning av vissa uppgifter på grund av ämnets särskilt ömtåliga karaktär.
Att tillhöra en organisation som har begått eller kan befaras begå terrordåd kan inte i sig vara orsak till rättsliga åtgärder.
Storbritannien
En ny antiterroristlag, Prevention of Terrorism Act, trädde i kraft år 1989. Den nya lagen konfirmerar i stort sett en tidigare provisorisk lagstiftning. Lagen omfattar all internationell terrorism, men har till huvudsyfte att bekämpa terrorism med anknytning till Nordirland.
Avlägsnande
Regler om avvisning och utvisning finns i Immigration Act. Bestämmelserna ger möjlighet för inrikesministern att avvisa en utlänning när han finner att det främjar det allmännas bästa. Under samma förutsättning kan inrikesministern besluta om utvisning.
Inskränkningar och villkor
Prevention of Terrorism Act ger möjlighet att vägra en person att bo i en viss del av landet. Regelns syfte är dock uteslutande att bekämpa nordirländsk terrorism. Personer med terroristanknytning skall i första hand utvisas ur Storbritannien.
Tvångsåtgärder
Kvarhållande för polisförhör kortare tid för utfrågning är det enda tillåtna tvångsmedlet mot personer vilka är av intresse i terrorismsammanhang men som ej själva misstänks för terroristaktiviteter.
Övrigt
Utlänningen upplyses om den allmänna grunden för beslutet, t.ex. att han tillhör en bestämd terroristorganisation. All tillgänglig information delges dock inte utlänningen, t.ex. ej uppgifter som kan röja en källa.
Medlemskap i vissa bestämda terroristorganisationer är straffbart. Det gäller för närvarande två organisationer med anknytning till Nordirland.
Förbundsrepubliken Tyskland
Avlägsnande
Utlänningslagen ger möjlighet till såväl avvisning som utvisning av utlänning som äventyrar Förbundsrepublikens fria demokratiska statsskick eller säkerhet. Bestämmelserna tillämpas på utlänning som tillhör en förmodat terroristisk organisation, om han kan räknas till den personkrets som aktivt arbetar för organisationens mål.
Inskränkningar och villkor
Till uppehållstillstånd och bosättningstillstånd kan i det allmännas intresse även i efterhand fogas föreskrifter, t.ex. förbud mot förvärvsverksamhet. Vidare kan uppehållstillstånd i efterhand förenas med villkor och även begränsas till att gälla i vissa delar av Förbundsrepubliken. Detta kan ske både på subjektiva grunder, hänförliga till utlänningen personligen, och på objektiva grunder, exempelvis vissa regionala tätbebyggelseförhållanden.
Tvångsåtgärder
Förordnande om tvångsåtgärder kan ske gentemot utlänningar under samma förutsättningar som beträffande tyska medborgare. Regler härom finns i lagen om rättegång i brottmål. Visitation och husundersökning kan även ske i enlighet med polisiär lag i preventivt polisiärt syfte. Övervakning av telekommunikationer är tillåten endast vid vissa allvarliga brottsliga gärningar, bl.a. bildande av terroristiska sammanslutningar. Behörig förordna om sådan övervakning är domaren eller, vid fara i dröjsmål, åklagarmyndigheten.
Övrigt
Bildande av terroristiska sammanslutningar är belagt med straff enligt en bestämmelse i strafflagen. Det är även straffbart att vara medlem i en sådan sammanslutning samt att stödja och propagera för den.
Irland
Avlägsnande, inskränkningar och villkor
Den irländska utlänningslagstiftningen ger justitieministern möjlighet att avvisa och utvisa utlänningar när han finner det lämpligt. Justitieministern kan även ålägga utlänningar att bosätta sig i särskilda distrikt eller på särskilda platser i landet.
Tvångsåtgärder
Domare i distriktsdomstol får, när han finner det vara skäligen nödvändigt för att genomnföra ett beslut rörande utlänningar, ge polisen fullmakt att undersöka mark, byggnad, fastigheter eller andra ställen.
Övrigt
Förhandling eller annan procedur äger inte rum i de nu nämnda fallen. Varken utlänningen eller hans ombud får reda på vad som åberopas mot honom om det skulle medföra säkerhetsrisker att röja dessa uppgifter.
Det är straffbart att vara medlem i terroristorganisationer.
Canada
Avlägsnande
Immigration Act föreskriver att tillträde till landet inte skall beviljas
a) personer som på skäliga grunder kan förmodas komma att begå straffbara handlingar eller ägna sig åt verksamhet som är en del av kriminell verksamhet som planeras och organiseras av ett antal personer i samförstånd
b) personer som har ägnat sig åt eller som på skäliga grunder kan förmodas komma att ägna sig åt spionage eller omstörtande verksamhet som är riktad mot demokratiska regimer, institutioner eller processer och som är skadlig för nationens intresse
c) personer som på skäliga grunder kan förmodas komma att i Canada ägna sig åt eller anstifta omstörtande verksamhet genom våld mot någon regim
d) personer vilka på skäliga grunder kan antas komma att ägna sig åt våldshandlingar som kan äventyra liv och säkerhet för personer i Canada eller personer vilka är medlemmar i en organisation som sannolikt ägnar sig åt sådana våldshandlingar eller vilka kan förmodas delta i olagliga handlingar av en sådan organisation.
En utlänning som redan har fått tillträde till Canada för permanent vistelse kan utvisas från Canada under samma omständigheter som nyss angetts med undantag för fallet c) ovan.
Inskränkningar och villkor
Utlänningar som är bosatta i landet kan inte åläggas begränsningar i fråga om val av bostad, arbete eller vistelseort.
Tvångsåtgärder
Immigration Act innehåller inga speciella bestämmelser om tvångsåtgärder gentemot utlänningar. Telefonavlyssning får emellertid enligt Canadian Security and Intelligence Service Act användas för att samla information om åtgärder som på skäliga grunder kan förmodas utgöra hot mot Canadas säkerhet.
Övrigt
Personer som är föremål för rapport under Immigration Act har rätt till förhör. Förhören leds av oberoende domare som är utbildade för ändamålet. Efter att ha hört fallet beslutar domaren huruvida personen skall få tillstånd att resa in i eller stanna i Canada eller om han måste lämna landet. Vissa beslut kan överklagas till Immigration Appeal Board och alla beslut kan bli föremål för judiciell omprövning av allmän domstol.
Normalt är den utlänning som berörs av förhöret berättigad till all information som presenteras för domaren men det finns inskränkningar av hänsyn till nationell säkerhet. Ett speciellt förfarande finns föreskrivet för dessa fall.
Det är inte straffbart att tillhöra en terroristorganisation.
USA
Avlägsnande
En utlänning kan vägras inresa om han är medlem av eller arbetar för en omstörtande eller terroristisk organisation, även om utlänningen inte personligen har deltagit i terroristverksamhet. Det finns ett allmänt förbud mot att utestänga icke-immigranter av sådana ideologiska skäl som är skyddade av USAs konstitution, men detta förbud tillämpas inte på personer som har deltagit i terroristaktiviteter eller som sannolikt kommer att delta i sådana aktiviteter efter inresan.
En utlänning som är bosatt i USA kan utvisas på grund av medlemskap i en terroristisk eller omstörtande organisation. En utlänning som faktiskt sysslar med terrorism kan också utvisas. Beträffande icke-immigranter gäller samma begränsningar mot att utestänga någon av ideologiska skäl vid utvisning som vid avvisning.
Inskränkningar och villkor
Lagen ger inte generell möjlighet att föreskriva vilka platser utlänningar med tillstånd att vistas i USA får bo på eller besöka under vistelsen. Icke-immigranter får inte ta anställning utan tillstånd från Immigration and Naturalization Service (INS). Utlänningar över 14 år som stannar längre tid i USA måste normalt lämna fingeravtryck och måste även meddela adressändringar till INS.
Större restriktioner kan åläggas utlänningar som är föremål för avvisnings- eller utvisningsåtgärder. Sådana utlänningar kan t.ex. hållas i häkte eller åläggas anmälningsplikt medan förfarandet pågår.
Övrigt
Attorney General (motsvarar ungefär justitiekanslern) har det högsta ansvaret för administrationen av immigrationsfrågor. Två byråer inom justitiedepartementet utför olika delar av Attorney Generals uppgifter. INS handhar de flesta uppgifterna i lagen, bl.a. initiering av avvisnings- och utvisningsförfaranden. Executive Office for Immigration Review (EOIR) har jurisdiktion över dessa förfaranden.
Förfarandet börjar när INS inlämnar skriftlig anklagelse mot en utlännning till en immigrationsdomare. Immigrationsdomaren, som är en EOIR-tjänsteman, leder ett rättegångsliknande förhör beträffande anklagelserna. Både INS och utlänningen har rätt att vara närvarande vid förhöret och att representeras av advokat. Båda får framlägga bevis. Ett beslut kan överklagas till Board of Immigration Appeals (BIA) som är en del av EOIR. Utlänningen kan ansöka om revision av ett BIA-beslut som går honom emot.
Avvisning utan förhör kan ske om utlänningen avvisas som terrorist eller på grund av omstörtande verksamhet. Denna bestämmelse tillämpas bara om "the INS regional commissioner" drar slutsatsen att utlämnandet av den information som utgör grund för avvisningen skulle vara till men för det allmänna intresset eller säkerheten i USA. Informationen lämnas i regel inte till utlänningen eller hans ombud. Beslutet kan inte överklagas. Utlänningen kan dock bestrida beslutet i rannsakningsförhandlingar.
Utvisning får inte ske utan att utlänningen har fått tillfälle att ta del av all bevisning som åberopas mot honom.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 1 Lagförslagen 2 Motionerna 17 Utskottet 18 Inledning 18 Gällande ordning 19 Propositionens huvudsakliga innehåll 20 Utskottets överväganden 21 Avslag på propositionen 21 Förutsättningar för utvisning 22 Omprövning 25 Tvångsmedel m.m. 25 Tvångsmedelsanvändning efter tre år 27 Proportionalitetsprincipen 28 Förhandling angående anmälningsskyldighet och tvångsmedelsanvändning 29 Beslutsorgan 29 Sekretess m.m. 30 Påföljd för överträdelse av anmälningsskyldighet 31 Terroristbestämmelsernas lagtekniska placering 31 Parlamentarisk kontroll 32 Skärpt lagstiftning 32 Övriga frågor 33 Hemställan 33 Reservationer 36 Bilaga Utländsk rätt 45
[Rättelser i propens lagtext]
sid. 16
7. angående avvisning eller utvisning enligt lagen (1989:530) om åtgärder för att förebygga våldsdåd med internationell bakgrund (terroristlagen),
sid. 17
Har rättshjälp beviljats i ärende vari beslutas om avvisning eller utvisning enligt utlänningslagen (1989:529) eller lagen (1989:530) om åtgärder för att förebygga våldsdåd med internationell bakgrund (terroristlagen), gäller rättshjälpen till dess verkställighet av beslutet skett eller frågan om verkställighet förfallit.
sid.20
2. villkorlig dom, skyddstillsyn, fängelse som ådömts enligt 28 kap. 3 § brottsbalken, överlämnande till särskild vård, dom varigenom någon enligt 30 kap. 6 § brottsbalken förklarats fri från påföljd, beslut av åklagare att icke tala å brott eller beslut om utvisning enligt 4 kap. 3 eller 11 § utlänningslagen (1989:529) eller 3§ lagen (1989:530) om åtgärder för att förebygga våldsdåd med internationell bakgrund (terroristlagen), sedan tio år förflutit från dom eller beslut;